Är vi pandemiförberedda nu?

I efterhand kan vi konstatera att det nog var en aning hysteriskt och det blev istort sett bara vissa läkemedelsföretag som gick vinnande ur grisinfluensahysterin, eller? Enligt experterna lever vi redan på övertid vad avser spridningen av ett farligt virus som kommer att skapa stor skada runt om i världen. En otäck pandemi kommer med andra ord inom kort. Om den kommer i år eller om nio år, det vet bara högre makter... Ur mitt perspektiv är det viktigt att vi hela tiden försöker skapa ett så starkt samhälle som möjligt. Ett starkt samhälle måste även vara förberett på att hantera en kraftig pandemi eller ett jordskalv som i Chile. Att det blir tufft och många tragedier råder det nog ingen tveksamhet om. Det som dock är tveksamt är om vi nu lärt någt av alla grisinfluensavaccineringserfarenheter..... puh vilket långt ord......  så att vi klarar av utmaningen betydligt bättre när det verkligen är på allvar! Har vi lärt oss något? Görs förändringar som gör att beslut kan fattas snabbare och bättre? Genomförs förändringar som innebär att sprdningen snabbare kan undvikas samtidigt som vi ändå försöker hålla vårt samhälle rullande? Är det barnen som skall vaccineras på skolorna först, då de är de som interagerar med flest eller...........  Jag hoppas verkligen att vi drar några slutsatser från det som senast hände och att vi genomför åtgärder som gör att vi kan hantera en riktig pandemi mycket bättre när den kommer! Tror du att vi har lärt oss något och att nödvändiga förbättringar har påbörjats?  

Lösningar för tiden och kanske för i morgon

Förändringar, förändringar, förändringar, förändringar och förändringar. Ständiga förändringar. Charles Darwin bevisade att bara de som anpassar sig och som vågar lära nytt för att klara nya utmaningar överlever. Sokrates bevisade att lyckan inte kan nås som ett konstant tillstånd men att det går att fylla sitt liv med många stunder av lycka. Hur kommer det sig då att så många är rädda för förändring och att så många strävar efter ett lyckligt tillstånd när det inte är möjligt? Det är väl just rädslan för det okända och rädslan för att just jag skall bli förlorare i det nya som gör att en överväldigande del av alla grupper ogillar förändring. Hur gör vi för att få en överväldigande del av oss att tycka att förändring är roligt och utmanande? Jag tror det är viktigt för ett litet och perifert land som Sverige att ha invånare som gillar förändring, som driver förändring och som inte är offer för den förändring som ständigt sker. Inom alla områden vill jag att vi hjälps åt och ständigt hittar lösningar som passar för den tid som vi lever i. Ny lösningar som kanske klarar sig några år framåt innan vi återigen behöver tänka om för att anpassa dem till de nya förutsättningar som uppstått. Det är omöjligt att veta vad som är om 50 år. Det är dock möjligt att veta vad som är möjligt idag och det är möjligt att reflektera över det som hänt bara de senaste 25 åren! För 25 år sedan hade bara några få forskare och militärer Internet som en svårhanterlig plattform för kommunikation. För 25 år sedan fanns inga persondatorer i var mans hem. För 25 år sedan fanns inga mobiltelefoner eller datorer som var mobilt uppkopplade. För 25 år sedan var Kina fortfarande ett underutvecklat och avsomnat kommunistiskt land. För 25 år sedan styrde fortfarande kommunisterna över Sovjetunionen. Det är enorma förändringar som sker dagligen i vår värld. Orkar vi se dem? Orkar vi försöka göra dem till vår fördel? Orakar vi ständigt hitta nya lösningar på gamla utmaningar? Jag är övertygad om att vi orkar det. Jag är övertygad om att vi kan få stora delar av våra invånare att tycka att det är kul att ständigt våga nytt och annorlunda. Japanerna klarade av att gå från att vara ett jordbrukarfolk till att bli ett superindustriellt folk på mindre än en generation! Min erfarenhet av Japaner är att de fått sina invånare att i stor omfattning se ständiga förbättringar som en självklar del av sina liv för att klara konkurrensen mot andra. Jag vill att vår vackra svenska flagga skall bli en symbol för ett folk, ett folk som ständigt utvecklas, som ständigt söker nya lösningar för att skapa bästa möjliga välfärd för de som står bakom de värden som flaggan står för! Vi kan! Vi vill och vi vågar inte bara förändra oss, vi vågar t o m driva förändring.

Allt fler engagerade genom Centerpartiet

Det är härligt att se att demokratin inte helt somnat in och endast blivit en lekplats för personer som fötts in i d olika partistrukturerna eller som väldigt tidigt kände för att engagera sig politiskt. Vår demokrati och vår tid behöver ett regelbundet utbyte mellan det politiska livet och det övriga livet på de ledande befattningarna. Politik är det möjligas konst men för att bättre förstå det möjliga och för att vara mer handlingskraftig kan man inte bara vara en observerande och tyckande kraft, man måste också lite då och då vara en mer görande kraft i en av samhällets alla icke politiska verksamheter. Inte minst är detta växelspel mellan politik och den värld som politiken vill bevara eller förändra nödvändig för att ge utrymme för nya krafter som kan bidra med nytänkande. Att vara en ny kraft innebär inte att man måste vara åldersmässigt ung. Förmågan att tänka nytt och utvecklande har jag lärt mig är mer ett personlighetsdrag än en åldersfråga. 

