Tydlig rollfördelning

Fokus på kärnverksamheterna

Om offentlig sektor helt fokuserar på sina kärnuppgifter stärks hela Sverige. Byråkratin måste kraftigt minskas så att befintliga resurser kan läggas på kärnverksamheternas operativa verksamheter. Med rätt politiskt ledarskap går det. 

En kärnuppgift för kommunen och regionen i Uppsala är att sköta upphandling och kontraktsuppföljning professionellt. Allt som kommunen och regionen upphandlar ska skötas professionellt. Och allt som bättre kan skötas av konkurrerande företag som inte tillhör offentliga kärnverksamheter ska upphandlas. Och all kärnverksamhet som inte är myndighetsutövning ska till minst 50% av behovet upphandlas om det finns konkurrerande alternativ. Tyvärr är inte detta självklart eftersom vissa partier har ideologiska hinder för detta som borde vara självklart. 

Nedan ledare i UNT av Rudström är läsvärd i sammanhanget. 

”I vintras presenterade regeringen en lagrådsremiss med förslag på ”nya bestämmelser om säljverksamhet som bedrivs av offentliga aktörer”. Stat, region och kommun ska inte på ett otillbörligt sätt konkurrera med privata företag. Det ska regelbundet ske utvärderingar och uppföljningar av olika verksamheter och Konkurrensverket blir tillsynsmyndighet. Det kommer fortfarande att vara svårt att sätta gränser i många fall. Det viktiga är att företagare kan väcka frågan, att det här med konkurrens diskuteras mer och att politiker får öva mer på sin magkänsla. Om det känns fel, som i fallet med filmstudion i Uppsala, då är bäst att dra öronen åt sig och lägga energin på skolan, vården och omsorgen i stället.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/mitt-tips-tank-som-erik-pelling/rky2y1xj

Nyligen testades partierna i Uppsala kommun om hur de ser på ovan. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, drev på för att kommunen ska sluta att erbjuda vigslar och begravningar. Som vanligt talar många partier med kluven tunga. Att prata om att allt som kan göras av privata och ideella verksamheter i konkurrens också ska göras av dem räcker inte. De stöttade inte UPs skarpa förslag. Det räcker att kommunen informerar om vår de som vill gifta sig borgerligt kan hitta av Länsstyrelsen godkända vigselförrättare. Det räcker med att kommunen följer Begravningslagen men helt hänvisar till marknaden att lösa uppgifterna. 

Och Region Uppsala tycks nu ha upphandlat spårvagnar. Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna leder upphandlingen och många fler partier i Region Uppsala har stöttat idiotin. Tidernas största slöseri i Uppsala fortsätter. Upphandlingen överklagas sannolikt och då går det fortfarande att byta ut Regionstyret och stoppa upphandlingen. Kärnverksamheterna går mot tuffa tider om inte styret byts ut. 

Hur liberala är Liberalerna

Vad ska de göra?

Jag är inte förvånad över att Liberalerna till sist gjorde en överenskommelse med SD. Vad skulle de göra när de i kristider valt en ny partiledare och väljarstödet bara kraschar? Istället för att bara gå på som hittills satsar de på stödröster för att överleva. 

Vad är det ett parti står för om de väljs in i en demokratisk församling på stödröster? Och varför ska vi tro att hundratusentals svenska väljare ska stödrösta på Liberalerna? Med det sagt tror jag inte de hade en chans att överleva i Sveriges riksdag om de inte gör detta drag. Den stora frågan är självklart om det är värt att överleva om man övergett sin själ? Vi får se vad som händer på Liberalernas partistämma nästa vecka. En sak är säker, Liberalerna i både Uppsala och i riksdagen ändrar sig ofta.

Många gånger har Liberalerna och Centerpartiet försökt gå ihop. Även om Centerpartiet absolut inte kan tänka sig att samarbeta med SD kanske vi nu får se att Sverige enbart får ett parti som vill kalla sig liberalt i Sveriges riksdag. Vi får se. 

Centerpartiet stängde Liberalernas chans att vara sossekramare. Nu är Liberalerna där de är och processen mot detta läge har pågått i många år. Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Det är inte imponerande av C och L att de sköter sina partier så dåligt att de inte ens har 8 procents väljarstöd tillsammans samtidigt som minst 40 procent av svenskarna betraktar sig som liberala. Expressens ledare tycker i nedan artikel att Ls partiledning fattat rätt beslut. Vi får se vad nästa veckas medlemsstämma bestämmer. Jag har svårt att tro att partistyrelsen har mandatet att bestämma att partiet ska kramas med SD.

"Räcker det? Kanske är skadorna redan för stora. Simona Mohamsson borde ha ställt sitt ultimatum redan när hon erbjöds partiledarposten. Men utan omsvängningen hade Liberalernas sorti ur riksdagen varit given. Nu är det en öppen fråga."

"Mohamsson har gjort rätt val."

https://www.expressen.se/ledare/ledare-nu-har-liberalerna-antligen-en-chans/

Som sagt, Liberalerna har inget alternativ än att göra en önskad överenskommelse med SD för att försöka överleva i riksdagen. Centerpartiet har ju tagit vänsterflanken bland de partier som vill kalla sig liberala. Vi som kan lite politik vet att överenskommelsen mellan SD och L inte är något som är skrivet i sten. Den ”lilla” ekvationen av partier som ska komma överens är SD, M, KD och L för att det nuvarande laget ska ha ett gemensamt alternativ i årets riksdagsval. Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om att Liberalerna inte hade något annat alternativ om de vill försöka överleva i riksdagen.

"Uppgörelsen mellan L och SD är djärv men logisk givet att Liberalerna går till val på fortsatt borgerligt styre. Det skulle inte heller bli mer liberalism i sällskap av C, MP och V."

https://www.gp.se/ledare/liberalerna-gor-det-enda-rimliga.d8ab2187-324a-4845-88dc-c675c646e73c

Det bästa du som bor i Uppsala kan göra är att rösta på Utvecklingspartiet demokraterna i valen till kommun- och regionfullmäktige. Partiet har en tydlig vision för Uppsala. Partiet har i morgon en uppdaterad 100% Uppsalaanpassad sakpolitik. Partiet är inte ”höger” eller ”vänster”! 100% Uppsala och fullt fokus på att få maximalt genomslag för den sakpolitik du hittar här: www.updem.se

https://updem.se/

Meriter viktiga

Erfarenheter och meriter centrala

Om du ska anställa någon att leda en stor eller jättestor komplex verksamhet tror jag inte du chansar. Ändå tycks vi väljare mycket riskbenägna eftersom många röstar på partier utan att syna toppnamnens meriter och ambitioner i samband med val. Det är inte särskilt klokt. Särskilt inte i kommun- och regionval där personerna som företräder oss har stor påverkan på om till exempel sjukvården, kollektivtrafiken, skolan, äldreomsorgen och så vidare fungerar bra eller dåligt.   Att sitta i en politisk nämnd eller styrelse är mycket ansvarsfullt och krävande, om man tar uppdraget på allvar. Och om man gör nödvändiga timmar för att insatsen ska bli bra. Även om du brukar syna toppkandidaters meritförteckningar är det tyvärr inte säkert att de stämmer. 

Nedan avsnitt av Uppdrag granskning, SVT, är intressant. Varför utsätter sig offentliga personer för liknande möjligheter att ”stå med byxorna nere” om vilken utbildning de har? Nedan reportage är bara pinsamt att ta del av. Att slira på sanningen, eller till och med ljuga, tycks inte leda till negativa konsekvenser för broilers. Broilerbubblorna har sina falanger som håller ihop. 

https://www.svtplay.se/video/eXvkdVD/uppdrag-granskning/ministrarnas-cv?id=eXvkdVD

Full insyn i skattefinansierade skolor

Alla skattefinansierade verksamheter ska utföras med full insyn

Oavsett vem leverantören av skattefinansierade tjänster är ska det offentliga ha full insyn i verksamheterna. Det är helt sjukt att inte det är en självklarhet. Hur kan dagens regering tycka annat? Hur kan man rösta på partier som inte tycker att det är självklart? Av vilket skäl ska en skola eller en sjukvårdsverksamhet få verka under sekretess om den till stor del eller helt är skattefinansierad? Jag förstår inte det! Varför tycker en majoritet i riksdagen det? Det luktar inte alls gott!

Tugget som vissa använder, kopplat till företag som verkar inom skattefinansierade tjänsteområden, om att affärshemligheter kan röjas är skitsnack! Ett av huvudskälen till varför konkurrensutsättning av kommuner som huvudmän är bra är att alla på en marknad ska kunna lära av varandra, helst av dem som lyckas bäst att utbilda våra barn konkurrenskraftigt. Eftersom skolan är så central för enskilda människors framtid och hela det svenska samhällets framtid kommer jag aldrig mer rösta på partier som inte sköter skolfrågorna bättre än de senaste 25 åren. Misshandeln av vår skolan är en tragedi och ett stort misslyckande. Och än en gång påminns vi av det svenska idiotiska systemet att ledande politiker kan gå in och ut ur uppdrag där det luktar jäv och korruption lång väg. Varför regleras inte detta i Sverige? Det har statliga utredningar föreslagit!

"Regeringen håller på att ändra direktiven till en nästan färdig utredning, som bland annat har utforskat för- och nackdelar med ett införande av offentlighetsprincipen för friskolor. Nu ska slutsatserna kastas i papperskorgen. I stället ska utredaren utforska hur en ”tillsynsprincip” för friskolor kan se ut. Regeringen spelar ner betydelsen av sitt ingrepp. Tillsynsprincipen ska ”i praktiken” fungera som offentlighetsprincipen, försäkrade Fredrik Malm (L) i P1 Morgon nyligen. Han ryckte in i stället för skolminister Lotta Edholm. Den före detta friskolekoncernlierade ministern ville inte ställa upp."

"Det är i själva verket de vinstdrivande skolkoncernerna som har bekämpat offentlighetsprincipen. Så klart. De vill inte granskas av journalister. Det händer ju att missförhållanden uppdagas när granskningar görs."

"Det är också märkligt att regeringen inte väntade på Skolinformationsutredningen och såg vad den kommit fram till. Den skulle ha varit klar den 31 mars. Varför detta tvärstopp? Det ville Fredrik Malm inte svara på. I stället började han tala om att det vore illa om skolors mejlkonversationer, där ”enskilda barns namn nämns”, kan begäras ut. Men kommunala skolor lyder ju redan under offentlighetsprincipen – och några sådana problem har väl aldrig varit på tapeten?"  

"Det är inte bara skolkoncernerna – och regeringen – som ser problem med offentlighetsprincipen. Lagrådet har flaggat för att det kan finnas en konflikt mellan insyn och reglerna för aktiebolag. Det kan säkert stämma. Men det visar bara att aktiebolag inte har i svensk skolvärld att göra. Om regeringen brinner för Sveriges bästa, kan de inte gå i friskolebranschens ledband. Liberalerna har lovat att ta itu med avigsidorna på den svenska skolmarknaden. Det är upp till bevis." 

https://www.expressen.se/ledare/gar-regeringen-i-friskolornas-ledband/ 

Om man tänker på barnens och ungdomarnas bästa ska inte skolor drivas i aktiebolagsform. Om man tänker på Sveriges bästa ska inte skolor drivas i aktiebolagsform. Att det ska finnas alternativa huvudmän för skolor tycker Utvecklingspartiet demokraterna är bra men att de ska drivas i stiftelseform om de inte är kommunala. Då är inte syftet med verksamheten att tjäna pengar och leverera utdelningar till ägarna. Pinsamt att regeringen agerat som de gör i denna fråga. Var det inte Liberalerna som tidigare upplevdes som dem som bäst drev bra skolpolitik.....

Det är dags att sluta misshandla skolan och med en stor portion sunt förnuft få ordning på den igen. Det brådskar. Många elevers konkurrenskraft och svenskt välbefinnande står på spel.

Vilken målgrupp

Vem vill jag ska tro på mig?

Alla som studerat och arbetat med marknadsföring och försäljning vet att det är viktigt att ringa in sin målgrupp. Det vill säga vilka människor man vill ska köpa dina idéer, dina tjänster och/eller dina produkter. Eftersom jag har omfattande erfarenhet av både affärsverksamheter i världsklass och politik i kommunklass har jag arbetat mycket med att just ringa in vilka som passar det man erbjuder bäst. De som lyckas göra målgruppsanalysen bra har också stora chanser att lyckas med sina önskade framgångar. Oavsett vad man vill åstadkomma. 

Inom politiken, i den demokratiska världen, kan det enkelt beskrivas som att kampen om makten har handlat om hur mycket kapitalet ska styra och hur mycket folket ska få balansera kapitalets kraftiga inflytande. Även om människor i vår del av världen har det mycket materiellt bättre än i många andra delar på jorden, och får jobba betydligt mindre än för 100 år sedan, är det fortfarande extrema maktskillnader mellan de få med mycket kapital och "vanliga" människor. Det är inte bara så att de som styr över kapitalflöden är få och har mycket makt ("bara" därför), de har också råd att ha horder av lobbyister som ägnar mycket tid åt att påverka personer som valts att rättvist företräda invånarnas bästa och inget annat. Det är sannolikt på grund av dessa extremt ojämna förmögenhetsfördelningarna som konflikten mellan de som har och de som inte har fortsätter att vara en huvudkonflikt inom politiken. Hur mycket, eller lite, ska de med mest tillgångar och löner bidra med jämfört med övriga. Och hur ska gemensamma pengar prioriteras? Vilka  rättigheter och skyldigheter ska invånare och medborgare ha? UPs målgrupp är människor som tror på marknadsekonomins krafter, som vill vara del av ett rättvist demokratiskt rättssamhälle och som vill att vi ska företrädas av erfarna, meriterade och engagerade politiker. Även personer som vill att Uppsala ska utvecklas så att de attraktiva på arbetsmarknaden vill bo kvar och nya attraktiva vill flytta dit. Det samhället är bra för oss alla. När vi företräds av erfarna och meriterade kan vi också begränsa möjligheterna för de som redan är starkast att bli ännu starkare genom lobbyister.

https://www.tillvaxtanalys.se/publikationer--seminarier/metodutveckling/utvarderingsguide/vilken-ar-malgruppen.html

Att svenska politiker får gå från ansvarsfulla uppdrag direkt till egen firma eller som anställd i bolag som bedriver politisk lobbying är långt ifrån rimligt. Det luktar väldigt illa men är tyvärr väldigt vanligt i Sverige. Eller att ledande politiker inom sjukvården till exempel direkt när de lämnar blir välarvoderade styrelseledamöter i sjukvårdsbolag luktar också allt för illa. Precis som tidigare pensionsvillkor ändrades kraftigt för politiker måste riksdagen ändra på dessa oetiska svängdörrar mellan politiska ledande uppdrag och lobbyföretag. Det ska aldrig råda någon tvekan om att en politiker företräder invånarperspektivet och inget annat. Bra grävande reportage av P4 Uppland nedan. Det tycks vara en innegrej bland Uppsalas tidigare ledande Liberala politiker att bli lobbyister. Även Mohammad Hassan och Helena Hedman Skoglund, tidigare kommunalråd i Uppsala, ingår väl i det nedan synade konsultbolaget eller startade upp ett eget lobbyföretag. Efter en viss tids karantän måste man självklart få jobba som lobbyist om man inte fortsätter med politiska uppdrag.  

https://sverigesradio.se/artikel/uppsalapolitiker-driver-egen-lobbyingfirmahaller-isar-agendorna  

https://sverigesradio.se/artikel/lobbyexpert-forbjud-lobbyister-att-samtidigt-vara-folkvalda-politiker

https://www.dagenssamhalle.se/styrning-och-beslut/kommunpolitik/annu-ett-liberalt-kommunalrad-lamnar-i-protest-mot-sd/

Tänk att vi nu är över 8 miljarder människor på vår jord! Och alla dessa människor vill ha det minst lika bra som medelklassare i Sverige. De allra flesta får det inte så bra. Och alla måste vårda vår jord klokare för att inte ställa till det oacceptabelt för kommande generationer. Vår jord är till låns. Rovdrift på vår natur slutar aldrig bra. Och gårdagens samtal med min mentor var som vanligt mycket givande. Begreppet ”Skurhink AB” myntades.

https://www.worldometers.info/world-population/

Moderaterna

Trovärdighetsproblem

Ulf Kristersson brottas intressant nog med mycket större trovärdighetsproblem i regeringsfrågan än Socialdemokraterna. Förtroendet för Kristersson, Busch, Pehrson och Åkesson är inte i närheten av Magdalena Anderssons popularitet. Samtidigt som det är M, KD, SD och L som har överenskommelser i sakpolitiken som en stor majoritet anser viktigast. Bra att Kristersson lyfte fram den rödgröna röran som det skakiga alternativet. Vänsterpartiet gick också ut igår och klargjorde att det lilla C gott får acceptera att flera andra är större än dem. .

”Under sitt tal i Almedalen tar Moderaternas partiledare Ulf Kristersson bland annat upp att Sverige är på väg in i Nato, att Vattenfall planerar ny kärnkraft, den nya lagstiftningen som ska skydda socialt utsatta barn bättre och kvinnors rätt till abort.”

”Om Moderaterna vinner valet i höst kommer Kristersson att säga nej till skattehöjningar.

