En tidigare svensk världsgren
Många, många utvecklande samtal har jag haft med den mentor som öga mot öga lärt mig mest om industriellt ledarskap, och ledsrskapsutmaningar i praktiken. Utmaningar i förhållande till ägare, finansmarknaden, andra chefer och medarbetarna närmast kunderna, medarbetarna inom utvecklingsverksamheterna, medarbetarna inom produktionen och samarbeten med underleverantörer. Jag har lärt mig massor. Det budskap jag främst fostrats i är förmågan att tänka och utveckla bärande system. Enligt min mentor är det just svensk industris systemtänkande och skapande förmåga som byggde Sverige och svenskt näringsliv starkt. I början av vår relation förstod jag inte riktigt vad han menade. I takt med att jag själv axlade allt större och komplexare ledaruppdrag lärde jag mig i praktiken att förstå. Särskilt på Industri-Matematik, Tieto-Enator, Ericsson, WFun och ÅAC Microtech blev dessa lärdomar mycket tydliga. Särskilt tydligt blev det när systemen inte fungerade som de skulle.
Under min tid i Uppsalabornas tjänst har jag insett att Region Uppsala och Uppsala kommun är dåliga på systemtänkande. Dåliga både på att designa väl fungerande system och att driva väl fungerande system. Systembristerna är för många och det leder till slöa och bristfälliga tjänster till oss invånare. Det behöver inte vara så men om vi inte väljer ledare med förmågan att få komplexa system att fungera blir det också dåliga resultat. Inom sjukvården och kollektivtrafiken ser vi gott om allvarliga systemproblem. Inte minst dumheten att bygga spårväg i Uppsala vittnar om en högsta ledning som inte förstår vad de gör.
Nedan ledare i UNT av Karl Rydå är läsvärd. Vad är det som särskilt brister inom Region Uppsala och Uppsala kommuns förmåga att säkra god och kostnadseffektiv framkomlighet för våra olika fordonsslag och dess behov? Det är oförmågan att se systemen och dess bärande mekanismer som krävs för att biltrafik, busstrafik, lastbilstrafik och tågtrafik ska komplettera varandra väl beroende av resenärernas behov. Prissättningar är okloka. Förmågan att hålla tidtabeller dålig. Brist på pendlar- och infartsparkeringar. På tok för glesa busshållplatser för att visa bra hänsyn för våra invånare med relevanta funktionshinder.
”För det andra är det inte billig eller gratis parkering i vissa områden som är huvudproblemet, även om det hänger samman med trängseln. Elefanten i rummet är förstås bilen som sådan. Så länge som bilen är norm och det uppfattas som relativt billigare och bekvämare att ta bilen, kommer parkeringsproblemen att bestå.”
Om man förstår systemtänkande börjar man med att erbjuda kollektivtrafik som levererar enligt tabell, parkeringsplatser vid noder för kollektivtrafik och rimliga avstånd till hållplatser innan man kraftigt försämrar för dem som behöver bilen. Det finns ett stort behov av bättre systemförmåga inom Uppsala kommun och Uppsala län.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar