måndag 6 januari 2025

Liberalerna är irrelevanta i vår nutid

Det är alltid klokt att ha verklighetsförankring

Trots att jag är övertygad om att över 60 procent av Sveriges invånare är någon form av liberaler har de partier som kallar sig liberala kraschat. Hur är det möjligt? Enkelt, få av dessa runt 60 procent svenskar definierar sig som liberaler. Och de är realistiska liberaler och inte ideologiskt liberala. Ideologier kan både ses som en tankekompass men det kan också ses som fanatism om man väljer att bli en bokstavstrogen ideolog till någon av alla varianter av liberalism som finns. Få av ovan 60 procent som jag uppskattar vara liberaler anser att Liberalerna och Centerpartiet för en klok sakpolitik. Det är helt enkelt ett stort glapp mellan dessa partiers ideologiska fanatism och invånarnas pragmatiska syn på att vara liberalt orienterad. Nedan ledare i GP, av Susanna Birgersson, är i sammanhanget läsvärd. 

Det Per Svensson och hans DN-liberala meningsfränder inte tycks kunna se, är att deras egen vägran att kompromissa med verkligheten är en viktig orsak till de samhällsproblem som populismen blivit en reaktion på.”

Jag läser en sorgesång i den lilla tidskriften ”Liberal debatt”. Det är en liberal sorgesång, en liberals sorgesång. Per Svensson, Sveriges liberalaste liberal, ser tillbaka på de tio år som gått sedan han skrev sin bok ”Därför hatar alla liberalismen och därför har alla fel” (Liberal debatt 2014).”

”Skriften är en hyllning till de liberala idéer som format Europa, de som ligger till grund för den liberala demokratin, tankegodset som står emot både konservatism och populism och socialism. Det är förnuftet och friheten och individen, mot kollektivismen och förtrycket och inskränktheten.”

Men nu, tio år senare, bryr sig ingen längre om liberalerna, skriver Per Svensson. Höger såväl som vänster är fullt upptagna med att anpassa sig efter tidsandan, och med tidsandan avses högerpopulismen. Allt vi tidigare värderade så högt, urgröps nu med förfärande hastighet. Fri rörlighet, enskildas rättssäkerhet och integritet, kulturell mångfald, regelbaserad världsordning.”

”I Sverige har tre borgerliga partier" låtit sig tas som gisslan av SD". Dessa trodde att de skulle kunna tämja populisterna, men i stället för att spänna åsnan för vagnen har de själva blivit åsnor, och Jimmie Åkesson kusk. Det är en tankefigur som bittra mittenliberaler återkommer till. ”Kristersson sitter i knät på Åkesson” är den lite mindre zoologiska metafor DN:s ledarredaktion föredrar.”

Det Svensson och hans meningsfränder inte tycks vilja erkänna, är att orsaken till ”de viktiga samhällsproblemen” delvis ligger hos den form av liberalism som Svensson beskriver och bekänner sig till. Idén om att kulturell mångfald är något gott och i grunden oproblematiskt, vilka kulturer vi än talar om, har gett oss en förfärande segregation, en hedersproblematik som inga lagskärpningar tycks kunna komma åt, grogrund för terrorism och extremism, och en brottslighet som kunnat breda ut sig i ett ständigt växande parallellsamhälle.”

Rättssäkerheten och den personliga integriteten står på spel, menar han vidare. I själva verket har dessa slagord länge använts för att förhindra att polis och rättsväsende fått nödvändiga verktyg mot den hänsynslösa kriminaliteten. Människor vaknar av att entrén sprängs. Mördare springer fria på våra gator efter några år inom Kriminalvården – eller några månader på något SIS-hem. Våldtäktsmän släpps ut och fortsätter våldta. Ursäkta, men vems personliga integritet är det Per Svensson bekymrar sig för? Inte är det pensionärerna som rånas, överfalls och våldtas i sina hem i alla fall.”

VI befinner oss i en situation där de flesta västeuropeiska länder har stora invandrargrupper som varken kan eller vill integreras. Och som det senaste året har lagt i öppen dager, är en av följderna en antisemitism som gör att judar inte vågar visa sin identitet öppet, och judiska institutioner måste bevakas av polis och säkerhetsvakter.”

Måhända inser de rentav att det finns en befogad vrede från en femtedel av befolkningen över hur de liberala idealen, så som de formulerats kring millennieskiftet, har skapat vår prekära situation.”

Avgörande är i stället om de liberala demokratierna kommer att lyckas inkorporera korrektivet som kommer från högerpopulismen. I annat fall väntar total polarisering och en allt mer hänsynslös kamp mellan politiska motståndare, där den som för tillfället innehar makten gör vad som helst för att få behålla den. Det kan gå åt båda håll: I Danmark lyckades man med hjälp av ett nationalkonservativt populistparti korrigera liberalismens avarter och skapa en ny konsensus och en ny mittpunkt, I USA pågår skenande polarisering. Vilken väg väljer Sverige? Inte Per Svenssons, hoppas jag.”

https://www.gp.se/ledare/liberaler-utan-sjalvinsikt.030592b1-dcf2-46c7-98e7-f00bccd48766

Lite kul är det att läsa nedan ledare i vänstermagazinet ETC om hur vissa partiledare helt verkar ha kastat ideologin över relingen för att njuta av makten istället. Den som älskar sig själva onyttigt mycket vill säkerligen se sig själv varje dag i media. Då måste man ingå i en regering..... Först när Sverige åter blivit ett tryggt land där skolan levererar konkurrenskraftiga invånare kan partier som viftar med liberalism få framgångar igen. Polariseringen mellan höger och vänster är dålig, pragmatism är bra. Bäst för Uppsala kommun och Region Uppsala skulle vara att rösta fram Utvecklingspartiet demokraterna till största parti. 

https://www.etc.se/ledarkolumn/taenk-om-sverige-kunde-goera-en-comeback-2025

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar