Inte V och MP

Marknadsekonomi och pragmatism

Ur ett byråkratiskt perspektiv beskrivs hållbarhetsperspektiven ur ett socialt- ekologiskt- och ekonomiskt perspektiv. Det är klokt eftersom en klok balans mellan dessa perspektiv leder till ett väl fungerande och rättvist samhälle. När jag får frågan om vilka partier Utvecklingspartiet demokraterna kan samarbeta med är mitt svar tydligt. Eftersom en kommuns- och regions ansvarsområden i huvudsak handlar om att praktiskt få skola, äldreomsorg, övrig omsorg, fritidsverksamheter, gator, torg och parker, sjukvård och kollektivtrafik att fungera är samarbeten med alla partier möjligt när vi delar åsikt om vad som är bäst att göra. När det handlar om att kunna ingå i en gemensam lokal regering är det annorlunda. Då måste de övergripande perspektiven vara liknande för att styret ska kunna fungera. Därför är det uteslutet att kunna ingå i ett styre med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Varför det? Om vi bortser ifrån att dessa två partier i Uppsala kraftigt driver på för spårväg och snabbt bygge av 33.000 nya bostäder bara i Uppsala stads södra stadsdelar är dessa partier mycket dåliga på att balansera de sociala-, ekologiska- och ekonomiska perspektiven. 

Vänsterpartiet driver konsekvent en ekonomisk politik som kraftigt skulle försvaga Uppsalas och andra samhällen. Deras extrema misstro kopplat till marknadsekonomin och tro på planekonomi skulle vara katastrofal för våra möjligheter att försvara och bygga ett generellt högt välståndssamhälle. Vänsterpartiets kraftiga fokus på det sociala perspektivet gör att de vinner förvånansvärt många väljare men deras politik skulle vara förödande främst för dem de säger sig företräda.

Miljöpartiet driver konsekvent en aktivistisk miljöpolitik som kraftigt försvagar Uppsala och andra samhällen. Det finns gott om goda argument för att ställa om våra samhällen mot mycket mindre beroende av fossila energikällor. Det ska vi göra. Det sätt som de driver dessa frågor på leder dock snabbt till att både den sociala- och ekonomiska hållbarheten spårar ur. Eftersom de, till skillnad från mig, tror att jorden går under inom kort, är det inget de väljer att bry sig om. Det är beklagligt att det verkar som att Miljöpartiet inte åker ur Sveriges riksdag och Uppsala kommuns fullmäktige. De är ett aktivistiskt parti och borde istället vara en aktivistförening istället för ett politiskt parti.

Patrik Kronqvist, Expressen, ger en läsvärd beskrivning av Vänsterpartiet i nedan artikel.

"Förmågan till elementär ordförståelse hade den juristutbildade Dadgostar tappat redan ett par veckor tidigare när Sveriges Radio ställde frågor om en annan skrivning i partiprogrammet: ”På sikt bör bankväsendet i helhet förstatligas”. Den innebär ”självklart inte” att staten ska ta över ägandet av bankerna. Det är bara ett annat sätt att uttrycka att finansmarknadens funktionssätt är en politisk fråga, menade hon."

"Den som författat Vänsterpartiets särskilda partiprogram på lättläst svenska håller uppenbarligen inte med. ”Särskilt viktigt är att.. se till att samhället äger fler banker”, står det på sidan 32. Man blir onekligen nyfiken på hur Nooshi skulle ha tolkat formuleringen om ”proletariatets diktatur” på den tiden Vänsterpartiet fortfarande hade ”kommunisterna” kvar i sitt partinamn? Att den innebär stärkt MBL-lagstiftning? Partiledare kan förhålla sig till politiskt känsliga skrivningar i partiprogrammen på olika sätt. Man kan, som Jonas Sjöstedt gjorde, rakryggat stå upp för det som medlemsdemokratin beslutat och förklara vad partiets visioner skulle få för praktiska följder. Ett alternativ är att förklara att man anser programmet vara föråldrat, att man verkar för att skriva om det och att man räknar med att man kommer att få medlemmarna med sig – om nu så är fallet. Nooshi Dadgostar valde en annan lösning. Hon låtsades som att ord saknar betydelse; att upp är ned, krig är fred, att ingenting är sant och allting är möjligt. Nackdelen är att väljarna omöjligt kan veta när V-ledaren talar sanning. Men kanske kan Nooshi Dadgostar blinka när hon menar det hon säger?"

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/v-vill-skrota-kapitalismen-men-nooshi-dadgostar-spelar-dum/ 

Även om Liberalerna de senaste valen visat sig vara lika opålitliga som Centerpartiet tycker jag nedan bifogad länk bra beskriver hur omöjligt det är att strukturellt samarbeta med Vänsterpartiet. Även om Liberalerna misskött skolfrågorna i Uppsala så är skolfrågorna väldigt viktiga för vårt generella välståndsbygge. Dadgostar säger att eleverna inte får den kunskap de behöver, det är tyvärr rätt. Skolan har länge varit misskött, särskilt av staten som i stor utsträckning styr skolan, men hon har definitivt inte rätt medicin för att bota alla allvarliga problem. 

https://www.expressen.se/nyheter/val-2022/johan-pehrson-till-nooshi-dagostar-du-ar-inte-klok/

Socialdemokraterna

Magdalena Anderssons Almedalstal 2022

Flera gånger har du kunnat läsa att jag respekterar Anderssons kompetens och erfarenhetsbakgrund jämfört med de övriga partiledarna i riksdagen. Hon har haft många ansvarsfulla uppdrag och har flera års riktig arbetslivserfarenhet i hög befattning. Hon leder ett parti som tveklöst har bidragit till att ”vanliga människor” fick det mycket bättre under perioden 1920-1970 talet. Därefter utvecklades maktpartiet allt mer till ett bidragsparti som inte lyckats hitta en roll som ett parti för ansvarstänkande medelklassare. Bidragsvurmande bygger inget generellt välstånd i ett samhälle. Och hårt arbetande medelklassare vill inte år efter år försörja arbetsföra som skulle kunna göra några vettiga insatser för vårt gemensamma bättre. Den gamla sosseinriktningen ”Gör din plikt kräv din rätt” är nödvändig om samhällen som de nordiska ska vara långvarigt hållbara.

Magdalena Anderssons tal var fyllt av nationalistiska budskap. Även om jag gillar positiv nationalism var det nästan skrattretande med tanke på att det för inte länge sedan ansågs fult att känna stolthet över det imponerande samhälle min morfarsfars, morfars och mammas generationer byggde upp fram till mitten av 70-talet. Även fram till 2000-talet gjordes mycket bra. Fortfarande imponerar forskare, svenskt näringsliv, många idrottare och många kulturpersonligheter i global konkurrens. Som Riksrevisonen nyligen påtalat har de senaste decennierna tyvärr politiskt spårat ur. 

Efter åtta år vid makten ska vi nu tro att Socialdemokraterna tillsammans med V, MP och C ska bryta ett allt grövre kriminellt Sverige. Inte särskilt trovärdigt när man är beroende av V och MP. 

Efter åtta år vid makten ska vi nu tro att Socialdemokraterna beroende av stöd från V, MP och C ska klara av att vårda svenska finanser. Inte särskilt trovärdigt. V och MP driver upp utgifterna och C stoppar reformer som tar mer från de rikaste. 

Efter åtta år vid makten ska miljöpolitiken stärkas ytterligare. På många sätt bra men var står till exempel V, MP och C i kärnkraftsfrågorna… Hur ska Sveriges behov av väderoberoende fossilfri energi säkras utan kärnkraft? Inte särskilt trovärdigt. Utan billigare och tillgänglig elförsörjning tappar svensk ekonomi snabbt i konkurrenskraft och statens kistor blir allt tommare.

Efter åtta år vid makten ska skolan bli fri från ”privata vinstintressen” och typ ”farliga religiöst påverkade skolor”. Hur ska det vara trovärdigt att de gör något åt detta när Centerpartiet starkt gillar privata skolor? Personligen är jag för stiftelser som alternativ huvudmannaform till kommunerna. I stiftelserna ska pengarna in jobba för elevernas bästa och inga aktieutdelningar. Konkurrens med kommunala skolor är viktigt både för att säkra alternativ, sund konkurrens och därigenom utveckling samt alternativa arbetsgivare för våra viktiga lärare. 

Socialdemokraterna vill vinna årets val genom att göra valet till ett ”presidentval”. I sakfrågorna kommer de genom sitt beroende av V, MP och C inte klara av att lösa Sveriges allvarliga problem. De kommer inte ens klara av att hålla ekonomin under kontroll med beroendet av att köpa stöd av V, MP och C. Hur dumt och dyrt det blir har vi lärt oss i Uppsala kommun.

Magdalena Andersson är den mest kompetenta att leda Sverige. Det räcker dock inte för att det ska bli bra. Oavsett vem som leder ett parti beroende av flera andra partier får de andra partierna stor betydelse för vad som är möjligt. Kombinationen S, MP, V och C är en rysare för oss svenskar.

700.000 personer lever idag på försörjningsstöd i Sverige. Enligt moderatledaren Kristersson gör det fortsatt S till Sveriges bidragsparti. Nedan både Anderssons tal och Kristerssons kommentar om ”bidragspartiet”.

https://youtu.be/pqzbPccL6j0

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/duell-mellan-ulf-kristerssons-och-magdalena-andersson-i-almedalen-en-bidragsregering

Håkan Boström, GP, reflekterar läsvärt och intelligent över Anderssons Almedalstal nedan. Hans avslutande stycke är ”spot on”.

”Hon inledde med att god nationalromantisk anda hylla den svenska naturen, nattbad och ängsblomster såväl som grillkvällar. Hon gick snabbt vidare till att lyfta fram svenska värderingar: att göra rätt för sig, lita på varandra och hjälpas åt. Magdalena Andersson sade sig ”älska de värderingar som präglat vårt land”, ett land som byggts av strävsamhet och hårt arbete från tidigare generationer.”

”Statsministerns tal hade i dessa delar lika gärna kunnat hållas av Jimmie Åkesson. Att Magdalena Andersson försöker vinna över de väljare som lämnat S för SD är alldeles uppenbart. På retoriskt begåvat sätt försökte hon gifta ihop kärleken till Sverige och de svenska värderingarna med klassiska socialdemokratiska jämlikhetsideal, vi svenskar håller ihop, håller på rättvisan och ställer upp för varandra. Den speciellt S-märkta fosterlandskärleken var genomgående i talet.”

”Socialdemokraterna har senkommet börjat tala om kärlek till Sverige. Men det är knappast kärlek till Sverige som utmärkt politiken under de 20 år S styrt landet under de senaste 28 åren. Det är mer kärleken till fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav.”

https://www.gp.se/ledare/statsministern-uppträder-som-sverigevän-1.76171170

Om Socialdemokraterna kan man tycka mycket. Deras stora akilleshäl är deras regeringsalternativ! Kan de lyckas med någon vettig politik som är nödvändig för ”svenskarnas bästa”? Kanske därför hon hade på sig den svenska flaggan upp och ner… För att visa att det ser rörigt och svårt ut. Självklart försöker hon också få väljare som inte vill ha vänsterstyre att känna oro för att Liberalerna efter valet ska byta fot än en gång. Genom att öppet flirta med L vill hon väl försöka bidra till att C inte hamnar under 4 procents spärren.

Makt stupid

Partistrategier
Allt politiskt engagemang handlar om möjlighet att påverka och att få som man önskar i sakpolitiska frågor. Så enkelt är det. Det svåra inom politiken är att navigera bland intressekonflikter som är regel mer än undantag. Strategiskt funderar självklart partistrateger hur de bäst kan lyckas maximera sin påverkan och sina möjligheter att få sakpolitiskt genomslag. Även behovet av kompromisser, mer eller mindre, är regel mer än undantag. I det förändrande politiska landskapet har i praktiken ”enbart” två stora saker hänt sedan 2006. Socialdemokraterna har blivit mycket svagare än förr och har för första gången i modern tid samregerat med ett annat parti. Och övriga partier har sett att MP tillåtits få oproportionerligt mycket inflytande. Det andra är att Sverigedemokraterna blivit ett av Sveriges tre största rikspartier. De fanns inte ens i riksdagen efter valet 2006. I övrigt är förändringarna marginella om jag exkluderar undantagstiden då Moderaterna framgångsrikt och pragmatiskt satte maktskifte som övergripande politiskt mål. Det vill säga till exempel offra tidigare heliga områden som att kämpa för ett rimligt starkt försvar och en rimligt väl fungerande rättsapparat.

Vad drar vissa partiers strateger för maktslutsatser av ovan? Uppenbarligen många nya slutsatser än inför valet 2006. Då blev Alliansen det strategiska verktyget för att ta över Rosenbad.

Klantig Alliansnavigering kopplat till migrations- och integrationsfrågor bidrog starkt till dagens riksdagsresultat. Och i denna nya situation tycks Centerpartiet åter välja Socialdemokraterna som partner för att försöka maximera sitt inflytande. Om de är ärliga med det i nästa valrörelse, inför väljarna, får väljarna en rimlig chans att förhålla sig till det. Personligen tror jag att det skulle innebära att L under ledning av Sabuni får runt 8% och C åter ligger runt 6%. I Sverige kan 6% ändå bära in i Rosenbad i en minoritetsregering. Det kan vara kul för människor som hela sina liv drömt om att bli minister... Tiden då de borgerliga (icke socialistiska) partierna höll ihop tycks över. Som i Danmark bidrar ett pragmatiskt Socialdemokratiskt parti till en sådan splittring. Vi får se hur mycket socialistisk politik C kan hindra genom att stötta deras maktinnehav. Självklart är vänsterdebattörer mycket glada över att Centerpartiet lämnat borgerlighetens samarbete. Personligen tycker jag att det är mycket anmärkningsvärt att partier som flaggar sig som liberala endast lockar runt 14% av väljarkåren.
https://da.se/2019/06/grattis-centern/?fbclid=IwAR2-krlmE-DJPwYtKXerAg9th0MRZVx5LMTQQJv8udK0DPhOwxnzAvnkFHU

Centerpartiet borde redan kraftigt ha gynnats av kaoset inom Liberalerna. Centerpartiet kan säkerligen långsiktigt locka några av dem som inte står ut med att Sabuni tydligt tycker att L ska vara en del av borgerligheten. Samtidigt kommer Centerpartiet tappa alla som definitivt inte kan se sig som främjare av socialister på Rosenbad. I vågorna efter kaoset i Liberalerna får Centerpartiet lite ökat opinionsstöd. Regel mer än undantag inom svensk rikspolitik är att partier inte vinner väljarestöd på grund av egen förträfflighet utan för att andra partier är usla. Vi får se hur det går när Sabuni är igång med sitt säljchefsjobb. Hon får chansen att börja sälja i Almedalen redan nästa vecka.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/GG5wrm/flera-tunga-liberaler-lamnar-efter-ullenhags-avhopp

Adam Cwejman, GP, klipper till alla korkade liberaler med storsläggan i sin senaste ledarartikel. Nedan några citat ifrån den. Du som är politiskt intresserad har mycket att vinna på att läsa den i sin helhet.

”Socialliberalismen är en utveckling av, och reaktion mot, det som i Sverige lite föraktfullt kallades för manchesterliberalism under sent 1800-tal och början av 1900-talet. Det vill säga en liberalism där statens åtaganden skulle hållas lika kort som skatten skulle vara låg. Att begreppet idag brukas som uttryck för en vag känsla i maggropen av vem som är mjuk eller hård skymmer tyvärr bara sikten för sakpolitiken - och skulle sannolikt få den moderna svenska socialliberalismens fader, folkpartiledaren Bertil Ohlin, att höja på ögonbrynen.”

”De längtar tillbaka till ett parti som konstant drog sig för borgerliga samarbeten och vars bitvisa velighet innebar en stadig garanti för att Socialdemokraterna skulle sitta på regeringsmakten i orubbat bo. De är givetvis rädda för Sabuni, det är så man ska läsa deras dödsrunor över socialliberalismen.”

”Bitterheten hos den röststarka minoritet som satsade på Ullenhag kommer säkerligen pyra ett bra tag till. Några "partiprofiler" vars namn få känner igen har lämnat partiet i protest. Eskilstunakurirens ledarsida försöker frammana bilden att valet av Sabuni är resultatet av en manipulativ och odemokratisk konspiration (25/6). Det är lika desperat som det är världsfrånvänt. Men allt detta kommer passera. Vad som inte kommer passera lika lätt för Sabuni är hennes främsta utmaning, nämligen denna: Vissa inom partiet är alltjämt benhårt övertygade att den politik Sabuni försökte (men inte alltid fick gehör för) driva, exempelvis medborgarskapstest, som integrationsminister fram tills 2010 var den värsta skammen för liberaler.”

Dagens besvikelse

De som inte tar spridningen, och användningen, av narkotika på större allvar. För mig förefaller inte samhällsledningens bild av verkligheten överensstämma med verkligheten. Alla samhällsklasser drabbas och drognyttjandet, och beroendet, börjar i allt tidigare åldrar. Det passar alla drogsäljare utmärkt att marknaden växer. Vi måste bättre hjälpas åt att bryta denna destruktiva utveckling. Många av de skjutningar vi drabbas av är kopplade till knarkaffärer. Många unga får sina liv förstörda av narkotikaberoenden och skuldsättningar som till exempel tvingar in dem i prostitution. Återigen påstår jag att makthavare generellt grovt underskattar hur stor drogproblematiken är.

https://www.gp.se/nyheter/göteborg/här-slog-knarket-ner-som-en-bomb-mitt-i-idyllen-1.15800618
https://www.gp.se/nyheter/göteborg/polisen-föräldrar-hotas-att-betala-barnens-knarkskuld-1.15798978
https://www.gp.se/nyheter/göteborg/15-årige-sonen-fastnade-i-polisens-knarkrazzia-1.15799081

Dagens stjärnor
Joakim Broman, GP. På ett enkelt och bra sätt beskriver han tydligt hur Socialdemokratin idag helt saknar en attraktiv framtidsambition. I ett samhälle som fortsatt tillhör de mest välmående i världen är det inte lika lätt att attrahera många väljare som för 125 år sedan. Massor har hänt på 125 år. Och idag begränsas också mycket av det nationella handlingsutrymmet av regler och lagar från EU. I Uppsala säger kommunalrådet Erik Pelling, S, att deras viktigaste uppgift är att bidra till ett tryggt samhälle. Lite komiskt är det att det kanske är i den klassiska moderatgrenen trygghet som sossarna kan hitta sin mening i en ny tid. Vilka föräldrar vill inte slippa möta en verklighet där ens barn är knarkare och prostituerad? Vilka invånare vill inte känna sig fria att när man önskar ta en promenad på valfri plats utan att känna rädsla? Vilka invånare känner inte oro för att ”ryssar” eller andra ska ”hacka” ett sjukhus och göra nödvändiga operationer omöjliga. Vilka sambos till spelmissbrukare vill inte att villkoren för ”spel och dobbel” kraftigt försämras? Är trygghetsfrågan sossarnas möjliga grepp liknande moderaternas framgångsrika ”det nya arbetarpartiet”? Det går dock inte att gå den vägen framgångsrikt med beroendet av de samarbetspartners man valt... Anna Dahlberg kanske får som hon vill, att S och M snart kör ihop....

”125 år efter Axel Rylanders stridsskrift är det svårt att veta vad Socialdemokraterna vill, förutom att behålla makten. Om det fortsätter att vara rörelsens enda svar är det en säker garanti för att de förr eller senare förlorar den.”
https://www.gp.se/ledare/en-rörelse-som-lyser-med-lånta-fjädrar-1.15831152

Sakine Madon, UNT. Hon skriver en bra ledare i dagens UNT kopplad till terrorexperten Magnus Ranstorps sommarprat. Jag känner igen mig i förvåningen av att etablissemanget länge vägrade se verkligheter och ta i de problem som var tydliga för länge sedan. Och förundran över hur motelden mot oss som vågade lyfta jobbiga verklighetsbeskrivningar, och som på inget rättvist sätt kan anklagas för rasism, kletades ned med rasistetiketter. Dessa ”smetare” bär en stor skyld för dagens stora utanförskapsproblematik.

”I dag är det som terrorexperten säger självklarheter i den politiska debatten, men det är ingen slump att Ranstorp är sommarvärd i år och inte för tio år sedan. Då var samtalsklimatet om våldsbejakande islamism annorlunda.”

”När Ranstorp 2009 presenterade Rosengårdsrapporten – beställd av dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni – om radikalisering i Malmöstadsdelen blev han hånad och anklagad för att sprida muslimhat. I rapporten djupintervjuades poliser, socialsekreterare med flera. Alla intervjuade sa i princip samma sak: radikaliseringen ökade, moralpoliser fanns, barn- och tvångsäktenskap förekom, källarmoskéer var nav för extremism. Men när rapporten presenterades var det som om "ingen ville lyssna", påminner Ranstorp. Han, som arbetat sida vid sida med muslimer i andra delar av världen, blev plötsligt beskylld för att vara islamofob."

"Jag var helt oförberedd", berättar han om den kraftiga motreaktionen. En expert som blev lyssnad på runt om i världen, blev alltså bespottad på hemmaplan.

Här finns lärdomar att dra för politiken. Tänk om man hade lyssnat redan 2009? Men framför allt: Hur garanterar vi att misstaget inte upprepas?”

https://mobil.unt.se/ledare/vi-borde-ha-lyssnat-redan-for-tio-ar-sedan-5350693.aspx

Vad tycker du

Som man ropar får man svar
Hur många i ett arbetslag anser du att det är ok att strunta i? Att till och med tydligt markera mot dem att vi andra kommer inte att seriöst lyssna på vad ni säger och alltid strunta i vad ni föreslår. På de allra flesta arbetsplatser är jag säker på att ett liknande förhållningssätt aldrig skulle tolereras. Och i våra skolor kallas det för mobbing och mycket pedagogisk tid läggs på att fostra våra barn i respektfullt bemötande. Även de som är bråkiga eller ”konstiga” ska respekteras och efter bästa förmåga inkluderas. Är det en felaktig pedagogik? Alice Teodorescu tycker till klokt om hur väljarna till V och SD behandlas via sina ombud. Du som följer min Blogg vet att jag står långt ifrån V och SD inom många viktiga sakfrågor. Det innebär dock inte att jag avstår från att respektera dem. Det innebär inte att jag avstår från att prata med dem. Och det innebär inte att jag avstår ifrån att se det som positivt när de delar samma åsikter som jag. Att starkt ogilla delar av ett partis politik innebär inte att man demokratiskt klokt ska strunta i de väljarperspektiv de representerar. Vad tycker du?

”Det ligger i demokratins dilemma att mer eller mindre icke-demokratiska krafter kan bli valda i demokratiska val och därigenom, helt i enlighet med demokratins spelregler, få makten att avskaffa själva demokratin.”

”Alla som levt i totalitära samhällen vet att demokratin inte kan tas för given. Det är emellertid förhållandevis enkelt att vara uppmärksam på hårdföra ledare med totalitära idéer. Svårare är det att se sådant som vid första anblick inte ser ut som ett hot. Men tilltron till demokratin, och på sikt demokratin i sig, kan också naggas i kanten av de goda krafternas agerande inför de hot som ger dem (befogad) anledning till oro.”

”Den så utdragna svenska regeringsbildningen är ett exempel på en sådan process som kan visa sig få konsekvenser för synen på svensk demokrati. Redan dagarna innan Stefan Löfven (S) återigen valdes till statsminister under fredagens votering kom en undersökning som visade på ett stort tapp rörande förtroendet för politiker efter höstens turer. I Novus-mätningen som genomfördes under onsdagen, samma dag som Löfven nominerades för andra gången, svarade 70 procent att deras förtroende för politiker minskat eller minskat kraftigt (SVT 17/1).”

