tisdag 13 september 2011

Tondöva politiker och åklagare

Den enskilda människan
Inom politiken finns det gott om vackra ord. Tyvärr är det många människor som köper orden och inte orkar eller kan syna korten genom att följa upp om orden också följs upp med handling i linje med de vackra orden. Centerpartiet är ett parti som både lokalt och på riksnivå inte bara använder sig av vackra ord i retoriken. Vi levererar också så mycket vi kan kopplat till det vi lär. Att se den enskildes perspektiv och att försvara den enskilde mot en dålig överhet är en av Centerpartiets grundbultar. I min värld är det en del av vår decentraliseringstanke. Än en gång visar den nationella regeringen exempel på tondövhet. För alla som har lite empati och för alla som tycker att det är oacceptabelt att det offentliga kan utsätta oskyldiga för långvariga övergrepp borde det direkt vara en självklarhet att 1) be officiellt om ursäkt  2) ge de mest berörda en kompensation som blir prejiducerande. Inte minst är det viktigt att för undvika att något liknande inträffar igen. Man kan inte tala om att man har ett varmt hjärta om man inte i handling kan visa att man har det.

Medmänsklighet
Juridiskt kan jag förstå att det är intressant med den rättegång som nu äger rum med en överläkare inom barnsjukvården som anklagas för dråp. Medmänskligt och samhällsekonomiskt tycker jag att rättegången är en tragedi. Jag tror att den kvinnliga läkaren är en både mycket duglig läkare och också en bra medmänniska. Jag är övertygad om att hon och övriga inom vården som länge gjorde vad de kunde för att vårda den mycket förtidigt födda och mycket hjärnskadade flickan. Alla insatser var dock förgäves och man beslutade att avsluta insatserna och bespara flickan fortsatt eventuellt lidande och inte minst låta föräldrarna gå in i sorg och därefter förhoppningsvis gå vidare i sina liv. Även om de nu tvistar om vad den lilla flickan fick i sig i samband med att beslut om att avsluta insatserna hoppas jag att de medvetet gav henne smärtstillande. Som den lekmannadoktor jag tränades till inom försvaret var ett moment i utbildningen att vid kris med många svårt skadade att sortera ut vilka som gick att rädda och vilka som ansågs omöjliga att rädda. De som ansågs omöjliga att rädda skulle man ge ordentligt med morfin för att deras sista sekunder skulle bli så smärtfria som möjligt. Visst förekommer vanvård inom sjukvården men i detta fall tycker jag att åklagaren gått över gränsen. Sverige har förlorat en duktig läkare som dessutom hängts ut som en brottsling när hon i själva verket försökt göra sitt bästa för en annan medmänniska. Skamligt! Vad tycker du? 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar