Fasaden har spruckit

Dumt att negligera växande problem

Hur kunde Sverige spåra ur så kraftigt? Politikerna har helt enkelt inte varit tillräckligt kvalificerade för sin svåra och krävande uppgift. Hur blev det så? En stor del av skulden är kopplad till att politik för en hel del blev en livslång betald heltidssysselsättning. Ett yrke snarare än ett förtroendeuppdrag parallellt med ett riktigt jobb. De som under en längre tid haft riktiga jobb, och inte enbart levt i tyckandets värld, vet att problem måste identifieras och lösas fort. Broilerpolitikens lust för politiskt spel och det politiskt korrekta gör politiken svag på att lösa problem.

Patrik Kronqvist, Expressen, reflekterar över de vidriga morden i Örebro nedan. Har politiken skött behovet av en socialpsykiatri bra? Kunde många folkvalda ens se möjliga samband?

”Men lås hindrar inte motiverade gärningsmän med skjutvapen. Och skyttarna är själva ofta elever – eller tidigare elever – som har god kunskap om säkerhetsrutiner. Masskjutningar sker inte heller bara vid skolor. Samhället måste tänka brett kring att förhindra attacker, oavsett var de kan tänkas ske. Ännu viktigare är därför att fånga upp de varningssignaler som finns kring gärningsmän. Många berättar om sina planer på förhand och många lider av självmordstankar. Anonyma tipstelefoner och bättre suicidprevention är därför bättre investeringar än ”panic rooms”.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/massakern-i-orebro-lar-oss-fem-saker/

Nu är trygghetsfrågorna väldigt viktiga för oss väljare. Alla sprängningar, skjutningar och masskjutningar i Sverige parallellt med en farlig geopolitisk tid gör många mycket otrygga. Sedan en tid visas gott om handlingskraft. Några av oss glömmer inte hur lång tid som fick gå innan det hände. 

Är det Hobbs tänkande från 1600-talet som ska forma säkerhetspolitiken år 2025? Hobbs var säkert inspirerad av Konfusius. Helt klart är Hobbs tankar åter populära. 

”Kärnan i hans tänkande rör sig kring människornas relation till varandra och hur en fredlig samvaro kan upprättas. I Hobbes mest kända verk  Leviathanbeskrivs människan som oförmögen att leva i samförstånd utan en överordnad makt.”

”Människorna befinner sig i ett naturtillstånd där allas krig mot alla råder och osämja uppstår emedan människor blir konkurrenter inför önskningar som ofta är riktade mot samma föremål. Det kan rent konkret röra sig om att någon besitter ett stycke mark som andra gör anspråk på och därigenom påbörjas konflikter. Inför sådana förutsättningar uppstår också misstro mellan människor, menar Hobbes. Lösningen är därför en stat, ett förbund skapat av människorna som utan en övergripande maktapparat inte kan skyddas. Samhällets funktion blir främst att skydda människan från sig själv genom att hålla de naturliga lidelserna i schack samt att skapa en förutsättning för utveckling – utan en stat tvingas människorna lägga sitt fokus och sina resurser på det krig som enligt Hobbes pågår i någon form så länge ingen övergripande ordning existerar.”

https://www.filosofer.se/hobbes.html

https://www.so-rummet.se/content/upplysningen-och-dess-filosofer

Lyssna gärna på Katarina Barrlings krönika på SR/P1 nedan där hon talar om ett allt kraftfullare övervakningssamhälle och att det inte är oproblematiskt även om vi önskar mer trygghet. 

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/orebro-soker-trost-och-gemenskap-efter-valdsdadet-i-veckan

P.S Att ersätta broilers och PK politiker med ”Trumptyper” är inte heller en framgångsväg. Jag delar uppfattningen att personer som får ledande statsuppdrag inte i nutid ska kunna kopplas till till exempel rasistiska inställningar. Turerna kring Gävleborgs nya landshövding är pinsamma. Rasism bidrar inte till ett tryggare samhälle. 

https://www.etc.se/inrikes/sd-s-foersta-landshoevding-n-ordet-inget-negativt-foer-mig

Den breda mitten

Misskötta partier

Jag såg det hända. Jag är politiker men definierar mig inte som politiker. Yrkesmässigt definierar jag mig som affärsman och verksamhetsutvecklare. Min bana som politiskt aktiv började först 2006 då jag axlade ett ersättaruppdrag i en kommunal nämnd. Mitt val av parti gjordes efter att jag bestämt att utifrån några för mig viktiga sakfrågor välja det minst dåliga partiet. För mig var rikspartierna redan då för broilifierade och den ”politiska korrektheten”, PK, var förlamande. 

PK bidrog starkt till SDs väljarframgångar. Om mitt val av ”det minst dåliga” skriver jag i min bok ”En stund på jorden”. Mitt val blev då Centerpartiet. De hade då den bästa företagarpolitiken, den bästa politiken för att hela Sverige ska utvecklas och tog miljöfrågorna på allvar. Det var 2006. Då fanns alla möjligheter för C att stärka sitt politiska program och kraftigt öka sitt väljarstöd. Jag kämpade för det trots att jag aldrig var intresserad av att bli riksdagsledamot. Tyvärr drog partiledningar fel slutsatser och gjorde många okloka val. Ungdomsförbundarna tog över och Stureplans Centern fick ledarroller. Personer som Annie Lööf, Fredrik Federley och Gustaf Hemming visste minsann hur det skulle vara. Och de hejades på av en vilsen Michael Arthursson. Jag tillhörde de mycket få som på riksstämma efter riksstämma vågade ”ropa varg” och under ett antal år konstruktivt föreslå klokare vägval. 

Både Centerpartiet och Liberalerna har kraftigt misslyckats att bli relevanta politiska krafter med starkt väljarstöd i Sverige. Ett stort misslyckande eftersom det tveklöst hade varit möjligt utifrån en liberal grund. En stor del av svenskarna är liberala i sina värderingar men få är ideologiska. Och oavsett värderingar vill nästan alla ha rimlig ordning och reda i ”klassrummet”. Nedan opinionsmätning talar sitt tydliga språk. Gammelpartierna C och L har totalt misslyckats att göra sig relevanta i en ny samhällstid. Jag såg det komma på nära håll och med stor sannolikhet åker något av dessa partier ur riksdagen 2026. Vilket säger bettingföretagen?

SVT bjuder nedan på en artikel som vittnar om Centerpartiets och Liberalernas stora misslyckanden. Så går det när de som röstar i partier röstar mer fel än rätt. På fel sakpolitik och fel ledande företrädare. Underhållande är det att följa opinionsutvecklingen. 

”Det är ingen munter läsning för Centerpartiet och Liberalerna i SVT/Verians februarimätning. Mittenpartierna får tillsammans det lägsta stödet i opinionen sedan institutets mätningar inleddes för över 50 år sedan.”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svtverian-lagsta-stodet-for-de-liberala-partierna-nagonsin

Idag är en positiv dag. Nu kanske Sverige vänder och sakta går mot positivare tider. Reinfeldt petas som ordförande för Svenska fotbollsförbundet. Nu är snart alla nyliberaler borta från viktiga uppdrag. 

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/reinfeldt-avgar-inte-nominerad

Och Region Uppsala fick Centerpartiet idag en ordentlig smäll från Kristdemokraterna. Det krävs mer än ord och leenden för att göra ett bra politiskt arbete för invånarnas bästa. 

”Vad har då Centerpartiet egentligen levererat under det senaste året? Svaret är – ingenting av värde. Inga reformer för att stärka vården, inga konkreta åtgärder för att förbättra ekonomin, inga initiativ för att korta vårdköerna. I stället har vi fått vänsterstyrets vanliga mix av symbolpolitik och ineffektiva punktinsatser.”

https://www.unt.se/debatt/artikel/ett-ar-efter-maktskiftet-c-levererar-ingenting-av-varde/rk320wwl

Nyliberalism i kombination med miljöpartistisk naivism och fanatism blev en mycket dålig politisk soppa. En politisk soppa som starkt bidragit till SDs väljarframgångar. Det är lite komiskt. 

Kortare köer och längre köer

Köer i olika riktningar

Gång efter gång får vi höra av minoritetsstyret och tjänstemän från Stadsbyggnadskontoret att behovet av bostadsbyggande bara temporärt är förändrat. Så är det inte. Uppsalas befolkningstillväxt kommer att utvecklas i en mycket lägre takt än vad kommunen tidigare prognostiserat. Det är viktigt att ta på allvar och kraftigare revidera investeringsplaner och den administrativa överbyggnaden. 

Spårvägsprojektet är kopplat till bland annat sin investeringskalkyl gjord av Region Uppsala urspårad! Den kalkylen som motiverade dem att tycka bra om att redan nu satsa på omodern, onödig, riskfylld och extremt dyr spårvagnstrafik bygger på en kraftigt överskattad befolkningsprognos. Den senaste SCB prognosen för Uppsala landar på 300.000 invånare i Uppsala år 2050. Det är långt under de beslutsunderlag som tidigare presenterats. Gör om! Gör rätt!

Uppsala kommun har en egen bra konjunkturbarometer kopplat till Uppsala bostadsförmedling AB. I en intervju under inledningen av 2025 kommunicerar företaget följande information:

"Kötiderna: Kortare än någonsin"

"Det har aldrig gått snabbare att få bostad via oss. Mediankötiden har nästan halverats sedan 2017 och ligger nu på 2,6 år. Den genomsnittliga kötiden har också minskat och ligger i år på 4 år, en förbättring från 4,3 år 2023 och 5,8 år 2017."

Samtidigt som kötiderna för en bostad minskar kraftigt ökar kötiderna till sjukvården som kan få livsavgörande betydelse. Hela hyresuppläggen kopplade till sjukvårdspersonal är ett av flera politiska misslyckanden de senaste 30 åren. 

”Antalet hyrsjuksköterskor på Akademiska sjukhuset har minskat med två tredjedelar. En följd av det är att sjukhuset tvingats stänga vårdplatser, och operationsköerna har blivit längre.”

https://www.unt.se/nyheter/uppsala/artikel/langre-koer-pa-ackis-efter-personalbeslutet/r9wdyvoj

Välfärd 2.0

En åldrande befolkning

Du vet väl att av naturliga skäl utgör runt 80% av sjukvårdskostnaderna insatser för våra äldsta invånare? Inget konstigt med det men i ett samhälle där det ständigt finns bättre och nya medeciner, ständigt bättre och ny vårdteknik och omsorgsrättigheter som håller oss levande allt längre är det nödvändigt att våga prata om prioriteringar. Prioriteringar som politiker måste göra. 

Europas nödvändiga samhällsförändringar och kraftiga behov av konkurrensförstärkningar brådskar. En del av detta viktiga arbete är att skapa Marknadsekonomi 2.0 som erbjuder ett välfärdssamhälle som inte bygger på en traditionell befolkningspyramid. Det går. Inte minst de mäktigaste i Europa har lyft dessa problem i Davos. Fler +80 åringar och färre -20 åringar, hur prioriterar vi begränsade resurser? Till exempel Reinfeldt och Lööf tyckte svaret på utmaningen var massinvandring. Det är idag ett mycket svagt stöd för den vägen framåt i alla västländer.

”Beyond spending on defense, new technologies and the clean energy transition, Europe faces another huge cost: aging populations.”

https://edition.cnn.com/2025/01/19/business/davos-europe-welfare-spending-trump-intl/index.html

Det är hög tid för hela jorden att införa ”Den Nordiska modellen”. Och i Västvärlden måste många vänsterliberala och nyliberala idéer skrotas. Objektiv rättvisa räcker, sluta med all splittrande särfokusering. Definierade kvalificeringskrav ska objektivt användas och de mest meriterade ska få jobben. Sluta med kvoteringstänk. Och könen är kvinna och man. 

Att några av oss vill definiera sig som något annat är ok och ska respekteras men vi ska inte komplicera en redan komplicerad värld i onödan. Frågan får väl ställas som: Vad definierar du dig mest som, kvinna eller man? Särbehandlingar mot olika grupper av människor är också oklokt. Vi är alla unika människor men samtidigt just en människa. Istället för att komplicera relationerna mellan oss, och skapa barriärer, ska respekt och rättvisa gälla. 

Ett rättviseperspektiv är att prioritera våra barn före oss äldre. Jag säger inte att vi äldre ska behandlas illa men när begränsade resurser kräver prioriteringar måste barnens välbefinnande vara högst prioriterat. Med det sagt är det hur vi behandlar våra äldsta som definierar hur medmänskligt vårt samhälle är. En äldreomsorg med kvalité är möjlig utan att resurserna till våra barn blir så dåliga att vårt unika samhällsbygge havererar. 

Orättvist och ineffektivt

En misskött sjukvård

Ser politiska partier och deras företrädare bara till sina personliga intressen? När man studerar de politiskt organiserade regionerna är det svårt att inte dra den slutsatsen. Huvudfrågan är varför inte specialistsjukvården och journalsystem standardiseras i ett befolkningstomt land som Sverige. Blir tillgången till specialistsjukvården rättvis? Nej. Är det rimligt att vi inte har ett standardiserat journalsystem som är direkt tillgänglig för relevant sjukvårdspersonal i hela landet. Nej. Självklart med hög sekretessnivå och spårbarhet av att bara den som behöver titta i journalen gör det. Varför avvecklar då inte riksdagspartierna regionerna? Därför att de är 5 182 stycken. Alla får arvoden och en hel del titlar som värmer deras egon. I nedan SVT länk kan du bl a se vilka ersättningar Moderaten som tidigare ledde Region Stocholm fick. Och vilken ersättning Centerpartisten som uppträdde mycket olämpligt på ett pendeltåg fick i arvode… 

Utvecklingspartiet demokraterna, UP, vill lägga ner de politiskt separata regionerna och koppla styrningen av specialistsjukvården till Sveriges 21 län. Då kan många fler av de 349 riksdagsledamöterna än dem som ingår i regeringen göra ordentlig nytta. Säg att ytterligare länskopplade motsvarande 30 per län kan komplettera de länsvalda riksdagsledamöterna. 349 + 21*30 =  349+630–> 979 stycken. Vi plockar bort 50 st som vi kopplar till regeringsuppdrag. 929 stycken är väldigt många färre än 5 182 stycken! En effektivisering motsvarande 4 

Di skriver en ledare om den misskötta svenska vården som bifogas nedan. Och SVT har rätt, trots att regionpolitikerna ansvarar för sjukvården och kollektivtrafiken är regionens toppolitiker okända.

”Att läkare och sjuksköterskor på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, som hade det tvivelaktiga nöjet att agera testpiloter, slog bakut är fullt förståeligt. De uttryckte en befogad oro för att patientsäkerheten var hotad. Just bristande patientsäkerhet är en återkommande kritik mot journalsystemet som används i ett 20-tal länder världen över och som amerikanska Oracle står bakom. Efter en vecka av kaos och protester meddelande Västra Götalandsregionen, VGR, att Millennium pausas. De gamla it-systemen aktiverades igen.”

https://www.di.se/ledare/vardens-verkliga-problem/

https://www.svt.se/datajournalistik/de-okanda-regionpolitikerna/

Det finns stor förbättringspotential av det svenska demokratiska systemet. Det är ett faktum. Frågan är hur det som behöver göras också blir gjort för att vitalisera svensk politisk kraft igen. Bara så kan också politikerna på allvar ställas till svars för till exempel illa skötta järnvägssystem. Vi behöver politiker som vågar leda och som vågar säga sanningar som många inte vill höra. En sådan sanning kommunicerade jag årsskiftet 2010/2011 om att politiken måste ta sockerproblemen på större allvar. Har något hänt i Sverige? Nej..... Vissa tar det förebyggande hälsoarbetet på allvar, andra inte. 

”Var tionde fall av typ 2-diabetes i världen kopplas till läsk och andra söta drycker, enligt en ny studie som publicerats i Nature. Varje år leder de söta dryckerna till att 2,2 miljoner personer får sjukdomen, utifrån forskarnas beräkningar.”

https://www.unt.se/nyheter/inrikes/forskning/artikel/lask-kopplas-till-manga-diabetesfall/jowyv91l

Sjuk sjukvård

Ledarskap, ledarskap och ledarskap

Är ansvarsrollerna tydliga inom svensk offentlig förvaltning? Om vi bortser ifrån att politiken inte kännbart kan utkrävas ansvar på annat sätt än att partier kan förlora sina mandat i politiska församlingar är ansvarsrollerna enligt mig tydliga mellan vad en kommun, en region och staten ansvarar för. Det regleras i lag och Axel Oxenstiernas byråkratiska principer gäller än idag. 

Huvudproblemet i dagens politiska värld är att de som är högst upp i beslutskedjan ofta inte är stora nog för sina uppgifter. Broilerismen har gjort offentlig sektor för stor och för ineffektiv. Det finns idag massor av välavlönade tjänstemän som ska vara kunniga inom sina sakområden. Och mängden offentligt finansierade människor har ökat kraftigt sedan 1970-talet. Allt är inte negativt med denna absurda expansion. Utan denna expansion hade till exempel aldrig kvinnor i Sverige blivit som idag, världens mest jämställda med männen. Nu räcker det, sjukvårdens tillgänglighet och kvalité måste kraftigt stärkas. 

I UNT skriver Rudström en ledare om sjukvårdens problem.

"Förre näringslivs-vd:n Leif Östling (han med ”vad fan får jag för pengarna”) är inget undantag. ”Låt regionerna ta över ansvaret för skola och äldreomsorg”, skriver han på DN Debatt (29/12). Östling sågar välfärden på punkt efter punkt: Skatteutjämningssystemet. Organisationen. Och ledarskapet inom vården och skolan som han anser är grunden till de dåliga resultaten. ”Pengar in i systemet har inget samband med den kvalitet som kommer ut”, skriver han. I artikeln upprepas många av de fakta som tidigare synts här på ledarsidan, särskilt vad gäller vården. Priset för hälso- och sjukvården har tredubblats på 20 år, till dagens 400 miljarder kronor, samtidigt som läkarna blivit dubbelt så många. Ändå blir vårdköerna längre, mycket beroende på att doktorn gör så mycket annat än att träffa patienter."

"För en adekvat jämförelse får man ta hänsyn till priserna och befolkningsökningen. Och det stämmer att sjukvårdens andel av bnp mer än fördubblats på 50 år, från 5,5 procent 1970 till 11,3 procent 2021. Men man bör också beakta den stora vinsten med utvecklingen inom vården det senaste halvseklet – nästan tio års längre medellivslängd!"

"Betydligt värre är då det faktum hur pengarna används. Visst anställs det fler läkare, och även sjuksköterskor, men de har allt mindre tid för patienterna. En svensk sjukhusläkare träffar i snitt två per dag medan en primärvårdsläkare kommer upp i 13. Här sticker Sverige ut på ett mycket negativt sätt. Tillsammans med rapporterna om stressen inom vården blir den ofrånkomliga slutsatsen att läkarna och sjuksköterskorna har andra uppgifter som tar mycket tid och kraft."

"Antalet anställda i landets 21 regioner ökade kraftigt mellan 2019 och 2023, delvis beroende på extra pandemitillskott från staten. Från 2022 till 2023 ökade antalet administratörer i samtliga regioner, enligt Dagens Samhälle (UNT Ledare 3/6 2024). Antalet anställda på regionkontoret i Uppsala ökade från 680 personer 2023 till 765 i fjol. Vilka är alla dessa administratörer?"

"Leif Östling har uppgiften att enbart renodlade ”handläggare” ökade med 15,5 procent 2019-2023. Det rör sig också om folk med titeln planerare eller strateger, eller med olika funktioner på HR-avdelningarna. Självklart kommer alla dessa yrkesmänniskor att producera mängder av dokument, undersökningar och nya strategier, alla med syftet att på olika sätt förbättra vården. På vägen dit kommer de också att sysselsätta läkarna och sjuksköterskorna."

"Men makten över tiden med patienterna är avgörande. Den ska ligga hos folkvalda politiker, oberoende av om det är kommun, region eller stat, men har på 2000-talet skänkts bort till yrkesgrupper som ingen vill, kan eller törs ifrågasätta. Leif Östling har helt rätt i att det kokar ned till en ledarskapsfråga. Vilket har upprepats många gånger här på ledarsidan: Det här är ingen naturlag. Säg inte bara att ni ska ”minska på administrationen”. Ta tillbaka makten över sjukvården."

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/darfor-har-lakarna-inte-tid-med-patienterna/rmyovx2r 

Jag känner Leif Östling. Han har varit en imponerande VD för Scania och gjort stor positiv nytta för svenskt näringsliv. Han är en smart, handlingskraftig men också enkel person. Enkelheten i hans budskap är säkert ett av huvudskälen till varför hans ledarskap varit så framgångsrikt. I frågan om hur skolan och sjukvården ska organiseras anser jag dock att han har fel. Skolan kan drivas som idag men kommunernas politiker måste våga leda mera. Sjukvården bör delas upp mellan kommuner och staten. Staten får ta specialistsjukvård inklusive forskning och akutverksamhet och kommunerna får ta ansvar för primärvården. Bifogar Leifs debattartikel nedan, han har helt rätt det är ett ledarskapsproblem! Så länge väljarna röstar fram personer att leda som inte kan leda blir det så illa som det blivit. 

https://www.dn.se/debatt/lat-regionerna-ta-over-ansvaret-for-skola-och-aldreomsorg/

Orimlighet

Girigheten större än kärleken för många

Är kärleken till andra människor störst? För många människor är det så men det finns gott om människor som främst är kära i pengar. Och för vissa är det den enda kraftfulla drivkraft de har, att få mer och mer ”pengar”. Pengar i många former som digitala officiella valutor, kryptovalutor, aktier, obligationer, fastigheter, guld med mera. I de girigas värld är de med mest tillgångar bäst. I min värld är måttfullhet bäst. I min värld är stora förbättringsambitioner drivkrafter och att de realiseras stunderna av lycka. Jag tycker synd om de rika som är fulla av sig själva. 

Andreas Cervenka skriver läsvärt. Bankernas tidigare överutlåning till privatpersoner, företag och kommuner har skadat ekonomin men kortsiktigt gynnat bankernas vinster. Cervenka har rätt, politikerna i Sveriges riksdag håller inte måttet! Om de är på svenskarnas sida skulle de till exempel begränsa bankernas möjligheter med räntenettot och de skulle avreglera bygg och bostadsmarknaden. Det gör de inte? Finns någon form av korruption vi inte upptäckt?

”Sammanlagt delar de fyra storbankerna Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB ut 115 miljarder kronor efter 2024, en ökning med 11 procent jämfört med 2023. Till det ska läggas så kallade återköp av aktier, SEB ska överföra 10 miljarder till ägarna på detta sätt. Bara det borde väcka frågor. Ingen har väl missat att fjolåret var minst sagt trögt för svensk ekonomi och även på flera av bankernas andra marknader i Norden och Baltikum.”

”Orsaken till att bankerna ändå kan dränka sina ägare med pengar är de enorma vinster de samlat på sig de senaste åren.”

