Relativ fattigdom
Relativ fattigdom finns. Det betyder till exempel att de svenskar som är ekonomisk medelklass på Söder i Stockholm inte kan göra samma saker som miljardärerna i Djursholm. Eller att ensamstående med barn och låg lön i Gottsunda inte kan göra samma saker som ett par som är medelinkomsttagare med två barn som bor i Löten. Relativitet är normalt. Allt är relativt. Särskilt i en ständigt föränderlig värld.
Jag föddes in i en relativt fattig tillvaro. Mina föräldrar var unga och pluggade så ekonomin var mycket begränsad. Till skillnad från många klasskamrater hade vi under min barndom varken sommarstuga eller båt. Stora delar av sommarloven var hemma. Oftast en till två veckor på besök hos mor- och farföräldrar. Utlandsresor var det inte tal om förrän i lite högre ålder då campingsemestrar i tält ägde rum i Sverige och till svenska grannländer. Efter studierna har mina föräldrar alltid jobbat. Länge var vi dock relativt fattiga. Det gick dock ingen nöd på oss. Viktigast av allt var att veta att om man skötte skolan bra och jobbade hårt kunde möjligheterna i livet kraftigt förändras till det bättre. Rättvisan med en jämlik skola och möjligheten att jobba sig mot en bättre tillvaro är det viktigaste.
Det är vare sig viktigt eller rättvist att alla ska ha det lika. Att vissa föds in i relativ fattigdom eller relativ rikedom är som det är. Det viktiga är att vi trovärdigt kan ändra vår lott från fattig till rik, från rik till fattig, genom våra vägval och hårt arbete. I Sverige är till exempel miljardären Erik Selin ett bra exempel. Uppväxt i ett vanligt medelklasshem på Hisingen/Göteborg som kämpat sig hårt fram som ”fastighetskung”.
Karl Rydå, UNT ledare, har både rätt och fel i nedan ledare. Livet är inte rättvist. Vi väljer inte i vilket sammanhang vi föds in i. Få människor säger emot det. Det är därför de kompensatoriska rättviseplattformarna måste vara en jämlik skola och jämlika lagar som gäller alla utan undantag. Att invandringen till Sverige i modern tid inneburit en kraftigt ökad relativ fattigdom är rikspolitikernas fel. Skyll inte på enskilda människor att de försöker få ett bättre liv. Det ska alltid löna sig att jobba jämfört med att leva på bidrag. Politiken måste jobba i båda änder. En politik som leder till ett stort utbud av finansierade arbetstillfällen samt ett system som motiverar bidragsberoende att bli självförsörjande. Barnen får vi stötta genom mycket billig kollektivtrafik, starkt subventionerade fritidsaktiviteter och extra resurser i skolorna.
”Här går den nuvarande regeringen vilse. Man talar om ett bidragstak i stället för att, på riktigt, diskutera hur fler kan gå från bidrag till arbete. Och, vilket är minst lika viktigt, hur de som redan arbetar kan få behålla mer pengar i plånboken. Det man måste förstå är att fattigdom handlar om mer än att ha mat i magen och hela kläder. Den som är fattig vet att den är det. Det mentala och sociala utanförskap som följer av relativ fattigdom är på riktigt – och det borde vara högsta prioritet att bekämpa det. Alldeles särskilt så här i semestertider.”
Det viktigaste för våra relativt fattiga är att de upplever att skolans kvalité, tillgängligheten till sjukvården och möjligheterna på arbetsmarknaden som rimligt rättvist. Och att alla är jämlika inför lagarna, utan undantag. Inget annat land i världen tar så generöst hand om sina relativt fattiga som Sverige. Det har onekligen bidragit till att många invandrare sökt sig hit.
Uppsala behöver ett nytt politiskt styre, så är det. Den nuvarande klarar inte av att driva en politik som är långsiktigt socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbar. Samtidigt är det fantastiskt att Uppsala upplevs som en av världens bästa platser att bo på. Kan lyckoindex presenterat i UNT tolkas på annat sätt? För att vi ska fortsätta att vara lyckliga måste spårvägsprojektet stoppas och integrationen kraftigt förbättras. Relativt de flesta på jorden anses vi Uppsalabor vara bland de lyckligaste stadsborna i världen. Heja Uppsala!
”I studien är det sex teman som undersökts. Det första är invånarna, om de till exempel har tillgång till högre utbildning och om det finns bostäder till rimligt pris. Den andra är styre, där exempelvis röstningsfrekvens i val tas upp. Den tredje kategorin är miljö, den fjärde är ekonomi, den femte är hälsa och slutligen rörlighet.”
https://www.unt.se/nyheter/uppsala/artikel/uppsala-fjarde-lyckligaste-staden-i-varlden/r0ed1dpj