Naiviteten har inte lämnat politiken
I förrgår var det åter en SVT debatt mellan riksdagspartiernas partiledare eller ersättare. Debatterna gav inte något nytt. Den nya partiledaren för Centerpartiet slog tydligt fast det den tidigare sagt, vi samarbetar inte med klimatförnekarna Sverigedemokraterna. Givet Sveriges ekonomiska läge, mycket höga arbetslöshet och fortsatt stark organiserad brottslighet innebär att en ny Moderatledd regering inte är sannolik efter riksdagsvalet 2026. Liberalerna åker sannolikt ur riksdagen och Centerpartiet kommer inte attrahera väldigt många nya väljare.
Henrik Jönsson, bl a krönikör i GP, skriver läsvärt om hur vilse Centerpartiet gått. Och pedofilskandal efter pedofilskandal bland ledande företrädare har inte stärkt dem. Hatten är kompetent men det är ett för kluvet parti som fastnat mellan ”Stad och land” där det är ont om väljare. Partiledare i all ära men det är sakpolitiken, eventuella ideologiska kompass och vilka beslut partier varit med om att fatta som avgör hur partier uppskattas.
”Klimatpolitiken är alltid grönare på andra sidan. På detta sätt skulle man kunna sammanfatta Centerpartiets stöd av vänsterblocket – och dess efterföljande realpolitiska identitetskris.”
”Partiets tidigare ledare Annie Lööf, som inledningsvis krävdeplatt skatt, hade den libertarianska författaren Ayn Rand som förebild och företrädde den nyliberala så kallade ”Stureplanscentern” kom snabbt att överge alla dessa ideal för att istället börja samarbeta med vänsterblocket.”
”För storstadsväljarna är Sverigedemokraterna det stora problemet – och man efterfrågar samtidigt en i flera avseenden orealistisk grön omställningspolitik.”
”För väljarna på landsbygden är Vänsterpartiet och Miljöpartiet det stora problemet, och man kräver fungerande infrastrukturpolitik där rimliga drivmedelspriser är en central fråga.”
”Dessa två väljargruppers önskemål är oförenliga, och det enda sättet att kortsiktigt behålla dem båda är att helt enkelt inte bekänna färg förrän efter valet. Mycket tyder på att Centerpartiet än en gång kommer att välja vänsterblocket och att sätta bekämpandet av Sverigedemokraterna framför sin egen politik.”
Hur ställs partier och politiker till svars när de bidrar till kraftiga dikeskörningar för de samhällen de ska tjäna mot en ljus framtid? Runt om i västvärlden ser vi hur gammelpartier och broilerpolitiker röstas bort. Det är ett tydligt sätt att visa sitt missnöje. Men var är det kännbara personliga ansvaret för ledande politiker? Frågar du mig är det får lågt eftersom de ledande politikerna har stor makt. När det personliga ansvaret är lågt både för ledande politiker och tjänstemän är det öppet mål för dåliga beslut. Och även för skadlig vänskapskorruption. Än så länge inte lika korrupt som i USA där nu familjen Trump levererar amerikanskt mästerskap i korruption. Nedan några exempel på hur Trump kraftigt skor sig själv och sin familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar