lördag 20 oktober 2018

Urspårad dramaturgi

Talmannen som tillfällig statsminister, till år 2022....
Rörigt, och många partier som ställt sig i ordentligt snäva hörn, är det inom riksdagens arbete. Är det möjligen talmannen som ska köra Sverige de kommande åren som tillfällig statsminister? Varför inte? Han blev val av en stor majoritet och han är inte vänster. Han skulle kunna styra genom oändliga kafferep kopplade till reformförslag som på initiativ av Moderaterna läggs fram utifrån Kristerssons löften om att driva "Allianspolitik".....
https://www.expressen.se/ledare/stall-in-kafferepet-andreas-norlen/
Konflikter har i alla tider intresserat människor att läsa och prata om. Vissa människor älskar också att vara del av konflikter. Jag antar att de tycker att en annars tråkig vardag får lite energi. Vi människor är sannerligen unika samtidigt som vi tillhör samma art, homo sapiens sapiens. I demokratiskt röriga och svekfulla tider som nu är det intressant att det tycks dramaturgiskt intressant att beskriva en maktkonflikt kopplat till en person som i flera demokratiska val vunnit stort förtroende samtidigt som Liberalernas svek mycket sparsamt har beskrivits. Väljarsvek bedöms tydligen inte som dramaturgiskt intressant för att sälja lösnummer. Eller varför tror du att medier prioriterar som de gör? Medierna får gärna skriva om vad de vill men håll med om att de många gånger tycks sakna den demokratiska förmågan att skilja mellan huvudsaker och bisaker. Och mycket bättre borde granskande journalister kunna beskriva rimlighet och orimlighet med olika partiers vägval. Är det rimligt att låta ett parti svika sina väljare när alternativa vägval, som bättre levererar önskad sakpolitik, finns? Vägval som inte alls innebär att ”man säljer sin själ”.

Hur politiker och debattörer förhåller sig till huvudsaker, bisaker, ideologiska skygglappar, drömmar och egennytta får avgörande betydelse för Sveriges utveckling. På många sätt har svenska framgångar byggts utifrån pragmatiskt politiskt hantverk. Och en liberal inriktning har Sverige haft under en längre tid, även om den tiden nu börjar ifrågasättas ordentligt. Alice Teodorescu är väldigt skicklig på att knivskarpt sätta ord på samhällsfenomen som många inte lyckas se, eller undviker att se. Läs gärna hela hennes artikel som bifogas nedan.

Kan man avgöra om någon är liberal med utgångspunkt i dennes syn på om Alliansen kan bilda regering med stöd av SD? Nej, självklart inte. Ändå framställs det så i en alltmer förvirrad inrikespolitisk debatt. När alla frågor reduceras till ett ställningstagande för eller emot SD, när storkoalitioner över blockgränserna föreslås för att utestänga dem från inflytande, hamnar oundvikligen sakfrågorna och de ideologiska avvägningarna i skymundan.”

”Liberalismen är en politisk ideologi som främst, men inte uteslutande, inbegriper perspektiv på staten, marknaden och individen och hur de relaterar till varandra. Liberalismen kan uttryckas som en ekonomiskt mer vänsterlutande socialliberalism, med större tyngdpunkt på ekonomisk jämlikhet. Men likaväl är libertarianism, eller nyliberalismen (kärt barn har många namn), ett uttryck för liberala idéer men med betydligt större tyngd lagd vid den enskildes autonomi från staten; frihet på bekostnad av jämlikhet.”


”I grunden handlar skillnaderna mellan dessa, och många andra, inriktningar av liberalismen om fokus läggs på positiv eller negativ frihet - alltså frihet till något, exempelvis offentliga transfereringar, eller frihet från statlig inblandning.”
”För socialliberaler, precis som för socialdemokrater, är tron på den omfördelande välfärdsstaten stark. Mer renodlade nyliberaler föredrar den tunnare staten. Det vill säga en minimal stat vars uppgift är begränsad till att upprätthålla fundamental säkerhet och frihet för den enskilde.”
När denna liberala ledarsida, liksom Expressens och Dagens Industris dito bara för att nämna några, tidigt påtalade vikten av en långsiktigt hållbar migrationspolitik och en resultatinriktad integrationspolitik anklagades vi för att svika de liberala idealen. Våra skrivningar om behovet av att värna samhällskontraktet och den välfungerande staten tolkades som uttryck för en växande konservatism.”
”Att liberalismen av vissa ansetts innebära ett ställningstagande för krav- och gränslöshet samt en försvagad stat, medan sådant som trygghet och tillit mellan människor förklarats som konservativa påfund, tyder på bristande kunskap om de finare ideologiska nyanserna.”
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-liberalismen-förutsätter-en-fungerande-stat-1.10058772

Dagens kalkon
Nättrollen och människor som hatar ute på sociala medier. Det krävs definitivt hårdare tag mot dessa destruktiva inslag i människors vardag.
https://www.expressen.se/ledare/nattroll-spricker-i-cellen-las-in-dem/

Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Hon är en lysande och modig liberal debattör. De som säger sig vara liberalt inriktade borde självklart ta del av hennes tankegods. Det kombinerar ofta hjärna med hjärta, även om hjärtat oftast uttrycks i konsekvenserna av den politiska väg framåt hon förespråkar. Så mycket känslor öser hon inte på med och identitetspolitik gillar hon inte alls. Fler som henne i svensk debatt skulle bättre bidra till en positiv morgondag för våra barn och barnbarn. Självklart måste politiker försöka maximera resultaten av sina sakpolitiska förslag. Vissa förslag är viktigare än andra.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-liberalismen-förutsätter-en-fungerande-stat-1.10058772

fredag 19 oktober 2018

Alliansbudget

M gav löfte om en Allianspolitik
Svenskarna som helhet, och Uppsalaborna som del av Sveriges 290 kommuner, röstade inte för en vänster och tillväxtovänlig politik. I Uppsala kommer ändå Uppsalaborna utsättas för en sådan politik. Nationellt kan vi slippa det om väljarnas önskade riktning i politiken respekteras. Jag tycker som demokrat att den ska respekteras före individuella eller partipolitiskt kortsiktiga intressen.

Efter moderatledarens första försök att bilda regering avslutade han försöken med bland annat orden typ ”jag erbjöd att M skulle driva en allianspolitik även om övriga Allianspartier inte ingår i regeringen”. Vilket fantastiskt erbjudande för övriga Allianspartier som på intet sätt vill acceptera det parlamentariska läget. Ett sätt att åter ge borgligheten möjligheten att, i någon form ta över ordförandeklubban i Sveriges regering, är de fyra lägger fram en gemensam budget. Det är en mycket god idé. Och om den går igenom riksdagen för att SD väljer att rösta så, då är det så. Och det kan aldrig vara fel att driva egen politik ”trots” att partier man har mycket stora politiska avvikelser med ibland håller med. Jag tycker att det är helt otroligt att det inte tycks ha funnits någon vettig plan för regeringsbildning trots att sannolikheten för att det som hänt skulle hända har varit mycket hög länge. Och den fortsatta röran stärker bara flanker i politiken som V och SD, vilket polariserar vår befolkning allt mer. Det är djupt beklagligt och onödigt. Jag hoppas det är praktiskt möjligt för Alliansen att lägga ett gemensam budgetförslag!
http://www.gp.se/ledare/bostr%C3%B6m-l%C3%A4gg-fram-en-alliansbudget-1.10043032
Ett gemensamt budgetförslag är något annat än en regeringsbildning. Men det blir ett starkt maktspelsdrag i linje med väljarnas sakpolitiska vilja. Och ja, SD får avgöra om budgeten går igenom eller ej. Precis som Alliansen i sin helhet lät SD avgöra valet av riksdagens talman.

Med en Alliansbudget inom staten borde alla hinder för en moderatledd regering, som gett löften om Allianspolitik, vara borta. Väljarna vill i stor majoritet inte ha vänsterpolitik eller tillväxtfientlig politik. I ljuset av att SD aldrig kommer att stötta C eller MP i en regering är det klokt att finna pragmatiska vägar framåt som erbjuder svenskarna så mycket Centerpolitik som möjligt utan att förlora ”sin själ”. Fram med den gemensamma budgeten!
”K-G Bergström tror inte heller att en regering med alliansen och MP är särskilt trolig: – Med tanke på att den skulle innehålla de två partier som SD tycker sämst om, C och MP, skulle SD inte missa något tillfälle att fälla den.”
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/k-g-bergstrom-om-c-och-l-desperata/

Dagens kalkon
De finanstjuvar som tycks ha plundrat Europeiska skattebetalare på många miljarder kronor. Smarta personer kan alltid hitta ”hål” i alla system. De flesta tror jag dock inte vill vara kriminella. Hoppas de både åker fast och att de som straff blir av med alla tillgångar som kan kopplas till dem och långa fängelsestraff.
https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/ekonomi/fakta-europas-storsta-skattestold-i-modern-tid-sa-funkar-skatteupplaggen

Dagens stjärna
Jan Larsson. En tidigare ”höjdare” inom Socialdemokratin. Läs den bifogade artikeln. Den är lysande. Jag tolkar den bland annat som att han stödjer C Uppsalas ständiga kamp för Inkluderingsjobb. Och behovet av reformer är omfattande och akut. Heja Jan Larsson!

Det slog mig att jag hört samma tanke förr, på 1990-talet. New Labour skulle reformera den brittiska arbetsförmedlingen. De var på besök för att se hur det fungerade här. Vi i det svenska regeringskansliet förundrades över att en punkt i programmet var att måla om så att de arbetslösa inte skulle stigmatiseras av tristesen. ”Haha”, sa vi – om de ska reformera genom att måla om så kommer de aldrig komma ikapp.”

”Ombytta roller alltså. Det är bra att svenska ministrar kommer hem med nya perspektiv, lösningar och angreppssätt, på samma sätt som alla företag ständigt benchmarkar sig mot de bästa konkurrenterna för att inte halka efter. Den svenska instinkten så fort vi är utomlands, att förundrat betrakta andra länders tillkortakommanden och konstatera ”in Sweden we have a system for that”, är allra mest ett uttryck för grav självgodhet.”

”In Sweden, we used to have a system for this!Men nu funkar inte systemet längre. Sverige är underinvesterat – inte bara i det som bygger ekonomisk tillväxt, som krönikörskollegan Annika Winsth här i Affärsvärlden ofta påtalar. Vi är också under­investerade i sådant som märks först när det kör ihop sig – pensioner som är långt lägre än lönen, poliser som inte kan komma när man ringer, busskurer som inte lagas om de sparkas sönder, timme ut och timme in på akuten med ett barn som har halsfluss.”
”Om inte det grundläggande fungerar så försvinner känslan av att tillväxt, produktivitet och teknik leder till något bättre för alla. Varje sent tåg, varje hål i vägen, varje bortslarvat paket på posten blir ett bevis för att utvecklingen för de allra flesta bara medför försämringar.”
https://www.affarsvarlden.se/kronikor/jan-larsson/sverige-behover-en-ordentlig-fixarhelg-6935468?fbclid=IwAR3Ysil0uiQRfVfZ1ZFo9_KUd_1w0GLBEG6Oz7IuIZFrU0csRBoDd4nx5n4

torsdag 18 oktober 2018

Fartens betydelse

Riskminimering 
Sommaren 2016 gick tidigare riksdagsledamoten Staffan Danielsson och jag ut med att Alliansen inte hade regeringshållbarhet om inte migrationsfrågorna löstes ut mellan de fyra borgliga partierna. Vi menade att den redan då borde försöka kompromissas ihop för att Alliansen skulle vara ett seriöst regeringsalternativ. Uppenbarligen klarade inte C, M, KD och L i riksdagen av den viktiga uppgiften. Samtliga partier hade fått ge och ta om viljan funnits att lösa ut den gordiska knuten, en knut som med nödvändighet behövdes lösas ut för att trovärdigt stå eniga efter valdagen. Att den parlamentariska situation vi har skulle vara en överraskning är inte trovärdigt. Riskminimering kallas det när man försöker lösa ut ”knutar”. Sannolikt var detta självklart för de flesta av Allianspartierna, men kortsiktig röstoptimering fick gå före kompromisser som skapade en stabil grund för Allianssamarbetet. Hade en kompromisslösning gett ett samlat Alliansen ett större väljarstöd? Kanske, kanske inte men det hade definitivt erbjudit ett seriöst regeringsalternativ. Väldigt många borgliga väljare är redan besvikna över vänsterutvecklingen i Uppsala och över det som händer i Sveriges riksdag. Farten vid problemlösning har stor betydelse. Små problem tenderar att bli större om man inte ordentligt tar i dem och löser dem. Min övertygelse är att dessa fyra partier hade kunnat kompromissa fram en gemensam migrationspolitik som hade gett lika många riksdagsröster eller flera i valet 2018. Svaret får vi aldrig. Vi vet dock att det fortsatt är runt migrationsfrågorna som de stora sakpolitiska problemen finns mellan C, M, KD och L. Och vi vet att Socialdemokraterna och Moderaterna står nära varandra i migrationsfrågor. Kanske har deras närhet inom migrationspolitiken att göra med att de ser sig som regeringsbärande.
http://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/centerpartister-centern-aventyrar-alliansen/
http://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/stefan-hanna-c-till-attack-mot-egna-partiet-4320207.aspx
https://alltomhistoria.se/samhalle/myter/vad-var-den-gordiska-knuten

En liberal Europaparlamentariker framför idag sina förhoppningar om en reviderad och pragmatisk asylpolitik inom EU. Samtidigt ger hon tydliga signaler om att sannolikheten är mycket låg. Jag delar hennes syn att det är djupt beklagligt att EUs ministerråd inte ens kan enas om en anständig gemensam ”lägstanivå”. Jag delar också hennes önskemål om en process för ekonomiska flyktingar då många av dessa idag försöker utnyttja asylrätten. Frågorna är både mycket komplicerade och känsliga. Migrationsfrågorna kommer under överskådlig tid ha stor politisk betydelse inom alla EUs länder.
http://mobil.unt.se/asikt/debatt/gemensam-asylpolitik-forst-5109430.aspx

På många sätt skulle en C, L och MP-regering vara intressant. I ljuset av att migrationsfrågorna är så centrala är det osannolikt att det blir en verklighet när riksdagens talman summerar sina regeringsbildningsförsök.
http://mobil.unt.se/ledare/ratt-kvinna-for-jobbet-5109844.aspx

I gårdagens ledare i UNT konstaterar Maria Ripenberg att det är dags att gå vidare och betrakta Allianssamarbetet som historia. Liberalernas svek i Uppsala ska sannolikt försöka slätas över. Det går inte att släta över eftersom L aldrig gav Alliansen en seriös chans. Att skylla det på personkonflikter är inte trovärdigt. Det är mycket spårbart att följa vad olika partier gjort i nämnder och i kommunfullmäktige. Det är också spårbart vad olika politiska företrädare sagt. Att försöka sätta ljuset på en ”personlig konflikt” istället för på Liberalernas stora svek är en smart strategi, särskilt om man också fått understöd från några inifrån ett annat parti. Ripenberg gör dock ett stort ideologiskt och sakpolitiskt tankefel när hon försvarar Liberalernas agerande. Visst har alla allianspartier mer eller mindre stora politiska skillnader. Det är fyra enskilda partier som samarbetat under Alliansflagg. Visst är Socialdemokraterna mycket svagare än förr. MEN många av de viktigaste skillnaderna mellan partierna är definitivt större mellan C och L i förhållande till V, L och MP än vad de är med M och KD. Jag skulle gärna vilja läsa en replik från Maria och förstå om hon anser något annat. ”Bara” inom den ekonomiska politiken kan vi finna stora skillnader som talar för att L i betydligt större utsträckning tillhör C, M och KD än V, MP och S.
http://mobil.unt.se/ledare/bar-bort-kulisserna-5108613.aspx

Farten i att få fram en fungerande asylprocess inom EU är allt annat än hög. Farten i att få fram en legitim regering för Sverige har också mycket att önska. Ibland måste definitivt farten vara högre än den är. Ibland behöver den tveklöst sänkas. Stora människovärden står ofta på spel.

Farten i trafiken
Är människors liv och hälsa viktigare att försöka skydda än att tillåta slapphet i övervakningen av fordonshastigheter i tätbefolkade områden?
https://www.vti.se/sv/Forskningsomraden/Olycksdata/
https://www.youtube.com/watch?v=ERbwbidd7Z4
https://www.trafikverket.se/resa-och-trafik/Trafiksakerhet/Din-sakerhet-pa-vagen/Hastighet/

Patrik Kronqvists reflektioner om att börja med fartkameror inne i städerna ska tas på allvar. Det är på tok för många som inte håller fartgränser i tätbefolkade områden. Eftersom polisens resurser både är begränsade och möjligheterna att ha centrala kontrollplatser är mycket begränsade är centrala fartkameror absolut intressant att överväga.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/satt-upp-fartkameror-aven-inne-i-staderna/
Dagens kalkoner
Lagstiftare och handläggare på Migrationsverket som inte pragmatiskt hanterade ärendet så att Denis får stanna i Sverige! Om lagstiftningen medger något liknande när mamman är död, pappan avsagt sig vårdnaden och hans mormor och morfar bor i Sverige, måste lagstiftningen förbättras. Hela idén att fullfölja utvisningen när pojkens mamma är död är idiotisk och enligt mig kraftigt i strid med Barnkonventionen. Gör om! Gör rätt! Snabbt! Underbart att se hur starkt svenska folket reagerat på detta ärende och att det tycks ha gett resultat.
https://samnytt.se/6-arig-pojkes-mamma-dog-ska-utvisas/

Myndigheter som bedriver aktivism.
https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/myndigheter-ska-inte-agna-sig-at-aktivism/

Dagens stjärna
Håkan Boström. Det är viktigt att tänka pragmatiskt och långsiktigt för att olika ställningstaganden ska bli bättre än sämre. Ibland står valen mellan "pest eller kolera". Decemberöverenskommelser eller storkoalitioner riskerar tveklöst att förstärka missnöjespartier på flankerna. Sakpolitiken och det långsiktiga tänkandet behöver få större genomslag när politiska samarbeten skapas. Vi får se hur det går nationellt men sakpolitiken måste alltid få stort genomslag vid olika politiska ställningstaganden. Väljarförtroendet står på spel.

"Anledningen till att Moderaterna och Socialdemokraterna existerar som partier är att de tycker olika. Utan ett krisläge skulle de låsa varandra till handlingsförlamning i samma regering. Den tyska storkoalitionsregeringen har fått se sitt väljarstöd minska med närmare en tredjedel sedan 2005. SD:s motsvarighet, Alternative für Deutschland, är nu större än de tyska socialdemokraterna i opinionen."

"Ansvarstagande handlar inte om att det ska kännas bra för stunden eller om att två sina händer. Det handlar om att tänka igenom de långsiktiga följderna av sitt agerande. Även när det bär emot på kort sikt. Än finns tid för C och L att känna mindre, tänka framåt och tänka om."
http://www.gp.se/ledare/bostr%C3%B6m-c-och-l-g%C3%B6r-sd-en-tj%C3%A4nst-1.9995555

onsdag 17 oktober 2018

Reparerad demokrati

Förtroendekris
Igår hade Centerpartiets partiorganisation i Uppsala ett extra kretsstyrelsemöte. Ett ärende var på dagordningen. CUF tyckte att jag borde avgå med hänvisning till att jag deltagit i några debatter som de tyckte att de skulle ha deltagit på, även om arrangörerna bett om högsta möjliga lokala representation. De gillade inte en ”dissa” DDR-kampanj som var en valkampanj med frihetsbudskap framarbetad av valarbetare med ekonomiskt stöd beviljat av valledningen. En valledning tillsatt av Kretsstyrelsen. Och de gillade inte att jag efter uppdrag från en större lokal centerpartigrupp tydligt kommunicerade Centerpartiets missnöje med att Liberalerna spräckt Alliansen och dubbelspelat. I en lång intervju, efter Liberalernas medlemsmöte, som slutligt bekräftade att L gått över till vänstern, var jag sarkastisk om Liberalernas motiv för sveket. Jag håller med ungdomsförbundarna att jag inte borde ha uttryckt mig sarkastiskt utan bara konstaterat i normal ton att Centerpartiet nu är Uppsalas ledande parti på liberal grund, vilket garanterat haft stor betydelse för Ls agerande. I synnerhet i ljuset av att deras kraftiga vänstersväng rikligt belönats med fina titlar av Socialdemokraterna. Ja, ja nu är det framåt som gäller. Oppositionsrollen är mycket viktig och den ger Centerpartiet möjlighet att profilera sig inom alla politiska frågor. Det är tveklöst en fördel i valrörelser.

Visst är det tråkigt när man drabbas av kritik. Och det är viktigt att ta konstruktiv kritik på allvar. Då kan kritiken omsättas i konstruktiva förbättringsåtgärder. Är kritiken ”bara” del av ett ständigt politiskt maktspel är det svårare att veta hur man ska förhålla sig. Jag är mycket glad över att en enhällig kretsstyrelse igår uttryckte sitt förtroende för mig. Maktkonflikten finns kvar som vi hoppas kan hanteras klokare efter att Centerpartiet i Uppsala i november har lite konfliktlösningsstöd. Min förhoppning är att den insatsen tydligt ska lägga problembilden på bordet och att vi därefter kan lösa dem på något konstruktivt sätt. Vi får se hur det går.

Förtroende är färskvara. Människor känner eller känner inte förtroende för kända människor som de inte ens träffat. De flesta människor vinner inte alla andra människors förtroende. Inte ens om man är med i samma lag. Särskilt inom politiken finns gott om maktgrupperingar och intrigerande. Om du sett serierna ”House of Cards” och ”Designated survival” har du fått en känsla... Även spelet inom Uppsala kommun och inom Sveriges riksdag bjuder på mycket olustigt, svekfullt och moraliskt förkastligt. För att sätta förtroende i perspektiv kan vi ta förtroendet för riksdagens partiledare som exempel. En imponerande förtroendeökning av Uppsalapolitikern Ebba Busch-Thor. Men även de som anses ha högt förtroende har också många som inte känner förtroende för dem. Även inom de egna leden. De allra flesta inom egna led är dock kloka nog att hålla missnöje internt och inte agera så kallade ”nyttiga idioter” åt politiska motståndare. Studera gärna bifogade förtroendesiffror så finner du tydligt att många saknar förtroende för dem som anses ha högt förtroende.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/ebba-busch-thors-partiledarfortroende-har-tredubblats/

Generellt har vi politiker mycket hemläxa att göra för att återvinna fler av våra invånares förtroende. Allt för många politiker tycks se det politiska arbetet som ett roligt spel och inte det ansvarsfulla och viktiga uppdrag det innebär. Bland annat att företräda relevanta invånares bästa och kompromissa för att påverka så mycket som möjligt. Kompromissa utan att sälja ut sin ideologiska själ. Lotta Grönings krönika är mycket läsvärd. För väldigt många fler än 1,1 miljoner väljare är det förtroendenegativt att helt låtsas som att dessa 1,1 miljoner människor inte ska få ha en röst som tas på lite allvar. Det innebär inte att man ska samarbeta med dem.

"Faktum är ju att 1,1 miljoner människor proteströstade tydligt på SD. MP tappade fyra av tio väljare. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin och de förlorade förtroendet hos medlemmarna i facket. Moderaterna har inte fått något bevis på att deras politik är rätt. Ändå sitter de alla kvar på sina piedestaler och ser det som självklart att de ska leda landet. De har stängt dörren till sina väljare, de skäller och stönar över hur politiker i landsting och kommuner tar ansvar efter valet. En bannbulla har gått ut att inte samarbeta med SD."
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/nu-slass-forlorarna-om-vem-som-ska-fa-makten/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR2Qv7OPhzBMLb8pjw_44QHvQLhz3IhyKRS4PeXA3seUIi7U4pU-sA2ylAc
Dagens kalkon
Politiker som inte tar sakpolitiska frågor på största allvar och strävar efter maximal utdelning på egna politiska förslag.  Historiska perspektiv är viktiga, men glöm aldrig sakfrågorna.

På vilken sida i historien kommer du hamna? Frågan har blivit central för vissa debattörer i svensk politik just nu. Är du en av de som öppnade för fascismen eller tillhör du de som resolut stängde porten till densamma? Detta är det teatraliska motsatsförhållande som många försöker reducera politiken till.”

”Sveriges brist på verkliga upplevelser av krig i modern tid, eller kamp mot fascism och kommunism på hemmaplan, är snarast en förutsättning för det rollspelande som en del svenska politiker och debattörer nu ägnar sig åt. Utan förankring i riktiga erfarenheter tar man sin tillflykt till de ödesmättade narrativens värld. Så fylls behovet av mening i en annars ganska torftig och torr politisk tillvaro.”

”Detta är teaterpolitiken. Men det existerar faktiska intressemotsättningar i Sverige om statens roll och storlek, skattetryckets omfattning, migrationspolitikens utformning och mängden regleringar i marknadsekonomin. Det är, för den som glömt vad det innebär, vad vi brukade benämna som sakpolitik.”
http://www.gp.se/ledare/cwejman-när-politiken-blir-teater-och-historia-ett-slagträ-1.10019194

Dagens stjärnor
Alla som kom fram till mig, på de tre fik jag haft möten på idag, och berättade att de röstat på mig. Bland annat en förtjusande 91 årig dam. ”Alla” var totalt fem personer. Det är inte så vanligt att jag får liknande ”klappar på axeln”. Antar att de ville visa mig moraliskt stöd. Två av dem var ordentligt arga på Liberalerna. En av dem var den 91 åriga damen.

tisdag 16 oktober 2018

Slöseri

Ditt och mitt fel
Varför sköts vårt gemensamma, det offentliga, inte bättre? Varför var inte ekonomiska frågor viktigare än vad de var i valen 2018? Nästan alla vuxna människor vet att vi kraftigt begränsas av vårat ekonomiska utrymme. Utan ekonomiska muskler begränsas våra personliga möjligheter att leva det liv vi önskar. Samma logik gäller för ett samhälle. Bara ett väl fungerande och konkurrenskraftigt samhälle har råd att erbjuda sina invånare till exempel skolgång för alla, omsorg och vård till alla behövande och så vidare. När väljarna röstar fram slösaktiga och ekonomiskt oansvariga partier att leda till exempel en kommun drabbar det även dem som röstat klokare. Precis som för oss enskilt går det inte att komma ifrån effekterna av en dåligt skött ekonomi. De effekterna blir tveklöst sämre skolgång för våra elever, långa köer och dålig kvalitet inom omsorg och vård, dålig kvalitet på viktig infrastruktur och allt mindre utrymme för stöd till idrott och kulturverksamheter.

På gårdagens första kommunfullmäktige valdes S, MP, L med stöd av V att leda Uppsala kommun. Nu kan inte ens lokala medier trovärdigt fortsätta att köpa minoritetsstyrets försök att framstå som ”mittenstyre”. V+S+MP och MP är ett vänsterstyre och ska betecknas för vad de är. Det blir tuffa tider som väntar för oss Uppsalabor. Socialdemokraterna har en partikultur som försöker ta ansvar inom ekonomiska ramar, så är det. Eftersom vi nu har ett minoritetsstyre där Liberalerna ingår med starkt stöd av Vänsterpartiet är sannolikheten att kommunens ekonomi kommer att äventyras hög. Håll i hatten kära Uppsalabor. Slöseriet av skattemedel blir sannolikt omfattande när krafter som inte fokuserar på konkurrenskraft, kvalitet och effektivitet får styra. Exemplen på slarv och bristande ekonomiskt ansvarstagande är många. Bifogad artikel beskriver några exempel.
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/uselt-att-kommuner-bortforklarar-slarv-24295
Dagens kalkoner
Stefan Löfvén. En historiskt avsatt statsminister är inte bärare av det som krävs för att leda det svåra och nödvändiga reformarbete Sverige måste påbörja skyndsamt. Sverige tappar redan fort konkurrenskraft, kvaliteten inom omsorg och vård är redan oacceptabel och till exempel landets spårinfrastruktur har stora kvalitetsbrister.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/fragorna-som-ar-aktuella-i-dagens-talmansrunda/

Traditionella partier som inte politiskt tar väljarnas oro på största allvar.
”Men de senaste åren har partiet förändrats. I stället för att, som tidigare, fokusera på investeringar i utbildning, forskning och teknik har CSU valt att porträttera sig själva som fiskala förvaltare. Vem vill rösta på en revisor?”

”Bayern tog emot lejonparten av flyktingarna som kom till Tyskland under krisen 2015, och trots att delstaten har lyckats relativt väl med att integrera de nyanlända har migrationsfrågan blivit infekterad.”

Lärdomen av Bayerns delstatsval fångas bäst i ett tyskt ordspråk: Den som jagar två harar på en gång, kommer inte att fånga någon.”

Dagens stjärnor
Centerpartiet i Uppsalas nya kommunfullmäktigeledamöter som gjorde en lysande första insats i sitt första hedersamma uppdrag. Det blev som vanligt ett mycket längre möte än nödvändigt...

måndag 15 oktober 2018

En ny världsordning

Blir även EU totalitärt
Det är tveklöst så att de nationalistiska vindarna blåser runt om på vår jord. Det är verkligheten, även i allt fler delar av Europa. Många mediatyckare och liberalt orienterade politiker tycks sakna insikt om kraften i dessa vindar. Vinden kommer inte längre bara från öst, utan även från väst. Susanna Birgerssons bifogade oro om att hela EU snart kan ha en stor protektionistisk majoritet är viktigt att ta på största allvar. Valet i Tysklands delstat Preussen talar sitt tydliga språk. Stora delar av Europas befolkning är missnöjda. Det är hög tid att inse det om det inte ska spåra ur ordentligt i nästa globala lågkonjunktur.
https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/vad-skulle-bildt-saga-om-populisterna-tar-over-eu/
Aldrig tidigare har möjligheterna att övervaka oss enskilda människor varit så kraftfulla som idag. Även om vi är många som störs av hur spårbart allt är även i våra liberala samhällen är det inget jämfört med hur verkligheten är i många andra delar av världen. När kontanterna är avvecklade är verkligheten nästan till 100% spårbar. Är det ett problem? Vad tror du om du studerar vår mänskliga historia ordentligt. Politik i en demokrati handlar om att människor vågar tycka som de tycker, oavsett hur dumt just du och jag tycker att någon tycker. När demokratin inte längre är given och totalitära krafter växer sig starka brukar de också kraftfullt försvara sin maktposition. Ett kraftfullt försvar som inte handlar om argument utan genom trakasserier och våld för att få sin egen vilja igenom. Håll med om att den fantastiska teknik vi idag har också är skrämmande om den används på ett demokratiskt förkastligt sätt.
https://www.nyteknik.se/kronikor/kina-ar-pa-vag-mot-det-perfekta-overvakningssamhallet-6891158

I Sverige ger Anna Dahlberg, ledarskribent i Expressen, en mycket läsvärd reflektion över hur den svenska ”mesigheten” fått ett högt pris i en ny tid. Så högt att den i sig bidrar till allt fler önskemål om mer auktoritära ledningar. I Uppsala är jag stolt över att Centerpartiet ”tar konflikten när det inte fungerar”.


Hur hamnade vi här? En omständighet som inte går att blunda för är att problemen tycks vara mest akuta i utanförskapsområden. Det öppnar för två möjliga förklaringar. En skulle kunna vara att olika former av normbrytande beteende - i synnerhet bland pojkar och unga män - är en reaktion på själva segregationen.”

”Man känner sig bortvald och svarar med att gå i klinch med majoritetssamhället. Ambulansen eller lokalbussen får symbolisera samhället och blir måltavlan för vreden. Att konsekvenserna främst drabbar de boende i området har ingen betydelse.”


”Det riktar sökljuset mot det svenska förhållningssättet till auktoritet. Alltsedan 68-vågen har det funnits starka anti-auktoritära strömningar i samhället. Mycket som har följt i spåren av du-reformen har givetvis varit välkommet. Men strävan efter att riva alla hierarkier har en uppenbar baksida. Lärare blir mentorer, föräldrar blir kompisar, chefer blir lagledare. Roller och ramar suddas ut, och därmed även ansvarsutkrävandet.”

”Dialog, samverkan och inkludering låter bra och är ofta eftersträvansvärt. Men vem ska ta konflikten när det inte fungerar?”

Dagens kalkon
Människor som använder hot och våld för att försöka påverka olika beslut.
https://www.expressen.se/nyheter/gisslandrama-pa-tagstation-i-tyskland-/

Dagens stjärna
Gunnar Wetterberg. Ja, vi behöver många rakryggade pragmatiker inom kommunen.
I den utdragna röran efter valet saknar jag en sådan politiker. Nils Edén växte upp med det gamla politiska systemet med majoritetsval, som 1908 ersattes med det proportionella systemet med listval. Listorna gav partierna långt större makt över kandidaterna än de tidigare hade haft. Edéns företrädare Karl Staaff drev igenom att hugade liberaler måste svära på partiets valprogram för att få stöd.”

”Det är sorgligt att politiken dekat ner sig så till den grad att en partiledare som sätter principerna före partiets överlevnad numera är otänkbar.”
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/sokes-en-statsman-som-satter-principer-fore-parti/

söndag 14 oktober 2018

Historiska lärdomar

Demokratins gränser
Allt fler ungdomar tycker att totalitära statsskick bättre kan tjäna folket. Den utvecklingen lyfte Rädda Barnen i en debatt under valrörelsen. Att allt fler yngre tänker så är mycket negativt. Vad är det som händer i ett samhälle som det svenska när en sådan mental förändring äger rum bland allt fler? Och hur respektfulla är våra partiers företrädare mot folkviljan? Om folkviljan inte återspeglas i vilket/vilka partier som får hålla i ”taktpinnen”, axla ledarrollerna, vad leder det mot? Frågar du mig leder det mot att de politiska ytterligheterna bara stärks och stärks. Ytterligheterna är enkelt uttryckt uttryck för missnöjesröster. En stor andel av väljare som röstar Fi, V och SD röstar mot de övriga partierna, inte för det ytterlighetsparti de valt som bas för sin protest.

Men även inom partier som klassar sig som demokratiska finns odemokratiskt inriktade människor som vägrar acceptera stora majoriteters demokratiska ställningstaganden. Visst är det intressant att några få människor efter tydliga provval, nomineringsstämmor, allmänna val och val om gruppledare ändå fortsätter och fortsätter att inte respektera den stora majoritetens ställningstaganden. Liknande beteende är inte bara självdestruktivt, det bidrar starkt till ett ökat politikerförakt och fler som tappar tron på demokratin som styrsystem.

Hur vitaliserar vi åter demokratin? Måste det bli sämre innan det blir bättre? Hur kommer allt svagare demokratier kunna hävda sig mot andra mer totalitära styrsystem? Totalitära styrsystem som växer i styrka. Vad kan vi lära av vår mänskliga historia för att vända den negativa demokratiska utvecklingen i Sverige, övriga Europa och i USA? I min värld är en del av den negativa utvecklingen att pragmatism blivit en ”bristvara”.
https://www.fokus.se/2018/10/mitten-ense-ja-till-nej/

Sovjetunionens statsskick kan definitivt inte klassas som demokratiskt. Många vänstermänniskor argumenterar för att de var en demokrati, och att även Kinas enpartistat är en demokrati. För mig ska en demokrati innehålla alternativa partier. När det inte finns möjlighet för invånarna att byta ut människor, från maktgrytor, som inte levererar bra åt folket finns demokratisk förbättringspotential. Enpartistater kan fungera utmärkt men, som med alla andra maktstrukturer som inte ständigt utmanas, blir de lätt korrupta och farliga. Hade nedan Sovjetexperiment med apor kunnat genomföras i ett Europeiskt land efter Nazi-Tysklands fall? Jag tror inte det. Apor som specialsoldater, sug på den ett tag.
https://varldenshistoria.se/vetenskap/arme-av-apor-skulle-gora-sovjetunionen-oovervinnelig

Människan, homo sapiens sapiens, har bara funnits i drygt 3 miljoner år. Genetiskt är vi mest lik vissa aparter. Vi härstammar från lemurer. Ryssarna försökte utnyttja apornas rörlighet, styrka och den onda gen vi delar som hemligt vapen i krig. Försöken misslyckades. Jane Goodalls chimpansstudier visade tydligt hur vidrig vår ”onda gen” kan vara. Hennes studier visade samtidigt en massa positiva egenskaper. Istället för att försöka maktspela med de dåliga anlagen är det kanske hög tid att lära av deras goda egenskaper. Tänk om vi åtminstone kunde ge tanken att chimpanserna kan lära oss något viktigt om oss själva en chans.
Dagens kalkon
De som inte tar faktumet att allt fler av våra yngre invånare lider av psykiskt ohälsa. Personligen tror jag att sociala nätverk och ”alltid tillgänglig” påverkar många mycket negativt.
”På bara ett decennium har andelen ungdomar mellan 10 och 17 år som fått en psykiatrisk diagnos eller psykofarmaka fördubblats.”
”Ett tydligt tecken på att något inte står rätt till i samhället. Även i åldersspannet 16-24 år ökar den psykiska ohälsan kraftigt: En 70-procentig uppgång på tio år. Bland studenter uppger varannan att de har problem med ängslan, oro eller ångest.”
Dagens stjärna
Ulrica Schenström. Jag tror tyvärr också att politiken polariseras än mer. I synnerhet i en verklighet där övriga partier inte vet vilken fot de ska stå på. ”Några slutsatser går att dra från detta. Vänsterpartiet har gjort en väldigt bra valrörelse och det beror nog inte enbart på att Sjöstedt själv bor i området och delade ut valsedlar på morgonen utan snarare att principfasthet är belönande och regerande är tärande. Miljöpartiet var ytterst nära att röstas ut från riksdagens lokaler i början på valnatten men klättrade senare precis ovanför fyraprocentspärren.”
http://www.gp.se/ledare/schenström-väljarna-belönar-principfasthet-1.9951913