Lokala partier på stark frammarsch

Det möjligas konst

Vad menas med att "politik är det möjligas konst"? Med det menas att politiken både måste vara rimligt i sync med vad en majoritet av väljarna tycker men också att det går att få till en hållbar majoritet i ett fullmäktige för den politik som drivs. Det är ett svårt och krävande pussel som gör att det blir rörigt och sällan bra om det krävs för många partier som ska ingå i ett politiskt styre. Det är bland annat denna verklighet som gör det mycket viktigt att en kommun och en region har ett starkt lokalt och regionalt parti som helt fokuserar på det lokala och regionala samt som är pragmatiska och inte fastnar i konflikterna som finns mellan partier på riksnivå. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är ett sådant parti. På UPs hemsida kan du enkelt hitta en kort film som beskriver vad vi UPare kämpar för. 

www.updem.se

Runt om i hela Europa går lokala partier starkt framåt. Många invånare har insett styrkan i att ha ett helt lokalt och regionalt inriktat parti i kommun- och regionfullmäktige. Vi gör inga nationella kompromisser i vår sakpolitik. UPs sakpolitik är helt anpassad till Uppsalas särskilda möjligheter som vi vill stärka och Uppsalas särskilda problem som vi vill lösa. UP vill inte ha karriärpolitiker, "broilerpolitiker". Vi vill ha lokalt engagerade invånare som är beredda att fokusera på politiskt arbete som gör närsamhället bra och konkurrenskraftigt. Nedan artikel beskriver hur allt fler lokala partier blir en maktfaktor att räkna med. Det innebär att allt fler invånare runt om i landet Sverige blir allt klokare. Rösta på Utvecklingspartiet demokraterna, UP!

"I allt fler kommuner är stora lokala partier en självklar del av den politiska spelplanen."

https://timbro.se/smedjan/sa-har-lokala-partier-blivit-en-maktfaktor/

Nyanser och perspektiv

Livet är intressant

Jag minns väl en sen kväll i Göteborg. Efter en intressant SVT debatt, där även Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin deltog, hamnade jag i baren tillsammans med bland annat Aftonbladets chef för ledarsidan Anders Lindberg, Camilla Henemark och den nu avlidne skådespelaren Sven Wollter. Wollter och Lindberg bjöd på starka vänsteråsikter och jag argumenterade för liberala och marknadsdrivna system. Baudin var mer balanserad. Henemark tyckte i sakfrågor men inte särskilt mycket i systemfrågor. Det blev både en intressant och rolig kväll. 

Att påstå att jag ”lärde känna” Lindberg den sena kvällen skulle vara att grovt överdriva. Samtidigt präglades samtalen på sätt som gjorde att jag ändå fick en känsla för hans personlighet. Klart vänstervriden och klart på dem han upplevde som de utsattas sida. Jag var som vanligt pragmatisk och krävde balans mellan rättigheter och skyldigheter. 

Kronqvist, Expressens ledare, går för långt i sin kritik av Lindberg nedan. Antisemitism är vidrigt och finns i Sverige men att människor som är förtvivlade över hur team Netanyahu tillåts bete sig uttrycker sig olämpligt gör inte att team Netanyahus slakt av barn, kvinnor och oskyldiga män ska få ske oemotsagt. Inte minst Göran Rosenberg är tydlig med sin avsky över de mänskliga övergrepp som sker och det som måste klassas som ett folkmord. Kronqvist har samtidigt helt rätt i att det är rimligt att riksdags- och fullmäktigekandidater i Sverige ska kunna tala rimlig svenska. Kronqvist borde dock inte höja kampen mot antisemitism högre än all kamp mot rasism. All rasism är oacceptabel.

”Men för Anders Lindberg står inte kampen mot antisemitism i fokus. Hans främsta impuls är att vända det hela till sina politiska motståndares nackdel. Allt för spelet. Det är ett bedrövligt sätt att använda sin mediala makt.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/aftonbladet-vill-fa-oss-att-glomma-judehatet/

Expressens och Aftonbladets ledarsidor verkar ur ett debattperspektiv ha en ”hälsosam” fight mot varandra. Precis som Kronqvist går Löwenmark nedan snett i sin kritik av den dryga Lindberg. En av de drygaste och mest ”besserwissiga” personer jag träffat. I min värld är alla som begår grova våldsbrott psykiskt sjuka. Att vara både rasist och psykiskt sjuk är en extremt dålig kombination. Självklart är alla former av rasistisk propaganda eller våld politiskt orienterat. Oavsett om man är psykiskt sjuk eller inte ser man sin egen ras som finare än andras. 

”Det är lätt att väcka misstankar om att sanningen döljs. Betydligt svårare att reparera den misstro som följer.”

https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/lindberg-underblaser--misstro-hos-muslimer/

Aftonbladets och Expressens ledarsida borde träffas och enas om en gemensam definition av ”politiska motiv”. Även enskilda individer kan ha starka politiska åsikter utan att för den skull kunna kopplas till någon politisk organisation. Rent språkligt betyder ”politik” ursprungligen statskonst och härstammar från grekiska. Ordets teoretiska betydelse handlar om hur man vill att ett samhälle ska styras, hur gemensamma resurser ska fördelas och om hur man fattar beslut. Som t ex i tidigare Sydafrika där färgade i alla variationer saknade rösträtt eller som i Israel där också en variant av apartheid tillämpas. Ett samhälle där inte lagarna gäller alla jämlikt är ruttet. 

Ja, ja STORT grattis till EU som rättmätigt blev 2026 års världsmästare i fotboll! Spanjorerna var klart bäst. Och Trump gjorde sig som vanligt löjlig. Härligt att han kraftigt buades ut.

Ja, ja bra att även MAGA rörelsens färgstarkaste insett att Trumpen kontrolleras av team Netanyahu. Team Netanyahu har väl fotografier på Trump med 15 åringar iklädd blöjor från några av hans besök hos Epstein… Nedan Expressenreportage där Tucker Carlson spyr galla på Trumpen är läsvärt.

””Styrs av Israel”

Han delar Vances kritik av Israel och säger att Trump låter Israel påverka USA:s utrikespolitik alltför mycket.

– Trump tillåter USA:s regering att helt styras av ett litet land i Mellanöstern, Israel, till stor skada för oss. Jag såg det hända, jag blev förolämpad av det och jag argumenterade emot det direkt mot honom. Det hade ingen effekt alls. Vi hamnade i ett krig med Iran som har skadat USA allvarligt, säger Tucker Carlson till Bloomberg. 

På frågan om Trump som världens mäktigaste man inte själv är ansvarig svarar Carlson:

– Jag anser inte att han är den mäktigaste mannen i världen. Jag håller honom direkt ansvarig, det är hans fel, han är USA:s president. En stor del av hans jobb är att stå emot påtryckningar utifrån. Han gjorde inte det, så han är svag.”

https://www.expressen.se/nyheter/varlden/hogerattack-mot-trump-irankriget-ett-svek/

Vilsna mot framgångsbygge

En lång tid av kyla

Det är nästan skrattretande att följa Liberalerna och Centerpartiet som partier. Från att ha varit relevanta har de lyckats bli helt irrelevanta i svensk politik. De klarar vare sig av att förstå Sveriges största problem eller att förstå att liberalismen är extremt ute. Den ideologiska låsningen har gjort dem för oflexibla i en tid då det är viktigt med flexibilitet och pragmatism inramat i ett tydligt demokratiskt beslutssystem. 

Nedan ledare i UNT exemplifierar väl hur vilse dessa svenska liberalister gått. De fattar inte vad hållbarhet i ett samhälle kräver. Och de drömmer om en tid som inte längre finns. Och de drömmer om en framtid, som aldrig kommer att bli verklighet.  Vi får se hur det går för matriarkatets ledarskap inom Liberalerna. Spännande är det.

”Liberalerna löper en stor risk att åka ur riksdagen. Vad gör partiet då, jo man gör den allra sämsta SD-politiken till sin egen.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/jag-vill-stalla-mig-upp-och-skrika-ar-ni-helt-dumma-i-huvudet/l681k19r

Om bara 10 år har vi en ny ordning i vår värld. Den ordningen hoppas jag återigen blir regelstyrd och mindre ideologiskt och mer pragmatisk. 

Det ser ut som att Lina N får bli både riksdagsledamot, regionråd och kommunalråd om Liberalerna överlever i dessa demokratiska arenor. Nedan är godis för medierna att gotta sig i. UNT är en liberal tidning. Det är inte lätt nu.... Nedan ett UNT reportage om den ständiga röran i Liberalerna. 

"Både Jennie Claesson (L), kommunalråd i Uppsala, och Malin Sjöberg Högrell (L), regionråd, säger att de hoppar av om beslutet går igenom på partiets landsmöte nästa helg. Så även Mohamad Hassan (L), tvåa på kommunlistan i Uppsala."

"– Det finns mycket oro och det har jag verkligen förståelse för. Men jag tror att de flesta, med lite tid, kan förstå att det här handlar om att stärka liberalismen."

https://www.unt.se/nyheter/uppsala/artikel/sammanbrott-i-uppsalaliberalerna-efter-beskedet-om-sd/r39qq38r

Och chefen för UNTs ledare, Karl Rydå, är mycket besviken över beslutet av team Mohamsson. Nedan bjuder han på lite av sin besvikelse.

”För samtidigt som man nu gör allt för att distansera sig från de, ur en liberal synvinkel, värsta avarterna av Tidöavtalet och markerar mot Sverigedemokraterna, passar partiledaren Simona Mohamsson, statsrådet Lotta Edholm och riksdagsledamoten Lina Nordqvist på att i en debattartikel i Dagens Industri omfamna några av regeringens mest kontroversiella migrationspolitiska förslag.

Det är både taktiskt svårförståeligt – den förda politiken har ju hittills straffat partiet i väljaropinionen – och även svårsmält rent principiellt.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/hon-har-skrivit-under-liberalernas-dodsdom/lwovv28j

Visst är det lite gulligt att Liberalernas partiledare och Sverigedemokraternas partiledare kramades på en presskonferens nyligen. Världen behöver mer kramar och mindre tjafs. Visst har Sd fått över 20 procent av väljarstödet men de kommer aldrig att få 51 procent. Då är det bara att förhålla sig till att maktspel i en demokratisk församling kräver att man hittar möjliga vägar för att kunna driva sin egen politik i så stor utsträckning som möjligt. 

Det har länge blåst kalla vindar kopplat till liberal desperation att driva liberalismen för långt. Så kan det gå när partiledningar inte klarar av att sköta sina partiers strategier klokt. 

Altruism

Kärleken är störst

Det är ingen tvekan om att kärleken och harmonin är de största och finaste känslor/tillstånd människor kan uppleva. Långt ifrån alla får uppleva dessa känslor. Alla med förmågan att göra det vill det. Farligt många av dem som tagit sig makt har ”en skruv lös” och saknar empatisk förmåga samt är fulla av sig själva. Dessa personer är aldrig några som bjuder på harmoni. 

Många kristna församlingar uppfylls av altruism och kristendomens kärleksbudskap. Ett kärleksbudskap där förlåtelse är ett centralt begrepp. Det är unikt bland religioner och både vackert och positivt. Samtidigt är det inget som kan styra inom den politiska världen och särskilt inte inom geopolitiken där enskilda människor och samhällen fostrats i helt olika världsåskådningar. Att tro att kristendomens altruistiska kärleksbudskap kan fungera i realpolitiken är ideologiskt blint. Altruism är egoismens motsats. Altruism är att sätta andra människors välmående före sitt eget och att hjälpa utan att förvänta sig något tillbaka. Genom historien har vi lärt oss att få kristet engagerade lever så. Den kristendom som levt vidare har varit pragmatisk. 

Susanna Birgersson, GP, skriver läsvärt om hur naivt Svenska kyrkan försöker vara en politisk röst i en geopolitiskt orolig tid. 

”Det många kristna ledare inte verkar förstå är att deras tro inte är en filosofisk rättviseteori som enkelt kan översättas till praktisk global politik.”

”Ärkebiskop Martin Modéus har rätt i sin kritik av ett visst slags så kallad kristen nationalism, som han framförde i Dagens Nyheter häromdagen: Det finns inget stöd i Bibeln för att använda kristna attribut för/till att skapa en exkluderande nationell identitet, att hävda kristnas överhöghet eller att bygga samhälleliga institutioner som förtrycker människor av annan eller ingen tro.”

”Den universalism Martin Modéus skissar på och som ofta hörs från just Svenska kyrkan har om möjligt ännu mindre stöd i Bibeln än vad nationalismen har. Framför allt tycks ärkebiskopen sakna insikt om att politik, till skillnad från religion, går ut på att göra avvägningar, gränsdragningar, prioriteringar och tragiska val.”

”Detta är den politiska vänsterns blinda fläck: att den ofta vägrar erkänna att välfärdsstaten förutsätter tydliga avgränsningar om det ska vara möjligt att värna de svagaste i befolkningen. Det är också många kyrkors blinda fläck, att man inte låtsas om de inneboende målkonflikterna i migrationspolitiken.”

”Ja, många människor i världen behöver en fristad från krig och förtryck. Men när segregationen blir allt djupare, våldet eskalerar och radikala moskéer planeras i stor skala, då utgör lösryckta gammaltestamentliga bibelord om att "visa barmhärtighet mot främlingen" inte någon trovärdig politisk position.”

”Det är utmärkt att teologer och kyrkoledare engagerar sig i samhällsdebatten och kritiserar politik ur ett kristet perspektiv. Även migrationspolitiken kan behöva justeras! Men teologiska fantasier och felslut främjar inte debatten. Tvärtom, de förvillar, förvirrar och blir i längden förfärligt tröttsamma.”

https://www.gp.se/ledare/svenska-kyrkan-forstar-inte-politik.7c78ba39-6685-4d00-b3d3-9fd2493dae7a

Enligt Bibeln är kärleken störst. Om man vill att tillvaron ska bjuda på mycket harmoni och kärlek är ett pragmatiskt förhållningssätt klokt. 

Sluta tjafsa

Försök likna UP!

Några år framåt borde seriösa rikspartier lägga ideologier åt sidan och bara fokusera på att skära i administration och regelverk samt att få ordning på statens kärnverksamheter. Under två mandatperioder borde Socialdemokraterna och Moderaterna göra detta för svenska folkets och näringslivets bästa. Under några mandatperioder kan de lära av Utvecklingspartiet demokraterna och helt fokusera på att pragmatiskt laga det som håller dålig kvalité, stärka svenska skolan, inkludera invandrare mycket bättre, kraftfullt bekämpa organiserad brottslighet och investera i Sveriges basinfrastruktur. S och M har gott om politiska fighter de kan ha med t ex V, MP och SD. 

Frida Wallnor skriver mycket läsvärt i Di om att svenska rikspolitiker och rikspartier måste ta Sveriges svaga utveckling på större allvar. Sveriges generella välstånd kan inte längre leva på gamla meriter. I Uppsala gör faktiskt politiken något för att vi ska återskapa det svenska undret. Trots vissa ständiga gnällspikar görs positiva framsteg. 

”Även Sverige har som bekant ett tillväxtproblem. Och även den svenska regeringen talar flitigt om behovet av att öka tillväxten, särskilt nu när det vankas budgettider. Men några konkreta tillväxthöjande reformer har knappt synts till – varken nu eller under de senaste mandatperioderna.”

”Som McKinsey konstaterar i den uppmärksammade rapport som konsultbolaget släppte förra veckan har Sverige tappat i tillväxttakt och i produktivitet under de senaste tio åren. Vi halkar efter såväl USA som övriga Europa, inklusive på de områden som traditionellt har varit våra paradgrenar.”

”Det är en oroväckande trend, även om det knappast är en nyhet att vi tappar mark. Enligt McKinsey beror tappet på en mängd faktorer, bland annat bristen på investeringar i infrastruktur, såväl digital som inom transportsektorn, ökad regelbörda, betydligt längre tillståndsprocesser och den ökning av administratörer som har skett inom både offentlig och privat sektor. De pekar också på att forsknings- och utvecklingskapital har satsats främst i sektorer med låg tillväxt och att vi utbildar för få studenter inom STEM-ämnena.”

”Oavsett vad som har gått fel och vems fel detta må vara kan vi konstatera att Sverige inte längre kan leva på gamla meriter.”

”Vi kan inte bara hoppas att den negativa trenden ska vända – att den svenska ekonomin ska få draghjälp av de tyska satsningarna, danskarnas ambitiösa infrastrukturinvesteringar eller att de svenska exportbolagen ska vara världsledande för alltid. Något måste göras. Här behövs handlingskraft.”

https://www.di.se/ledare/slut-en-svensk-tillvaxtpakt/

Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen svårt… Det är dags för både sossar och moderater som ägnar sig åt rikspolitik att samregera för svenskarnas bästa. Det behövs ett sådant samarbete nationellt! Det räcker inte med två mandatperioder. Tre mandatperioder skulle behövas. Tyvärr är ”allergierna” mellan dessa företrädare nationellt väldigt kraftiga. Trots att de faktiskt samregerar i över femtio kommuner. Personligen tror jag inte vare sig S eller M skulle förlora röster på ett sådant samarbete om vi antar att de faktiskt kan genomföra kloka reformer och stärka Sverige. Vad tror du? S och M kan få gå kurs hos UP om hur de kan lägga upp ett samarbete i Sveriges kommande regering. 

Liberalextremism mot stupet

Allt har sin tid

Liberalerna hade en roll att fylla, men inte längre. Sverige och många andra västländer drevs mot allt för mycket liberalism enligt allt fler invånare. Det skapade för mycket oordning och dålig sammanhållning enligt väldigt många. Den liberala ideologin fick för stort genomslag enligt många. Så tyckte och tycker allt fler i västvärlden. Då svänger det i en demokrati och det gör det också i bland annat Sverige, Storbritannien, Tyskland och USA. Då får partier med enkla lösningar ett starkt stöd. Partier som SD i Sverige, Reform UK i Storbritannien, AfD i Tyskland och Republikanernas MAGA rörelse i  USA massor av luft under vingarna. Luft som i värsta fall återigen leder till mörka samhällsperioder som efter några års stora kriser leder mot något nytt bättre. Människans historia är full av civilisationers och samhällssystems uppgång och fall. 

De som kallar sig liberaler inom politiken har sig själva att skylla för denna utveckling. De gick för långt. De underskattade mångfaldens utmaningar och hittade på små problem som gjordes stora när det räcker för oss alla att tillämpa ”Den gyllene regeln”. Att säkerställa att lagarna gäller oss alla jämlikt och utan undantag. Att Liberalerna både i Region Uppsala och Uppsala kommun stöttar spårvägsprojektet hjälper dem inte.

Håkan Boström, GP, bjuder nedan på en läsvärd artikel som ger exempel på ett Liberalerna i djup kris. Självbilden som det fina akademiska storstadspartiet med många intellektuella väljare är i spillror. Liberala ideologier kommer dock garanterat leva vidare. 

”I en intervju med SVT slår L-ledaren Simona Mohamsson fast att hon inte vill ha en regering där Sverigedemokraterna ingår. Hon är däremot beredd att fortsätta med det nuvarande upplägget där SD stödjer en borgerlig regering. Nu kanske man inte ska dra för stora växlar på just detta uttalande: ”inte vill ha” betyder inte samma sak som ”inte accepterar”. Men sådant retoriskt finlir lär ändå bli ett problem för Liberalerna när vi närmar oss valdagen.”

”De radikala krafterna talar till känslan. De hörs och syns eftersom de är rikligt representerade på sociala och alternativa medier. De pragmatiska krafterna behärskar dock det politiska hantverket, har skött förhandlingarna med regeringen och rimligen de som skulle representera SD om partiet skulle ingå i en kommande regering. En liknande ”arbetsdelning” har länge funnits till vänster i svensk politik.”

”Ur ett rationellt perspektiv kan man tycka att det vore enkelt för L att dra av det sista plåstret i relationen till SD. Men politik är en blandning av förnuft och känslor. Känslorna, form av identitet och självbild är centrala inte minst i små partier. Och det finns stora kulturskillnader mellan L och SD. Det handlar om sådant som klass, erfarenheter, utbildning och sociala nätverk. L är ett etablissemangsparti, framför allt i Stockholm. Där finns fortfarande ett levande arv från det radikala 1960-talet då unga folkpartister gick i bräschen för att riva ned gamla svenska normer.”

”Man kan säga att Liberalerna sitter i en rävsax. Men man kan också säga att Liberalerna någon gång måste inse att vägval får konsekvenser. Partiet beslutade att överge Januariavtalet för att i stället ingå i Tidösamarbetet. Så länge man kan stå för politiken kan inte samarbetsformen vara avgörande. Att vara beredda att ge SD politiskt inflytande men samtidigt inte beredda att ge dem ministerposter framstår inte som särskilt principfast av någon utanför partiet, vare sig av väljare till höger eller vänster. Det är en konstig kulle att dö på.”

https://www.gp.se/ledare/liberalerna-behover-ett-mindre-liberalt-ledarskap.3595ec16-28fc-4ede-8cb1-b5f3ea45555c

Ur ett rikspolitiskt perspektiv har Boström rätt. Där kan inte ett parti vinna förtroende genom ständiga partnerbyten. På EU och riksnivå sätts ideologiska ramar och lagar. I lokal- och regionalpolitiken handlar politiken i mycket stor utsträckning att få kommuner och regioner att leverera sina lagstadgade uppdrag med kvalité. 

Effektivisera Sverige

Har gammelpartierna politiskt mod?

Igår talade både S och M i Almedalen. Givet det Magdalena Andersson sa om Sveriges tillstånd, och att Moderaterna bekräftade det svåra läget, borde de ta gemensamt ansvar för Sverige. Om de på allvar bryr sig om oss svenskar skulle det vara bäst för landets utveckling givet nuvarande läge och Trump i Vitahuset flera år till. De skulle gemensamt få majoritet. De skulle, om de bara brydde sig främst om svenskarnas bästa, kunna kompromissa fram en rimligt bra sakpolitik där de skulle kunna leverera synliga och påtagligt positiva resultat. Stora delar av befolkningen skulle gilla det. Stora delar av näringslivet skulle gilla det. Kommer det att hända? Tyvärr är sannolikheten låg. Särskilt Moderaterna har garanterat svårt för det bland många av sina aktiva ledande politiker. Politiker som fått hatet mot sossarna med modersmjölken. 

Den politiska verkligheten har kraftigt förändrats. Närmast ”mitten” är idag socialdemokrater och moderater. I ”mitten” finns runt 70 procent av svenskarna. Den ”mitten” inkluderar inte nyliberal extremism eller extrem liberal ”woke”. Den inkluderar en hållbar ekonomisk politik, en väl fungerande skola, ett väl fungerande socialt skyddsnät när vi av olika skäl faller, ett väl fungerande sjukvårdssystem, ett värdigt åldrande, ett väl fungerande Försvar och rättssystem, en positiv inställning till näringslivet och tydlighet om det egna ansvaret. Om S och M vill svenskarnas bästa borde de efter valet 2026 samverka. S blir garanten för rimlig rättvisa och för allmänintresset. M blir garanten för äganderätten, det fria företagandet och att skatterna inte skenar.

Eftersom inga bra alternativa lag ser ut att bli möjliga är S & M det bästa. Även om det är smärtsamt för många av deras partister. Pragmatism för Sverige och svenskarna enkelt uttryckt. Centerpartiets nyliberala ekonomiska politik gör dem svåra att regera med. SD i en regering som fattar konsensusbeslut blir inte bra för Sverige. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska inte ingå i en konsensusregering. Glöm inte att väldigt mycket verklig makt flyttats från Sveriges riksdag till EU och NATO! ”Bara” det talar för nytänkande och mer sammanhållning i rikspolitiken.

Även Håkan Boströms, GP, resonemang nedan talar för nytänkande inom svensk politik. Kopplat till många av dagens stora problem och möjligheter krävs politisk exekutiv förmåga. Då har det stor betydelse vilka som ingår i en regering. Glöm inte att Sveriges regeringar fattar kollektiva beslut. 

”Vi lever i en tid där experter av olika slag ifrågasätts allt mer. Delvis är det sunt. Även specialister kan ha fel. En blind auktoritetstro till experter är paradoxalt nog motsatsen till ett vetenskapligt förhållningssätt. Ofta är det människor utan egen erfarenhet av forskning som talar om att vi ”måste lyssna till vetenskapen”. Forskarna själva vet att ett vetenskap mer handlar om argument, källkritik och metodmedvetenhet snarare än om att slå fast absoluta sanningar. Det gäller särskilt i samhälls-, historie- och beteendevetenskaperna där det sällan råder enighet kring perspektiv, urval och metodfrågor.”

”Tilliten till samhällets institutioner har urholkats. Tydligast synen på universiteten och journalistiken men även märkbar i relation till olika professionstunga yrken inom exempelvis skolan och vården.”

”Att expertsamhället utmanas idag brukar tillskrivas sociala medier och internet. Grindvakterna, som bestämde vilken verklighetsbeskrivning som skulle nå ut, har kraftigt underminerats på senare år. Men processen började flera decennier tidigare. Expertsamhället utmanades först från vänster under det sena 1960-talet och 1970-talet. Man bör komma ihåg att vänstervågen då ofta var kritisk mot en socialdemokrati som anklagades för att ha byggt upp en omänsklig byråkratisk koloss där vanliga människor reducerats till kuggar i ett maskineri. På marxistisk jargong hette det att det rationellt ordnade samhället bara dolde makten. Folkhemmet servade den kapitalistiska industrin med frisk arbetskraft och tog hand om de som inte kunde jobba.”

”Parallellt med detta har globaliseringen satt nya gränser för nationell politik. Staten har inte kunnat expandera på samma sätt som tidigare. Tvärtom har man behövt hålla igen och ”effektivisera”. Trenden är densamma i hela västvärlden och beror i hög grad på att det är dyrt med tjänster samtidigt som det finns gränser för hur mycket skatt man kan ta in utan att skada ekonomin. Inom socialdemokratin insåg ledarskiktet redan på 1980-talet att löntagarfonder och en övergång till verklig planekonomi inte var ett alternativ om man värnade ett demokratiskt samhälle med ekonomisk tillväxt.”

”Det handlar om att universalismen fått sig en törn i bägge fallen – formeln samma välfärdsmodell för alla, samma sanning och verklighet för alla gäller allt mindre.”

”Olika medelklasstadsdelar i storstäderna präglas idag av att invånarna där delar livsstil och partipolitiska preferenser. Prideflaggan har blivit en identitetssymbol för långt fler än de homosexuella. Att en så liten grupp som de transsexuella väckt stor debatt handlar bara på marginalen om den gruppens faktiska villkor och problem och i mycket högre grad om deras symbolvärde som gränsöverskridare.”

”En central skillnad är dock att tilltron till experter är mycket låg i det nya nationella projektet. Kanske för att det finns en inbyggd motsättning mellan expertsamhällets universalism och det nationella projektets kulturella gränsdragningar.”

”Vad vi ser konturerna på är att M och SD både förenas i och konkurrerar om att vända sig till de grupper som inte stödjer den experttunga staten – en expertstat vars typiska representant idag ofta är en progressiv, välutbildad och kvinnlig väljare i storstad.”

https://www.gp.se/ledare/expertsamhallet-har-gatt-hand-i-hand-med-valfardsstaten-.9f1ecc76-a585-4879-a1d2-ffac98614712

Om Moderaterna inte inom kort ska tappa hälften av sitt väljarunderlag till SD kanske de måste visa att de kan leverera välståndsökningar och trygghet tillsammans med S. Vad tror du?

Tänk till och upprätthåll

Politisk okunskap, naivitet och feghet är huvudproblemet

Efter 16 år i en ledande politisk roll kan jag enkelt konstatera att det mesta som gått snett i landet Sverige beror på dålig politik. Demokratin levererar inte med kvalité. Varför har det blivit så? Är det bättre i USA, Frankrike, Finland eller Storbritannien. I USA är det i vårt fall lättare att ställa enskilda presidenter, premiärministrar och partier till svars då deras valsystem gör det bättre möjligt. Det är dåligt att det hör till undantagen att enskilda politiker kännbart ställs till svars för ett uselt ledarskap som kostat invånarna mycket onödiga pengar och försämrade framtidsprognoser. Politik som en karriär från skolan är en mycket dålig ordning. Dessa broilerpolitiker, ofta livstidspolitiker, har till stor del bara ideologier att hålla sig till. Om ideologin inte är rimligt pragmatisk blir det ofta fyrkantigt dumt. Och vi invånare blir lidande.

De så kallade ”borgerliga” i Uppsala drev av ideologiska skäl på privatiseringar utan att ta ansvar för väl fungerande införanden av marknadsfriheten. Det har kostat skattebetalarna både mycket pengar och sämre kvalité. Det som kan utmanas i god konkurrens med hög kvalité ska absolut konkurrensutsättas. Samtidigt har Leif Östling rätt i att offentlig sektor jämfört med näringslivet är kassa på hållbar upphandling. Som det står vid ingången till universitetsaulan i Uppsala: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större.” Rätt gör de samhällen som kräver att de som politiskt företräder dem är kompetenta och arbetslivserfarna.

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/det-ar-inte-marknaden-magdalena-andersson-det-ar-du/

Hårdare tag

Mesighet och snällhet utnyttjas

Att vara mesig är inget positivt. Att vara snäll är bra. Att vara naivt snäll är dumt då det ofta utnyttjas av onda krafter. Redan våren 2015, under min utanförskapsturné i Malmö, Göteborg, Södertälje och Stockholm var Polisen och socialtjänst i fält tydliga med att hårdheten i samhället ökat och de hade redan uppvaktat regeringen om behov av effektivare lagstiftning. Men naivister och ideologer som Reinfeldt och Lööf lyssnade inte. Priset blev högt för väldigt många svenskar och invandrade. 

PJ Anders Linder har rätt. Många års försummelser av ledande politiker har gjort att de kriminella kraftigt stärkt sin makt. De vidrigaste exemplen är hur de använder barn för att mörda och de stjäl i stor utsträckning från våra svagaste och mest försvarslösa. Reinfeldt, Björklund, Lööf, Federley och Hemming är borta och SD är kungamakare. Det är tack vare SD som alla nödvändiga skärpningar sker. Bland de övriga partierna fanns alltid minst ett parti som av mesighets och ideologiska skäl inte accepterat det nödvändiga. Även sossarnas vänsterflank har resignerat och nu är även det partiet tydliga med att kampen mot den grova organiserade brottsligheten ska vinnas. Det är bra för Sveriges framtida invånare att det nu finns en realistisk inställning om vad som krävs bland en stor majoritet i Sveriges riksdag.

”Cantwell har rätt i att listan över förändringar i repressiv riktning är lång, men det sker knappast av maktfullkomlighet eller klåfingrighet. Det handlar om att brottsligheten, under den gamla aningslösa politiken, har förgrovats till den milda grad. Sprängdåd mot bostadshus, urskiljningslöst mördande med automatvapen, storskalig plundring av välfärdssystemen och utnyttjande av tonåringar som dråpare och kanonmat har inte gått att möta med ett äldre och annorlunda samhälles metoder.”

”Ser man till åtgärderna en och en ter sig de flesta också helt rimliga. Anonyma vittnen låter inget vidare, men möjligheten finns i våra grannländer och har inte lett till någon kollaps för rättssamhället. Upprättandet av säkerhetszoner, med större möjligheter till visitering utan konkret brottsmisstanke, har inte avkastat så många fångster hittills, men de kan bidra till att svåra situationer inte urartar ytterligare.”

”När det gäller strängare straff för unga kan man inte bli annat än förvånad över hur släpphänt systemet har varit – och fortfarande är. Vad kan rättfärdiga att unga våldsverkare kommer undan med symboliska straff, medan deras offer får skador för livet? Och vad kan rättfärdiga att fängelsedömda med skyhög återfallsrisk slentrianmässigt släpps ut i samhället efter två tredjedelar av den ofta beskedliga strafftiden?””

”Regeringen rättar till åratal av försummelser. Tur det. För i långa loppet accepterar ingen befolkning att våldet får skena okontrollerat. Gör de civiliserade inget åt saken, kommer människor till sist att ge det uppdraget åt andra, ociviliserade krafter.”

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/vi-vill-inte-vakna-upp-till-ett-sverige-dar-gangen-tagit-over.a06c2ad7-34f1-43b4-8267-f7787e69d448

Sverige behöver seriösa pragmatiskt orienterade partier med enkla värdegrundsramar som Utvecklingspartiet demokraterna. Inga partier med starka ideologiska låsningar bidrar till väl fungerande samhällen för oss invånare. Med det sagt är demokrati, jämlikhet inför lagarna, distribuerad makt, marknadsekonomi och den Gyllene regeln viktiga grundvärderingar. Om UP skulle ha en ism skulle den byggas utifrån de pelarna. UPism skulle den självklart heta. 

Politisk dumhet

Dyr dumhet

Det blir ofta dåligt när politiker driver igenom beslut av ideologiska skäl. Särskilt när det inte matchas med en trovärdig genomförandeplan av ett reformförslag. Jag är mycket positiv till konkurrens. Jag är 100% marknadsekonomiskt övertygad. En marknadsekonomi som måste nutidsorienteras eftersom den totala och globala digitalisering kraftigt förändrat den liberala marknadsekonomins förutsättningar. Med det sagt är jag inte naiv eller ideologiskt begränsad i mitt tänkande. Om ett tidigare offentligt monopol blir upplöst och konkurrensutsätts måste det göras med en ordentligt genomtänkt genomförandeplan och en fungerande process för kvalitetssäkring. Och den digitala tidens ”the winner takes it all” logik måste motverkas. 

Nedan ledare i Expressen är exempel på oklok ideologisk politik.

”Arbetsförmedlingen förmedlar inga arbeten. Därför ska alltsammans privatiseras. Under den förra mandatperioden försvarade C-topparna Martin Ådahl och Annie Lööf med en dåres envishet sina planer för myndigheten. De var övertygande. Reformeringen av Arbetsförmedlingen var en av de mest omdebatterade reformerna som regeringen Löfven genomförde inom ramen för Januariavtalet med C och L. Tanken var att myndigheten skulle bli som ett slags kontrollorgan som delade ut pengar till fristående aktörer. Allt enligt principen ”det staten gör kan marknaden göra billigare”.

”Reformeringen av Arbetsförmedlingen var kritiserad redan när den infördes. Remissinstanser varnade för Centerns visioner.”

”Nu visar det sig att kritikerna fick rätt. Reformen har gjort jobbförmedlingen betydligt dyrare, enligt en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. Hjälpen för arbetssökande med ett måttligt behov av stöd, som fick hjälp inom ramen för entreprenadförmedlarna, kostade 46 procent mer än kontrollgruppen. Alltså arbetslösa som gick i ett ”vanligt” program på myndigheten. För personer med ett större behov var stödet hela 70 procent dyrare, enligt studien.”

”Sicket fiasko! Och då har den uppenbara risken för fusk och mygel inte ens nämnts, vilket givetvis också kostar staten pengar. En utvärdering som Arbetsförmedlingen själv gjort påvisade problem med felaktiga utbetalningar och jobbmatchningar som inte genomförts. Vem är förvånad. Ogenomtänkta privatiseringar är ju en viktig förklaring till att det kan fuskas så mycket med skattemedel.”

”Reformen av Arbetsförmedlingen gör en sak tydlig. Centerpartiets inflytande över välfärden bör hållas på en minimal nivå.”

https://www.expressen.se/ledare/centerns-galenskap-blev--dyr-for-skattebetalarna/

Ideologisk extremism är korkad. Precis som all annan extremism är det ett destruktivt förhållningssätt till praktiska problem och möjligheter. Inte minst under dagens kommunfullmäktige bjuds på ideologiskt driven miljö- och klimatpolitik som är allt annat än pragmatisk och på allvar nyttomaximerande. Och oklok privatisering är både dyr och ineffektiv. Tänk att det tidigare pragmatiska Centerpartiet helt spårade ur under ledning av team Lööf-Federley. Ja, ja så kan det gå. 

Rälsinfrastruktur i kris

När ideologi går före sunt förnuft

Har en stor majoritet av väljarna nu lärt sig att det är idiotiskt att låta ideologi gå före sunt förnuft och praktiskt tänkande? Marknadsekonomi är det bästa systemet för att skapa högt välstånd i ett samhälle. Om man börjar privatisera tidigare offentliga monopol måste man ha en trovärdig implementationsplan som leder till önskat resultat. Önskat resultat var förhoppningsvis inte bara att vissa personer skulle bli väldigt rika på en usel implementation. Att marknadsekonomin är det bästa välståndssystemet innebär inte att all verksamhet är klok att drivas av privata företag med intresset att maximera vinst. Särskilt inte i vår tid där riskkapitalister och fondförvaltare med relativt korta perspektiv ”enbart” ska maximera värdet på sitt innehav. Det vill säga köpa, pimpa upp så mycket det går och sälja vidare. Inte sällan ett pyramidspel där handlarna tjänar pengar och bland annat pensionssparare tar riskerna.

I efterhand kan den som vill se verkligheten inse att borgerliga regeringars ideologiska utförsäljningar av tidigare offentliga verksamheter blev dåliga för invånarna. Skolan avreglerades på ett dåligt sätt och offentliga tillgångar såldes av till löjligt låga priser som direkt gjorde köparna rika. HVB hemmen blev bankomater för många oseriösa och många av dem drivs nu enligt Polisen av personer starkt kopplade till organiserad brottslighet med stort våldskapital. Järnvägarna har sedan länge kvalitetsmässigt spårat ur. Pragmatism och sunt förnuft är alltid bättre än teoretisk ideologi. Ideologier ska hjälpa till som ramverk för beslut i det okända men när konkreta sakfrågor ska avgöras måste pragmatism och sunt förnuft råda. Räls är monopolverksamhet. Underhållsverksamhet av räls blir också monopolverksamhet om den ska skötas effektiv. Reservdelar, nya växelsystem, digitala trafiksystem ska upphandlas men kräver smart upphandling för att inte helt hamna i leverantörens giriga klor. Jag är positiv till att allt som i god konkurrens kan utföras av privata aktörer ska utföras av privata aktörer. Samtidigt är jag emot slöseri och dumhet.

Ulf Adelsohn, tidigare moderatledare, har rätt i sin kritik i Omni nedan. Illa genomförda privatiseringar och en vansinnig invandringspolitik har de senaste 30 åren skadat Sverige kraftigt. Har några ansvariga rikspolitiker kännbart fått ta ansvar för dessa härdsmältor? Nej. Sjukt system. För varje dag som går blir det allt mer obegripligt för mig att inte minst 50 procent av invånarna i Uppsala kommun och Region Uppsala röstar på Utvecklingspartiet demokraterna, UP. 100% av Uppsalabor för Uppsalabor i hela region Uppsala. 

”Den svenska järnvägen har varit ”en lekstuga för okunniga politiker i 35 år”, och vissa delar bör återförstatligas. Det säger Moderaternas förre partiledare Ulf Adelsohn till DN.

Adelsohn var SJ:s ordförande 2002–2011 och menar att avregleringen av järnvägen har skapat ett ”sönderstyckat kaos”. Ett problem är att nästan allt underhåll läggs ut på entreprenad och att det saknas samordning.

– Återskapa Banverket och Vägverket och låt de som kan järnväg få ansvaret för järnvägen. Vi måste också delvis återförstatliga vissa delar, säger han.”

https://omni.se/adelsohn-jarnvagen-en-lekstuga-aterforstatliga/a/yEEPWR

Den lokala makten

I kommuner och regioner behövs praktiska ledare

Är det värdefullt med ett lokalt parti som bemannas upp av erfarna och arbetsmeritetade företrädare? Ja, det är det vi behöver många fler av. Praktiskt livserfarna människor som främst fokuserar på att praktiska problem blir lösta och att goda möjligheter för ett unikt samhälle inte går förlorade. Om du läser nedan statliga utredning, SOU 202443, framgår det tydligt att att det är staten (ofta EU) som bestämmer ramarna som styr kommuner och regioner. En kommuns uppgift är med andra ord i huvudsak att säkra leverans av lagstadgade tjänster och relevant myndighetsutövning. Därför är det centralt med erfarna och meriterade politiska företrädare i våra kommuner och regioner om samhällsutvecklingen ska bli bra.

”Utredningens uppdrag har varit att kartlägga och analysera statens former för samverkan och dialog med kommuner och regioner.”

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/06/sou-202443/

Är det viktigt och värdefullt för en positivare samhällsutveckling att vi har stadsdels- och bygderåd? Det är det för det stärker strukturellt kunskapen och engagemanget för en kommuns delar. Det gäller inte minst city som behöver ett stadsdelsråd.  

Ett litet men mycket viktigt praktiskt exempel på dålig politisk förmåga att styra en kommuns tjänstemän är framkomligheten och tillgängligheten i Uppsala city. Ständiga och otillräckliga underhållsarbeten plågar de närboende och närliggande företagsverksamhet. Om och nybyggnationer, som ständigt tar oacceptabelt lång tid att slutföras, plågar också närboende och företagare i centrum. Uppenbarligen krävs en starkare cityröst för att få till nödvändiga förbättringar.

Det går att sköta det centrala rummet mycket mer ansvarsfullt och respektfullt mot de närboende och berörda företagare. Man kan tro att de som ansvarar för denna planering på kommunen inte ens bor i kommunen. Oavsett om de gör det eller ej behöver de politiker som sitter i Gatu- och Samhällsmiljönämnden konstruktivt ryta ifrån. Det är uppenbart att det behövs fler praktiskt och meriterade politiker som tjänar oss i till exempel den nämnden. Även bilar måste ha framkomlighet i city. Fartreglerna borde kraftigt skärpas i city. Max 20 km i timmen. Och i tider när kameror sätts upp överallt är det dags att ha fartkameror i city. Om bilister, busschaufförer och motorcyklister håller sig till 20 km/h blir mycket positivare. Om de inte gör det fostras de snabbt genom dryga böter eller genom att förlora körkortet. 

Nedan ryter ett antal cityhandlare äntligen tydligt till i UNT. City får inte misskötas! Det drabbar hela kommunen negativt. Hela insändaren är viktig att ta på stort allvar. Inte minst den sista meningen. 

”Beslut om ombyggnationer och trafikförändringar i city verkar ibland fattas utan att hänsyn tas till helheten vilket gör det svårt för oss som driver verksamheter där. Det skriver företrädare för sex handlare i stan.”

”De politiker och tjänstemän som planerar måste förstå att det här får stora konsekvenser.”

”För några år sedan innebar pandemin med alla dess restriktioner ett hårt slag för stadens liv och verksamheter. Men vi kämpade på, ställde om och överlevde. Idag rör sig fler människor i stan och de vill kunna handla i city. Stadens agerande får inte göra det svårare. Beslut om ombyggnationer och trafikförändringar verkar ibland fattas utan att hänsyn tas till helheten. Det syns i kassan när ett vägarbete sätts igång, eller Tullgarnsbron fastnar i öppet läge.”

”Varje enskild parkeringsplats är inte helig, men om en plats tas bort behöver den som brukar använda den få veta hur alternativet ser ut. När en gata grävs upp behöver beslutet ha en konsekvensbeskrivning för de verksamheter som påverkas. Arbetet måste utföras snabbt och effektivt och med snabb återgång till det normala.”

”Uppsala ska vara en stad för framtiden. Men den måste också vara en stad som fungerar här och nu.”

https://unt.se/insandare/artikel/beslut-om-trafikforandringar-tas-utan-hansyn/re6yv7wl

Nya tider

Låt pragmatismen råda

Det är ingen skattesänkarregering som styr Sverige. Skattepolitiken imponerar inte. Särskilt inte när Sveriges regering styrs av ett parti, Moderaterna, som säljer in sig som skattesänkarpartiet. Ideologiskt obegripligt att Moderaterna låter ett redan högt skattetryck öka. Varför höjer de inte grundavdraget? Varför sänker de inte skatten på sparande? Även om staten efter många års misskötsel investerar kraftigt i elnätet, kärnkraften, tågnätet och försvaret måste enskilda svenskar få behålla mer av sina intjänade pengar. Tidningen Näringslivet skriver läsvärt om hur dåligt regeringen sköter skattepolitiken. Moderaterna kanske agerar pragmatiskt? Det tycker inte jag. Vi betalar redan väldigt mycket skatt. Att staten misskötts länge är uppenbart men höjda skatter för att kompensera många års skatteslöseri och extremt dåligt underhåll av viktiga tillgångar är inte ok. Det måste löna sig bättre att arbeta i landet Sverige.

”Regeringen gick till val på ett ”skattehöjarstopp”, men hittills har det i flera fall blivit tvärtom.”

https://www.tn.se/ekonomi/33614/lista-har-ar-skatterna-som-smyghojs-svart-forsta-logiken/

Widar Andersson är en klok sosse som är mer pragmatisk än ideologisk. När Moderaterna lärde av Socialdemokraterna fick de ett starkare folkligt stöd. Många svenskar är pragmatiska, inte ideologiskt fastlåsta. I nedan ledare i Folkbladet refererar han till en trovärdig sosse, Ingvar Carlsson. Han skriver:  

”Den socialdemokratiska ideologin är "hållfast" just därför att den är föränderlig. Det "svartvita" i tillvaron får högern och vänstern stå för. Socialdemokraterna tänker på ett annat sätt. När partiet mår bra; måste jag tillägga. Sedan SD etablerade sig som ett stort parti på riksscenen har S faktiskt inte mått så bra. I sin jakt på ett fungerande förhållningssätt har S mer pendlat mellan vänsterns och högerns svartvithet istället för att odla sammansatthetens mångbottenhet: Konfrontationer överflyglar sansade samtal.”

”Partiprogrammet och kongressen 2025 behöver ta tag i det här problemet med öppna ögon. Som Mauricio Rojas (18/2) klokt skriver i ett inlägg på SvD:s ledarsida så står politiken och Sverige i närheten av ett vägskäl. Ska vi fortsätta på de sjunkande förväntningarnas missnöjesmotorväg eller ska vi våga oss in på vägen där de stigande förväntningarnas missnöje vill se resultat? En väg där inte problemen förnekas men där heller inte det Sverige som var står i vägen för det bättre Sverige som ska bli.”

https://folkbladet.se/ledare/kronika/artikel/socialdemokratin-mar-faktiskt-inte-sa-bra-i-dagslaget/lq4k4vdr?fbclid=IwAR2imdeMG_1yWlG0SWTY8o2Xk7rRKAvSb19i2EbRJ2sIftK8Cs3lJmO1kUg_aem_AYLyRSnuNr1A7oek9_SuV4f6PMMYUdnQKVK0u2SXzgpbLdFu3XWtKxG9YVIVwzBj860

Hittills har sossarna inte lyckats bra med att nutidsorientera vad deras sociala demokrati innebär och hur den rimligt rättvist ska finansieras. Att acceptera stora volymer snyltare är socialt ohållbart. Och hur tänker de sig att äldreomsorgen ska klara sitt behov av kompetens och finansiering, utan att höja redan allt för höga skatter? I kommunen och regionen har Utvecklingspartiet demokraterna politiken som leder oss alla, förutom snyltare och kriminella, mot en positiv framtid. Att höja ett redan mycket högt skattetryck på låg- och medelinkomsttagare försvagar bara våra unika svenska samhällen. Det är omprioritering av begränsade resurser som krävs. Det kräver politiskt mod. 

Politikens kraft nära dig

Vem samarbetar med vem i våra kommuner?

Den kloke invånaren har lärt sig att röstberättigade har fyra röster i allmänna val. En i kommunvalet, en i regionvalet, en i riksdagsvalet och en i valet till Europaparlamentet, EP. Den kloke invånaren har förstått att det är viktigt att förstå vad som skiljer dessa valplattformars ansvarsområden och sätter sig in i vilka partierna erbjuder som politiska företrädare i varje val. Varje val är kopplat till olika ansvarsfrågor och sakfrågor. Tyvärr blandas detta bort när riksdagspartierna valkampanjar eftersom vi har otyget att lokalval och riksdagsval ligger samtidigt. Så är det inte i många andra demokratier. Klokast hade det varit om kommun och regionval låg för sig och riksdagsval och EP val låg för sig.  

När vi röstar i EP och riksdagsvalet är det viktigt att ha koll på två saker. Vilka lagstiftningsförslag (nya eller förändrade) föreslår de olika partierna och som du tycker är viktiga? Hur utser de ledningar till myndigheter och statliga bolag? Om du tycker att de utser tillräckligt kompetenta eller tillämpar partibok när de väljer kan vara av stor betydelse.

När vi röstar i lokala val, kommuner och regioner, är det praktiska sakfrågor och vilka kandidater som partierna erbjuder som borde vara avgörande. Att bara rösta lokalt som man röstar nationellt är inte särskilt klokt om man inte på allvar övervägt sina alternativ. En gång vart fjärde år kan man tycka att alla som vill använda sina viktiga röster ordentligt överväger sina alternativ. Att valresultaten efter val kan bli samarbeten i alla möjliga kombinationer är inte konstigt. De partier som blivit invalda i en demokratisk församling måste "bara" förhålla sig till hur invånarna valt att rösta. Hur kan man tycka att det är konstigt? I nedan SVT artikel kan du lätt se att det finns en massa varianter av partisammarbeten i till exempel Region Stockholms kommuner. 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/har-ar-partierna-som-styr-i-din-kommun-efter-valet-2022

https://www.dagenssamhalle.se/om/lokala-styren-efter-valet-2022/

Ett intressant exempel på partisammarbeten i kommunerna är i nedan kommun där SD och C samarbetar. Även i Tierp, nära Uppsala, tog C stöd av SD för att få styra kommunen.

https://www.tv4.se/artikel/1sPQWT5Vgvh0qaUwCxWJs6/haer-styr-c-och-sd-tillsammans-har-en-hel-del-politik-gemensamt

I Uppsala har vi ett minoritetsstyre som genom ett "Hållbarhetsavtal" med Utvecklingspartiet demokraterna fått en chans att styra kommunen. Det är ett sätt för att kunna styra en kommun om parterna anstränger sig för att leva upp till den inriktning som en överenskommelse har. Glöm inte att lokal politik handlar om praktisk politik. Hur förbättrar vi skolan? Hur förbättrar vi äldreomsorgen? Hur bygger vi ut vårt lokalsamhälle klokare? Det handlar inte om lagstiftning! Det handlar inte om "brott och straff"! Det handlar inte om Försvaret. Men det handlar också om till exempel de lokala parkernas och vägarnas kvalité. 

Det är gott om möjligheter för styrande politiker att påverka till det bättre i våra kommuner. Även till det sämre beroende av vad man själv tycker. Rösta på de personer och det parti du tror bäst kan driva fram det du önskar som resultat. För att pricka rätt måste du ta reda på vad partierna driver för sakpolitik och vilka människor de erbjuder som förtroendevalda.

I dagens UNT ledare skriver Karl Rydå att kommunstyrelsens ordförande i Uppsala borde köra över Utvecklingspartiet demokraterna,UP, och lägga ner planerna på folkomröstning. Det finns många som inte tycks förstå allvaret med att glappet idag är för stort mellan politiken och dem politikerna ska företräda. Folkomröstningar är ett utmärkt förankringsverktyg. För UP är det ett förankringsverktyg som med fördel ska användas ofta kopplat till stora frågor. Lär av ett av världens mest framgångsrika länder, Schweiz! I Uppsala finns ett bra Hållbarhetsavtal. Det är fullt av kloka överenskommelser. Bland annat om att en folkomröstning ska genomföras. 

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/erik-pelling-borde-kasta-loftet-om-folkomrostning-om-sparvag-i-papperskorgen/r5oqwvwl

Politisk förnyelse

Med demokratin i fokus

Västvärlden har på många sätt en kris. Andra samhällsidéer och styrskick vinner allt mer terräng. Och i tider när västvärlden behöver samarbeta bättre bygger till exempel USA allt högre handelshinder när de kräver att alla enorma ofinansierade statssatsningar på grön infrastruktur måste ske i USA. I en värld med allt mer handelskonflikter innebär det till exempel stora risker för att Europas energikriser leder till att nyinvesteringar istället läggs i USA. Självklart tänker alla samhällen mest på sig själva men det har mycket stor strategisk betydelse att västvärlden smartare stöttar varandra och stärker den ”fria” världen. Även om den globala frihandeln gungar ordentligt tjänar västvärlden mycket på att bättre försvara frihandeln mellan våra länder. Rimligt fri rörlighet för oss människor och frihandel har tjänat mänsklighetens utveckling mycket. För det som kan definieras som politikens mitten är det viktiga grundbultar i samhällsbygget.

Adam Cwejman, GP, skriver klokt om ”den nya mitten”. Jag antar att han följer Utvecklingspartiet Demokraternas utveckling. Allt fler invånare dissar extremistisk, eller aktivistisk, politik. Det är mycket positivt. Allt fler väljare vill rösta på balanserade politiska partier som klarar av att företräda en politik som är socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbar. Det är mycket positivt och hoppingivande. Mittenpolitik innebär för mig mer respekt för demokratins värden och breda kompromisser. Broilerpolitiseringen av politiken har varit och är mycket negativ. Den har lett till att många partier tappat den mycket viktiga ”markkontakten”.

”Det är likadant i många västländer nu och det går utan att ta ut svängarna tala om en renässans för den pragmatiska mitten i det politiska landskapet. I många länder just nu förkastar väljarna ytterkantskandidater. Det gäller både de från vänster och höger. Partier och politiker som går in i den politiska mitten belönas. Detta gäller inte minst Sverige där den borgerliga regeringen vann på en rätt beskedlig reformagenda: Man ska få ordning på sådant som rättspolitiken och migrationen. Den ekonomiska politiken ska vara ansvarsfull, inte experimentell. Samhället ska fungera och idealistiska politiker undanbedes.”

”Den politiska mitten 2022 är en förening av återhållsam och balanserad ekonomisk politik. Statsbudgeten ska vara ändamålsenlig, med fokus på statens kärnuppdrag och inte innehålla vidlyftiga löften om vare sig stora skattehöjningar eller sänkningar. Men det finns heller ingen aptit alls när det kommer till experiment kring sådant som total omdaning av polisens roll eller omfattande ekonomiska avregleringar.”

”Det sista blev den kortvariga brittiska premiärministern Liz Truss varse. Hon tog över efter Boris Johnson, som rönte stora framgångar i klassiska Labour-distrikt i landet, med löften om satsningar på infrastruktur, Brexit och reglerad migrationspolitik. Det första Truss gjorde var att lova massiva skattesänkningar och en lånefinansierad ekonomisk politik. I dessa tider av inflation, begynnande recession och skakigt säkerhetsläge var det inte populärt. Hon åkte ut med huvudet före och ersattes av den mer pragmatiske Rishi Sunak.”

”Annie Lööf hade, så här i backspegeln, både rätt och fel om ”den breda mitten” och dess popularitet. Rätt, för att observationen är helt korrekt. Väljarna i många västländer är trötta på politisk radikalism, de vill ha pragmatiska politiska företrädare. Hon hade fel eftersom hennes egen mittenposition inte alls överensstämmer med vad väljare generellt uppfattar som politikens mittpunkt. Det är inte långt gångna avregleringar eller en oförändrad, och därmed mycket öppen, migrationspolitik som är vad väljarna anser vara mittenpolitik.”

”Sannolikt är också att den svenska oppositionen, eller i alla fall Socialdemokraterna, inte kommer att ägna sig åt radikal retorik. Tidigare socialdemokratiska ledare, däribland Mona Sahlin, flörtade (sannolikt rätt omedvetet) med identitetspolitik och akademiker som bejakade en syn på samhället som genomrasistiskt. Men den eran är med besked avslutad. Den svenska socialdemokratin har satt upp fingret i luften och märkt vart vinden blåser. I stället pratar man från S om, hör och häpna, faktisk sakpolitik. Det är ett sundhetstecken för oppositionen och dessutom bra för regeringen som blir bättre av att utmanas. Det våras för mer välavvägda och ödmjuka S-företrädare som Ardalan Shekarabi och Aida Hadzialic. Borta är Johansson-Strandhäll-mantrat om 1930-talets återkomst. Det innebär en lägre konfliktnivå i den politiska debatten och mer ljus över faktiska politiska skiljelinjer.”

”Tecknen på att västvärlden håller på att tröttna på ytterkantsidéer och politiska experiment är många. Och det är positivt. Staten ska, om man frågar väljarna, inte lägga sig i människors privatliv, mer än vad som är nödvändigt. Stödet för inskränkningar av aborträtten är ingen vinnarfråga. Vilket SD insåg för några år sedan när de antog den svenska mittenlinjen. Men efterfrågan på ideologiskt färgade myndigheter och uppfostran av befolkningen generellt – även om det sker med goda bevekelsegrunder – är också låg.”

”Det vi har bevittnat i många länder, däribland Sverige, är en balansering av politiken. Politiska eliter har insett att de inte kan fjärma sig från befolkningen ideologiskt. Det måste finnas en markkontakt, annars tryter väljarnas tålamod. Misstaget som många politiker gjorde var att isolera sig – socialt och ideologiskt – från väljarna.”

”Bristen på markkontakt ledde till stora framgångar för högerpopulistiska partier under 2010-talet. Till skillnad från vad många i de tjattrande klasserna befarade var dessa framgångar inte ett tecken på någon nyväckt längtan efter fascism. Snarare var det en naturlig reaktion på att etablerade politiska partier, både till vänster och höger, hade tappat kontakten med väljarna. De många högerpopulistiska partierna, har – vilket förvånat många – ofta närmat sig den etablerade högern för att kompromissa om politiken. Nu återfår gamla etablerade partier, som S och M, fotfästet och en förståelse vad det var som hände. Det bådar gott för mitten i politiken och illa för ytterkanterna.”

https://www.gp.se/ledare/annie-lööf-hade-fel-om-vad-mittenpolitik-är-1.85801026

Att Centerpartiet spårat ur och tappade en stor möjlighet att bli ett relevant modernt parti för många är intressant. 

https://www.gp.se/ledare/var-tog-centerns-öppna-valprocesser-vägen-1.85964300

UPism

Politiskt kompass

Även om Utvecklingspartiet demokraterna, UP, främst är ett lokalt, sakfokuserat och pragmatiskt parti finns en ideologisk positionering beskriven i partiets stadgar. Ett tag i partiets inledning gjordes ett arbete för att uppfinna en ny ism för att inte blandas ihop med redan befintliga partier. Det projektet inom partiet kallades ”UPism”. Arbetet kom väldigt långt och vred och vände på kända ideologier och positionerade UPismen i förhållande till övriga. Det var tydligt att UPs grundinställning i många ideologiska perspektiv låg mest i linje med liberal ideologi. Inte särskilt konstigt då säkert över 60 procent av svenskarna skulle definiera sig där om de på allvar utvärderat skillnaderna mellan de mest framgångsrika ideologierna. En sak stod väldigt klart i det projektarbetet, vi var långt ifrån fascistisk och kommunistisk ideologi.

https://www.dictionary.com/browse/fascism

https://www.britannica.com/topic/communism

Om nu minst 60 procent av svenskarna sannolikt bär på liberala värderingar, till exempel att varje människa så långt som möjligt ska få styra sitt eget liv, varför lyckas inte Liberalerna och Centerpartiet bättre? Det överlåter jag till statsvetare att tycka till om. Jag tror jag vet svaren. Ett stort demokratiskt misslyckande är det dock med tanke på väljarbasens värdegrunder. Kanske får C en ny ”Messias” som ny partiledare snart som kan frälsa oss alla…

Om nu UP skulle definieras ideologiskt (det politiska kompasset), vilken typ av liberal av alla varianter skulle partiet vara? Pragmatiska liberaler med förmåga att inte långvarigt vara kluvna skulle jag svara. Glöm inte att ideologier är idéer om hur vi människor bäst kan leva ihop i ett samhälle. Det är idéer, inga naturvetenskapliga sanningar. Det som däremot är en sanning är att beteendevetenskapen om oss människor är djup och omfattande. Den som tar del av dess sammanfattningar borde inse att UPism, eller pragamtisk liberalism, är det som väl matchar människans grundläggande beteenden.

https://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/politiska-ideologier/liberalism

Karl Rydå skriver en mycket intressant ledare i UNT om Liberalerna och dess förhållande till sin antagna ideologi. Hur kan man ens tro att ett regeringsunderlag beroende av rikets näst största väljarbas inte kraftigt ska påverka politikens inriktning? Om man på allvar tror något annat är man inte naiv, man är korkad. Om man på allvar menar att ett parti företräder möjlig politik man starkt ogillar får man välja att antingen vara i opposition eller hitta mindre dåliga alternativ när politiska styren ska formas. Det blir intressant om det som tydligt prognosticerades på en fest nyligen blir verklighet, att den nuvarande regeringen inte blir så långvarig. Att vara en liberal kraft i ett borgerligt samarbete med många konservativa är en tydlig roll. Men hur konservativ och negativt nationalistisk politik (handelsfientligt till exempel) kan man tåla. Sveriges regering fattar trots allt kollektiva beslut

"Till oroade medlemmar gavs under våren besked att partiet hade tydliga röda linjer som inte fick överträdas. Sverigedemokraterna skulle inte sitta i regeringen. Och i valrörelsen var budskapet tydligt: Liberalerna är garanten för en liberal borgerlig regering. De borgerliga väljare som ville minimera Sverigedemokraternas inflytande över en moderatledd regering gjorde bäst i att lägga sin röst på Liberalerna och Johan Pehrson."

"Det är kanske för tidigt att säga att vi står med facit i hand, men så här någon månad in med den nya regeringen är det förståeligt om både L-väljare och partimedlemmar är fundersamma. Sverigedemokraterna sitter visserligen inte i regeringen, men delar av politiken är tydligt påverkad av SD."

"Tidöavtalet är extremt långtgående inom migrations- och kriminalpolitiken. För att vara resultatet av en förhandling känns just dessa avsnitt påfallande sverigedemokratiska, både till språk och innehåll. Och det fortsätter i budgeten: en generell sänkning av bensin och dieselskatten tillåts äta upp mycket av reformutrymmet. Vid sidan av migrations- och kriminalpolitiken är nog regeringens klimatpolitik den mest svårsmälta för Liberalerna, som före valet av både Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden fick goda betyg för sin miljöpolitik."

"Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari verkar inte bottna i den klimatpolitik hon nu ansvarar för. Och det är inte så konstigt. Förutom satsningen på kärnkraft, går den ju på många sätt på tvären mot hennes eget partis åsikter."

"Att Liberalerna vill låta en borgerlig regering styra landet är rimligt, men var går gränsen för vad man kan tåla? Till skillnad från alliansåren kompromissar man nu med betydligt konservativare krafter. Resultatet blir därefter, en politik som oftare är mer konservativ än liberal. Hur mycket accepterar Liberalerna innan partiet säger ifrån? Och hur stort är egentligen stödet för partiledare Pehrson? Även i regeringskorridorerna lär det finnas en och annan liberal som inte uppskattar den ”liberala borgerliga regeringen”." 

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/vagar-liberalerna-sanka-regeringen/jv39o67l