Fattigdom, ungdomsarbetslöshet och kärlek till barnen

Rubriker är medias annonser
De senaste åren har jag lärt mig betydligt mer än vad jag kunde tidigare. Inte minst om media. Tidningarnas rubriker, i synnerhet på löpsedlarna, är inget annat än medias annonser. Internets tryck på att vara snabb med nyhetsförmedling och kombinationen annonsrubriker gör att kvaliteten på det många tidningar kommunicerar har mycket att önska. Dagens klargöranden om den så kallade barnfattigdomen i Sverige är viktig och belyser det problem jag försöker beskriva. Visst finns det en relativ fattigdom i Sverige när olika delar av befolkningen jämförs med varandra. Samtidigt är Sverige fortsatt bra på att ge de allra flesta rimliga levnadsförutsättningar även om det blir tuffare om man t ex är arbetslös eller ensamförsörjare med barn.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/inte-bortom-raddning
http://www.unt.se/ledare/hattfjadern-som-forsvann-1759369.aspx
http://www.dn.se/ekonomi/svenska-barn-faller-ner-i-djup-fattigdom

Jag tycker att det är tråkigt när politiska agendor lyckas bygga verklighetsbilder som inte är sanningsenliga. Det samma gäller ungdomsarbetslösheten. Som med barnfattigdomen leder felaktigt satta agendor mot felprioriteringar. För att kunna utveckla vårt samhälle i en bättre riktning måste vi förstå hur det ser ut på riktigt och inte låta domedagsprofeter få sätta dagordningar som trubbigt angripet leder fel. Enligt DNs kartläggning är ungdomsarbetslösheten stor men inte alls i närheten så stor som den tidigare beskrivits vara. Det viktiga för oss beslutsfattare är att förstå en korrekt bild och att vi utifrån denna korrekta och faktabaserade bild skall kunna bidra till förbättringar. Vilket ansvar tycker du att media har för att verklighetsbilder som förmedlas blir så korrekta som möjligt?
http://www.dn.se/ekonomi/lukas-gar-i-nian--men-raknas-som-arbetslos

Är alla barn lika älskade?
Intressant artikel om den lögn som många föräldrar lever med dvs att man älskar sina barn lika mycket. Genom åren har jag hamnat i samtal om just denna fråga några gånger och nästan aldrig har någon erkänt att man kan tycka mer eller mindre om något av sina barn i förhållande till andra. Sammanfattningen från samtalen får bli "man älskar dem på olika sätt". Jag hoppas att alla föräldrar älskar sina barn. Det förtjänar de eftersom de inte bett om att bli födda. Tyvärr är inte alla barn älskade av sina föräldrar. Tror du att de flesta älskar sina barn lika mycket?
http://www.dn.se/livsstil/relationer/alskar-du-ett-av-dina-barn-mer