Hur liberala är Liberalerna

Vad ska de göra?

Jag är inte förvånad över att Liberalerna till sist gjorde en överenskommelse med SD. Vad skulle de göra när de i kristider valt en ny partiledare och väljarstödet bara kraschar? Istället för att bara gå på som hittills satsar de på stödröster för att överleva. 

Vad är det ett parti står för om de väljs in i en demokratisk församling på stödröster? Och varför ska vi tro att hundratusentals svenska väljare ska stödrösta på Liberalerna? Med det sagt tror jag inte de hade en chans att överleva i Sveriges riksdag om de inte gör detta drag. Den stora frågan är självklart om det är värt att överleva om man övergett sin själ? Vi får se vad som händer på Liberalernas partistämma nästa vecka. En sak är säker, Liberalerna i både Uppsala och i riksdagen ändrar sig ofta.

Många gånger har Liberalerna och Centerpartiet försökt gå ihop. Även om Centerpartiet absolut inte kan tänka sig att samarbeta med SD kanske vi nu får se att Sverige enbart får ett parti som vill kalla sig liberalt i Sveriges riksdag. Vi får se. 

Centerpartiet stängde Liberalernas chans att vara sossekramare. Nu är Liberalerna där de är och processen mot detta läge har pågått i många år. Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Det är inte imponerande av C och L att de sköter sina partier så dåligt att de inte ens har 8 procents väljarstöd tillsammans samtidigt som minst 40 procent av svenskarna betraktar sig som liberala. Expressens ledare tycker i nedan artikel att Ls partiledning fattat rätt beslut. Vi får se vad nästa veckas medlemsstämma bestämmer. Jag har svårt att tro att partistyrelsen har mandatet att bestämma att partiet ska kramas med SD.

"Räcker det? Kanske är skadorna redan för stora. Simona Mohamsson borde ha ställt sitt ultimatum redan när hon erbjöds partiledarposten. Men utan omsvängningen hade Liberalernas sorti ur riksdagen varit given. Nu är det en öppen fråga."

"Mohamsson har gjort rätt val."

https://www.expressen.se/ledare/ledare-nu-har-liberalerna-antligen-en-chans/

Som sagt, Liberalerna har inget alternativ än att göra en önskad överenskommelse med SD för att försöka överleva i riksdagen. Centerpartiet har ju tagit vänsterflanken bland de partier som vill kalla sig liberala. Vi som kan lite politik vet att överenskommelsen mellan SD och L inte är något som är skrivet i sten. Den ”lilla” ekvationen av partier som ska komma överens är SD, M, KD och L för att det nuvarande laget ska ha ett gemensamt alternativ i årets riksdagsval. Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om att Liberalerna inte hade något annat alternativ om de vill försöka överleva i riksdagen.

"Uppgörelsen mellan L och SD är djärv men logisk givet att Liberalerna går till val på fortsatt borgerligt styre. Det skulle inte heller bli mer liberalism i sällskap av C, MP och V."

https://www.gp.se/ledare/liberalerna-gor-det-enda-rimliga.d8ab2187-324a-4845-88dc-c675c646e73c

Det bästa du som bor i Uppsala kan göra är att rösta på Utvecklingspartiet demokraterna i valen till kommun- och regionfullmäktige. Partiet har en tydlig vision för Uppsala. Partiet har i morgon en uppdaterad 100% Uppsalaanpassad sakpolitik. Partiet är inte ”höger” eller ”vänster”! 100% Uppsala och fullt fokus på att få maximalt genomslag för den sakpolitik du hittar här: www.updem.se

https://updem.se/

Mer pengar till priset på pengar

Nya tider

Har du spelat spelet ”Nya finans”? Det har jag gjort många gånger. Väldigt lärorikt. En av många saker man lär sig är att goda och dåliga tider avlöser varandra. Så har det alltid varit. Så är det även under vår tid på jorden. Du som har barn gör klokt i att lära dina barn lite grundläggande ekonomiska verkligheter genom att spela Nya Finans eller Monopol. Varför inte både och? Kanske, kanske har barnen som spelat dessa spel inte gått på föreställningen att räntorna för evigt skulle vara låga och att bostadspriserna bara går uppåt. Särskilt tråkigt är det nu med unga människor som dyrt köpt sina första bostäder i storstadskommuner för lånade pengar. Tänk att det inte var länge sedan som den rörliga räntan på säg 3 miljoner kronor var på under 1%. På årsbasis blev det en kostnad för lånet på bara 21.000 kronor. Bara 1.750 kr per månad. Vad händer med deras köpkraft när räntan på bara 1 1/2 år ökar med 500 procent? 5% ränta på 3 miljoner kronor kostar 105.000 kronor per år, eller 8.750 kronor per månad. Det innebär 7.000 kronor högre kostnader för lånen per månad än när räntan var 1 procent. Tyvärr har många unga stadsbor högre lån än 3 miljoner. Och väldigt många valde ”det billigaste”, rörliga lån. Och väldigt många unga har inbillats att tro att värdet på en bostad bara kan gå uppåt trots att IMF och andra länge varnat för svenskars skuldsättning. Efter börs- och bostadsnedgångar ser svenskarnas balansräkningar väldigt mycket sämre ut. Kommer Sveriges Riksbank sänka räntorna för att minska alla personliga krascher som stundar? Nej. Sveriges lilla ekonomi är helt i händerna på FED i USA och ECB inom EU. Håll i hatten!

https://www.imf.org/en/Countries/SWE

Pengar har länge varit väldigt billiga. Även om pengar ibland är billiga är lösningen på problem långt ifrån alltid mer pengar.  PJ Anders Linder tycker till läsvärt i GP om faktumet att pengar inte räcker till för att lösa alla problem. Jag säger att pengar inte ska vara i fokus utan nytänkande! I Uppsala har Utvecklingspartiet demokraterna och Socialdemokraterna kommit överens om att förbättringsmöjligheterna inom givna ekonomiska ramar är stora. Det är mycket bra för Uppsalaborna. Det finns gott om känsliga människor. Inte minst bland dagens centerpartister i Uppsala.

”Staten borde utvärdera sina utgifter betydligt noggrannare. För allt det offentliga gör är inte av värde och det värdefulla görs inte alltid på bästa sätt i dag. Därom borde höger och vänster kunna enas.”

”Det är kärva tider i ekonomin och kärvare lär det bli. Under 2023 väntar lågkonjunktur och ökad arbetslöshet. Inflationsspöket vandrar omkring i fullt dagsljus och vi får betala betydligt högre räntor än vad vi varit vana vid. Elpriset sjönk tillbaka i oktober men ”winter is coming”, som det heter på nusvenska.”

”Men det finns fler perspektiv. Leif Östling och Bettina Khasefi – han före detta Scaniachef, hon före detta chefsekonom vid SKR – skrev i sin budgetkommentar att regeringen ”strör” nya medel omkring sig. De företräder Kommissionen för skattenytta, som Östling initierat, och menar att staten måste utvärdera sina utgifter betydligt noggrannare än i dag. De sätter frågetecken inför tillskott till bland annat skola, vård och polis. Det finns inget mätbart samband mellan pengar och skolresultat, vårdpersonalen ökar i antal medan köerna växer och polisen klarar inte upp gängbrotten. Det kan finnas skäl till satsningar i alla fall men väl så starka skäl att syna hur resurserna används.”

”Den känslige kan ha synpunkter på Östlings ordval, men i arbetet för att skatter ska användas på bästa sätt borde han få sällskap av många fler. Från såväl vänster som höger. Inte minst Elisabeth Svantesson.”

https://www.gp.se/ledare/mer-pengar-inte-enda-svaret-på-välfärdens-problem-1.86476372

Det gör ont i mitt hjärta att särskilt väldigt många yngre i storstäder snabbt hamnat i en lånefälla. Om problemet blir växande och ligger kvar under många år, vilka blir konsekvenserna av det? Våra yngre har alltid mycket att lära av de mest erfarna och lärde. Det är alltid dumt att glömma bort det. Generationer kommer och går. Beteendevetenskapen består. Tekniken ändrar på mycket men människans grundläggande beteenden är desamma som när vi för inte så länge sedan bodde i grottor. 

Översitteri och skamlöshet

Ansvarsfördelningen inom det demokratiska Sverige

Det är med tungt hjärta jag konstaterar att Sverige och Uppsala idag sköts på ett mycket dåligt sätt. Sannolikt är det en konsekvens av att allt för mycket "broilerkultur" fått råda i sammanhang där det krävs pragmatism, erfarenhet och relevanta kunskaper för att kunna tjäna invånarnas intressen väl. Det är väl invånarnas intressen politiker ska tjäna i en demokrati? Den allt starkare "broilifieringen" har tveklöst gjort politiken mer till en lekplats liknande de politiska ungdomsförbundens. Inte så konstigt eftersom "broilers" saknar riktig arbetserfarenhet och hela deras referensbibliotek är från ungdomsförbund och sedan övrig partiverksamhet. Det är djupt skadligt för det svenska folkets välståndsutveckling. Vi behöver åter företrädas av erfarna, meriterade och engagerade invånare som med sina erfarenheter och meriter kompetent kan tjäna oss invånare. När den förre S-ministern Tomas Bodström säger att Morgan Johansson borde bytas ut mot den "kompetente juristen" Ardalan säger det mycket om hur sjukt det blivit med folkets representation. Ardalan är en trevlig person MEN han är inte och har aldrig varit "en skicklig jurist". Att vara juristutbildad är inte samma sak som att vara en skicklig jurist. En skicklig jurist kan man bara erkännas som om man haft ett juristyrke och i det förtjänat andra professionellas respekt. Kära uppsalabor och övriga svenskar, huvudproblemet i svensk politik är att vi inte företräds av tillräckligt erfarna och meriterade personer. Hur ändrar vi på det? Det finns bara en väg framåt och det är genom att rösta på nya partier som erbjuder just erfarna, meriterade och engagerade invånare som våra företrädare.

Expressens ledare har rätt, vi behöver en justitieminister som "hugger i". Lagarna måste mycket snabbare anpassas till en ny tid! När lagarna inte är tillräckligt potenta kan inte heller statliga myndigheter eller kommuner göra det som krävs för att vända en mycket dålig samhällsutveckling i Sverige. Är det svårt att förstå i ett hyfsat demokratiskt land som ska styras av lagar? Att Morgan Johansson lägger skuld på kommunerna för att rättsväsendet inte fungerar tillräckligt bra och för att Socialtjänstlagar och andra lagar gör det mycket svårt för kommunerna att effektivt bekämpa brottslighet och utanförskap är riksdagens/regeringens fel, inte kommunernas. Att staten strör tillfälliga pengar över kommunerna är de styrandes fel då de i stor utsträckning ägnar sig åt röstfiske. Usch, Morgan Johansson är en av alla dessa broilers som med fördel petas som minister. 

"Sverige befinner sig i kris. Hela 31 personer har skjutits ihjäl under årets första fem månader. Det är närmast en fördubbling från de senaste årens redan höga snitt. Det grova våldet sprider sig nu också till mindre städer som tidigare varit förskonade från dödliga uppgörelser i den kriminella världen – som Kalmar. Våldsspiralen är på väg att spinna bortom kontroll."

"Morgan Johanssons beskrivningar av läget inom polisen är dessutom vilseledande. Polismyndigheten växte länge inte i takt med befolkningsökningen. Antalet poliser per 100 000 invånare – det mest relevanta måttet – är fortfarande lägre än toppåret 2010 då Beatrice Ask var justitieminister."

"En viktig förklaring till de många frihetsberövade är också att utländsk polis har knäckt krypterade kommunikationstjänster som Encrochat och Anom och serverat Sverige underrättelsematerial. Trots snart åtta år på justitiedepartementet har Morgan Johansson inte gett svensk polis samma befogenheter. Men justitieministern lägger i stället hela ansvaret på kommunerna och hänvisar till förra årets tillfälliga pandemiöverskott. Lokalpolitikerna borde satsa mer på skola, socialtjänst och fritids för att bryta nyrekryteringen till gängen."

"Det förebyggande arbetet är för all del viktigt och bör förstärkas där det behövs. Men det är knappast seriöst att antyda att snåla svenska kommunpolitiker skulle vara den stora förklaringen till att det dödliga skjutvapenvåldet ökar här men sjunker i resten av Europa. Staten bär dessutom ett tungt ansvar även för de sociala problem som föder gängvåldet. Det handlar främst om migrationspolitiken, som länge styrdes helt utan en tanke på integrationen. Men problem sitter också i statliga regelverk, som att socialtjänsten inte har några möjligheter att besluta om öppna insatser utan vårdnadshavarens medgivande – något som regeringen började utreda först för en månad sedan. Eller om kompetensbrist – det saknas såväl lärare som socialsekreterare, som utbildas av staten."

"Sverige förtjänar en justitieminister som inte skyller ifrån sig utan hugger i."

https://www.expressen.se/ledare/skamlost-av-morgan-johansson-att-skylla-pa-kommunerna/

I den röra, och det skådespel, som återigen bjuds på i Sveriges riksdag har jag svårt att se något annat scenario än att Morgan Johansson avgår för att i spelets cirkus "ta ansvar för att Sverige ska kunna styras under dessa svåra tider". Det "offret" bara några månader innan valet är ingen större uppoffring utan kan till och med tjäna sossarna. Innan det gjordes fick Magdalena Andersson visa upp det hon är känd för, att vara en mycket bestämd och när hon vill hård ledare. Jag hoppas hennes "hårdhet" mot den demokratiska oppositionen i huvudsak är teater. Om inte har hon en hel del att lära om vad demokrati innebär. En sak är säker och det är att i vart fall Morgan Johansson ständigt ägnar sig åt översitteri och saknar skamkänslor. Hur har oppositionen hanterat ärendet? Ungdomsförbundligt så klart! Och en ungdomsförbundare, Annie Lööf, stöttar så klart Morgan Johansson. Hon vill ju avsluta sin tid som toppolitiker på en ministerpost. Vi får se vad Nooshi Dagostar tycker om det. Rädda Uppsala och Sverige ifrån politiskt broilerstyre!

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sd-misstroende

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/magdalena-andersson-moter-pressen

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/annie-loof-c-kommer-inte-stodja-misstroende-mot-morgan-johansson

Äntligen en tid av sakpolitik

Makten och härligheten...

Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om att tiden då Socialdemokraterna kan räkna med passivt stöd från Vänsterpartiet är slut. Under många år har Socialdemokraterna kunnat regera Sverige i minoritet genom just ett passivt stöd från Vänsterpartiet. Är vi nu äntligen påväg in i en tid där sakpolitiken får vara central och demokratisk mobbing blir historia?

"V hade en bortre gräns sakpolitiskt. Därmed befinner sig S i en parlamentarisk rävsax som är svår att komma ut ur. Inget av alternativen skapar något handlingsutrymme för Löfven. Alla vägar slutar med att V får inflytande av ett avgörande slag som S lovade C och L att partiet aldrig skulle få."

"Socialdemokraterna måste därmed, för att ha minsta chans att regera landet, gå V till mötes och samtidig utpressa C med argumentet att de, om de inte stödjer en S-regering, implicit ger grönt ljus till en SD-understödd borgerlig regering. Frågan är om Annie Lööf är villig att offra sin egen politik på SD-motståndets altare. Det kan hon mycket väl vara. Men inte ens då är det säkert att partiet kan få till en ny regering."

"Stefan Löfven är tvingad att gå både V och C till mötes, samtidigt. Det innebär att något av dessa partier måste kompromissa. C har alternativet att göra sitt motstånd mot SD till den helt överordnade beståndsdelen av sin politik. Annie Lööf kommer få välja väg den kommande veckan. En sådan "Juniöverenskommelse" kan inte innehålla politik som Vänsterpartiet potentiellt lägger in sitt veto mot. I praktiken blir det ett icke-borgerligt C som säljer ut sin politik för chansen att hindra SD från att få inflytande över en borgerlig regering. Det är inte omöjligt att det landar i en sådan lösning varigenom V får mer inflytande och C försöker blanda bort korten genom att utropa det till en triumf för stabiliteten och enigheten i landet, samtidigt som man tyst ger efter gällande reformer av exempelvis hyresregleringen."

"Vad denna principfasta hållning i praktiken innebär är att de svenska riksdagspartiernas faktiska politik, inte hur de förhåller sig till SD, kommer att spela större roll framgent. Det talar emot Socialdemokraternas möjligheter att styra landet - som i mångt och mycket byggt på motstånd mot SD och inte politisk samsyn."

"Det är slut med krystade politiska konstellationer vars enda existensberättigande bygger på vilket parti de är emot. Nu återkommer politiken till den svenska riksdagen och det är inte en dag för tidigt."

https://www.gp.se/ledare/det-%C3%A4r-slut-med-socialdemokraternas-maktspel-1.49882226

Efter att först ha vägrat förhandla bort punkt 44, som ledde till att Löfven avsattes, ändrade sig C och skyller nu röran på L. Lööfs jakt på att försöka bli historisk är minst sagt pinsam. Maktspel är inte sakpolitik. Istället för att försöka skylla den nuvarande röran på L borde C stå tydligt för att de hellre stöttar en regering som behöver stöd av V än av SD. Som en konsekvens av det borde Cs samarbete i regeringsbildningen med V leda till att de accepterar att S får förhandla med V för att presentera en budget som får Vs stöd. Lööf har försatt sitt parti i denna situation. Av de partier där partiledningen ser sig som liberal finns nu ett tydligt politiskt alternativ för dem som vill dra V, S och MP åt höger, Centerpartiet. Och för dem som vill dra SD, KD och M åt vänster, Liberalerna.

https://www.expressen.se/nyheter/centerpartiet-backar-om-fri-hyressattning/

I ett perverterat Sverige där bisaker tillåts bli huvudsaker, och där till exempel kön görs till ett handikapp för vissa för att bli en extra möjlighet för andra, leder identitetspolitiken ner oss i diket. Ann-Charlotte Marteus, Expressen, skriver läsvärt om ”girl power och var fights” nedan. 

”Ack, ni oskuldsfulla drömmare! I Sverige har jämställdheten kommit långt inom politiken. I den senaste partiledardebatten i Agenda, i början av maj, var det fem kvinnor mot tre män: Lööf, Stenevi, Dadgostar, Sabuni och Busch debatterade med Löfven, Kristersson och Åkesson. Det upplysta systerskapet lyste med sin frånvaro. Flera av damerna avbröt ivrigt varandra, blängde, muttrade och skällde, precis som andra politiska ledare med väldigt starka övertygelser.”

”Nyamko Sabuni tvekar inte heller att skjuta från höften. Talmannen hade knappt hunnit klubba Stefan Löfvens nederlag förrän hon pep ut till pressen och deklarerade att nu är Jöken död. Bara så där: Stendöd! L-ledaren såg oförskämt upplivad ut, särskilt när hon talade om hur ekande ödsligt det plötsligt hade blivit i Annie Lööfs ”breda mitten”.”

”Kvinnliga ledare kan uppenbarligen spela lika offensivt, vara lika kompromisslösa och begivna på härskartekniker som män. Vem kunde tänka sig det? Inte New York Times, i alla fall. Avsaknaden av förväntad kvinnlighet under regeringskrisen är ganska befriande; som så ofta när könsstereotyper inte levererar. Men fred på jorden får nog anstå även om kvinnorna skulle ta över världen. Det är och förblir en mänsklighetens utmaning.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/nej-fler-kvinnliga-ledare-ger-inte-fred-pa-jorden/

Ja, jösses. Vem kunde tro att vi i västvärlden 2021 skulle ha så mycket dumhet som får råda? Och hur kan man vara så dum att man tror att kvinnliga politiska ledare är ”fredsduvor”? Och inte minst Lööf visar att kvinnor, precis som män, kan vara narcissister. Om du vill faktakolla om kvinnor är ”snällare” än män vid makten kan du läsa på om besluten som fattades under tider då till exempel Golda Meir, Indira Gandhi och Margaret Thatcher regerade. Som av en händelse hade Lööf innan sin extrema politiska ”make-over” åt vänster Thatcher som personlig förebild. Varför inte även lära lite om hur Erna Soglberg i Norge och Mette Frederiksen i Danmark leder sina länder? Till skillnad från Lööf företräder de bland annat en mer hållbar migrationspolitik. 

Spelberoende

Politiskt maktspel

Spelmarknaden är minst sagt het i världen. Det mesta tycks bli allt mer spelorienterat i vår värld. Inom allt fler system som vi använder i den digitala världen får gaminglogik genomslag. Inget fel med det eftersom det oftast gör systemen mer användarvänliga. Gaminglogiken har också skapat många nya svenska miljardärer och miljonärer när flera svenska aktiebolag kraftigt stigit i värde på aktiemarknaden. Det mest spektakulära exemplet är Evolution gaming som snart ökat med 10.000 procent på mindre än fem år. Grattis till dig som satsade 100.000 kronor på dem för säg fem år sedan, idag är de värda runt 10 miljoner kronor. 

Inom politiken är spelteorierna många. Det är dock inte bara teorier, det är på riktigt när demokratiska partier ska försöka navigera sig framåt för att få så mycket inflytande som möjligt. Att vi väljare och journalister ständigt funderar över vad det innebär om man röstar på A eller B är inte konstigt. När vi bara får göra våra viktiga röster formellt hörda vart fjärde år har det stor betydelse för oss om vi tror att våra röster kan göra den nytta vi vill att de ska göra. 

Mauricio Rojas skriver intressant i Bulletin nedan om spelteori inom politiken. Även om Liberalerna haft sitt partiråd och valt att positionera sig som ett borgerligt parti tyder de senaste opinionsmätningarna på att marknaden av röster fortfarande inte vågar lita på att L står fast vid den nya linjen om vilka de kan tänka sig att samarbeta med. Och varför ska man våga lita på dem? I Uppsala valde de att lämna ett möjligt upplägg mellan M, C, KD och L i knapp majoritet. De valde istället att samregera med S och MP med stöd av Vänsterpartiet. På inget sätt hade de gett sken av att de skulle kunna vara en del av ett vänsterstyre innan kommunvalet

"Det finns tre tänkbara utfall av Liberalernas partiråd." 

"Det första, som många nu söker intensivt, är att rådet landar i en kompromiss. Genom luddiga formuleringar vill man undvika eller åtminstone fördröja en uppgörelse mellan partiets två själar som, liksom Faust, skilda vägar vill vandra: den vänsterliberala och den borgerligliberala. För den första är beröringsskräcken gentemot SD det helt avgörande. För den andra är det centrala möjligheten att driva en kraftfull borgerlig politik med liberal prägel."

"Det andra tänkbara utfallet är att gå rakt emot partiledningens nu liggande förslag och definitivt blockera möjligheten till att få fram en borgerlig regering med parlamentariskt stöd från SD. Det skulle omgående besegla Sabunis öde som partiledare och alienera en stor del av partiets återstående borgerliga medlemmar och väljare."

