Vilsna mot framgångsbygge

En lång tid av kyla

Det är nästan skrattretande att följa Liberalerna och Centerpartiet som partier. Från att ha varit relevanta har de lyckats bli helt irrelevanta i svensk politik. De klarar vare sig av att förstå Sveriges största problem eller att förstå att liberalismen är extremt ute. Den ideologiska låsningen har gjort dem för oflexibla i en tid då det är viktigt med flexibilitet och pragmatism inramat i ett tydligt demokratiskt beslutssystem. 

Nedan ledare i UNT exemplifierar väl hur vilse dessa svenska liberalister gått. De fattar inte vad hållbarhet i ett samhälle kräver. Och de drömmer om en tid som inte längre finns. Och de drömmer om en framtid, som aldrig kommer att bli verklighet.  Vi får se hur det går för matriarkatets ledarskap inom Liberalerna. Spännande är det.

”Liberalerna löper en stor risk att åka ur riksdagen. Vad gör partiet då, jo man gör den allra sämsta SD-politiken till sin egen.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/jag-vill-stalla-mig-upp-och-skrika-ar-ni-helt-dumma-i-huvudet/l681k19r

Om bara 10 år har vi en ny ordning i vår värld. Den ordningen hoppas jag återigen blir regelstyrd och mindre ideologiskt och mer pragmatisk. 

Det ser ut som att Lina N får bli både riksdagsledamot, regionråd och kommunalråd om Liberalerna överlever i dessa demokratiska arenor. Nedan är godis för medierna att gotta sig i. UNT är en liberal tidning. Det är inte lätt nu.... Nedan ett UNT reportage om den ständiga röran i Liberalerna. 

"Både Jennie Claesson (L), kommunalråd i Uppsala, och Malin Sjöberg Högrell (L), regionråd, säger att de hoppar av om beslutet går igenom på partiets landsmöte nästa helg. Så även Mohamad Hassan (L), tvåa på kommunlistan i Uppsala."

"– Det finns mycket oro och det har jag verkligen förståelse för. Men jag tror att de flesta, med lite tid, kan förstå att det här handlar om att stärka liberalismen."

https://www.unt.se/nyheter/uppsala/artikel/sammanbrott-i-uppsalaliberalerna-efter-beskedet-om-sd/r39qq38r

Och chefen för UNTs ledare, Karl Rydå, är mycket besviken över beslutet av team Mohamsson. Nedan bjuder han på lite av sin besvikelse.

”För samtidigt som man nu gör allt för att distansera sig från de, ur en liberal synvinkel, värsta avarterna av Tidöavtalet och markerar mot Sverigedemokraterna, passar partiledaren Simona Mohamsson, statsrådet Lotta Edholm och riksdagsledamoten Lina Nordqvist på att i en debattartikel i Dagens Industri omfamna några av regeringens mest kontroversiella migrationspolitiska förslag.

Det är både taktiskt svårförståeligt – den förda politiken har ju hittills straffat partiet i väljaropinionen – och även svårsmält rent principiellt.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/hon-har-skrivit-under-liberalernas-dodsdom/lwovv28j

Visst är det lite gulligt att Liberalernas partiledare och Sverigedemokraternas partiledare kramades på en presskonferens nyligen. Världen behöver mer kramar och mindre tjafs. Visst har Sd fått över 20 procent av väljarstödet men de kommer aldrig att få 51 procent. Då är det bara att förhålla sig till att maktspel i en demokratisk församling kräver att man hittar möjliga vägar för att kunna driva sin egen politik i så stor utsträckning som möjligt. 

Det har länge blåst kalla vindar kopplat till liberal desperation att driva liberalismen för långt. Så kan det gå när partiledningar inte klarar av att sköta sina partiers strategier klokt. 

Partiernas fel

Dåliga partiledarval är partiernas fel!

När partier väljer partiledare som inte håller måttet, eller låter dem köra på när de styr mot stupet, får skylla sig själva. I landet Sverige är Liberalerna och Centerpartiet lysande exempel på partier som är misskötta. Att enskilda politiker känner sig kallade att bli partiledare är en sak. Att de är lämpliga är något annat. Misslyckade rekryteringar är partiernas eget fel. Och att leda inom politiken ska inte handla om arvoden. Det ska handla om att man tror att man kan tjäna invånarna väl byggt utifrån arbetsmeriter och att man får en tillfredställelse av att göra det. Och det är därför inga ledande politiker ska vara broilers. Ett minimikrav för att vara lämplig ska vara att ha många års riktiga jobbår med sig i bagaget. Genom länken nedan beskriver SVT några partiledarval som kraschat de senaste 25 åren.  

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mats-knutson-listar-de-mest-misslyckade-partiledarvalen

Det blir intressant att se hur det går för Hatten… Hon tog i alla fall chansen att maximera arvodena för att ställa upp i ett parti med existentiell panik. Jag, jag och jag är en del av svensk urspårning. Det är lag som skapar framgångar i den verkliga världen. Och Centerpartiet har tappat landsbygden till SD och miljöfrågorna till Miljöpartiet. Och företagsfrågorna är det många som har rimlig trovärdighet kopplat till. I nedan SVT reportage lyfts delar av Hattens politiska riktning. Hon har förstått att de få Centerpartister som är kvar fortsätter att kräva ett tydligt avståndstagande mot SD. Sverige går mot regeringsskifte. Liberalerna är sannolikt körda. Centerpartiet kommer inte välja några som blir beroende av SD. Men i Uppsala skulle ett SD fientligt Liberalerna och Centerpartiet försöka regera beroende av både SD och Utvecklingspartiet demokraterna 🤣🤣🤣. Många väljare förstår inte vad som kan fungera eller inte inom politiken. Men starka åsikter om det kan vissa besserwissers ha… Och många förstår inte att det är Region Uppsala som ansvarar för kollektivtrafiken. Spårvägsprojektet handlar om kollektivtrafik.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/centerpartiet-valjer-ny-ordforande-anna-karin-hatt-vantas-ta-over

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hoga-odds-pa-en-tydlig-hatt-effekt-i-opinionen

Centerpartiet och Liberalerna är inte längre särskiljande på något annat sätt än att de har en förkärlek för öppna gränser och HBTQRSVPU…. etc frågor. Under överskådlig tid är det fokuset i politiken inte värt mycket bland väljarna. Inte förrän tryggheten är återskapad i landet Sverige får de frågorna politiskt utrymme igen.

PM Nilsson skriver en intressant artikel i Di. Ja, en modern marknadsekonomi är en förutsättning för ett högt framtida generellt välstånd. När man privatiserar måste det dock göras klokt. Annars göder det bara kortsiktiga vinstintressen, organiserad brottslighet och kraftiga kostnadsökningar. Det duger inte med enbart ideologiska grunder när man driver på för privata alternativ. Det måste också genomföras på ett klokt sätt. Till exempel har sättet bemanningsföretagen får härja skadat kvalitén inom uppdrag som det offentliga ansvarar för och kostnaderna har skenat när ”staffettpersonal” blivit vanligt inom sjukvård och socialtjänst. Centerpartiet och Liberalerna har en stor skuld för kvalitetsbristerna, arbetsmiljöproblemen och kostnadsökningarna som stafettuppläggen skapat.

https://www.di.se/ledare/ta-strid-mot-vansterns-ekonomiska-populism/

Den breda mitten

Misskötta partier

Jag såg det hända. Jag är politiker men definierar mig inte som politiker. Yrkesmässigt definierar jag mig som affärsman och verksamhetsutvecklare. Min bana som politiskt aktiv började först 2006 då jag axlade ett ersättaruppdrag i en kommunal nämnd. Mitt val av parti gjordes efter att jag bestämt att utifrån några för mig viktiga sakfrågor välja det minst dåliga partiet. För mig var rikspartierna redan då för broilifierade och den ”politiska korrektheten”, PK, var förlamande. 

PK bidrog starkt till SDs väljarframgångar. Om mitt val av ”det minst dåliga” skriver jag i min bok ”En stund på jorden”. Mitt val blev då Centerpartiet. De hade då den bästa företagarpolitiken, den bästa politiken för att hela Sverige ska utvecklas och tog miljöfrågorna på allvar. Det var 2006. Då fanns alla möjligheter för C att stärka sitt politiska program och kraftigt öka sitt väljarstöd. Jag kämpade för det trots att jag aldrig var intresserad av att bli riksdagsledamot. Tyvärr drog partiledningar fel slutsatser och gjorde många okloka val. Ungdomsförbundarna tog över och Stureplans Centern fick ledarroller. Personer som Annie Lööf, Fredrik Federley och Gustaf Hemming visste minsann hur det skulle vara. Och de hejades på av en vilsen Michael Arthursson. Jag tillhörde de mycket få som på riksstämma efter riksstämma vågade ”ropa varg” och under ett antal år konstruktivt föreslå klokare vägval. 

Både Centerpartiet och Liberalerna har kraftigt misslyckats att bli relevanta politiska krafter med starkt väljarstöd i Sverige. Ett stort misslyckande eftersom det tveklöst hade varit möjligt utifrån en liberal grund. En stor del av svenskarna är liberala i sina värderingar men få är ideologiska. Och oavsett värderingar vill nästan alla ha rimlig ordning och reda i ”klassrummet”. Nedan opinionsmätning talar sitt tydliga språk. Gammelpartierna C och L har totalt misslyckats att göra sig relevanta i en ny samhällstid. Jag såg det komma på nära håll och med stor sannolikhet åker något av dessa partier ur riksdagen 2026. Vilket säger bettingföretagen?

SVT bjuder nedan på en artikel som vittnar om Centerpartiets och Liberalernas stora misslyckanden. Så går det när de som röstar i partier röstar mer fel än rätt. På fel sakpolitik och fel ledande företrädare. Underhållande är det att följa opinionsutvecklingen. 

”Det är ingen munter läsning för Centerpartiet och Liberalerna i SVT/Verians februarimätning. Mittenpartierna får tillsammans det lägsta stödet i opinionen sedan institutets mätningar inleddes för över 50 år sedan.”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svtverian-lagsta-stodet-for-de-liberala-partierna-nagonsin

Idag är en positiv dag. Nu kanske Sverige vänder och sakta går mot positivare tider. Reinfeldt petas som ordförande för Svenska fotbollsförbundet. Nu är snart alla nyliberaler borta från viktiga uppdrag. 

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/reinfeldt-avgar-inte-nominerad

Och Region Uppsala fick Centerpartiet idag en ordentlig smäll från Kristdemokraterna. Det krävs mer än ord och leenden för att göra ett bra politiskt arbete för invånarnas bästa. 

”Vad har då Centerpartiet egentligen levererat under det senaste året? Svaret är – ingenting av värde. Inga reformer för att stärka vården, inga konkreta åtgärder för att förbättra ekonomin, inga initiativ för att korta vårdköerna. I stället har vi fått vänsterstyrets vanliga mix av symbolpolitik och ineffektiva punktinsatser.”

https://www.unt.se/debatt/artikel/ett-ar-efter-maktskiftet-c-levererar-ingenting-av-varde/rk320wwl

Nyliberalism i kombination med miljöpartistisk naivism och fanatism blev en mycket dålig politisk soppa. En politisk soppa som starkt bidragit till SDs väljarframgångar. Det är lite komiskt. 

Vill väl men det blir fel

Urspårat Miljöparti

På EU nivå kan jag förstå att svenskar röstar på Miljöpartiet. Många konservativa partier i Europaparlamentet tar inte miljö- och klimatfrågorna på allvar. På EU nivå sätts numera de flesta regelverken som styr miljö- och klimatarbetet. Även inom detta område delar jag åsikt med det som uttrycks i Mario Draghis rapport till EU ledningen om EUs bristande konkurrenskraft. Miljö- och klimatarbetet är viktigt men även kopplat till det överreglerar EU byråkraterna. Att man röstar på Miljöpartiet i kommun, region och riksdag är dock för mig obegripligt. På individnivå är många miljöpartister jag träffat bra personer. Som grupp landar de oftast fel i sina ställningstaganden. Det har hittills inte tjänat Uppsala kommun, region Uppsala och Sverige väl. 

Centerpartiet styr nu i Region Uppsala och Region Stockholm med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Nationellt har Centerpartiet sagt att de ska stötta ett ”rödgrönt” styre. Som sagt, som grupp är Miljöpartiet farliga för vårt generella välstånd. Deras politik är på många sätt känslostyrd istället för realistisk och balanserat klok. Balanserat klokt är realistiskt. Patrik Kronqvist, Expressen, skriver läsvärt om MPs kollektiva oförmåga nedan. 

”Stockholmsregionen är de rödgrönas viktigaste skyltfönster. Här styr Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet med stöd av Vänsterpartiet. Med en budget på närmare 30 miljarder kronor är trafiklandstingsrådet Anton Fendert landets mäktigaste miljöpartist. Tyvärr fungerar hans regim inte så bra.”

”Anton Fendert skyller den svaga återhämtningen på att stockholmarna jobbar hemma i högre utsträckning än andra. Men både i Helsingfors och i Oslo är distansarbete ännu vanligare.”

”Givetvis måste regionen se till att ekonomin är i balans. Men denna gång har besparingarna skett på ett både klumpigt och skadligt sätt.”

”Tidigare har SL huvudsakligen dragit ner trafiken på linjer med lågt resande. Då drabbas få människor och biljettintäkterna kan rentav öka om bussar flyttas till mer populära sträckor.  Men i fjol skar man i stället ner på vältrafikerade linjer – i strid med operatörernas rekommendationer. Följden har blivit trängsel och ilskna frysande resenärer som får se överfulla bussar köra förbi hållplatsen, samt minskade intäkter. Agerandet vittnar om djupgående problem inom trafikförvaltningen. Det är ju inte det politiska styret som skruvar på detaljerna i tidtabellerna.”

”Under hösten har näringslivet larmat allt högre om hur SL:s problem gör det svårare för företag att locka arbetskraft.”

Nedan citat är mycket viktigt att ta på stort allvar i Uppsala. 

”För att uttrycka det rakt: Om norrlänningar med långa avstånd ska kunna fortsätta att köra bil behöver storstadsbor resa mer kollektivt. Nu slår Miljöpartiet undan benen för den utvecklingen.”

”Om Miljöpartiet är kollektivtrafikens bästa vän behöver den inga fiender.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/miljopartiet-har-kort-kollektivtrafiken-i-botten/

Miljö- och klimatfrågorna är viktiga men inte minst i ljuset av team Trumps intåg i Vita huset är det dags för kloka svenskar att nyktra till. USA har lämnat Parisavtalet och ”Drill baby, drill” råder. Jorden går inte under för att temperaturen på jorden ökar eller sjunker några grader. Människan utrotas inte heller av det. Men förutsättningarna förändras och människor måste mer eller mindre anpassa sig. Och folkförflyttningar av hundratals miljoner kommer att ske. Stora folkförflyttningar på grund av uselt lokalt politiskt styre och väderförändringar det är problemen att hantera för oss invånare och våra företag. 

Tyvärr driver främst Miljöpartiet i Uppsala, hela regionen, mot ännu kraftigare problem inom kollektivtrafiken. Varför? Spårvägsprojektet. Precis som den utökade krisen i Stockholms kollektivtrafik kommer driftsekonomin kopplad till spårvägen kraftigt försvaga Region Uppsalas ekonomi. Det är hög tid för framförallt MP, S och M att inse att en kraftigt sänkt befolkningsutveckling inte bara är ”ett jack i kurvan”, det är ett stort trendbrott. Och den kollektivtrafik som kommer att öka kraftigt är av demografiska skäl färdtjänsten. Inte ens det verkar flera partier förstå.

Miljöpartiet i Uppsala måste skyndsamt ta sitt ansvar och acceptera att deras spårvägsfanatism utsätter Region Uppsalas invånare för kommande chockvågor. Avbryt spårvägsfanatismen och byt fordon till längre bussar! Miljöpartister vill väl men när deras kollektiva politiska kvarnar mal blir det ofta mycket fel. Känslor är viktiga men de leder sällan till de klokaste besluten. 

Karl Rydå, UNT, är som jag extremt missnöjd med SJ. I natt presenterade Trump ett investeringspaket på 500 miljarder dollar för att säkra amerikanskt ledarskap inom Artificiell Intelligens och för att kunna njuta av alla fantastiska framsteg AI kommer att leda till. I Sverige kan vi väl satsa på ett helt automatiserat tågsystem? Ja! Vad väntar vi på?

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/varfor-ar-sj-sa-vardelosa-pa-att-kora-tag/l68m0p9r

Kampen om rösterna

Är politikerna på väljarnas sida?

Om du vill rösta på bra partier och politiker ska du enbart basera ditt urval, vilket parti du väljer, på hur ärliga de är. Hur konsekvent ärliga och modiga de är. Säger de sanningar, även det som inte för stunden är populärt men betydligt mer faktabaserat än ”det populära” att tycka? Att rösta på partier som säger saker som du gillar duger inte om du vill att din röst ska förvaltas väl. Det finns gott om partier som påstår att de driver en viss politik men i verkligheten inte gör det. Byggpolitiken i Uppsala är ett lysande sånt exempel. Flera lokala partier låtsas till exempel som om de inte röstat för Fyrspårsavtalet och dess innehåll både i kommunen och regionen. Det samma gäller hur de röstat kopplat till två Stadsmiljöavtal som inkluderar spårvägsprojektet. Avtal som gör att vi har de planer vi har och som yrvaket för många gör sig kända när massor av träd fälls med mera. 

Trots att ett parti som Socialdemokraterna har massor av tillgång till information om tillståndet i verkligheten vägrade de att tidigt inse fakta. Till stor del på grund av vilka partier de samarbetade med. En oansvarig migrationspolitik tilläts länge och har fått allvarliga konsekvenser. Att team Reinfeldt har en stor skuld till urspårningen är ingen ursäkt. I klorna på Miljöpartiet körde Socialdemokraterna vidare på en galen inslagen linje. Och under dessa år ansågs jag och andra få politiker som vågade öppna munnen som invandrarfientliga och omänskliga. Vi få hade rätt. Klen tröst för alla svenskar som får betala priset för grov brottslighet, överfulla fängelser, en hög andel långtidsarbetslösa, mycket eftersatt underhåll och utbyggnad av basinfrastruktur, en kraftigt försvagad skola och en förstörd Sverigebild.

Nedan del av SVTs Politikbyrån är värt att titta på. 

https://www.svtplay.se/video/jmLgxGV/politikbyran/visst-later-hon-som-jimmie

Och kopplat till en misskött region Uppsala kan jag konstatera att jag känner igen mönstren av vissa politikers ageranden. Egna tillkortakommanden och galna maktambitioner är viktigare än invånarintresset. Och skulden till konflikter är alltid någon annans… I den verkliga världen valde Centerpartiet i Region Uppsala att vara del av ett minoritetsstyre tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Var Cs representanter helt korkade och trodde att SD utan någon vinning skulle vara tross åt ”Alliansen”? Svaret är inte givet. Och nu ska det vilsna C samregera med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är synd om Uppsalaborna skulle nog Strindberg ha sagt.

”Naturligtvis kan vi förstå att SD är missnöjda över sitt misslyckande, men tycker de kan sluta gnälla och inse att de har sig själva att skylla.”

https://unt.se/debatt/replik/artikel/sd-maste-sluta-gnalla/r0q8kk0j

Det är svårt att nå alla väljare med rättvisande information. Det är svårt att nå väljarna överhuvudtaget. Om det gick borde en enorm majoritet rösta på nya seriösa partier. Det skulle ge Uppsala och övriga Sverige den demokratiska nystart vi behöver. Gammelpartierna, inklusive SD, är för oklokt grupperade i lag eller omöjliga för de flesta att samarbeta med. 

Vissa saker som styrs av politiker blir bra. Till exempel Uppsalahems förvärv av några fastigheter. Nedan replik om det köpet från Uppsalahem ABs och Uppsala Stadshus ABs ordföranden i UNT.

https://unt.se/debatt/replik/artikel/superaffar-att-kopa-privata-hyreshus/r5v9421j

Prioritera och prioritera

Ständiga prioriteringar

Tänk vad skönt det skulle vara om vi slapp prioritera. Det går inte. Livet handlar ständigt om prioriteringar för oss alla. Och varje dag kan du och jag helt ändra riktning i våra liv. Det är stort. Våra ekonomiska ramar påverkar kraftigt vårt handlingsutrymme. 

”Den styrningsform som tillämpas i Uppsala kommun och region kan knappast kallas nyliberal. Mitt intryck är snarast att verksamheten drivs enligt samma modell som tillämpades i öststaterna innan muren föll. En senfärdig organisation där energi och resurser ägnas åt fel saker, och där målstyrningen påminner mest om femårsplaner. I styrdokumenten är målsättningarna hur ambitiöst och fint paketerade som helst. Men kommer det några snöflingor för mycket så kan både snöröjning och behandlingar för sjuka få vänta tills nästa budgetår. Spasi bog!”

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/styrs-uppsala-kanske-med-femarsplaner/r4zy1d0l

Att inte längre tillämpa överskottsmålet inom offentlig ekonomi är återigen ett exempel på hur självgod och kortsiktig svensk politik blivit. 

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/vandningen-partierna-oppnar-for-miljardlan-till-statskassan

Livet är en resa ständigt full av prioriteringar. Och varje val vi gör påverkar resten av våra liv. Har du hunnit reflektera över det? 

Det finanspolitiska ramverket i landet Sverige är bra. Att staten lånar upp mer till investeringar är något annat än att tillåta förluster i kommuner och regioners årliga verksamheter. Staten är idag väldigt lågt belånad jämfört med de flesta länder på vår jord. Nu är tiden för staten att finansiera fungerande tåginfrastruktur, fungerande kollektivtrafik i ekonomiska centra, renoveringar och utbyggda vatten och avloppssystem i ekonomiska centra, tillgång till elkapacitet i ekonomiska centra samt kraftiga subventioner till allmännyttan för bostadsbyggande. 

https://www.ekonomifakta.se/fakta/offentlig-ekonomi/statsbudget/statsbudgetens-ramverk/

Bland annat som ordförande i Uppsalas Näringslivsråd kan jag vara tydlig: staten måste prioritera basinfrastruktur i de områden som särskilt mycket driver svenskt välstånd. Det var bra att regeringen prioriterade bort en höghastighetsbana och istället följer Stockholms handelskammares rekommendation att kraftigt förbättra järnvägsnätet i t ex Uppsala, Luleå, Skellefteå, Stockholm och Linköping. Det är sjukt att regering efter regering inte säkrat Sveriges viktiga basinfrastruktur. Mycket handlar ”bara” om viktigt underhållsarbete. Förutom järnvägstrafiken måste regeringen fatta att Arlandas flygverksamhet måste byggas ut och stärkas. Det verkar svårt för Sveriges regeringar har svårt att fatta vad som är ”hönan” och ”ägget” i svenskt välståndsbyggande. De är väl för upptagna med att åka fram och tillbaka till Bryssel och att gå på drinkmingel. Johan Rudström, UNT, lyfter kritik om denna oförmåga hos flera regeringar att se till sitt folks bästa. Förutom Brysselresor och mingeldrinkar går väl övrig tid åt att hitta på av kommuner ochvregioner hatade riktade statsbidrag. 

”Politiska löften om att satsa på fler spår och underhåll, i stället för höghastighetsbanor, måste infrias snart. I alla fall måste de verka vara på väg att infrias. Annars kommer hårt prövade skattebetalare att sparka bakut. Fjolåret måste ha varit lågvattenmärket för svensk järnväg.”

”Krisen för Stockholms internationella storflygplats påverkar i hög grad Uppsala. En viktig pusselbit för att locka företag och hög kompetens har under lång tid varit ”närheten till Arlanda”. I själva verket är det närmare till Uppsala än till Stockholm, har internationella gäster förvånat noterat. Dessutom smidigare med tanke på trafiken norr om huvudstaden.”

https://unt.se/ledare/artikel/gransen-for-nar-tagresenaren-inte-raknar-med-att-komma-fram/r0q350pj

https://unt.se/ledare/artikel/den-upplandska-storflygplatsen-ingen-vill-ha/ly48vm9l

Ett samhälle som inte klarar av att få buss och tågtrafiken att fungera acceptabelt år 2024 ska inte utöka komplexiteten och kostnaderna med ytterligare ett trafikslag, spårväg. Det är galet att Region Uppsala med stöd av en svag majoritet i Uppsala kommun går framåt med det onödiga, omoderna och extremt dyra spårvägsprojektet. Det är ett extremt tydligt exempel på dålig ekonomisk hushållning. Det går att ändra sig när spelplanen kraftigt förändrats sedan 2017/2018 då beslutet om Fyrspårsavtalet togs. Reportagen nedan beskriver extremt dåligt politiskt ansvarstagande. Vår viktiga basinfrastruktur måste fungera utmärkt!

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/halften-av-alla-tag-forsenade-i-fjol-drabbar-arbetsmarknaden

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/98-forseningstimmar-erik-lever-mitt-i-tagkaoset

Vad händer med kollektivtrafiken i Uppsalas södra stadsdelar när spårvägen spårar ur? I vinter har vi lärt oss att Region Uppsala måste ha back-up med busskapacitet när spårvägen blir stillastående i till exempel tre veckor. Alla de extra bussarna är inte med ens i UPs kalkyler..... Trots massiva pålningar i Uppsalas lermarker sjunker det mesta i staden... Region Uppsala borde fatta att en Malmö-Expressliknande lösning är det bästa. Men Region Uppsala kommer inte ändra uppfattning då Centerpartiet, som nu ska ingå med V och MP i Regionens styre, inte villkorat maktskiftet med stopp för spårvägen.....

https://sverigesradio.se/artikel/tagursparning-orsakar-forsenade-pendeltag--2

Problemens kärna

Huvudsaker och inte bisaker

De etablerade partierna har inte förmågan att leda Sverige in mot en ny framgångstid. Varför det blivit så kan man ha många åsikter om. Personligen anser jag att huvudproblemet är att politik blivit karriär för allt för många och då väljer de att minimera risken för att bli utbytt, inte att göra allt de kan för att göra positiv nytta utifrån de problem och möjligheter ett samhälle har. Oförmågan att i samlingsregeringar enas om vad hållbar politik är i huvudfrågor är utöver broilifieringen ett politiskt grundproblem. Och nästan alla partiledare saknar helt förmågan att förstå vad känslan av utanförskap innebär. Peter Esaiasson, GP, skriver läsvärt om oförmågan hos de flesta partiledarna att på riktigt förstå dagens stora samhällsproblem. Särskilt förstå vad som krävs för att lösa dem. Mycket bättre inkludering och integration är en huvudfråga.

"I förorterna finns en utbredd känsla av att tillhöra en grupp som är diskriminerad i samhället. Känslan är särskilt utbredd bland Generation 2 som är födda i Sverige av föräldrar med utländsk bakgrund. Det etablerade Sverige behöver kunna ge ett konstruktivt svar som erkänner känslan av utanförskap utan att därför ange rasism och strukturell diskriminering som huvudförklaringen."

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/politiker-maste-vaga-ga-in-pa-de-djupare-fragorna.617c6b7f-29bd-474f-b928-5c36d0b5fac2

Centerpartiet i Uppsala har nu spräckt det så kallade allianssamarbetet och ska forma ett nytt styre för Region Uppsala. Tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Ska man skratta eller gråta? Skratta eftersom Centerpartiet kraftigt kritiserat Utvecklingspartiet demokraterna, UP, för att vi gjorde en överenskommelse med Socialdemokraterna genom ett Hållbarhetsavtal. Det gjorde UP direkt efter valen 2022 och insåg svårigheterna att få till ett fungerande styre i en mycket svår ekonomisk och krigshotande miljö. Precis som i Uppsala kommun hade partierna exklusive SD formerat sig i minoritetslag efter valet. Centerpartiet valde då att ingå i ett minoritetsstyre beroende av SD. Det gick "sådär". I Uppsala skulle "Alliansen" både få hantera UP och SD i ett minoritetsstyre. En normalbegåvad inser att det inte är hållbart. Gråta? Vänsterpolitik kan inte rädda sjukvårdens stora brister.

Nu kanske äntligen många fler Uppsalabor inse att Centerpartiet, som anklagar UP för att vilja ha roller som kan påverka, har samma fokus men att de är, precis som Liberalerna, oberäkneliga. Nedan citat från Centerpartiets regionala ledare vittnar om mycket. Och du som tror att Centerpartiet på allvar motarbetar de vansinniga spårvägsplanerna ska veta att de under två av de senaste mandatperioderna varit ordförande för nämnden som ansvarar för kollektivtrafiken. De hade nu i maktförhandlingarna möjlighet att kräva stopp för spårvägsprojektet, det har de inte gjort. Hyckleri! UNT och andra medier bjuder nedan på lite referat från centerröran.

"Med siffrorna 50 för, 13 mot och 2 som avstod fattades beslutet att Centerpartiet ska arbeta för att ett majoritetsstyre bestående av C, S, MP och V formas i Region Uppsala."

"Enligt en C-källa som närvarade på mötet har distriktsstyrelsen gjort bedömningen att det är rimligare att försöka ingå i en majoritetskoalition än att gå i opposition, för att inte riskera att förlora ett stort antal förtroendevalda."

https://unt.se/nyheter/uppsala-lan/artikel/klart-centerpartiet-bildar-styre-med-de-rodgrona/lq4yq2pr

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/vill-c-valjarna-fylla-ackis-med-vansterflum/rmyx5w6r

https://sverigesradio.se/artikel/c-har-bestamt-sig-sa-vill-de-styra-region-uppsala

https://sverigesradio.se/artikel/orring-tvingas-avga-nar-regionstyret-spricker

Och vad har "stämningen" med uppdraget att göra? Kan man tro att stämningen ska vara dålig om ett parti kommer till andra partier och säger att "vi är villiga att ge er makten istället"....

"Unn Harsem ska enligt källan också uppgett att stämningen mellan S, MP, V och C har varit betydligt bättre än stämningen inom Alliansen."

I turerna efter att Centerpartiet spräckt "Alliansen" i Region Uppsala går också KD ut och säger sig vilja styra med Socialdemokraterna... Även Kristdemokraterna har livligt anklagat UP för att vi släppte fram Socialdemokraterna. Politik handlar för många politiskt engagerade om både ideologi och sakfrågor. Alla som engagerar sig i politik vill kunna påverka. För att på allvar kunna påverka måste man kunna påverka styret genom att ingå i det eller genom att som UP göra ett samarbetsavtal. Svårare än så är det inte, även om det är komplext. Och i 55 av landets 290 kommuner samregerar moderater och sossar. UP ville efter sitt första framgångsrika val absolut inte ingå i ett styre.

"Björn-Owe Björk, regionråd för Kristdemokraterna, säger att partiets distriktsstyrelse gett ett sonderingsuppdrag för att få till ett mittenstyre för Region Uppsala. De möjliga konstellationer KD kan tänka sig är då antingen S, KD, L och C eller S, M, KD, L och C." 

https://unt.se/nyheter/uppsala-lan/artikel/centerns-diss-mitt-i-kaoset-svarar-inte-kd-forvanande/ly4znk6l

Vad kan vi lära av ovan? Du ska lägga din röst på det parti i kommun-, region-, riksdags- och Europapartlamentsvalet som du anser har bäst sakpolitik som är viktig för dig och som ställer upp med de mest meriterade kandidaterna att axla viktiga förtroenderoller. I Uppsala är UP det i särklass starkaste kortet du kan rösta på om du vill att Uppsalabornas framtid ska bli positiv. 100 procent Uppsala har positiv betydelse. Vi behöver fler erfarna och meriterade politiska företrädare om morgondagens invånare ska få ett framgångsrikt samhälle att leva i. Inkompetens och feghet är idag stora problem inom politiken. I kombination med att tjänstemannaansvaret är lågt uppstår stora kvalitetsproblem.

Outgrundliga vägar

Liberalismens sönderfall

Länge tycker jag att Alice Teodurescu och Anna Dahlberg var de klarast lysande liberalt kopplade ledarskribenterna i landet Sverige. Modiga var de också i sina verklighetsförankrade artiklar men också med liberala budskap inkluderade. I min bok ”En stund på jorden” lyfter jag fram dessa två damer för just det jag skriver ovan. Inte minst kopplat till den galna migrationspolitiken tyckte vi väldigt lika. Teodurescu var debattredaktör på GP och Dahlberg på Expressen. Vad har hänt med dessa två på kort tid?

Först lämnade Dahlberg jobbet på Expressen och blev statssekreterare hos Ulf Kristersson. Ett styre starkt styrt av SD och ett parti som blivit allt mer konservativt. Och nu förs Teodurescu fram som KDs toppkandidat till Europaparlamentet. KD är ett konservativt parti och i Europaparlamentet tillhör de partigruppen där konservativa partier samverkar. 

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-avslojar-alice-teodorescu-kandiderar-till-eu-parlamentet-for-kristdemokraterna

Teodurescu och Dahlberg är personliga exempel på hur politiken i vår tid är i omdaning. Särskilt exemplifierar de ett sönderfallande liberalt alternativ i landet Sverige. Vad är det man brukar säga? ”Som man bäddar får man ligga”. 

Vad dagens Centerparti är är obegripligt för allt fler. Under Lööfs ledning gjordes partiet till något nyliberalt med fokus på målgruppen yngre ambitiösa kvinnor i storstäder. Och i Region Uppsala, som bestämmer över sjukvård och kollektivtrafik, spräcker Centerpartiet styret som bestått av M, C, KD och L med stöd av SD. Drygt ett år höll det… Cs regionala politiker tror säkert att de kan styra regionen…. Nu kanske många Uppsalabor förstår att ett minoritetsstyre i Uppsala kommun med M, C, KD. Och L beroende av både SD och UP hade aldrig fungerat. Det kommer självklart M, C, KD och L-anhängare hålla med om. Vi får se vad Region Uppsalas intrigmakare i Centerpartiet ställt till med.

”Det troliga utfallet av Centerns utspel är att det blir någon form av rödgrönt styre där Centerpartiet ingår. Alternativet, ett styre där både Socialdemokraterna och Moderaterna ingår beskrevs av Centerpartiet inte vara "den lägst hängande frukten" vid fredagens presskonferens. Dörren för en storkoalition stängs också av Moderaternas Emilie Orring som inte har för avsikt att inleda några förhandlingar.”

https://unt.se/kronika/uppsala-lan/artikel/ett-rodgront-styre-det-troliga-utfallet/r1x23qkj

Finns det några nationella opinionsvinnare på det röriga och politiska klimatet? Bara två, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Politisk framgång i dagens Sverige kanske kräver att bokstaven S är en faktor…. Genom nedan länk ser du att nu även Centerpartiet återkommande åker ur riksdagen i opinionsmätningar. C och L får tillsammans 5,8 procent. Teodurescu och Dahlberg exemplifierar att det är omodernt att vara liberal idag. Uselt politiskt ledarskap ledde hit.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Opinionsundersökningar_inför_riksdagsvalet_i_Sverige_2026#Demoskop

Så kan det gå

Vilse i pannkakan

Det är inte lätt att vara politiskt engagerad i vår tid. Särskilt jobbig är den nya verkligheten med stora sociala medier och en enorm mångfald av influensers som verkar genom Vloggar, bloggar och egna Youtube-kanaler. Också i en miljö där utländska påverkanskampanjer också enkelt bedrivs. Att väldigt få invånare är med i politiska partier utgör också demokratiska problem i en tid där makten i rikspartierna centraliseras allt mer.

När jag i mogen ålder valde att ansluta mig till Centerpartiet kändes stora delar av partiets inriktning, under ledning av Maud Olofsson, positiv. Snabbt efter att Lööf valdes som ny partiledare började Cs urspårning. Några av oss som då hade ledande politiska företrädare vågade säga ifrån när viktiga delar av sakpolitiken spårade ur. Vi var väldigt få. Väldigt få. Våra farhågor besannades. Så kan det gå. 

Håkan Boström, GP, skriver klokt om hur snett Centerpartiet gått. Så går det när man väljer oerfarna och dåligt meriterade ledare.

”Centern fortsätter med andra ord att förneka verkligheten. Mindre av cynism än av villrådighet får man anta. Ett närmast marknadsfundamentalistiskt parti som låst sig vid vänstersamarbete och vars väljare i allt högre grad placerar sig till vänster försöker sig på att kritisera den borgerliga regeringen "från höger".”

”Men Centern har inte bara haft svårt att ta in de senaste tio årens förändring av det politiska landskapet. Även sakpolitiskt är det gårdagens svar som levereras.”

”Sverige har ett enormt utanförskap av människor som behöver komma i arbete. Att då samtidigt ta hit annan utomeuropeisk arbetskraft till okvalificerade jobb är bakvänt. Men mer allvarligt är att den unikt oreglerade arbetskraftsinvandringen till Sverige i allt för hög grad utnyttjas av oseriösa aktörer. Den göder ett skuggsamhälle där fusket och utnyttjandet är utbrett – exempelvis tas personliga assistenter hit enbart för att för att komma åt de skattemedel som ska gå till de mest utsatta medborgarna.”

”Man kan fråga sig varför inte idéutvecklingen haft bättre styrfart – trots nio år utanför regeringsmakten, enorma resurser och egen tankesmedja. Ett svar är att Centern låtit sig toppstyras och blivit ett med branschorganisationer i Stockholm. Helt i strid med partiets rötter. Problemen skyldes länge av Annie Lööfs lyskraft. Man vann nya väljargrupper i storstäderna på känslomässiga ställningstaganden. Nu är Lööf borta och luften har gått ur Centern. Kvar står Demirok och undrar var han ska ta vägen.”

https://www.gp.se/ledare/centerns-saknar-svar-på-2020-talets-frågor-1.95572405

Så urspårat

Vilse i pannkakan

Är man lika ung som jag fick man uppleva ett barnprogram bland få som hette ”Vilse i pannkakan”. Det är intressant att konstatera att min kritik av hur Centerpartiets ledning valde att utveckla partiet var relevant. Från en tidigare potential på över 20 procent i riksdagsvalet till ett allt mindre parti. Kanske till och med ute ur Sveriges riksdag efter valen 2026. Inte minst byttes väljarkåren under Lööfs styrning ut från traditionella och lojala väljare till nya och mycket mer lättfotade väljarskaror. Drömmen att bli Sveriges första kvinnliga statsminister fick ett högt pris för partiet. 

Nedan avsnitt ur poden "Det politiska spelet" i Sveriges Radio är värt att lyssna på. Det ger en god insikt hur svårt det är att vara ett politiskt parti i vår nutid om man inte på allvar förstår vilken roll ett parti vill spela i det politiska spelet. Att vara ett liknande parti bland andra tillför inte särskilt mycket. Och om man under kort tid byter ut sedan länge trogna väljare mot nya snabbrörliga väljare lever man minst sagt farligt som politisk kraft. Finns ett behov av ett vänsterorienterat liberalt politiskt parti? 

"Högersossar" kan av många politiskt insatta lätt uppfattas som vänsterliberala. Det blir onekligen intressant att se hur Centerpartiet utvecklas fram till valen 2026. 

"Centerpartiet har valt tre kandidater till partiledarposten som nu turnerar land och rike runt i sann demokratisk andra: Daniel Bäckström, Muharrem Demirok och Elisabeth Thand Ringqvist. Oavsett vem det blir har hen stora frågor att fylla efter Annie Lööf - är det en omöjlig uppgift?"

https://sverigesradio.se/avsnitt/448-c-ledare-och-f-bomber

Det är också spännande att två av partiledarkandidaterna har mycket skräp i bagaget. Elisabeth Thand Ringqvist var mycket inblandad i den extremt misslyckade EON-affären som kostade de svenska skattebetalarna många miljarder kronor och nyligen gick Moharrem Demirok ut med att han två gånger dömts för misshandel i sin ungdom. Intressant att han gör det först nu trots att han länge varit kommunalråd och suttit i Centerpartiets partistyrelse. Trist, Centerpartiet hade en tid då de var påväg att kunna göra bra politisk nytta i Sveriges riksdag. Självklart följer media upp vad Demirok gjort.

https://www.expressen.se/nyheter/nya-uppgifter-om-c-kandidatens-misshandel/

Expressens ledare skriver läsvärt om vad obegripligt det hade blivit med Centerpartiet som en del av ett nationellt styre beroende av Vänsterpartiet. 

”Lägg därtill den komplicerade regeringsfrågan, med Vänsterpartiets och Miljöpartiets krav på att få sitta i en S-ledd regering och Centerpartiets krav på att sitta i en regering utan V. Det finns inget rimligt skäl att tro att de rödgröna skulle fått till en mer ordnad regeringsbildningsprocess än Tidögänget.”

https://www.expressen.se/ledare/sossarna-gar-som-taget-nar-de-inte-har-maktkamp/

Det finns ett talspråk som lyder ”En generation bygger, den andra förvaltar och den tredje fördärvar”… Det Maud Olofsson lade grunden för klarade Lööf av att förstöra. Oavsett vem som blir nästa partiledare så är, i det läge C styrts in i, det mer intressant vem nästa partisekreterare blir. 

Politisk förnyelse

Med demokratin i fokus

Västvärlden har på många sätt en kris. Andra samhällsidéer och styrskick vinner allt mer terräng. Och i tider när västvärlden behöver samarbeta bättre bygger till exempel USA allt högre handelshinder när de kräver att alla enorma ofinansierade statssatsningar på grön infrastruktur måste ske i USA. I en värld med allt mer handelskonflikter innebär det till exempel stora risker för att Europas energikriser leder till att nyinvesteringar istället läggs i USA. Självklart tänker alla samhällen mest på sig själva men det har mycket stor strategisk betydelse att västvärlden smartare stöttar varandra och stärker den ”fria” världen. Även om den globala frihandeln gungar ordentligt tjänar västvärlden mycket på att bättre försvara frihandeln mellan våra länder. Rimligt fri rörlighet för oss människor och frihandel har tjänat mänsklighetens utveckling mycket. För det som kan definieras som politikens mitten är det viktiga grundbultar i samhällsbygget.

Adam Cwejman, GP, skriver klokt om ”den nya mitten”. Jag antar att han följer Utvecklingspartiet Demokraternas utveckling. Allt fler invånare dissar extremistisk, eller aktivistisk, politik. Det är mycket positivt. Allt fler väljare vill rösta på balanserade politiska partier som klarar av att företräda en politik som är socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbar. Det är mycket positivt och hoppingivande. Mittenpolitik innebär för mig mer respekt för demokratins värden och breda kompromisser. Broilerpolitiseringen av politiken har varit och är mycket negativ. Den har lett till att många partier tappat den mycket viktiga ”markkontakten”.

”Det är likadant i många västländer nu och det går utan att ta ut svängarna tala om en renässans för den pragmatiska mitten i det politiska landskapet. I många länder just nu förkastar väljarna ytterkantskandidater. Det gäller både de från vänster och höger. Partier och politiker som går in i den politiska mitten belönas. Detta gäller inte minst Sverige där den borgerliga regeringen vann på en rätt beskedlig reformagenda: Man ska få ordning på sådant som rättspolitiken och migrationen. Den ekonomiska politiken ska vara ansvarsfull, inte experimentell. Samhället ska fungera och idealistiska politiker undanbedes.”

”Den politiska mitten 2022 är en förening av återhållsam och balanserad ekonomisk politik. Statsbudgeten ska vara ändamålsenlig, med fokus på statens kärnuppdrag och inte innehålla vidlyftiga löften om vare sig stora skattehöjningar eller sänkningar. Men det finns heller ingen aptit alls när det kommer till experiment kring sådant som total omdaning av polisens roll eller omfattande ekonomiska avregleringar.”

”Det sista blev den kortvariga brittiska premiärministern Liz Truss varse. Hon tog över efter Boris Johnson, som rönte stora framgångar i klassiska Labour-distrikt i landet, med löften om satsningar på infrastruktur, Brexit och reglerad migrationspolitik. Det första Truss gjorde var att lova massiva skattesänkningar och en lånefinansierad ekonomisk politik. I dessa tider av inflation, begynnande recession och skakigt säkerhetsläge var det inte populärt. Hon åkte ut med huvudet före och ersattes av den mer pragmatiske Rishi Sunak.”

”Annie Lööf hade, så här i backspegeln, både rätt och fel om ”den breda mitten” och dess popularitet. Rätt, för att observationen är helt korrekt. Väljarna i många västländer är trötta på politisk radikalism, de vill ha pragmatiska politiska företrädare. Hon hade fel eftersom hennes egen mittenposition inte alls överensstämmer med vad väljare generellt uppfattar som politikens mittpunkt. Det är inte långt gångna avregleringar eller en oförändrad, och därmed mycket öppen, migrationspolitik som är vad väljarna anser vara mittenpolitik.”

”Sannolikt är också att den svenska oppositionen, eller i alla fall Socialdemokraterna, inte kommer att ägna sig åt radikal retorik. Tidigare socialdemokratiska ledare, däribland Mona Sahlin, flörtade (sannolikt rätt omedvetet) med identitetspolitik och akademiker som bejakade en syn på samhället som genomrasistiskt. Men den eran är med besked avslutad. Den svenska socialdemokratin har satt upp fingret i luften och märkt vart vinden blåser. I stället pratar man från S om, hör och häpna, faktisk sakpolitik. Det är ett sundhetstecken för oppositionen och dessutom bra för regeringen som blir bättre av att utmanas. Det våras för mer välavvägda och ödmjuka S-företrädare som Ardalan Shekarabi och Aida Hadzialic. Borta är Johansson-Strandhäll-mantrat om 1930-talets återkomst. Det innebär en lägre konfliktnivå i den politiska debatten och mer ljus över faktiska politiska skiljelinjer.”

”Tecknen på att västvärlden håller på att tröttna på ytterkantsidéer och politiska experiment är många. Och det är positivt. Staten ska, om man frågar väljarna, inte lägga sig i människors privatliv, mer än vad som är nödvändigt. Stödet för inskränkningar av aborträtten är ingen vinnarfråga. Vilket SD insåg för några år sedan när de antog den svenska mittenlinjen. Men efterfrågan på ideologiskt färgade myndigheter och uppfostran av befolkningen generellt – även om det sker med goda bevekelsegrunder – är också låg.”

”Det vi har bevittnat i många länder, däribland Sverige, är en balansering av politiken. Politiska eliter har insett att de inte kan fjärma sig från befolkningen ideologiskt. Det måste finnas en markkontakt, annars tryter väljarnas tålamod. Misstaget som många politiker gjorde var att isolera sig – socialt och ideologiskt – från väljarna.”

”Bristen på markkontakt ledde till stora framgångar för högerpopulistiska partier under 2010-talet. Till skillnad från vad många i de tjattrande klasserna befarade var dessa framgångar inte ett tecken på någon nyväckt längtan efter fascism. Snarare var det en naturlig reaktion på att etablerade politiska partier, både till vänster och höger, hade tappat kontakten med väljarna. De många högerpopulistiska partierna, har – vilket förvånat många – ofta närmat sig den etablerade högern för att kompromissa om politiken. Nu återfår gamla etablerade partier, som S och M, fotfästet och en förståelse vad det var som hände. Det bådar gott för mitten i politiken och illa för ytterkanterna.”

https://www.gp.se/ledare/annie-lööf-hade-fel-om-vad-mittenpolitik-är-1.85801026

Att Centerpartiet spårat ur och tappade en stor möjlighet att bli ett relevant modernt parti för många är intressant. 

https://www.gp.se/ledare/var-tog-centerns-öppna-valprocesser-vägen-1.85964300

Att tycka fel

Åsiktskorridorer

Jag är urless på den svenska åsiktskulturen. I ett av världens friaste länder, liberalt ”Mekka”, är väldigt många ändå ängsliga över att uttrycka sin åsikt om olika frågor. Inte minst i privata sammanhang. Man kan ju tycka fel och förlora vänner… Att kunna tycka olika är viktigt för att verksamheter ska ha en chans att utvecklas framgångsrikt i ständigt förändrade tider. Att våga samtala med, och sakligt debattera med, meningsmotståndare är utvecklande och klokt. Få utmaningar under livets resa är svarta eller vita. Den som lyssnar ordentligt på vad andra säger kan både lära sig mycket och snabbare ta till sig bättre lösningar på kända problem. Att inte ha det förhållningssättet, särskilt i en demokrati, är fördummande och korkat. 

Margareta Barabash, GP, skriver läsvärt om åsiktskorridorermas Sverige. Tills det helt plötsligt är rätt, enligt någon politisk ledning, att tycka det några få modiga meningsmotståndare länge vågat tycka är det hårda motståndsord som gäller. Det är uttryck för ett dåligt debattklimat. 

”Nyligen blev en intervju med Magdalena Andersson (S) en het snackis (Expressen 25/10). Den nybakade oppositionsledaren ville nämligen inte ta avstånd från högerregeringens migrationspolitik. Tvärtom, Andersson var snabb med att hävda att det var S som 2015 genomförde ”den stora omläggningen av migrationspolitiken”. På Jimmie Åkessons (SD) kommentar att Tidöavtalet innebar ett paradigmskifte inom migrationspolitiken högg hon snabbt: ”Paradigmskiftet ägde rum 2015 och det genomförde vi.””

” Vad säger man ens? Att S har en benägenhet att vända kappan efter den vind som för tillfället råkar vina är knappast stoppa pressarna-material. Men vänsterpressens reaktioner är ändå intressanta att studera.

”Har det brunnit i huvudet på Magdalena Andersson?” frågar sig Aftonbladets Lotta Ilona Häyrynen och påtalar att S öppet utmålade SD som ett demokratihot bara någon vecka innan valet (29/10). ”Bli inte SD:are du med”, vädjar Susanna Kierkegaard i samma tidning (26/10). ”Ingen liten socialdemokratisk tonartsförändring”, konstaterar Daniel Swedin dystert i Arbetet (26/10). Parallellt med S nya vurm för SD:s flyktingpolitik har en annan trend utkristalliserats – de röda innerstäderna. Bland de valdistrikt där partiet ökade mest finner vi exklusiva Stockholmsadresser och för första gången i historien röstade lika många tjänstemän som arbetare på S (DN 30/10).”

”Det pågår en dragkamp om titeln som Sveriges arbetarparti mellan SD och S, och SD tycks för närvarande leda. I slaget om väljarna och slutligen makten ställer sig S bakom det ledande laget. Även om det innebär att tvärvända på en femöring. Och här börjar det bli riktigt intressant.”

”För visst minns ni debatten om åsiktskorridoren? För några år sedan var migrationsfrågan den allra känsligaste i svensk offentlighet. Den som ifrågasatte "inga murar"-retoriken straffades socialt. Brunsmetades, som man säger. En åsiktskorridor karaktäriseras som bekant av att vanliga åsikter stigmatiseras i debatten, trots att de är just vanliga. Nu svänger den berömda pendeln i all hast.”

”Vi är ännu i startgroparna av ett paradigmskifte. Men kanske har en ny åsiktskorridor sakteligen börjat ta form i svensk politisk debatt. Inom kort lär vänsterdebattörer inse att de kommer befinna sig i samma sits som högerdebattörer var 2014. Tja, vad säger man? Welcome to the dark side!”

https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4lkomna-till-andra-sidan-%C3%A5siktskorridoren-v%C3%A4nstern-1.84801923

Kandidaterna att efterträda Annie Lööf i Centerpartiet verkar onekligen rädda för att tycka ”fel”. Att tre kandidater som ska ”tävla” om medlemmarnas stöd i princip tycker lika tyder på ett uselt arbete av valberedningen. Åsiktsurvalet är tydligt. Åsiktskorridoren är fortsatt snäv. Samtliga tre kandidater är rädda för att säga fel snarare än säga vad de tycker är rätt. Bland annat att man inte ska bidra till att ge SD något direkt inflytande. Men i Uppsala kan både C i kommunen och regionen är C beredda att ge SD mycket inflytande. Blir några till i C Uppsala uteslutna ur partiet inom kort? 

Ja, ja Linda Jerneck, Expressen, skriver läsvärt om Cs partiledarval nedan. Är inte timingen idealisk för att slå ihop två allt svagare partier med liberal inriktning? Två haltande politiska rörelser kanske kan hitta bra politisk former igen? Johan Pehrson har humor, och verkar gilla att fika, så han kan nog överbrygga partiernas stora skillnader vad gäller partikulturer. Lägger de ner C och fusionerar sig med L slipper centerpartisterna välja om de ska vara på den vänstra eller högra halvan av den politiska spelplanen. Den högra har L efter många plågor tagit. Hur stora kan ett C åt vänster bli? Glöm inte att det är inom EU- och rikspolitiken som ideologi har stor betydelse. I kommuner och regioner är det sakpolitik, kompetent ledarskap och pragmatism som gäller, väldigt lite ideologi. Nu är en perfekt tid för nya fusionsförhandlingar mellan C och L. Typ ”Stad och land hand i hand” ”on the bright side” 😉 Jerneck har dock fel i att Lööf inte var ett problem. Lööf och partisekreteraren Arthursson var/är mästare på att upprätthålla åsiktskorridorer. Det är inte en klok strategi i ett parti. Att upprätthålla demokratiska principer är klokt i ett partibygge.

”Centerpartiets problem var inte Annie Lööf. Problemet är att hennes vänstergir har lett till att C har bytt ut traditionella väljargrupper på landsbygden mot snabbrörliga mittenväljare i stan. Hennes efterträdare måste bestämma sig för om C ska byta identitet eller försöka vinna tillbaka gamla väljare. Därför är det talande att ingen av de hugade partiledarkandidaterna ville peka ut en tydlig riktning i blockvalet.”

https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/loofs-eftertradare--vill-ingenting/

Nutidsanpassa demokratin

Utveckla även vår demokrati

Även en "blind höna" borde inse att det demokratiska systemet behöver en seriös nytändning. Den har tappat sin innovativa förmåga och dess spelare har tillåtit den att bli en "underhållning" för medieinnehåll. Många partister skulle nog säga att politikerna tvingats in i detta beteende på grund av medielandskapet och alla PR-konsulter. PR-konsulter som ofta är före detta politiker, som ger sina råd om hur man når ut till invånarna. Men vad är det många politiker når ut med för budskap? Måste de göra sig till medieinnehåll varje dag? Nej, det är tid för att utveckla vår demokrati och inte låta de etablerade partierna köra den in i väggen genom att göra sakpolitiken till en bifråga och skådespelets spelteoretiska kamper till huvudfrågor.

Medier som kallar sig seriösa har en stor skuld till att demokratin spårar ur. Särskilt allvarligt i Sverige som, till skillnad från USA, har en invånarfinansierad public service. Att stärka vår demokrati, så att invånarna känner att de löpande, inte bara vart fjärde år, kan påverka samhällets riktning är mycket viktigt. Annars kommer auktoritära politiska krafter att stärkas. För mig är det mycket viktigt att alltid kämpa för den enskilda människans möjligheter att så långt som möjligt styra över sitt unika liv. Så länge som våra val inte påverkar andra människors liv och hälsa mycket negativt skapar det samhället mest utvecklingsmöjligheter för oss som individer och samhället i stort. Jag ogillar starkt till exempel överhetsbeslut som "Uppsalapaketet" som extremt kraftigt påverkar ett samhälle utan att många invånare fattar vad som händer.

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt nedan om att kvalitetsproblemen i valet 2022 inte är ok. Valsedelssystemet har fungerat oacceptabelt dåligt i årets val. Det får inte hända. När vi bara på riktigt stort allvar får rösta vart fjärde år får det inte bli på detta sätt.

”Som om köerna inte vore nog har det också kommit rapporter om att valsedlar ska ha försvunnit. Eftersom ingen kan se vad man gör bakom skärmen där röstsedlarna plockas är det lättare att försöka sabotera genom att ta bort alla lappar från ett parti man inte gillar. Det ska dessutom ha bidragit till köbildningen utanför vallokalen eftersom valarbetarna måste gripa in och fylla på med nya valsedlar. Problemet förutsågs. Valmyndigheten varnade regeringen att långa köer kunde uppstå, utan att få gehör (Aftonbladet 12/9). Ansvaret faller alltså delvis på regeringen. Men även valmyndigheten förtjänar kritik. Eftersom man kunde förutspå köerna borde myndigheten satsat på reklam för förtidsröstning. Den som ångrar sig kan alltid ändra sin röst på valdagen.”

”Bäst vore om Sverige bytte valsedelssystem, något valmyndigheten också förespråkar. Vi borde gå över till en liknande procedur som den i Danmark, där varje väljare har en (ganska lång) valsedel där samtliga partier och dess kandidater står representerade. Det innebär att röstningsproceduren blir enklare, valhemligheten garanteras och det finns ingen möjlighet att sabotera eller förhala valförfarandet genom att sno med sig alla valsedlar för partier man inte gillar."

"Demokrati handlar inte bara om rätten att rösta. Det måste också finnas en fungerande infrastruktur som säkerställer den rätten.”

https://www.gp.se/ledare/det-svenska-röstsystemet-måste-förbättras-1.80894552

Till sist närmar sig Annie Lööf sitt "bäst före" datum. En mycket misslyckad tid på partiledarposten är snart över. Misslyckad? Ja. Under den misskötta idéprogramstiden var C nere på historiskt dåliga opinionssiffror. Trots att en stor andel svenskar är liberalt inriktade, och trots att C är världens rikaste parti, har Cs ledarskap misslyckats att driva en politik som attraherar över 10 procent av svenskarna. Det är ett stort misslyckande. I den verkliga världen fick C 7,9% 2006, 6,6% 2010, 6,1% 2014 (Lööf), 8,6% 2018 och 6,7% 2022. Olofsson fick sparken för 6,6%. Lööf, Federley och Arthursson satsade på "Stureplans-vägen" och SD konfrontation. De nuvarande 6,7% har en helt annan profil än vad de flesta C-väljarna hade förr.

Precis som Magdalena Andersson fick ta över Stefan Löfvens roll fick Lööf med automatik ta över Maud Olofssons roll som minister. Lööf som minister i den alliansregering som gjorde upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Efter Olofssons hårda arbete, att tydligt arbeta bort stämpeln att samarbeta med socialister, lyckades Lööf på kort tid köra det förtydligandet i diket. Hon skulle "äta upp sin sko" symboliskt för att förklara att hon aldrig skulle göra upp med partier beroende av vänster. Hennes hårda retorik (snack-krig) mot Sverigedemokraterna har starkt bidragit till att stärka SD. Hon och hennes rådgivare insåg inte att C blev SDs "nyttiga idioter".

För mig är det obegripligt hur så många centerpartister hade en religiös uppskattning av Lööf. Jag skriver lite om det i min bok "En stund på jorden". Den falske profetens tid som partiledare är snart över. Hon blir väl generaldirektör, landshövding eller ambassadör snart.... Trist läge för en efterträdare. Ett tidigare mest pragmatiskt parti gick in i den liberala fällan att bli "kluven" och vela hit och dit. Och i fällan att inte förhålla sig saklig i sin sakpolitiska kritik mot SD. Att vara liberal behöver inte alls innebära att man är kluven. 

Eftersom C tappat väldigt många av sina tidigare lojala väljare, många till SD, blir det inte lätt för en ny partiledare att hantera det strategiskt dåliga läge C hamnat i. L var kloka nog att till sist inse att ideologiskt är deras roll att vara borgerlighetens liberala kraft. Vad blev C? Och Lööf som alltid gillar att vara i media är nu när vindarna blåser "inte nåbar". PR-rådgivarna är sannolikt i farten. Bemöt inte kritiken under ett tag så blåser det säkert över...... 

Kan Emil Källström vara en bra ny C-ledare? Ja. Välutbildad, politiskt erfaren och numera också några års riktig arbetslivserfarenhet. Vill han? Kanske, kanske inte. Om drygt två år har hans jobb på Sekab kvalificerat honom för att kunna få ett ledande politiskt uppdrag genom Utvecklingspartiet demokraterna. För UP är en del av den demokratiska utvecklingen att få stopp på broilifieringen av politiken i Sverige, det skulle vi vinna mycket på.

https://www.adlibris.com/se/bok/en-stund-pa-jorden-9789163983900

https://www.expressen.se/nyheter/val-2022/interna-kritiken-efter-centerpartiets-valresultat/

https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/hur-lange-kan-annie--loof-sitta-kvar/

Rödgrönt djupt ner i diket

De viktiga frågorna

Det är val snart. Både lokalt och nationellt är det viktigt att ha klart för sig vilka de viktigaste frågorna att hantera bättre är för att vår gemensamma framtid ska bli bra. Vilka är de? Det varierar självklart beroende av vem man är. Och många väljare vet inte vad en kommun, en region och staten ansvarar för. Det finns en tydlig ansvarsuppdelning men många tror att det är "politiker". Det är olika politiker som genom tillhörighet till partier ska företräda oss invånare. Det är viktigt att förstå detta. De som förstår detta röstar ofta på olik partier i kommun, region och riksdagsvalet eftersom de kollar upp vad partierna står för i de olika valen och vilka personer de erbjuder som våra demokratiska företrädare. På toppen av val av pari måste vi också värdera vilka som kan samarbeta med vilka för att något bättre ska kunna ske. Allt tyder på att Magdalena Anderssons alternativa regeringsunderlag är mycket sämre än Ulf Kristerssons. Om det kan man tycka mycket, men det är ett faktum. Expressens ledare beskriver det väl nedan.

"Sällan har en nyhet väckt mindre förvåning än Annie Lööfs besked om att Centerpartiet är redo att ingå i en S-regering. För de flesta utomstående har det varit uppenbart en längre tid att C har valt sida i politiken och att partiet siktar på ministerposter i en ny regering ledd av Magdalena Andersson. Annie Lööfs problem är att hennes väljare vill en sak medan många aktiva politiker inom Centerpartiet vill något annat. De förra känner sig redan hemma i vänsterblocket, och har börjat strömma över till Socialdemokraterna i allt högre grad. Det är med all säkerhet skälet till att Annie Lööf såg sig tvungen att bekänna färg före valdagen."

"De väljare som lutar åt Centerpartiet behöver därför fundera över vad de egentligen röstar på. Det blir med stor sannolikhet en röst på fortsatt rödgrönt kaos av det slag som vi har sett prov på under de senaste åren: återkommande regeringskriser, budgetar som faller och svikna vallöften. ”För Sveriges bästa”, lyder Centerpartiets valslogan. Nej, det bästa för Sverige vore ett maktskifte."

https://www.expressen.se/ledare/vill-du-ha-mer-rodgront-kaos-rosta-pa-centern/

Det svenska folket har det inte lätt nu, och snart är det en ännu mer kännbar lågkonjunktur. Vilka vallöften tror du då alla partier får bryta? Oavsett vilket parti man tycker minst illa om anser jag att vi ska rösta i våra tre val senast den 11/9. Tyvärr är krismedvetandet inte tillräckligt stort bland våra ledande rikspartier för att inse att en M + S samlingsregering faktiskt skulle vara det bästa för landet i nuläget och inför det som stundar. Anna Dahlberg, Expressen, har "vädjat" om det länge. Om valresultatet till Sveriges riksdag blir liknande som valet 2018 anser jag att talmannen bara efter några rundor får utlysa nyval. Då kanske både fler av våra röstberättigade och partierna nyktrar till och hjälper till att säkra en nationell regering som kan ta i våra viktigaste frågor. Ett fungerande rättssystem. En ansvarsfull migrationspolitik. En ordentlig integrationspolitik som måste kombineras med en reform av bidragssystemet. Ett stärkt försvar. Och en energipolitik som inte fullständigt förstör svenska företags konkurrensförmåga i världen. Jag har sagt det förr, jag säger det igen, "Rödgrönt" vill inte göra det som nu krävs. Expressens ledare beskriver det rödgröna alternativet väl nedan.

"Statsministern hade visserligen fått en tidig present på måndagen när Annie Lööf deklarerade att Centerpartiet är berett att ingå i en S-ledd regering. Men på punkt efter punkt avslöjade debatten hur djup splittringen är inom Anderssons rödgröna regeringsalternativ."

https://www.expressen.se/ledare/vilket-haveri-for-de-rodgrona/

Om du lyssnar på nedan intervjuer med Annie Lööf blir det för mig obegripligt hur någon kan tänka sig att lägga sin riksdagsröst på Centerpartiet 2022. Tänk att det kunde spåra ur så mycket. Visst är det intressant! Lööf har fullständigt spårat ur och hennes dubbelspel är dömt att misslyckas. Hon har blivit ett stort problem för Centerpartiet. Några kanske kan utesluta henne? Förhoppningen om att återigen bli "kungamakare" spelar hon nu bort. Lyssna på SR P1s partiledarintervju nedan så förstår du hur rörigt hon ställt till det.

"Många ställer sig frågan varför Centern och Annie Lööf har så svårt att ge klara svar om vilka partier de vill regeringssamarbeta med efter valet. Är det inte uppenbart att partiet kommer att tvingas samarbeta också med Vänsterpartiet om Socialdemokraterna får möjlighet att bygga en regering på C, MP, S och V?"

"Centerledningen har i många år skolat sitt parti att en S-ledd regering är den största olycka för Sverige. Det var därför regeringsbildningen 2018 tog 134 dagar, det krävdes en lång eklut för att landa i stöd för en S-regering. Sen dess har man skolat sitt folk i att samarbete med Socialdemokraterna är ett nödvändigt ont medan vänsterpartister – däremot – är extremister som man inte får sitta och göra upp med."

https://sverigesradio.se/artikel/ramberg-c-vill-stoppa-debatten-om-v-i-regeringen

https://sverigesradio.se/artikel/loof-lovar-att-det-inte-blir-vinstforbud-i-friskolan

Sverige behöver inte en regering med Lööf som vice stadsminister. Då är en M och S regering en mycket bättre lösning för oss invånare. Ett nyval kanske kan leda dit?