Låt marknaden styra

Politiker ska låta bli lönefrågor

En av Sveriges globala konkurrensfördelar är att vi varit och är imponerande duktiga på systemtänkande. Vi får nog tacka Axel Oxenstierna och många duktiga ingenjörer på 1800- och 1900-talet som lade den grunden. Inte minst byggdes världens bästa energisystem som snabbt sabbades av politiker. Än så länge har politiker inte sabbat hur lönerörelsen sköts i Sverige. Vissa politiker har dock starka åsikter om vilka löner vissa yrken ska ha…. Det politiker sedan flera år istället borde ha ägnat tid åt är hur den nya fördelningspolitiken ska byggas upp. Det brådskar och den kräver beslut som berör hela EU. I takt med att artificiell intelligens tar över väldigt många jobb kommer fackens balanserande makt mot starka arbetsgivare kraftigt försvagad. Jag är helt övertygad om att balanserande krafter är bra för alla helheter. Det är bland annat därför jag hoppas att EU och USA kan agera som ett i förhandlingar med Kina/BRICS. Det kommer att krävas för att uppnå en bra balans mellan dessa stora kraftfält. Ett kraftfält som beskrivs som på dekis och ett på stark frammarsch. Balans är bästa metod för att undvika stora ödesdigra krig. Det gäller också inom fördelningspolitiken. Till sist accepterar inte tillräckligt många invånare en orimlig fördelning av förmögenheter och makt.

Tyvärr har Lifvendahl rätt. Politikens stora problem, som slår mot oss invånare, är att många ledande politiska företrädare inte har rimliga erfarenheter för sina svåra och viktiga uppdrag. Personligen har jag i alla förhandlingar med facken genom åren upplevt dem som mycket konstruktiva. Inom näringslivet förstår facken att ett företag måste gå ihop ekonomiskt för att överleva. Det jag inte tycker facken sköter bra är hanteringen av alla som står utanför arbetsmarknaden. Möjligen är arbetsgivarorganisationerna också ett stort problem här om man följer debatten runt Samhall. För att mycket bättre lyckas med integrationspolitiken borde vi omgående enas om vilka uppgifter som ska användas som integrerande insatser för människor som lever i långvarigt utanförskap. Insatser som kräver mätbara resultat och inte en krona mer än vad försörjningsstödet täcker.

Tove Lifvendahl, SvD, skriver läsvärt nedan.

”Det förtjänar att sägas. Men med det sagt får man ändå tillstå att just nu, i krigets och inflationens tid, visar sig modellens främsta styrka: Den viktigaste fördelen med den svenska ordningen på arbetsmarknaden är att politikerna hålls på behörigt avstånd från lönesättningen.”

”Det så kallade ”märket”, som är normen för löneökningar inom avtalstiden, fastställdes till 7,4 procent för två år, fördelat på 4,1 procent år ett och 3,3 procent år två. Dessutom innehåller avtalet avsättningar till deltids- och flexpension samt en satsning på lägstalöner under det första året.”

”Och det går lätt att föreställa sig hur det kunde ha låtit och sett ut, om politikerna och inte marknaden hade haft mandatet att värdera arbetet. Om avtalsrörelsen hade fungerat som en valrörelse – då herrar och damer till vänster och höger erbjuder no limit casino. Nu är förvisso politikerna även arbetsgivare för en stor mängd offentliganställda, men även dessa anställda kan vila tryggt i förvissningen om att det finns en långsiktig tanke bakom avtalsordningen. Det är inte kommunfullmäktige som förhandlar, utan personer med ansvarsfulla mandat att värna helheten och förutsättningarna framåt.”

”Tyvärr visar politikerna alltför sällan den förmågan i dag. I stället för att tala som vuxna till andra vuxna i tuffare tider, blir instinkten oftare att lova kortsiktiga lättnader här och nu. Politiken gör sig därmed till ett slags småbarnsföräldrar som plockar fram mönstrade plåster, i stället för att säga som det är.”

”Kanske finns det till och med en djupare lärdom att göra av avtalsrörelsen 2023, som handlar om att samhället är större än staten. Att det offentliga har misslyckats i sitt kärnuppdrag på flera områden får vi dagligen dystra nyheter om. Men på ett helt centralt område, där några av de mest avgörande frågorna för samverkan mellan människor i samhället hanteras, lyckas man i respektfull anda hitta en gemensam väg framåt. Helt utan politikernas hjälp, ”satsningar” eller makt.”

”Det är inte utan att man tänker att det vore bra, om ännu fler av våra viktiga samhällsfrågor kunde hanteras utan att politikerna fick blanda sig i.”

https://www.svd.se/a/BWm10Q/tove-lifvendahl-hall-politikerna-utanfor-rummet-med-vuxna

Vilda strejker som MTRs lokförare genomförde är inte ok! Nedan SR reportage beskriver perspektiv på den vilda strejken som kraftig förstärkte Sveriges ekonomiska problem. Det är oklokt att bryta det spelsystem där arbetsmarknadens parter förhandlar och gör upp. Det har tjänat Sverige väl. Frankrike är ett avskräckande exempel där ständiga strejker gör landet allt svagare.

https://sverigesradio.se/artikel/stora-storningar-nar-lokforare-gick-ut-i-vild-strejk

Det är hög tid för resursstarka partier att arbeta fram förslag att driva inom EU om Marknadsekonomi 2.0 där moderna metoder för rimlig fördelningspolitik ingår. Besluten om fördelningsmetoderna måste fattas på EU nivå för att ha en chans att balansera storkapitalets kortsiktiga intressen. Ramarna för våra marknadsekonomier ska demokratiskt sättas av politiken. Inom ramarna ska marknadsekonomins krafter få verka. Vilka partier tycker inte att det behövs ett ramverk för rimlig fördelningspolitik i en ny tid? 

Skattjakt i politiken

Vad motiverar?

Jag närmar mig slutet på min tid med titeln ”kommunalråd”. Tänk att det blev så, det var aldrig min plan att bli heltidspolitiker. Att det hände berodde på kaoset efter att finansbolaget Lehman-Brother gick i konkurs och det blev en härdsmälta i det globala finansiella systemet. Tyvärr innebar det för mig slutet på ett fram till dess framgångsrikt high-tech start-up projekt. Det blev lärorikt men ett mycket dyrt äventyr. Det var dock ingen tillfällighet att jag valde att engagera mig lite politiskt. Jag tillhör dem som inte gillar gnäll utan handling för att försöka förbättra. En sak är helt säker, det var inte för de jämfört med näringslivet låga arvodena som jag axlade ansvaret att på heltid tjäna Uppsalaborna som en av deras förtroendevalda.

Under min tid som kommunalråd har jag upplevt en mandatperiod i styrande roll, en mandatperiod i opposition och en mandatperiod som politiskt obunden i opposition. Tre helt olika erfarenheter som tveklöst har utvecklat mig mycket. Nu inleds en fjärde period i rollen som partiledare för ett 100 procent lokalt Uppsalaparti med fokus på sakpolitik och pragmatism. Till skillnad från i till exempel Malmö krävde aldrig UP kommunalrådsuppdrag i de politiska förhandlingarna för att stötta ett alternativt styre. Vi gjorde det i ett första förhandlingsutspel till Alliansen men bestämde snabbt att vi inte ville ingå i ett styre, därför tog vi bort det som förhandlingskort. I Malmö har Liberalerna som vågmästare flera kommunalråd trots att de är i princip lika små som UP. UPs fokus var, och är, på sakpolitiken samt på att sprida representationskraften så mycket som möjligt. Vi ser det som en del av vår ambition att stärka vår lokala demokrati. 

I nedan reportage på SVT bjuds vi på exempel på politiker som är i politiken för att tjäna pengar. Politik som karriär får ett nytt ”ansikte” och beskriver väl att Sverige tyvärr blivit för egoistiskt orienterat. Att politikers arvoden ska vara höga anser jag bara lämpligt om de kopplas till erfarenhet, meriter och tidigare ersättningsnivåer. Jag anser att det är dåligt att unga och arbetsoerfarna får samma ersättningsnivå som till exempel en egenföretagare som vid 55-års ålder är beredd att göra samhällstjänst som företrädare för oss invånare. De som försvarar det nuvarande systemet säger att det blir orättvist då det kräver en liknande arbetsinsats oavsett ålder. Låt oss jämföra med fotboll. En 21 årig talang i Barcelona kan slita minst lika mycket som sin 30-åriga lagkamrat som tjänar tre gånger så mycket. 30-åringen har år efter år bevisat sitt värde och till och med bevisat sig förtjäna ännu mer i ersättning. Differentierade politikerarvoden kopplade till erfarenhet och meriter tror jag kraftigt kan bidra till att vi återigen kan få mer kvalificerade företrädare för oss invånare, vad tror du? 

”De framröstade politikerna i Norrtälje gav sig själva en rejäl löneökning som första åtgärd efter valet. Under måndagens möte i kommunfullmäktige klubbades en ny ersättningsmodell som ökar kommunstyrelsens ordförande, Bino Drummonds (M) lön med nästan 27 procent till 110 400 kronor i månaden. Bino Drummond vill inte svara på SVT:s frågor om lönehöjningen.

– Jag kommenterar inte min lön, säger han.”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/arvoden-norrtalje

Efter lite ”shit-storm” ändrade sig tydligen i Norrtälje…Bra omdöme…. Usch!

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/m-topp-backar-om-arvoden-i-norrtalje

För mig är förbättringar och kampen för ökad konkurrenskraft motivationen, inte arvoden. För mig är ansvarskänslan att lämna ett bättre samhälle till barn, barnbarn och barnbarnsbarn motivationen. Inte arvoden. Om jag klarar av att göra en tillräckligt god insats utifrån det som motiverar mig får framtiden utvisa. Ska jag ha rimliga arvoden för alla timmar jag lägger för att Uppsala ska utvecklas bättre? Ja! Ska alla politiker som lägger ner väldigt många oregelbundna timmar per vecka på sina uppdrag får rimliga arvoden? Ja!

Affärsvärlden ska i huvudsak drivas av ambitionen att tjäna mycket pengar. Det driver på utvecklingen och skapar i en väl fungerande marknad god konkurrens. Politikens lämpliga företrädare ska dock inte drivas av girighet utan viljan att altruistiskt tjäna sitt folks bästa. Nedan ord från filmkaraktären Gordon Gekko, i filmen Wall Street, tål att lyssna på i sammanhanget. ”Greed is good”.

https://youtu.be/VVxYOQS6ggk

Det är viktigt att Svenskt Näringsliv nu är tydliga med att återhållsamheten i lönerörelsen är mycket viktig. För allas bästa. Det är också värdefullt om företagsledare, ägarrepresentanter och politiker fattar att VDar och politiker nu måste visa ansvarsfullt ledarskap och inte öka sina ersättningar ännu mer. Sveriges mäktigaste person är inte Sveriges stadsminister, det är Jacob Wallenberg. Inte minst genom familjen Wallenbargs stiftelser gör de mycket gott för svensk utveckling. Jacob Wallenberg är företrädare för en av Sveriges rikaste familjer, och som påverkar många av landets viktigaste företag. Han är också ordförande för Svenskt Näringsliv. Det är min förhoppning att han lyckas med det svåra uppdraget att se till så att ägare och företagsledningar inte låter girigheten råda i denna svåra tid. 

Nu blir mitt fokus att fortsätta med politiskt entreprenörskap genom det nystartade 100 procent lokala Uppsalapartiet, Utvecklingspartiet demokraterna. Det är ett av många ideella engagemang jag ägnat mig åt under mitt liv. Det blir intressant att se hur många som förstått partiets lokala värde i de lokala valen 2026.

Räntan och konjunkturvändning

Upplagt för allvarligare ekonomisk kris

Hur länge fortsätter det ekonomiska läget vara mycket bekymmersamt? Ingen vet. Som vanligt finns många tyckare. Om räntan fortsätter att höjas kraftigt får vi sannolikt en ordentlig lågkonjunktur 2023 och en bit in på 2024. Det är trots mycket mörker just nu en hel del som talar för en vändning mot bättre tider redan 2023. I någon form tror jag USA, Kina och EU löser ut ”Ukrainafrågan” nästa år. Henry Kissinger har rätt i att det mänskliga och ekonomiska priset redan är för högt. Och som påven uttryckte det nyligen måste man tyvärr förhandla med ”vargar” för att hitta lösningar mot en bättre framtid. Kanske kan just påven bli den medlare som behövs för att få Ukraina och Ryssland till förhandlingsbordet och att de i dessa är väl medvetna om vad USA, Kina och EU har för positioner. 

https://www.pubaffairsbruxelles.eu/eu-in-the-media/henry-kissinger-at-davos-ukraine-should-give-up-territory-to-russia-to-reach-peace/

Situationen för allt fler enskilda invånare och företag blir nu dag för dag allt värre när inflation, energipriser och räntekostnaderna skjuter i höjden. Läget är mycket allvarligt. På många sätt är nu farliga tider. Än farligare blir det för svensk ekonomi om inte arbetsmarknadens parter nu lyckas hantera den kommande lönerörelsen på ett ansvarsfullt sätt. Ansvarsfullt innebär att inte låta lönerörelsen "politiseras". Det är många arbetstagare som nu vill att lönerna kraftigt måste höjas för att kompensera för kraftigt ökade levnadsförhållanden. Om lönerörelsen spårar ur kommer det att innebära ännu högre inflation och att många fler i grunden väl fungerande företag går omkull. Det tjänar inga på. Den stora frågan är vad Riksbanken egentligen kan göra. Sverige är ett mycket litet land i stort beroende av vår omvärld.  

Dagens Industris ledare skriver läsvärt om hur svårt det nu är med hanteringen av styrräntan i Sverige. Styrräntan bestäms av Riksbanken men påverkas kraftigt av övriga världens agerande. Det är klokt att ha klart för sig att Sveriges befolkning bara motsvarar cirka 0,01%. 

"Riksbanken står inför ett dilemma. Höjs styrräntan för mycket riskerar konjunkturen att knäckas fullständigt. Höjs den för lite riskerar inflationen att bita sig fast. Det är inte tu tal om att prisökningstakten måste komma ned, annars äventyras inflationsmålet som framgångsrikt tjänat Sverige under de gångna 30 åren. Förväntningarna om inflationen får inte dra iväg, utan hushåll och företag måste förbli övertygade om att inflationsmålet på 2 procent ligger fast."

"Det finns dock skäl för Riksbanken att gå försiktigt fram. En oroshärd är de sjunkande bopriserna. Stigande arbetslöshet i kombination med fallande tillgångspriser riskerar att få förödande effekter på konsumtionen, vilket kan – även om det känns avlägset – innebära att inflationen blir alltför låg."

"På samma sätt som Riksbanken har överraskats av hur snabbt inflationen har stigit, kan den överraskas av hur snabbt inflationen faller. Det viktiga är att de redan genomförda räntehöjningarna nu får göra sin verkan. En alltför expansiv finanspolitik skulle försvåra Riksbankens arbete. Det skulle i sin tur öka risken för nya stora räntehöjningar – och det är inte vad ekonomin behöver."

https://www.di.se/ledare/riksbanken-bor-ga-varligt-fram/