”När det övergripande målet för nästan samtliga partier har blivit att utestänga SD från inflytande har en osund princip etablerats. Oavsett vad man tycker om SD:s eller V:s historia, eller samtid för den delen, bör man fundera på om det är principiellt rätt att så många väljares röster ska diskvalificeras från demokratiskt inflytande. Ett inflytande som de nämnda partierna har fått av väljarna, inte av de andra partierna. Om man är osäker bör man fundera på hur man skulle ha resonerat om man själv tillhört ett parti som hanterats enligt så tveksamma principer.”
http://www.gp.se/ledare/hotet-mot-demokratin-kommer-i-olika-skepnader-1.12537146

Stefan Löfvén delar inte bilden av en svag regering eller att legitimitet saknas. Om man trodde att han skulle säga något annat måste man vara mycket naiv. En sak är dock helt klar, Socialdemokraterna lyckades bryta det mycket framgångsrika Allianssamarbetet. Bra jobbat av dem, mycket dåligt av C och L. Trovärdigheten att kalla sig ett oppositionsparti bara för att man av några taktiska skäl avstod från att ingå i en vänsterregering är 0. Jag kan absolut förstå det stora sveket om C och L skulle presentera en ny politisk samhörighet. Självklart kan C och L välja att långsiktigt samarbeta med S och MP istället för M och KD. Då får de också bekänna färg. Med få undantag anser jag inte att det stämmer. Det blir intressant att se hur det går för den nya regeringen... Särskilt intresserad är jag av att se om vi får några viktiga reformer som blir verklighet de kommande två åren...

”Efter många svåra förhandlingar lyckades han bryta blockpolitiken och spräcka Alliansen, vilket har varit det uttalade målet de senaste åren.”

”Det som förde partierna samman från början var motståndet mot att låta Sverigedemokraterna få inflytande. Och det är också det som låg bakom att man slutligen enades och utgör grunden för de fyra partiernas samarbete till 2022, menar Löfven. 

– Vi vill att vårt samhälle ska vara öppet och ha respekt för varandra oavsett vem du är, vilket kön du har, var du än kommer i från och vad du tror på eller vad du inte tror på. Vi har alla samma värde och ska ha samma möjligheter. Det är för att vi tror på det samhället, på fri handel, på samarbetet i EU, som vi säger att det här extremistpartiet inte kan få ett avgörande inflytande.”

”Många politiska bedömare räknar med att det kommer att bli en stormig mandatperiod för Löfvens regering och att den kommer att få svårt att överleva fram till nästa val 2022. Men själv är han positiv och tror att det kommer att gå vägen.

– Vi är alla bestämda om att ta det här i mål och jag som regeringschef ska se till att leda det arbetet så att vi gör det vi ska.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/8waLkr/det-handlar-inte-om-att-lasa-fast-sig-i-nagot-nytt-block

Dagens besvikelse
De som skapat en skolverksamhet som inte levererar tillräckligt bra och rättvis kunskapsuppbyggnad åt våra barn och unga. Högsta prioritet måste vara att få ordning på skolan. Och lösningen är inte ett helt förstatligande, tvärt om, mindre statlig styrning. Adam Cveijmans artikel om friskolesystemet är läsvärt. Vi måste kraftigt förbättra situationen utan att återigen röra till det för lärarna och skolledarna.

”Men med åren har reformen dessutom dragit på sig mycket kritik. Den påstås skapa ojämlikhet och segregera eleverna mer än vad som var fallet under tiden då närhetsprincipen gällde för (icke)valet av skolan.”

”Något som verkligen är ett problem är friskolornas drivkrafter. Den rimliga utgångspunkten är att de vill kombinera en god skolgång med att de gör någon sorts vinst. Som det ser ut idag är skolornas incitament att locka till sig maximalt antal elever. Detta då skolpengen är kopplad till antalet elever - den följer den enskilda individen - inte skolan.”
http://www.gp.se/ledare/friskolereformen-ett-hot-mot-sig-själv-1.12540983

Dagens stjärna
Peter Hjörne som ironiserar om att Stefan Löfvén åter är statsminister i ett land i kris. Ett land med bedrövlig bildningsutveckling och stor brist på nödvändiga reformer för att stärka vår konkurrensförmåga. Bland annat bättre skolresultat.

”Med stigande förvåning och sjunkande förtroende har politikernas uppdragsgivare, det vill säga de svenska väljarna, betraktat de många märkliga turerna i höstens politiska parningsdans.”
http://www.gp.se/ledare/grattis-stefan-löfven-1.12541333