Partnerskapets risker

Vem dansar du med

Dagens politiska verklighet är mycket mer komplex än vad många förstår. Och många verkar inte förstå att alla partier måste kompromissa om de ska påverka något alls. I Sverige gäller det även landets två största partier Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Ett sätt att beskriva komplexiteten är att lilla partiet KD har den symboliska rollen som vice statsminister.  

Vad vi än tycker om det kommer ingen veta vilka som väljer att försöka bilda styren runt om i landet efter den 13/9 2026. Och ingen vet säkert vilka som slutligen försöker styra tillsammans. Så är det. Vissa kommer att ha lättare än andra att kompromissa fram politik inom alla sakområden som politiken påverkar. De som vill få en bättre framtid röstar på det lokala, regionala och nationella alternativ man tycker har bäst företrädare och bäst sakpolitik. Många är fortfarande så lata att de inte besvärar sig att ta reda på sina alternativ i en kommun, Region och nationellt. De väljer ett parti och röstar på det i de tre samtidiga valen. Det är ett mycket dåligt sätt att vårda sina tre röster endast vart fjärde år. 

Naomi Aberamowicz, GP, skriver läsvärt om det parti som förstört mest i Sverige, och i Uppsala, de senaste tjugo åren. Det är ett parti som har en hel del vettiga individer i sina lag men som lag lyckas de ofta enas om dålig politik. I Uppsala är spårvägsprojektet det största och mest skrämmande exemplet. Partiet heter Miljöpartiet.

"Miljöpartiet har tagit ett motvilligt kliv in i 2020-talet. Häromveckan uppdaterade partiet sitt partiprogram för första gången sedan 2013. Programmet är fullt med gröna visioner om ett hållbart och solidariskt samhälle. Det märks att MP har blivit mindre aktivistiskt sedan det senaste programmet. Det är sådant som händer efter att man har styrt landet, haft fina kontor på Rosenbad och tvingats förhandla med Socialdemokraterna mer än en gång. Ett parti som en gång har haft regeringsmakten vill gärna ha den igen."

"Även om MP inte längre skryter om att det är Sveriges mest öppna parti är det stora skillnader mellan Miljöpartiets migrationspolitik och Socialdemokraternas – partiets främsta samarbetspartner. Socialdemokraterna har i mångt och mycket accepterat Tidöpartiernas politik medan Miljöpartiet lever kvar i en annan tid. Exempelvis vill MP se en utökad rätt till familjeåterföreningar, att permanenta uppehållstillstånd ska vara huvudregeln och att Sverige ska vara ett land som är öppet för arbetskraftsinvandring. Under den senaste MP-kongressen sade språkrören att de planerar att föra Socialdemokraterna i en mer liberal riktning om partierna bildar regering tillsammans efter valet (AB 19/10). Migrationen är långt ifrån den enda frågan där MP och S är oense. Den miljöpartistiska energipolitiken bygger mer på drömmar och förhoppningar än verklighet. Partiet vill fasa ut kärnkraften och motsätter sig uppbyggnaden av nya kärnkraftverk."

https://www.gp.se/ledare/en-rost-pa-s-kan-vara-en-rost-pa-mps-samsta-forslag.447e36c6-c5cd-4909-8cd6-e3e80d9d24d0

Jag delar helt Abramowicz varningar om att Miljöpartiet återigen riskerar att hamna i Sveriges regering. Det har inte det svenska folket vare sig socialt eller ekonomiskt råd med. 

Det är extremt illa om inte Moderaterna och Socialdemokraterna kan bli "den breda mitten" och hjälpas åt att få ordning på Sverige. Det behövs. Alternativen ser mycket osmakliga ut. Mycket osmakliga! Eftersom det inte är sannolikt gillar jag Socialdemokraternas utspel under helgen om att S och M borde göra några viktiga trygghetsavtal. Det är ett sätt att stoppa en hel del dumhet som MP kan hitta på om de åter kommer in i Sveriges regering. Nedan en beskrivning av S avtalsförslag i SVT:

https://www.sverigesradio.se/artikel/s-vill-inga-tioarspakt-med-m-mot-gangbrottsligheten

Sluta tjafsa

Försök likna UP!

Några år framåt borde seriösa rikspartier lägga ideologier åt sidan och bara fokusera på att skära i administration och regelverk samt att få ordning på statens kärnverksamheter. Under två mandatperioder borde Socialdemokraterna och Moderaterna göra detta för svenska folkets och näringslivets bästa. Under några mandatperioder kan de lära av Utvecklingspartiet demokraterna och helt fokusera på att pragmatiskt laga det som håller dålig kvalité, stärka svenska skolan, inkludera invandrare mycket bättre, kraftfullt bekämpa organiserad brottslighet och investera i Sveriges basinfrastruktur. S och M har gott om politiska fighter de kan ha med t ex V, MP och SD. 

Frida Wallnor skriver mycket läsvärt i Di om att svenska rikspolitiker och rikspartier måste ta Sveriges svaga utveckling på större allvar. Sveriges generella välstånd kan inte längre leva på gamla meriter. I Uppsala gör faktiskt politiken något för att vi ska återskapa det svenska undret. Trots vissa ständiga gnällspikar görs positiva framsteg. 

”Även Sverige har som bekant ett tillväxtproblem. Och även den svenska regeringen talar flitigt om behovet av att öka tillväxten, särskilt nu när det vankas budgettider. Men några konkreta tillväxthöjande reformer har knappt synts till – varken nu eller under de senaste mandatperioderna.”

”Som McKinsey konstaterar i den uppmärksammade rapport som konsultbolaget släppte förra veckan har Sverige tappat i tillväxttakt och i produktivitet under de senaste tio åren. Vi halkar efter såväl USA som övriga Europa, inklusive på de områden som traditionellt har varit våra paradgrenar.”

”Det är en oroväckande trend, även om det knappast är en nyhet att vi tappar mark. Enligt McKinsey beror tappet på en mängd faktorer, bland annat bristen på investeringar i infrastruktur, såväl digital som inom transportsektorn, ökad regelbörda, betydligt längre tillståndsprocesser och den ökning av administratörer som har skett inom både offentlig och privat sektor. De pekar också på att forsknings- och utvecklingskapital har satsats främst i sektorer med låg tillväxt och att vi utbildar för få studenter inom STEM-ämnena.”

”Oavsett vad som har gått fel och vems fel detta må vara kan vi konstatera att Sverige inte längre kan leva på gamla meriter.”

”Vi kan inte bara hoppas att den negativa trenden ska vända – att den svenska ekonomin ska få draghjälp av de tyska satsningarna, danskarnas ambitiösa infrastrukturinvesteringar eller att de svenska exportbolagen ska vara världsledande för alltid. Något måste göras. Här behövs handlingskraft.”

https://www.di.se/ledare/slut-en-svensk-tillvaxtpakt/

Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen svårt… Det är dags för både sossar och moderater som ägnar sig åt rikspolitik att samregera för svenskarnas bästa. Det behövs ett sådant samarbete nationellt! Det räcker inte med två mandatperioder. Tre mandatperioder skulle behövas. Tyvärr är ”allergierna” mellan dessa företrädare nationellt väldigt kraftiga. Trots att de faktiskt samregerar i över femtio kommuner. Personligen tror jag inte vare sig S eller M skulle förlora röster på ett sådant samarbete om vi antar att de faktiskt kan genomföra kloka reformer och stärka Sverige. Vad tror du? S och M kan få gå kurs hos UP om hur de kan lägga upp ett samarbete i Sveriges kommande regering. 