- Inga nya skatter får införas och det samlade skattetrycket ska inte öka förrän vi vet att skatterna vi redan betalar verkligen går till det de ska, säger han.”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/folj-almedalsveckan

Tänk hur olika man kan tolka det som sägs. Expressens ledare tycker det var osmart av Kristersson att ge löften om att inte höja skatterna. Min tolkning av vad Kristersson sa var i linje med den ekonomiska politik Utvecklingspartiet demokraterna för. Vi betalar redan massor i skatter. Det finns gott om slöseri, ineffektivitet och icke prioriterat inom offentliga utgifter som måste arbetas bort. I de tuffa tider som startats ska det vara fokus att arbeta bort, inte att höja redan höga skatter. Särskilt i tider där enskilda människor drabbas hårt av inflation, räntehöjningar, dåligt underhåll, stor otrygghet, svag krona, en ny våg av Covid och strejker är det ansvarsfullt att säga typ ”vi ska ägna oss åt att städa och fokusera”. Det är seriöst att säga till nästa finansminister att ”städa”, ”effektivisera”, ”reformera bidragssystemet” och parallellt uppmuntra bildning och företagsamhet. Och enskilda invånare baxnar redan av prisökningar och behöver inte belastas av ännu högre skatter därutöver. Expressens ledare har själv många gånger skrivit om alla miljarder som stjäls från bidragssystemen. ”Bara” genom att få stopp på alla de stölderna så är mycket vunnet. 

”För tuffare tider väntar inom vård, skola och omsorg. Efter två rekordår under pandemin riskerar kommuner och regioner ett stålbad när ekonomin dyker. Inflationen leder till ökade kostnader och till lägre skatteinkomster än beräknat. Ovanpå det kommer högre räntor och en tung pensionsskuld.”

”Men att utfärda ett svepande skattehöjarstopp är inte seriös politik. Alla verktyg måste finnas kvar i lådan för nästa finansminister.”

https://www.expressen.se/ledare/skattestopp-ar--ett-dumt-vallofte/

Socialdemokraterna

Magdalena Anderssons Almedalstal 2022

Flera gånger har du kunnat läsa att jag respekterar Anderssons kompetens och erfarenhetsbakgrund jämfört med de övriga partiledarna i riksdagen. Hon har haft många ansvarsfulla uppdrag och har flera års riktig arbetslivserfarenhet i hög befattning. Hon leder ett parti som tveklöst har bidragit till att ”vanliga människor” fick det mycket bättre under perioden 1920-1970 talet. Därefter utvecklades maktpartiet allt mer till ett bidragsparti som inte lyckats hitta en roll som ett parti för ansvarstänkande medelklassare. Bidragsvurmande bygger inget generellt välstånd i ett samhälle. Och hårt arbetande medelklassare vill inte år efter år försörja arbetsföra som skulle kunna göra några vettiga insatser för vårt gemensamma bättre. Den gamla sosseinriktningen ”Gör din plikt kräv din rätt” är nödvändig om samhällen som de nordiska ska vara långvarigt hållbara.

Magdalena Anderssons tal var fyllt av nationalistiska budskap. Även om jag gillar positiv nationalism var det nästan skrattretande med tanke på att det för inte länge sedan ansågs fult att känna stolthet över det imponerande samhälle min morfarsfars, morfars och mammas generationer byggde upp fram till mitten av 70-talet. Även fram till 2000-talet gjordes mycket bra. Fortfarande imponerar forskare, svenskt näringsliv, många idrottare och många kulturpersonligheter i global konkurrens. Som Riksrevisonen nyligen påtalat har de senaste decennierna tyvärr politiskt spårat ur. 

Efter åtta år vid makten ska vi nu tro att Socialdemokraterna tillsammans med V, MP och C ska bryta ett allt grövre kriminellt Sverige. Inte särskilt trovärdigt när man är beroende av V och MP. 

Efter åtta år vid makten ska vi nu tro att Socialdemokraterna beroende av stöd från V, MP och C ska klara av att vårda svenska finanser. Inte särskilt trovärdigt. V och MP driver upp utgifterna och C stoppar reformer som tar mer från de rikaste. 

Efter åtta år vid makten ska miljöpolitiken stärkas ytterligare. På många sätt bra men var står till exempel V, MP och C i kärnkraftsfrågorna… Hur ska Sveriges behov av väderoberoende fossilfri energi säkras utan kärnkraft? Inte särskilt trovärdigt. Utan billigare och tillgänglig elförsörjning tappar svensk ekonomi snabbt i konkurrenskraft och statens kistor blir allt tommare.

Efter åtta år vid makten ska skolan bli fri från ”privata vinstintressen” och typ ”farliga religiöst påverkade skolor”. Hur ska det vara trovärdigt att de gör något åt detta när Centerpartiet starkt gillar privata skolor? Personligen är jag för stiftelser som alternativ huvudmannaform till kommunerna. I stiftelserna ska pengarna in jobba för elevernas bästa och inga aktieutdelningar. Konkurrens med kommunala skolor är viktigt både för att säkra alternativ, sund konkurrens och därigenom utveckling samt alternativa arbetsgivare för våra viktiga lärare. 

Socialdemokraterna vill vinna årets val genom att göra valet till ett ”presidentval”. I sakfrågorna kommer de genom sitt beroende av V, MP och C inte klara av att lösa Sveriges allvarliga problem. De kommer inte ens klara av att hålla ekonomin under kontroll med beroendet av att köpa stöd av V, MP och C. Hur dumt och dyrt det blir har vi lärt oss i Uppsala kommun.

Magdalena Andersson är den mest kompetenta att leda Sverige. Det räcker dock inte för att det ska bli bra. Oavsett vem som leder ett parti beroende av flera andra partier får de andra partierna stor betydelse för vad som är möjligt. Kombinationen S, MP, V och C är en rysare för oss svenskar.

700.000 personer lever idag på försörjningsstöd i Sverige. Enligt moderatledaren Kristersson gör det fortsatt S till Sveriges bidragsparti. Nedan både Anderssons tal och Kristerssons kommentar om ”bidragspartiet”.

https://youtu.be/pqzbPccL6j0

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/duell-mellan-ulf-kristerssons-och-magdalena-andersson-i-almedalen-en-bidragsregering

Håkan Boström, GP, reflekterar läsvärt och intelligent över Anderssons Almedalstal nedan. Hans avslutande stycke är ”spot on”.

”Hon inledde med att god nationalromantisk anda hylla den svenska naturen, nattbad och ängsblomster såväl som grillkvällar. Hon gick snabbt vidare till att lyfta fram svenska värderingar: att göra rätt för sig, lita på varandra och hjälpas åt. Magdalena Andersson sade sig ”älska de värderingar som präglat vårt land”, ett land som byggts av strävsamhet och hårt arbete från tidigare generationer.”

”Statsministerns tal hade i dessa delar lika gärna kunnat hållas av Jimmie Åkesson. Att Magdalena Andersson försöker vinna över de väljare som lämnat S för SD är alldeles uppenbart. På retoriskt begåvat sätt försökte hon gifta ihop kärleken till Sverige och de svenska värderingarna med klassiska socialdemokratiska jämlikhetsideal, vi svenskar håller ihop, håller på rättvisan och ställer upp för varandra. Den speciellt S-märkta fosterlandskärleken var genomgående i talet.”

”Socialdemokraterna har senkommet börjat tala om kärlek till Sverige. Men det är knappast kärlek till Sverige som utmärkt politiken under de 20 år S styrt landet under de senaste 28 åren. Det är mer kärleken till fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav.”

https://www.gp.se/ledare/statsministern-uppträder-som-sverigevän-1.76171170

Om Socialdemokraterna kan man tycka mycket. Deras stora akilleshäl är deras regeringsalternativ! Kan de lyckas med någon vettig politik som är nödvändig för ”svenskarnas bästa”? Kanske därför hon hade på sig den svenska flaggan upp och ner… För att visa att det ser rörigt och svårt ut. Självklart försöker hon också få väljare som inte vill ha vänsterstyre att känna oro för att Liberalerna efter valet ska byta fot än en gång. Genom att öppet flirta med L vill hon väl försöka bidra till att C inte hamnar under 4 procents spärren.

Nej till spårväg

Rösta bort de skyldiga partierna

Det är galet att idag investera i spårväg i Uppsala kommun och i region Uppsala. Uppsala kommuns invånare är de största förlorarna om detta projekt går vidare efter valen 2022. Först skulle det innebära kommunala investeringar på över fem tusen miljoner kronor. Därutöver säkerligen ytterligare fem tusen miljoner kronor i regionen. Uppsala kommuns invånare är över hälften av regionens befolkning. Över sju tusen femhundra miljoner kronor som drabbar regionens invånare i Uppsala kommun. I tider då räntorna stiger kraftigt kan det vara värdefullt att förstå att bara Uppsala kommun redan har nästan 18 tusen miljoner kronor i skulder. Bara en procents räntehöjning på 18 tusen miljoner kronor kostar varje år ytterligare 180 miljoner kronor för kommunens drift. Som sagt, priset på lånade pengar ökar mycket kraftigt nu. Då är det viktigt att agera mycket ekonomiskt ansvarsfullt. 

