måndag 26 december 2011

Ytlighet och fåfänga

I alla tider
Jag undrar hur människan för fyra tusen år sedan gav uttryck för sin ytlighet och sin fåfänga. Hur tror du? Den kanske inte ens fanns. Då var vi människor nog rätt upptagna med att överleva och säkra livets grundförutsättningar som mat i magen, skydd mot farliga djur och vädrets makter. Vad är det hos oss människor som skapar en sån ytlighet och önskan om prylar, gärna många och dyra prylar? Vad tror du? Kan det vara så enkelt att vi får för lite kärlek och att många har en väldigt dålig självkänsla och då kompenseras det med prylars status. Kan det vara så enkelt? På många sätt tror jag att det är så enkelt. Vanity Fair, Vougue m fl gör givetvis ett fantastiskt jobb för att vi skall önska oss dyra och ständigt nya kläder och assesoarer. Bo dyrt, gärna på flera ställen. Köra dyra bilar, gärna några som körs av chaufförer. I alla tider har de som ärvt makt och rikedom behövt visa upp sin status genom dessa ytliga ting. Deras fåfänga har krävt det. Deras vilja att distansera sig från de som inte kan leva på det sättet har krävt det. Deras självkänsla har krävt det. De finns gott om dessa personer på begravningsplatser runt om i världen. Alla dör. Oavsett om man haft en chaufför eller ej. Vad tror du är en optimal livsstil? Finns den? Är inte det, som med så mycket annat, en väldigt individuell fråga? Jag tror det men jag tror också att de personer som, om möjligheten ges, reflekterar positivt på sitt liv vid dess slut inte är de som hade flest prylar utan flest nära och kära. Äkta nära och kära.

"Nyrika"
De nyrika brukar ofta anses "bäst" på att ösa pengar runt sig för att visa hur duktiga de är. Visst finns undantag. Oftast de som blir rikast utgör de stora undantagen som Buffet, Gates och vår egen Kamprad. Personer som Zlatan, som i dagarna hyr en stuga i Åre för 100.000 kr per natt och Ronaldo en stuga på Maldiverna för 170.000 kr per natt, de har definitivt problem med sin självkänsla och ett enormt behov av att visa upp hur mycket de kan slösa bort utan att det gör något. Tänk vad bra om de istället gav pengar till de som bekämpar könsstympning av tusentals kvinnor varje dag runt om i världen eller "bara" för att se till så att svältande barn kan få en chans att leva. Jag undrar hur mycket de skänker till liknande verksamheter. Hur mycket tror du?

Jag gillar och lyfter på hatten för människor som skapar sina egna stora framgångar inom akademin, näringslivet, det offentliga, idrotten, musiken osv. Jag ogillar dock barnsligt skryt och ett liv i överdåd. Det imponerar inte på mig utan symboliserar endast litenhet och dålig självkänsla. Det är dessutom miljöovänligt. Vad tycker du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar