Nu har jag reflekterat klart. Läkare utan gränser är en fantastisk rörelse som gör enormt mycket positiv nytta för utsatta människor i världen. Alla som saknar gränser är dock inte positiva för samhällsutvecklingen. Politiker utan gränser kan lätt ses som ständiga jultomtar som gör allt de kan för att bli och vara populära, inte att ansvarsfullt utveckla vårt samhälle så hållbart som möjligt. Idag finns ett balanskrav inom den offentliga förvaltningen som skall göra så att vi inte ständigt lever över vår tillgångar. Politiker måste helt enkelt få intäkter och kostnader att gå ihop. Det är bra. Det räcker dock inte. Under MÅNGA år har politiker, från alla politiska grupper, undvikit att ta ett ekonomiskt ansvar för att kunna leka jultomtar. Det är framförallt kopplat till pensionsskulder och underhåll på fastigheter och vägar som detta missbruk blir tydligt. År efter år har pensionsavsättningar och underhållet varit allt för dåligt vilket medför väldigt höga punktinsatser när det inte går att leva med den dåliga standarden längre. Det är helt klart att det behövs restriktioner för att hantera ett politiskt system som har svårt att ta jobbiga beslut. Inte minst i en tid där populister vinner stora poäng.
Högre krav på våra politiker
Förutom det balanskrav som finns tror jag att det skulle vara ansvarsfullt att införa en tvingande miniminivå på underhållspeng på alla de tillgångar som vi äger gemensamt som t ex vägar, fastigheter, broar etc. Tillgångar som på ett avgörande sätt bidrar till vår höga levnadsstandard. Alla offentliga verksamheter borde också vara tvungna att göra nödvändiga avsättningar till höga kommande pensionsåtaganden. Det suger som det är just nu.
Det är inte svårt att leda om man hela tiden kan ge godis till de man förväntas leda. Det är däremot svårt att leda om man inte kan erbjuda godis. Den som enbart erbjuder en framtidstro och hårt arbete och ändå lyckas få gruppen att känna lust och mening, hon är en sann ledare. Vi behöver fler ledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar