Vilket halvt sekel

50 ytterligare utvecklande år
Jag föddes med stora blå fötter, statslös och med studerande föräldrar med ont om pengar. Så startade mitt liv för femtio år sedan. Min första utlandsresa utanför Norden gick till Kanarieöarna, jag var tolv år gammal och det var en stor upplevelse. Jag gillade känslan av det internationella och mötet med människor från alla delar av främst Europa. Därefter har semestrar och jobb fört mig runt om i hela världen. Jag har även haft förmånen att uppleva att bo i helt olika kulturer. Den mångkulturella amerikanska i Kalifornien och Texas. Den mångkulturella i Malaysia. Det homogena Japan. Och det allt mer mångkulturella Sverige. Jag har gillat alla mina platser jag under en tid kallat hemma. Framförallt har jag gillat alla möten med människor. Det är möten med människor med olika bakgrunder och ambitioner som gör mitt liv mest intressant. Varje enskild människa är nästan alltid en härlig källa av känslor, tyckande och erfarenheter som är intressant att lära av. I grunden är vi så lika men ändå så olika. Arv och miljö har stor påverkan på hur våra liv utvecklas. Men framförallt ambition.


Är det bästa tillräckligt bra
Efter mitt första företagsprojekt, och färdig civilekonomexamen, flyttade jag från Uppsala till Stockholm. Mitt första jobb blev på IBM och det var en fantastisk start på det praktiska arbetslivet. Jag fick möjligheten att utveckla mitt affärsmannaskap i en världsledande miljö. Tekniken var tidig för privatpersoner och själva hade vi dumma terminaler. Stordatorer var fortfarande i fokus. Det fanns inga browsers till Internet och mobilitet var noll. Kollegorna var en fröjd att jobba med. IBM andan var fantastisk. Vi kan, vi vill och vi vågar vägledde oss. Lika häftigt som det var att få vara en del av detta världsmästarlag var det fostrande att få vara med när företaget för första gången fick stora ekonomiska problem. Under min sista tid på IBM var jag både förändringsledare och ansvarig för ett projekt som hette Teleguide. Det var ett försök att bygga det som sedan helt togs av Internet när den första användarvänliga browsern Netscape lanserades. Projektet var ett samarbete mellan IBM (smartcard, terminaler och annat), Televerket (X400) och Esselte (innehåll). Allvarliga sjukdomsproblem i familjen fick högsta prioritet ett tag och ledde mot uppdrag inom Industri-Matematik. System ESS var ett världsledande logistiksystem och även där var arbetskamraterna imponerande och stimulerande att jobba med. Bolaget introducerades på Nasdaq och världen skulle erövras. Det gick tyvärr inte att kombinera med min familjesituation så jag fick under några år jobba mer lokalt i Norden och väldigt mycket med bolagsförvärv och integration av bolag inom Enator. Familjesituationen blev bättre och jag kände suget efter internationella affärer igen. Började på Ericsson och var med att bygga upp mobila applikationsverksamheten och bolagets tjänsteverksamhet. En fantastisk resa och återigen med väldigt intressanta och duktiga medarbetare.


Infotainment
när jag bodde i Japan fick jag chansen att studera informationsålderns epicentrum ur ett användarperspektiv. Japan och Sydkorea var och är fortsatt väldigt avancerade marknader för nätbaserade tjänster. Jag ville prova på att ta risken att bygga ett eget företag inom Infotainment och startade HannaFun och WFun för att bygga plattformar för interaktiva spel och communities. Resan blev mycket lärorik.


Nu tjänar jag folket i Uppsala som politiker. Det känns fantastiskt viktigt i en brytpunkt då vi behöver anpassa oss och kapitalisera mer på att vi befinner oss i Informations och tjänstemannasamhället. Jag tror min profil är utmärkt för att kunna bidra till att Uppsala och Sverige klarar denna omställning väldigt bra. Därför kommer jag att fortsätta att tjäna folket i denna roll ett tag till. Jag hoppas invånarna uppskattar det jag gör. Jag tjänar också näringslivet genom att stötta olika bolag i deras utveckling. Det mesta gör jag ideellt. Jag ser väldigt mycket fram mot de kommande femtio åren. De kommer säkerligen bli minst lika utvecklande och spännande som åren hittills i mitt liv.

Lagkänsla

Framgång
Går det att skapa framgång utan lagkänsla? Vad är framgång? För vissa är det att bli rik. För andra att bli känd. För vissa att ha mycket makt. För andra att nå bra resultat tillsammans med ett lag. För vissa att leva här och nu osv. Personligen anser jag att det är omöjligt att skapa stor framgång utan att klara av att bygga en stark lagkänsla. Framgångarna jag upplevt inom t ex GUSK (fotbollslag), IBM, Industri-Matematik och på Ericsson skapades tillsammans med andra. Vi hade tydliga mål, alla var motiverade och alla hjälptes åt för att skapa bra resultat och gemensamma framgångar. I en klubb eller i ett företag kan man vara väldigt selektiv med vilka som får vara med i laget. Då är det lättare att skapa en stark kultur som bygger på de värderingar och den ambition som enar lagets medlemmar. I samtliga lag jag haft förmånen att verka inom har alla varit väldigt motiverade och satsat mycket tid för att resultaten ska bli bra. Det är betydligt svårare att bygga lag inom en kommun eller inom ett parti. Skillnaderna mellan människor inom en kommun är mycket stora. Skillnaderna mellan människor i ett parti är också ofta väldigt stora. Går det då att bygga en tillräcklig laganda för kontinuerlig framgång kopplad till en kommun eller ett politiskt parti? Klart det gör men man måste i så fall formulera väldigt tydliga, engagerande och enande målsättningar som förenar. Inget lag är heller starkare än dess svagaste länk. Inget lag blir ledande som inte klarar av att bidra till att lagets alla delar har en bra självkänsla och där varje individ ges utrymme att blomstra inom lagets ramar. Hur svårt kan det vara?
http://img.laget.se/2233819.doc