Parlamentariskt rörigt

En rödgrön röra med Centerpartiet

Fräls oss från ondo! Sverige behöver en regering som kan reformera Sverige ur krisen parallellt med att integrera oss in i NATO. Dessutom parallellt få stopp på EUs allt större överstatliga styrning. Om det fanns ett bättre nationellt politiskt alternativ än nu för oss svenskar skulle jag välja det. I nuläget tyder inget på att det år 2026 finns ett regeringsalternativ som kan göra det som krävs! Socialdemokraterna och Moderaterna måste ta ett gemensamt ansvar för Sverige! Sverige tål inte en mandatperiod till där Miljöpartiet ingår i en regering. De är kollektivt en stor fara för svenskt generellt välstånd. Och SD kommer att fortsätta att växa om inte allvarliga problem blir lösta. Mesandets tid måste vara över. 

Annie Lööfs dyra och misslyckade ledarskap av Centerpartiet körde in C i vänsterfåran. Trots att C nu företräder en nyliberal ekonomisk politik. Taktiken i kampen mot SD misslyckades. När jag en gång valde att engagera mig i C kunde jag inte tro att partiet skulle köra så kraftigt ner i diket. I nuläget tycks C inte ens kunna bli vågmästare och därigenom kunna påverka en rödgrön regering på liknande sätt som SD idag påverkar den regering Liberalerna ingår i.

”När C-ledaren tog bladet från munnen och i DN sa sig vilja regera med Socialdemokraterna fick hans parti en tydlighet det länge saknat. Nu skulle det behövas samma klarhet kring vad ett sådant samarbete skulle kosta – i form av bland annat V-inflytande.”

https://www.expressen.se/ledare/mimmie-bjornsdotter-gronkvist/da-kommer-de-rodgrona-att-dumpa-demirok/

Johan Rudström, UNT, tycker till om det politiska läget i Uppsala. Han tycks tro att ett styre med endast 32 mandat, när 41 behövs, hade blivit mindre rörigt än nu där minoritetsstyret har 39 mandat och en överenskommelse med Liberalerna. Det är naivt, eller bara partistiskt aktivistiskt. Att tycka att en rådgivande folkomröstning är dåligt, som kan påverka hur Uppsala långsiktigt byggs ut, är uttryck för översitteri. Jag upprepar, UP vill att invånarna ska få påverka lokalsamhällets utveckling mer än nu. UP har en tydlig politik som syftar till mer invånarinflytande. Och det är klart att det kan bli lite turbulent när det är en minoritet som styr. Jag upprepar, en minoritet som har 39 mandat av 41 nödvändiga. Alternativet hade bara 32 av 41 nödvändiga. Matematik tycks inte vara en av Rudströms starkaste ämnen. 

”I stället är det Uppsala kommun som står för den politiska turbulensen. Ett drygt år in i fyraårsperioden vet man fortfarande inte riktigt hur Uppsala ska styras och snart riktas fokus mot en folkomröstning med, minst sagt, inbyggda frågetecken.”

https://unt.se/ledare/artikel/uppsalavaljare-maktlosa-i-kommunalvalet/jpm142kj

Domen över borgerligheten

Stort misslyckande
Kan man konstatera något annat än att svensk borgerlighet starkt misslyckats på nationell nivå efter valet 2010? Visst vanns några kortsiktiga strider om politiska inriktningar, men vad har hänt med det politiska landskapet! När historikerna tittar tillbaka om tio till tjugo år kommer perioden 2010 och framåt sannolikt beskrivas som ett stort borgerligt misslyckande att driva en ansvarsfull politik som under lång tid hade kunnat säkra borgerligt och liberal politik för lång tid framöver. Även dagens sjuka situation med sossar som förväntas driva andra partiers politik kommer sannolikt beskrivas i demokratiskt negativa termer. Med den soppa som nu skapats hade det varit ärligare att ändra M och S.

"Folkrörelse mot folkrörelse: å ena sidan den nya nationalismen, under den gamla högerns flagg, å andra sidan socialdemokratin – och mellan dem en samling snabbt växlande, svagt sammanhållna centerpartier”, skrev Harrie. Är det gamla moderata partiet ett svagt sammanhållet centerparti nuförtiden? Det är den inrikespolitiskt brännande fråga som EU-valrörelsen ställer."

https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/akesson-ar-den-nya-oppositionsledaren/

Anna Dahlbergs reflektioner i Expressen är tyvärr ”mitt i prick”. Varför tycks vissa politiska företrädare tro att polariseringen är nödvändig i flera av vår tids största frågor? Det går självklart att ta klimat och miljöfrågor på största allvar och parallellt driva en socialt och ekonomiskt hållbar migrationspolitik. Om man vill rösta på ett sådant parti, med en så insiktsfull EP-kandidat, vem ska man rösta på? Och det är de olika förhållningssätten till dessa stora frågor som under lång tid kommer splittra svensk borgerlighet.

”Så hur ska man som väljare tänka i EU-valet om man håller med om att klimatet och migrationen är de viktigaste valfrågorna? Svaret är att det tyvärr är ont om politiska alternativ.

”Denna polarisering är numera en självklar konfliktlinje inom europeisk politik. Invandringskritiska partier profilerar sig rentav som klimatförnekare eller klimatskeptiker. Det skapar ett akut dilemma för alla oss som anser att EU faktiskt måste ta sig an båda dessa avgörande frågor.”

”Det är frustrerande att vi väljare inte erbjuds något alternativ vid valurnorna som tar EU:s ödesfrågor på lika stort allvar. Ett EU som inte lyssnar på människors legitima oro för nya migrationskriser, gränsöverskridande kriminalitet och terrorism öppnar för högerpopulismens framgångar. Och ett EU som flyr sitt ansvar för Parisavtalet banar väg för de stora klimatbovarna Kina och Trumps USA. Det är dags att bjuda motstånd mot den fördummande polarisering som tvingar oss att välja.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/var-god-valj-klimatkris-eller-migrationskaos-/

Dagens besvikelse
Liberalerna som mer och mer gått politiskt åt vänster. Visserligen har vi fått ett betydligt bättre sätt än ”höger - vänster” för att beskriva partiers huvudsakliga inriktning. Även i den nya mer komplexa positioneringen är dock ”höger - vänster” fortsatt relevant. Vi får se hur deras val av ny partiledare påverkar deras fortsatta inriktning. Vänstertänkande leder inte mot en gemensamt attraktiv framtid. Rättvise- och jämlikhets-orienterad marknadsekonomi leder oss rätt.

”Liberalismen är i praktiken vår tids överideologi. Men det går att vara liberal på vitt skilda sätt. Den kanske tydligaste sprickan går mellan de liberaler som betonar individens frihet från statligt tvång, ofta i kombination med en skeptisk syn på den upplysta politiken och krav på maktdelning – och de liberaler som betonar möjligheten till rationell problemlösning genom politiken, i syfte att stärka individen. För enkelhetens skull kan vi kalla den förstnämnda kategorin frihetsliberaler och den sistnämnda förnuftsliberaler.”

”När man läser vad partiet Liberalerna vill med EU så är det solklart vilket perspektiv som dominerar. EU är lösningen på det mesta. Partiet vill ge unionen egen beskattningsrätt (på sikt) genom att införa en europeisk koldioxidskatt. Partiet vill att Sverige ska gå med i Euron och bankunionen (och därmed vara skyldigt att täcka upp förluster i utländska banker) samt att finanspolitiken i hela unionen ska samordnas (en logisk konsekvens av det senare). Man vill ha en gemensam finansminister och .”

”Till skillnad från övriga borgerliga partier – men i likhet med Socialdemokraterna – välkomnar Liberalerna också EU:s sociala pelare.”
https://www.gp.se/ledare/liberalerna-vänsterytter-i-eu-politiken-1.15109010

Och som så ofta är L en svår samarbetspartner. Det är sannolikt en del av Ls organisations-DNA. Maud Olofsson, tidigare C ledare, bjöd på ett antal exempel på hur jobbigt det är att försöka samarbeta med L. Ls position i kärnkraftsfrågan lyfte åter upp en av de mest splittrande sakfrågorna inom ”borgerligheten”. Mycket bra dock att Ls riksdagsledamöter valde att rikta misstroende mot sossarnas Strandhäll. Och skrattretande att C tyckte att man skulle avvakta tills förhör och mer skulle läggas på bordet innan ett liknande ställningstagande. Men att utesluta en egen partimedlem utan rimliga grunder, utan ett enda samtal eller personligt möte, det kan partiledningen göra i sin iver att tukta sina undersåtar till 100% lydnad.
https://www.expressen.se/nyheter/mardromsveckan-som-skakar-stefan-lofven/

Dagens stjärnor
De som utan ideologiska skygglappar börjar föra en helt kvalitetsorienterad debatt IM Skolan i Sverige. Problemen är stora och segregationens negativa effekter måste tas på större allvar. Religöst inriktade huvudmän inom skolan är mycket olämpligt om vi vill minska segregationen och stå upp för Sveriges extrema värderingar. Bland annat de sekulära värderingarna. Anna Ekström, sosseminister, har en klok insikt om att vi måste ta i segregationsproblemen på allvar. Skolor behöver sannolikt mixas betydligt bättre än nu. Inkluderingsvisonen kraftigt omprövas. Och enbart stiftelseform eller offentlig regi tillåtas. Vad tycker du?
https://www.expressen.se/ledare/sverige-landet-dar-sapo-tvingas-rensa-upp-i-skolan/

Dramatisk dramaturgi

Dramaturgin blir omfattande i valrörelsen
Även om de flesta av oss politiker vill tala sakfrågor kommer dramaturgin om "vem kan leka med vem" vara stor under valrörelsen och sannolikt även efter den 9/9 2018 i många kommuner och nationellt. Det blir en spännande valrörelse. Och vissa partier tycks också dumt nog fortsätta med mycket interna strider samtidigt som allt fokus borde läggas på samarbete och valvinst. MP och L tycks bland annat lida av det.

Intressant ledarartikel i Expressen om att ett regeringsalternativ med M och S skulle vara bäst för landets folk. Det kan man kanske tro och tycka. Möjligen kan det bli en framtida verklighet MEN först om Sverige i nästa lågkonjunktur går in i extremt svåra tider. Innan ett liknande läge ser jag det scenariot som helt osannolikt, av många skäl.
https://www.expressen.se/ledare/vaga-tanka-tanken-pa-en-s-m-regering/

Ledarskapsfrågor är alltid viktiga. Är en som fått ett ledaruppdrag kompetent för uppdraget? Kan personer med ledaruppdrag samarbeta? Den 9/9 ska vi väljare lägga våra röster på de partier som har för oss den bästa politiken och de personer vi bäst tror kan tjäna vår kommun, vår region och vårt rike. Toppnamnen har stor betydelse då de ska leda sina partiers operativa politiska arbete. Att leda stora verksamheter som kommuner, regioner och ett land är ingen lek. Särskilt inte i svåra tider. Nu är en svår och omdanande tid.

Dagens kalkon
Mördaren som ler. Det är upprörande med människor som beter sig så föraktfullt mot sin omgivning. Och som uppenbart saknar ett samvete.
https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/kompisganget-doms-for-mord/

Dagens stjärna
Jenny Sonesson. Ja, Sossarnas vänsterfalang, och övriga vänstern, vill återigen försöka göra ”vinster i välfärden” till en viktig valfråga. Självklart försöker de det eftersom de har stora problem med tryggheten, sjukvården, inkluderingen, splittringen mellan ”stad och land”, bostadsmarknaden, skolresultaten och så vidare.
http://www.gp.se/ledare/sonesson-vinsttak-är-rött-köttben-till-vänstern-1.5083064

En plan Sickan

Kortsiktighet eller långsiktighet
Vilket förhållningssätt tror du vinner i längden? Det kortsiktiga eller det långsiktiga? Spekulation eller en strategisk och taktisk plan? Anglosaxerna med en kortsiktig horisont leds nu av Trump och May. EU har existensiell kris. Det vi sannolikt är mitt uppe i är ett kraftigt globalt maktskifte. Västvärldens kulturella dominans över jorden närmar sig slutet. Finns det några i Öst som har en plan? Självklart. Kan Europas ledare hitta en positiv väg framåt som gör att vi kan hävda våra intressen? Jag hoppas det. Vilken plan gäller för EUs positiva utveckling? Jag tycker att det är viktigt att vi har balanserande krafter på vår jord. Det är bra för alla. Dags för svåra vägval! Dags för EU att välja plan framåt. Jag hoppas det blir en som leder mot ett smalare men vassare EU. Och att EU lär mer av hur kineserna bygger sin globala konkurrenskraft! Visst är det till exempel korkat att EU inte enats om ett språk som alla ska göra till det gemensamma språket utöver det egna!
http://www.di.se/opinion/juncker-och-malmstrom-dags-att-valja-vag-for-eu/

Östkrafter
Parallellt med västvärldens vilsenhet ökar kineserna och den Konfusianska kulturen tempot. Vad innebär det för oss och våra barn att det kortsiktiga anglosaxiska kraftigt försvagats och det långsiktigt Konfusianska tar över dominansen över jordens utveckling? Om de demokratiska värdena kan försvaras kan ett mer långsiktigt tänkande säkert bli mer positivt för människans utveckling. Vad tror du? Du som kan gör klokt i att bygga bra relationer även med människor från Kina och Indien. De har mycket att lära oss, och vi dem.
http://digital.di.se/artikel/hundratals-kinesiska-it-jattar-redo-att-ta-over-varlden
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Konfucianism

Skattehöjningar
Även Sverige behöver en bra plan för långsiktig framgång i samhällsbygget. Den saknas. Moderaternas senaste utspel om momshöjningar för att stärka Försvaret och Polisen är intressant. Moms är skatt på saker och tjänster som människor valfritt väljer att konsumera eller investera i. Samtidigt tror jag på en plan för Sverige där skattetrycket sänks, inte att det höjs! Det finns gott om saker att avveckla som idag skattefinansierad! Jag föredrar dock personligen punktskatter istället för de vansinnigt höga skatter vi har på arbete! Sänk skatten på arbete! Låt människor få mer frihet över de ekonomiska värden de själva bidrar till att skapa. En konkurrenskraftig plan för Sverige måste inkludera mer frihet för invånarna att styra över de pengar de tjänar.
http://www.di.se/nyheter/nya-m-planen-hojd-moms-ska-finansiera-reformer/
http://www.di.se/nyheter/ny-c-strategi-en-etappseger-for-m/

Nettotillväxt
Sverige behöver ledas mycket klokare än nu. Hur kan många av dem som känner missnöje över tidigare förda regeringspolitik, och nuvarande, övertygas att lägga sin röst på ett Alliansparti? Hur får Allianspartierna människor som av missnöjesskäl tänker rösta på SD att ändra sig och istället rösta på KD eller M? Finns andra sätt för Alliansen att få tillräckligt många röster i nästa val för att stoppa vänsterstyret? Krävs en gemensam Alliansplan för att Sverige ska slippa vänsterstyre i minoritet efter nästa val?
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sd-valjarna-borde-sluta-sura-och-ga-vidare/

Är det inte i Jönssonliganfilmerna som det snackas om behovet av planer? Det behövs en hel del planer just nu!
https://m.youtube.com/watch?v=aptV3Kn8vP0

Regeringsalternativ & billiga pengar

Idag kan vi åter ta del av en opinionsundersökning som bl à bekräftar att Centerpartiets eftervalsanalys var korrekt. Utöver Cs eftervalsanalys kan vi fortsätt se att det finns ett stort missnöje i Sverige med den invandrings och integrationspolitik som förts och förs. Samtliga icke Moderata Allianspartier har existensiella problem. Särskilt KD och C. Idag laborerar också DN med alternativa regeringsbildningar. Det parti som särskilt tycks kunna få en chans att ingå i nästa regering är MP. Det blir intressant att se vilka kompromisser runt kärnkraften de kommer att göra om de ska ingå i en framtida regering, oavsett regeringslag.
http://www.dn.se/nyheter/politik/de-kan-bilda-regering-2014
http://www.dn.se/nyheter/politik/experter-tror-pa-rodgront-samarbete

