Vi är Uppsala

Sirius och UP

Alla samhällen som vill bli attraktiva, och därigenom skapa en långsiktig konkurrenskraft, måste prioritera skolan, arbetsmarknaden och handel. Inom dessa områden skapas det som finansierar det utöver skolan som är välfärdens kärnverksamheter. 

Uppsala kommun och Region Uppsala behöver ett nytt styre med den insikten och förmågan att bättre sälja Uppsalas alla styrkor och fördelar. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är en 100% Uppsalakraft som inte styrs från Stockholm. En utvecklingskraft som går ”All-in” som lokal politisk kraft med en stark politisk agenda för att skapa ett Uppsala där vi alla känner oss inkluderade och där vi alla känner gemenskap, oavsett socioekonomisk bakgrund. UP är som Sirius, en samlande kraft som spelar för Uppsala och ingen annan region i världen. En kraft som inte är ”höger” eller ”vänster”. En samlande kraft som inkluderar att samverka med vår omvärld utifrån våra styrkor och behov är en självklarhet men vårt politiska arbete bygger inte på en sakpolitik som kompromissats fram från Kiruna till Trelleborg. 

Nedan UP artikel i UNT är läsvärd för den som bättre vill förstå varför UP erbjuder kommunens- och regionens invånare något unikt och som stärker Uppsala. 

”Vi vill bygga en kommun där alla barn och unga känner framtidstro. En kommun där det inte spelar någon roll om du växer upp i Vänge, på Bandstolsvägen eller någon annanstans i Uppsala. Där det inte spelar någon roll om du är född här eller i ett annat land, vilken religion du har eller vilket efternamn du bär. För oss är alla Uppsalabor.”

”Men då räcker det inte med fina ord. Framtidstro måste byggas i vardagen. Det börjar i förskolan och skolan. Barn måste bli sedda tidigt, få rätt stöd i tid och möta höga förväntningar. Svenska språket måste stärkas redan i förskolan, för språket är nyckeln till gemenskap, kunskap och jobb. De som vi inte tar hand om i skolan riskerar också att fångas upp av gängen, redan från tidig ålder. För att möjliggöra denna satsning behövs fler vuxna i skolan. Vi kräver att alla skolor ska ha speciallärare, logopeder och trygghetsvärdar. 

Framtidstro handlar också om arbete. Vi kan inte acceptera att människor fastnar i långvarigt utanförskap år efter år. Därför vill vi införa beredskapsjobb för alla långtidsarbetslösa, inom kommunen och privata arbetsgivare. Alla som kan arbeta ska få möjlighet att göra ett meningsfullt arbete och bidra till samhället. Det är bättre för kommunen, men framför allt bättre för den enskilde och för barn som behöver se sina föräldrar gå till jobbet.”

https://www.unt.se/debatt/artikel/framtidstro-byggs-inte-av-fina-ord-utan-i-vardagen/jvzk66or

Hormonerna

Varför så stora könsskillnader?

James Carville var chefsstrateg åt Bill Clinton när han 1992 vann presidentvalet i USA. Det var Carville som fick Clinton att använda det tydliga uttrycket ”it’s the economy stupid”. Det är ett tydligt budskap och det är sant. Ekonomin styr nästan allt för enskilda människor och för organisationer i alla möjliga former. Dålig ekonomi små möjligheter. Stark ekonomi stora möjligheter. Ekonomin påverkar oss alla mycket, vad mer gör det? Nedan GP-ledare av Susanna Birgersson är läsvärd. Varför är det så stora könsskillnader kopplat till hur människor röstar? ”It’s X and Y stupid”….

Vi lever i en extrem tid vad gäller spridning av ”fake News” och desinformation. Inget nytt skulle historiker säga. Sant. Det är ”bara” mycket mer i den tid vi lever i och tekniska verktyg som AI gör det också svårare att bedöma vad som är ”sant” eller ”falskt”. Och alla som försöker påverka andra med sina budskap har sina egna ambitioner och ”narrativ”. Narrativ är hur just de väljer att tolka det de ser och hur de valt att vilja uppfatta det de tror dig se. I min värld är dock kvinnor kvinnor och männen män. Det finns naturliga avvikelser, de är dock mycket få. Att kvinnor har mycket mer östrogen än män och att män har mycket mer testosteron än kvinnor är ett biologiskt faktum. Och det har vardaglig betydelse! Det vill inte många inse. Det är dumt. 

Nedan GP-ledare är läsvärd! ”It’s X and Y stupid”! Generellt sett är kvinnor mjukare än män. Generellt sett är män mycket hårdare än kvinnor. Det märks nu tydligt även i hur svenska väljare röstar. Vi kompletterar generellt sett varandra på många sätt. Det finns beteendevetare och endokrinologer som vågar säga sanningar om detta faktum. Att det inte politiskt passar vissa är mänskligt tyckande. Allt fler kvinnor gillar inte ”högerns” hårda retorik kopplad till bland annat invandring och dem de inte tycker ta miljö- och klimatfrågorna på allvar. Birgersson har rätt, syna även hur vänstern lurar vilsna själar att tro på ohållbar dumhet. 

”Det växande könsgapet i politiken speglar en djupare spricka i värderingar och framtidstro. Samtidigt granskas männens men inte kvinnors politiska drivkrafter.”

”Hela forskarvärlden står och kliar sig i huvudet och undrar varför det politiska könsgapet växer. Fram till 1970-talet var bestod könsgapet av att kvinnor röstade konservativt och män mer radikalt. Nu är det tvärtom: män röstar konservativt och kvinnor progressivt. Halvgamla förklaringsmodeller säger att kvinnor i högre utsträckning arbetar inom välfärden, och därför röstar på partier som säger sig satsa mer resurser på vård, skola och omsorg. Men unga kvinnor har knappt börjat arbeta, ändå anger nu två av tre i den gruppen att de kommer att rösta vänster.”

”Gör det då så mycket att män och kvinnor röstar olika? Egentligen inte. Det som oroar är att det politiska könsgapet verkar vara uttryck för en djupare värderingsmässig polarisering. Och unga kvinnor uppger i många undersökningar att de inte kan tänka sig en partner med väsentligt skilda politiska åsikter. Männen har inte samma aversion mot politiskt oliktänkande, men om vänsterröstande kvinnor bara kan bilda familj med vänsterröstande män, har vi ett reellt problem: en växande ofrivillig ensamhet och ännu lägre framtida födslotal.”

”Det talas så oerhört mycket om den ideologi som smeker egot på vilsna, unga, arga män. Där finns det inga gränser för hur mycket man kan psykologisera. Men aldrig att någon problematiserar hur den utopiska vänsterretoriken sugs upp av stressade, sömnlösa, oroliga sinnen på unga sociala-medier-präglade kvinnor.”

”Ingen talar om hur 2020-talets internetfeminism med dess krav på unga kvinnor att vara sig själva fullständigt nog, har skadat både det egna självförtroendet och tilliten till andra människor. Alla problematiserar unga mäns politiska åsikter, ingen problematiserar kvinnors partisympatier. I vanlig ordning är det som kvinnor gör rätt, gott och lite bättre.”

https://www.gp.se/ledare/unga-kvinnor-mar-daligt-och-rostar-vanster.599e4f53-5be9-40c7-8b1e-3a2dad95d535

Galenskap

Måste få ett slut!

Extrem överbyråkrati måste få ett slut! Dags för hård pragmatisk ordning full av tillit till dem som ska lösa olika uppgifter! 

