Liberalextremism mot stupet

Allt har sin tid

Liberalerna hade en roll att fylla, men inte längre. Sverige och många andra västländer drevs mot allt för mycket liberalism enligt allt fler invånare. Det skapade för mycket oordning och dålig sammanhållning enligt väldigt många. Den liberala ideologin fick för stort genomslag enligt många. Så tyckte och tycker allt fler i västvärlden. Då svänger det i en demokrati och det gör det också i bland annat Sverige, Storbritannien, Tyskland och USA. Då får partier med enkla lösningar ett starkt stöd. Partier som SD i Sverige, Reform UK i Storbritannien, AfD i Tyskland och Republikanernas MAGA rörelse i  USA massor av luft under vingarna. Luft som i värsta fall återigen leder till mörka samhällsperioder som efter några års stora kriser leder mot något nytt bättre. Människans historia är full av civilisationers och samhällssystems uppgång och fall. 

De som kallar sig liberaler inom politiken har sig själva att skylla för denna utveckling. De gick för långt. De underskattade mångfaldens utmaningar och hittade på små problem som gjordes stora när det räcker för oss alla att tillämpa ”Den gyllene regeln”. Att säkerställa att lagarna gäller oss alla jämlikt och utan undantag. Att Liberalerna både i Region Uppsala och Uppsala kommun stöttar spårvägsprojektet hjälper dem inte.

Håkan Boström, GP, bjuder nedan på en läsvärd artikel som ger exempel på ett Liberalerna i djup kris. Självbilden som det fina akademiska storstadspartiet med många intellektuella väljare är i spillror. Liberala ideologier kommer dock garanterat leva vidare. 

”I en intervju med SVT slår L-ledaren Simona Mohamsson fast att hon inte vill ha en regering där Sverigedemokraterna ingår. Hon är däremot beredd att fortsätta med det nuvarande upplägget där SD stödjer en borgerlig regering. Nu kanske man inte ska dra för stora växlar på just detta uttalande: ”inte vill ha” betyder inte samma sak som ”inte accepterar”. Men sådant retoriskt finlir lär ändå bli ett problem för Liberalerna när vi närmar oss valdagen.”

”De radikala krafterna talar till känslan. De hörs och syns eftersom de är rikligt representerade på sociala och alternativa medier. De pragmatiska krafterna behärskar dock det politiska hantverket, har skött förhandlingarna med regeringen och rimligen de som skulle representera SD om partiet skulle ingå i en kommande regering. En liknande ”arbetsdelning” har länge funnits till vänster i svensk politik.”

”Ur ett rationellt perspektiv kan man tycka att det vore enkelt för L att dra av det sista plåstret i relationen till SD. Men politik är en blandning av förnuft och känslor. Känslorna, form av identitet och självbild är centrala inte minst i små partier. Och det finns stora kulturskillnader mellan L och SD. Det handlar om sådant som klass, erfarenheter, utbildning och sociala nätverk. L är ett etablissemangsparti, framför allt i Stockholm. Där finns fortfarande ett levande arv från det radikala 1960-talet då unga folkpartister gick i bräschen för att riva ned gamla svenska normer.”

”Man kan säga att Liberalerna sitter i en rävsax. Men man kan också säga att Liberalerna någon gång måste inse att vägval får konsekvenser. Partiet beslutade att överge Januariavtalet för att i stället ingå i Tidösamarbetet. Så länge man kan stå för politiken kan inte samarbetsformen vara avgörande. Att vara beredda att ge SD politiskt inflytande men samtidigt inte beredda att ge dem ministerposter framstår inte som särskilt principfast av någon utanför partiet, vare sig av väljare till höger eller vänster. Det är en konstig kulle att dö på.”

https://www.gp.se/ledare/liberalerna-behover-ett-mindre-liberalt-ledarskap.3595ec16-28fc-4ede-8cb1-b5f3ea45555c

Ur ett rikspolitiskt perspektiv har Boström rätt. Där kan inte ett parti vinna förtroende genom ständiga partnerbyten. På EU och riksnivå sätts ideologiska ramar och lagar. I lokal- och regionalpolitiken handlar politiken i mycket stor utsträckning att få kommuner och regioner att leverera sina lagstadgade uppdrag med kvalité. 

Kampen mellan samhällssystem

Ideologier och samhällssystem

Det finns massor av ideologier. Runt om på jorden har olika former av samhällssystem skapats som alla mer eller mindre arbetar med samma grundläggande behov. Så är det. Beroende av vilken religion som har eller har haft stort inflytande över en plats har det starkt påverkat samhällsutvecklingen.

Bara i den befolkningsfattiga delen av världen kallad Sverige finns många ideologier och människor som önskar olika samhällssystem. Om vi tänker till förstår vi självklart att dessa konflikter finns i stor skala mellan olika grupper och delar av grupper på vår jord. Konflikterna mellan till exempel USA, Iran, Ryssland och Kina handlar inte ”bara” om pengar och tillgång till kritiska resurser. Det handlar i stor utsträckning om ideologiska konflikter. 

https://www.synonymer.se/sv-syn/samh%C3%A4llsordning

https://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/politiska-ideologier

Människan har genom vår historia ofta konkurrerat med varandra. Ofta har vi haft mycket blodiga konflikter. Ibland om viktiga råvaror. Ibland om ideologiska konflikter. Ibland bara om löjliga skäl där två ledare starkt ogillat varandra. En gammal allegori (politiskt ”dolda” budskap) värd att läsa,  som beskriver mycket dumhet, är författaren Jonathan Swifts ”Gullivers resor”. Det skrivs säkert många berättelser allegorier. Vår tid är inget undantag. Blodiga krig pågår för fullt och skälen är ofta tragiska.

”Gullivers resor är en satirisk fantasy och science fiction där vårat Europa skildras på olika sätt i de olika världarna Gulliver besöker. Som nämnt i tidigare inlägg besöker Gulliver landet lilleputt där ett långt krig utkämpas med grannlandet Blefuscu. Orsaken till de två ländernas konflikt är något så allvarligt som hur man ska äta kokta ägg. Alltså från den spetsiga eller trubbiga sidan. Detta är ett exempel på Swifts satirer då det anses ha en koppling till konflikten mellan de engelska katolikerna och de irländska protestanter som han själv. Swift genom sin bok anser att dessa två problem har ungefär lika stor betydelse. Vad Swift ville uppnå var ett Irland mer eller mindre fritt från England.”

https://www.synonymer.se/sv-syn/allegori

https://gulliversresor.wordpress.com/

Kulturell bakgrund

Etniciteter har betydelse

Gör om! Gör rätt! Många gånger har mina blogginlägg tagit upp olika aspekter på misslyckad integrationspolitik i Sverige. Den är i huvudsak misslyckad då den i princip enbart byggt på antagandet att arbete och tiden ska leda till integration. Det kanske hade räckt tillräckligt bra om arbete hade funnits för alla och om barnen som är födda i Sverige tidigare hade fått lära sig svenska. Så har tyvärr inte verkligheten blivit. Hundratusentals vuxna som invandrat de senaste tjugo åren är långtidsarbetslösa och bor segregerat och lever på många sätt i parallellsamhällen. Det är en oacceptabel ordning. Det är en orättvis ordning. Orättvis både för dem som inte får likvärdiga utvecklingsmöjligheter men också för alla hårt arbetande som betalar för alla bidrag. Att många invånare har en annan etnicitet och kulturell bakgrund behöver absolut inte bli något problem alls om integrationen fungerar väl. En väl fungerande integration kräver bland annat tydliga individuella och mätbara skyldigheter som tydligt matchas mot rättigheter. Gör om! Gör rätt!

Peter Esaiasson, GP, har rätt. Etniska skillnader har betydelse och betydelser som måste tas på stort allvar om integrationsarbetet ska bli framgångsrikt. En stor del av svenskt integrationsmisslyckande är kopplat till okunskap och ideologiska låsningar. Ja! Det är dag att alla som lever långvarigt i Sverige med fördel både definieras som därifrån de kommer men alltid också svensk. Att definieras som svensk innebär för mig att man vill bidra till att vårt unika samhälle, med sina unika delar, utvecklas positivt för oss alla. Jag blir faktiskt lite provocerad när någon som kommer från t ex Somalia, är svensk medborgare, kallar sig somalier. Det har betydelse om man inte lägger till ”somalie-svensk”.

"Araber, kurder, syrianer, bosnier, somalier, polacker, afghaner, iranier. Det är några stora etniska grupper i det nya Sverige som blivit till på några decennier. För dem som hör hemma i grupperna är tillhörigheten positiv, något man är stolt över. Ändå är etnisk grupptillhörighet ett känsligt ämne i samhällsdebatten och i många sociala sammanhang.

"Är undvikandet rätt strategi för invandringslandet Sverige? Jag undrar det. Kanske är det precis tvärtom, att vi behöver tala mer om etnicitet. Så resonerar stiftelsen Global Village med rapportserien ”Fakta för förändring” som innehåller SCB-data om eritreaner, etiopier, somalier, irakier, iranier och syrier i Sverige. Och så är logiken bakom skämtsamma beteckningar som ”bostadsrättsiranier” som används för att beskriva ”lyckade” personer med utländsk bakgrund."

"Det handlar om att avdramatisera genom tillvänjning. Målbilden är att det skall vara samma laddning att tala om alban-svenskar och somalia-svenskar som om värmlänningar och göteborgare. Det är långt dit." 

"Den senaste valrörelsen visar hur fel det blir om diskussionen skyggar för etniska faktorer. I debatten ställdes gruppen svenskar mot gruppen invandrare. Det är en märklig indelning i ett land där nästan var tredje person har annan bakgrund än etnisk svensk. ”Invandrare” är en tillskriven identitet, inget man väljer frivilligt. Det är knappast genom att skilja ut de där ”invandrarna” som man bygger laganda; känslan av att vare en del av en gemenskap med en framtid tillsammans, alltså det som kallas integration."

"I ett nyblivet (de grundlagsskyddade minoriteterna får ursäkta) multietniskt samhälle som det svenska söker många människor en dubbel identitet, en som tillåter individen att tillhöra både sin etniska grupp och landet Sverige. Det som för svensk-svenskarna kommer naturligt, kräver för andra etniska grupper en ansträngning. På teorispråk kallas det bindestrecks-identitet och förknippas med den amerikanska drömmen om en smältdegel med plats för alla som vill passa in. Bindestrecket med den dubbla identiteten saknades i valdebatten och debattörerna tycktes inte ens reflektera över alternativet."

"Jag inser risken med att prata mer om etniska grupptillhörigheter. I sammanhang med flera etniska grupper bildas hierarkier och gruppen som placeras längst ned får det jobbigt. För att undvika stigmatiserande hierarkier, kan man resonera, är det säkrare att lyfta fram andra grupptillhörigheter där motsättningar kan hanteras på välbekanta sätt som klass kön och ålder. Och absolut, hierarkier och stigmatisering är risker som behöver hanteras. Samtidigt. Hur mycket värre kan det bli?"

"I dagens Sverige kämpar åtskilliga för att känna sig hemma och många uppfattar att den egna etniska gruppen är diskriminerad. Känslan av att vara utanför omfattas av många, så många att de rimligen inte kan avfärdas som överkänsliga ”snöflingor”. Problemet har uppstått med det nuvarande förhållningssättet till etnicitet. Kanske läge pröva något annat?"

"Exakt hur bindestrecks-identiteterna skall växa fram är svårt säga. Den mentala förändringen som krävs är förmodligen allra jobbigast för svensk-svenskarna. Vi i majoritetsgruppen måste på allvar ta in att Sverige inte längre är till för enbart vår etniska grupp. Konstruktiva bidrag till transformationen välkomnas."

https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-v%C3%A5ga-tala-om-etnicitet-i-sverige-1.85329624

Kampen mellan systemtänkanden

Värderingar inklusive människosyn

Du som lärt känna mig genom att följa min blogg har lärt dig att jag kallar en spade för en spade och att jag tydligt försöker förstå sanningar i det jag betraktar. Oavsett om det är positivt eller negativt. Du har sannolikt också lärt dig att jag tycker att det är viktigt att ha både historiska kunskaper om människans tid på jorden och om beteendevetenskapen om människan. Du som läst min bok, "En stund på jorden", har garanterat förstått ovan. 

Runt om på vår jord har olika civilisationen skapats och försvunnit. Nya har växt fram. Vissa har dominerat och andra har levt i sin litenhet. Många av de dominanta har blivit så fulla av sig själva att de fallit, men dess kulturella inslag har övergått i nya varianter av civilisationer. Kalla det gärna människans kollektiva utvecklingsfaser. I botten i dessa civilisationer hittar vi värderingar och människosyn som format dess styrande innehåll. Därför har också olika religioner haft stor betydelse för många samhällens utveckling. Och, precis som jag beskriver i "En stund på jorden" finns tydliga beteendevetenskapliga skäl till varför framförallt kristendomen och islam fått så många anhängare. 

Kriser i olika former brukar leda till påtagliga förändringar. Så har det alltid varit. Ofta är det stora kriser som leder till att maktbalanser kraftigt förändras. Varför är vi inne i en stor ekonomisk kris i nuläget? De huvudsakliga skälen skrivs det väldigt lite om. Det första skälet är att penningpolitiken under allt för länge varit sjukligt expansiv. Det andra skälet är handelskriget mellan framförallt USA och Kina. För mig är det intressant att så få "förståsigpåare" bland skribenter inte fattar vilken enorm förändring ovan har skapat och skapar jämfört med bara för 14 år sedan.

Adam Cwejman, GP, har förstått vår mänskliga historia. Han har också börjat förstå att ett kraftigt maktskifte är på gång. Västvärldens egenintressen, värderingar och människosyn kommer kraftigt att minska i inflytande på vår jord under många kommande år. Ett av skälen till detta är att demokratiernas utveckling hade gått mycket bättre om inte västvärlden i stor utsträckning, genom åren, tillämpat hyckleri. Det är inte bara kineserna som till exempel är förbannade, och minns, vad brittiska intressen skapade för problem i Kina under lång tid. 

"Är man född under 1900-talets sista decennier så har man inte genomlevt något annat än en av USA dominerad västerländsk världsordning. I en tid då det det europeisk-amerikanska inflytandet över världen har varit en så självklar utgångspunkt är det inte konstigt att många tagit det för en naturlag. Men det har visat sig inte stämma. En som tidigt insåg att vi i väst levt med en bekväm illusion om hur världen är beskaffad var den amerikanska statsvetaren Samuel Huntington. 1996 utkom han med boken Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning. Boken var en längre version av en mycket omdebatterad artikel som han skrev 1993."

"I Civilisationernas kamp delade Huntington upp världen i ett antal, rätt grovhuggna, civilisatoriska block. På gränserna mellan dessa civilisationer, hävdade han, skulle vår tids stora konflikter utspelas. Väst var ett block, den muslimska världen ett annat, det ortodoxa Ryssland ett tredje och så vidare. Något profetiskt uppmärksammade Huntington redan då den lingvistiska och historiska skillnaden mellan västra och östra Ukraina. Där fanns ett frö till en framtida konflikt, menade Huntington."

"Huntington påpekade även att vi i väst hade blivit mindre uppmärksamma på skillnaderna i världen. Religiösa och kulturella skillnader mellan länder och civilisationer hade underskattats. Vi hade invaggats i en falsk föreställning att vårt västerländska samhällssystem – och dess universella anspråk på mänskliga rättigheter och ömsesidigt gynnsam handel – skulle ta världen med storm. Men vi överskattade omvärldens intresse för våra värderingar och politiska system. I takt med att vår civilisation försvagades relativt de andra blocken skulle de andra, menade Huntington, hävda sin särart."

"Mycket i samtiden gav stöd till övertygelsen om att väst skulle utgöra en modell för hela världen. Gårdagens ideologiska, kulturella och religiösa konflikter tycktes falla passé. Osloavtalen av förhoppningar om fred i Mellanöstern mellan Israel och Palestina. Iraks invasion av Kuwait slogs tillbaka av en internationell koalition. Den seglivade konflikten på Nordirland kunde läggas till handlingarna 1998. Antalet mellanstatliga krig minskade. Kanske hörde stora krig och konflikter det förflutna till?"

"Snart övertygade vi oss i väst även om att den gamla tidens materiella konflikter helt kunde upplösas. Ekonomier skulle vara globala och obesvärade av nationella intressen. Det fanns inga nollsummespel, bara vinnare. IT-miraklet skulle frälsa vår ekonomi och världen bli alltmer sammankopplad. En ny era för demokrati och medborgardeltagande väntade. Äntligen kunde vi hänge oss åt handel, internationella samarbeten, miljöpolitik, jämlikhet och minoriteters rättigheter."

"Men eran 1991-2021 är nu avslutad. Krig och spänningar, precis där Huntington förutspådde att de kunde uppstå, är det nya normala. Kina håller på att nå kulmen av sin ekonomiska och politiska makt. Landets militära och ekonomiska tillväxt är en av de största i mänsklighetens historia. Xi Jinping är den mest offensive, mest auktoritäre och mest självsäkre kinesiske ledaren på länge. Samtidigt går Indien sin egen väg, utan att ansluta sig till den västerländska gemenskapen. Den internationella handeln är satt i gungning och det våras för krigsindustrin."

"Vad hände med 1990-talets löfte om globalt samförstånd?"

"En viktig observation som Huntington gjorde var att när gamla civilisationer, som den kinesiska, blir rikare genomlever de något han kallade ”modernization without westernization”. Bara för att de köper moderna konsumtionsvaror och lever ett medelklassliv blir de inte ”som vi”. Detta var annars den västerländska förhoppningen: Konsumtionskultur, handel och Internet skulle knyta ihop världen. Vi skulle, när inkomsterna jämnades ut mellan länder, vilket också skedde, bli mer lika som människor. Vilket skulle borga för ömsesidig förståelse."

"Men den envisa styrkan hos våra grupplojaliteter har visat sig kunna övervintra även ekonomisk globalisering och modernisering. Men den kanske viktigaste förskjutning han satte igång var skilsmässan från Kina. Den bristfälliga handelsbalansen mellan Kina och USA spelade roll. Det är inte oväsentligt att västvärlden har gjort sig ekonomiskt beroende av Kina, menade han. Något som ofta glömdes bort var att Trump också varnade för det europeiska beroendet av rysk gas. Trumps manér var dock så frånstötande att etablerade politiska eliter inte förmådde lyssna på honom. Men Trump hade, som krass maktrealist, ett par viktiga poänger som ingen riktigt kan bortse ifrån: Övertron på handel och ömsesidig respekt för internationella regelsystem var väldigt ensidig. Väst trodde att omvärlden skulle spela med, när den i själva verket främst tjänade sina egna nationella intressen."

"Tecknen på att det som påbörjades under 2016 nu börjar anta en fast form ser vi överallt. Joe Biden har i stora drag behållit Trumps utrikespolitik. Europa har också svängt och insett att det inte är hållbart att vara ekonomiskt beroende av despotier. Det håller på att ske en omfattande ekonomisk separation mellan USA och Kina. Handelstullar, hemvändande företag och byggande av halvledarfabriker – alla dessa åtgärder har samma syfte: Beroendet av Kina ska minska."

"De två supermakterna, USA och Kina, gör sig redo för en, tycks det, oundviklig konflikt om önationen Taiwans öde. Vem vill i ett sådant läge se stora delar av sin ekonomi konfiskerad av motståndaren?"

"Den svenska idén om att vårt land är en oberoende, moraliskt högstående, neutral kraft mellan maktblocken har slutligen grusats för gott. För vi ingår i en tydligt avgränsad civilisation förenad av vissa normer, politiska system och gemensamma intressen, vare sig vi vill eller inte. På den insikten kan vi bygga ett mer realistiskt försvar för våra frihetliga värderingar. Drömmen som varade mellan 1991 och 2021 var vacker men ohållbar. Världen måste hanteras såsom den är, inte på det sätt vi hoppas att den är."

https://www.gp.se/ledare/civilisationernas-kamp-%C3%A4r-h%C3%A4r-1.85321138

De okunnigas och naivisternas tid är ute. Under många framtida år kommer realpolitik att gälla för dem som vill "överleva" i en värld beskriven väl av Darwin. Svårt att hänga med? Vet du varför en hyfsat demokratiskt vald regim i Iran 1953 avsattes och ersattes med en diktator, Shahn av Iran? Vet du vilka två länder som drev på att det demokratiska styret skulle falla? Jag gillar västvärldens fina idéer om hur samhällen ska byggas upp. Jag ogillar skarpt hyckleri, i alla dess former. Nu ändras maktbalanserna i världen på ett starkt sätt. Ska den demokratiska utvecklingen i världen gå en bättre framtid till mötes måste dess demokratiska företrädare sluta att hyckla. Det är dåligt att låta egenskapade problem kraftigt gå ut över andra. Hyckleriet har försvagat den globala demokratiutvecklingen mycket. Om systemtänkandet runt demokrati ska växa måste länder som står för det stå upp för dess grundläggande principer även när det inte gynnar egna kortsiktiga intressen. Jag tror på demokratin som styrskick över ett samhälle. Jag vill leva i en värld där toppstyrning, fascism och kommunism hör till små undantag. I vilket system vill du leva i?

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/cia-erkanner-inblandning-i-iran-kupp

https://fib.se/antiimperialism/ny-dokumentar-om-kuppen-1953-i-iran/