Polarisering skapar inte kreativ problemlösning
Vem tjänar på polarisering? Främmande makt med egenintressen eller den som driver affärsverksamhet som gynnas av stora konflikter kan tveklöst tjäna på polarisering. Den som tänker till inser att polarisering för de flesta är både livkvalitetsmässigt och ekonomiskt korkat. Tänk dig en familj med två föräldrar och ett barn. Tänk dig att föräldrarna alltid tycker olika när de förväntas uppfostra sitt barn, hur tror du det blir för det barnet? Tror du att den familjen har det trevligt hemma?
Statsvetaren och sossen Stig-Björn Ljunggren beskriver polarisering i bifogad artikel i Dagens samhälle. Den är självklart vinklad utifrån hans värderingar men kan hjälpa den som önskar att bättre förstå vad ordet innebär.
"Polariseringen är alltså normala tvehågsna människor på ena kanten – och på den andra galningarna som i sin blinda tro på varandras olikhet blir oerhört lika. En konsekvens är att den som försöker säga något i debatten riskerar att bli hudflängd av den ena gruppen galningar, och hyllad av den andra. Eller tvärtom."
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/polarisering-vad-den-egentligen-betyder-17924
Susanna Birgersson skriver läsvärt om den växande polariseringen i Expressen. Den som vill leva i ett väl fungerande samhälle gör ett stort misstag om man inte respektfullt lyssnar på alla och argumenterar för sin åsikt. För att komma framåt, utan för höga transaktionskostnader, brukar det krävas rimliga kompromisser. Det är ett klokt sätt att leda ett demokratiskt samhälle. Allt annat är korkat. Ett samhälle, en kommun och ett land, är inte ett företag där ägaren faktiskt har och ska ha makten. Ett demokratiskt samhälle bygger på att olika perspektiv och önskemål bryts mot varandra på ett fredligt sätt och att en majoritet som enats får bestämma vägen framåt.
"Börja aldrig en mening så här: ”Märkligt att vanligtvis smarta människor inte fattar...” Känslan är visserligen lätt att förstå. Sällan blir vi så besvikna som när personer vi betraktar som vapendragare anmäler en avvikande mening. Men få saker är heller så nyttiga, vare sig för oss själva eller för samhället. Många har vant sig vid den uppdelning som skapats av migrationsdebatten och regeringsfrågan (alltså frågan om exakt hur oberörbart SD är). Åsikter som rör genus, jämställdhet och klimat har börjat samvariera med de om flyktingmottagandet. Vi har kallat uppdelningen för ”kulturkriget”, försökt analysera åsiktsklustren med hjälp av den så kallade GAL-TAN-skalan, stämplat oss själva (men framför allt andra) som någonstansare eller varsomhelstare. Och alla har anklagat alla för att polarisera debatten."
"Statsvetaren Jane Mansbridge vid Harvard har forskat på polariseringen av det amerikanska samhället och menar att den inleddes redan på 1970-talet. Då hände två saker: dels blev allt fler frågor politiserade och togs upp av de lagstiftande församlingarna, dels blev de två partierna alltmer ensartade. Demokrater röstade som demokrater, republikaner som republikaner. Numera är det ovanligt att människor som röstar på Demokraterna gifter sig med människor som röstar på Republikanerna. Sverige måste inte hamna där."
"Det svenska flerpartisystemet ger ett visst skydd mot den riktigt hårda uppdelningen, liksom partiledare som tar det lugnt med partipiskan. Men även du och jag, kvällstidningskrönikör eller fikabordsdebattör, kan bidra till att motverka den samhälleliga polariseringen. Det sker varje gång våra ställningstaganden ger oss nya och otippade meningsfränder."
https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/sa-kan-du-och-jag-bekampa-polariseringen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar