Tydlig rollfördelning

Fokus på kärnverksamheterna

Om offentlig sektor helt fokuserar på sina kärnuppgifter stärks hela Sverige. Byråkratin måste kraftigt minskas så att befintliga resurser kan läggas på kärnverksamheternas operativa verksamheter. Med rätt politiskt ledarskap går det. 

En kärnuppgift för kommunen och regionen i Uppsala är att sköta upphandling och kontraktsuppföljning professionellt. Allt som kommunen och regionen upphandlar ska skötas professionellt. Och allt som bättre kan skötas av konkurrerande företag som inte tillhör offentliga kärnverksamheter ska upphandlas. Och all kärnverksamhet som inte är myndighetsutövning ska till minst 50% av behovet upphandlas om det finns konkurrerande alternativ. Tyvärr är inte detta självklart eftersom vissa partier har ideologiska hinder för detta som borde vara självklart. 

Nedan ledare i UNT av Rudström är läsvärd i sammanhanget. 

”I vintras presenterade regeringen en lagrådsremiss med förslag på ”nya bestämmelser om säljverksamhet som bedrivs av offentliga aktörer”. Stat, region och kommun ska inte på ett otillbörligt sätt konkurrera med privata företag. Det ska regelbundet ske utvärderingar och uppföljningar av olika verksamheter och Konkurrensverket blir tillsynsmyndighet. Det kommer fortfarande att vara svårt att sätta gränser i många fall. Det viktiga är att företagare kan väcka frågan, att det här med konkurrens diskuteras mer och att politiker får öva mer på sin magkänsla. Om det känns fel, som i fallet med filmstudion i Uppsala, då är bäst att dra öronen åt sig och lägga energin på skolan, vården och omsorgen i stället.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/mitt-tips-tank-som-erik-pelling/rky2y1xj

Nyligen testades partierna i Uppsala kommun om hur de ser på ovan. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, drev på för att kommunen ska sluta att erbjuda vigslar och begravningar. Som vanligt talar många partier med kluven tunga. Att prata om att allt som kan göras av privata och ideella verksamheter i konkurrens också ska göras av dem räcker inte. De stöttade inte UPs skarpa förslag. Det räcker att kommunen informerar om vår de som vill gifta sig borgerligt kan hitta av Länsstyrelsen godkända vigselförrättare. Det räcker med att kommunen följer Begravningslagen men helt hänvisar till marknaden att lösa uppgifterna. 

Och Region Uppsala tycks nu ha upphandlat spårvagnar. Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna leder upphandlingen och många fler partier i Region Uppsala har stöttat idiotin. Tidernas största slöseri i Uppsala fortsätter. Upphandlingen överklagas sannolikt och då går det fortfarande att byta ut Regionstyret och stoppa upphandlingen. Kärnverksamheterna går mot tuffa tider om inte styret byts ut. 

Överbyråkratiskt

Galenskaper

750 chefer och en stor stab med ”kommunikatörer” och ”strateger” i många förpackningar i Uppsala kommun. Vad hände? Varför blev det såhär galet? Det enkla svaret är sannolikt att praktiska utbildningar tappade i status och universiteten blev för många och ledde till ett för stort utbud av utbildningsplatser som fyllts. Det är felprioriterat. Och nu ser vi också att många som genomgått högre teoretiska utbildningar blir arbetslösa eller får arbeten där det räcker med gymnasieutbildning. Kloka rikspolitiker börjar lägga ner högskolor och universitet och satsar istället mer på praktiska gymnasie och KOMVUX utbildningar. 

Uppsala måste lära av lean-metoden! Det är galet att både Uppsala kommunnivå region Uppsala har massor av stabspersonal. Över 750 chefer och en massa ”strateger” och ”kommunikatörer”. Jag är helt övertygad om att om mängden chefer och stabspersonal halverades skulle tjänsterna som utgör kärnverksamhet utföras bättre och skattetrycket på dem som arbetar skulle kunna sänkas. 

https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/ryssen-kommer-fram--med-blanketterna/

Nedan är två läsvärda artiklar om hur offentlig sektor byråkratiskt svällt och parallellt minskat sin effektivitet. Så blir det bland annat när vi företräds av för många som inte klarar av att hålla emot när många tjänstemän i ledande befattningar bara vill ha fler och fler anställda.

”Regionernas bristande förmåga att hushålla med vårdens resurser leder till allvarliga problem för patienter och vårdpersonal men även för näringslivet.”

https://www.svensktnaringsliv.se/sakomraden/valfard-och-offentlig-sektor/rapport-okad-byrakrati-avslojar-bristande-effektivitet_1204890.html

Patrik Halls uppsats på Malmö universitet är läsvärd. Byråkrati och administration är viktigt. Men den får inte ta över och belasta för stora delar av kärnverksamheternas arbetstimmar. 

”Med detta sagt vill jag samtidigt slå fast att jag inte har något emot en fungerande byråkrati och administration. En fungerande byråkrati, i termer av en hierarkisk,Regelföljande, professionaliserad och meritokratiskt baserad tjänstemannakår är en grundläggande framgångsfaktor för stater, närmast lika viktig som en fungerande demokrati. Den som letar efter en entonig klagan över offentlig byråkrati hänvisar jag till någon annan skrift. Det är när byråkratiseringen går för långt som problem uppstår, exempelvis när den offentliga sektorns kärnverksamhet servar byråkratin snarare än medborgarna, eller när verksamhetens byråkratiska nivå blir för stor i relation till kärnverksamheten (dessa problem kan för övrigt mycket väl också gälla privat byråkrati).”

https://mau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1937973/FULLTEXT02.pdf

Inom offentlig sektor råder Parkinsons lag! Bara erfarna och meriterade politiker kan få stopp på det. Nedan en enkel förklaring av Parkinsons lag som faktiskt är beskrivna i pluralis. 

https://youtube.com/shorts/9ZpBqYthh-A?si=Ga53_UVQ6L7oeFsC

Skattetrycket

Om hög kvalité inga problem

Utvecklingspartiet demokraterna verkar för att självförsörjande invånare ska få behålla så mycket av sina inkomster som möjligt utan att stödet till dem i behov av försörjningsstöd helt havererar. Dagens skattenivåer är höga men acceptabla om kvalitén i välfärdens kärnverksamheter hade varit hög. Eftersom kvalitén inte är acceptabel i ljuset av höga skatter får Uppsalas politiska styren underkänt. Att betala 32,85 kronor per hundralapp för bra skola, bra sjukvård, bra omsorg, bra kollektivtrafik, bra basinfrastruktur som t ex välskötta vägar och parker och ett bra skyddsnät om våra liv kraschar är acceptabelt. Jag repeterar: Problemet är att vare sig Uppsala kommun eller Region Uppsala levererar den kvalité vi måste få för alla skatter och avgifter vi betalar. Missnöjet med sjukvården är stort. Missnöjet med kollektivtrafiken är stort. Förbättringspotentialen inom skolan och äldreomsorgen är betydande.

UNTs Karl Rydå har rätt. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, accepterar inte högre skatter utan är tydliga med att kärnverksamheterna behöver prioriteras mer och att byråkratin kraftigt måste begränsas. Genom hårdare prioriteringar, decentraliseringar och automatiseringar av nödvändig byråkrati frigörs massor av pengar till kvalitetshöjningar inom kärnverksamheterna. Den nödvändiga omställningen kräver omställningsresurser. Därför accepterar UP en oförändrad skatt så länge som vi mätbart ser att ordentliga effektiviseringar sker. 

”Visserligen slås det i budgetförslaget fast, under målet Ekonomi, att ”Uppsala kommunkoncern har en välskött ekonomi och fortsätter att utveckla en effektiv förvaltning för att klara kommunens välfärdsuppdrag”. Men verkligheten är tyvärr långt bort från den torra byråkratprosan. Vidare står det att ”kommunen ska ge dem som bor, verkar och besöker Uppsala välfärdstjänster och service av god kvalitet”. Också det en sanning med modifikation.”

”Med en effektivare hantering av skattemedlen skulle man antingen kunna sänka skatten, satsa mer på till exempel barnomsorg och skola eller genomföra en kombination av sänkt skatt och ökade satsningar.”

”Det är någonting som inte stämmer när till exempel Uppsala kommun satsar så lite på skolan, mätt i antal kronor per elev, i jämförelse med andra svenska kommuner. Trots gynnsam befolkningssammansättning, förhållandevis låg arbetslöshet och många år av synnerligen god ekonomisk utveckling, verkar resurserna saknas. Eller så är det den politiska viljan att prioritera som gör det. Detsamma kan sägas om till exempel förskolan och äldreomsorgen. Samma visa med kommunalskatten. I jämförelse med de andra kommunerna i länet ligger Uppsala visserligen lågt, men om man tittar utanför länsgränsen blir bilden en annan. Jämför man med norrortskommuner i Stockholms län, som konkurrerar med Uppsala om att locka till sig nya, beskattningsbara, invånare ser det sämre ut. Samma sak om man tittar på städer som Lund, Linköping och Norrköping.”

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/darfor-blir-det-aldrig-sankt-skatt-i-uppsala-kommun/r3omwyxr

Gökungen i Uppsala kommuns och Region Uppsalas ekonomier heter spårvägsprojektet. Det projektet hade stort stöd fram till våren 2022. Fyrspårspårsavtalet fick stöd av samtliga partier representerade i Uppsalas Regionfullmäktige. Det var bara ett kommunalt parti i kommunfullmäktige som röstade emot Fyrspårsavtalet med hänvisningen att avtalet satte orimliga krav på Uppsala kommun. Gång efter gång tvingas också kommunen medfinansiera infrastrukturprojekt som staten genom Trafikverket helt borde finansiera. Planskilda korsningar i centrala Uppsala är sådana exempel! Igår var vi många som i över 12 minuter fick vänta när tågbommarna var nere. Långa stunder utan passerande tåg. Inte förvånande att då rälsspringet löpande stoppar tågtrafiken av säkerhetsskäl. Just nu är infrastrukturprojekten stora ekonomiska problem för Uppsala. 

Staten för stor och dålig

Fokusera

Staten har blivit för stor och för byråkratisk. Och ”staten”, det vill säga riksdagspolitikerna som styr den, har grovt misslyckats med sina kärnuppdrag under många år. Vilka är kärnuppdragen? Rättssystemet, Försvaret, socialförsäkringssystemet, basinfrastrukturen och skolan. Ja, skolan styrs i stor grad av staten bland annat genom lagstiftning. Vi är många som vill se en ändring till det bättre.

Expressens ledare lyfter nedan föredömligt upp exempel på hur staten misslyckas med viktiga uppgifter som den fått, och som inga andra offentliga verksamheter har. Allt för ofta drabbas både kommuner och regioner av att statens kontrollmonopol fungerar dåligt. Och även vi som är mycket näringslivsvänliga måste sätta invånarnas bästa före oseriöst företagande. Ett oseriöst och ibland systemhotande företagande som förstör för seriösa företagare.

””Vad i helvete har de för sig på banken efter tre?” undrade Hasse å Tage i revyn Lådan 1966.”

”Ungefär samma fråga inställer sig när det gäller myndigheten Inspektionen för vård och omsorg. Vad har de för sig på Ivo efter klockan tre – och, för den delen, före tre? Myndigheten ska bland annat kontrollera vandeln hos de aktörer som verkar inom vård och omsorg. Se till att oseriösa och kriminella element inte kan driva exempelvis assistansbolag, hemtjänst och HVB-hem. Det är en hyperviktig uppgift i dagens maffiainfekterade Sverige. Men den tycks tyvärr inte skötas speciellt effektivt.”

”Efter att inspektörer hade larmat tog det under våren mellan 7 och 13 månader för Ivo att stoppa skumma aktörer. Sådant sölande ger bolagen gott om tid att byta företrädare och göra skenöverlåtelser. Och på så vis kan de fortsätta att håva in skattepengar och missköta de arma som behöver vård och omsorg.”

”Det absolut bästa motmedlet mot välfärdsbrottslighet är att göra det utomordentligt svårt för skojare att få in en enda tå på välfärdsmarknaden. Lagstiftningen måste därför bli mindre pro business och mer pro svenska folket. Det är där regeringen borde sätta in stöten, socialförsäkringsminister Anna Tenje.”

https://www.expressen.se/ledare/maffian-tar-over-nar-staten-solar/

Stoppa slöseriet

Överbyggnad och slöseri

Vi har inte råd med dumhet. Varför tillåts dumhet till exempel i Uppsala kommun? 81 folkvalda ledamöter borde kunna hjälpas åt att undvika de dummaste misstagen genom att respektfullt argumentera och lyssna på varandra. Ändå sker dumheter återkommande. Varför lyckas inte 81 ledamöter som ska verka för Uppsalabornas bästa uppnå just den vägen framåt? Förutom att vi lyssnar dåligt på varandra är konflikter en del av ”luften” politiken lever på. Om partier inte kan skapa intressekonflikter saknar de existensberättigande. Med det sagt borde alla partier vara överens om att inte slösa på skattebetalarnas pengar. 

Spårvägsprojektet är ett lysande exempel på slöseri. Trots kraftiga samhällsförändringar sedan 2017/2018 fortsätter den moderatledda region Uppsala och den socialdemokratiska Uppsala kommun driva spårvägsprojektet framåt. Det är ekonomiskt vansinne att i nuläget slösa begränsade resurser på något som kanske behövs år 2050. Under minst 25 år framåt räcker det gott och väl med längre fossilfria bussar på de linjer som behöver utökad kapacitet. Nedan debattartikel i Expressen från Skattebetalarna är läsvärd om hur många politiker slöseri med begränsade medel. 

