Döda risktagare

Makten och härligheten
De allra flesta människor föds inte rika. De allra flesta människor lever rätt "vanliga" liv och gör sitt bästa för att inte sticka ut och för att inte hamna i problem. Nyligen var det debatt i Sverige om journalister som tar stora risker för att försöka nå uppsatta mål. Nu kanske vi åter får en debatt om finansmän som också tar stora risker för att uppnå sina mål. Deras mål tycks ofta handla om att försöka bli rikast på kyrkogården.

Den senaste i raden av högprofilerade finansmän som dött allt för ung är Mats O Sundquist. Jan Stenbeck var ett annat exempel. Det kanske är så att de som skall bli upplevt framgångsrika finansmän måste vara genetiskt benägna att ta stora risker. Utan stora risker inga stora möjliga framgångar. I synnerhet för dem som inte föds med guldsked. Det måste vara dödsrikedomen som lockar eftersom de oftast bara fortsätter och fortsätter att ta risker trots att de har stora förmögheter.
http://www.dn.se/ekonomi/maths-o-sundqvist-dod

Ett exempel på en levande mycket riskbenägen finansman, som nyligen genom sitt risktagande spelade bort en bank, är Mats Qviberg. De allra flesta som vill bli finansstjärnor misslyckas. Precis som inom musiken, idrotten och företagande finns många som inte lyckas i bakvattnet efter de som anses framgångsrika. Allt för ofta tycks doping av olika slag finnas med i bilden när de "bästa" synas. Varför tror du att de finansmän som oftast anses framgångsrika ofta eller t o m alltid är stora risktagare?