Den extrema misshushållningen med våra skattepengar måste få ett slut. Det borde vara en självklarhet för dem som företräder invånarna att jaga byråkrati och stärka kärnverksamheterna. Det framställs ofta som att det görs men så är det inte. Det vet jag för jag har gjort många budgetar inom Uppsala kommun. Från höger till vänster är de bra på att inte göra de stora och nödvändiga förändringar som krävs för att minska på onödiga kostnader och stärka kärnverksamheterna. Viktigast av allt för svensk konkurrenskraft är att kraftigt minska den administrativa och byråkratiska bördan. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har insett detta. Tro mig, riksdagspartierna är som strutsar med huvudet i sanden. Och i Uppsala tycks Centerpartiet tro att tjänstemannaledningen själva ska driva kraftiga effektiviseringsprogram. Det är naivt. Det måste alltid de som företräder ägarna göra. 

”Vi måste hitta en egen modell som gör det möjligt att värna viktiga samhällsvärden utan att systemen blir onödigt krångliga, skriver Annika Wallenskog.”

https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/annika-wallenskog-strava-efter-att-vara-den-pragmatiska-byrakraten/

Om man vill förbättra företagen måste offentlig sektor genomföra ett seriöst T-50 projekt! Tjänstemännen kommer aldrig att starta liknande projekt. Det måste en majoritet av politiska partier göra. Hittills hör vi bara ord och ord. En enkel början för att på allvar minska antalet byråkrater är att dra ner 290 kommuner till runt 120 stycken och lägga ner regionerna. Tillräckligt stora kommuner tar över primärvård, tandvård, kollektivtrafikansvaret och regionalt utvecklingsansvar. Staten tar över akutsjukvården och specialistsjukvården. Kommer detta hända i närtid? Nej, för många politiker som tjänar på nuvarande system. Widar Anderssons krönika nedan i Folkbladet är läsvärd. Om lagstiftarna begränsar att ingen privat kan ha mer än 25% av en tjänstemarknad håller jag med om att företag är en bättre driftsform än tunga politiskt belastade offentliga driftsorganisationer. 

”Utöver regeringskansliet med alla sina departement och de drygt 460 statliga myndigheterna har vi 21 regioner och 290 kommuner. I allt väsentligt utförs bra och samhällsviktiga insatser inom dessa myndigheter. Utöver den ständigt växande floran av statliga myndigheter utgörs det stora problemet i den offentliga förvaltningen av att ungefär likadana arbetsinsatser utförs i 290 kommunhus och i 21 landstingshus. Det går att göra rejäla effektiviseringar av allt detta arbete som repeteras och som förbrukar kompetens i onödigt stora mängder. Flera och i stort sett fruktlösa försök till rationaliseringar har gjorts på senare tid. Motståndet mot förändringar är superstarkt i de politiska och administrativa strukturer som idag rattar alla dessa regioner och kommuner.”

https://www.folkbladet.se/ledare/kronika/artikel/staten-ar-sallan-ett-bra-svar-for-tjanstesektorn/rgqep90l

Vad ska du själv göra om du helt har förmånen att styra över din tid och en fortsatt bra ekonomi? Allt fler väljer att bosätta sig i andra länder än där de växt upp. I ljuset av den enorma demografiska förändring som sker är det viktigt för svenskt politiskt ledarskap att hålla tungan rätt i munnen. Visst kan staten låsa in pensionen till utbetalningar i Sverige. Men alla som vill, och kan, har möjlighet att konsumera kraftigt i andra länder. Givet den demografiska utvecklingen blir min generation möjligen den som generellt får uppleva ett bra ”pensionsliv”. Nedan statistik är i sammanhanget intressant.

https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Migration_to_and_from_the_EU#:~:text=Spain%20and%20Germany%20also%20reported,reported%20more%20immigration%20than%20emigration.

T-50, vad var det? Det kan du läsa om genom nedan länk. 

https://www.studocu.com/sv/document/linneuniversitetet/organisation-ledarskap-och-kulturella-perspektiv/t50-case-study-transformation-and-challenges-at-abb/139706316

Som man bäddar…

Från farligt mjukt till farligt hårt

Det svenska ordet lagom sägs saknas i de flesta språk. Så kanske det är, vem gillar mesigt lagom? Särskilt i en värld som nu där polariseringen mellan tyckargrupper bara ökar. Oavsett vilken sida man tycker sig tillhöra i polariseringskriget gäller orden som USAs tidigare president George W Busch II blev känd för: Antingen är ni med oss eller så är ni emot oss”. Inget utrymme för ”lagom”, för balans, där inte. 

I Sverige fick allt för länge naivism och vänsteridéer genomsyra det svenska samhället. Bidragssystem som exploderade i omfattning, extremt växande offentlig sektor och en katastrofal ordning i våra skolor. Den vansinniga migrationspolitiken orkar jag knappt lyfta längre. Det är sköt att det nu finns en majoritet i Sveriges riksdag för att börja laga en del av det som gått sönder. Med det sagt är det irriterande att pendeln aldrig kan slå ”lagom” även om det är tråkigt. Nu är risken att det hårda blir för hårt, så hårt att vi under lång tid stelnar. Konsensus är en bra strävan i ett framgångsrikt demokratiskt samhälle. Att acceptera en metodik som strävar efter konsensus leder mot lagom. Yin/Yang som filosofi har mycket att lära fler än de som känner till den idag.

Susanna Berigersson, GP, skriver läsvärt om ”högervindarna” och dess skäl. 

”De populistiska rörelserna fungerar som ett politiskt korrektiv. De har uppstått och vinner val för att det länge funnits en klyfta mellan politiker och väljare.”

”Nationalpopulismen – för att använda ett samlingsnamn – ser ut att stå starkare än någonsin. Det är inte en fluga, det är inte en våg som slår hårt mot klipporna för att sedan dö ut. Fenomenet tycks vara här för att stanna och växa sig starkare, åtminstone under överskådlig tid. Det menade också statsvetarna Roger Eatwell och Matthew Goodwin i boken ”National Populism: The Revolt Against Liberal Democracy” som kom redan 2018.”

”Man kan skrika ”fascism”, plocka fram vuvuzelorna, och göra till sitt livs mål och mening att skambelägga alla som på ett eller annat sätt inlåter sig med de påstådda fascisterna. Det är en strategi som stora delar av Europas politiska och intellektuella vänster har anlagt i några årtionden nu. Resultatet har varit tveksamt.”

”Men det som sker – sent, sent omsider – är en genomgripande förändring av politiken kring migration, integration och brottsbekämpning. Och det sker delvis tack vare att populismen tillåts fungera som korrektiv till den politik som skapat de djupgående problem vi har i dag.”

”Matthew Goodwin skriver i ”Values, Voice and Virtues” att våra hårt polariserade västerländska samhällen behöver söka nya jämviktslägen, nya positioner i det politiska landskapet där konsensus kan skapas. Det kan ske först när populismens legitima anspråk tas på allvar samtidigt som dess mest extrema tendenser och uttryck slipas av inom det politiska systemet. Det är dit vi bör sträva.”

https://www.gp.se/ledare/högerpopulismen-är-här-för-att-stanna-1.116008068

När pendeln svänger

Från vänster till höger

Vem hittade på ordet ”lagom”? Det måste varit en person med en bakgrund inom buddism eller indiankultur… Någon som förstod sig på värdet av människans balans med naturen. ”Lagom” tycks dock inte vara något som fungerar för mänskligheten. Vi tycks vara många som genetiskt inte gillar lagom. Det är kanske så enkelt att det är ett tråkigt tillstånd. Svårt att skapa nyheter och göra filmer av ”lagom”… I maktkampen mellan grupperingar är lagom sällan en vinnande strategi. Människans ständiga samhällsbyggen tycks bygga på pendelns principer. En pendel skapar periodiska rörelser som växlar mellan rörelseenergi och möjlig energi. Nedan kan du fräscha upp minnet om vad en pendel är. 

https://youtu.be/ofUy62TIOMM

När du tittar på en pendel svänger den från vänster till höger. Från höger till vänster. Från vänster till höger. Och så vidare. Knappt synbart är den stilla enbart vid brytpunkterna när pendeln byter riktning. Den är dock aldrig stilla i lodrätt riktning så länge som den ”lever”. Att vi människor i grupp beter oss på detta systematiska sätt kanske är en naturlag? Civilisationer som försökt leva med ”lagom” har vad jag vet alltid krossats av människoflockar som vill dominera, och som vill styra över betydligt mer än lagom.

Oavsett vad man tycker om extrema ”vänster” eller ”höger” samhällen faller de förr eller senare sönder. Det handlar inte om OM utan när. ”Vänster” inom politiken kan förenklat kallas för det kollektivistiska systemet. ”Höger” inom politiken kan förenklat kallas för det individualistiska systemet. I båda fallen finns mindre grupper av människor som har den största makten över utvecklingen. Även ”kejsaren” behöver bygga upp sitt maktnätverk, oavsett ideologisk inriktning.

Världen är nu inne i en tid där flera av de samhällen som är på frammarsch är kollektivistiska samtidigt som västvärldens individualistiska med stor sannolikhet nu tappar kraft och det kollektivistiska i kombination med det elitistiska tar över. Oavsett om ”vänster” eller ”höger” styr sker det nu. Pendeln är påväg bort ifrån det liberala och mot något annat. Det individualistiska har drivits så långt ur både ”höger” och ”vänster” perspektiv att nu anser allt fler även i västvärlden att gruppens funktionalitet måste prioriteras före individens egoistiska ”frihet”. Om det kan man tycka mycket, men det sker. Pendeln har just nu en ny riktning.

För ”vänstern” är det extrema bidragssystemet uttryck för individens frihet och kollektivets skyldigheter att bidra till det. För ”högern” är det extrema bidragssystemet en ohållbar samhällsordning när det allt mer handlar om långvarig försörjning av arbetsföra människor som inte bidrar till kollektivets välbefinnande. I västvärlden finns individen med både inom vänster och högerideologi. 

Italiens högerregering har nu satt ner foten och säger stopp för en massa bidrag till arbetsföra invånare. Nedan ett inslag på SR/Nyheterna om detta.

”De senaste dagarna har det hållits flera stora demonstrationer i framför allt södra Italien mot regeringens beslut att dra in ett ekonomiskt bidrag till hushåll som tjänar mindre än 60 000 kronor om året. Premiärminister Giorgia Meloni gick till val på att dra in bidraget som hon menar kostar den italienska staten för mycket.”

https://sverigesradio.se/artikel/italien-drar-in-bidrag-jag-vet-inte-hur-jag-ska-ha-rad-att-ata-nu

I vår nya tid är det helt nödvändigt med reformer kopplade till bidragssystemen. Bidragssystemen måste förenklas och alla arbetsföra som långvarigt lever på bidrag måste aktiveras i arbetsinsatser som kollektivet har glädje av. Det är bra både för individen och kollektivet. Att det inte är en självklarhet tycker jag är mycket beklagligt.

"Lagom" är synonymt med ordet balans. Det som inte rimligt klarar av att balansera trillar omkull. Hur tråkigt det än är med balans och "lagom" är det klokt att sträva efter balans. När obalansen blir för omfattande sker garanterat kraftiga reaktioner. Svårare än så är det inte.... 

Spot on

Vänsterns och naivisternas skuld

Frågar du mig bär vänstertänkande, socialism och extremliberalism på skulden för att fascistiska tankar växer sig starkare runt om på vår jord. En farlig blandning av identitetspolitik och vansinnig ekonomisk hushållning har ställt till det ordentligt i väldigt många västländer. Visst har andra makter i världen gjort precis som till exempel britterna länge gjorde, och gör, påverkat andra länders politiska klimat. Den som inte fattar att alla länder, mer eller mindre, försöker påverka andra länder är inte särskilt samhällskunnig. Den urspårade identitetspolitiken och den ansvarslösa ekonomiska politiken i väst kan mycket väl vara del av andra makters långsiktiga plan med syftet att kraftigt försvaga västvärldens globala inflytande. Om det är några makters plan är den ingen dålig plan, då den tycks fungera bra. Vi som är demokratiskt orienterade, och som vill leva i ett fritt och generellt välfärdssamhälle, får dock kämpa hårdare för att få stopp på vansinnig identitetspolitik och dålig ekonomisk hushållning. Inte minst det senare borde vara enkelt att förstå. Det är inte hållbart att ösa på med kostnader och investeringar som man finansierar med allt högre skuldsättningsgrad. Det är ett utmärkt sätt att tappa kontrollen och den egna friheten på. 

Anna Dahlberg, Expressen, skriver mycket läsvärt om hur idiotisk politik i västvärlden matar "högermonstret". Ett monster i olika skepnader men där många av dess företrädare bär på fascistiska ideal.  

"Det var en idé som var för bra för att vara sann. Stater kan strunta i budgetunderskottet och bränna hur mycket pengar som helst, så länge de har kontroll över sin egen valuta. Teorin går under namnet Modern Monetary Theory (MMT) och har fått stora delar av vänstern att göra vågen runtom i världen under senare år. Rörelsens affischnamn, Stephanie Kelton, har kallats för ”rockstjärneekonom” och har bland annat varit rådgivare åt presidentkandidaten Bernie Sanders liksom chefsekonom åt Demokraterna i Senaten."  

"Sommaren 2020 utkom hennes bok ”The Deficit Myth”, som har blivit något av en bibel för den nya modeläran. Genomslaget blev enormt. I Sverige har boken – ”Underskottsmyten” – getts ut i samarbete med den fackliga tankesmedjan Katalys. Den har hyllats på Aftonbladets kultursidor och välkomnats som en välriktad spark i grenen på nyliberalismen. Äntligen fanns bevis för att den svenska budgetdisciplinen var ett utslag av irrationellt självplågeri! Det var bara det att teorin inte klarade mötet med verkligheten. USA:s president Biden har visserligen aldrig bekänt sig till MMT-läran, men hans enorma stimulanspaket, som lades ovanpå Trumps tidigare diton, följer i dess anda. ”Det krävdes ett virus för att döda underskottsmyten”, twittrade Kelton entusiastiskt efter räddningspaketet på svindlande 1 900 miljarder dollar i mars 2021."

"Enligt rockstjärneekonomen var det dock bara en början. Det historiska paketet borde utgöra golvet, inte taket, som hon uttryckte saken. Inte ens när inflationen började ticka uppåt såg hon anledning att ompröva sina teser. Det är först med facit i hand som Kelton har bytt fot. Nu heter det plötsligt att den förda finanspolitiken under pandemin inte riktigt följde MMT:s grundläggande principer. Det var alltså inget fel på teorin, utan på verkligheten. Intressant nog fanns det hela tiden motröster. Under våren 2019 skickade den berömda Booth School of Business vid Chicagouniversitetet ut en enkät till 42 ledande nationalekonomer med frågan om de ställde upp på MMT-skolans påståenden. Ingen svarade ja. Tvärtom varnade nationalekonomerna för att en sådan politik skulle leda till inflation eller rentav hyperinflation. Tyvärr var det för få som var villiga att lyssna."

"Det är inte bara ekonomin som har misskötts. Även brottsligheten var en stor fråga i valet. Sex av tio amerikaner uppgav att våldsbrottsligheten var väldigt viktig för vem de röstade på i mellanårsvalet. Särskilt viktig är frågan bland republikanska väljare. Bland vita demokrater var det dock bara en tredjedel som betraktade frågan som väldigt viktig. (Det kan jämföras med svarta demokrater där motsvarande siffra var hela 82 procent.)"

"Nyligen gick den förre presidenten Barack Obama ut och kritiserade Demokraterna för att vara ”glädjedödare”. Människor vill inte känna att de måste gå på äggskal av rädsla för att råka säga någonting fel, menade Obama. Han är inte ensam om att se problemet. Strateger inom Demokraterna menar att partiets bas är så rädd för att förolämpa starka intressegrupper att man har tappat fokus på de stora frågorna som väljarna bryr sig om. ”Vi låter en högljudd falang av vårt parti definiera resten av oss”, klagade strategen James Carville förra året. Han menade att fixeringen vid identitet och språkbruk leder helt fel. ”Visserligen stormar de inte Capitol Hill, men de vinner inga val.” I stället för att göra sig till ett attraktivt parti för de stora massorna har Demokraterna lyckats fjärma sig från många väljares vardag. Det är en farlig utveckling. I värsta fall bäddar dessa misslyckanden för en återkomst för Trump om två år och rentav den amerikanska demokratins skymning."

"Sverige är inte USA, men det finns lärdomar att dra på båda sidor av Atlanten. Om du vill kväsa högerpopulismen – tappa inte greppet om kriminaliteten, migrationen eller ekonomin. Hoppa inte på vänsterns senaste modeläror om ekonomin, identitetspolitiken eller ”mjukare tag” mot brottsligheten. Mata inte högermonstret."

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vanstern-maste-sluta-mata-hogermonstret/

Ingen vänstermajoritet

En majoritet av Sveriges väljare är kloka

Att tro på människans förmågor och att förstå att marknadsekonomi är mycket bättre än planekonomi är klokt. Det är mycket positivt att det finns en stor majoritet av invånare i Sverige som förstår att det är så. De som tror på "proletariatets diktatur" och planekonomi är färre än 20 procent av Sveriges väljare. De flesta sossar är inte för planekonomi. S upplevs dock som mer rättvisedrivna än till exempel M. Det är inte oviktigt när människor väljer hur de ska rösta. På många sätt är inte S ett vänsterparti. Och i det globala perspektivet är det allt mer uppenbart att det är det liberala systemet mot det mer auktoritära som står mot varandra. Och trots att det svenska samhället kan beskrivas som liberalt är inte toppstyrda svenska partier särskilt liberala i sin maktutövning. Om det kan man tycka mycket. I min bok ”En stund på jorden” tar jag bland annat upp att de flesta av människans stora filosofer aldrig förespråkat att alla invånare ska ha en röst som väger lika tungt. Och en sak är säker, pendeln svänger gång efter gång år efter år. 

https://www.adlibris.com/se/bok/en-stund-pa-jorden-9789163983900?gclid=CjwKCAjwrqqSBhBbEiwAlQeqGsr7RhI3BNUjxB7W2Eq9LXt-Y59ajoesrYBaeH_p_Zt374yMhZqpxBoCAuoQAvD_BwE

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om vårt demokratiska läge nedan. Den som följt Centerpartiets ledning de senaste 14 åren slås av hur stora svängningar det partiet gjort på kort tid. Det är intressant. Den senaste svängningen gör sannolikt att S får fortsätta att styra över EU-landet Sverige. Idag är de viktigaste valen vi får delta i kommunvalet och EU-valet. Inom ramarna, som i huvudsak sätts allt mer inom EU-systemet, är det i kommunerna vi kan skapa framgång eller misslyckande. Många har fortfarande inte förstått det. Att till exempel en kommun som Uppsala rankas av Lärarförbundet som 261:a kommun av 290 kommuner när "Bästa skolkommun" rankas borde få alla Uppsalabor att rösta på nya lokala politiska krafter. Vi får se hur mycket Uppsalaborna bryr sig om sin egen närmaste samhällsutveckling i valet 2022 som avgörs den 11/9 2022. 

"Förtroendet för demokratin är högt i Sverige. Tre av fyra svenskar tycker att det politiska systemet fungerar bra. Tilliten till samhällets institutioner och andra medborgare är också överlag hög och stabil. Det finns med andra ord en stark tilltro både till samhällets formella strukturer och till andra medborgare. Med de flesta mått är den faktiskt högre i dag än på 1990-talet."

"Att det generella förtroendet för samhällets institutioner är högt betyder dock inte att människor är nöjda med den politik som förs. Sedan ett antal år råder tvärtom en utbredd pessimism om framtiden. 60 procent av svenskarna anser att landet är på väg åt fel håll. Det här missnöjet slog igenom i samband med flyktingkrisen 2015 och har sedan dess legat stabilt högt. De senaste 15 åren har dessutom fler svenskar placerat sig till höger politiskt än till vänster – trots att landet styrts av rödgröna regeringar halva tiden. Det kan förstås också ha bidragit till missnöjet. Höger handlar här om självidentitet. Det är tydligt att det är frågor om lag och ordning samt invandring som står högst på högerväljarnas prioriteringslista – brottsligheten står faktiskt högst på hela den sammantagna väljarkårens lista. Däremot avspeglar inte högervinden något stöd för nyliberala ekonomiska reformer. Enbart var femte svensk motsätter sig ett förbud mot vinstuttag i välfärden, medan två tredjedelar är för ett sådant förbud. Trenden är snarast att högerväljarna blir mer kritiska till välfärdsvinster. Det är också bara en femtedel av väljarna som vill minska den offentliga sektorn, det vill säga offentlig vård, skola och omsorg."

"Andra trender är ett ökande stöd för kärnkraft, liksom för NATO-medlemskap (och det redan innan Ukrainakriget) och ett motstånd till höjda skatter på drivmedel (redan innan de senaste prisökningarna). Till de mindre uppmärksammade trenderna hör en ökad oro för tilltagande narkotikaanvändning i samhället. Att väljarna placerar sig till höger kan i hög grad översättas med att det vill ha ordning och reda i sin vardag. För att de också ska rösta på partierna till höger måste dessa partier svara upp mot väljarnas ståndpunkter på de enskilda sakområdena och göra det trovärdigt att de är bättre skickade att göra något åt det väljarna oroar sig för. När Socialdemokraterna inte behöver ta hänsyn till sina betydligt mindre populära samarbetspartier har de nämligen stora möjligheter att fånga upp dessa opinionsströmmar som även kan beskrivas som "gråsossiga". S har dessutom en fördel i att de står närmare väljarna i synen på privata välfärdsföretag. Att Magdalena Andersson har ett rekordhögt förtroende som partiledare visar tydligt att S har en stark position inför valet i höst."

"Att oppositionen inte lyckats erövra regeringsmakten trots att väljarkåren lutar höger beror förstås på att allianspartierna varit splittrade i synen på Sverigedemokraterna – och indirekt på att innebörden av att kalla sig ”höger” varit annorlunda för en centerpartist och en sverigedemokrat. Av SOM-mätningarna framgår dock att C- och S-väljarna närmar sig varandra, även om det fortfarande finns ett betydande ideologiskt avstånd. C-anhängarna tycker exempelvis mer illa om M än om S i dag och acceptansen för regeringssamverkan mellan de bägge partierna blir allt starkare hos deras väljare. Högervinden har börjat mojna enligt mätningarna, och en förklaring kan vara att Centern allt mindre är att betrakta som ett högerparti."

https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4ljarna-st%C3%A5r-till-h%C3%B6ger-men-kan-%C3%A4nd%C3%A5-ge-s-regeringsmakten-1.69103798

När vi ”talar” om vänster och höger är det hög tid att västvärlden på allvar försöker lära sig vad Kina idag är för ett system ur ett ideologiskt perspektiv. Som jag skriver i min bok ”En stund på jorden” är det ett land och ett folk med en mäktig historia. En historia där Konfusianismen länge varit stark. Vissa vill klassa dagens Kina som statskapitalistiskt. Vissa vill klassa dem entydigt som en vänsterdiktatur. Vissa nöjer sig med att klassa dem som en diktatur. Jag säger att de håller på att utveckla något nytt som samtidigt bottnar i Konfusianismen. Hur många i västvärlden har brytt sig om att försöka förstå vad konfusianismen står för? När väst stod mot Sovjetunionen stod marknadsekonomin mot den statliga planekonomin. Som jag skrivit tidigare är ryssarna nu borta som stor global spelare. The Economist gör i sitt senaste nummer liknande slutsatser som jag gjort. Om ”Väst” långvarigt  vill erbjuda ett alternativt system till det som Kinas maktparti utvecklar behöver vi lära oss att bli mindre kortsiktiga. ”Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage.”

”Time is not on the side of most of those involved in Ukraine’s horrors. Every hour brings new agonies for the Ukrainian people and government. Each passing day exposes, with greater clarity, the miscalculation of Russia’s leader, Vladimir Putin, in launching a war of choice against a country he underestimated. For America and its allies, admiration for Ukraine’s resistance is tempered by fears that it cannot last for ever, as Mr Putin escalates the killing.”

”In contrast, one great power, China, is a study in patience. Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage. Since the invasion on February 24th, China has rebuffed repeated pleas from foreign governments that it work more actively to persuade Russia—its “rock-solid” friend—to put a swift end to the mayhem. It has gone no further than boilerplate calls for restraint by all parties in the conflict. Western impatience is showing, with foreign ministers from Spain to Singapore calling on China to exert its “enormous influence” on Russia.”

http://webb.folkbildning.net/kina/kina-ideer-konfucianism

Min förhoppning är att dessa två system kan leva i harmoni med varandra. Vi får se hur det utvecklas.

En röd kulturelit

Marknadsekonomin låter många blommor blomma

Kultureliten och många inom journalistkåren är ofta vänsterorienterade i sina värderingar. Kanske kopplat till viljan att vara öppen för nya idéer och nya möjligheter då delar av det konservativa bygger på stelhet och försvar av det som varit, eller är. Men det vänsterorienterade representerar annan stelhet, ”det enda rätta”. Bortsett ifrån det stela konservativa perspektivet förstår jag inte varför så många kulturpersonligheter tror att inskränkt vänsterpolitik är så mycket bättre. 

Kommunism och socialism har aldrig levererat i närheten så stora generella framsteg som en rimligt reglerad marknadsekonomi. Om de fokuserade på att kämpa för en rättvisare fördelning av tillgångar inom det marknadsekonomiska systemet skulle göra mycket mer nytta. Men, men det handlar om tro och drömmar, inte om den verkliga världen. Det handlar om religioner och andra ideologier. Idéer och berättelser skapade av människor för att försöka skapa ordning och reda i en kaotisk värld. En värld där kunskaper om människans beteendevetenskap är värdefullare än koncept och berättelser skapade av människor. Den som studerar beteendevetenskapen förstår snabbt att marknadsekonomin är den smartaste och mest rättvisa samhällsmodellen om politiken gör sin uppgift bra och fördelar värdet som skapas klokt. Och bara låter marknadsekonomin blomstra inom verksamhetsområden som väl kan konkurrensutsättas.

Emma Jeanson, UNT, skriver mycket intressant nedan om att vi behöver en, eller flera, nya starka kulturpersonligheter som biter ifrån mot mycket dumt inom politiken i dagens Sverige. Och någon/några icke vänsterdrömmare efterlyses nu. En som typ Hans Rosling inom forskarvärlden som tydligt stod upp för att det är oklokt att Sverige tynger ner sig för mycket med invandringsutmaningar och istället balanserar de insatserna klokare med ett starkare engagemang i närområden till konfliktzoner. Men vem skulle denna kulturpersonlighet vara? Vi har inte längre några sådana superkändisar bland kulturpersonligheterna som Astrid Lindgren var. En som brukar göra små ofta taffliga försök ibland är Björn Ulvaeus, en del av ABBA. Precis som Astrid Lindgren extremt framgångsrik. Problemet idag, jämfört med när Lindgren gav sig in i politiken, är att nu betalar de rikaste i samhället mindre skatt än på mycket länge. Ofta mycket mindre i andel av vad de tjänar än en hårt heltidsarbetande polis, sjuksköterska, undersköterska, busschaufför med flera. 

Jag delar Emma Jeansons syn att det är tråkigt att så många kulturpersonligheter bara fortsätter att vara vänster även som vuxna, trots att de borde ha insett bättre. Problemet för de insiktsfulla kulturpersonligheterna är sannolikt att om de skulle erkänna att de tror mer på mer borgerligt inriktade samhällsmodeller utesluts de inte bara från sina "vänskapskretsar" utan de riskerar att bli utan nya jobb. Det är helt enkelt lite "fint" att vara vänster i kulturvärlden. Då är man en bättre människa i deras värld...... Även om vi inte får tala om "bättre eller sämre" när vi talar om människor. Men i just detta politiska perspektiv är det självklart ok… (jag är ironisk).

"Fram till 1976 hade S haft makten i 40 år. Utöver att det är demokratiskt hälsosamt med maktskiften emellanåt så hade också S under sina år i regeringen knutit allt mer makt kring sig. Skatterna slog i taket. I Astrid Lindgrens saga om “Pomperipossan i Monismaninen”, publicerad i Expressen, beskrivs som bekant den maktfullkomliga enpartistaten. Lindgrens marginalskatt låg då på 102 procent." 

"Samhället ser naturligtvis helt annorlunda ut än det gjorde på 1970-talet. Men Socialdemokraternas maktinnehav, trots deras historiskt svaga siffror, består. Men till skillnad från då, vilka folkkära kändisar har vi i dag som ifrågasätter till exempel skattehöjningar?"

"Kändiseliten är bedövande rödfärgad. Och kultur spelar roll. Vi behöver en nutida Astrid Lindgren, mer än någonsin."

https://unt.se/asikt/artikel/vi-behover-en-2020-talets-astrid-lindgren/lqkqndpl

Mitten är en kompromiss

Leder kompromisser mot lagom och "mitten"

Vad är "mitten" i svensk politik? Definieras mitten av hur man förhåller sig till alla andra så är det en ständig kamp om att av egen kraft kompromissa sig fram till ett ställningstagande mellan vad andra partier tycker. I en demokrati är det självklart så att partier konkurrensbevakar och därför tar idéer som andra partier också driver. När andra partier än det egna anammar den egna politiken kan man tycka det är bra eller dåligt. Dåligt för att man själv tappar det som möjlig röstmagnet. Bra då det politiska engagemanget förhoppningsvis handlar om att man vill att de egna idéerna ska få så mycket genomslag som möjligt. 

Visst kan man utifrån ett höger-vänster perspektiv eller GAL-TAN perspektiv försöka definiera vilka partier som är mest mitten. I den verkliga verkligheten i dagens Sverige är det dock genom förhandlingar och kompromisser mellan partier som den verkliga mitten, ur de samarbetande partiernas perspektiv, inträffar. Då blir det inte ointressant om mitten hamnar åt vänster eller höger eller åt mer globalism eller mer nationalism. 

Ett kommunikativt problem för politiken i förhållande till invånarna är när ett parti i regeringsställning driver sakpolitik som strider mot den egna politiken. Hur kan det bli så? Det blir så för att särskilt de mindre partierna som får ingå i en regering, lokal eller nationell, har hjärtefrågor som de anser att de inte kan kompromissa om för att ha några väljare alls. Det kan vara därför som det kan bli illa när ett litet parti med litet folkligt stöd kan få sätta en agenda som väldigt många invånare ogillar. Miljöpartiet är ett utmärkt exempel på parti som fick det utrymmet.

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om "mittens rike" nedan. I den nationella politiken landar Pihl i samma slutsats som Expressens Anna Dahlberg att det svenska folket skulle må bäst om Moderaterna och Socialdemokraterna under i vart fall en "städtid" tog ansvar för Sverige. Om Ryssland anfaller Ukraina kanske det blir en verklighet fortare än vi anar.

"Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl kan inte förstå varför C inte får ett större väljarstöd. ”Minst en tredjedel av väljarna vill ju ha en stabil politik i mitten”, säger han i en intervju i SvD (20/12). Han menar att Centerpartiets mantra att politiken utformas bäst i den ”breda mitten” har missförståtts. Det är inte så i dag, men det kan bli så efter nästa val. Hoppas han. Ådahl har rätt i att det skulle vara bra för Sverige om partierna i högre utsträckning kunde samarbeta för att ta ansvar för Sverige. Felet i resonemanget är att hans eget parti skulle vara den naturliga utgångspunkten i ett mittensamarbete. Centern må ha självuppfattningen att man är ett mittenparti, men sett till politiskt sakinnehåll är partiet snarare radikalt."

"Ekonomiskt står C långt till höger. C är den kraft i riksdagen som hårdast driver privatiseringar som lösning på samhällsproblemen. Ett av de stora prestigeprojekten under samarbetet med Socialdemokraterna har varit att lägga ut Arbetsförmedlingens uppgifter på privata utförare. Det är just denna typ av system, som finns i många andra delar av välfärden i dag, som öppnat upp för fusk och kriminalitet. Så är det i praktiken, men C är fast i teorierna."

"Samtidigt är C ett parti som lutar till vänster i frågor som migration, där man vill se en mer generös invandring. C är traditionellt motståndare till kärnkraft, en inställning som är sprungen ur motstånd mot urbanisering och ”kärnkraftsamhället”. I intervjun med SvD ger Martin Ådahl uttryck för just den positionen."

"Centerpartiets politik är alltså inte mitten i svensk politik. Den som vill se en samling i mitten bör snarare rikta blicken mot de stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna."

"Både Socialdemokraterna och Moderaterna har behov att locka stora väljargrupper. Det behovet har dock inte partier som Centern och Miljöpartiet, som har en väl teoretisk syn på politiken och som delvis profilerar sig som ”livsstilspartier”. Men för att vara ett attraktivt val i breda lager måste man leverera något konkret. Något som förbättrar människors vardag, eller åtminstone inte försämrar den."

"Små partier har fått ett orimligt stort inflytande de senaste åren. För Sveriges skull vore fler uppgörelser i den faktiska breda mitten – alltså mellan M och S – bättre."

https://www.gp.se/ledare/mitten-i-svensk-politik-%C3%A4r-m-och-s-inte-c-1.61994663

Expressens ledare skriver att Socialdemokraterna först kritiserar Moderaternas förslag för att steg för steg sedan göra föreslagen till sin egen verkliga politik. För mig exemplifierar detta hur det blir när ett parti som Socialdemokraterna behöver förhålla sig till Miljöpartiet när de ingick i regeringen. Så länge de var bakbundna av MP politik argumenterade S för den politik som försvarade regeringsmakten. När de slapp MP finns inte längre den låsningen. Sveriges regering fattar kollektiva beslut.

https://www.expressen.se/ledare/usch-och-fy-sager-s-och-gor-som-m/

Riksvalets alternativ

Vilka är alternativen?

Vilka är de viktigaste frågorna för att lösa Sveriges allvarligaste problem och för att föra in Sverige på en globalt konkurrenskraftig väg?

Det talas mycket om höger, mitten och vänster inom svensk politik. Mitten har jag alltid tyckt vara mesigt om man med det menar att man alltid ska förhålla sig till ”vänster” och ”höger” och lägga sig däremellan. Inom politiken är dock det enkla sättet att kategorisera partier utifrån vilken ideologi som vägleder dem. Ur detta perspektiv kan man konstatera att vänster i svensk politik är Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Höger är Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Om man definierar ett parti som både har en mycket högerorienterad ekonomisk politik och i andra avseenden till delar en vänsterpolitik som mitten är Centerpartiet där. Ett tag har Centerpartiet med sitt ledarskap varit jokern i leken. I den långsiktiga politiska verkligheten är det Sverigedemokraterna som är jokern. Sverigedemokraterna är också, som Centerpartiet en blandning av vänster och höger. I stor utsträckning är de vänster. Gör det Sverigedemokraterna till ett mittenparti? Mest på riktigt ”mitten” är Liberalerna. Om vi bortser ifrån att de har ständiga offentliga maktstrider (där L Uppsala och Stockholm sabbar för Sabuni) så är det sannolikt Liberalernas mittenposition som gör att de strukturellt brottas med stora problem. Inom näringslivet talas det strategiskt om att företag som inom en bransch hamnar i mitten inte kommer att lyckas så bra. 

Det riktiga ”mitten” alternativet i svensk politik, med ett stort väljarunderlag, är Anna Dahlbergs dröm att M och S tillsammans tar ett ansvar att städa och få ordning på Sverige. Politiskt mycket osannolikt. 

Ja, ja nu är vi snart i valåret 2022. Om kriminaliteten, migrationspolitiken, växande utanförskap och energiförsörjningen är Sveriges huvudsakliga problem skriver Boström klokt om att vi väljare i riksdagsvalet har få alternativ. Håkan Boström, GP, bjuder nedan på intressanta reflektioner om hur block grupperingarna inför riksdagsvalet 2022 håller på att formera sig. Liberalerna har tagit sin enda möjliga position för att ha en chans att överleva, de är inte ett understöd för Socialdemokraterna som både är beroende av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den positionen har redan Centerpartiet försatt sig i.   

”Politiska tv-debatter har en tendens att blir uppvisningar i retorik. När mycket ska hinna sägas på kort tid blir sällan något av större substans sagt. Men söndagens partiledardebatt i SVT Agenda klargjorde i varje fall en sak. Den politiska högeroppositionen håller på att svetsas samman. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna visar upp en samsyn kring Sveriges viktigaste utmaningar.”

”Sedan tidigare är högeroppositionen enig om att asylinvandringen måste vara minimal om vi ska klara integrationen. Sverige har i dag drygt två miljoner utrikesfödda invånare. En fördubbling på tio år. Bland dessa återfinns många asylinvandrare som står långt från arbetsmarknaden. Högeroppositionen delar analysen att långtidsarbetslösheten – en grupp där cirka två av tre är utrikes födda – i hög grad är ett integrationsproblem.”

”Även i synen på skolan och det sociala utanförskapet finns en enighet inom oppositionen och även här rör det sig i hög grad om ett integrationsproblem då barn, födda i Sverige men med invandrade föräldrar, löper betydligt större risk att hamna snett. Viktigast i sammanhanget är dock att oppositionen nu också visar upp en enig front i kriminalpolitiken. Vid sidan av invandringen är det den fråga som ligger högst på väljarnas agenda.”

”Under söndagen presenterade de fyra partierna 20 punkter på DN Debatt (10/10) som de är överens om behöver göras för att stärka polisen, rättsväsendet och skärpa straffen. Förslagen fokuserar på gängbrottsligheten och är delvis långtgående. Polisen ska ges ökade befogenheter till avlyssning och ges tillgång till alla offentliga register, gängkriminella ska kunna få dubbla straff, icke-medborgare som ägnar sig åt gängkriminalitet ska i högre grad utvisas. Det handlar om att enligt dansk modell förklara krig mot gängen. Ulf Kristersson drog under tv-debatten en parallell till terroristbekämpning. Moderaterna har också föreslagit en fullständig översyn av brottsbalken.”

”Det är bra att oppositionen visar att man tar den här frågan på allvar. Det behövs en fundamental förändring i synen på brottslighet för att vi ska komma tillrätta med den grova gängkriminaliteten. Vård- och rehabiliteringsperspektivet har i decennier varit dominerande i svensk kriminalpolitik. Men det fungerar dåligt mot den nya typ av hänsynslös och organiserad brottslighet som landet drabbas av.”

”Regeringens trovärdighet är låg i dessa frågor. Från vänstersidan har mest hörts smutskastning. Men svenska folket är oändligt trötta på de senaste årens käbbel om ”vem som gör vad med vem”. Att oppositionen kan visa upp vilken politik den kan enas om redan nu är därför välkommet. Det är något man bör gå vidare med så att sakfrågorna kan stå i fokus i valrörelsen nästa år. Det är bra för demokratin, för väljarna och för det politiska samtalet.”

https://www.gp.se/ledare/en-enad-h%C3%B6geropposition-tar-form-1.56839509

Mansöverskott

Demografiska skevheter

Vilka konsekvenser får det i ett samhälle om det finns ett stort mansöverskott, särskilt ett stort mansöverskott av yngre män? Det tycks inte vara en fråga som vänsterkrafter i Sverige bekymrar sig över. Insikten om att det i sig utgör ett problem är viktig då det krävs politiska ställningstaganden för att under de kommande tio åren försöka korrigera detta faktiska problem. Ett politiskt ställningstagande kan vara att kopplat till migrationspolitiken helt fokusera på att acceptera utbildade kvinnor, gärna med direkt användbar yrkeskompetens. Att det blir ett problem för lågutbildade och kvinnofientliga män att attrahera dessa kvinnor bortser jag ifrån. Helt klart är att det är viktigt att förstå att vi sedan 2011 inte bara har en generellt ansvarslös migrationspolitik, vi har också fått förstärkta demografiska (hur befolkningssammansättningen ser ut kopplat till ålder, kön etc) problem. Nu har problematiken med mansöverskott blivit het i debatten. Problematiken har lyfts tidigare. Som vanligt är dock riksdagspartierna väldigt sena att reagera och svarslösa. Sannolikt för att inga åtminstone tidigare vågade lyfta frågan på deras stämmor. Patrik Kronqvist, Expressen, skriver ofta klokt och skrev i detta sammanhang en läsvärd artikel 2018 som jag bifogar nedan.

"Jämn könsfördelning är en fråga som har hög prioritet i Sverige. Diskrimineringslagen tvingar rentav arbetsgivare att verka för jämnare könsblandning. När Uppsala universitet vill rekrytera en upphandlingsekonom eller när Newsec försöker få tag i en driftstekniker sjunger de därför båda den jämna könsfördelningens lov i platsannonserna. Så fort det handlar om könsbalansen i samhället i stort tycks intresset för frågan dock svalna. I medierna har exempelvis frågan om kvoterade bolagsstyrelser fått betydligt större uppmärksamhet än det kraftiga mansöverskott i yngre åldrar som asylinvandringen har medfört."

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/politikerna-kan-inte-blunda-for-mansoverskottet-langre/

Stefan Krakowskis debattinlägg i Expressen om mansöverskottet är mycket läsvärd. Han efterlyser problemlösning från politiken.... Det kan man göra, med tanke på hur migrationspolitiken skötts de senaste åren känns det som en hopplös önskan. Tänk om den så kallade feministiska regeringen gick ut och annonserade ett förslag om att Sverige tio år framåt enbart beviljar invandrare med spetskompetens och att välutbildade kvinnor från till exempel Afghanistan, Irak och Syrien är prioriterade....

"Det finns en kontrast i Sverige mellan ansvariga politikers strävan efter att åstadkomma en könsbalans på arbetsplatser, ofta med hjälp av kvotering, och den obalans som uppstår i samhället på grund av överskottet av män. Farorna med fler män än kvinnor, oavsett kultur och land, är välkända: våld, politisk extremism, gängkriminalitet och övergrepp mot kvinnor. Vad tänker vår regering göra åt det hot som ett tilltagande mansöverskott utgör mot både män och kvinnor?" 

https://www.expressen.se/debatt/nagot-maste-goras--at-mansoverskottet/

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om några av alla konsekvenser det leder till när ett samhälle får ett stort mansöverskott i vissa generationer. Naivister och inskränkta feminister kanske ser legalisering av prostitution som en metod för att delvis hantera problemet... Jag är ironisk.

"Vad händer om man inte hittar en partner att dela livet med? För vissa är det ett livsavgörande trauma, visar psykiatrikern Stefan Krakowski i sin nya bok ”Incel – om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris” (Bazar förlag). Han har intervjuat ett antal svenska män (och en kvinna), som, trots ihärdiga försök, inte lyckas få ihop det med någon. Han har också wallraffat digitalt på nätforum för att förstå dessa personer på riktigt. De kallas för incels. Det står för involuntary celibate, ofrivilligt celibat. Gemensamt för de män Krakowski intervjuar är att de inte lyckats på kärleksmarknaden. Många lider av ett djupt självhat och en misstro mot samhället. De har ofta begränsade sociala kontakter med andra. Tiden ägnas till stor del åt att sitta framför datorn och umgås digitalt med andra i samma situation på så kallade incelforum."

"Vissa av dem, men inte alla, uppvisar en konspiratorisk världsbild där misogynin är central. Kvinnor är onda, utseendefixerade och bryr sig inte om personligheten. En del av dem ger uttryck för antisemitiska och högerextrema åsikter, och det har skett flera terrordåd i västvärlden med koppling till incelmiljön. Andra hatar bara sig själva. Gemensamt är att de har en mörk bild av världen och sin framtid. Determinismen är central – om du inte lyckats hitta en kvinna vid en viss ålder, eller har ett enligt dem själva så ofördelaktigt yttre att inte träning eller byte av frisyr ”hjälper”, då är det kört."

"Ensamma män kan bli farliga män, skriver Krakowski. Kriminalitet och våld ökar i samhällen där många män inte lyckas hitta någon partner. Ur ett samhällsperspektiv är det alltså angeläget att hjälpa dessa män. Men hur?"

"Krakowski drar slutsatsen att kvinnors ökade makt i samhället, och det faktum att kvinnor sällan gifter sig med män som har lägre social status än de själva, skapar ensamma män. Så kan det vara. Men ensamma män och kvinnor har alltid funnits. Skillnaden i dag är att det är enklare att få kontakt med andra i samma situation via internet, där destruktiva idéer kan frodas."

"En annan skillnad är att ensamma män i 30-årsåldern är uppväxta i ett samhälle där strukturella förklaringar anses som självklara svar på personliga misslyckanden. Alla skillnader mellan grupper och till synes orättvisa utfall i inkomst och levnadsvillkor förklaras i dag ofta med strukturell sexism, rasism eller andra negativa attityder i samhället. Det är männen som inte vill ha in kvinnor på arbetsmarknaden eller majoritetsgruppen som hyser negativa åsikter om invandrare. Det har tröskats om och om ingen."

"För att hjälpa dessa män krävs insatser från vården. Inte minst psykologiskt stöd att bryta social isolation och en destruktiv självbild. Men också för att bjuda motstånd mot deras konspiratoriska och deterministiska idéer."

"Livet är på många sätt orättvist. Vissa föds med bättre förutsättningar än andra. Sociala normer spelar roll, och ibland har man bara otur. Men samhället är inte ”riggat”. Det finns ingen kvinnokonspiration. Ingen manskonspiration heller. Om fler inser det, kan det förhoppningsvis bidra till att handlingsförlamningen bryts."

https://www.gp.se/ledare/hur-ska-vi-hj%C3%A4lpa-de-ensamma-m%C3%A4nnen-1.55417388 

Om du bryr dig om riskerna med ett stort mansöverskott i vårt samhälle, i Sverige, föreslår jag att du tittar på kvällens Kalla Fakta på TV4. Några konsekvenser av mansöverskottet i samhället är ökad efterfrågan på sexuella tjänster och ökade sexuella övergrepp. Visst imponeras man av vänsterns och nyliberalernas migrationspolitik..... (jag är ironisk). Nu måste vi prioritera kvinnor inom migrationspolitiken. Och då menar jag välutbildade kvinnor som vill vara fria från underlydnad till en man. Inte outbildade kvinnor som under slavliknande förhållanden importeras av vissa hemska män. Migrations- och integrationspolitiken är tveklöst Sveriges viktigaste frågor. Den som inte insett den starka kopplingen mellan misslyckad migrationspolitik, samt obefintlig effektiv integrationspolitik, och stora kvalitetsbrister inom skola, vård, omsorg samt ökad kriminalitet är verklighetsförnekare. 

"De mest extrema samlas på forum där massmördare hyllas, kvinnor hatas och självmord uppmuntras. Kalla Fakta har närmat sig den svenska incelrörelsen och intervjuat flera svenska incels."

https://www.tv4.se/artikel/2jTCIHrRscicOwoMkgn4Or/adam-om-sin-ilska-mot-kvinnor-kaenner-mig-sa-daligt-behandlad-av-dom

Kassakon

Alltid medelklassen som drabbas

Det är helt fel fokus att ständigt höja redan höga skatter i Sverige som särskilt drabbar medelklassen! I all framgångsrik problemlösning måste man ha rätt fokus i de åtgärder man ska vidta för att lösa befintliga problem. Det finns gott om vetenskapliga studier som bevisar att för högt skattetryck får stora negativa samhällskonsekvenser. 

Istället för att alltid se skattehöjningar som metod för att lösa finansierings problem ska fokuset vara på att göra en offentliga verksamheten effektivare samt att kraftigt minska antalet av arbetsför befolkning som inte är självförsörjande. Genom att ha det rätta fokuset i ledarskapet över de offentliga uppdragen får vi garanterat bättre förmåga att säkerställa en väl fungerande verksamhet inom skola, vård och omsorg. Tidskriften Kvartal skriver klokt om att begreppet sysselsättning är dumt att fokusera på, fokus ska vara på självförsörjning. När fokuset är på självförsörjning kommer inte finansieringen av det offentliga vara något problem och kampen mot utanförskapsproblemen kan starta på allvar. I verklighetens Sverige är inte heller finansieringen huvudproblemet utan tillgången på kvalificerad personal är ett större problem. Kompetensförsörjningsproblemet leder också till att många kvalificerade blir utbrända vilket då spär på problemen med brist på kompetent personal.

"Sverige har sedan länge haft en bristande ekonomisk integration av utrikes födda, med såväl ett av Europas största sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda, som en betydande tidsskillnad mellan migrationstidpunkten och inträde på arbetsmarknaden. Men det räcker att jobba en timme i månaden för att räknas som sysselsatt. Därför är det viktigare att undersöka självförsörjning, skriver Johan Eklund, professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och vd för Entreprenörskapsforum."

https://kvartal.se/artiklar/sjalvforsorjning-viktigare-an-sysselsattning/

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om hur det alltid är medelklassen som drabbas när politiken misslyckas med sina uppdrag att värna invånarnas bästa.

"Vem vill vara medelklass egentligen? Begreppet har något futtigt över sig, och ofta negativa konnotationer, beroende på vem man frågar. För en del är medelklassen de som bor i Stockholms innerstad och har progressiva politiska uppfattningar som de vill pracka på alla andra. Men det är bara en liten, liten del av den svenska medelklassen. Den stora majoriteten är snarare mer lik en vanlig radhusfamilj i Kungsbacka. Knappast någon ”PK-elit”."

"Medelklassen är inte heller ”de rika”, som Socialdemokraterna ofta vill låtsas som. Socialdemokraterna vill nämligen gärna se medelklassen som lite av en kassako. En stor grupp som är tillräckligt ekonomiskt resursstark för att generera stora skatteintäkter, men som inte har möjlighet att flytta pengarna utomlands, som den riktiga ekonomiska överklassen."

"Den senaste tiden har det kommit många skatteförslag från Socialdemokraterna som riktar sig mot den här gruppen."

"Och nu gäller det sparandet. Det ska bli högre skatt på den populära sparformen investeringssparkonton, ISK."

"Det kan vara rimligt att de som har mångmiljonbelopp på ISK beskattas mer. Problemet är att det inte lär sluta där. Finansminister Magdalena Anderssons arbetsgrupp vill att sparformen ”begränsas kraftigt”. Dagens industri har tagit del av olika scenarier från gruppen där tak på 100 000 kronor och 200 000 kronor diskuteras. Något som knappast räcker till en insats för en vanlig trea i Mölndal. Även om det blir ett högt tak finns risken att det – som med andra skatter – successivt blir mer och mer. För det grundläggande problem som Socialdemokraterna pekar på kommer inte att försvinna genom att höja skatterna på sparande eller bostäder."

"Den ojämlikhet som finns kan inte lösas med ekonomisk omfördelning. Den ekonomiska ojämlikheten är konsekvensen av sådant som dåliga skolresultat, bristande språkkunskaper och arbetslöshet. Inför dessa problem står S, efter sju år i regeringsställning, svarslösa."

https://www.gp.se/ledare/f%C3%B6r-socialdemokraterna-%C3%A4r-medelklassen-en-kassako-1.49093642 

Rikspolitiken fortsätter att vara ett tragiskt skådespel. Lööf fortsätter sin kamp om att försöka bli Sveriges första kvinnliga statsminister. L drabbas fortsatt av att partiet inte entydigt är ett liberalt men inte vänsterkramande alternativ. MP räddas nog tyvärr av taktik röster om det blir extraval. Lööf och Cs så kallade mitten finns inte. Sabuni har rätt när hon säger att C måste bekänna färg. Är C ett borgerligt parti och är beredda att söka ett regeringsunderlag utifrån det eller är man ett "mittenparti" som bidrar till ett ständigt skattehöjande regeringsunderlag på vänstersidan? I de två senaste opinionsmätningarna åker MP och L ur Sveriges riksdag. I ljuset av att MP och L går så dåligt, och att C ständigt annonserar i riksmedier, är det intressant att C ändå bara får runt 10 procent av väljarna bakom sig.

https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/valjarbarometern

https://www.expressen.se/tv/politik/madestam-storre-chans-att-c-samarbetar-med-v-an-slapper-fram-sd/