Långvarig makt maktkorrumperar
Få gillar människor eller grupper av människor som aldrig lyssnar på andra och som alltid tror de själva vet bäst. Få som gillar ett annat ”lag” än det som för stunden är ”bäst” gillar att aldrig få vara med och bestämma. En frustrationsliknelse kan vara barn som växer upp med föräldrar som aldrig låter barnen vara med och påverka var man ska flytta, var man ska semestra och så vidare. Givet detta säger det mycket om krisens USA och techmiljardärernas egoistiska agenda. I USA styr nu inte bara delar av kapitalet indirekt utan direkt. Ingen demokratisk ordning jag gillar. Jag har precis tittat klart på Netflix serien ”Zero day” med den fantastiska Robert De Niro. Det är demokratiskt vidrigt att extrem ekonomisk och teknisk makt samlas hos enskilda människor. Nedan ”Zero day” beskrivning exemplifierar hur dåligt det är när maktkoncentrationen blir för stor.
https://www.netflix.com/tudum/articles/zero-day-cast
Under lång tid styrde Socialdemokraterna svensk politik. Övriga partier, deras medlemmar och väljare var ständigt frustrerade över att deras idéer aldrig fick genomslag. Det stora Socialdemokratiska partiet och dess tentakler in i fackföreningsrörelserna gjorde det partiet fullt upptaget med sig själv för att hantera alla egna falanger. Geijeraffären och dess hantering exemplifierar väl att maktkoncentration är dåligt. Oppositionen ropade i öknen. Det måste ha varit sjukt tråkigt och frustrerande att vara oppositionspolitiker på den tiden. Självklart ändå viktigt. Denna politiska dominans bröts först när flera oppositionspartier insåg att de var tvungna att samarbeta. Och 1998 bröts Socialdemokraternas dominans definitivt när Miljöpartiet blev vågmästare och svenskt förfall snabbt inleddes. En tragisk brytpunkt i svensk historia. MP har kraftigt försvagat landet Sverige. I ljuset av den verkligheten var det tyvärr bättre med ett starkt parti med många konkurrerande falanger.
https://youtu.be/Nyr6rvvuMUM?si=ziOQnv2R7WLi4Cy_
Den Uppsalabördiga Magdalena Andersson ska snart försöka få igenom ett nytt politiskt program för sossarna. Det är en kompromissprodukt av deras aktiva medlemmars engagemang. Inte minst blir det en nationell ”mellanmjölksprodukt”. Precis som för övriga nationella program. Till exempel Malmös och Kirunas utmaningar är mycket olika. Sossarnas största problem är dock inte deras politiska program. De har fram till att de blev beroende av Miljöpartiet vid enstaka tillfällen förstört för Sverige. Men inte mer än vad defacto alternativa regeringar gjort. Sossarnas största problem var, och delvis är, att de byggde upp sitt styrsystem på en lojalitetskorruption och anställde chefer med ”rätt partibok”. För att stärka tjänstemännens ”lojalitet” än mer avskaffade Socialdemokraterna tjänstemannaansvaret. Det var egennyttigt och dumt. Joel Stade, GP, skriver en läsvärd krönika om sossarnas nya föreslagna kompromiss till partiprogram.
”Socialdemokraterna ska få ett nytt partiprogram på kongressen i Göteborg i vår. En programkommission under ledning av Magdalena Andersson har presenterat ett förslag. Tyngdpunkten är materiell. Programförslaget ansluter till socialdemokratisk historia, det är en fortsättning på Tage Erlanders socialdemokrater.”
”Förslaget har ett postliberalt drag. Inte så att Socialdemokraterna har släppt yttrandefriheten eller rätten till fri abort, men det gemensamma har blivit viktigare. Socialdemokraterna är ett parti för det gemensamma bästa, inte bara för individens rättigheter.”
”Staten kan disciplinera medborgarna genom lagar och poliser. Men den kan inte göra dem dygdiga. Det är i ”den lilla världen” och i civilsamhället som människor lär sig laglydighet och att uppträda respektfullt. Partiprogrammet skulle behöva göra skillnad på staten och samhället och tydliggöra att starka frivilliga sammanslutningar och familjer är avgörande för ett gott samhälle.”
”Programförslaget pekar mot en konflikt mellan att politiken söker lösa roten till problemen med kriminalitet och segregation, eller om ambitionen ska inskränka sig till att motverka konsekvenserna av dem. Det är ingen dålig konflikt för ett socialdemokratiskt parti som vill återta initiativet i politiken.”
Vilka program får mest genomslag när partier tvingas kompromissa? Det är en huvudfråga när du röstar. Sverige är inte USA, Storbritannien eller Kina. Där styr det parti som får mest röster. I USA styr de rika massivt eftersom valkampanjandet kräver mycket pengar. I Storbritannien finns ”House of lords” i deras tvåkammarriksdag. De väljs på livstid och många ärver sin plats… De allt färre demokratierna på jorden är olika uppbyggda. Vilken anser du vara bäst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar