Medaljer för särskillnad
Varför finns medaljer? Inom idrotten fylls det ständigt på med medaljörer som i sin tid presterar särskilt bra i konkurrens med andra lokalt och globalt. Att få erkännande som lokal, regional, nationell och internationell medaljör inspirerar uppenbart enskilda individer att träna enormt mycket. Så var det redan innan medaljörer tjänade de enorma pengar de idag tjänar om man når världsstjärna status. Och nationer uppmuntrar att just deras idrottare ska bidra till att nationens flagga, och nationalsång, ska spelas upp för världens befolkning. Allt för att signalera framgång och styrka.
Idrottens värld är trots allt fusk ändå rätt bra på att säkerställa att de som verkligen är bäst också får medaljerna. Hur enkelt och rättvist är det att värdera oss invånare vad avser samhällsinsatser? Hur rättvis tror du kampen mellan grupper människor på vår jord är? Du har väl förstått att det alltid är de nutida mäktigaste som styr tills de, på ett eller annat sätt, störtats från makten. Människans historia är fylld av dessa exempel. Kanske kan vår tid bli bättre om lagarna, och vårt rättssystem, rättvist tillämpas. Att lagarna gäller oavsett om man är Ronaldo inom fotbollen eller Duplantis inom höjdhoppningen.
Håkan Boström, GP, sågar detta ”moderna hittepå” med medaljer för goda samhällsinsatser. Jag upprepar: ”Hur enkelt och rättvist är det att värdera oss invånare vad avser samhällsinsatser?”. En sak är säker och det är att medaljörerna avgörs av vilka som för tillfället har makten. Medaljörer idag kan imorgon ses som fruktansvärda människor beroende av vilka som styr. Vilka fick medaljer under DDR-tidens kommuniststyre? Hur motiverades de som gick med fanorna längst fram i socialistdiktaurens parader? Parader som skamligt nog finns kopierade från DDR-propaganda i Uppsalas finrum anno 2022…
”I början av sommaren beslutade riksdagen att återinföra ordensväsendet. Staten ska åter igen börja dela ut medaljer ur de kungliga riddarordnarna – Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden – till välförtjänta svenska medborgare – något som inte varit möjligt sedan 1975. Det lär kanske glädja en och annan konservativ knök där ute. Men innan ni lyfter punschpokalen finns det anledning att ta sig en funderare över vad detta står för.”
”Medaljerna kommer delas ut av ett råd vars ledamöter utses på förslag från regeringen. I regeringens proposition understryks att rådets medlemmar ska vara ”förankrade i samhällets grundläggande och gemensamma värderingar” och att ”sammansättningen i rådet bör återspegla det svenska samhället av i dag”.
”När staten delar ut medaljer är det för att belöna människor som gjort en insats för staten. På kung Oscars II tid var det i regel män i hög hatt och frack, som naturligtvis aldrig utmanade rådande ordning. Medaljer fungerade som en lojalitetsförklaring med makten. Dagens parnass klär sig annorlunda, men räkna med att guldet inte i första hand kommer gå till besvärliga verkschefer eller visselblåsare på lägre nivåer – än mindre till några politiska ”dissidenter” eller häcklare av makten. I den bästa av världar delas ordnar enbart ut till människor som verkligen gjort en insats för samhället, bortom politiska hänsyn. I ett Sverige där värdegrundstänkande och åsiktskorridorer inte sällan fått ersätta intellekt är det nog att hoppas på för mycket.”
”Då, för femtio år sedan var kritik mot makten inget suspekt som misstänkliggjordes som ”populism”. Idealet var i stället ”ett mer förnuftigt” samhälle, vilket betydde något annat än det rådande. Man kan säga mycket om detta radikala ideal – det hade många brister – men det satte i alla fall tänkandet högre än idag.”
”Ordensväsendets återkomst innebär en tillbakagång. Inte till några kungatrogna, eller i egentlig mening konservativa eller fosterländska ideal, men väl till dess former och den självberömmelsekultur som utmärkte makten. Syntesen består av pompösa konservativa ritualer i kombination med offentlig-sektorvurmande för ”mångfald” och gemensam värdegrund. Återstå att se om det blir Greta Thunberg eller Annika Strandhäll som får ta emot första förtjänstmedaljen. Nåväl, vad gör det. Här vankas ännu fler tillfällen till lovtal, fest och mingel.”
https://www.gp.se/ledare/ordensväsendets-återkomst-ett-tecken-i-tiden-1.76834573
En sak är helt säker, flertalet av de senaste årens rikspolitiker förtjänar inte någon medalj för positiva svenska samhällsinsatser. Men det får de säkerligen trots det tillstånd de låtit uppstå i landet Sverige. Widar Anderssons ledare i Folkbladet är läsvärd och ger en klok sosses perspektiv på varför SD vuxit sig så stort. De senaste årens politiska ledarskap har kraftigt försvagat det svenska samhällsbygget och ska inte belönas med en enda medalj.
”I valet 2018 fick SD 1 135 627 röster. Hur kunde det gå så? Vitboken ger - kanske omedvetet - ett tydligt svar; det handlar om personerna. De ruggiga sektpersonerna från starten lämnade snart boet och ersattes successivt av andra personer som steg för steg lyckades nå fram till breda lager av arbetare och företagare som inte skäms för att ogilla integrationsomöjlig invandring, tiggeri på gatorna och tilltagande utanförskapsdriven kriminalitet.”
Ja, ja, jag hoppas Seger kan bidra till att det svenska damlandslaget i fotboll kan segra i årets EM. Även Duplantis får gärna vinna en guldmedalj i årets VM i friidrott. Som kämpe för att Uppsala ska utvecklas positivt för alla lokalsamhällets invånare är jag stolt över att damlandslagets ⚽️ förbundskapten, Peter Gerhardsson, är Uppsalabo. Lite besviken på att Duplantis lät kärleken lura honom att flytta från Uppsala till Stocholm MEN har är med i min sons gamla Uppsalaklubb, UIF ✊🏻.
