Hur många ska allt färre självförsörjande bära
Nya tider sker hela tiden. Allt förändras ständigt. Ibland sakta. Ibland fort. Nu är tider med snabba förändringar. Väldigt snabba! Och nu är tider där många ledande politiker i riksdagspartierna inte tar i en av vår tids största problem på ett seriöst sätt. Ett problem som kan bli en ny social krutdurk mellan generationer om inte riksdagspolitikerna snart tar i den heta frågan om hur rimligt bra bostäder ska kunna byggas till betydligt lägre kostnader än nu.
Nu är politikerna och byggherrarna i ”säng” med varandra. Byggherrar vill alltid tjäna så mycket som möjligt på sina projekt. Så fungerar marknadsekonomi. Och politiker i samhällen som växer vill maximera kommunens exploateringsintäkter kopplat till byggen. Och staten, genom Boverket, ställer massor av kostnadsdrivande krav på nybyggen. På toppen av det lägger en kommun som Uppsala på ännu fler kostnadsdrivande krav. Denna häxdryck gör alla nya bostäder för dyra i förhållande till många invånares betalningsförmåga.
På toppen av denna häxdryck har vi bankerna som jublar över att enskilda människor och fastighetsbolag tvingas skuldsätta sig högt för att kunna köpa och att bygga. Och de som lånar för att bygga hyresrätter lastar självklart över så mycket räntekostnader som möjligt på hyresgästerna. Bostadsmarknaden är sjuk. Allvarligt sjuk. Och det redan innan AI gjort det tuffare på arbetsmarknaden. Sverige saknar ett väl fungerande politiskt styre.
Theodor Coppen, ledare på GP, har helt rätt i nedan artikel. Vi är påväg mot ett generationskrig om hur begränsade resurser ska fördelas mellan olika generationer.
”För nio år sedan pekade Stefan Ingves, dåvarande riksbankschef, ut det största hotet mot svensk ekonomi. Han valde inte kriminaliteten eller energipriserna, inte heller de långa tillståndsprocesserna eller integrationsskulden. Utan bostadsfrågan: “I dag har svenska hushåll mera skulder än de någonsin har haft”, en utveckling som bara blivit värre.”
”Förra veckan rapporterade företaget Riksbyggen att en 25-årig göteborgare har råd med 3,1 kvadratmeter i staden. Hallen, på sin höjd. Bostadsmarknadens dysfunktionalitet kommer, med Ingves ord, av att “medianväljarna har beviljat sig själva förmåner i det svenska systemet. Och då är det väldigt svårt att lösa upp det och ändra på det.” Fast med en precisering. Medianväljaren är ofta äldre.”
”Bostadsfrågan är i mångt och mycket en generationskonflikt. Ett obehagligt ord. Svensk debatt är van vid att diskutera konflikter mellan grupper och talar gärna om klasskamp och könsmaktsordning. Men att ställa mor mot dotter, far mot son? Obekvämt.”
”Åldersgrupper utgör ofta skiljelinjerna i system som skapats för att gynna den som står på insidan. Arbetsmarknaden är ett annat exempel. Alla föräldrar vill förstås att deras barn ska få ett jobb, men få vill frångå de turordningsregler som ofta gynnar den som hunnit etablera sig på arbetsplatsen – och därmed indirekt äldre framför yngre. Ändå talas det sällan om, att många samhällssystem i praktiken särskiljer mellan ung och gammal. Ibland på goda grunder. Familjeförsörjaren får företräde framför nykomlingen, eftersom en vräkning eller uppsägning kan sätta en hel familj på bar mark. Men till vilken gräns?”
”Att vi lever allt längre leder även till att gapet mellan ung och gammal vidgas. I dag sker sker förmögenhetsöverföringen senare, arvet kommer först när dottern närmar sig 60, redan har stadgat sig och inte längre brottas med de ökade kostnader som följer med en familj, till exempel behovet av en större bostad. Ett skifte. Förr var det vanligare att den yngre generationen tog över arvet redan innan föräldern gått vidare.”
”En intressekonflikt som formar samhället, i det tysta. Klassresan blir svårare när flytten fördyras, familjebildningen försenas – regeringens utredning om de sjunkande födslotalen menar att bostadspriserna är en bidragande faktor – och värderingar skiftar. Ungdomsbarometern menar även att unga rättar sig efter bostadsmarknadens krav och fokuserar på lön och trygghet. Med andra ord: blir mer konservativa.”
”Att generationer kan stå i vägen för varandra borde gå att prata om. Samhället är en viljornas kamp, demokratin ett system för att hantera intressekonflikter genom “en konkurrenspräglad kamp om folkets röster”, som statsvetaren Joseph Schumpeter en gång uttryckte det, och konflikten mellan ung och gammal är en av samhällets mest grundläggande skiljelinjer. Att den inte erkänns är ett problem, inte minst för att dagens unga blir morgondagens äldre. Tar över samma positioner och börjar försvara samma tillgångar.”
”Därför borde generationskonflikten diskuteras på samma premisser som andra intressekonflikter i samhället. Flikas in, bland motsatser som klass mot klass och kön mot kön, som “generation mot generation”. Helt enkelt för att vi ska kunna föra en diskussion om frågan, om vad som är en rimlig balans mellan de etablerades trygghet och de ungas möjligheter. Eller, om man vill hårdra det: de äldre drog upp stegen efter sig. Vad innebär det för unga, i ett samhälle där vi lever allt längre?”
Och vill man se tecken på kommande generationskonflikter kan man läsa nedan ledare i Expressen om pensionssystemet. Kommer de som nu föds driva igenom ett ”ättestupesystem” på något sätt? Den som lever får se.
”Min generation kommer inte att kunna leva på sin pension och många med mig har redan börjat lägga undan för äldre dar på egen hand. Problemet är att pensionssystemet är byggt för en verklighet där befolkningen ständigt växer, och så är helt enkelt inte fallet.”
https://www.expressen.se/ledare/rutger-brattstrom/tyck-synd-om-mig-kottberget-tog-min-pension/