I sammanhanget blir jag matt av att läsa nedan UNT artikel, av Johan Heimer, med Regionens ansvariga politiker för kollektivtrafiken. Varför frågar Heimer inte om vad i ”avtalet” som skulle göra att kommunen ska avgöra teknikval av kollektivtrafiken? Varför får vi inte se det avtal de påstår finns som skulle lämna över regionens ansvar till en av flera kommuner som drabbas av ett liknande projekt? OM det finns ett avtal måste det lätt gå att överklaga till Förvaltningsrätten. Det är sjukt att denna lögn fortsätter att få beskrivas som en sanning. Sanningen är att kommun och region måste samarbeta men det är tveklöst Regionen som ansvarar för vilken kollektivtrafik vi erbjuds idag och i framtiden. Glöm inte att alla regionens partier, inklusive S, M, L, C, KD och SD röstat för ”Uppsalapaketet” som innehåller planer på 21.500 nya bostäder i Sydöstra stadsdelarna och ytterligare 11.500 nya bostäder i Uppsala stads södra stadsdelar. Det är anmärkningsvärt om inte media börjar beskriva fakta i dessa frågor och ställningstaganden. Man kan inte gång efter gång rösta ja för något som man sedan säger att man inte stöttar. Självklart borde också medier som anser sig verka för en god demokrati inkludera nya lokala partier i sin utvärdering av vad partierna tycker. Ett av huvudskälen till varför Utvecklingspartiet demokraterna startats är för att erbjuda ett mycket bättre alternativ än "Uppsalapaketet".

”Från Region Uppsala, som kommer att köra den kollektivtrafiklösning som beslutas, avvaktar man utfallet i kommunen.”

”Johan Örjes (C), regionråd och ordförande i trafik- och samhällsutvecklingsnämnden, vill inte säga att man från regionens sida förespråkar varken BRT eller spårväg.

– Vi har gått in i ett avtal med kommunen om samarbetet. Och det avtalet är ok för oss, säger han.”

”Däremot blir han orolig att det finns partier som vill skjuta större satsningar på kollektivtrafiken i Uppsala på framtiden.

– Vi behöver någon form av kapacitetsstark kollektivtrafik. Det finns för och nackdelar med både BRT och spårväg. Men det finns ett behov när Uppsala har växt så mycket. Att inte göra någonting skulle vara olyckligt för Uppsala. I så fall skulle man behöva stänga av staden för biltrafik och det ser inte jag som någon framkomlig lösning, säger Johan Örjes.”

”I ett remissvar som regionen skickade till regeringen om den kommande infrastrukturplanen finns dock ett ställningstagande som i praktiken kan försvåra framtida spårvägsprojekt. Region Uppsala vill att ansvaret att fördela anslagen till stadsmiljöavtalen ska flyttas från Trafikverket till regionerna. Det innebär att möjligheten för en region får finansiering för enskilda större projekt minskar när pengarna redan fördelas ut på fler regioner.

– Det blir visserligen ett mindre belopp. Men å andra sidan vet man att man har pengarna och slipper osäkerheten med ansökningsprocessen, säger Johan Örjes.”

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/risk-for-uppskjutna-satsningar-pa-kollektivtrafik-kan-behova-stanga-staden-for-biltrafik/l7o8wxwr

Uppsala är inte, och ska inte bli, en förort till Stockholm. Uppsala är en stark kommun med en stad med stor positiv potential i sig själv. Den potentialen förstörs under många år framöver om Uppsalapaketet får fortsätta att vara planen framåt. Uppsalapaketet i sin nuvarande utformning, som alla partier i Regionfullmäktige röstat för, måste stoppas. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, erbjuder ett starkt alternativ till Uppsalapaketet. Ett alternativ som stärker hela Uppsala kommun och region Uppsala för alla invånare. På köpet slipper de som bor i Uppsala södras stadsdelar få det extremt stökigt under lång tid och steg för steg mycket tätbebyggt. Gör om! Gör rätt! 

Öppet mål

En bedrift att misslyckas

I ett land som länge bebotts av mycket pragmatiska och på många sätt liberalt inriktade människor borde ett parti som Liberalerna ha alla möjligheter att klara riksdagens fyraprocents spärr. I synnerhet i ljuset av att de ensamt positionerar sig som den liberala kraften som ska balansera M och KDs mer konservativa falanger. För många borgligt orienterade väljare borde det vara mycket smakfullare än att göra som Centerpartiet försöka vara en balanserande kraft i laget V, MP och S. Liberalernas huvudproblem har länge varit att de är så svajiga och ständigt bjuder på öppna falangstrider även mellan partistämmor. Dessa eviga öppna strider inger inget större förtroende och spär på deras svajighet. Svajighet bidrar i sin tur inte till att bygga tillit vare sig bland väljarna eller eventuella samarbetspartier.

Expressens ledare skriver läsvärt om Liberalerna nedan.

"Inför valet har partiet dessutom chans att vinna förtroende i två frågor som väljarna rankar högt: Skolan och integrationen. I skoldebatten har L på sistone börjat skaka av sig Björklunds skugga och öppna för reformer av friskolesystemet. Och med företrädare som Nyamko Sabuni och Juno Blom är Liberalerna väl rustade att med trovärdighet debattera frågor om hedersförtryck, klankultur och parallellsamhällen. Jämför det med Centerpartiets läge – som ensam liberal röst i ett röd-röd-grönt läger." 

Problemet är, som Expressen skriver, att Liberalerna är mästare på självskadebeteende och vissa av deras företrädare ser det till och med som positivt liberalt... Tyvärr delar jag inte synen att de har en stark ställning i skolfrågor och integrationsfrågor. Av och till har de haft det men inte längre. Hade Sabuni fått driva den integrationspolitik hon ville när hon var minister hade Sverige varit i en mycket bättre situation idag. Det fick hon inte för sitt parti. Hade Ls skolpolitik varit bra hade skolan inte havererat med sitt uppdrag i den utsträckning den gjort, Uppsala är ett gott exempel på havererad skola som Liberalerna haft stort ansvar för.

https://www.expressen.se/ledare/liberalerna-har-en-chans-om-inte-sabuni-sjabblar/

Liberalernas "skugga" efter Björklunds ledartid plågar fortfarande väldigt många elever på våra skolor. De höjda generella kraven kan upplevas som en bra åtgärd men i värld där elever, som människor i allmänhet, är mycket olika blev det feltänkt i en grundskola med skolplikt. Bara faktumet att betyget 1 ersattes med F, det vill säga ett mycket lågt betyg jämfört med ett underkänt betyg har mycket stor praktisk betydelse. Ordningen och redan blev det inte mycket av när alla elever, i princip oavsett behov av extra stöd, ska gå i samma klass. Klasser som i våra befolkningsrika kommuner ofta består av runt 30 elever. Utvecklingspartiet demokraterna fick nyligen en artikel publicerad om detta i UNT som jag bifogar nedan. Liberalerna har många år varit ansvariga för skolan i Uppsala. När Lärarförbundet rankar Sveriges kommuners "bästa skolkommun" hamnar Uppsala på plats 261 av 290 kommuner. Det är allt annat än acceptabelt.

"Under vårterminen 2021 gick ungefär 3 000 elever från Uppsalas grundskolor ut årskurs nio efter nio års obligatorisk skola. Nu hägrade gymnasieskolan. Men för omkring 500 av dessa elever var dörren till gymnasieskolan stängd. De hade inte klarat av kunskapskraven. Har du ett F, det vill säga underkänt, i något av kärnämnena matematik, svenska eller engelska, har du ingen behörighet till gymnasieskolan och riskerar att bli utestängd från arbetsmarknaden. Skolplikt, kunskapskrav och risk att bli underkänd. För många skapar detta stor stress och psykisk ohälsa. Utvecklingspartiet demokraterna kräver snabba förändringar. Förra året rankade Lärarförbundet Uppsala kommun som 261 av 290 kommuner vad gäller bästa skolkommun. Uppsala kommuns skolor hör alltså till de 10 procent sämsta skolorna i Sverige."

https://unt.se/nyheter/artikel/re0gdgyl

https://www.youtube.com/watch?v=Js295XtkDPg

Vad avser trovärdig integrationspolitik var Sabuni inne på rätt väg som integrationsminister. Som vanligt bjöds det dock på svajighet när hon blev sparkad som minister och Erik Ullenhag valdes istället att ta över. Onyanserat gjorde han bland annat direkt nedan uttalande.

"The new minister is Erik Ullenhag. He says in an interview with Swedish Radio news that he wants to "stand up for the Swedish tradition of openness towards the world" and he adds that immigration must continue, as it has enriched Sweden."

https://ec.europa.eu/migrant-integration/news/sweden-erik-ullenhag-replaces-nyamko-sabuni-integration-minister_en

Samma Ullenhag valde istället för att beskriva integrationens misslyckande och arbeta för konstruktiva förbättringar att försöka skönmåla utvecklingen i våra växande utanförskapsområden. Det är ingen klok strategi för att försöka förbättra integrationen och bryta växande utanförskap och segregation. Det är knappast en klok metodik vare sig för att vinna invånare i utanförskapsområdens förtroende eller den övriga befolkningen. Det är klokare att kalla en spade för en spade och jobba därifrån. Nedan artikel är läsvärd om man vill påminnas om hur Ullenhag, L, ansträngde sig för att försöka dölja utvecklingen i den verkliga världen.

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/06/03/replik-erik-ullenhag-om-utanforskapets-karta/

Det borde vara "öppet mål" för Liberalerna för att klara sig kvar i riksdagen. Ovan historiska arv gör det dock inte så enkelt. Sabuni har en mycket svårstyrd "båt" att försöka styra full av myterister och personer som älskar att göra offentliga attacker när de inte får som de vill. Även om "målet är öppet" är det då svårt att lyckas sätta "pucken i nätet". Nyligen gick den tidigare avsatta moderatledaren ut i ett twitterinlägg och undrade om någon kände sig sugen på att bli partiledare.......

Förtroendet för public service

Värna och främja demokratin

I den bästa av världar skulle public service vara mästare på att främja demokratin och som en konsekvens av det ständigt bjuda på olika perspektiv inom samhällsdebatten. Alla demokratiska krafter borde få utrymme, inte minst nystartade partier som ofta startats av goda skäl och som har engagerade medlemmar som ideellt kämpar för att deras hjärtefrågor ska få bättre genomslag i samhällsutvecklingen. I synnerhet tycker jag att public service borde vara mästare på att lyfta upp motargument från enskilda medborgare och mindre politiska rörelser än den massiva upprepning av argument som sker mellan väl etablerade partier. Etablerade partier med massiva skatteresurser till sitt förfogande. Ofta är de svagare rösterna mycket tidigare "på bollen" än de etablerade som ofta tycks landa i en samsyn som gör dem sena ”på bollen”. En senfärdighet som inte tjänar oss invånare väl. Talar jag för "min sjuka mor"? Det kan man tro. 

Det jag försöker säga är att jag tycker att SVT och SR skulle kunna rättfärdiga sin existens bättre om de utvecklar sin förmåga att lyfta fram även andra politiska krafter än dem som genom riksdagen finansierar deras verksamhet. Personligen är jag övertygad om att det gynnar hela vår samhällsutveckling eftersom en liten politisk rörelse är en opinionsbildande kraft som antingen får de etablerade partierna att lyssna och ta till sig samhällsproblem som invånarna vill få lösta eller så växer de små politiska krafterna och blir stora. I Sverige kan hanteringen av SD tjäna som ett bra exempel. Min övertygelse är att om de tidigt getts utrymme att få förklara sin sakpolitik och de etablerade partierna inte haft beröringsskräck till migrationspolitiken hade de sannolikt fortfarande varit ett parti runt 6 procents väljarstöd.

Emma Jaenson skriver i UNT en mycket läsvärd ledare om public service och förtroendet för dessa statligt organiserade medier.

"Att förtroendet är så pass uppdelat borde dock oroa. SVT ska vara till för hela Sveriges befolkning. Risken är att många väljer bort public service helt när samhället blir allt mer polariserat, och vi går på så vis i allt högre utsträckning mot en medieverklighet som liknar den i USA."

"I en välrefererad undersökning av professorn i journalistik Kent Asp från 2011, visades att 70 procent av SVT-medarbetarna sympatiserade med Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Självklart är de flesta journalister professionella och strävar efter opartiskhet. Men det spelar roll vad en person har för värderingar och för bakgrund, eftersom det riskerar att påverka ämnesval, vinklar och vilka berättelser som lyfts fram."

"I en senare rapport från Näringslivets medieinstitut (2019), där Carl-Vincent Reimers tittat på Granskningsnämndens fällningar mot public service framkommer att det mellan 2012-2019 fanns en övervikt för åsikter typiska för GAL (Grön, Alternativ och Frihetlig) när det kommer till fällningar som handlar om politik. Det är framför allt två områden som sticker ut: invandring och synen på SD."

"Ett av de mest uppmärksammade fallen av jäv inom public service, som avslöjades av Sofie Löwenmark på stiftelsen Doku, rörde en reporter på Ekot som inledde en relation med en misstänkt islamist, samtidigt som hon gjort granskande reportage om honom. Journalisten fick inte sparken, utan fick själv avgå och flera av inslagen togs inte bort. Hade SR agerat på samma sätt om inslagen handlade om en misstänkt högerextremist?"

"Förtroendeproblematiken tycks dessvärre ofta flyga public service förbi, men det är något som förtjänar uppmärksamhet. Fem miljarder skattekronor finansierar public service varje år och vi kan sedan 2019 inte längre välja bort avgiften, ens om man saknar tv."

"Åsikter och värderingar spelar roll. Inte minst med tanke på att förtroendet för public service tycks korrelera med hur mycket en väljare sympatiserar med public service-journalisternas egna åsikter." 

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/asiktskonformismen-pa-svt-borde-oroa/l6p3n48j

Emma Jaenson, UNT, skriver också mycket läsvärt om en del av demokratins svagheter, om man tror att verklig demokrati är överlägsen andra styrsystem. Ett trovärdigt demokratiskt system måste också kunna hålla sina maktmänniskor ansvariga för de handlingar som görs. De ska inte enkelt kunna skydda varandra och komma undan rimlig rättspåföljd. De som avslöjar grova oacceptabla överträdelser är visselblåsare och hjältar i en demokrati och ska behandlas så. När man inte gör så ger man energi till alternativa maktsystem. Och i krig begås misstag. Då får man minst be om ursäkt om man inte själv valt att ”lägga korten på bordet” men blivit trovärdigt avslöjad. Jobbar media för den nuvarande makten eller för den mest trovärdiga sanningen och de olika perspektiven i en konflikt? Hur tycker du public service klarar detta viktiga uppdrag? Jaenson har helt rätt i att detta är en fundamental demokratisk fråga där västvärlden har trovärdighetsproblem. Den som på allvar, och trovärdigt, vill stå upp för demokratiska principer kan inte själv bevilja sig undantag.

”Vad betyder det för västliga demokratiernas förtroende? Och vad betyder en fällande dom mot Assange om grävande journalister och nyhetsorgan riskerar en liknande behandling?”

”Än i dag sitter Assange frihetsberövad efter att USA nyligen vann sitt överklagande för att få honom utlämnad. Fallet Assange handlar nämligen inte i första hand inte om att förfölja en person. Det handlar om att skrämma andra journalister från att våga granska makten.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/julian-assange-har-offrat-sin-frihet-for-att-skydda-var/j8877opj

Fakta eller tyckande

Kan du lita på forskningen?

Det beror på. De flesta som är välutbildade har fått lära sig att man ska vara källkritisk och man ska vara noggrann med att studera underlagen som ligger till grund för ett påstående. Inte minst är det inom forskningen viktigt att tydligt förstå vilken hypotes det är som en forskare försöker bevisa eller motbevisa. Bara med ett sådant förhållningssätt till forskningen blir det på allvar värdefullt att ta del av forskningsresultat som klarat akademisk granskning av andra forskare. Och aldrig, aldrig är det klokt att glömma att det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Inte minst politiker är ofta skickliga att vrida till statistiska underlag på ett sätt som ska ge sken av att stötta det de själva tycker. Det är inget konstigt med det, det är bara viktigt att förstå att det är så och därför inte vara okritisk när man lyssnar eller läser vad tyckare tycker.

Mats Reimer, krönikör i Dagens Samhälle, skriver intressant om att samhällsvetenskaperna borde ta större intryck av hur naturvetenskaperna angriper problem, hypoteser. En snabb sammanfattning av det han skriver är att mycket av forskningen inom samhällsvetenskapen är mest underbyggt tyckande snarare än ordentligt vetenskapligt bevisade senaste fakta. Jag gillar hans avslut som handlar om munskydd.

"Hur vet man egentligen vad som kan hjälpa eller stjälpa? Svaret är att det så gott som alltid krävs randomiserade studier, där lotten bestämmer vem som får en behandling och vem som hamnar i kontrollgruppen. Bara genom lottning kan man skapa två likvärdiga grupper där i bästa fall endast behandlingen är det som skiljer grupperna åt, där det hamnar ungefär lika många unga, gamla, smala, tjocka, tidigare friska eller multisjuka patienter i båda läger. Finessen med lottning är dessutom att den kan jämna ut även påverkansfaktorer som vi i dag inte känner till. Det är i dag otänkbart att godkänna ett läkemedel som inte genomgått randomiserade kontrollerade studier."

"Det är då en gåta varför samhällsvetenskaperna så sällan använder randomiserade studier för att ta reda på vilken typ av undervisning som fungerar bäst, vilken sorts straff som minskar risken för återfall i brottslighet, eller vilken variant av föräldrastöd som gynnar barns livsvillkor. Bristen på jämförande effektstudier kan bero på forskningstradition, kanske också på övermod hos de som anser sig besitta expertkunskaper."

"Men medicinhistorien visar gång på gång att experters antaganden ibland leder fel. Utan riktiga studier kan vi inte veta hur verksam (eller skadlig) en viss intervention är. Ett av de berömda exemplen på detta är hur många patienter med hjärtinfarkt tidigare fick vissa läkemedel avsedda att minska arytmier (oregelbunden hjärtverksamhet), tills en större studie visade att dessa läkemedel tvärtom ökar risken för att patienten ska dö. Det uppskattas att tiotusentals patienter dött av en behandling som läkarna trodde skulle hjälpa. Man kan se det som en modern parallell till åderlåtning. Medicinen har långsamt blivit mer evidensbaserad, och politiken borde följa efter. Vetenskapen kan inte svara på värderingsfrågor, avgöra vilka mål som ska prioriteras högst. Men om medlen leder till målen är empiriska frågor och riktiga experiment medlet som borde vägleda oss om vilken policy som fungerar."

"Ponera att vi under det senaste året hade rekommenderat munskydd i hälften av landets städer och bett folk avstå i den andra hälften, då hade vi nog vetat mer om munskydd är bra eller till och med kan ha negativ effekt på smittspridningen, så som statsepidemiolog Anders Tegnell befarade i början av pandemin. Experimentera mera!"

John Hassler skriver också om forskningen på ett läsvärt sätt i Expressen nedan. Även han inkluderar munskydd, eller ansiktsmask som han kallar dem, i sitt resonemang om vad forskning är och vilket förhållningssätt man bör ha till den. 

"I forskarsamhället sker en sorts tävlan mellan olika idéer. Enskilda forskare för fram hypoteser och konfronterar dem med data från verkligheten och andra forskares kritiska granskning.  Den forskare som lyckas övertyga andra får uppmärksamhet och belöning. Allra mest får den som dessutom lyckas visa att gamla etablerade sanningar måste kastas överbord. Denna tävlan leder till en stor kreativitet i idéskapandet, men också att många mer eller mindre knäppa idéer förs fram. Den enskilde forskaren kör dem ”ända in i kaklet”. Eftersom andra forskare har ett incitament att hitta luckor i argumenten leder processen till att vår kunskap ökar, oftast i små steg men ibland omvälvande – som tack vare Einstein och Keynes." 

"Vad betyder detta för hur forskningen ska användas i samhällsdebatten? För det första: Enskilda forskningsrapporter representerar sällan det samlade kunskapsläget. Normalt är de marginella tillskott till vår kunskap eller, oftast misslyckade, försök att kullkasta det man tidigare trodde var rätt." 

"Min mentor Assar Lindbeck brukade säga: ”Slutsatser om vad som är bra politik ska dras utifrån stocken av forskningsresultat, inte flödet.” Men i samhällsdebatten dominerar flödet. Rubriken ”Ny forskningsrapport visar” är betydligt vanligare än ”Sedan länge etablerad forskning visar”. Forskare bör alltid få frågan om de lyckats övertyga forskarsamhället om sina påståenden. Säkrast är ofta att be forskare redovisa det allmänna forskningsläget i stället för sina egna forskningsresultat.  Man kanske missar en ny relativitetsteori, men det är bättre att låta forskarsamhället sortera ut den äkta varan från alla ”wannabes”." 

"För det andra: Också oomstridda forskningsresultat kan sällan omsättas direkt till politiska förslag. Tidigt kunde forskning visa att en välkonstruerad ansiktsmask inte släpper igenom virus. Betyder detta att man bör kräva allmän användning av ansiktsmask? Här var forskarna oeniga och olika forskare driver sina hypoteser fullt ut. Det är precis så det alltid går till i våra seminarierum, men nu skedde diskussionen på tidningarnas debattsidor." 

"För det tredje: Forskningen fungerar genom pluralism. Diskussionen mellan forskare kan sortera galna men felaktiga idéer från galna och geniala. När forskare får exekutiva uppgifter, som till exempel på Folkhälsomyndigheten, måste denna pluralism bevaras. Kanske kan det ske inom myndigheten, men förmodligen är det bättre att låta flera myndigheter och oberoende forskare bidra med kunskapsunderlag till beslutsfattarna. Risken är annars att man fastnar i en viss idé eller strategi." 

"Slutsatsen blir alltså: Ja, man kan lita på forskningen, men att okritiskt lita på vad varje forskare säger strider mot forskningens grundläggande principer."

https://www.expressen.se/ledare/john-hassler/svalj-inte-okritiskt-vad-varje-forskare-sager/

Karin Pihl, GP, har rätt det är dags att lyfta blicken och ha positiva visioner för framtiden. Både kortsiktiga och långsiktiga visioner! De gör stor nytta, inte minst för framtidstron. Den naturvetenskapliga forskningen och dess resultat bjuder på många möjligheter till positiva visioner. 

” Har mänskligheten blivit mer navelskådande? 1900-talsmänniskan trodde på framsteg och blickade utåt. Vi 2000-talsmänniskor har fullt upp med oss själva och olika former av självkritik. Det finns till och med en rörelse som anser att vi inte ska föda fler barn, eftersom människan ändå ligger planeten ”till last”. Tekniska landvinningar för att lösa klimatkrisen viftas bort, skam över att man finns är det som gäller, i en sorts egocentrerad självspäkningstävling.”

”Att människan är kapabel till mycket dåligt upprepas ständigt. Mänsklighetens fenomenala förmåga att hitta lösningar på problem – oavsett om det handlar om ”koldoixiddammsugare”, medicinska landvinningar eller om att skicka människor ut i rymden – fascinerar och imponerar inte lika mycket längre. När Nobelprisen delas ut handlar debatten lika mycket om ”problematisk” könsfördelning bland pristagarna som vad forskarna åstadkommit. Om det är någon tid vi skulle behöva lyfta blicken ut mot världsalltet är det nu.”

https://www.gp.se/ledare/självupptagenhet-bakom-ointresse-för-rymden-1.41998638

Demokratins skönhet

Relevans och något unikt

Räcker det för ett parti att ha en bra politik och höga ambitioner? Ja, kanske, om de företräds av många mycket erfarna och trovärdiga personer. Finns det ett egenvärde i att partier som en gång kvalificerat sig in i till exempel Sverige riksdag ska få vara kvar där? Nej. Självklart ska marknadsekonomins krafter råda även inom en fungerande demokrati. Partier som tappat sin relevans och som bara kopierar andra partiers idéer har inget berättigande. Att deras riksdagsledamöter, kommunalråd och regionråd tycker annorlunda är inte förvånande, de vill ha sina titlar och arvoden kvar. För de flesta av oss invånare handlar våra val av parti dock om trovärdighet (människorna som företräder en politisk rörelse), partiernas idéer och partiers förmåga att genomföra föreslagna idéer.  Partier som lyckas behålla sin relevans, och som erbjuder en attraktiv politik till dem de ska företräda, kan självklart ändra tidigare positioner om de är tydliga med varför de ändrar åsikt. Det minsta som krävs för att vara trovärdigt förändrad är ett nytt fläckfritt ledarskap. Nu har vi alla till exempel lärt oss att Lööf inte åt upp sina skor när hon trots löften om motsatsen gav vänstern ratten i Rosenbad. Vi vet också att Jimmy Åkesson, och många runt honom, har ett mycket unket förflutet. Att vara "En omsminkad gris" räcker inte för att vara trovärdig inom politiken. 

Josefin Utas, GP, skriver lite om demokratiska perspektiv i nedan ledarartikel. Jag delar allt hon skriver förutom att jag inte köper följande om inte ledarskapet för det gamla och dåliga byts ut parallellt med att ett parti ömsar skinn och helt plötsligt agerar och tycker väldigt annorlunda från förr "De som inte accepterar, utan tvärtom motarbetar förändringsdynamiken i politiken, motarbetar även demokratin."

"Dessa partier må ha ett minst sagt osmickrande förflutet, men är det verkligen där debatten ska ligga i dag?"

"Detta sätt att bekämpa politiska motståndare är grunt och visar på oförståelse om vad partier är och vad demokrati handlar om. Ett partis förflutet är inte ointressant. Men den avgörande frågan är hur stor roll det spelar för politikutvecklingen och partimedlemmarna idag. Ändrade positioner är snarare regel än undantag i alla partier. Politiska partier är medlemsstyrda organisationer. Medlemmarna utgörs av vanliga människor, som väljer att gå med i ett parti. Dessa är antingen passiva supporters eller aktivt engagerade och tar på sig uppdrag, går på möten, deltar i interndebatten, rekryterar fler medlemmar och så vidare."

"Partier utvecklas hela tiden. Som medlemsstyrda organisationer tar de beslut demokratiskt, ändrar sin politik och förändrar sin organisation vartefter medlemmarna anser att det behövs. Detta gäller både gamla partier och nya. Hela partier försvinner också från det politiska landskapet om inte tillräckligt många vill verka i dem, liksom nya uppstår när de gamla anses vara föråldrade. Denna dynamik, i form av samtal, kompromisser och beslut inom partierna är demokratins hjärta. Engagemanget från befolkningen i partierna och deras val av väg för sina partier genom interndemokratin, är det som ska säkra att folkviljan styr Sveriges utveckling. Men om den politiska samhällsdebatten inte längre handlar om sakfrågor och vad partierna faktiskt tycker i dag, blir debatten meningslös. Då reduceras den till tomt tjafs om gamla ”bilder” av partierna. Och om det inte anses vara viktigt vad ett parti gör och tycker i dag, varför skulle någon vilja engagera sig i ett parti över huvud taget? Då finns ju ingen möjlighet att påverka."

"Vårt demokratiska statsskick är till för att kanalisera folkets vilja och önskemål om förändring på ett så ordnat och rättvist sätt som möjligt. Allt grus som nu kastas in i maskineriet, genom beskyllningar och misstro, skadar det. Engagemanget i de politiska partierna har minskat under lång tid. Endast ett par procent av Sveriges befolkning är i dag medlemmar i ett parti och ännu färre är aktiva. Det är en oroande utveckling, som behöver vändas, eftersom vår representativa demokrati bygger på partier." 

https://www.gp.se/ledare/demokrater-måste-tåla-förändring-1.41407666

I Uppsala får Vänsterpartiet ytterligare ett kommunalråd och en ytterligare politisk sekreterare. Och av dessa ökade kostnader går ytterligare skattepengar från Uppsalaborna till Vänsterpartiet centralt. Skamligt av Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet att använda våra skattepengar så ansvarslöst. Vår demokrati fungerar inte tillräckligt bra i nuläget. Vi behöver ett ledarskifte som kan bidra till att åter stärka demokratin och ge mer makt till oss invånare. Bara av detta skäl borde ingen nykter Uppsalabo rösta på S, L, MP eller V i nästa kommunala val. Om du vill utsätta dig för lite fredagsrysare kan du läsa Ung Vänsters principprogram som är bifogat. De omfamnar tveklöst kommunismen. Det är sjukt att det år 2021 finns politiska rörelser i Sverige som ser kommunism som rätt styrelseskick för ett positivt samhällsskick. Usch! Jag antar att S, L och MPs ytterligare bidrag av Uppsalabornas skattepengar till Vänsterpartiet centralt även går till stöd till Ung Vänster. Usch igen. När man som jag tror på, och vill stärka, demokratin är det dags att vi Uppsalabor använder våra röster i valen 2022 klokt! 

http://ungvanster.se/wp-content/uploads/2018/02/Principprogram-Ung-V%C3%A4nster-2017.pdf

Mångfald av åsikter är ledarskapsbränsle

Så objektivt och vetenskapsförankrat som möjligt

I en värld full av ”fake-news” är det viktigare än någonsin att som beslutsfattare angripa problem så objektivt och vetenskapsförankrat som möjligt. Vetenskapsmän är de främsta experter vi har. Det finns dock fler som ges experttitlar. Ibland obegripligt varför, då jag bara anser dem vara personer som till exempel intresserar sig för säkerhetspolitik och ägnar mycket tyckande om det. Det kvalificerar bara till att vara en kvalificerad tyckare i min värld. Idag är Greta Thunbergs DN dag. Tydligen en dag då tydligen inget tyckande tillåts på ledarsidor, debattsidor eller insändarsidor. Oavsett om de kan klassas som experter eller ej.

I en komplex tid, där utvecklingstakten är mycket hög, krävs ledarskap i alla sammanhang med tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att ofta våga fatta avvägda beslut utan att gång efter gång försöka gömma sig bakom utredningar. Utredningar som ofta ändå bara är politiska beställningsjobb. De som är ledare måste vara tillräckligt tränade och erfarna att våga leda. Våga ta ansvar. Och ta ansvar för sina beslut och dess konsekvenser. Den som har en ledarroll men som saknar insikten att överväga olika tyckares åsikter är ingen ledare. Det inkluderar även att lyssna på de medarbetare eller invånare man ska leda, även dem som inte klassas som experter.

Patrik Kronqvist, Expressen, lyfter den mycket viktiga frågan om kvalitetsutvecklingen inom statliga utredningar när de leds av politiker. Jag delar hans kritik och jag anser att utredare i så lång utsträckning som möjligt ska vara politiskt obundna och akademiska eller relevanta experter bland tjänstemännen. De ska sakna synliga partikopplingar. När väl en utredning ligger på bordet får partierna tycka lika eller tycka något helt annat. 

"Men om utredningarna blir partipolitiserade kommer de inte att kunna fortsätta fungera som trovärdiga kunskapsunderlag. Då finns en risk att de börjar betraktas som inlägg vilka som helst i debatten. Karolina Skog verkar dock inte rädas en sådan utveckling. När hon intervjuades i Bopolpodden i juni förklarade hon tvärtom att uppdraget som utredare var en möjlighet för henne att vara ”opinionsbildare” och att hon ”inte skulle vara försiktig”."

"Det uppseendeväckande uttalandet passerade dock närmast obemärkt förbi, trots att Martin Tunström, Barometerns politiska chefredaktör, var snabb med att uppmärksamma det. I dessa dagar är det gott om svenska politiker som förfasar sig över internationella ledare som inte värnar rågången mellan politik och förvaltning. Men det finns anledning att vända blicken mot det som går i fel riktning även på hemmaplan. Stefan Löfven borde undvika att göra fler utredningar till politiska beställningsjobb."

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/lat-inte-partiboken-styra-valet-av-utredare-lofven/

Det är korkat att inte tidigt lyfta upp problem och analysera samt debattera dem öppet. Det går irriterande sakta i dagens Sverige för dem som ska leda att enas om att vi har ett omfattande och växande problem som måste lösas. Den politiska striden ska inte handla om "besiktningen" visar på allvarliga problem eller ej. De politiska striderna ska, om alls, handla om vilka lösningsalternativ på problem som är bäst. Först därefter verkställer kloka ledare kraftiga satsningar på problemlösning. Skälen till varför erfarna ledare i de flesta fall får leda är att ofta måste beslut fattas fort, då bygger beslutsförmåga och beslutsgrunderna på alla de erfarenheter och kunskaper ledarna bär med sig. Vi vill till exempel inte att en pilot i samband med ett motorhaveri ska föreslå en utredningen innan hen fattar sina beslut om åtgärder. Varför är den enkla ordningen så svår i dagens Sverige? Min enkla analys är att det beror på bristande förmåga att leda bland många som har viktiga politiska ledarroller. En enkel metod att förbättra det faktumet tror jag är att vi invånare får direktvälja de främsta politiska företrädarna. Jag är övertygad om att väldigt många kommer att välja den mest kvalificerade om den också uppvisar tydliga drivkrafter.

Nyligen presenterade utbildningsminister Anna Ekström ett resultat från ett utredningsuppdrag. Det handlar om kunskaper i svenska bland våra yngsta invånare. Som jag bloggat om flera gånger är förbättringspotentialen stor. Vi får se om det fortsätter att bli små förbättringar eller ej.

https://www.regeringskansliet.se/pressmeddelanden/2020/11/anna-ekstrom-tar-emot-utredning-om-forskolan/

Redan nu kan vi konstatera att svensk sjukvård, och många andra länders sjukvård, i framtiden måste ha beredskap för att utöka intensivvårdens kapacitet när allvarliga pandemistörningar inträffar. Beredskap som innebär omplanering av personal så att inte en normal bemanning slits ut. Beredskap av vårdplatser så att riskerna för att det är "fullt" på IVA inte inträffar. Nästa gång en allvarlig pandemi slår till måste vi klara av att upprätthålla ett "normalare" liv än nu. Helt klart är att vi kan lära oss väldigt mycket av varandra runt om på jorden om hur vi bättre hanterar pandemier i framtiden. Det pågår en massa forskning om betydligt mer än om att få fram vaccin. Är det inte så att den här vågens insjuknande i Covid har peakat nu?

https://c19.se/

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7616117

Idag har DNs chefsredaktör gjort en grej av att Greta Thunberg har en dag som chefsredaktör för mediet DN. Håkan Boström, GP, skriver intressant om att då är inga vanliga ledarartiklar, debattartiklar eller insändare med... 

Makten behöver alltid balanseras och utmanas för att inte tappa fotfäste. I en väl fungerande demokrati har den insikten blivit en stark del av den lokala kulturen. Det är att göra det enkelt för sig, i en komplex värld, att säga att vi ska lyssna på experter och bland dem företrädare för vetenskapen. Inte minst Coronapandamin har lärt även dem som tidigare trodde annat att experter ofta kan tycka mer eller mindre olika. I Sverige, där mediernas åsiktskorridorer är snäva och en ”tvångströja” kallad ”politiskt korrekt”, PK, hämmar vitala debatter hämmas vår positiva utveckling. Hela idén med kvalitativa utredningar och debatter är att angripa ett problem, och möjligheter, från många olika perspektiv. På många sätt definiera ett problem och försöka skapa en bred samsyn om att problemet finns och att det måste lösas. Därefter blir det analys av problemets perspektiv. Först därefter är sannolikheten hög att problemlösningen blir framgångsrik. Att släcka bränder med bensin är till exempel en dålig idé.

Kloka historiska drottningar och kungar lyssnade på olika personers åsikter och fattade sedan nödvändiga beslut utifrån det. Under 99 procent av människans utveckling har beslut fattats utan utredningar på hundratals sidor. Utan utredningar överhuvudtaget. Vi lärde oss av andra och mer eller mindre lärda personer var rådgivare inför beslut. När utredningar nu blivit väldigt populära gäller det att använda dem klokt. Och inte för ofta. Viktigast av allt är att försöka välja kompetenta ledare. Ledare som saknar tillräcklig kompetens kommer även med utredningsunderlag ha svårt att komma till skott med nödvändiga beslut. ”Greta” har fantastiskt lyckats höja engagemanget för att ta miljö- och klimatutmaningarna på större allvar. Det är tveklöst imponerande. För att fortare komma till viktiga beslut är det viktigt att låta alla experter komma till talas. Även de som inte håller med om det som den rådande åsiktskorridoren tycker, och som PK spelet understödjer. När olika perspektiv får höras i debatten är det min övertygelse att vi snabbare kan lösa problem och ta vara på stora möjligheter.

https://www.gp.se/ledare/fritt-från-åsikter-när-greta-tar-över-1.38097482

Trovärdighet

Högt i tak och pålitlig
Var ska den tidigare borgerligheten ta vägen? Helt klart är att Socialdemokraternas tidigare politiska dominans är bruten och ett nytt politiskt landskap växer fram. Socialdemokraternas ras är inte bara en svensk trend. På många håll inom västvärlden har de tappat kraft. Hur ska då det nya formera sig för att öka egna chanser att få sitta vid makten? Vilka konstellationer har störst möjligheter att driva en gemensam politik inom viktiga politikområden? För att sortera ut det måste man göra precis som partierna i Alliansen en gång gjorde. Vilka reformer anser varje parti vara viktigast? Vilka är därefter mest lämpliga att samarbeta med? Januariöverenskommelsen är inte en sådan ingenjörskonst!

Malcom Kyeyune skriver nedan intressant om borgerlighetens läge i Sverige.

”Utan att någon riktigt märkte det hade deras motståndare, Tories, gått från att vara ett parti för den övre medelklassen och överklassen till att bli ett parti med fler arbetarklassväljare än det nominella arbetarpartiet. Förvåningen var om något ganska stor på båda sidorna. Hur hände det här egentligen?”

”Kort sagt: när vänstern retirerar från stora väljargrupper öppnas plötsligt möjligheten att plocka upp dessa för en höger som vill och vågar göra det. Den senaste debatten i Sverige angående högerns relation till näringslivet och välfärdsmarknadens särintressen är alltså ett tecken i tiden.”

”När socialdemokratin var starkare än den är idag fanns det skäl att hålla någon sorts enad front inom högern, just därför att målet var att besegra socialdemokratin ideologiskt och politiskt. Idag har dock socialdemokratin besegrat sig själv, och frågan är inte längre vad man ska göra åt socialdemokratins dominans, utan vad man vill ska komma efter den.”

”Att som tankesmedjan Timbro fortsätta värna dagens arbetskraftsinvandringssystem i ett läge där detta system utgör en av de drivande faktorerna i en helt dysfunktionell invandring är något som sticker i ögonen på många. Men denna nyligen uppblossade konflikt handlar inte om valfrihet i välfärden, om arbetskraftsinvandring, eller om Timbro. Den handlar om högerns själ och framtid. Vi har således sett de första skotten avfyras och de första politiska förkastningslinjerna öppna sig inom den svenska borgerligheten, men de förkastningslinjer som börjar dyka upp idag kommer knappast att försvinna när väl denna debatt är över.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/forsta-skotten-i-kriget-om-borgerlighetens-framtid-31529

Liberalerna upplevs ofta som ett ”stökigt” parti. Inte minst i Uppsala där de valde en vänstersväng när det var möjligt att forma ett liberalkonservativ minoritetsalternativ. Självklart påverkar det deras politiska trovärdighet bland många väljare. Det är viktigt att ett parti har högt i tak och tillåter oliktänkande. Partierna är inte bra på att hantera olika tyckanden inom ett parti. Jag uppfattar Liberalerna som det parti som är klart bäst på att klara ordentlig tyckardemokrati av dagens riksdagspartier. Samtidigt är det en klen tröst om man inte tycker som en majoritet vänsterorienterade liknande Liberalerna i Uppsala. Bara 40% av de ledande Liberalerna vill lämna vänstersamarbetet Januariöverenskommelsen. Det är ingen majoritet.

”Nästan fyra av tio ledande lokala liberaler är negativa till att partiet ingått ett samarbete med regeringen.”
https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/l-splittring-om-januariavtalet-katastrofalt-vagval-31542

Och i dagens UNT kan man läsa den intressanta artikeln att Liberalerna ska ha ett medlemsmöte och rösta om hur de ställer sig i spårvägsfrågan... Och de vill villkora ett stöd till att minst sex av kommunstyrelsens partier stöttar projektet samt att det inte får kosta över 4,5 miljarder kronor... Vad gör de när prislappen är över 4,5 miljarder? Tar sitt ansvar och lägger ner partiet?
https://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/ls-krav-for-att-saga-ja-till-sparvag-5522705.aspx

Dagens besvikelse
Under allt för många år ”slirade” borgerliga partier med att betona alla skyldigheter som också ingår i det samhällskontrakt som idag har gott om sprickor.

”Har man ansvar för sina handlingar? I vilken ålder uppstår ansvaret? Eller uppstår det aldrig? Kan man alltid skylla på sin uppväxt, på sin bakgrund, på omständigheterna, på grupptillhörigheten?”

”I Sverige har vi länge vattnat ur begrepp som ansvar och ansvarsutkrävande, "brott och straff", rätt och orätt. Nya teorier har gjort förövare till offer.”
https://www.gp.se/ledare/alla-har-ansvar-för-sina-handlingar-1.24346781

Dagens stjärna
Paulina Neuding. Många av Liberalernas och Centerpartiets ”godbitar” i 73-punkts programmet är inte det politiska fokus dagens Sverige behöver. Nu krävs städarbete efter många års ansvarslös migrations och integrationspolitik.

”De gamla Allianspartierna behöver inse att ingen vettig människa bryr sig om värnskatten när de egna barnen riskerar att rånas och förnedras på väg till skolan.”

”Ungdomsrånen kommer också att förändra politiken, och frågan är om partierna kommer att uppfatta det i tid. Det gäller inte minst de gamla Allianspartierna, som behöver inse att ingen vettig människa bryr sig om värnskatten när de egna barnen riskerar att rånas och förnedras på väg till skolan eller hem från fotbollsträningen. Sådant överskuggar allt annat.”

”Medierna måste också förändra sin rapportering. Sverige sticker ut i Europa när det gäller sättet att hålla tillbaka vad man vet om rapporterade brott. Man kan jämföra med Tyskland och övriga Norden, där det genast framgår om ett brott exempelvis har begåtts av en utländsk medborgare.”

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/ungdomsranen-kommer-att-forandra-allt-31393