Inom Centerpartiet tror jag att vi går en mycket intressant och demokratiskt upplyftande framtid till mötes. Folkrörelsen kommer att få ny kraft med hjälp av nätverksgrupper som engagerar, grupper som också självklart använder modern teknologi för att göra mötena mer tillgängliga. 

Faktum är att vi blir allt fler nya Centerpartister. Vi blir allt fler som väljer att engagera sig genom Centerpartiet då vår baspolitik och vår ideologi känns rätt. Faktum är också att allt fler av de som engagerar sig även är namnkunniga med starkt engagemang inom miljöområdet och inom företagarområdet. Det är glädjande för då börjar allt fler av invånarna förstå att vi är ett lag som kraftfullt står för företagsamhet, miljöengagemang och decentralisering.

Grattis Fredrik

Idag fyller min son, Fredrik, 17 år. Det är otroligt att han blivit så stor! Tiden rusar fram. Jag är väldigt priviligierad som har en så underbar son. Nyfiken, hjälpsam, social, empatisk, massor med humor, snabbtänkt, duktig i skolan, ger alltid allt i de fritidsintressen som roar honom, 190 lång, ett muskelpaket och en älskvärd storebror. Kort och gott en ögonsten som jag är väldigt tacksam för. Glädjetårarna när han föddes kan jag känna än idag. Det var stort att bli pappa. Livet kändes mer meningsfullt. Det var och är utvecklande att få vara ett livsstöd till en person redan från födseln. Att dessutom få förmånen att uppleva denna utmaning och denna gränslösa kärlek en gång till med Fredriks syster Isabelle är fantastiskt. Livet är underbart och jag har förmånen att omges med underbara själar. Nu skall jag laga Fredriks födelsedagsmiddag. En tre rätters middag med gäster. Grattis Fredrik!!!!!

Grekland, Lettland, Estland, Island, Portugal, Irland.....

Är det för positivt tänkt att hoppas att en majoritet svenskar förstår att företagsamhet och sund ekonomi är en förutsättning för välfärdssamhället? Jag hoppas de flesta kan förstå att just företagsamhet och god ekonomisk hushållning är fundamentala byggstenar för ett stabilt och välmående samhälle. Tydliga exempel på hur det går när man lever för mycket mer än  sina tillgångar, när man expanderar den offentliga sektorn till orimliga nivåer och när man inte lyckas få fram fler bärkraftiga företag som kan anställa medarbetare, då får man bita i gräset. I t ex Grekland, Lettland, Estland och på Island läggs nu sjukhus ner, en redan liten barnomsorg blir ännu mindre och en massa andra åtgärder genomförs för att försöka rädda deras samhällen från att helt braka samman. Centerpartiet och övriga Alliansen är ett svenskt politiskt samarbete som har btydligt bättre förutsättningar att värna svensk välfärd än vad den rödgröna gruppen har. Vill du att Sverige skall hamna i samma gäng som Grekland, Lettland och Island? Det vill inte jag. Vi kommer att hamna där om Vänstern och Miljöpartiet får en stark påverkan på den svenska utvecklingen.

Decentralisera mer!!!!!!!!

Om det stämmer att EU lägger sig i vår svenska lagstiftning avseende vem av föräldrarna som skall ha rätt att vara hemma med ett nyfött barn så blir jag än en gång besviken på att Europapolitikerna lägger sig i fel saker. En av konkurrensfördelarna med Europa måste vara vår mångfald. Mångfalden kan inte bara gälla mat och hudvariationer, det måste även få inkludera hur vi väljer att bygga upp våra lokala samhällen. Det blir inte speciellt utvecklande om det bara är en modell som skall gälla för det mesta inom Europa. Man kan nästan tror att det är kommunister och vänster Socialister som styr utvecklingen i Bryssel och Strassburg! Vi måste börja decentralisera mer! Det är modellen mot mer Europeisk framgång och inte att vi blir allt mer lika och handlingsförlamade. För att skapa den rörlighet som Europa behöver är det inte möjligheten för pappor att vara hemma som skall stoppas, det är att vi alla får ett obligatoriskt och gemensamt språk! Nu måste vi som bor här uppe i norr och som har mest att vinna på ett gemensamt språk höja vår röst och kräva det inom EU. Varför vågar ingen driva den självklara frågan hårdare? Vi kan väl folkomrösta om vilket språk det skall vara. Jag tror det blir en kompromiss och då blir det säkert Esperanto. Vilket språk tror du vi väljer? För varje dag vi inte väljer ett gemensamt språk blir ytterligare förlorade generationer som inte får den fantastiska basen att bygga sitt liv på. Tänk dig själv att behärska ett språk som cirka 500 miljoner andra också behärskar!

Lögn, förbannad lögn och statistik

Carl Lindbergs insändare i UNT 22/2 tycker jag bekräftar tidigare kommentarer om att han är fientligt inställd till valfrihet och mångfald. Det är lätt att välja önskad argumentation utifrån tillgänglig statistik. Det finns lögner, förbannade lögner och statistik. Möjligen har jag missat något när jag gick igenom nämnd skolstatistik men jag finner inga fotnoter om hur man t ex försökt göra statistiken mer jämförbar om man korrigerar för de senare årens stora invandringskullar och deras garanterade relativt stora påverkan på skolresultaten. Inte heller hittar jag en fotnot om att vi från min tid i skolan tills idag troligen har en större andel föräldrar som engagerat sig i sina barns utbildning. Jag ogillar Lindbergs ensidiga tal om föräldrarnas val. Jag har förmånen att känna många ungdomar som nyligen börjat på gymnasiet. De hade alla egna starka åsikter om vilken skola de ville gå på och vi föräldrar hjälpte bara till i utvärderingsarbetet. I mitt fall valde min son att studera på Rosendals gymnasium. En mycket bra skola med väldigt bra lärare och en god studiekultur. Rosendalsskolan är kommunal. Utbildningserbjudandet och att skolan förtjänat ett gott rykte avgjorde till deras fördel. Det är min absoluta övertygelse att mångfald är bra för alla elever och samhället i stort. Den gemensamma skola som eftersträvas skall bygga på exakt lika kvalitetskrav. Med en skola som har lika höga kvalitetskrav, där ingen med behörighet kan vägras att delta och där mångfald i driftsformer erbjuds, i den miljön kommer Sveriges barn och ungdomar att utvecklas bäst. I den miljön tror jag också att vi skattebetalare kommer att få bästa möjliga kvalitet för varje satsad skattekrona.

Man skall vilja mycket, men inte till varje pris

Helena Jonsson beger sig snart ut i spåren i Canada igen. Pressen har varit enorm på henne. Framförallt hennes egna förväntningar och krav på sig själv. Det syntes i hennes blick redan innan hon stog i OS spåren första gången. Idag tyckte jag att hennes blick kändes lugn igen. Hon verkar fortfarande vilja mycket, men inte till varje pris, då det ofta straffar sig. Jag tror att hon kommer att få en medalj idag. Det tycker jag hon är värd. Att vilja mycket är något positivt tycker jag. Att vilja mycket ger livet en tydlig mening och det tror jag att de flesta av oss människor mår bra av. Att vilja mycket som inkluderar att även många andra får något positivt ut av viljan är det bästa. Ända sedan jag engagerade mig i Juniorhandelskammaren (JC) för många år sedan kände jag starkt för den sista meningen i den "creed" som samlade JC medlemmar runt om i hela världen. Den löd " service to humanity is the best work of life". I år är det 20 år sedan då jag blev den yngsta nationalpresidenten i JCs historia. Det var en enorm utmaning för mig och då som nu gjorde jag mitt bästa. Jag var 25 år och blev 26 år under det året. Igår valde vi Oscar Sundevall till vårt toppnamn på Landstingslistan. Oscar är 26 år. Tillsammans med två mycket duktiga och rederliga andre och tredjenamn på listan är jag säker på att det kommer att bli ett mycket starkt lag som kommer att göra mycket samhällsnytta framöver. Åsa och Oves senioritet och erfarenhet matchad med Oscars ambitioner och nytänkande tror jag blir en soppa som kommer att skapa stora värden för oss invånare inom den landstingsstyrda verksamheten. Grattis Oscar, Åsa och Ove!

Falskhet

Vad skall man säga? På dagens stämma blev det igen ett mindre bra genomförande av ett arrangemang. Det är inte så att man blir imponerad av hur val, stämmor, styrelsemöten och handlingsplanearbete bedrivs. Jag kanske har för höga förväntningar. Vad kan det bero på? Det är nog helt enkelt oförmåga. Centerpartiet lokalt är att gratulera att dessa personer inom kort går mot andra äventyr och att nya får anta utmaningarna att få allt att fungera. Att bl a välja att stödja ett missvisande och dåligt anförande från en kandidat som ägnar mer än 15 minuter åt att på falska grunder försöka smutskasta en annan kandidat, det är dåligt ledarskap. Vad skall man säga om det? Jag väljer att se det positivt och konstaterar att de som tycks ge detta stöd mycket snart är borta och då kan det bli väldigt mycket bättre. Det måste bli väldigt mycket bättre. Centerpartiets medlemmar och Uppsalas invånare förtjänar bättre. Ett starkt och väl fungerande folkrörelseparti som Centerpartiet behövs för en positivare utveckling för vår kommun och för vårt land. På landstingslistan har vi nu ett lag som jag tror kan bli bra. Nu är bara frågan om vi lyckas få till ett topplag inom kommunen som kan ena, leda och attrahera för framgång. Jag tror och hoppas vi kan göra det.

Högmod går före fall

Spännande när media fortsätter att ringa och ringa och de vill antingen vinkla ett reportage utifrån en konflikt mellan nr 1 och nr 2 på en lista eller utifrån att valfusk har ägt rum. Det känns inte som att det spelar någon roll vad som är sant eller falskt, det handlar bara om att beskriva konflikter och om avslöjanden. Det är helt klart det som säljer i nyhetsvärlden. Idag blev jag uppringd av tre journalister. Bl a från Upplandsradion och från Uppsala Nya Tidning (en frilansare). Nu var det nya att någon läckt att jag skulle vara en lika oseriös och omdömeslös person som den person som utan rätt felaktigt utnyttjat sin tillgång till ett helt medlemsregister. Eftersom jag redan hörde talas om dessa skrattretande anklagelser för snart en vecka sedan valde jag att skicka ett mejl till hela kretsstyrelsen (Uppsalaföreningen för Centerpartiet) för snart en vecka sedan + att jag berättade vad jag gjort för TV4as reporter. Det finns säkert något litet fel i det jag gjort. Det kan vara bra för oss alla att lära oss men att jämföra det med det som startat den livliga debatten inom C, dvs ett julkort, är skrattretande. Att utan tillstånd och rätt, för egen vinning, utnyttja ett förtroendeuppdrag och medlemmarnas förtroende till att skapa sig egna fördelar i ett val, det är inte ok. Det är sannolikt olagligt. Att jag vänt på ett mejl, att jag skickat ut mejl där jag ber mina gruppmedlemmar att rösta och gärna på mig, att jag på egen bekostnad genomfört en kampanj där Centerpartiets budskap säljs men där jag som sponsor lagt in en bild på mig och mitt namn, att det skall vara jämförbart med det integritetsintrång som min partikamrat gjort, det är skrattretande. Jag vill gärna tro att det som gjort att detta hänt är att vissa ledande lokala företrädare har haft högmod. Jag vill gärna tro att vissa ledande företrädare inte är medialt kompetenta. Med tanke på att det sägs att den skyldige personen i fråga lämnade in sin avskedsansökan samma dag som jag, den anklagade och en ledande politisk företrädare talade om ärendet är det beklagligt att vi inte redan då kunde lösa frågan. Tyvärr övertalade sedan några denna person att ändra sig och bestämma sig för att slåss på stämman. Det var omdömeslöst och hjärtlöst att ge dessa råd. Jag hoppas att den berörda personen lär sig mycket, vill fortsätta och göra en revansch samt att han lär sig att vara ärligare när stormen kommer. Vad gäller några av denne persons rådgivare kan jag bara säga, FY skäms! Dålig vägledning och tyvärr blir den sista politiska gärningen en plump och vi kommer att vara många som bär det minnet med oss. Fokusera nu på att vända utvecklingen till något positivt. Fokusera på vår starka handlingsplan!

25% bättre

Jag tror att vi alla och alla organisationer alltid kan bli bättre på att göra det vi vill eller skall göra. Tror du att du kan bli bättre om du bestämmer dig? Tror du att du kan bli bättre om din chef och du tillsammans bestämmer er för att bli bättre? Jag är övertygad om att det går. Jag har sett att det går på arbetsplats efter arbetsplats och inom förening efter förening. Vad skulle det innebära om vår kommun skulle bli 25% bättre på att utföra sina tjänster? Jag tror att ambitionen i sig skulle öppna upp för hälsosamt nytänkande och inte minst mer decentralisering för att nå målet. Jag tror att ambitionen skulle göra att lärarna blir ännu bättre på att utveckla våra barn, att omsorgspersonalen även får tid för samtal med de ensamma och att t ex ärenden kopplade till bygglov blir snabbare handlagda. Varför saknas tydliga effektivitetsmål inom de flesta offentliga verksamheter jag följt? Jag tror att både personal och skattebetalare kommer att uppleva våra skattefinansierade tjänster som mer positiva om vi även börjar mäta effektivitet inom t ex barnomsorg, äldreomsorg etc. Vad tror du?

Märkligt om medias kommentarer stämmer

Om det stämmer att ledande företrädare för C i Uppsala fortsätter att negligera det som inträffat är det mycket tråkigt. Det måste vara ett entydligt avståndstagande mot fusk. Att vissa vill göra gällande att jag arbetar i egen sak är naivt. Vi har medlemmar i Centerpartiet. Vi har allt fler medlemmar. Det är medlemmar som primärt reagerat på vissa felaktigheter och ojusta metoder som använts. Att jag sedan också tycker det är fel är väl inte så konstigt. Att jag på en direkt fråga av en journalist tycker att en ansvarig person skall ta sitt ansvar är väl inte så konstigt. Läs mina tidigare bloginlägg så kanske de som inte förstår vem jag är bättre kan lära sig det. För mig är det en självklarhet att reagera när man upptäckt fel. Jag tycker att det är vad man kan förvänta sig av en ledare. När rätt/fel frågan är utredd, då kan man eventuellt hitta förlåtande vägar framåt. Vi har i min värld inte en större konflikt inom C i Uppsala. Vi har några få individer som driver egna agendor och var finns inte de utmaningarna? 

Fusk är fusk

Väldigt intressant att följa utvecklingen inom Moderaterna, Piratpartiet och Centerpartiet och hur de förhåller sig till frågan om brott, fusk och policyöverträdelser. Vissa partier tycks ta frågan på det allvar som de förtjänar och andra tycks tro att det går att sticka huvudet i sanden och låta andra städa upp när man i vart fall kan förvänta sig att ledande företrädare personligen tar ställning i frågan. Ingen är självfallet dömd förrän det bevisats att man är skyldig. Trots det vill jag berömma Moderaternas ledning som förstår att de nuvarande valfuskfrågorna handlar om två frågor och två frågor i kronologisk ordning. Först är frågan om det är ok eller inte och här måste ledningen för vilken verksamhet som helst vara glasklar. Moderaterna har varit glasklara på hur de ser på frågan. Därefter kommer man till frågan om lämpligheten hos en kandidat som gjort sig skyldig till något som inte är förenligt med reglerna. Varför tvekar vissa att tydligt ta avstånd ifrån företeelser som knappast kan vara förenliga med demokratins spelregler eller om man tycker att den personliga integriteten är viktig att försvara. Fusk är fusk och skall inte kallas för något annat. Om ett parti sedan väljer att företrädas av personer som starkt brister i sitt omdöme och som använder sig av valdoping, då får det partiet ta ansvar för det beslutet och dess konsekvenser. Som tur är lever även våra politiska partier i en fri marknad där partierna vill ha våra röster. En tydlig vision om framtiden, en tydlig politik kring frågor som berör här och nu och ledare som folk får förtroende för tror jag är soppan som leder till framgång. Jag är i vart fall en förlorare om man skall tro rubriksättaren på TV4. Själv känner jag mig som en vinnare som fått ett så fantastiskt stöd av medlemmarna inom Centerpartiet Uppsala. Väldigt mycket poäng och väldigt många tior tolkar jag som ett erkännande för att jag gör nytta för Uppsalas invånare och för att Centerpartiet skall få mer kraft att vara den starkaste rösten kopplat till jobbens grunder, en hållbar och positiv miljö och då decentrala lösningar som möjligt. Vad tror du?

Varför fuskas det?

Vad är det som händer? Är Sverige en fuskande demokrati? Har den kanske alltid varit det men nu i det öppna samhället som bl a Internet givit oss avslöjas det? Jag hoppas att det bara är en tillfällighet att det nu dyker upp ett flertal fuskare inom politiken. Har jag missat något? Finns det en massa mutor och annat som gör det så attraktivt att vara politiker? För mig känns det desperat att använda sig av fusk för att få tjäna sina invånare. Arvodena i sig är höga i förhållande till många andra uppdrag i samhället men de är inte så höga att de är värda, om någonsin, att förlora sin heder för. Varför gör de på detta sätt? Är det ett allmänt moraliskt och etiskt förfall i vårt samhälle som nu även blir synligt bland politiska kandidater? Vad tror du?

Efter 67 års ålder

Vi är än så länge flera generation som fått ett generellt välstånd som inga tidigare generationer varit i närheten av. Massor av fantastiska innovationer, utnyttjandet av olja och den amerikanska inställningen att duglighet och inte arv skulle avgöra vem som fick ett uppdrag har starkt bidragit till denna enorma tillväxtutveckling för mänskligheten. Inte minst har vi nu stora delar av befolkningen möjligheten att leva relativt friska liv till relativt höga åldrar. Det är fantastiskt. Tänk bara vad mycket vi kan hinna med att uppleva om vi bara får ett år extra i våra liv. Vad mycket mer vi hinner känna och göra. Vad mycket mer vi hinner bidra till att vi även kan lämna något bra efter oss när vi lämnar denna jord. I takt med att allt fler blir allt äldre ses åldrandet som ett större och större problem. Jag hoppas att vi mycket snart kan klara av att konstruktivt ta i denna fråga och istället för att se den som ett problem hitta vägar som gör att vårt åldrande även kan förknippas med respekt och värde, inte bara skenande kostnader för pensioner, omsorg och sjukvård. Jag är övertygad om att vi kan klara av det. Som med så mycket annat handlar det om att tänka nytt och annorlunda. Att se möjligheter istället för bara problem. I bland annat Asien ses åldrandet som något mycket positivt. Att vara allt äldre ger mer och mer respekt då vi förväntas bli allt klokare. Denna klokhet och den vilja att fortsätta att bidra som de flesta äldre jag känner står för måste bättre tas till vara när vi utvecklar vårt samhälle. Engelsmännen tycks nu bl a ta intressanta steg för att hantera utmaningen genom att föreslå att pensionsåldern avskaffas. Om vi har en arbetsmarknadslagstiftning som inte diskriminerar utifrån ålder behövs ingen laglig pensionsålder. Då kan vi alla välja att jobba så länge vi kan och vill och så länge som den kunskap, de löneanspråk och de prestationer vi skapar finner någon som uppskattar det vi representerar. Jag tror på kunskap och erfarenheters värde att bidra till en bättre morgondag. Jag tror att de flesta människor vill bidra. Jag tror att väldigt många personer vill få vara aktiva på arbetsmarknaden även efter 67 års ålder om arbetsmarknaden utformas för att även kunna möta de krav som det ställer. Att pensioneras vid t ex 65 års ålder och sedan leva 30 år till utan att ha en arbetsplats i någon form att gå till och känna gemenskap med tror jag känns otillfredställande för många. Låt oss gemensamt hitta vägar som bär för att vi med lust skall kunna bidra i arbetslivet tills vi själva vill sluta. Den tidpunkten kan vara mycket tidigare än 67 års ålder om man av något skäl anser sig ha resurser och lust att välja den vägen. Varför inte?

Förändring och förbättring

I alla dess former är livet en utmaning. Jag har själv haft förmånen att vara med om rätt mycket i många samanhang i många delar av världen och inom många olika kulturer. Jag har ofta hamnat i situationer där en verksamhet befunnit sig i kris och varit med om att väcka den kraft som funnits kvar och att attrahera nya krafter för att utifrån en basverksamhet värd att rädda åter bygga något blomstrande. Det har lärt mig en del. Bl a att de individer och de grupper som klarar sig bäst (utifrån perspektivet att man inte skall hamna i en mycket negativ situation) är de individer och de organsationer/grupper som ser förändring och förbättring som grundbultar i sin kultur. Darwin bevisade ju att livets regler är att det är den som är anpassningsbar, dvs förändringsbar som överlever medans andra dör. Varför är det då så svårt att acceptera och ta till sig förändringar? Det finns massor av skäl men i grunden tror jag att det bygger på en egen otrygghet och i vissa fall på lathet. Att tänka nytt och annorlunda är utmanande och kommer alltid att stöta på patrull från de som ser sina eventuella roller eller privilegier hotade i det som för stunden är. De som är kloka jobbar inte emot en utveckling som vid eftertanke känns självklar även om jag själv inte för stunden ser att just jag kommer att vinna på den. Om du vill utvecklas maximalt och om du vill klara dig så bra som möjligt i livet, då skall du se ständiga förbättringar och förändringar som något positivt. Att vara del av att förbättra något eller att t o m påtagligt förändra något är enormt tillfredställande. Att tillsammans med andra bygga en katedral som kan sprida tro, hopp och kärlek istället för att lägga en sten efter en annan och vara rädd för att någon annan skall ta ditt jobb eller att stenkunskapen ersätts med kunskap om titan som bättre kan möta det behov som stenen gör idag. Låt oss ständigt förbättra det vi gör och låt oss ständigt ompöva om det vi gör är rätt. Det leder till förändringar och de som tänker och agerar så är de som leder världen.  

Bonusstöd ger bara vinnare

Den 11/2 skriver några representanter för kommunal att det är fel och kränkande att stärka upp t ex alla skolor med rastvakter och skolvärdar med personer som får försörjningsstöd. Det finns uppgifter som inte kommer att kunna finansieras framöver men som trots det kan skapa ett stort bonusvärde i vårt samhälle. Bonusvärdet för våra barn och äldre är t ex att de får det lugnare och tryggare på skolgårdarna, att våra äldre kan få ett socialt rikare liv och även viss avlastningshjälp. Bonusvärdet är även högt för våra invånare som får försörjningsstöd, då de får en chans att positivt bidra till ett bättre samhälle och samtidigt håller sig mer anställningsbara. Självklart kan kortare utbildningsinsatser säkerställa att berörda invånare tränas upp i hur man skall agera för att klara sina uppdrag på ett bra sätt. Jag tycker att vi alla måste tänka mer fritt för att hitta former för hur vi klarar av att använda våra skattefinansierade resurser på bästa sätt. Även de som har försörjningsstöd är skattefinansierade. Jag har flera års praktisk erfarenhet av att jobba med invånare som hamnat i behov av försörjningsstöd och som lider av arbetslöshet. Det är min övertygelse att invånartjänst i form av bonusstöd till framförallt barn och äldre kommer att skapa ett mycket bättre samhälle och där vi samtidigt försvarar vår välfärd. Lär av Grekland som tydligt visar att ett samhälle kollapsar om man tror att allt fler av våra invånare kan arbeta inom offentlig sektor. Vi måste bli bättre på att skapa mer värde av de resurser som redan idag finns kopplade till skattefinansierad verksamheter och vi måste få fler och växande företag som kan finansiera vårt välfärdssystem. Jag tror vi klarar av det. Jag vet att vi bl a har många fantastiska medarbetare inom den offentliga sektorn som kommer att göra det möjligt. Annars hamnar snart Sverige i samma situation som Grekland.

Min underbara mormor - Birgitta Back

I morse lämnade min mormor, Bigitta Back, detta liv och är nu på en plats som förhoppningsvis är fredligare, mindre girig, mindre falsk och ännu mer utvecklande. Direkt efter att min underbara mormor dog sjöng bl a min morfar och min mor "härlig är jorden", psalm 297, vid hennes sida. Jag var tyvärr inte där och fick vara en del av deras gemenskap, just då, att få hedra min mormor med det vackra budskapet. Jag har besökt mormor flera gånger varje dag. Igår var även min son där och kunde visa mormor en sista respekt inför hennes resa till nästa dimension. Jag är så glad över att så många av oss nära anhöriga tog och fick chansen att träffa henne en sista gång. Under morgonen har jag varit hos mormor. Ett sista fysiskt farväl. En stor sorg att inte ännu en gång kunna få krama henne och titta in i hennes vackra och skarpa ögon. Min mormor har haft ett händelserikt liv. Inte minst har min mormor haft en man som älskar henne och som hon tillsammans med fört sina gener vidare. Min mormor kom från Kramfors. En tidig minnesbild för henne var det som kallas "Ådalen 31" då fem demonstranter sköts ihjäl av militär. Det blev starskotten för ett långt Socialdemokratiskt maktövertagande i Sverige. Under morgonen berättade morfar att mormor särskilt minns en mässa i Kramfors 1939 som ett stort ögonblick i hennes liv. Det var ett idag litet arrangemang men ansågs tydligen som något fantastiskt då. Kort och gott har min mormor vuxit upp i ett land som var rätt fattigt till att vara en del av ett land som en tid varit och fortfarande är välmående. Tack mormor för att allt du givit mig under åren tillsammans. Tack inte minst för att jag fått en del av dina gener! Tack för alla kramar som jag gillat. Tack för alla intressanta och givande samtal. Tack för de ständigt för generösa fikastunderna. Tack för att jag fick vara en del av ditt liv. Tack för att du bidragit till att ge oss barnbarn ett välstånd som är värt att försvara. Härlig är jorden men jag är säker på att nästa dimension bjuder på ännu fler stunder av lycka. Nu är vi tillsammans hela tiden du och jag mormor.

Utmanarrätten och privata alternativ

I dagens UNT kan vi läsa att oppositionen är upprörd över att några dagis i offentlig regi har utmanats av privata alternativa tjänsteleverantörer. I artikeln beskrivs att en process på två år kommer att inledas pga detta. Hur är det möjligt? I min värld måste det vara väldigt enkelt att vid en utmaning redogöra för den utmanade verksamhetens kostnader och avtalsförpliktelser. När det är gjort finns det ett utgångsläge utifrån vilket kommunen kan upphandla tjänsten. Då får alla som vill bjuda, inklusive kommunens egen produktionsverksamhet. I grunden är jag övertygad om att konkurrens är av godo för brukare av tjänster och för oss skattebetalare. Det är dock VÄLDIGT viktigt att alla som utför skattefinansierade tjänster får en regelbunden och hård kvalitetsgranskning. Jag tycker också att det är viktigt att de som inte sköter sig skall förlora sin rätt att driva den skattefinansierade verksamheten samtidigt som den offentliga huvudmannen får rätten att ta över t ex elevunderlaget under en övergångsperiod. Det är inte acceptabelt att vi skattebetalare skall bli beroende av lagstadgade tjänsteleverantörer utan att snabbt ha verktyg som gör att den som missbrukar sitt uppdrag kan hanteras på ett sätt som skapar minsta möjliga besvär för brukarna av tjänsterna eller höga kostnader för oss skattebetalare. Jag tycker också att de alternativa driftsformerna av skattefinansierade tjänster måste leda till en ordentlig konkurrens. Det innebär t ex att vi måste begränsa möjligheterna för fusioner så att vi om några år endast har ett fåtal leverantörer av t ex daghemsverksamheter. Det skulle inte gynna brukarna eller skattebetalarna. Det är mångfald och högre effektivitet som eftersträvas. Det uppnås bara om det finns många alternativa producenter med tuffa kvalitetskrav

Fler hyresrätter och fler bostäder

Det är fantastiskt att Uppsala växer. Vi är attraktiva och det är betydligt trevligare än att inte vara attraktiv som mötesplats och bostadsort. För att matcha det stora intresset som finns av att bo i vår kommun krävs att vi bygger fler hyresbostäder och fler bostäder i allmänhet. Att bostadspriserna fortsätter att öka är inte förvånande. Det är som det skall när efterfrågan vida överstiger utbudet, då går priset upp. I takt med att vi lyckas bygga fler bostäder kommer dagens prisutveckling att kunna bromsas. Eftersom de allra flesta lånar allt för mycket för att finansiera sitt boende är det nödvändiga boendet även en potentiell fälla för de som lockas att köpa ett boende de inte klarar av att finansiera om något oförberett inträffar. Det oförberedda tenderar regelbundet att inträffa. För att öka chanserna för personer som inte vill skuldtynga sig till en bostad. För att öka möjligheterna för en äldre att frigöra kapital genom att sälja en bostadsrätt för att istället hyra. För att öka chanserna för våra yngre att flytta hemifrån utan att behöva ha ett stort insatskapital. För att skapa just dessa förutsättningar måste vi bygga fler hyreslägenheter. Vi måste också vara betydligt kreativare av utformningen av dessa hyresrätter. Jag tror att det finns en marknad bland både äldre och yngre att hyra billiga hyreslägenheter som bygger på liknande principer som en studentkorridor eller lägenheter som kan delas av flera familjer.

Livets slutskede

Det är underbart att leva. En chans att utvecklas, älska och bidra till att skapa. En chans att känna gemenskap och att tillsammans med andra skapa många gemensamma stunder av glädje. Redan som äldre tonåring fick jag möta människor som var i livets slutskede och som dog. Jag jobbade mycket extra inom Akademiska sjukhuset och extravak var en av mina tidiga specialiteter. Första gången det sista andetaget inträffade under mitt extravak var en kvinna i 70-års åldern som fått en massiv hjärtinfarkt som hon inte repade sig från. Tankarna rusade i mitt huvud när jag för första gången var i en situation där jag aktivt försökte ge en medmänniska ömhet i den stund vi alla kommer att möta, dödens stund. Jag har varit med om många liknande situationer. Min ex fru höll på att bli den första i min närhet som lämnat detta liv. Som tur var överlevde hon efter en tapper kamp mot cancer. Under den tiden hade jag många svåra och sorgsna stunder men jag slapp konstatera att en nära och kär hade lämnat mig för alltid. Jag har förmånen att som 45 åring ha alla mina nära släktingar och vänner i livet. För första gången tvingas jag idag konstatera att min kära mormor, efter en kortare tids sjukdom, har en mycket jobbig situation och kanske lämnar oss inom kort. Jag skall snart gå till henne igen. Tillsammans med många släktingar vakar vi vid hennes sida. När jag tidigare idag besökte henne blev jag så tagen av stundens allvar att tårarna rann. Min mormor har haft ett långt och händelserikt liv. Hon har alltid varit väldigt klar och snabbtänkt. Hon är gammal. Tanken på att hon har det väldigt jobbigt och att hon fysiskt snart inte skall finnas i mitt liv kändes stort och konstigt. Hon är min mormor och jag är en del av henne. Det känns ordentligt i själen att se henne må dåligt. Jag hoppas att hon snart tillfrisknar eller att hon snart slipper lida och får gå till nästa dimension där jag hoppas vi möts igen. Sjukvårdspersonalen på Akademiska sjukhuset är fantastiska!   

Vad innebär det att vara närvarande?

Visst har vi alla ibland utmaningar med att få vår tid att räcka till för allt vi måste och vill göra. Att vara politiskt aktiv är ett eget beslut och bottnar i att man vill vara med på riktigt och påverka hur vår morgondags samhälle skall se ut. För de allra flesta är det politiska engagemanget en fritidssysselsättning. Trots att det är en fritidssysselsättning så har varje engagerad individ själv tagit på sig rollen att aktivt företräda invånarna och förhoppningsvis bidra till att våra skattepengar används så klokt som möjligt. Jag tycker att det är skamligt och ett förakt för både demokratin och för den demokratiska processen när politiker under politiska möten sitter uppkopplade på olika sociala medier. Det är skamligt att på detta sätt negativt påverka debattklimatet genom att få allt fler av politikerna att undvika utvecklande och blocköverskridande samtal om dessa samtal som inte är beslutade ställningstagande, kablas ut i etern. Det är också brist på respekt för invånarna och andra aktiva politiker, då en person som under möten samtidigt som den är aktiv på ett socialt medium (tex Facebook eller Spogg) inte lyssnar aktivt på andra politikers synpunkter. Att vara närvarande innebär att man är fullt fokuserad på den roll eller uppgift man för stunden har. Maria Gardfjell tycker jag skall utveckla sin förmåga att vara mer kortfattad i sina inlägg samt sluta med att under politiska möten vara på t ex Facebook och ge sin syn på de olika möten hon förväntas delta i.

