En sorglig färd mot döden

Minst hälften av svenskarna är liberala

Få människor identifierar sig ideologiskt. De flesta har bara en känsla för vilka värderingar man bär på. Ofta värderingar man fått med sig från närvarande föräldrar, ett religiöst samfund eller skolan. Min bestämda uppfattning är att över 50 procent av Sveriges befolkning har frihetliga ideal, det vill säga liberala ideal. Inte minst Worms Value Survey vittnar om det. Även många av Kairo Futures undersökningar visar att frihetsfrågorna fortsätter att vara starka. Samtidigt misslyckas de två partier som vill förknippas med liberalismen kraftigt med att vinna brett folkligt stöd. Liberalerna och Centerpartiet uppvisar ett imponerande misslyckande. 

Karl Rydå på UNT reflekterar lite nedan om Liberalernas haveri. Det är inte bara för att Liberalerna i Uppsala fortsätter att stötta ett onödigt, omodernt, riskfyllt och extremt dyrt spårvägsprojekt som de får lite röster i Uppsala och Knivsta kommun. De anhängare som fortfarande finns lever kvar i det som en gång var och hoppas att den kraften återkommer. Den som lever får se. Björklund får i alla fall glassa runt i Rom trots sitt stora misslyckande. Hur kommer det sig att före detta ledande politiker ständigt får uppdrag som ambassadörer, landshövdingar med mera? Kanske för att de ska få göra något istället för att bara leva gott till pension på skattebetalarnas bekostnad. Galet att oklokt unga inkluderats i ett sådant ”fallskärmsupplägg”.

”Det räcker med att titta på valets stora vinnare och det parti som med nöd och näppe klarade sig kvar i parlamentet. Miljöpartiet och Liberalerna utmärker sig inte bara genom att de fick så starkt respektive svagt stöd, utan också genom var de fick sitt stöd.”

https://unt.se/ledare/artikel/utanfor-uppsala-och-stockholm-bryr-sig-ingen-om-liberalerna/r2dn7dpj

När Liberalerna har kompisar som Johan Rudström på UNT förstår man att partiet är i djup kris. Det räcker inte ens att partiet har ett starkt stöd av UNT för att vända rikstrenden att deras rörelse inte längre är efterfrågad. Bara Rudströms förakt mot folkomröstningar talar sitt tydliga språk. De är inte ett alternativ i tiden. Sorgligt att Handelskammaren bjuder in honom för att prata mot folkomröstningen. UNT, Handelsksmmaren och Moderaterna tillhörde skaran som högljutt protesterade när folkomröstningen till att börja med, efter valet 2022, skulle handla om spårvägsprojektet. När frågan ändrades till en övergripande stadsbyggnadsfråga, då önskade i vart fall vissa på UNT och lokala moderater att den istället skulle handla om spårvägen… Det politiska spelet inför öppen ridå. Och vi bevittnar fortsatt moderat bitterhet över att de aldrig hade ett trovärdigt alternativt styre efter valet 2022 i Uppsala. De gjorde ett försök i Region Uppsala men det misslyckades och Centerpartiet valde att styra Region Uppsala tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet istället.

https://etidning.unt.se/p/upsala-nya-tidning/2024-06-15/a/slutresultatet-sa-manga-rostade-ja-och-blankt/1979/1483617/52961149

Rudströms reflektion om valet till Europaparlamentet nedan är tydlig. Överheten vet bäst. Det är bara slöseri med tid och pengar att låta invånarna rösta oftare än nu. Han kanske tycker det räcker med att vi lägger kommun-, riksdags- och EU-val samtidigt vart femte år. Det skulle inte förvåna mig. Utvecklingspartiet demokraterna vill stärka det demokratiska invånarinflytandet, inte försvaga det. Det är dumt att tro att överheten vet bäst. Det är i en smartare samverkan med invånarna som stora positiva framsteg skapas. 

”Det man inte räknar med då är de 2,5 miljoner väljare som röstade i riksdagsvalet 2022 men som uteblev i söndags. De ville kanske inte ha något mellanårsval, någon gigantisk opinionsundersökning om den sittande regeringen? Partiorganisationernas behov av att mobilisera, testa sin politik och sitt ledarskap, ger man också blanka fasen i.”

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/miljoner-undanber-sig-ett-extra-riksdagsval/rmy97ynr

Det är lite trist att de partier som kallar sig liberala är duktiga på att driva sina politiska rörelser så dåligt att de snart åker ur riksdagen. Så går det när ledarskapet inte håller måttet. 

Politisk förnyelse

Med demokratin i fokus

Västvärlden har på många sätt en kris. Andra samhällsidéer och styrskick vinner allt mer terräng. Och i tider när västvärlden behöver samarbeta bättre bygger till exempel USA allt högre handelshinder när de kräver att alla enorma ofinansierade statssatsningar på grön infrastruktur måste ske i USA. I en värld med allt mer handelskonflikter innebär det till exempel stora risker för att Europas energikriser leder till att nyinvesteringar istället läggs i USA. Självklart tänker alla samhällen mest på sig själva men det har mycket stor strategisk betydelse att västvärlden smartare stöttar varandra och stärker den ”fria” världen. Även om den globala frihandeln gungar ordentligt tjänar västvärlden mycket på att bättre försvara frihandeln mellan våra länder. Rimligt fri rörlighet för oss människor och frihandel har tjänat mänsklighetens utveckling mycket. För det som kan definieras som politikens mitten är det viktiga grundbultar i samhällsbygget.

Adam Cwejman, GP, skriver klokt om ”den nya mitten”. Jag antar att han följer Utvecklingspartiet Demokraternas utveckling. Allt fler invånare dissar extremistisk, eller aktivistisk, politik. Det är mycket positivt. Allt fler väljare vill rösta på balanserade politiska partier som klarar av att företräda en politik som är socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbar. Det är mycket positivt och hoppingivande. Mittenpolitik innebär för mig mer respekt för demokratins värden och breda kompromisser. Broilerpolitiseringen av politiken har varit och är mycket negativ. Den har lett till att många partier tappat den mycket viktiga ”markkontakten”.

”Det är likadant i många västländer nu och det går utan att ta ut svängarna tala om en renässans för den pragmatiska mitten i det politiska landskapet. I många länder just nu förkastar väljarna ytterkantskandidater. Det gäller både de från vänster och höger. Partier och politiker som går in i den politiska mitten belönas. Detta gäller inte minst Sverige där den borgerliga regeringen vann på en rätt beskedlig reformagenda: Man ska få ordning på sådant som rättspolitiken och migrationen. Den ekonomiska politiken ska vara ansvarsfull, inte experimentell. Samhället ska fungera och idealistiska politiker undanbedes.”

”Den politiska mitten 2022 är en förening av återhållsam och balanserad ekonomisk politik. Statsbudgeten ska vara ändamålsenlig, med fokus på statens kärnuppdrag och inte innehålla vidlyftiga löften om vare sig stora skattehöjningar eller sänkningar. Men det finns heller ingen aptit alls när det kommer till experiment kring sådant som total omdaning av polisens roll eller omfattande ekonomiska avregleringar.”

”Det sista blev den kortvariga brittiska premiärministern Liz Truss varse. Hon tog över efter Boris Johnson, som rönte stora framgångar i klassiska Labour-distrikt i landet, med löften om satsningar på infrastruktur, Brexit och reglerad migrationspolitik. Det första Truss gjorde var att lova massiva skattesänkningar och en lånefinansierad ekonomisk politik. I dessa tider av inflation, begynnande recession och skakigt säkerhetsläge var det inte populärt. Hon åkte ut med huvudet före och ersattes av den mer pragmatiske Rishi Sunak.”

”Annie Lööf hade, så här i backspegeln, både rätt och fel om ”den breda mitten” och dess popularitet. Rätt, för att observationen är helt korrekt. Väljarna i många västländer är trötta på politisk radikalism, de vill ha pragmatiska politiska företrädare. Hon hade fel eftersom hennes egen mittenposition inte alls överensstämmer med vad väljare generellt uppfattar som politikens mittpunkt. Det är inte långt gångna avregleringar eller en oförändrad, och därmed mycket öppen, migrationspolitik som är vad väljarna anser vara mittenpolitik.”

”Sannolikt är också att den svenska oppositionen, eller i alla fall Socialdemokraterna, inte kommer att ägna sig åt radikal retorik. Tidigare socialdemokratiska ledare, däribland Mona Sahlin, flörtade (sannolikt rätt omedvetet) med identitetspolitik och akademiker som bejakade en syn på samhället som genomrasistiskt. Men den eran är med besked avslutad. Den svenska socialdemokratin har satt upp fingret i luften och märkt vart vinden blåser. I stället pratar man från S om, hör och häpna, faktisk sakpolitik. Det är ett sundhetstecken för oppositionen och dessutom bra för regeringen som blir bättre av att utmanas. Det våras för mer välavvägda och ödmjuka S-företrädare som Ardalan Shekarabi och Aida Hadzialic. Borta är Johansson-Strandhäll-mantrat om 1930-talets återkomst. Det innebär en lägre konfliktnivå i den politiska debatten och mer ljus över faktiska politiska skiljelinjer.”

”Tecknen på att västvärlden håller på att tröttna på ytterkantsidéer och politiska experiment är många. Och det är positivt. Staten ska, om man frågar väljarna, inte lägga sig i människors privatliv, mer än vad som är nödvändigt. Stödet för inskränkningar av aborträtten är ingen vinnarfråga. Vilket SD insåg för några år sedan när de antog den svenska mittenlinjen. Men efterfrågan på ideologiskt färgade myndigheter och uppfostran av befolkningen generellt – även om det sker med goda bevekelsegrunder – är också låg.”

”Det vi har bevittnat i många länder, däribland Sverige, är en balansering av politiken. Politiska eliter har insett att de inte kan fjärma sig från befolkningen ideologiskt. Det måste finnas en markkontakt, annars tryter väljarnas tålamod. Misstaget som många politiker gjorde var att isolera sig – socialt och ideologiskt – från väljarna.”

”Bristen på markkontakt ledde till stora framgångar för högerpopulistiska partier under 2010-talet. Till skillnad från vad många i de tjattrande klasserna befarade var dessa framgångar inte ett tecken på någon nyväckt längtan efter fascism. Snarare var det en naturlig reaktion på att etablerade politiska partier, både till vänster och höger, hade tappat kontakten med väljarna. De många högerpopulistiska partierna, har – vilket förvånat många – ofta närmat sig den etablerade högern för att kompromissa om politiken. Nu återfår gamla etablerade partier, som S och M, fotfästet och en förståelse vad det var som hände. Det bådar gott för mitten i politiken och illa för ytterkanterna.”

https://www.gp.se/ledare/annie-lööf-hade-fel-om-vad-mittenpolitik-är-1.85801026

Att Centerpartiet spårat ur och tappade en stor möjlighet att bli ett relevant modernt parti för många är intressant. 

https://www.gp.se/ledare/var-tog-centerns-öppna-valprocesser-vägen-1.85964300

Armlängds avstånd

Arbetsmarknadens parter
Under min tid som del av valberedningen till arbetsgivarorganisationen KFS ökade min respekt för grundtänkandet på svensk arbetsmarknad. Grundplattan är att det är arbetsmarknadens parter och inga andra som ska göra upp om villkoren för arbetskraften i Sverige. Arbetsgivare och deras företrädare i form av fackrepresentanter. Det är onekligen en god ordning som tjänat svenskarna väl under många år. Politiken ska inte in och kladda på annat sätt än att möjligen besluta om en ytterligare ledig dag tillägnad egna företagardrömmar.....

Om Socialdemokraterna får regeringsmakten av Centerpartiet är det framförallt ett stort svek mot många väljare. Om det är arbetsrättsförändringar som avgör hur Centerpartiet kommer att ställa sig om stöd till Löfvén eller ej är det också besvärande. Partierna ska inte lägga sig i det som arbetsmarknadsparterna ska sköta. Det blir till exempel helt galet om "tomtelekande" politiker ska sätta lönerna i Sverige. Det som borde vara en självklarhet är att istället reglera det som det offentliga styr över, Socialtjänstlagen. Staten är "utmärkt" på att tvinga på kommunen en massa uppgifter. Mer eller mindre finansierade. Det är klokt av staten att uppdatera SoL så att de lägsta jobbersättningarna i Sverige helt är kopplade till arbetsföra med försörjningsstöd. Det kommer garanterat leda till många positiva effekter.

