söndag 10 juni 2012

Det egna ansvaret

Den som är fri från skuld får kasta den första stenen...
Det letas syndabockar inom Europa för den situation många länder har hamnat i och som drar ner även övriga Europeiska länder. Det sägs inte vara så enkelt att hitta syndabockarna eftersom i grunden är det våra enskilda brister på just enskilt ansvarstagande som sägs ligga bakom krisen. Kollektivt har väldigt många valt att leva betydligt högre än vad de har råd med. Det är ett intressant perspektiv som jag tycker du skall ta del av i följande länk.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/skulden-ar-var-egen

Enskilda ansvaret
I dagens DN ledare av Wolodarski kan vi åter läsa hur illa det kan gå om man stramar åt för mycket. Men vad är "för mycket" om man under längre tid levt över sina tillgångar eller långt över det värde som man gemensamt skapar i en ekonomi (mäts fortfarande till stor del i gammelmåttet BNP). Visst har Wolodarski rätt att det är mycket riskfyllda tider och att den desperation, ängslan och rädsla som allt fler Europeer känner kan lätt övergå i enkla och destruktiva vägval. Jag gillar dock inte att han inte tycks ta det personliga ansvaret på tillräckligt stort allvar. Det enskilda ansvaret, och att man får ta ansvar för sina handlingar, är centralt i vårt samhällsbygge. Om vi människor inte får ta detta ansvar lever vi bara i en drömvärld som ändå faller sönder runt hörnet. Vi måste gå mot ett samhälle där man inte kan leva bättre än det samlade värde vi gemensamt skapar. Vi måste gå mot ett samhälle där det är en mycket tydlig koppling mellan eget handlande och det egna ansvaret för att lösa de problem som kan uppstå. Självklart finns ett fåtal som på grund av handikapp eller sjukdom behöver samhällets hjälp. Självfallet finns ett fåtal som ibland behöver kortsiktigt stöd för att reda ut en svår personlig situation. Tiden då man kunde låna obegränsat är över. Tiden med kraftiga inflationer kommer förhoppningsvis inte åter. Vad tror du händer?
http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-ett-eko-fran-1930-talets-forodande-moralism

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar