Det finns människor som inte bryr sig, som nöjer sig med det som är så länge det finns mat på bordet och tak över huvudet. Människor som driver människans utveckling framåt är inte sådana människor, de strävar hela tiden efter att bli bättre och efter bekräftelse på att de lyckas. Bekräftelsen kan komma i form av medaljer, rankingar och förmögenhet. Ingen människa som någonsin bidragit till mänsklighetens utveckling eller ett enskilt samhälles positiva utveckling har gjort det utan stora insatser av arbetstimmar. Så enkelt är det.
Hur mycket ska de lata få snylta på de hårt arbetande? I hur många av världens länder tror du att det offentliga år efter år efter år ger omfattande stöd till arbetsföra invånare? En ny tid stundar. Det svenska systemet är inte längre hållbart.
Alice Teodorescu skriver klokt i GP. Jag vill leva i ett samhälle där "klassresor" på ärliga sätt är mycket möjligt. Det kräver tydlig matchning av människor att nå sin fulla potential. Sambandet mellan satsade timmar, engagemang, och resultat är mycket starkt. Ändå tillåts flumtänkande om hur framgång skapas. Inte bara Zlatan eller Sjöström vittnar om vad som krävs för att bli framgångsrik. Självaste Ingemar Stenmark uttryckte det i en intervju som typ "Det konstiga är att ju mer jag tränar ju mer tur får jag".... Undrar om någon under 25 års ålder idag vet vem Stenmark är?....
"Den som tror på klassresans kraft vurmar således för gedigen (ut)bildning för alla barn. Sådan förutsätter flit, disciplin och målmedvetenhet. Tyck därför inte synd om Mannerheims elever! Synd är det däremot om alla de barn vars bokhyllor gapar tomma och vars lärare inte förstått sin kompensatoriska roll."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar