När naivitet och oerfarenhet får råda
Det blir dyrt och otryggt när naivitet och oerfarenhet får styra inom politiken. Kloka väljare borde ha lärt sig det nu. De som inte lärt sig det bryr sig inte om att ställa sig frågan ”Hur kunde det bli så här?” och frågan ”Vilka partier står sökbart bakom relevanta beslut?”. Om till exempel väljarna som är missnöjda med Region Uppsalas spårvägsprojekt ställer sig dessa frågor behöver de bli lurade av partier som ger sken av att de är fria från skuld.”
Ann-Charlotte Marteus skriver en läsvärd artikel i Expressen om delar av den vansinnesfärd som inleddes av Alliansen år 2011, med stöd av Miljöpartiet. Ingen borde få byta namn fler gånger än möjligen två!
”Det verkar ha varit något konstigt med vattnet på 2010-talet. Särskilt med dricksvattnet i Sveriges riksdag och regeringskansliet, oturligt nog. Kanske någon form av lustgas som i flytande form fick landets folkvalda att tappa all sans och självkritik. Startskottet gick 2011, när C-ledaren Annie Lööf satt i tv och förkunnade att Sveriges befolkning borde ökas till 40 miljoner invånare.”
”På frågan om hur detta skulle påverka svenska språket, svarade Lööf sorglöst:
– Vi pratar svenska. Människor som kommer hit pratar svenska.
Troligen var det något starkare än lustgas.
Fyra år senare kom flyktingkrisen – som inte var någon urkraft, utan en följd av riksdagens speedade lagstiftning.”
”Liknande resonemang användes när det var dags för en ny namnlag. En blocköverskridande utredning kom fram till att människor borde få byta namn hur lätt och ofta som helst.
Varför det? Jo, gällande lag var 30 år gammal – och ”det är angeläget att namnlagen utvecklas i takt med samhället i övrigt”.
Allvarligt? Vad är det för ödesbestämd samhällsutveckling som måste matchas med ett tilltagande namnkaos?”
”Det mest kända exemplet på hur bedragare utnyttjar namnbyten är de kriminella syskon i Skåne som köpte en välrenommerad trädgårdsfirma 2019. En av bröderna bytte till den tidigare ägarens namn och kunde utnyttja hans goda rykte för att bedra kunder.”
”Think Pink-ägaren formely known as Bella Nilsson, misstänkt för att ha medverkat i Sveriges största miljöskandal, har för övrigt bytt namn 16 gånger (i skrivande stund).
Nu uppmärksammar tidskriften Fokus att den krets som har rätt till namnbyten är oväntat vid. Man behöver inte ens ha svenskt uppehållstillstånd eller kunna stärka sin identitet för att bli stamkund på Skatteverket namnbytaravdelning.
Eller nödvändigtvis vara folkbokförd. Det räcker att man anses ha ”sin hemvist” här, säger Christina Forss, folkbokföringshandläggare på Skatteverket, till tidningen. Det råder kaos i folkbokföringen. Sverige har ett stort skuggsamhälle, omfattande missbruk av samordningsnummer och personnummer, och bedragare som kan ha 10, 20 eller fler identiteter att mjölka välfärden med.”
”Tidöregeringen måste städa upp efter festen och snabbt presentera en nyktrare namnlag.”
Har någon politiker som drivit på extremt okloka och extremt dyra beslut fått ta något kännbart ansvar för dessa? Nej.
I Sverige är det svenska språket som gäller att lära sig om man ska kunna bli svensk medborgare. Med det som krav, på en rimlig nivå, är jag övertygad om att de som vill bli svenska medborgare kommer att lära sig vårt språk på en rimlig nivå. De som vet hur det är idag inom till exempel våra förskolor, inom äldreomsorgen och inom sjukvården vet att det är för många som arbetar med viktiga jobb som inte talar och kan skriva svenska på en acceptabel nivå. Det leder till stora kvalitetsbrister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar