Idag och framåt - En ny ism

Devenism

Vi lever på 2000-talet. Våra senaste ismer formades från början av 1800-talet och under första halvan av 1900-talet. Konservatismen, Liberalismen, Socialismen, Kapitalismen, Kommunismen och Nazismen är exempel på dessa ismer. Jag anser att världen är i behov av en ny ism som förhoppningsvis så många som möjligt runt om i världen ansluter sig till. Inte minst för att vi bättre skall kunna möta våra stora och globala miljö och klimathot. Jag menar att Centerpartiet är ett Devenistiskt parti redan idag och att vi löpande baserar vår politik på grunder från pragmatism, FNs miljödeklaration, federalism och socialliberalismen. Devenismen* anser jag ger en korrekt beskrivning av vad Centerpartiet varit och är utifrån den politik vi drivit under många år men haft svårt att nå ut med och vinna stort politiskt stöd för. Att förpacka Centerpartiets centrala politiska budskap i ett nytt ideologiskt namn, Devenismen, kommer både att hjälpa oss centerpartister att bättre driva och utveckla vår politik men också tydligare visa väljarna vår särprägel på den politiska kartan. Av en tillfällighet, eller på grund av att Centerpartister genom åren varit kloka, är dessutom den föreslagna nya ismen en tidsenlig ism som tidigare saknat en benämning. Det går att återfinna tydliga devenistiska värderingar i Centerrörelsen redan i samband med bildandet för över 100 år sedan. I ljuset av den kommunikativt olyckligt hanterade idéprogrammsprocessen är tiden helt rätt för att introducera Devenismen som ideologiskt kompass för människor som vill utveckla och leva i ett hållbart välståndssamhälle. Att slå samman olika idéer och kalla den då nya helhetsidén något nytt är inget konstigt.

Devenismen består av följande byggstenar;

Pragmatism (sunt förnuft och respekt för naturlagarna)
Pragmatism är en amerikansk filosofi och sanningsteori som uppkom i slutet av 1800-talet som kännetecknas av fokus på handlingars och påståendes praktiska konsekvenser.

Ett påståendes mening, en idé, metod, teori eller hypotes verifieras enligt pragmatismen i dess konkreta konsekvenser, dess tillämpbarhet, funktion och användbarhet. Vissa pragmatiker anser att sant är vad som är nyttigt för livet eller verksamheten, andra att en hypotes är sann om den möjliggör att vissa eftersträvade förutsägelser går i uppfyllelse.

FN:s Miljödeklaration i 26 punkter
Nr 1:
Mänskligheten har en grundläggande rätt till godtagbara villkor i en miljö av sådan kvalitet, att den tillåter ett liv i värdighet, frihet, jämlikhet och välfärd, och har en bjudande förpliktelse att skydda och förbättra miljön för nuvarande och kommande generationer. Med hänsyn härtill, måste en politik som främjar apartheid, rasåtskillnad, diskriminering, och kolonialt och andra former av förtryck och utländsk dominans fördömas och utplånas.

Nr 2:
Jordens naturresurser omfattande luft, vatten, land, flora och fauna, och i synnerhet naturliga representativa eko-system, måste bevaras till gagn för nuvarande och kommande generationer genom omsorgsfull planering och lämplig skötsel.

Nr 3:
Jordens förmåga att producera viktiga förnybara råvaror måste bibehållas, och, när det är görligt återställas eller förbättras.

Nr 4:
Människan har ett särskilt ansvar att skydda och klokt förvalta det vilda och dess miljö, som nu allvarligt hotas av en kombination av skadliga faktorer.

Nr 5:
Jordens icke förnybara råvaror måste användas på ett sådant sätt, att hotet kan avvärjas att de uttöms i framtiden.

Nr 6
Spridandet av giftiga ämnen, eller av andra ämnen i sådana mängder och koncentrationer att miljöns förmåga att oskadliggöra dem överskrids måste stoppas, för att säkra att ekosystemen inte tillfogas allvarlig eller oåterkallelig skada. Människors rättvisa kamp i skilda länder mot nedsmutsning bör stödjas.

Nr 7
Staterna skall vidta alla möjliga åtgärder för att förebygga förorening av haven med
ämnen som kan förorsaka risker för människans hälsa, skada organiska tillgångar och marint liv, skada skönhetsvärden eller inkräkta på annan legitim användning av havet.

Nr 8
Ekonomisk och social utveckling är väsentlig för att tillförsäkra människan en gynnsam livs- och arbetsmiljö, och för att skapa sådana villkor på jorden som är nödvändiga för att förbättra livskvaliteten.

Nr 9
Miljömässiga brister som uppstått till följd av underutveckling och miljökatastrofer skapar allvarliga problem, som bäst kan avhjälpas genom påskyndad utveckling och genom överföring av avsevärda mängder ekonomiskt och teknologiskt bistånd som tillägg till de inhemska strävandena i utvecklingsländerna, samt annat lämpligt bistånd som kan behövas.

Nr 10
För utvecklingsländerna är stabila priser och tillräckliga inkomster av råvaror nödvändiga för deras miljövård, eftersom såväl ekonomiska omständigheter som ekologiska förlopp måste tas med i beräkningen.

Nr 11
Alla staters miljöpolitik bör förbättras och inte negativt påverka utvecklingsländernas nuvarande eller framtida utvecklingspotential eller förhindra uppnåendet av bättre levnadsförhållande för alla, och lämpliga åtgärder bör vidtas av stater och internationella organisationer i syfte att uppnå överenskommelse om att möta de möjliga nationella och internationella ekonomiska konsekvenser som kan bli resultatet av att miljöskyddsåtgärder vidtas.

Nr 12
Resurser bör göras tillgängliga för att bevara och förbättra miljön, med hänsyn till utvecklingsländerna och deras särskilda behov, till de kostnader som kan uppstå när de tar med miljövård i sin utvecklingsplanering och till behovet av att, då de begär det, ge ytterligare teknisk och finansiell hjälp.

Nr 13
För att åstadkomma en mer rationell användning av resurserna och därigenom förbättra miljön, bör staterna tillämpa en integrerad och samordnad syn på sin utvecklingsplanering för att säkerställa att utvecklingen överensstämmer med behovet att skydda och förbättra den mänskliga miljön till befolkningens fromma.

Nr 14
Rationell planering är ett viktigt verktyg för att lösa varje konflikt mellan behovet av utveckling och behovet att skydda och förbättra miljön.

Nr 15
Mänsklig bebyggelse och urbanisering måste planeras med sikte på att undvika negativa effekter på miljön och uppnå maximala sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar.

Nr 16
En befolkningspolitik, som inte strider mot grundläggande mänskliga rättigheter och som bedöms vara lämplig av berörda regeringar, bör tillämpas i de områden där befolkningstillväxten eller överbefolkning sannolikt får negativa effekter på miljön eller utvecklingen eller där en låg befolkningstäthet kan förhindra förbättring av den mänskliga miljön och hindra utveckling.

Nr 17
Lämpliga nationella institutioner måste anförtros uppgiften att planera, förvalta och kontrollera staternas resurser med sikte på att förbättra miljöns kvalitet.

Nr 18
Forskning och teknologi måste tillämpas vid identifierig, undvikande och kontroll av miljöfaror och vid lösningen av miljöproblem för att främja ekonomisk och social utveckling.

Nr 19
Undervisning om miljöfrågor, såväl för den unga generationen som för vuxna, och då med särskild tonvikt på oprivilegierade människor, är en upplyst opinion och för ett ansvarskännande uppträdande hos enskilda individer, företag och samhällen till skydd och förbättring av den mänskliga miljön i hela dess vidd. Det är också nödvändigt att massmedia undviker att bidra till miljöförstöringen, utan i stället sprider upplysande information om behovet av att skydda och förbättra miljön i syfte att ge människan möjlighet att utvecklas i alla hänseenden.

Nr 20
Forskning och utveckling när det gäller miljöproblem, såväl nationella som multinationella, måste främjas i alla länder, särskilt utvecklingsländerna. Härvidlag måste det fria flödet av aktuell vetenskaplig information och erfarenhet understödjas för att lösningen av miljöproblem, miljöteknologi bör göras tillgänglig för utvecklingsländerna i former som uppmuntrar dess spridning utan att därför bli en ekonomisk börda på utvecklingsländerna.

Nr 21
I överensstämmelse med FN stadgar och principerna för mellanfolklig rätt, har stater suverän rättighet att utnyttja sina egna resurser i enlighet med sin egen miljöpolitik, och ansvaret att tillförsäkra att aktiviteter inom sina gränser eller under sin kontroll inte skadar andra länders miljö eller områden utanför nationella rättsgränser.

Nr 22
Staterna skall samarbeta för att utveckla den internationella lagstiftningen när det galler ansvar för och koncentration till offren för föroreningen och annan miljöskada som förorsakas av aktiviteter inom dessa staters jurisdiktion och kontroll gent emot områden som ligger utanför denna jurisdiktion.

Nr 23
Utan att åsidosätta sådana generella principer som de internationella sammanslutningarna kan komma överens om eller sådana bestämmelser och miniminivåer som måste bestämmas nationellt, blir det väsentligt att i alla fall överväga de värdesystem som råder i varje land, att där det blir nödvändigt undvika användandet av bestämmelser som gäller i de mest avancerade länderna men som kan vara olämpliga och orsaka stora sociala kostnader för utvecklingsländerna.

Nr 24
Internationella frågor som rör skydd och förbättring av miljön bör behandlas i en anda av samförstånd och på samma villkor för alla länder, stora som små. Samarbete genom multilaterala eller bilaterala överenskommelser eller på andra lämpliga sätt, är nödvändigt för att förebygga, eliminera eller minska och effektivt kontrollera skadliga miljöeffekter från aktiviteter på alla områden så att vederbörliga hänsyn tas till alla staters intressen och suveränitet.

Nr 25
Staterna skall säkerställa att internationella organisationer spelar en samordnande, effektiv och dynamisk roll till skydd och förbättring av miljön.

Nr 26
Människan och hennes omgivning måste besparas verkningarna av kärnvapen och alla andra metoder för massförstöring. Stater måste sträva efter att nå snabba överenskommelser i lämpliga internationella organisationer om avskaffande och fullständig förstöring av sådana vapen.

Federalism
Federalism är ett politiskt system där makten är uppdelad på olika nivåer. Enheter på lokal eller regional nivå har beslutanderätt på central nivå genom en parlamentarisk församling, detta till skillnad från en enhetsstat där parlamentet har beslutanderätt över de regionala/lokala enheterna. I en federal stat har lokala/regionala myndigheter stor frihet att själva utforma politiken på sin nivå.

Socialliberalismen
Socialliberalismen är en gren av liberalismen som utgår ifrån en så kallad positiv frihetsdefinition. Med denna frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika sociala möjligheter och tillgång till rättigheter som skall garanteras av staten, såsom exempelvis utbildning, olika former av bidrag, sjukvård och jobb.

Socialliberallismen förespråkar därför en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Socialliberaler menar också oftast att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.

Varje människa har rätt till den största uppsättning grundläggande friheter som är förenlig med att alla har samma friheter.

Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska vara anordnade så att de gynnar de människor som har det sämst ställt.

Alla yrken och ställningar skall vara öppna för alla människor att söka och diskriminering är inte tillåtet.

De friheter som den första principen talar om är exempelvis yttrandefrihet, föreningsfrihet, yrkesfrihet och liknande. Den första principen är alltså inte ett argument mot exempelvis skatt. I händelse av konflikt mellan principerna är den första viktigare än den andra, såvida förhållandena inte är sådana att folk ändå inte kan använda de friheter som första principen talar om (skulle exempelvis kunna vara fallet i vissa väldigt fattiga länder).

Liberalismen har sin utgångspunkt i idéer från upplysningstidens filosofer Voltaires och Rousseaus kritik mot den enväldiga monarkin och dess brist på individuella fri- och rättigheter och majoritetsstyre. Frihetslagstiftningarna; Individuella friheter, yttrandefrihet, religionsfrihet och tryckfrihet är starkt förknippade med liberala värderingar.