” ”Generationer av grundskoleelever har genom Spara och Slösa fått grundläggande kunskap om att hushålla med begränsade ekonomiska resurser och om vikten av att spara inför sämre tider. Ändå är det i dag, nästan hundra år efter seriens första utgåva, som att denna basala kunskap ännu inte har sjunkit in hos de förtroendevalda. Om landets politiker hade förstått värdet av att spara och inte slösa hade varken skatter eller statsbidrag behövt höjas.”

”I en rapport från i år går Skattebetalarna igenom alla 290 kommuners kvalitet och kostnader inom fyra områden; förskola, grundskola, gymnasium och äldreomsorg. Totalt slösas 30 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar årligen på oförklarliga överkostnader bara inom dessa fyra områden, det efter att man tagit hänsyn till demografi och andra strukturella faktorer.”

”För att en dålig situation inte ska bli sämre krävs nu krafttag mot skatteslöseriet. Samtliga kommuner och regioner behöver vrida åt slöserikranarna och organisera sina verksamheter med effektivitet och kvalitet för ögonen. Svenska hushåll har inte marginaler för politikers skatteslöseri.”

https://www.expressen.se/debatt/svenskarna-har-inte-rad-med-politikernas-sloseri/

Sakine Madon, UNT, skriver klokt om hur organisationen Uppsala kommun tillåts svälla ut och skapa sina egna behov. Felaktiga prioriterade behov om de får gehör av en majoritet av de 81 ledamöter som finns i Uppsala kommunfullmäktige. Madon har rätt, en kommun ska inte ”putsa någon bild”. En kommun ska ta ansvar för hur verkligheten är och ta skit när det är dåligt och skryta när kärnverksamheter sköts bra. Det fokuset kräver minst hälften så många ”kommunikatörer”.

”Även i Uppsala tickade antalet anställda på kommunens kommunikationsstab stadigt uppåt. När jag frågade i våras såg det ut så här: 94 anställda, medianlön på 43 250 kronor. Dessutom köper staben in kommunikationstjänster utifrån, under fjolåret för över 1,8 miljoner. Det här är, och har inte varit, helt oproblematiskt:”

”Frågan om vad offentliganställda kommunikatörer ska ägna sig åt tycks inte intressera. Däremot lyfter Thunved och Lindell fram att det är viktigt att "tänka som en kommunikatör", då kommunikatörer – till skillnad mot journalister – är ”bättre på att tänka varumärkesbyggande". Men varför ska offentliganställda ens bygga "varumärken", som vilken pr-nisse som helst?”

”Poängen är ju att ni inte ens sällan ska putsa bilden, Casteryd. Ni ska inte göra det alls.”

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/hur-vagar-vi-ens-kritisera-superhjaltarna-kommunikatorerna/r9wve2vj

I en tid där generativ artificiell intelligens, AI, kraftigt kan minska kommuners, regioners och statens administration kan massor av miljarder omfördelas till operativ verksamhet inom skolan, äldreomsorgen, sjukvården och statliga myndigheter. Det är hög tid att påbörja det viktiga reformarbetet! Vi går mot singularitet tack vare AI. De som vill att kommande generationer ska få leva i ett generellt välfärdssamhälle tar till sig ny teknologis enorma möjligheter.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Singularitet

Lyxfällan

Usel ekonomisk hushållning

Hur mycket ska den offentliga sektorn vara ansvarig för? Hur många behöver vara offentligt anställda om det offentliga istället blir mycket bättre på att upphandla det mesta som inte handlar om myndighetsutövning? Är inte sannolikheten hög att vi får mycket mer för skatter om det offentliga verkligen koncentrerar sitt uppdrag till kärnverksamheterna? 

Att ställa sig frågan ”varför?” är alltid värdefullt. Helt klart är att den ekonomiska hushållningen kraftigt kan förbättras inom offentlig sektor. Genom att göra det kan mycket stora belopp frigöras till att stärka Uppsalas och övriga Sveriges näringsliv samt ge skattebetalarna mer eget bestämmande över sina intjänade pengar. Hur kan man inte inse att det är viktigt för att försvara ett högt generellt välstånd i vår unika del av världen? 

Karl Rydå, UNT, skriver om att politiken ska, och måste, prioritera hur begränsade medel bäst används. Han har helt rätt. Prioriterar man administration och vansinnigt framtunga investeringskostnader blir kärnuppdragen lidande, så enkelt är det. De som inte tycker att höjda skatter är ett problem bryr sig inte. Alla andra borde gå ut och demonstrera mot ohållbar ekonomisk hushållning. Att genom till exempel okloka investeringar i spårväg belastas Uppsalaborna under lång tid med höga onödiga kostnadsökningar! Det kommer garanterat slå mot skolans ekonomi.

"Det går alldeles utmärkt att satsa på förskolan, så länge man är beredd att dra ner på satsningar till mindre viktig verksamhet."

https://unt.se/ledare/artikel/bytt-bajsbloja-viktigare-an-ograsfria-grusgangar-i-parken/rk9zwkel

Ett stort exempel på dålig ekonomisk hushållning i Uppsala är att fortsätta framåt med spårvägsprojektet. Låt mig bara nämna några enkla och starka argument om varför spårväg är helt fel i Uppsala:

1) Kapacitetsargumentet som lyfts fram behövs inte förrän kanske på 2040 talet! Då ska inte ”bara” de 20 miljarderna som 17 kilometer spårväg kommer att kosta att bygga räknas in. Alla långvariga räntekostnader, avskrivningar och alternativa investeringar ska in i ekvationen.

2) Omodernt. Svenska busstillverkare gör redan långa eldrivna bussar som mer än väl klarar stora ökade behov de kommande 25 åren. De finns redan i självkörande versioner. Det finns nu också hjuldrivna spårvägar och spårvagnar som vid t ex ett jordskred mycket snabbare än Järnräls kan ledas om och få igång trafiken igen. Tänk dig om det gått räls den väg som kollapsat vid Stenungsund…

3) Uppsala är en mycket lerig geografi. Att lägga räls kräver enorm pålning i hela sträckan som i sig utsätter dricksvattenförsörjningen för påtagliga risker. När, inte om, marksättningarna sker måste spåren korrigeras vilket kommer att ta månader. Ska Region Uppsala då ha busskapacitet väntande som reservkraft för att då klara att spårvägen är utslagen? Ja, längre bussar kräver också pålning men mindre. Framförallt är bussarna flexibla och kräver inte i närheten så dyr framtunga investeringar.

Gör om! Gör rätt! Svälj prestigen och dumheten att bygga spårväg i Uppsala. Ta smällen nu och skriv av alla onödiga kostnader som Liberalerna skapat för spårvägsprojektet. Det är bättre att ta en smäll på säg en miljard nu istället för att ta en kommande smäll på över 10 miljarder kronor och sitta med ett rälssystem som ständigt går sönder och med ständiga underhållskostnader. Och även om det är Region Uppsala som ansvarar för kollektivtrafiken är kommunen ansvarig för driften av gata och spår 😱🥶

På ett lunchmöte med näringslivet idag talade bland annat Liberalernas lokala företrädare om hur stolt hon är över att spårvägsprojektet nu är igång och hon hoppades att det skulle byggas ännu mer än vad nuvarande aggressiva planer siktar på och vad Fyrspårsavtalet kräver…. Som sagt, UP visste att Liberalerna aldrig ändrat sin inställning till spårväg och sitt stöd för hela innehållet i Fyrspårsavtalet. 

Skulden till att Uppsala kört allvarligt fel i sin stadsbyggnadspolitik är kopplat till Fyrspårsavtalet. Om Uppsala hade tillräckligt bra och objektiv mediabevakning skulle de för länge sedan ha skjutit sönder flera partier som påstår att de är emot enormt bygge i södra Uppsala stadsdelar och spårväg. De har röstat för ”Fyrspårsavtal” och ”Stadsmiljöavtal”. Det är sanningen. En enkel fråga grävande journalister kan ställa till dessa dubbelspelande partier är: Vill ni bryta ”Fyrspårsavtalet”?

Malin Siwe, Expressen, skriver intressant om hur kortsiktigt allt för många politiker agerar. I vart fall tycks många ha problem med konsekvenstänkandet. Att teckna ”Fyrspårsavtal” och nya pensionsavtal låter man bekymmerslöst framtiden lösa… ”Lyxfällan” är en bra beskrivning.

”Det är som om man glömt att det var SKR, Sveriges kommuner och regioner, som skrev under det dyra pensionsavtalet. Då anförde man två skäl. Det blir lättare att rekrytera och behålla personal när pensionerna är bättre än hos privata företag. Det blir enklare att förutse kostnaderna i ett fonderat system.”

”Och visst, i år har det gamla vanliga hand ur mun-systemet drabbats av inflationschock. Men det är inte lika illa för alla. Det är stor skillnad på hur lokalpolitikerna valt att hantera pensionsskulden.”

”Skånska Sjöbo, som sällan får positiva rubriker i medierna, har en pensionsskuld på 459 kronor per invånare. Lund hade däremot åtaganden på nära 26 000 kronor.”

”Somliga kommuner och regioner är helt enkelt fall för Lyxfällan. Och möjligen även självaste SKR, vars nybygge vid Tegelbacken i Stockholm, kostar bortåt tre miljarder kronor.”

S.O.S! I Uppsala är spårvägsprojektet och sjukvårdshaveriet idag de största slöseriproblemen. Tänka sig att Region Uppsalas styre har en huvudroll i båda dessa slöserisammanhang. Region Uppsala styrs av Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och med stöd av Sverigedemokraterna. Behovet av UP är stort för att få stopp på ett ansvarslöst politiskt ledarskap över både kollektivtrafiken och sjukvården. Liberalerna visar tydligt att de inte bryr sig om ekonomisk hållbarhet. 

https://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/lokalpolitikerna-som-platsar-i-lyxfallan/

Offentligt slöseri

Inifrån och ut istället för utifrån och in

Den politiker som tänker inifrån och ut är en dålig företrädare för sina invånare. Politikers roll är att vara invånarnas företrädare. Ägarna i kommunens företrädare. I en kommun är alla enskilda människor och i kommunen skrivna organisationer medlemmar, ägare. Dem ska jag som kommunpolitiker tjäna. Inga andra. Alla kommunpolitiker förväntas företräda sina unika invånare, i 290 kommuner. På tok för många kommuner. Inte minst i ljuset av allt de är ansvariga för. Och rikspolitiker förväntas att i stor utsträckning företräda alla lagliga invånare i hela Sverige. Håller du med?

En av politikens viktigaste uppgift är att hushålla med skattebetalarnas pengar. Det är en svår uppgift i kommuner med många komplexa uppgifter. Och i en verklighet där alla organisationer strävar efter att växa. Fler och fler och fler vill de flesta enheter bli av olika skäl. Det finns knappt några undantag. Och fler och fler medarbetare leder till dyrare och dyrare verksamheter. Att politiker motverkar denna ständiga strävan att blir fler är av central hållbarhetsbetydelse. Fler människor som ineffektivt gör saker leder till högre kostnader och lägre kvalité i det invånarna förväntar sig för alla skatter. Du känner väl till Parkinsons lagar? Nedan kan du lära dig lite om dem om du glömt bort dess viktiga budskap.

”Parkinson observerade noga arbetssättet som utfördes på regeringens kontor. Med hjälp av sin dagliga erfarenhet lyckades han hitta mönster som lät honom postulera sina grundläggande principer. Parkinsons lag kan sammanfattas i följande tre postulat:

• “Arbetet expanderar tills det fyller den tid som finns tillgängligt för dess utförande.”
• “Kostnader kommer att öka tills de täcker hela inkomsten.”
• “Den tid som tillägnas ett ämne på agendan är omvänt proportionellt mot dess betydelse.”

https://utforskasinnet.se/parkinsons-lag-varfor-slosar-vi-bort-sa-mycket-tid/

Nedan Timbroartikel är mycket läsvärd för dig som vill förstå hur ineffektiv nästan alla offentliga verksamheter är. Tro mig, det finns också mycket ineffektiva stora privata företag. Storhet driver ineffektivitet. Skillnaden är att ineffektiva företag med dålig produktivitet i en väl fungerande marknadsekonomi kommer att dö. Offentliga verksamheter, som tillåts växa och kosta allt mer pengar, dör sällan och ineffektiviteten och de administrativa bördorna stjäl viktiga resurser från till exempel en kommuns kärnverksamheter. Hur säkerställer dina politiker att en offentlig verksamhet inte blir onödigt stor? Hur säkrar de att kraften finns i kärnverksamheterna skola, vård, omsorg och infrastruktur? 

"I rapporten An inquiry to the nature and causes of – The Waste of Nations skriven av Christian Sandström på uppdrag av Skattebetalarnas Förening, beskrivs fem olika kategorier av slöseri; lobbysim (crony capitalism), plakatpolitik (political posturing), valfläsk (pork barell politics), bidragsentreprenörskap (rent seeking) och byråkrati (bureaucracy). Kategorierna utesluter inte varandra, tvärtom förekommer de inte sällan i kombination." 

"Samhällets resurser är inte oändliga. Man skulle kunna parafrasera Olof Palmes citat Politik är att vilja och i stället säga Politik är att välja. Men målkonflikter och prioriteringar är tuffa för politiker att ta sig an och något som man allt för ofta försöker önsketänka bort. En växande ekonomi riskerar därför att bli ett sätt för politiker att låtsas som att prioriteringar inte behövs – det finns ju mer till alla. Men även detta är självklart en prioritering och där prioriteringar görs följer också en dragkamp mellan konkurrerande intressen. Även om såväl politiker som väljare, myndigheter och intressegrupper är intresserade av att gemensamt skapa ett fungerande samhälle, står alla som enskilda grupper att tjäna eller förlora på olika prioriteringar. De grupper som är skickligast på att påverka utfallet av dragkampen kommer att utöva ett större inflytande över hur tillgångar används. Annorlunda uttryckt blir användningen av skattemedel en form av maktkamp, där intressegrupper drar åt olika håll. Och ju större del av ekonomin som utgörs av offentliga resurser, desto större anledning att ge sig in i kampen. Utfallet av en sådan maktkamp blir sällan samhällsekonomiskt optimal. På sista raden ser vi inte sällan slöseri som konsekvens av dragkampen." 

"Trycket att offentliga verksamheter sväller förblir stort, medan intresset för att städa bort dysfunktionella verksamheter och rensa upp bland onödig byråkrati är för litet. I det stora maskineriet blir ofta slöseriets komponenter för små för att få den uppmärksamhet de förtjänar, men den totala summan blir en tung börda att bära för skattebetalarna. Genom att se mönstren kan vi dock ge oss möjligheten att göra något åt saken." 

https://timbro.se/smedjan/darfor-slosar-politiker-med-dina-skattepengar/

Det brådskar att flytta resurser från administration till operativt viktigt arbete! Det är grovt tjänstefel av både ledande politiker och tjänstemän att inte skyndsamt driva på detta arbete. Inte minst faktumet att vi blir allt fler 80-åringar och äldre kräver många typer av resurser som idag inte finns. Nedan TV4-reportage ger dig snabbt och enkelt en känsla för utmaningarna inom äldreomsorg och sjukvård. För Utvecklingspartiet demokraterna är prioriteringarna enkla. Skolan, äldreomsorgen och sjukvården måste nu prioriteras.

"Nya siffror visar att antalet 100-plussare i Sverige ökat med närmare 50 % på tio år.

Forskare varnar för att boomen har en baksida; brist på personal och platser i äldrevården.
– Nu måste man faktiskt göra något åt det här, säger äldreforskare Ingmar Skoog."

https://www.tv4.se/artikel/4Vzt2OFjW2wIxkIqHpp9Ct/forskare-larmar-akut-personalbrist-naer-allt-fler-blir-oever-100-ar

Ineffektivitetsdrivare

Mötesinflation

Det är för många möten på allt för många arbetsplatser! Varför har det blivit så? Säkerligen en del av ”mjukiskulturen” där allt ska pratas om i olika styrgrupper och alla ska hela tiden känna sig delaktiga. Nu säger jag absolut inte att toppstyrning är bra eller att alla möten är dåliga. Det är dock för många gruppmöten. Istället för att chefer ägnar massor av tid åt gruppmöten och administration skulle det bästa resultatet av tidsprioriteringen nås genom enskilda möten med ”kunderna” och enskilda utvecklingsmöten med medarbetare. Och engagerade medarbetare avgör hur ett förändringsarbete faller ut. Därför avslutas också min bok ”En stund på jorden” med en egen utvecklad engagemangsekvation.

Gunnar Wetterberg skriver en läsvärd krönika i Expressen som jag bifogar nedan. De svåra, men viktiga, förändringarna kräver ett tydligt metodiskt och uthålligt förändringsarbete.

”Då lärde jag mig skillnaden mellan olika slags reformer. Skatter och socialförsäkringar kan man ändra från det ena året till det andra.”

”Det är bara att pilla i paragraferna och programmera om Försäkringskassans eller Skatteverkets datorer, så måste folket rätta och packa sig efter det nya. Det är mycket värre med skolan, sjukvården, äldreomsorgen eller polisen. Där kan statsmakterna utfärda vilka ståtliga proklamationer som helst, innan vardagen förändras måste hundratusentals medarbetare bestämma sig för att ändra sina vanor och rutiner. Apparaterna är inte ostyrbara, men förändringar tar tid. Och det måste till många chefer som ser till att visionerna når verkligheten. I detta är pengar nödvändiga, men långtifrån tillräckliga. Det skulle behövas en debatt om vad vi förväntar oss av cheferna.”

”Men det handlar om att våga säga emot påbud uppifrån. Varje chef har ansvaret för att medarbetarna inte ska behöva jobba i onödan. Det betyder att man ibland måste ifrågasätta högre chefers och politikers infall och nycker. Vad ska det tjäna till? borde vara en av vardagens vanligaste motfrågor. I synnerhet borde seglivade övertidsberg ringa en varningsklocka. Om man inte är tillräckligt många för att klara alla uppgifter måste chefen tala om vad man måste avstå ifrån.”

”Inte minst gäller det mängden skrivarbete. Många känner resignerat igen sig i Linda Jernecks skildring av sjukvården häromveckan. När jag arbetade på Svenska Kommunförbundet gjorde statistikchefen Cecilia Etzler en heroisk insats för att hålla igen alla enkäter och undersökningar som olika myndigheter ville bombardera verksamheten med. Gång på gång kunde hon visa att det man ville veta redan fanns i befintliga register – eller var statistiskt meningslöst att fråga efter. Det blir löjeväckande när statliga myndigheters inspektioner går ut på att undersöka om rätt sorts måldokument har upprättats. Inspektionerna borde snarare ställa frågan om de verkligen behövs – och föreslå statsmakterna att avskaffa dem, om det är därifrån beställningen kommer.”

”Allt detta förfogar inte varje chef över, men däremot bär de ansvaret för sammanträdesraseriet. Det mesta kan klaras ut direkt mellan chefen och medarbetaren – varför öda andras tid på onödiga och utdragna möten?”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/mellancheferna-maste--bekampa-onodiga-moten/

Patrik Kronqvist, Expressen, beskriver väl hur den goda viljan ofta blir ett dyrt byråkratiskt problem. Politiker måste fatta att alla förslag som ska genomföras mer eller mindre driver administrationskostnader. Ska då politiken sluta driva på förändringar? Nej, men det är rimligt att för varje ny idé som driver administration ska två av de befintliga administrationsdrivarna bort! Och den viktigaste administrationen är administrationen kopplad till det ständiga förbättringsarbetet! De ska handla om förbättringar för kärnverksamheten. Det är bara ett metodiskt förbättringsarbete som kan driva fram ständiga effektivitets och produktivitetsförbättringar. 

”Hur uppkommer all onödig administration egentligen? I högtidstalen vill ju politikerna alltid att tjänstemännen ska få ägna sig åt de viktiga frågorna.”

”– Sänkta elpriser. Det här handlar om snabba åtgärder som man ska kunna vidta här och nu, så att de ska få omedelbar effekt. Men den tydligaste effekten är bara en massa byråkrati. Närmare 200 myndigheter ska varje månad (!), hela vintern, rapportera vilka åtgärder man vidtagit och den elförbrukning man haft.”

”Trots alla rapporter är det fortfarande oklart hur mycket el som uppdraget har sparat och om det ens haft en mikroskopisk påverkan på svenskarnas elräkningar. Men det är uppenbart att det går åt en hel del mänsklig energi och en massa skattepengar för att försöka uppfylla det.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/magdalena-anderssons-valflask-blev-ett-monster/

Vi har bara en kort stund på jorden, fyll den tiden klokt!

Det räcker nu

Huvuduppdragen i fokus

En del av byråkratiproblemet är att för många utbildas på universiteten i ämnen och mot yrkesinriktningar som är stödresurser, inte huvuduppgifter. Vad händer om vi kraftigt avvecklar studieplatser i allt som inte handlar om lärande, sjukvård, hantverk och naturkunskap? Vad händer om vi säkerställer att de som arbetar inom kärnverksamheter får anständigare arbetsvillkor? Går det? Ja, det går! Ett första och jämfört med mycket annat enkelt reformarbete är att en majoritet av ansvariga politiker bestämmer sig för till exempel målsättningen att halvera mängden administrativa uppgifter under två år. Går det? JA! Om en majoritet politiker förstår varför det är viktigt och värdefullt. Och om de har modet att prioritera våra kärnverksamheter som idag har stora kvalitetsproblem.

Expressens ledare skriver nedan läsvärt om vansinnet med allt mer administration. Ökningen måste inte bara stoppas, vi måste kraftigt reducera mängden administration som belastar våra kärnverksamheter.

”Larmrapporterna har blivit vardagsmat vid det här laget. Det råder brist på alltifrån sjuksköterskor och undersköterskor till lärare, socialsekreterare och poliser. Och situationen kommer bara att bli värre under det närmaste decenniet.”

”Välfärdens hjältar knäar under allt tyngre arbetsförhållanden. Det har blivit vanligare med hot och våld samtidigt som samvetsstressen gör sig påmind när tiden inte räcker till för alla hjälpbehövande. Man skulle kunna tro att detta fick arbetsgivare att göra allt för att uppvärdera fotfolket och avlasta i möjligaste mån. Inget kan ju vara viktigare än att värna kärnverksamheten, eller hur? Men i stället har byråkratin fått svälla samtidigt som den administrativa bördan har tryckts nedåt i verksamheten.”

”I en krönika på ledarsidan nyligen skrev Linda Jerneck om en studie som visar att läkare och sjuksköterskor lägger omkring hälften av arbetstiden på administration i stället för att träffa patienter. Samtidigt har antalet vårdbyråkrater – ledningspersonal, handläggare och administratörer ökat med 50 procent (!) under det senaste decenniet. Alltfler sitter alltså bakom skrivbord och bestämmer hur arbetet ska utföras, medan allt färre vill göra själva jobbet.”

https://www.expressen.se/ledare/alla-vill-vara-strateger-ingen-vill-gora-jobbet/

Det är framförallt alla dessa "stöduppgifter" till kärnverksamheter som kommer att avvecklas när artificiell intelligens fortsätter den kraftiga omställningen av arbetsmarknaden. Ångmaskinen och "spinning-Jenny" var ingenting mot vad AI kommer att förändra. Fyra dagars arbetsvecka och annat nytt ligger närmare i tiden än vad vi tror. 

Naomi Abramowicz, GP, skriver läsvärt om hur vansinnigt byråkratin tillåts växa inom offentlig sektor.

”Aldrig har väl Sverige haft så många strateger. Västra Götalandsregionen har exempelvis forsknings- och utvecklingsstrateger, HR-strateger, digitaliseringsstrateger, IT-strateger och kommunikationsstrateger. Det kryllar av dem inom all skattefinansierad verksamhet.”

”Trots att den administrativa personalen ökar tvingas verksamhetsnära personal sköta den enkla administrationen i allt större utsträckning. Förutom sina övriga arbetsuppgifter behöver de sistnämnda även lägga allt mer tid på att fylla i blanketter och formulär. Det anses nämligen inte tillräckligt kvalificerat för den nya kadern av eleverade administratörer. De ägnar sig i stället åt avancerat pappersarbete som strategiska dokument, vars syfte är att stärka organisationens varumärke i ett led att härma storföretagens marknadsavdelningar.”

”Förutom att de eleverade administatörerna tillför tveksamt värde till verksamheten dränerar de organisationerna på pengar. I Statskontorets antologi ”Statlig förvaltningspolitik för 2020-talet” tittar statsvetarprofessorn Patrik Hall närmare på hur löneutvecklingen har sett ut för vad han kallar ”managementbyråkraterna” under de senaste decennierna. Det lönar sig att skyffla papper. Exempelvis har kommunikationschefer inom Sveriges regioner fått en löneökning på 54 procent mellan 2005 och 2018, medan motsvarande för sjuksköterskor var 43 procent.”

”Det behöver bli mer lönsamt för personal att stanna kvar inom kärnverksamheten i stället för att börja arbeta med administrativa uppgifter. Ett sätt att finansiera deras löneökningar är att kapa antalet eleverade administratörer. Det gäller hela den offentliga sektorn: stat, kommuner och regioner. En idé, som Alvehus och Kastberg Weichselberger förordar, är att upprätta en kvot mellan högre administratörer och personal inom kärnverksamheten. Det skulle säkerställa att det inte blir en orimlig balans, där strategerna blir fler på den övriga personalens bekostnad. För det om något är en synnerligen ostrategisk användning av skattemedel.”

”Skär ner på strateger och kommunikatörer och anställ i stället läkarsekreterare, turlagssekreterare och andra som kan underlätta vardagen för kärnverksamhetens yrkesutövare.”

”Politikerna å sin sida måste rensa bland alla lagkrav som skapar berget av administration och ställa stenhårda krav på att gallra i byråkratin i regleringsbrev till myndigheterna. Denna samhällssjuka måste botas.”

https://www.gp.se/ledare/managementbyråkratin-äter-upp-våra-skattepengar-1.91707221

Sokrates får räknas som en av mänsklighetens främsta filosofer och tänkare. Han var på många sätt också strategisk i sitt tänkande. Jag killgissar om att Sokrates hade förfärats av hur vår tid har skapat ett mycket oklokt överadministrerat samhälle. Gör om! Gör rätt!

Prioriterad administration

Avlasta kärnverksamheten från icke prioriterad administration

Det är på tok för mycket administrationsuppgifter i dagens offentligt styrda verksamheter. Det innebär oacceptabla administrativa uppgifter för till exempel lärare och sjukvårdspersonal. Det är hög tid att lägga fokuset på att stötta t ex lärare och sjukvårdspersonal att bättre klara sina huvuduppdrag. En del av att stötta dessa viktiga yrkesgrupper är att tillsammans med dem investera i nya arbetssätt för att skapa både bättre måluppfyllelse och arbetsmiljöer. Att tro att mer pengar är lösningen när kompetensbrist är huvudproblemet är feltänkt. Det är nu nödvändigt att flytta resurser från administration av gamla ramverk till innovation mot smartare arbetssätt i verksamheterna närmast invånarna som ska tjänas. 

Docent Tom S Karlsson skriver läsvärt, i Dagens Samhälle, att det är nödvändigt att mäta våra verksamheter för att förstå att de klarar av sina uppdrag på ett framgångsrikt sätt. Det inkluderar inom givna ekonomiska ramar. Även om det är viktigt att mäta måste även vad som ska mätas prioriteras. Tyvärr fortsätter utvecklingen mot allt mer krav på rapporteringar som gör en redan administrationstyngd kärnverksamhet ännu mer administrationstyngd. Det är dags att prioritera bort mycket av dagens administrationskrav på kärnverksamheterna. Karlsson kallar den fortsatta administrationshysterin för New Public Management, NPM, för NPM 2.0. Inte minst lyfter han fram att det går till total överdrift när "minuter jagas inom hemtjänsten". 

https://www.dagenssamhalle.se/chef-och-arbetsgivare/ledarskap/forskare-tilliten-har-inte-tagit-over-vi-gar-mot-npm-2-0/

Uppsala kommun har sannolikt Sveriges största kommunledningskontor. Det är oacceptabelt och måste skyndsamt ändras. Kraften måste viktas om från administrativ personal på ett kommunledningskontor till förstärkt förmåga inom skolan, vården och äldreomsorgen. Utvecklingspartiet demokraterna kommer bara stötta ett nytt lokalt styre som bland annat accepterar att den administrativa överbyggnaden kraftigt måste minskas. Jag bifogar än en gång Sakine Madons ledare i UNT om slöseriet av våra skattepengar. En av politikernas viktigaste uppgifter är att minska slöseriet inom offentlig sektor. Inte att driva på slöseri eller stötta felaktiga och kostnadsdrivande prioriteringar.

"Samma diskussion har förts i kommunerna. Såväl oppositionspolitiker som denna ledarsida har ifrågasatt om Uppsala kommun verkligen behöver en kommunikationsstab på runt 90 anställda. Stabens budget för 2020 var 83,8 miljoner kronor. Kostnaden kan, har UNT rapporterat, jämföras med ”exempelvis de 59,3 miljoner som 2020 budgeterades för färdtjänst, med 74,7 miljoner som budgeterades för vinterväghållning 2020 eller med 56,7 miljoner för gymnasiesärskola samma år" (23/9 2021). Erik Pelling (S) har ändå gång på gång försvarat kommunikationsstaben och slagit ifrån sig kritiken."

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/det-ar-latt-att-vara-generos-med-andras-pengar/jo9qpz8j

Mer pengar inte lösningen

Mer för dina pengar

Du är väl medveten om att politiker som driver på för allt högre skatter vill ta ännu mer av dina möjligheter att själv få styra över dina egna intjänade pengar? Du är väl medveten om att du redan betalar bland de högsta skatterna i världen utan att för den skull få den kvalité vi borde kunna förvänta oss inom skola, vård och omsorg? Oavsett om du bor i en "lågskattekommun" eller en högskattekommun. Du är väl medveten om att det i Uppsala, och på många andra platser i Sverige, råder oacceptabel kvalité inom skola, vård och omsorg? Om du inte har förstått det är det hög tid att du vaknar upp och fattar det. Jag ägnar mig inte nu åt politisk propaganda. Det är ett faktum att kvalitetsbristerna blivit allvarliga inom alla delar av det som kallas välfärdens kärnverksamheter. Det är lätt att faktakolla!

Är lösningen på problemen högre skatter och avgifter? Nej! Möjligen kan en dellösning vara lägre skatter och högre avgifter vid nyttjande av tjänster i ett rimligare försäkringssystem. 

Framförallt måste lösningarna handla om mycket bättre ledarskap, mycket bättre fokus på huvuduppgifter än på en massa "bra att ha" och bisaker samt stopp för ”mjukisflum”. Effektiviseringsmöjligheterna inom offentlig sektor är enorma. 

Du som bryr dig om alla kvalitetsbrister kan med fördel ta del av nedan youtube filmer med Mats Alvesson, välrenommerad forskare vid Lunds universitet. Han beskriver bland annat "funktionell dumhet" som främst drabbar offentlig sektor. Det behövs en revolution mot all dum byråkrati, överadministration och styrträngsel som både plågar till exempel lärare och sjukvårdspersonal men också driver enorma kostnader.

https://www.youtube.com/watch?v=VPQpMI7nSi0

https://www.youtube.com/watch?v=KXUxs4ReaK8

https://www.youtube.com/watch?v=41bOKzltrkc

Anna Dahlberg, Expressen, får som vanligt till det i nedan artikel. Det räcker nu! Vi måste rösta fram politiska ledare som på allvar gör hantverket att skruva om Sveriges offentliga verksamheter så att de klarar rimlig kvalité och att de viktiga medarbetarna trivs mycket bättre än nu! Gör om! Gör rätt!

"När Dagens Medicin ska ranka Sveriges bästa sjukhus hamnar privata S:t Göran alltid i topp. I den senaste rankningen knep sjukhuset förstaplatsen i kategorin bästa mindre sjukhus, och sedan 2015 har sjukhuset alltid varit med på topp tre. Det är framför allt på två punkter som S:t Göran utmärker sig – högst medicinsk kvalitet och bäst ekonomi. Trots att det privata sjukhuset producerar mest vård per krona – DRG-poäng – går kostnadskontrollen alltså inte ut över vårdkvaliteten. När Region Stockholm jämför akutsjukhusens måluppfyllelse har S:t Göran hamnat i topp i fem år i rad.

Så vad är hemligheten? När jag intervjuar sjukhusledningen framkommer ett antal framgångsfaktorer:

• Avlastning. Bristen på sjuksköterskor är den stora falskhalsen inom slutenvården numera. Det har S:t Göran löst genom att avlasta sjuksköterskorna och låta dem ha ett övergripande ansvar i stället. Apotekare tar hand om medicineringen och undersköterskor sköter den patientnära omvårdnaden. S:t Göran har medvetet behållit en större andel undersköterskor än många andra sjukhus. Och de är i sin tur avlastade från enklare uppgifter som sängbäddning, städning, påfyllnad av förråd mer mera av en egen service- och logistikfunktion.

• En platt organisation. Ett stort ansvar ligger på den första linjens chefskap som förväntas ha koll både på hur resurserna används och på medicinska indikatorer såsom antal infektioner på avdelningen. För att inte bygga på byråkratin mäter man antalet administrativa tjänster.

• Smart schemaläggning. Personalen får i hög grad styra sina scheman via ett poängsystem. Ett nattpass ger exempelvis många poäng, vilket ger mer ledighet i andra änden.

• Snabba beslut på akuten. Att jobba på akuten är slitigt, vilket har gjort att många underläkare hamnar där. På S:t Göran lägger man sig vinn om att i stället använda erfaren personal som fattar snabba beslut – antingen skicka hem personen eller lägga in.

"Vad är då mer naturligt än att ropa på mer pengar till akutsjukhusen? Räkna med att det är så det kommer att låta i valrörelsen – en öppen budgivning om vilket parti som vill satsa flest miljarder på vården. Strunt samma att regionerna gick med ett överskott på över 20 miljarder kronor förra året. För svensk sjukvård lider inte brist på pengar i första hand, och den är redan ”sjukhustung” jämfört med andra länder. Vi lägger störst andel av BNP på sjukvården av alla nordiska länder och hamnar på en sjätteplacering i västvärlden." 

"Sverige har gott om läkare och utbildar flest per capita i hela västvärlden. Problemet är att de träffar klart lägst antal patienter per år av OECD-länderna. Mellan 2014 och 2020 ökade kostnaderna inom hälso- och sjukvården med hela 23 procent i löpande priser. Men trots ökade resurser har inte mängden vård ökat. Enligt SKR:s Ekonomirapport från 2019 har antalet vårdtillfällen och vårdplatser tvärtom minskat. Svensk sjukvård har alltså negativ produktivitet. Vi skjuter till mer och mer pengar, men får ut allt mindre vård i andra änden. Visserligen är det är ett trubbigt mått. Att antalet vårdplatser har minskat, exempelvis, är också en följd av att man använder titthålskirurgi i större utsträckning. Men här någonstans måste man ändå börja fundera över vad som är det egentliga problemet. Det går inte bara att fortsätta ösa miljarder över vården utan att först åtgärda systemfelen."

"De medicinska resultaten är i världsklass. Där finns inget att klaga på. Det är sättet att organisera vården på som brister. Den stora utmaningen i svensk sjukvård är inte brist på pengar, utan brist på personal. Eller för att vara mer exakt: brist på rätt kompetens på rätt plats. Sjuksköterskorna flyr sjukhusen för att arbetsmiljön upplevs som för tuff. Samtidigt lämnar läkarna vårdcentralerna av samma skäl. Andra går ner på deltid för att orka. Effekten blir en ond cirkel: Det uppstår en brist på vårdplatser inom slutenvården samtidigt som primärvården är kroniskt underbemannad." 

"Det är inte så konstigt. Mellan 80-85 procent av sjukvårdskostnaderna går till personer som lider av en eller flera kroniska sjukdomar. Om dessa storkonsumenter av vård skulle ha en fast läkarkontakt över tid i stället för att vända sig till akuten vore oerhört mycket vunnet. Ändå blir visionen om den nära vården aldrig verklighet i Sverige. Det är precis som med polisen. Löftena om fler närpoliser och områdespoliser kommer och går, men bristen består. Det är så mycket trevligare att hamna bakom ett skrivbord och skriva metodstöd."

"Det viktigaste medskicket är därför detta: vårdkrisen kommer lika lite som poliskrisen att lösa sig av sig självt. Mer pengar och fler i utbildning räcker inte heller. Det kommer att krävas en tydligare styrning. För att locka tillbaka sjuksköterskor till sjukhusen behövs en radikalt förbättrad arbetsmiljö. Att följa S:t Görans exempel verkar vara en god början. För att locka fler läkare till vårdcentralerna krävs i grunden samma sak – en mer dräglig arbetsmiljö. Distriktsläkaren Ylva Sandström, som har funderat mycket på hur problemet ska lösas, tror att ett tak på 1 500 listade personer per läkare skulle ha en sådan effekt. Att styra över mer av sjukvårdens resurser till primärvården är också nödvändigt. Ytterligare en idé vore att underlätta för privatpraktiserande allmänläkare, som dominerar i Norge och Danmark."

"Målet måste vara att i möjligaste mån leda bort patienterna från akuten. Vi kan inte fortsätta att betrakta akutsjukhusen som svaret på alla hälsoproblem."

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/mer-och-mer-pengar-loser-inte-vardkaoset/

Även skolan får massor av skatteresurser men levererar långt ifrån värde för pengarna. PISA fusk, dåliga PISA resultat och universitetens klagomål om dåliga nya studenter och BRÅ talar ett tydligt språk. 

Engelska skolans grundare, och hennes man tidigare chefsredaktör för DN, skriver en läsvärd debattartikel i Di. Värd att bifoga delar. Organisation, metoder och arbetsglädje betyder massor för hur mycket önskat resultat man får ut av varje skattekrona. Utvecklingspartiet demokraterna delar helt att läraren ska vara chefen i klassrummet och ingen annan ordning.

”Engelska Skolan förstörde inte den kommunala skolan, som skolministern söker skapa intryck av. Sambandet var det omvända: det offentligas misslyckande skapade behovet av alternativ.”

”Kulturer präglade av en gemensam utsikt, ett paradigm, är mycket svåra att förändra inifrån. Men om man inte bryter de djupare övertygelserna, hjälper inga tekniska reformer eller mer pengar till skolan.”

”Några förslag om vad som kunde göras, av en regering som verkligen ville byta riktning för svensk skola:

Skriv om syftesparagrafen i skollagen. Ordet ”fostran” finns inte i den svenska skollagen. Skollagen borde ha portalmeningar av följande slag: ”Skolans uppdrag är att förmedla kunskap och fostran till nästa generation. Kunskap ska vila på vetenskaplig grund. Fostran är att överföra vanor och normer som, i samarbete med hemmen, utvecklar kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Bland dessa kan nämnas flit, punktlighet, gott uppförande, ärlighet, respekt för andra, tåga genom svårigheter, självdisciplin, strävan efter kunskap och bildning genom livet.”

”Stärk tilltron hos rektorer och lärare att ingripa. Som lärarförbunden visat, finns i dag en utbredd rädsla hos skolans personal att ingripa mot brott mot den ordning och kultur som krävs i skolan. Räddhågsenheten måste brytas, med stöd även av myndigheterna, och vuxnas befogenheter klargöras. Det behöver ske med klar blick för en ny verklighet, där den nya tidens gängledare tar över om vuxna abdikerar. Elever som fortsätter förstöra för andra, trots upprepade disciplinära åtgärder, ska kunna helt lyftas ut från skolan.”

”Upprusta polis och rättsväsende. Skolan har fått ta en stor del av smällen från en naiv invandringspolitik. I förorter med överfyllda lägenheter och där föräldrar ofta förlorat kontrollen över sina barn tränger gäng, våld och droger in även i skolan. IES har många skolor lokaliserade till dessa miljöer, och berättelserna från våra rektorer om vad som pågår är skrämmande. Polis finns knappt, men skolan kan inte i längden kompensera för en fundamental reträtt från ordningsmakten.”

”Viktigare än allt annat är dock att de som leder Skol-Sverige bryter med ”progressivismen” som grundperspektiv på skolan, och går in för att återupprätta legitimiteten för vuxenauktoritet. Detta missförstås ofta som en plädering för en ”hård” skola. Det är en total feluppfattning. En skola där eleverna vet vad som gäller, ”så här gör vi här”, känner rutinerna och är trygga – det blir också en skola fylld av arbetsglädje, skratt och kreativitet. I en sådan skola får alla utrymme för att höras, utan rädsla för gäng, knuffar, nedtystning och mobbning. Anarki ger inte glädje och frimodighet, snarare terror och inre förlamning.”

https://www.di.se/debatt/debatt-det-har-kravs-for-att-vanda-den-svenska-skolan/

Pengar är inte problemet! Bristande ledarskap och dåliga metoder är huvudproblemen!