Folkstyret behöver nytändning

Intressant start på morgonen med att lyssna till kommunikationscheferna på Socialdemokraterna och Moderaterna. De så kallade sociala medierna kommer att bli allt betydelsefullare i valet. Journalisten som styrde samtalet var vaken. Hon ifrågasatte bl a om de etablerade partierna vill att medborgarna skall få chansen att ständigt och enkelt få tycka till om alla frågor som tidigare hanterats av några få och oftast en politisk elit som aldrig gjort annat än varit politiskt engagerade i olika roller. Självfallet svarade de att de inte var rädda. Jag tror inte de är rädda för det men att de ser de nya folkrörelseverktygen som jobbiga. De som sitter vid grytorna måste nu ständigt förhålla sig till synpunkter och opposition som uppstår via de sociala medierna. De tvingas också att snabbt och enkelt möta individer av kött och blod via dessa verktyg. Som politiker kan du uppleva det som att din redan ansträngda almenacka blir än trängd. Framförallt kan du uppleva en känsla av "varför skall de få tycka till och vara med och bestämma om de inte är beredda att också sitta av alla traditionella möten som krävs i den demokratiska processen"? Jag tycker att de nya folkrörelseverktygen är ett fantastiskt tillskott till demokratin. Inte minst Spoggs stora satsning på funktioner för demokratins utveckling vittnar om mitt stöd för den utveckling som sker. Jag tror att det är hög tid att fler äldre förstår att de som aktivit nyttjar t ex verktyg som msn och facebook umgås mer än någonsin. Jag vill att Uppsala kommun tydligare och bättre skall engagera invånarna i den demokratiska processen. Jag vill också att modern teknik används mer för att effektivisera samtliga våra samhällstjänster. Vinnarna blir alla invånare och inte minst alla som är beroende av de samhällstjänster som erbjuds.  

Skolbetygens betydelse

I dagens UNT kan jag läsa att Uppsalas grundskolor sägs prestera ett bättre resultat än tidigare när betygen som grund används som kvalitetsmått. Om den generella betygshöjningen är ett bevis för att våra barn och ungdomar börjar lära sig mer är det fantastiskt roligt. Frågan är dock om det är så. Eller är det bara lärarna som efter starka debatter bara blivit lite "snällare"? En minst lika viktig sak att förstå är i vilken resultatförbättringen, om den finns, beror på skolans bättre förmåga att bidra till kunskapsuppbyggnad eller om det beror på att relevanta föräldrar stöttar sina barn bättre eller en kombination av detta. Det är viktigt att förstå vad det är som bidrar till förbättringar eller försämringar. Annars är det inte möjligt att dra bra slutsatser om hur positiva mönster kan förstärkas och negativa mönster begränsas. Jag kan inte låta bli att kommentera Miljöpartiets representant i partiledardebatten för några dagar sedan. Han argumenterade för att vi inte skulle ha betyg i skolan förrän tidigast i 9:an. Samtidigt tyckte han att det var viktigt med löpande och tydliga skriftliga omdömen om elevens förmåga som både elever och föräldrar får ta del av. För en mindre begåvad person som jag uppkommer då frågan, vad är skillnaden mellan ett tydligt betygsystem och ett tydligt omdömessystem?

Fredrik Reinfeldt

Imponerande! Fredrik Reinfeldt är värd respekt! Vi är i inledningen av ett valår. Ett valår där de äldre delarna av vår befolkning blir allt större och demokratiskt mäktigare. Pär Nuder trodde att han var i ett slutet rum för några år sedan och gick snett när han uttalade de kända ordet "köttberget". Debatten handlade sedan mer om ordvalet än om själva utmaningen med den befolkningsutveckling som vi har. Som samhälle tappade vi den gången fart i att tillsammans hitta bättre vägar för hur vi skall hantera de stora utmaningar som en helt ny befolkningsstruktur innebär. Utmaningarna är stora och konflikthoten mellan generationsgränser uppenbara. Igår var jag på ett möte där Fredrik Reinfeldt tydligt belyste problemställningen. Det hedrar honom att han visar ledarskap och mod i en så känslig fråga. Bara om vi vågar ta i frågan kan vi hitta vägar som blir positiva istället för negativa. Att den så kallade 40-talistgenerationen skall kräva maximal välfärd på äldre dagar i kombination med att vi har en mycket ofinansierad ålderdom kräver nytänkande. Första gången jag fick jobba med frågeställningen var under mitt första besök i Japan 1991. Jag gick en ledarskapsutbildningskurs i Japan och examensarbetet gick ut på att vi skulle komma med förslag på hur Tokyo skulle hantera den allt större utmaningen med en åldrande befolkning. Resultatet presenterades både för borgmästaren för Tokyo och för inrikesministern. Respekt, rimlighet och framtidstro måste vara vägledande när vi utvecklar positiva vägar framåt. I grunden är det fantastiskt att många av oss blir över 80-år idag. Många är dessutom friska väldigt länge. Hur gör vi ett problem till en tillgång? Går det? Jag tror att det går. Jag vet att vi kan hitta positiva lösningar om vi vill och hjälps åt.