Visar inlägg med etikett Konsensus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konsensus. Visa alla inlägg

fredag 27 juni 2025

Effektivisera Sverige

Har gammelpartierna politiskt mod?

Igår talade både S och M i Almedalen. Givet det Magdalena Andersson sa om Sveriges tillstånd, och att Moderaterna bekräftade det svåra läget, borde de ta gemensamt ansvar för Sverige. Om de på allvar bryr sig om oss svenskar skulle det vara bäst för landets utveckling givet nuvarande läge och Trump i Vitahuset flera år till. De skulle gemensamt få majoritet. De skulle, om de bara brydde sig främst om svenskarnas bästa, kunna kompromissa fram en rimligt bra sakpolitik där de skulle kunna leverera synliga och påtagligt positiva resultat. Stora delar av befolkningen skulle gilla det. Stora delar av näringslivet skulle gilla det. Kommer det att hända? Tyvärr är sannolikheten låg. Särskilt Moderaterna har garanterat svårt för det bland många av sina aktiva ledande politiker. Politiker som fått hatet mot sossarna med modersmjölken. 

Den politiska verkligheten har kraftigt förändrats. Närmast ”mitten” är idag socialdemokrater och moderater. I ”mitten” finns runt 70 procent av svenskarna. Den ”mitten” inkluderar inte nyliberal extremism eller extrem liberal ”woke”. Den inkluderar en hållbar ekonomisk politik, en väl fungerande skola, ett väl fungerande socialt skyddsnät när vi av olika skäl faller, ett väl fungerande sjukvårdssystem, ett värdigt åldrande, ett väl fungerande Försvar och rättssystem, en positiv inställning till näringslivet och tydlighet om det egna ansvaret. Om S och M vill svenskarnas bästa borde de efter valet 2026 samverka. S blir garanten för rimlig rättvisa och för allmänintresset. M blir garanten för äganderätten, det fria företagandet och att skatterna inte skenar.

Eftersom inga bra alternativa lag ser ut att bli möjliga är S & M det bästa. Även om det är smärtsamt för många av deras partister. Pragmatism för Sverige och svenskarna enkelt uttryckt. Centerpartiets nyliberala ekonomiska politik gör dem svåra att regera med. SD i en regering som fattar konsensusbeslut blir inte bra för Sverige. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska inte ingå i en konsensusregering. Glöm inte att väldigt mycket verklig makt flyttats från Sveriges riksdag till EU och NATO! ”Bara” det talar för nytänkande och mer sammanhållning i rikspolitiken.

Även Håkan Boströms, GP, resonemang nedan talar för nytänkande inom svensk politik. Kopplat till många av dagens stora problem och möjligheter krävs politisk exekutiv förmåga. Då har det stor betydelse vilka som ingår i en regering. Glöm inte att Sveriges regeringar fattar kollektiva beslut. 

Vi lever i en tid där experter av olika slag ifrågasätts allt mer. Delvis är det sunt. Även specialister kan ha fel. En blind auktoritetstro till experter är paradoxalt nog motsatsen till ett vetenskapligt förhållningssätt. Ofta är det människor utan egen erfarenhet av forskning som talar om att vi ”måste lyssna till vetenskapen”. Forskarna själva vet att ett vetenskap mer handlar om argument, källkritik och metodmedvetenhet snarare än om att slå fast absoluta sanningar. Det gäller särskilt i samhälls-, historie- och beteendevetenskaperna där det sällan råder enighet kring perspektiv, urval och metodfrågor.”

Tilliten till samhällets institutioner har urholkats. Tydligast synen på universiteten och journalistiken men även märkbar i relation till olika professionstunga yrken inom exempelvis skolan och vården.”

Att expertsamhället utmanas idag brukar tillskrivas sociala medier och internet. Grindvakterna, som bestämde vilken verklighetsbeskrivning som skulle nå ut, har kraftigt underminerats på senare år. Men processen började flera decennier tidigare. Expertsamhället utmanades först från vänster under det sena 1960-talet och 1970-talet. Man bör komma ihåg att vänstervågen då ofta var kritisk mot en socialdemokrati som anklagades för att ha byggt upp en omänsklig byråkratisk koloss där vanliga människor reducerats till kuggar i ett maskineri. På marxistisk jargong hette det att det rationellt ordnade samhället bara dolde makten. Folkhemmet servade den kapitalistiska industrin med frisk arbetskraft och tog hand om de som inte kunde jobba.”

Parallellt med detta har globaliseringen satt nya gränser för nationell politik. Staten har inte kunnat expandera på samma sätt som tidigare. Tvärtom har man behövt hålla igen och ”effektivisera”. Trenden är densamma i hela västvärlden och beror i hög grad på att det är dyrt med tjänster samtidigt som det finns gränser för hur mycket skatt man kan ta in utan att skada ekonomin. Inom socialdemokratin insåg ledarskiktet redan på 1980-talet att löntagarfonder och en övergång till verklig planekonomi inte var ett alternativ om man värnade ett demokratiskt samhälle med ekonomisk tillväxt.”

Det handlar om att universalismen fått sig en törn i bägge fallen – formeln samma välfärdsmodell för alla, samma sanning och verklighet för alla gäller allt mindre.”

Olika medelklasstadsdelar i storstäderna präglas idag av att invånarna där delar livsstil och partipolitiska preferenser. Prideflaggan har blivit en identitetssymbol för långt fler än de homosexuella. Att en så liten grupp som de transsexuella väckt stor debatt handlar bara på marginalen om den gruppens faktiska villkor och problem och i mycket högre grad om deras symbolvärde som gränsöverskridare.”

En central skillnad är dock att tilltron till experter är mycket låg i det nya nationella projektet. Kanske för att det finns en inbyggd motsättning mellan expertsamhällets universalism och det nationella projektets kulturella gränsdragningar.”

Vad vi ser konturerna på är att M och SD både förenas i och konkurrerar om att vända sig till de grupper som inte stödjer den experttunga staten – en expertstat vars typiska representant idag ofta är en progressiv, välutbildad och kvinnlig väljare i storstad.”

https://www.gp.se/ledare/expertsamhallet-har-gatt-hand-i-hand-med-valfardsstaten-.9f1ecc76-a585-4879-a1d2-ffac98614712

Om Moderaterna inte inom kort ska tappa hälften av sitt väljarunderlag till SD kanske de måste visa att de kan leverera välståndsökningar och trygghet tillsammans med S. Vad tror du?

söndag 3 december 2023

Som man bäddar…

Från farligt mjukt till farligt hårt

Det svenska ordet lagom sägs saknas i de flesta språk. Så kanske det är, vem gillar mesigt lagom? Särskilt i en värld som nu där polariseringen mellan tyckargrupper bara ökar. Oavsett vilken sida man tycker sig tillhöra i polariseringskriget gäller orden som USAs tidigare president George W Busch II blev känd för: Antingen är ni med oss eller så är ni emot oss”. Inget utrymme för ”lagom”, för balans, där inte. 

I Sverige fick allt för länge naivism och vänsteridéer genomsyra det svenska samhället. Bidragssystem som exploderade i omfattning, extremt växande offentlig sektor och en katastrofal ordning i våra skolor. Den vansinniga migrationspolitiken orkar jag knappt lyfta längre. Det är sköt att det nu finns en majoritet i Sveriges riksdag för att börja laga en del av det som gått sönder. Med det sagt är det irriterande att pendeln aldrig kan slå ”lagom” även om det är tråkigt. Nu är risken att det hårda blir för hårt, så hårt att vi under lång tid stelnar. Konsensus är en bra strävan i ett framgångsrikt demokratiskt samhälle. Att acceptera en metodik som strävar efter konsensus leder mot lagom. Yin/Yang som filosofi har mycket att lära fler än de som känner till den idag.

Susanna Berigersson, GP, skriver läsvärt om ”högervindarna” och dess skäl. 

De populistiska rörelserna fungerar som ett politiskt korrektiv. De har uppstått och vinner val för att det länge funnits en klyfta mellan politiker och väljare.”

Nationalpopulismen – för att använda ett samlingsnamn – ser ut att stå starkare än någonsin. Det är inte en fluga, det är inte en våg som slår hårt mot klipporna för att sedan dö ut. Fenomenet tycks vara här för att stanna och växa sig starkare, åtminstone under överskådlig tid. Det menade också statsvetarna Roger Eatwell och Matthew Goodwin i boken ”National Populism: The Revolt Against Liberal Democracy” som kom redan 2018.”

”Man kan skrika ”fascism”, plocka fram vuvuzelorna, och göra till sitt livs mål och mening att skambelägga alla som på ett eller annat sätt inlåter sig med de påstådda fascisterna. Det är en strategi som stora delar av Europas politiska och intellektuella vänster har anlagt i några årtionden nu. Resultatet har varit tveksamt.”

”Men det som sker – sent, sent omsider – är en genomgripande förändring av politiken kring migration, integration och brottsbekämpning. Och det sker delvis tack vare att populismen tillåts fungera som korrektiv till den politik som skapat de djupgående problem vi har i dag.”

