Individens betydelse avgörande

Som Centerpartist utgår min ideologiska bas ifrån alla människors lika värde och att alla skall beredas liknande möjligheter under inledningen av livet. Individen och individens unikitet är en central del av Centerpartiets grundläggande utgångspunkter i utformandet av all politik. Det borde vara en självklarhet för alla men det är det inte. Vissa tycker att individens möjligheter kan minskas genom att begränsa våra möjligheter genom att bara utgå ifrån om du har turen att födas i en förmögen familj eller ej. Vissa tycker att individen skall kontrolleras till den grad att vi lätt hotar demokratin och absolut kränker den personliga integritet de flesta av oss vill ha. Vissa tycker att vi skall ha kollektiva lösningar på allt och dessutom bara en ekonomisk organisationsform som skall leverera dessa olika lösningar. Finns det någon där ute som i ärlighetens namn påstår att individer inte alltid är avgörande för det som sker i vår värld? Det har alltid varit individer som utgör skillnaden mellan alla de konstellationer på jorden och som på olika sätt konkurrerar om jordens och människans tillgångar. Konkurrensen om oljan, konkurrensen om mammans uppmärksamhet, konkurrensen om betyg, konkurrensen om jobben, konkurrensen om bästa platser på en konsert, konkurrensen om att bli världsbäst i fotboll etc. Är det någon som tror att följande individer inte haft en stor individuell påverkan på andra människor och naturen? Einstein, Freud, Hitler, Stalin, Busch, Napoleon, Svedenborg, Luther, Senna, Kamprad etc. Vi är alla i grunden unika och härliga skapelser. Arv och miljö skapar sedan basen för hur vi utvecklas. Vissa saknar kärlek och blir därför stukade redan från början. Vissa är naturbegåvningar och får uppmärksamhet från början. Vissa är "vanliga" och tar ett steg i taget mot ett liv som kommer att kantas av vardagliga dagar med ljusa stunder och mörka stunder. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo jag vill göra en koppling till årets vinnare av Alfred Nobels ekonomipristagare, Elinor Ostrom och Oliver Williamson. De delar på priset för sin forskning kring ekonomisk organisation. Motiveringen för Elinor Ostrom lyder: ”för hennes analys av ekonomisk organisering, särskilt samfälligheter”.För Oliver Williamson lyder motiveringen: ”för hans analys av ekonomisk organisering, särskilt företagets gränser”. Under flera av Ostroms intervjuer gjorde hon klart att det inte entydligt ur ett akademiskt perspektiv går att förklara varför vissa organisationer lyckas och andra misslyckas. Ostrom hoppades att yngre förmågor skall finna svaren. För mig är svaret enkelt, utan att empiriskt kunna föra det i bevis. Det är individer och blandningar av individer som är avgörande för om det blir en dålig eller en bra soppa. Individers betydelse får aldrig underskattas. Det räcker inte att tro att den organisation som en individ företräder kan neutralisera ett dåligt ledarskap. Ett dåligt ledarskap, ur de flestas perspektiv, hinner alltid göra mycket skada innan personen faller. Jag hoppas att du kommer ihåg dessa rader och dess betydelse när du skall rösta under 2010. Mona Sahlin är ledare för Socialdemokraterna. Lars Ohly är ledare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ett delat ledarskap. Som ministrar skall de leda hela eller delar av vårt land. De skall förvalta våra skattepengar och binda upp eventuella nya skulder för kommande generationer. Att skapa framgång är svårt. Att förvalta är relativt enkelt. Att förstöra är också enkelt OCH det kan gå väldigt fort.