Just nu är pengar, för den som får låna, väldigt billiga. Det blir säkert ännu billigare inom kort. Priset för att låna pengar är ränta. I Japan har dom under flera decennier i princip haft en 0 ränta. Det har inte hjälpt för att sätta fart på den japanska ekonomin. Nu försöker de elda på ekonomin genom att kraftigt öka nyproduktionen av pengar. Även den Europeiska centralbanken och Federal reserve i USA låter sedelpressarna glöda. Den som kan komma på vilken form av krasch denna nya situation leder mot kommer att bli rik. Den som garanterat kommer att få ekonomiska problem är den som nu lånar allt för mycket när pengar är billiga och som när räntorna går upp inte längre klarar av sin ekonomiska situation. Vad tror du händer?
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/man-ar-beredd-att-do-med-miljoner-i-skuld_8156556.svd

Sociala klyftor, finjusteringar & ny utbildningsminister

Särskilt intressant morgon
I morgonens tidningar var det särskilt många intressanta artiklar om man är politiskt intresserad och särskilt intresserad av de stora politiska frågorna. I DN kan jag konstatera att jag och MPs Fridolin verkar övergripande tycka rätt lika runt Sveriges invandringspolitik. Frågan är inte hur mycket invandring Sverige tål utan hur stora sociala klyftor Sverige tål. Även Fridolin vill värna en fungerande reglerad invandring. Och jag delar hans synsätt att vi aldrig får låta systemen förminska den enskilda människans situation och alltid möta den enskilda människan med respekt.
http://www.unt.se/uppsala/muf-vill-ha-fri-invandring-2362808.aspx
http://www.dagensnyheter.se/Pages/LoginPage.aspx?ReturnUrl=%2fsearch%2farticles%2f2wd85h4XW0bvcaV0K9z26Z%3fq%3d%7b&q=%7B

Korrigera 
I dagens DN ledare avslutas artikeln med en uppmaning till alliansen att lära av erfarenheterna kopplade till möjligheten att konkurrensutsätta skattefinansierade tjänster och korrigera brister. Annars ger alliansen billiga poäng till Socialdemokratin som kan avgöra valen 2014. Jag har många gånger pekat på detta behov av korrigeringar i mina blogginlägg. "Allianspartiernas företrädare behöver inte skämmas för att de är förkämpar för valfrihet och uppbrytandet av offentliga monopol, det är en ideologisk kamp där de haft och har allt att vinna. Men när privatiseringar slår fel måste man kunna erkänna det och göra märkbara justeringar. Här har regeringen varit för passiv, till synes överraskad."
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/den-luddige-lofven

Bred politisk överenskommelse om skolan
Skolan måste få arbetsro! Den är, som Wolodarski idag skriver, för viktig för att få vara en lekplats för politiker och pedagoger. Om det har jag skrivit mycket. Dagens intressanta utspel från Wolodarski är att han tydligt menar att Jan Björklund (FP) måste bytas ut om en politisk borgfred runt skolan ska kunna uppnås. Tror du det händer?.....
http://www.dn.se/ledare/signerat/befria-skolan-fran-reformivriga-politiker

Nytt politiskt landskap
Sverige är under stor politisk omvandling. Alliansen har varit ett viktigt samarbete för oss som vill leva i ett friare samhälle med mindre centralstyrning. I grunden har alliansens inom kort två mandatperioder vid makten förändrat Sverige positivt. Sannolikheten är dock stor att vi efter valen 2014 vaknar upp med en ny politisk verklighet. SDs och MPs framgångar och Cs motgångar, om de fortsätter, innebär att  försök att bilda en majoritetsregering blir svår. Varken M eller S är heller tillräckligt stora för att orka leda en minoritetsregering och försöka kryssa fram med en regeringsförklaring som kan bära. Eftersom C är det parti som har störst potential, om man ser till politikens innehåll, är det sannolikt Cs utveckling som blir avgörande för om Sverige kan bilda en rimligt stark regering eller ej efter riksvalet 2014. Vad tror du?

Fackens misslyckande

Skola i sönderfall?
Har facket någon roll idag och i framtiden mer än att försvara det som är och enbart försöka driva upp arbetskraftskostnader? Kan det vara så att facken skulle få en viktigare och värdefullare roll om kunskap och prestation är det viktigaste utvärderingskriterierna och inte anställningstid? Självklart är det så men de vågar inte gå den nödvändiga vägen eftersom många som varit anställda länge riskerar att bli arga. Frågan facken skall ställa sig är väl om deras medlemmar väljer att lämna dem om fackens roll blir än viktigare när arbetsgivaren tydligt måste kunna motivera varför någon eller några anses mindre kompetenta och lågpresterande och därför sägs upp vid t ex övertalighetssituationer. Jag tycker att facken har en viktig roll som stöd till enskilda mot en arbetsgivare om det blir konflikt. Precis som en arbetsgivare kan få stöd av sin arbetsgivarorganisation. Denna viktiga roll måste dock utvecklas och den måste också vara med att skapa mer värde för sina medlemmar än att minska värdet för samma medlemmar. Lite roligt är det att UNTs ledare idag delar mina reflektioner, som jag gett uttryck för i flera samtal den senaste veckan, om hur illa lärarfacken sköter sina medlemmars och sitt yrkes talan. De har verkligen målat in sig i ett orimligt och destruktivt hörn. Om lärarfacken verkligen bryr sig om sitt skrå är det dags att ändra strategi och taktik.
http://www.unt.se/ledare/skolkrisen-blir-sjalvuppfyllande-1794894.aspx

Sluta gnäll och ändra strategi och taktik!
Lärarfacken måste sluta att gnälla och ändra sin strategi och taktik. Det är ingen framgångsväg att tror att lärarlönerna kraftigt skall öka. Det är inte någon jag träffat som inte unnar lärarna mycket mer i lön. Problemet är bara att pengarna inte finns för att genomföra kraftiga generella lönehöjningar. Trots Alliansens kraftiga skattesänkningar, för alla svenskar, har vi ändå fortsatt ett världsledande skattetryck. Visst kommer löneförbättringar att göras men de kommer i huvudsak att styras mot mer lönespridning så att lärare som är särskilt duktiga på att lyfta sina elevers studieresultat kommer att få en betydligt bättre löneutveckling än de som inte lyckas lika bra. Om lärarfacken önskar en bättre utveckling för skolan, och att våra lärare skall få en högre status, är det dax att sluta att bara klaga och beskriva läraryrket som det sämsta man kan välja. När facken och ständigt politiskt tjäbbel om skolan målar ut läraryrket som dåligt betalt och otacksamt, vem vill då söka sig till det viktiga, fina och för de flesta lärarna tillfredställande yrket? 

Politikens ansvar
Jan Björklund, FP, byggde hela sin politiska karriär på att tala illa om den svenska skolan och att beskriva att den behövde reformeras. Under snart sex år har FP haft ett avgörande inflytande över skolan och många invånare upplever inte att situationen har blivit bättre. Nu skjuter MP för fullt mot regeringen i skolfrågan och den negativa bilden av skolan bara fortsätter att spridas. Är det konstigt att vi då inte lyckas attrahera många duktiga personer att vilja studera till lärare? Snart måste detta få ett slut och nationell samling runt denna fråga eftersträvas. Situationen är allvarlig och det är vår framtida välfärd som står på spel. Det är kanske dax för våra två arbetarpartier (Nya M och S) att göra en långsiktig överenskommelse runt denna allt för viktiga samhällsfråga istället för att låta den reduceras till dagspolitiska utspel. Vi kan åter ge läraryrket den höga status den förtjänar. De flesta av oss som följer frågan vet hur vi kan vända den negativa trenden. Nu får det vara nog med pajkastande runt skolfrågorna, det handlar om våra barns och ungdomars framtid. Det handlar om allas framtid. Vad tycker du vi skall göra?