Så in i Norden

Enade vi stå, söndrade vi falla

Snart är hela Norden med i EU och kanske även i försvarsalliansen NATO. Den svenska regeringen och Sveriges riksdag blir allt svagare. Allt mer av det som utöver marknadskrafterna starkt påverkar oss svenskar avgörs inom EU och i andra internationella sammanhang. I dessa sammanhang är Sveriges företrädare väldigt kraftlösa i jämförelse med till exempel Tyskland, Frankrike eller Spanien. Inom NATO blir de som företräder svenska intressen ännu mer kraftlösa. som vanligt har enskilda företrädares skicklighet stor betydelse för genomslag men volymen personer man företräder talar sitt eget språk. Jämför bara hur mycket företrädarna för Ockelbo kommun kan påverka riksdagens beslut jämfört med den påverkan företrädarna för Stockholms stad har. En konsekvens av denna minskade statliga makt borde bli att inom kort lägga ner regionerna och låter de 349 riksdagsledamöterna jobba även med specialistsjukvården. Annars är det höga antalet riksdagsledamöter orimligt högt. Om inte regionerna avvecklas som egen politisk plattform är det hög tid att halvera antalet riksdagsledamöter eftersom de flesta mest är röstboskap. En annan konsekvens av de geopolitiska verkligheterna är att vi måste stärka det nordiska samarbetet. Bara genom ett starkt nordiskt samarbete kan nordiska önskemål slå igenom i denna nya geopolitiska verklighet.

PJ Anders Linder skriver läsvärt i GP nedan om både NATO äventyret och det nordiska perspektivet;

"Skälet till medlemskapsansökningarna är att de ligger i Sveriges och Finlands nationella intresse. Med en våldsbenägen och alltmer aggressiv stor makt (snarare än stormakt) i grannskapet är det förnuftigt att se till att man inte står ensam. Men även om egenintresset står i centrum får medlemskapet också till följd att vänligt sinnade grannländers belägenhet förbättras, när vi kan planera gemensamt och två nya försvarsmakter med betydande kvaliteter kan integreras fullt ut med Nato."

"Och så kan det här med Norden bli grädde på moset ifall medlemskapet gör att det ömsesidiga intresset och medvetenheten förstärks. Kontakterna nordiska länder emellan brukar för all del vara vänliga, även om det blev en smula ansträngt under pandemin, men det finns utrymme för samarbete av mer systematiskt slag. Dels kulturellt, där vi har tappat väldigt mycket mark jämfört med när Norden var ett i hög grad gemensamt offentligt rum. Dels politiskt, där vi behöver bli mycket bättre på att värna gemensamma intressen och se till att vi inte reduceras till rundningsmärke när de stora elefanterna dansar."

https://www.gp.se/ledare/en-nystart-f%C3%B6r-nordiskt-samarbete-1.73165135

Inte minst de senaste dagarnas realpolitiska förhandlingarna mellan Finland/Sverige och Turkiet talar sitt tydliga språk. Inte minst inom Uppsalas politik finns gott om realpolitiska verkligheter som medierna är dåliga på att belysa. Och vissa av dessa realpolitiska verkligheter skadar Uppsala om de får fortsätta. Anna Dahlberg, Expressen, skriver läsvärt om detta nedan;

"Egentligen är det märkligt att ingen förutsåg att Turkiet skulle sätta sig på tvären och blockera ett svenskt och finskt Natomedlemskap. President Erdogan har ju satt i system att idka utpressning så fort tillfälle ges för att vinna egna fördelar.

"Det mest omtalade exemplet är flyktingkrisen sommaren och hösten 2015, då Turkiet lät närmare en miljon asylsökande ta sig över Egeiska havet till EU. Det krävdes att Tysklands Angela Merkel uppvaktade Ankara under flera månaders tid för att en uppgörelse skulle nås och strömmen upphöra. Sedan dess har Erdogan vid flera tillfällen hotat att överskölja Europa med miljontals migranter. Det är lätt att sitta på läktaren och förfasa sig över USA:s hyckleri eller EU:s förhandlingar med djävulen. Men alltför ofta står inte valen mellan gott och ont, utan mellan pest och kolera. Världen är en mörk plats och demokratin befinner sig på en global reträtt sedan 16 år tillbaka."

"Det betyder absolut inte att vi ska ge upp kampen för en bättre värld. Men den svenska offentligheten skulle behöva erkänna att målkonflikterna ofta är svåra i en imperfekt värld. Lärdomen borde vara denna: Det som är svårt måste få tillåtas att vara svårt. Vi blir inte mer av en moralisk stormakt för att vi i vår renhetsiver låter andra smutsa ner händerna åt oss."

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/svettigt-i-ankara-for-den-moraliska-stormakten-/

Ja, Sverige har allt mer att lära av vår omgivning. Vi är inte så fantastiska som vissa med skygglappar gärna vill framställa det. Våra nordiska grannar är på område efter område idag bättre än svenskarna, inte minst i herrarnas ishockey. Det är hög tid att ordentligt anstränga oss för att stärka det nordiska samarbetet. Det tjänar alla invånare i Norden på. Ylva Nilsson, Expressen, bjuder nedan på intressanta reflektioner om att det är hög tid för svenska politiska företrädare att leverera verkstad med nödvändiga förbättringar och inte en massa ord.

"Att vara bäst i världen på att sätta höga mål är ingen imponerande merit."

https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/sveriges-tid-som-gron-forebild-i-eu-ar-over/