”Matthew Goodwin skriver i ”Values, Voice and Virtues” att våra hårt polariserade västerländska samhällen behöver söka nya jämviktslägen, nya positioner i det politiska landskapet där konsensus kan skapas. Det kan ske först när populismens legitima anspråk tas på allvar samtidigt som dess mest extrema tendenser och uttryck slipas av inom det politiska systemet. Det är dit vi bör sträva.”

https://www.gp.se/ledare/högerpopulismen-är-här-för-att-stanna-1.116008068



fredag 14 februari 2020

Kvalitet på beslutsfattare

Makten och härligheten
Hur många personer i maktställning har integriteten att göra som Angela Merkels efterträdare, Annegret Kramp-Karrenbauer? Hon ansåg inte att hon ville sitta vid maktens finaste "bord" i Tyskland. I en av världens mäktigaste nationer. Huvudargumenten för att hon lämnade sägs vara att hon starkt ogillar att hennes parti i delar av Tyskland valt att samarbeta med AFD. Tysklands motsvarighet till SD i Sverige. Oavsett vad man tycker om att hon inte gillar ett annat parti eller inte imponeras jag av just hennes integritet. Hur många män i samma situation skulle agera på ett liknande sätt?
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/merkels-eftertradare-kandiderar-inte-till-forbundskansler
https://www.bloomberg.com/news/articles/2020-02-10/kramp-karrenbauer-to-step-down-as-cdu-leader-spokesman-says

Peter Santesson skriver läsvärt i Dagens Samhälle nedan. Även om många personer som sitter i maktpositioner gömmer sig bakom sina organisationsnamn är det viktigt att veta att enskilda personer har stor betydelse för vilka beslut som fattas. Det är därför vi invånare mycket bättre måste kämpa för att motivera erfarna och kompetenta människor att vilja ställa upp som våra företrädare. Människor som inte gör det av maktbegär och för ersättningsnivåer, utan för viljan att vilja tjäna dem de ska representera på ett ansvarsfullt och positivt sätt.

"Just den här gången gäller det apatiska barn, men har vi inte befunnit oss ungefär här förut? Texten varierar, men visan är liksom så välbekant. Den forna moraliskt uppburna tvärsäkerheten inom någon sakfråga punkteras till slut. Takbelysningen tänds plötsligt i badrummet och silverfiskarna springer i panik över golvet mot närmaste brunn. Sedan ska vi skruva på oss och undra hur det kunde bli så snett. Nedräkning kan börja. Den djupaste förklaringen kommer slutligen anses återfinnas i ”vår konsensuskultur”. Klistra igen kuvertet, slå ihop mappen. Då var vi färdiga."


"Kulturförklaringar är bra för den goda stämningen. Problemet är bara att individer på nyckelpositioner ofta kan spela en avgörande roll. Ibland positiv, och då erkänner man den gärna. ”Han spelade en avgörande roll för att problemet tidigt uppmärksammades” kan det generöst stå i nekrologen. Men när det individuella inflytandet går i andra riktningen och en nyckelperson har spelat en avgörande roll för att allvarliga frågor förtigits länge?"
"Frågor avgörs inte av en kulturell ”gas” eller tröghetspartiklar som ”sitter i väggarna”. Det räcker ofta med en lista på tio, femton nyckelpersoner – departementschefen, myndighetschefen, ett par chefredaktörer för större mediehus, en programdirektör, ett par talespersoner för prestigefyllda expertorgan, några uppburna journalister som allmänheten har satt sitt förtroende till. Om de väljer att agera tänds belysningen direkt, struntar de i det förblir det mörkt i åratal. Det är dåligt för ”konsensuskulturen” att påpeka det, för då närmar vi oss frågan om individuellt ansvar. Så låt oss fortsätta låtsas att det är tapeterna, väggarna och ”kulturen” som styr oss istället för de beslutsfattare som är satta att förvalta uppdragen."
"Det är deppiga tider i Sverige. Sju av tio tycker att landet utvecklas i fel riktning. Närmare hälften tror att det kommer att vara sämre om tio år än i dag. När man frågar pessimisterna om orsaken till den negativa prognosen är det klart vanligaste svaret: dåligt politiskt ledarskap. Inte strukturer, inte ”kulturen” eller ”väggarna”. Det är egentligen ett optimistiskt svar för det pekar mot handling. Om man tycker att det står fel namn på den där listan kan de bytas ut."
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/vi-styrs-av-beslutsfattare-inte-kultur-31390
Dagens besvikelse
Det oansvariga politiska hantverket kopplat till migrationspolitiken som skapat stora problem. Se gärna Aktuellt, SVT 12/2, och nedan bifogade Uppdrags granskning om växande fattigdom och hemlöshet. Några av oss politiker, allt för få, har länge tydligt lyft fram att det som händer skulle hända på grund av oansvarig politik. Personligen har jag länge förordat att våra statliga skattepengar får finansiera små lägenheter som byggs och förvaltas av allmännyttan i större städer.
https://www.svtplay.se/video/25556016/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-21-de-nya-hemlosa

Dagens stjärna
Håkan Boström, GP. Tyskland kan mycket väl vara påväg in i ett liknande demokratiskt ”gyttjeri” som i Sverige.

”Det har stormat rejält i tysk politik de senaste dagarna. Vinden blev till sist så stark att den fällde självaste CDU-ledaren Annegret Kramp-Karrenbauer, tilltänkt efterträdare till Angela Merkel som förbundskansler. I måndags meddelade AKK sin avgång.”

”Det vore önskvärt om Tyskland kunde slå in på den här pragmatiska vägen istället för att upprepa de svenska misstag som enbart ökat polariseringen. Tvära kast och skarpa motsättningar tenderar att vara självförstärkande. Det om något är en historisk lärdom.”
https://www.gp.se/ledare/tyskland-i-svenska-fotspår-1.23911088



söndag 27 september 2015

Polarisering mot kaos

Polarisering mot ny tid
Hur går det med det politiska ledarskapet i Sverige? Är en politisk polarisering där vi starkt målar in oss i olika hörn en hållbar väg i en svår tid? Självklart är det korkat om vi ska kunna rädda vårt välstånd. Det är ingen överdrift att säga att Sverige och dess delar nu är inne i en snabbare förändring än kanske någonsin. Jag undrar dagligen hur många av oss i Sverige som förstår kraften i paradigmskiftet från industrisamhället till informations- och tjänstesamhället. Och på toppen av det en massiv folkvandring med stora sociala och ekonomiska utmaningar. När samhällets institutioner också brister i att upprätthålla gällande lagar runt t ex äganderätten får vi ännu större utmaningar på bordet. Vare sig vi vill eller inte är vi nu i den här svåra verkligheten. Därför brådskar det att få fram reformer för att vi ska klara av att försvara någon form av generellt välfärdssamhälle. Nu krävs ett brett politiskt samarbete och breda överenskommelser om reformer. Polariseringen måste brytas. Inte minst behövs reformer inom bygg- och fastighetspolitiken som kräver långsiktiga spelregler. Därför krävs nu antingen en stor samlingsregering eller en ensam S-regering med uppdraget att kompromissa fram breda överenskommelser för att klara paradigmskiftet och folkvandringskrisen utan att det generella välfärdssamhället kollapsar.

Folkvandringsutmaningarna kräver fortfarande en öppen och längre konferens för att få fram en så objektiv nulägesbeskrivning som möjligt och scenariobeskrivningar som tydligt vägleder om vilka reformer som skyndsamt måste genomföras! När arrangeras konferensen? Efter denna nödvändiga konferens finns agendan för den samlingsregering som bäst skulle kunna tjäna svenskarna i dessa svåra tider. Låsningar i minoritetsblock duger inte i det läge vi befinner oss. Jag är säkert för pragmatisk för ideologiskt låsta människor. För mig är dock det viktigaste politiska uppdraget att reka läget och ödmjukt verka för en socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbar väg framåt. Jag inbillar mig att vi under en liknande konferens skulle uppnå konsensus om mycket. Inom EU ordnas ständiga krismöten om folkvandringsutmaningarna. FN arrangerar regelbundet krismöten kopplade till klimathoten. Varför inte en kriskonferens med t ex temat "Hur försvarar vi en så hög lägsta levnadsnivå som möjligt för alla i Sverige?" Vi kan klara de stora utmaningar vi har men då krävs ett mycket bättre ledarskap än nu!

Ett mycket tydligt exempel på nuvarande brist på ledarskap är hur vi inte klarar av att rimligt hantera fattiga EU-besökares agerande på svensk mark. Det är bedrövligt att vi inte tydligt och snabbt kan stå upp för äganderätten, hindra miljöförstöring och upprätthålla EUs överenskomna regelverk. Suck!
http://mobil.folkbladet.se/opinion/ett-hederligt-jobb-8656931.aspx
http://www.svtplay.se/video/3795399/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-5-1?start=auto
http://www.svt.se/nyheter/asa-regner-att-tigga-pa-gatorna-ingen-losning
http://www.migrationsverket.se/5.27485d6514fa83199cf826.html
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/ewa-stenberg-polarisering-som-kraver-ledarskap/


torsdag 21 maj 2015

Legitimitet

Hur leds Sverige?
Hur mår svensk demokrati? Vid en mätning av hur många som var partimedlemmar i ett riksdagsparti 2014 var det 236.961 stycken. Enligt SCB var vi vid utgången av år 2014 = 9.747.355 svenskar. Det innebär i så fall att endast 2,4% av svenskarna på andra sätt än att rösta valt att engagera sig mer eller mindre aktivt i ett parti som bl a genom riksdagen politiskt verkar för hur det svenska samhället ska utvecklas. Hur mycket legitimitet ger det riksdagen? Hur representativa blir våra rikspartier när basen av medlemmar är så liten att de knappast kan anses ha en stark folklig förankring?
http://www.dagensopinion.se/veckans-brief/2014/alliansen-tappar-medlemmar-–-oppositionen-ökar?print=✓
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Riket/262459/

Vilka leder Sveriges kommuner, regioner och staten?
I många artiklar har vi kunnat ta del av att det i allt större utsträckning är icke demokratiskt valda tjänstemän, lobbyister och journalister som påverkar mycket mer än de representanter som i allmänna val fått sina förtroendeuppdrag. I det senaste numret av Dagens Samhälle kan man också läsa att Olle Wästberg, demokratiutredaren, tycker att de offentliga utredningarna har förfallit. Och att det är privata tankesmedjor i olika former som allt mer styr utvecklingen. Wästberg säger bl a "idag har man en uppfattning om vad man vill göra, sedan ska en ensamutredare fixa till det på kort tid." Och mängden utredningar som leds av andra krafter än av offentligt anställda ökar. "Det är inga problem att det startas privata grupper som fördjupar sig i samhällsfrågor. Men det är ett problem om det inte finns konsensusbildande fora, där olika intressen möts och skaffar sig en gemensam uppfattning", säger Olle Wästberg. Bidrar denna utveckling till att stärka det offentligas legitimitet?

Konsensusmaskineri
Att eftersträva konsensus runt de stora samhällsutmaningarna är en klok väg framåt. Men har vi idag ett klimat kopplad till ledningen av Sverige som bygger på ambitionen att hitta en så bred konsensus som möjligt runt våra huvudutmaningar? Som utomstående betraktare känns det absolut inte så. Försök till röstoptimeringstaktik och exkludering av vissa partier skapar knappast en god grund för att söka så breda lösningar som möjligt. Och i takt med att de personer som fått förtroendeuppdrag inte klarar av att nå egna breda överenskommelser ökar andra krafter sin makt över utvecklingen. Är det kanske bra? Är det bra för den demokratiska legitimiteten? Hur mycket får det kosta samhället i stort att politiken inte kan hitta bättre former för det demokratiska hantverket?

Decemberöverenskommelsen ger en minoritet möjligheten att få igenom sin budget utan att behöva kämpa hårt för att försöka få stöd av en majoritet. Samtidigt används så kallade tillkännagivanden i riksdagen, beslut som regeringen ska följa, allt mer. Tillkännagivanden som om de efterlevs formellt hindrar regeringen från att genomföra önskade reformer. För att tillkännagivanden ska gå igenom krävs idag att förslagen får stöd av SD. När nästa minoritetsregering tar över finns ingen anledning att tro att om Decemberöverenskommelsen fortfarande lever så kommer den dåvarande oppositionen agera lika. Hur bra är detta för att Sverige ska utvecklas positivt? Är det så kul att sitta vid makten att man inte bryr sig om att hitta ett bättre system för hur landet ska styras? På vilket sätt skapar den nuvarande situationen legitimitet kopplat till hur Sverige styrs? I praktiken kan jag inte se annat än att  ytterlighetspartierna är de som tjänar mest på nuvarande ordning. Är det så här som Sveriges 2,4% partiaktimedlemmar vill att Sverige ska styras? Och tycker 77% av de röstande svenskarna att detta är ok? Det vi vet är att idag har vi en mycket svag regering som saknar legitimitet för den politik de försöker föra. Politik kallas det möjligas konst. Dags för politiken att hitta en ny ordning som med större legitimitet kan försöka leda vårt gemensamma!
http://www.dn.se/nyheter/politik/regeringen-far-vika-sig-i-hjartefragor/
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/doe-aer-ett-allvarligt-svek-mot-folkets-roest-15655
http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/