Ledaransvaret
Den som tar ledaransvaret på allvar förstår att ett framgångsrikt ledarskap kräver att man anstränger sig mycket för att vinna önskat stöd för den föreslagna vägen framåt. Det finns inga andra hållbara vägar framåt än just så. Det är tidskrävande och förutsätter, som i demokratins början, ständiga möten med invånarna. Inte interna möten med andra politiker och att tro att TV och radio ska göra ”jobbet”.
Johan Hakelius skriver en läsvärd krönika i Expressen om hur den brolifierade politiska överheten ser på oss invånare som besvärliga och dumma i huvudet. De skulle nog trivas bättre om det bara var val vart tionde år...
”Mitten. Samling i mitten. Alla ”anständiga” partier i förening, gärna under Annie Lööf. Balans, alltså. Svensken är ju så funtad att det alltid känns bäst med vattenpass i absolut våg. Den goda världen är flytspacklad. Nu blir det inte så den här gången, för bland partierna är det ännu bara Annie Lööf som verkligen vill det. Men tro inte att saken är utagerad. Grupper som styr, ställer och sätter tonen i det här landet kan inte motstå lockelsen. För drömmen om mitten består egentligen av ett slags maktkoalition av gamla eliter. Det handlar om att byta huvudkonflikt. De som kampanjar för samling i mitten ser inte längre konflikten mellan höger och vänster, eller någon annan sakpolitisk konflikt, som den viktiga. Den viktiga konflikten i deras ögon är den mellan de ansvarsfulla i samhällets topp och ansvarslösa väljare som ger sitt stöd till fel partier. Det är alltid känsligt att ge sig på väljare, så det låter ofta som om ondskan liksom har besatt vissa väljare och att utfrysning egentligen är ett slags medlidsam exorcism. Striden kan formuleras på många sätt: mellan anständighet och populism, demokrater och auktoritära, ljus och mörker.”
”Och det är sant att folk som tröttnar på överheten sällan gör det på ett finkänsligt sätt. Men det här är trots allt en fråga om något mer än etikett och uppfostran. Och hur man än vrider på saken handlar det om en etablerad elits vilja att gå samman i en kartell, för att kunna fortsätta som förut, utan att störas av oönskade synpunkter från väljarna. Det är det här som gör mittendrömmarna riktigt förbannade på moderater, kristdemokrater och Sabunis liberaler: de är klassförrädare. Medlemmar av den härskande klassen som börjat samtala med uppkomlingarna. De är inte pålitliga längre. Det jag just skrivit kan kallas ett skolexempel på skamlös populism. Idén om en ”elit”, om en motrörelse som fångar bredare folkskikt, om en maktkamp mellan samhällstopp och samhällsbas: allt finns där. Och, visst. Men det viktiga är ändå om det är sant. Fakta ser, på ett ungefär, ut så här: Det här började med att samhällstoppen – etablerade partier, men även journalister och forskare – struntade i att undersökning efter undersökning, år efter år, visade att en majoritet av svenskarna uppfattade omfattande invandring som ett problem. Istället gjordes ett antal överenskommelser som ökade invandringen än mer. De som offentligt uttryckte tvivel brunmålades.”
”När den här opinionen till sist fick många svenskar att motvilligt rösta på ett parti som i just denna fråga lyssnade på folkmajoriteten, var de övriga partiernas svar att bilda en kartell – decemberöverenskommelsen – för att se till att budskapet från väljarna inte fick någon direkt effekt. När den kartellen sprack bildades en ny kartell, januariavtalet, som gav oss en vänsterregering, vald av en riksdag där 205 av 349 ledamöter inte är vänster. Och nu då? Mer av detsamma, verkar det som. Varför skulle inte Annie Lööf till sist få leda den slutliga kartellen mot oförskämda valresultat?”
Under söndagens Agenda, SVT, var det lite underhållande att Ebba Busch kallade KD och M ”mitten”. Och Vänsterledaren klargjorde att tiden då Sossarna bara kan förvänta sig passivt stöd från dem är förbi. Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Jonas Sjöstedt redogjorde väl i Dagens Arena för några månader sedan om att Lööf fått Svarte Petter i svensk politik.
https://www.svtplay.se/video/31741198/agenda/agenda-4-juli-21-15
Centerpartiet är nu tydligt en del av den ”rödgröna röran”. Beklagligt för oss svenskar. Förhoppningsvis väljer en stor del av dem som vill rösta liberalt på Liberalerna som nu har en ledning som tydligt placerar sig som ett liberalt parti som alltid röstar på en borgerlig statsminister. Låt oss hoppas att det blir så. Den rödgröna röran har ingen gemensam politik som löser alla Sveriges stora problem. Helt sjukt att C stöttar Löfven och påstår sig ha ställt tre krav för det... Krav som Ss regeringskompisar MP redan fattat beslut om att inte godkänna. Lööf ljuger med andra ord. C får ingenting i utbyte mot att åter stötta S till makten. Vad hade Strindberg skrivit? Kanske, ”Det är synd om svenskarna”.
https://sverigesradio.se/avsnitt/nyamko-sabuni-l-kommer-efterstrava-en-borgerlig-regering
Johan Hakelius beskriver väl i Fokus hur rörigt och idiotiskt det blivit i svensk politik. Och det parti som mest spårat ur är tyvärr Centerpartiet. Snacka om att ha ”målat in sig i ett hörn” och att få allt fler Svarte-Petter i handen. Lööf inledde sin partiledartid för +10 år sedan i kaos. Kanske avslutar hon nu sin tid som partiledare i kaos. Helena Lindahl tycks i vart fall veta att hon inte är socialistkramare och att i nuläget innebär ett beroende av SD bara att en regering måste göra det en regering måste göra. Det vill säga ansvarsfullt lösa ut migrationsfrågan, återupprätta en stark rättsstat utan parallellsamhällen, säkerställ ordning och reda i våra skolor samt säkerställa långsiktig energiförsörjning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar