Om hög kvalité inga problem
Utvecklingspartiet demokraterna verkar för att självförsörjande invånare ska få behålla så mycket av sina inkomster som möjligt utan att stödet till dem i behov av försörjningsstöd helt havererar. Dagens skattenivåer är höga men acceptabla om kvalitén i välfärdens kärnverksamheter hade varit hög. Eftersom kvalitén inte är acceptabel i ljuset av höga skatter får Uppsalas politiska styren underkänt. Att betala 32,85 kronor per hundralapp för bra skola, bra sjukvård, bra omsorg, bra kollektivtrafik, bra basinfrastruktur som t ex välskötta vägar och parker och ett bra skyddsnät om våra liv kraschar är acceptabelt. Jag repeterar: Problemet är att vare sig Uppsala kommun eller Region Uppsala levererar den kvalité vi måste få för alla skatter och avgifter vi betalar. Missnöjet med sjukvården är stort. Missnöjet med kollektivtrafiken är stort. Förbättringspotentialen inom skolan och äldreomsorgen är betydande.
UNTs Karl Rydå har rätt. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, accepterar inte högre skatter utan är tydliga med att kärnverksamheterna behöver prioriteras mer och att byråkratin kraftigt måste begränsas. Genom hårdare prioriteringar, decentraliseringar och automatiseringar av nödvändig byråkrati frigörs massor av pengar till kvalitetshöjningar inom kärnverksamheterna. Den nödvändiga omställningen kräver omställningsresurser. Därför accepterar UP en oförändrad skatt så länge som vi mätbart ser att ordentliga effektiviseringar sker.
”Visserligen slås det i budgetförslaget fast, under målet Ekonomi, att ”Uppsala kommunkoncern har en välskött ekonomi och fortsätter att utveckla en effektiv förvaltning för att klara kommunens välfärdsuppdrag”. Men verkligheten är tyvärr långt bort från den torra byråkratprosan. Vidare står det att ”kommunen ska ge dem som bor, verkar och besöker Uppsala välfärdstjänster och service av god kvalitet”. Också det en sanning med modifikation.”
”Med en effektivare hantering av skattemedlen skulle man antingen kunna sänka skatten, satsa mer på till exempel barnomsorg och skola eller genomföra en kombination av sänkt skatt och ökade satsningar.”
”Det är någonting som inte stämmer när till exempel Uppsala kommun satsar så lite på skolan, mätt i antal kronor per elev, i jämförelse med andra svenska kommuner. Trots gynnsam befolkningssammansättning, förhållandevis låg arbetslöshet och många år av synnerligen god ekonomisk utveckling, verkar resurserna saknas. Eller så är det den politiska viljan att prioritera som gör det. Detsamma kan sägas om till exempel förskolan och äldreomsorgen. Samma visa med kommunalskatten. I jämförelse med de andra kommunerna i länet ligger Uppsala visserligen lågt, men om man tittar utanför länsgränsen blir bilden en annan. Jämför man med norrortskommuner i Stockholms län, som konkurrerar med Uppsala om att locka till sig nya, beskattningsbara, invånare ser det sämre ut. Samma sak om man tittar på städer som Lund, Linköping och Norrköping.”
Gökungen i Uppsala kommuns och Region Uppsalas ekonomier heter spårvägsprojektet. Det projektet hade stort stöd fram till våren 2022. Fyrspårspårsavtalet fick stöd av samtliga partier representerade i Uppsalas Regionfullmäktige. Det var bara ett kommunalt parti i kommunfullmäktige som röstade emot Fyrspårsavtalet med hänvisningen att avtalet satte orimliga krav på Uppsala kommun. Gång efter gång tvingas också kommunen medfinansiera infrastrukturprojekt som staten genom Trafikverket helt borde finansiera. Planskilda korsningar i centrala Uppsala är sådana exempel! Igår var vi många som i över 12 minuter fick vänta när tågbommarna var nere. Långa stunder utan passerande tåg. Inte förvånande att då rälsspringet löpande stoppar tågtrafiken av säkerhetsskäl. Just nu är infrastrukturprojekten stora ekonomiska problem för Uppsala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar