Förmögenhetsskatt

Jakten på rika

Om det nu skulle bli så katastrofalt att Sverige skulle få en S, V och MP regering är landets välstånd i ordentlig fara. Vare sig V eller MP lämpar sig att ingå i regeringar. De är ofta helt ekonomiskt oansvariga. På individnivå finns det mycket kompetenta och bra personer inom dessa partier men som grupp går de nästan alltid fel. Om man ger sig på ISK som sparform gör man ett stort misstag, särskilt om man sätter högre skatt på mindre sparande än säg 10 miljoner kronor. Och att sätta en miljardärsskuld är extremt korkat då det med mycket stor sannolikhet blir som när "Pomperipossa-skatten" infördes i Sverige och väldigt många som hade höga inkomster lämnade landet. Då var det mycket svårare än idag att lämna ett land. 

Lite högre skatt på ISK över 10 miljoner kan väl vara acceptabelt för att hantera alla avundsjuka i landet Sverige. Och varför inte återinföra fastighetsskatten på privat boende som överstiger 10 miljoner kronor? En låg skatt men ändå en skatt som ändå gör att dem som vänster- och miljöpartister verkligen vill komma åt ändå får betala lite mer. Symboliskt kan det nog vara en bra kompromiss. Personligen tror jag att de rika skulle tåla det utan att det säger "tack och adjö".  

Vad gäller förmögenhetsskatt så är det en dum idé. Låt de som har en förmögenhet jobba som de vill med sina tillgångar. Det som är rimligare är att som i nästan alla andra länder införa någon form av arvsskatt. Det är rimligt. Att ärva är inte något man själv gjort för att ha rätt till. Precis som med ISK kan man sätta gränsen till när arvsskatt kickar in till säg 10 miljoner kronor. Kanske skulle det leda till att vi även i Sverige får som i USA att de rika sätter mycket av sina förmögenheter i stiftelser som ska göra samhällsnytta på olika sätt. En sådan stiftelse som gjort underverk för svenskarna är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.  

Nedan Di-artikel om riskerna för att förmögenhetsskatten återinförs är läsvärd. En förmögenhetsskatt är dum. Om nu sossarna åter får makten hoppas jag de inser det. En arvsskatt på arv över säg 50 miljoner kronor tycker jag är rimlig. Bara 31% av jordens länder har 0 arvsskatt. 

"Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill införa en ”miljardärsskatt”. Socialdemokraterna vill något liknande, och anger att ”de allra mest förmögna ska bidra mer”. Det som ligger närmast till hands för S är att återinföra den så kallade avtrappningen av jobbskatteavdraget, en åtgärd som var i kraft under några år och som höjde den högsta marginalskatten med 3 procentenheter. "

https://www.di.se/ledare/ny-formogenhetsskatt-en-risk-att-ta-pa-allvar/

Sluta tjafsa

Försök likna UP!

Några år framåt borde seriösa rikspartier lägga ideologier åt sidan och bara fokusera på att skära i administration och regelverk samt att få ordning på statens kärnverksamheter. Under två mandatperioder borde Socialdemokraterna och Moderaterna göra detta för svenska folkets och näringslivets bästa. Under några mandatperioder kan de lära av Utvecklingspartiet demokraterna och helt fokusera på att pragmatiskt laga det som håller dålig kvalité, stärka svenska skolan, inkludera invandrare mycket bättre, kraftfullt bekämpa organiserad brottslighet och investera i Sveriges basinfrastruktur. S och M har gott om politiska fighter de kan ha med t ex V, MP och SD. 

Frida Wallnor skriver mycket läsvärt i Di om att svenska rikspolitiker och rikspartier måste ta Sveriges svaga utveckling på större allvar. Sveriges generella välstånd kan inte längre leva på gamla meriter. I Uppsala gör faktiskt politiken något för att vi ska återskapa det svenska undret. Trots vissa ständiga gnällspikar görs positiva framsteg. 

”Även Sverige har som bekant ett tillväxtproblem. Och även den svenska regeringen talar flitigt om behovet av att öka tillväxten, särskilt nu när det vankas budgettider. Men några konkreta tillväxthöjande reformer har knappt synts till – varken nu eller under de senaste mandatperioderna.”

”Som McKinsey konstaterar i den uppmärksammade rapport som konsultbolaget släppte förra veckan har Sverige tappat i tillväxttakt och i produktivitet under de senaste tio åren. Vi halkar efter såväl USA som övriga Europa, inklusive på de områden som traditionellt har varit våra paradgrenar.”

”Det är en oroväckande trend, även om det knappast är en nyhet att vi tappar mark. Enligt McKinsey beror tappet på en mängd faktorer, bland annat bristen på investeringar i infrastruktur, såväl digital som inom transportsektorn, ökad regelbörda, betydligt längre tillståndsprocesser och den ökning av administratörer som har skett inom både offentlig och privat sektor. De pekar också på att forsknings- och utvecklingskapital har satsats främst i sektorer med låg tillväxt och att vi utbildar för få studenter inom STEM-ämnena.”

”Oavsett vad som har gått fel och vems fel detta må vara kan vi konstatera att Sverige inte längre kan leva på gamla meriter.”

”Vi kan inte bara hoppas att den negativa trenden ska vända – att den svenska ekonomin ska få draghjälp av de tyska satsningarna, danskarnas ambitiösa infrastrukturinvesteringar eller att de svenska exportbolagen ska vara världsledande för alltid. Något måste göras. Här behövs handlingskraft.”

https://www.di.se/ledare/slut-en-svensk-tillvaxtpakt/

Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen svårt… Det är dags för både sossar och moderater som ägnar sig åt rikspolitik att samregera för svenskarnas bästa. Det behövs ett sådant samarbete nationellt! Det räcker inte med två mandatperioder. Tre mandatperioder skulle behövas. Tyvärr är ”allergierna” mellan dessa företrädare nationellt väldigt kraftiga. Trots att de faktiskt samregerar i över femtio kommuner. Personligen tror jag inte vare sig S eller M skulle förlora röster på ett sådant samarbete om vi antar att de faktiskt kan genomföra kloka reformer och stärka Sverige. Vad tror du? S och M kan få gå kurs hos UP om hur de kan lägga upp ett samarbete i Sveriges kommande regering. 

Farliga tider

Instabilitet
Vi fortsätter att leva i mycket farliga tider. Det är aldrig positivt när länder inte kan ledas då majoriteter som kan regera tillsammans inte kan bildas. Demokratins breda historik är kort. Trots det är den entydig om att det krävs rimligt starka regeringar för att en nation eller en region skall utvecklas positivt. Det som nu inträffat i Italien är olyckligt och gör Italiens och Europas situation ännu svårare. Det som nu inträffat i Italien efter valet riskerar att inträffa även i Sverige under 2014. Även om kapitalmarknaden tycks negligera detta så är alla förlorare om det blir stor politisk instabilitet. Det mest skrämmande är fortsatt att de som växer sig allt starkare när våra västländska demokratier blir allt svagare är varianter av totalitära stater som Ryssland och Kina. Hur kan vi låta denna utveckling fortsätta?
http://www.dn.se/nyheter/varlden/enkater-ger-vanstern-overtag-i-italien

Till vilket pris och populism
Idag har varit en tråkig dag för Uppsalas skattebetalare och cyklister i berörda områden men en bra dag för Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. På dagens nämndmöte, som bl a ansvarar för cykelinfrastrukturen, föreslog stora delar av Alliansen att 1) frysa fortsatt arbete med att färdigställa en cykelväg (som Försvaret genom Länstyrelsen tydligt säger nej till med bl a hänvisning till militära riksintressen) och i stället förhandla med Försvaret om andra möjliga cykelsträckningar  2) Trots att sannolikheten för att cykelprojektet kan genomföras är mycket låg, med hänvisning till Försvarets nej, genomföra en ordentlig uppskattning av kostnader och hinder för att bygga cykelvägen på ett sätt som möjligen kan få Försvarets godkännande 3) utreda möjligheterna för att prioritera upp och genomföra en alternativ dragning längs väg 272 och 630. På grund av att bl a oppositionen inte valde att gå på ovan förslag, utan att återremittera ärendet, tvingas skattebetalarna att fortsätta att slösa skattepengar på ett projekt som mycket sannolikt inte får Försvarets godkännande och arbetet med att istället bygga en möjlig, trygg och säker cykelväg för berörda invånare fördröjs. Det är tråkigt och beklagligt. Det enda som är positivt med beslutet är att Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna tydligt visar att vi är de enda partier i Uppsala som värnar skattebetalarnas pengar och som söker pragmatiska vägval för att utveckla Uppsala till Sveriges erkänt bästa kommun för cyklister. Till vilket pris skall olika projekt få drivas vidare? I synnerhet när sannolikheten att de kan förverkligas är mycket liten? Kan någon annan än den som leker med andras pengar fortsätta att driva att man skall fortsätta med ett projekt med mycket låg sannolikhet att förverkligas?

Frågan är väldigt enkel. Försvaret har makten att genom Länstyrelsen stoppa färdigställandet av en cykelväg som de anser hotar både människors hälsa och dessutom de militära riksintressena. Försvaret använder den makten. Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna väljer istället att försöka bidra till att en annan cykelväg kan prioriteras upp (vi har trots allt begränsade pengar) för att hjälpa människor i berört område att få en trygg och säker cykelväg som förbinder deras orter med centrala Uppsala. När vi hittar en annan väg fram för den berörda rekreationscykelvägen (den Försvaret idag inte gillar) kan vi återuppta våra försök eftersom det finns en mycket bred politisk majoritet för ett liknande projekt. Hur kan man vilja hantera våra skattepengar på detta sätt? Tror man att människor är så dumma att de inte förstår att det är klokare att göra annat när riksintressen sagt NEJ? Varför väljer vissa partier att försöka vinna korta politiska poäng genom att negligera verklighetens hinder? Säkerligen samma skäl som låg till grund för tunneln genom Hallandsåsen som 1) fortfarande inte är klar 2) har kostat oss stackars skattebetalare många många miljarder mer än vad som var planerat. Inom kort tror jag att C, M och KD kan dela på berörda invånares röster då de inser att vi värnar deras pengar och erbjuder genomförbara cykelprojekt.
http://www.unt.se/uppsala/fp-tvarvander-om-cykelvag-2293896.aspx