”Swedbank och Handelsbanken, de banker med störst exponering mot svenska hushåll och bolån, har mellan 2019 och 2024 ökat sin avkastning från 11,9 till 14,2 procent för Handelsbanken och 14,7 till 17,1 procent för Swedbank. Det kan tyckas som små rörelser men är stora hopp i bankvärlden och är utvecklingen är spektakulär eftersom den alltså sammanfaller med en tid då många av bankernas kunder, både privatpersoner och företag, hållit huvudet i händerna av ekonomisk ångest.”

”Att vi under många år lånade för mycket bevisas av att svenskarnas skulder nu inte har ökat alls på tre år. Man kan alltså säga att vi är mitt uppe i en ganska smärtsam omställning till en sundare ekonomi. Eller? Några avancerade slutsatser av den utdragna skuldutlösta krasch som Sverige genomgått har inte riktigt synts till, bortsett från hårdare regler för snabblåneföretag som tar ut ockerräntor, en åtgärd värd en applåd även om den kommer femton år för sent.”

”I övrigt verkar hoppet mest stå att att allt ska återgå till det normala, med snabb lånetillväxt. Reglerna för kontantinsats och amorteringar ska lättas samtidigt som det inte görs något åt de grundläggande problemen på bostadsmarknaden eller skattesystemet som gynnar låntagare. Är det någon som tycker det verkar konstigt? Ni är inte ensamma.”

https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/xmdyEG/bankernas-vinstexplosion-i-krisen-769-miljarder-pa-fem-ar

Det är bra att Cervenka lyfter ovan då skillnaden mellan in och utlåningsräntan bidrar till att köpkraften kraftigt försvagats i Sverige. Bostadsmarknaden kommer inte att bli som tidigare. Väldigt många invånare saknar betalningsförmågan som krävs för de höga bostadspriserna. Det är fortfarande många politiker som inte vill inse detta faktum. 

När vi talar om girighet, varför löser till exempel inte Bengt Ågerup bara ut din skatteskuld och blir fri? En skuld är en skuld och även pengar som felaktigt placerats i stiftelser måste kunna frigöras för att lösa t ex skatteskulder. Även efter att han löst ut skulderna är han mycket rik. För mig är detta beteende obegripligt. Hade jag varit honom hade jag gjort mig fri. Jag har själv varit utskriven ur Sverige och fått följa skattekonsekvenserna av det. Lagarna ska gälla oss alla jämlikt, även miljardärer. 

https://www.di.se/nyheter/jag-ar-inte-en-skatteflykting/

Och, tänka sig, Kollberg har fattat att nya bostäder blivit för dyra för väldigt många. Tänk om hon kunde förstå att hennes resonemang innebär att spårväg är ekonomiskt vansinne. Vad är fel med att bara självförsörjande som har råd att flytta till Uppsala flyttar till Uppsala? 

”Därmed uppstår den relevanta frågan: Vem bygger Uppsala bostäder för? Inflyttande utifrån? Kanske det, men noterbart är att befolkningsökningen i kommunen ju tappat fart. Eller bygger man för villasäljare som vill ägna sina sista decennier i livet åt annat än snöskottning och upprustning av bostaden? Det är möjligt men den kvoten torde också vara fylld snart.”

”Klart är emellertid att Uppsala knappast bygger för unga par som är i början av en yrkeskarriär som undersköterska, handelsanställd, fordonstekniker eller lokalvårdare. Det handlar om Uppsalabor som vill flytta ihop och bilda familj men som ännu inte har råd med miljonlån. Inte heller har de råd att satsa på en hyresrätt där varje månad betyder en ren hyra på kanske 12 000 kronor för en nybyggd tvåa. Till det kommer elräkning och ofta busskort och bensin- och parkeringskostnad. Budgeten går sällan ihop – i varje fall inte om man också ska betala mat och kläder.”

https://www.unt.se/ledare/kronika/artikel/alla-har-inte-rad-att-bo-i-uppsala/r14q03kr