Demokratisk kris

Avsaknad av politiska ledare
I dagens kolumn i DN kan vi läsa en artikel skriven av Thomas Friedman om att Västvärlden har hamnat i en situation av demokratiska ickebeslut. Kristider kräver handlingskraft. Det jag bland annat lärt mig genom åren är att när det blir dåliga tider blir det alltid sämre fortare än vad man kan tänka sig och när det blir bättre så kommer återhämtningen segare än vad man hoppas på. Det är säkert mänskligt. I ljuset av att kriser förstärks av obeslutsamhet är det oroande att Västvärldens ledare tycks lysa med sin frånvaro. Ledarskap handlar om att våga gå före och visa vägen. Ledarskap är inte en popularitetstävlan. Ledarskap handlar om att skapa energi men också om att ta ansvar på riktigt. Att ta ansvar på riktigt innebär att både måla upp framtidsbilder som skapar hopp men samtidigt klara av att lösa kortsiktiga problem och fånga möjligheter. Huvudfrågan är om politikerna underskattar medborgarnas förståelse för tuffa tag i krislägen och bara vill förknippas med "jultomte" perspektiv för att bli återvalda? Vad tror du?

Lilla Sverige
I vår lilla del av världen, som vi kallar Sverige, är ekonomierna inte i fritt fall men vilken framtidsbild är det som Sverige går mot? Om ledarskapet t o m föraktar visioner, vad är det politiken och alla dess delbeslut syftar till att leverera för framtid? Det kanske räcker med att det skall vara låga skatter och valfrihet........ Tyvärr har vi i Sverige också en demokratisk kris när starka gemensamma framtidsvisioner lyser med sin frånvaro och där många politiker framstår som helt självcentrerade och egennyttiga. Jag hör inte till dem som tycker att Thomas Bodström, fd justitieminister, är någon stor ledare. Det jag dock högaktar är att han tydligt och konsekvent tar avstånd ifrån de avarter av ersättningar som vissa politiker får och utnyttjar. Det är särskilt intressant att det är just Socialdemokrater som utnyttjar dessa oacceptabelt generösa ersättningssystem. Det kanske inte är så konstigt eftersom det är Socialdemokraterna som i huvudsak byggt upp bidragsSverige. Om man nu tycker att bidragstänkande är en huvudlinje, varför inte själv leva på bidrag från skattebetalarna när man helt borde försörja sig själv. Det är beklagligt att de som säger sig värna om vårt gemensamt bästa väljer att ersätta sig själva med orimliga fallskärmar, pensioner, bostadsbidrag m.m. Vad tycker du?
http://www.dn.se/nyheter/politik/messing-fick-nytt-toppjobb--och-en-statsradspension