"För Löfvens egna väljare måste det hela framstå som högst förvirrande. Ena dagen är alltså S garanten mot högerns farliga reformiver, nästa dag är samma reformer inte så farliga, eller rentav nödvändiga, ändå. Men mest pikant är ändå det faktum att de krav som Centerpartiet ställt ifråga om arbetsrätten ansågs så högerinriktade att de inte drevs igenom ens av den alliansregering som hade makten i Sverige i åtta år."

"Centern har länge lyft en reformerad arbetsrätt som ett medel för att förbättra integrationen. Just utrikes födda utan utbildning eller arbetslivserfarenhet är en växande grupp bland de arbetslösa.
Dessvärre tyder lite på att dessa grupper skulle bli attraktivare att anställa enkom på basis av en uppluckring av LAS. Dessa grupper har reda visat sig svåra att anställa också när staten tagit en större del av lönekostnaden. En reformerad arbetsrätt skulle däremot kunna öka rörligheten på arbetsmarknaden, vilket också det vore av godo."

"Dessutom är det farligt att göra ett så stort ingrepp i en central del av den svenska modellen med hänvisning till att man vill få in migranter på arbetsmarknaden. Förändringen blir särskilt känsligt då ett argument för den stora migrationen, inte minst från centerpartistiskt håll, varit att svensk arbetsmarknad och välfärd är i behov av migranter för sin fortlevnad."
http://www.gp.se/ledare/hur-l%C3%A5ngt-%C3%A4r-l%C3%B6fven-beredd-att-g%C3%A5-f%C3%B6r-makten-1.12015788

Det är dags för ett extraval i Sverige. Det kostar mycket pengar och det blir två val inom en kort tidsrymd. När rikspolitikerna är så dåliga på att förvalta väljarnas röster är det ändå den mest hedersamma vägen framåt. Den här gången får vi kräva att de är tydliga med hur de ser på olika samarbeten och vilka deras villkor är för olika möjliga kombinationer. Förhoppningsvis gungar det till ordentligt i Sveriges riksdag så att minst två partier försvinner. Då har vi med automatik ett nytt läge att förhålla oss till.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/fyra-mojliga-scenarier-for-dagens-talmansbesked/

Den snart pensionerade politiska reportern K-G Bergström har rätt, det är pinsamt hur illa riksdagens partier hanterat regeringsfrågan. De har tydligt för det svenska folket visat att de inte är tillräckligt vuxna för det ansvarsfulla uppdrag de har.
https://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/det-mest-osannolika-ar-jag-upplevt-som-politisk-journalist/

Dagens besvikelse
De som inte tagit utanförskapsproblemen och problemen med IS-anhängare på största allvar. Naivister helt enkelt. "Det är allvar nu...." som en partiledare uttryckte det med småländsk dialekt i valrörelsen. Det är mycket besvärande att vi har så många IS sympatisörer som kommit tillbaka till Sverige och som inte kan ställas till svars för sitt deltagande i extrema mänskliga övergrepp. Under en längre tids fängelsetid vet vi både var de är och har en chans att försöka avprogrammera dem.

"Omkring 300 personer reste från Sverige till fronten i Syrien. Drygt 150 har återvänt. Den jihadistiska miljön har under tiden växt till att omfatta ungefär 2000 personer.
Det är för många för att Säkerhetspolisen ska kunna ha kontroll. Kommunalt är situationen ännu värre. När det nya moderatledda styret tillträdde i Stockholm i höstas utredde man genast vad Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ hade uträttat. Man kunde tro att en mandatperiod med ett terrordåd mitt på Drottninggatan skulle ha följts av initiativ från de rödgrönrosa."
https://www.svd.se/fyra-ar-av-jihad-i-jarva/av/per-gudmundson

"Färre personer faller offer för terror i dagens Europa. Säkerhetstänkandet är mycket mer utbrett. Men den islamistiska terrorn framstår på ett helt annat sätt som ett existentiellt hot, något urskillningslöst som kan drabba vem som helst. Samtidigt är vi mer främmande inför våld generellt. Vi har blivit säkrare. Men knappast tryggare."
http://www.gp.se/ledare/s%C3%A4krare-men-otryggare-1.12019675

Vem och vilka ställs personligen ansvariga om många svenskar inom kort drabbas av ett terrordåd? "Vi har varit naiva" är redan uttömt som ursäkt. Att Sverige inte har någon maktpotent regering är inte heller en ursäkt eftersom oförmågan att tillräckligt bra jobba med riskminimering har pågått länge.

"Den extrema islamismen lever inte bara i Sverige – den frodas. Sedan 2010 har antalet personer i den jihadistiska miljön tiodubblats från 200 till 2 000, enligt Säpo. Men trots att forskning och erfarenhet visar att återfallsrisken är hög, och att de som återvänt från en krigszon eller ett fängelsestraff kan få rockstjärnestatus bland lättpåverkade unga, står det svenska samhället handfallet. Kommunerna har inte koll på vilka som har återvänt från IS i Syrien och Irak – trots att det är deras ansvar. Ett trettiotal har återvänt till Stockholm, men strax före jul kunde SVT visa att kommunen inte har haft kontakt med en enda av dem. Sajten Doku har kartlagt några av IS-återvändarna – och funnit att flera av dem är involverade i missions- och föreläsningsverksamhet.
För ett år sedan föreslog regeringens utredare att deltagande i terrororganisationer ska kriminaliseras. Men sedan dess har inte mycket hänt. Samma senfärdighet har drabbat förslagen om att ge Säpo möjlighet att ta del av uppgifter från signalspaning under pågående förundersökning, att skärpa regelverket kring datalagring och att använda hemlig dataavläsning."
https://www.expressen.se/ledare/i-helgen-ar-terroristerna-fria-och-sverige-ar-inte-redo/

Dagens stjärna
Ann-Charlotte Martéus. Ja, som nästan alltid handlar goda resultat om ledarskapets förmåga och möjligheterna att rimligt bra matcha efterfrågan mot utbud.

"Nå, lagen är inte den bästa försäkringen mot missförhållanden. Den bästa försäkringen är gott ledarskap och erfaren personal med god arbetsmoral. Ett svagt ledarskap, hög personalomsättning och/eller personalbrist som leder till stress och missar - det är där farorna ligger.
Standarden i välfärden kommer inte att öka som hittills, under åren framöver. Vi kanske rentav måste omförhandla definitionen av "missförhållande"."
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/vardgivare-borde-skryta-med-lex-sarah-anmalningar/

Leda samhällsutvecklingen

Ytterligare fyra år utan kraft
Stormen Knud har hälsat på hos många svenskar. Som tur är verkar den ha gjort betydligt mindre skada än befarat. Det är även lätta stormar i många demokratiska forum i nuläget. Eftersom det tycks bli mycket svagt politiskt ledarskap i många kommuner och i Sveriges riksdag är det besvärande i en tid med desperat behov av reformer. När de politiska låsningarna är så många är det svårt att se hur nödvändiga breda överenskommelser om reformförslag ska bli verklighet. Om svensk konkurrenskraft ska försvaras måste många större reformer genomföras de kommande åren inom kommuner och i Sverige som helhet.

Politik ska i huvudsak handla om sakpolitik. Varje parti måste fråga sig hur de bäst skulle kunna leverera önskad politik. Det, och mycket lite annat, borde vara i fokus. Ideologiska perspektiv finner man tydligt i de många förslag partier kämpar för. Inte minst Centerpartiets Inkluderingsjobb i Uppsala är tydliga sådana exempel. Inkluderingsjobb skulle kraftigt förbättra integrationen av människor i långvarigt utanförskap. Inkluderingsjobb förstör inte heller den riktiga arbetsmarknaden eftersom den innebär arbetsinsatser som annars inte skulle utföras i utbyte mot försörjningsstödet. På många sätt är en liknande reform den allra viktigaste reformen för att på allvar börja bryta den negativa utvecklingen i våra allt mer trångbodda Utanförskapsområden. En negativ utveckling som steg för steg närmar sig människor som lever i betydligt mer socialt starka områden.

Även om det i opposition är roligare att få tycka till i alla frågor är det illa om inte Uppsala får en stark och legitim regering. Snart kommer lågkonjunkturen. Med en regering lokalt och nationellt som saknar folklig legitimitet kommer krisen att förvärras. Både den demokratiska krisen och den ekonomiska. Det som behövs nu är ett nytt och kompetent politiskt ledarskap. Ett ledarskap som har fokus på hur det nödvändiga reformarbetet kan genomföras trots det parlamentariska läget. Ett ledarskap som inte fokuserar på egennytta utan invånar- och samhällsnytta. Behovet av reformer är stort både lokalt och nationellt.

Dagens kalkon
De politiker som inte skyndsamt och blocköverskridande försöker lösa de ökande trygghetsproblemen i vårt samhälle. Precis som Alice Teodorescu skriver är det politiska spelet inte vad väljarna efterfrågar. Sveriges invånare förväntar sig bland annat reformer som bidrar till att den negativa trygghetstrenden bryts. På många sätt handlar det om hur det svenska rättssystemet betydligt bättre än hittills lyckas stoppa narkotikahandelns tillväxt och den organiserade brottslighetens styrka. ”För mig som opinionsskribent, med ett nördigt intresse för politik, är maktspelet givetvis intressant. Men som medborgare, skattebetalare och mamma har jag bara en fråga: vem ska få ett slut på våldet och kriminaliteten och hur ska det gå till?”
http://www.gp.se/ledare/vilket-parti-får-slut-på-våldet-1.8849221

Dagens stjärna
Anna Dahlberg. Kloka synpunkter även om hon fortsätter att önsketänka om ett S och M lag i nuläget. Det finns inget väljarstöd för en sådan lösning i nuläget. Möjligen infinner sig en sådan väljaracceptans när stormarna kopplade till nästa lågkonjunktur plågar många svenskar. Där är vi inte än. Så som spelet om talman utvecklats kan jag tolka det som att sannolikheten för en minoritetsregering med S ökat. Vad händer om SD först nominerar Åkesson som statsministerkandidat, det faller, och SD sedan väljer att lägga ner sina röster i val av statsminister?
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/darfor-bor-alliansen-inte-ge-sd-en-utpressarroll/

Vad gör oppositionen?

Väljarna bestämmer
Det är väljarna som bestämmer hur makten övergripande fördelas i samband med val. Det är M a o inte det egna partiets upplevda förträfflighet som avgör om ett parti får mer eller mindre makt i samband med val. Makt som ökar chanserna att kunna driva igenom önskade förändringar. Genom att reflektera lite över Islands val kan vi konstatera att vi människor tycks minnas i mandatperioder. Efter upplevda misslyckanden att vända Islands ekonomiska situation efter den akuta krisen väljer åter islänningarna dem som satte dem i den akuta krissituationen. Vad lär vi av det?
http://www.dn.se/ledare/signerat/stortade-harskare-ater-pa-tronen

Politisk gärning
De som känner mig vet att jag är rätt måldriven. Jag gillar att sätta upp mål och försöka att nå dem. Ett av mina huvudmål inom politiken är att arbetsföra med försörjningsstöd ska få chansen men också vara skyldiga att utföra Invånartjänst/välfärdsjobb. När jag läser dagens tidningar känns det som om vi börjar närma oss den verkligheten. Socialdemokraterna tycks förstå hur viktigt det är. Viktigt och värdefullt för den enskilde människan men också för att samhället ska hålla ihop socialt och ekonomiskt. Vad tycker du? Regeringen och oppositionen kan med olika diagram försöka beskriva sin förträfflighet. Det blir inte bättre än grundregeln om hur man tolkar statistik.... "Lögn, förbannad lögn och statistik". Jag vill se konkreta reformförslag och jag vill veta om det finns demokratiska förutsättningar för om förslagen kan genomföras!
http://www.dn.se/ledare/signerat/kampen-fors-med-diagram

Vilka är partiledare efter nästa val?
Kommer Jonas Sjöstedt, Stefan Löfven, Jimmy Åkesson, Åsa Romson och Gustaf Fridolin leda Sverige efter riksvalet 2014? Hur bra tror du det går? Hur många av Alliansens partiledare orkar eller får fortsätta efter riksvalet 2014? Spelar det någon roll vilka som är partiledare och hur de kan fungera ihop? Självklart gör det skillnad. I synnerhet under kristider. Läs politisk historia så kommer du, om du inte redan gör det, förstå att personkemin mellan ledare är centrala frågor med avgörande betydelse.