"Det tredje möjliga utfallet är att partiledningens majoritetslinje får stöd i partirådet. Det skulle inte alls markera slutet på partistridigheterna. Det skulle leda till ett halvår – fram till landsmötet i november – av häftigt internt motstånd och krypskytte från minoritetens sida, med kopiöst eldunderstöd från alla från DN och vänsterut. Opinionssiffrorna skulle i detta fall blir den utslagsgivande faktorn. Om L börjar att stadigt växa i opinionen, då har Sabuni och hennes meningsfränder vunnit. Annars ser hennes öde mörkt ut." 

"Det innebär att en seger nu den 28 mars skulle bara öppna ett window of opportunity för Sabuni-falangen och, i förlängningen, för partiets överlevnad som riksdagsparti. Att utnyttja det skulle kräva en övertygande och orädd liberal agenda för att ta itu med Sveriges mest trängande problem, som exempelvis utanförskapet, parallellsamhällena, den våldsbejakande islamismen, gängbrottsligheten, det hedersrelaterade våldet, eroderingen av rättstaten och en invandringsvolym som vida har överträffat landets integrationsförmåga. Det handlar om frihetliga och demokratiska frågor i allra högsta grad, ty ett samhälle som splittras allt djupare och tillåter att våldet sprider sig kan garantera varken friheten eller demokratin." 

"Det är krävande tider som anstår Nyamko Sabuni och de borgerligt sinnade liberalerna om de skulle vinna slaget den 28 mars. Men det skulle åtminstone finnas en strimma av hopp i ett under alla omständigheter mycket besvärligt läge. Må de våga, ty det är mera ädelt att kämpa mot en uppsjö utav kval och genom motstånd försöka göra slut på dem än att tåla det grymma ödets snaror och dess pilar, för att säga det med en omskrivning av Hamlets berömda ord."

https://bulletin.nu/mycket-mer-an-nyamko-sabunis-ode-star-pa-spel-den-28-mars

Det talas ofta om att politik är "en förtroendebransch". Det tar tid att bygga förtroende. Det går fort att förlora den. Liberalernas huvudproblem i nuläget är brist på förtroende hos människor som tidigare såg dem som ett alternativ att rösta på.

Politik betyder statskonst och handlar om att försöka bygga så väl fungerande samhällen som möjligt. Politik handlar om hur vi säkrar en skola som levererar välutbildade barn och unga, om en sjukvård som snabbt och med kvalitet kan hjälpa oss när det behövs, om en äldreomsorg som håller hög kvalitet, om en socialförsäkringspolitik som gör att människor som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet inte hamnar på gatan, om ett försvar som kan försvara oss om främmande makt anfaller, om ett rättssystem som säkerställer att ordning, reda och rättvisa i så stor utsträcknings som möjligt upprätthålls, om infrastruktur i form av energiförsörjning, vattenförsörjning, spår, flygleder, hamnar, vägar broar och så vidare finns och fungerar väl, om en arbetsmarknadspolitik som främjar arbete och företagsamhet och så vidare.

I den politiska världen är alltid strategiskt och taktiskt spel en del av verksamheten. Det gäller i alla samhällen oavsett hur demokratiskt ett samhälle är. Vad man vill, hur man positionerar sig och vilka man är beredda att samarbeta med för att få så mycket som möjligt av det man önskar sig är centralt inom politiken. Det är detta spel som också gjort många inom politiken beroende av politiken som spelplan. De gillar spelet. Ett talande ordspråk är "politik är möjligheternas konst". Personligen avskyr jag politikens tjuv och rackarspel. Ofta handlar det mer om egennytta än nytta för de invånare man ska företräda eller nytta för det parti som valt in en politiker. 

Och när vi talar om spel är det vad världens börser blivit i allt för stor omfattning. Aktiemarknaden har alltid varit en plats för risk och riskbedömningar. Gamla värderingsregler stämmer i nuläget inte längre. Warren Buffet (världens långsiktigt mest framgångsrika aktieplacerare) gjorde ett tag en paus i sitt investerande innan IT-kraschen inträffade, då återkom han. Värderingsspelet på börsen är idag på många sätt osund. Gång efter gång tvingas ”folket” ta smällarna när extremt giriga tjänar sina kortsiktiga miljarder. Den ansvarige för nedan fond gick från att vara en av världens rikaste personer till kanske bara mångmiljonär på en vecka. Han klarar sig säkert bra. Många har dock förlorat mycket pengar på ett vansinnigt risktagande. Även finansmarknaden är en förtroende bransch. Det är inte bara inom politiken det finns "snackpåsar" som låter bra men som inte driver en sund väg framåt. 

https://sverigesradio.se/artikel/dyr-nota-efter-amerikansk-fondkrasch

DN/IPSOS senaste mätning av partistödet indikerar inga större förändringar. Det krävs ett obefläckat nytt parti som kan leda Sverige i en ny tid. Sedan 2011 har inte riksdagens partier visat sig klara av det nya ansvarsfulla och på riktigt demokratiska ledarskap som nu krävs. 

https://www.ipsos.com/sv-se/dnipsos-sma-forandringar-i-partiernas-valjarstod

Snabbare korrigeringar

Destruktiva tjänster
Det är utmärkt att politiken äntligen, och uppbackat av myndighets-Sverige börjar bekämpa destruktiva spelverksamheter. De senaste veckornas ageranden runt dobblerföretags verksamheter är mycket positivt. Jag kan dock inte låta bli att än en gång lyfta upp behovet av att rättssäkert snabbare inse samhällsproblem och utifrån det vidta de lagstiftningsändringar som kan krävas. Spelmissbruket i Sverige är omfattande och dess konsekvenser förödande för många enskilda människor, deras närstående och de som "tvingas" hjälpa till med skuldsanering. I sammanhanget är jag fortsatt besviken över att inte SMS-lånemarknaden hårdare regleras. Den mest ointelligente inser att det främst är trängda människor som använder sig av svindyra korta lån. Lån som ofta snabbt blir överlåtna till hårdföra skuldindrivare.  Med tanke på att det är runt 50% för många riksdagsledamöter idag tycker jag att de tills det ändras med fördel kan använda de minst dåliga av de 174 (50%) att utgöra en snabböversynsgrupp av lagstiftning i önskad uppdatering för att åtgärda uppenbara brister med den lagstiftning som råder. Liknande "snabbspår" kan definitivt byggas upp rättssäkert.
https://www.svt.se/nyheter/imorgon-trader-den-nya-spellagen-i-kraft
https://www.expressen.se/tv/ditv/borsmorgon/spelbolaget-blir-av-med-svensk-licens-det-kommer-ju-stopas-om/

Dagens besvikelse
Det ser ut som att Boris Johnson blir Storbritanniens nästa premiärminister. Om han spelar ”hard ball” och verkställer sitt hot att vägra betala det skilsmässoavtalet inom EU betyder.
https://www.gp.se/ledare/logiskt-att-boris-tar-över-1.15753912

Dagens stjärna
Ann-Charlotte Marteus. ”Som man bäddar får man ligga”. Visst har de flesta av våra äldsta äldre haft en helt fantastisk levnadsmiljö i Sverige. Det är ett stort misslyckande av ledande politiker att inte tillräckligt gjorts för att klara ett stort tryck inom omsorg och vård. Det är ett oacceptabelt dåligt ledarskap.

”Likt ett prästerskap talar dagens politiker gärna i termer av moral. Men förlåt en retorisk fråga: Om höga ideal och ett varmt hjärta är politikens murbruk, varför hatar våra politiker Sveriges äldre och sjuka? Var är anständigheten och medmänskligheten? Varför denna systematiska elakhet?”

”Det skulle behövas 560 nya äldreboenden till år 2026 för att möta behoven, enligt finansdepartementet. Ska det betinget klaras, måste ett nytt boende öppnas var femte dag. Helst ska de fyllas med personal, också.”

”Hur blev det så här? Skulle äldreomsorgen fungera bättre om våra politiker var - snällare? 

”Det vore onekligen intressant om de fick den sortens frågor; om de fick igen med samma retoriska mynt som de själva så dramatiskt använder när galoscherna passar.  Men krisen inom äldreomsorgen är följden av en demografisk utmaning som har skötts med politisk inkompetens. Beslutsfattare - både på riksnivå och i en del kommuner - har struntat i att planera framåt och ta höjd för resursbehoven. Detta trots att de har haft tillgång till all nödvändig information i decennier. Dessutom har riksdag och regering lagt på kommunerna tusen och en uppgifter utan att bry sig om ifall det går ihop.”

”Det är förstås inte en följd av elakhet, utan av inkompetens. Och skitsnack.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/sveriges-politiker-ar-elaka-och-omanskliga/

Invånarrespekt

Sakfrågor i fokus
Maktkamper är inget nytt under solen. I alla tider och överallt finns de. Det är dock väldigt tråkigt när  politiska organisationer ägnar sig mer åt maktkamper än åt sakpolitiken. Idag har C Uppsala haft en stämma där en mycket komplicerad fråga lyftes på mötet trots att kretsstyrelse och kommunfullmäktigegruppen redan gjort ställningstaganden efter timmar av överväganden. Politik ska enligt mig handla om sakpolitik och att så mycket som möjligt leverera på vallöften. Så mycket som möjligt innebär till exempel att inte låta odemokratiskt fulspel att minska möjlig oppositionskraft. Tänk vad mycket bättre det politiska arbetet skulle bli om vi politiker alltid och självklart sätter invånarrespekten främst. För mig är inte det politiska arbetet en lek utan ett ansvarsfullt förtroendeuppdrag som ett partis främsta företrädare fått av just invånarna i allmänna val.

Widar Andersson ger ofta intressanta reflektioner i sina ledarartiklar och krönikor. Det är rörigt inom Uppsala kommun men ännu röriga inom Sveriges riksdag. Det som händer inom rikspolitiken är pinsamt och svårt att förstå för de flesta. I all den röra som vi bjuds på kanske det finns några som har en plan som handlar om mer än egennytta. Vad tror du? Det blir intressant att se om det uppstår någon öppning för att undvika ett extraval. Ett extraval kommer om möjligt ännu mer reducera invånarnas förtroende för politiken.
https://mobil.folkbladet.se/opinion/moderat-politik-utan-moderater-om5563685.aspx

Dagens kalkon
Liberalerna i Uppsala. Att efter femtio år svika sina politiska samarbetsparter och sina väljare är självklart illa. Men att ljuga för att försöka få bort ljuset från sitt svek är både dåligt och dumt. Vissa lögner är svåra att avslöja, andra är det inte. Det är bäst om Liberalerna står upp för sina vägval och slutar försöka skylla på annat än egennytta. Det är mycket olämpligt att fara med osanningar när man attackerar andra partier. Särskilt obegåvat är det som sagt att ljuga om sakförhållanden som är lätta att följa upp. Uppsalaborna ville inte ha ett fortsatt vänsterstyre. Nu får de det ändå. Väljarnas dom kommer sannolikt bli hård. Även Uppsala behöver reformeras, inte bara resten av Sverige. Liberalernas vänsterkompisar bär inte på de reformer som vi skyndsamt behöver. Lågkonjunkturen knackar på dörren parallellt med att nödvändiga reformer uteblir. Det är mycket dåligt för oss invånare.
https://mobil.unt.se/asikt/debatt/allt-har-gatt-ratt-till-5138056.aspx

Dagens stjärna
Stig-Björn Ljunggren. Ja, det är inte ett imponerande spel som pågår i Sveriges riksdag. Med ett extraval åker kanske både Liberalerna och Miljöpartiet ut. Det kanske är den förändring som krävs för att hitta lösningar på regeringsfrågan. Om L åker ur blir det också lättare för liberala väljarna att inte splittra sina röster. Vad tror du?

”Vänsternissarna lämnades kvar på bokcafét när kidsen drog vidare för att satsa på sig själv. Att Lundell missar detta måste bero på att han har den där slags tondövhet som stora författare saknar. De förstår inte det för stunden politiskt korrekta. Han verkar vara lika bra på bry sig om vad samtiden betraktar som fint som han är på att spela munspel.
Men det är just det som är poängen, den som spelar riktig rock har också lite distortion i framförandet, annars lever den inte.”
http://www.gp.se/ledare/ljunggren-ulf-lundells-svarta-galla-1.10900160

Opinionsmätningar

Hur nära slutresultatet är vi?
Opinionsmätningarna prestenteras allt oftare och nöjesinslagen i dem blir allt större. Så fort något parti får bättre mätningar jublar deras anhängare. När det går sämre är det tyst. Alla som sett amerikanska serier om det demokratiska spelet har lärt sig att det sedan länge i USA är fullt med opinionsmätningar som kraftigt påverkar den politiska verkligheten. Är det bra? Kanske, kanske inte. Det beror på hur frågorna ställs och hur urvalet av dem som svarat är gjort. Personligen tycker jag att det är positivt att "folkets" röst får höras så ofta som möjligt. Samtidigt blir inte politiken ansvarsfull om en politisk majoritet hela tiden försöker förhålla sig till ständiga opinionsmätningar. Politikers uppdrag är att vara pålästa, bryta svåra frågor i debatter med andra och utifrån goda grunder förhoppningsvis fatta fler kloka beslut än dåliga beslut. Därför måste också ansvarsfulla politiker och partier våga följa den politiska linje som man förhoppningsvis arbetat fram och utifrån den ständigt kompromissa fram rimligt bra lösningar med andra partier framåt. Ett av skälen till varför Centerpartiet går relativt tidigare val tycks gå väldigt bra i Uppsala och i Sverige är att vi länge haft en tydlig politisk linje i viktiga frågor. Inom stadsbyggnadsområdet, företagspolitiken, miljöpolitiken, trygghetspolitiken och sjukvårdspolitiken. Många partier har problem för att de inte orkar vara konsekventa i sitt politiska arbete.

Tre riksdagspartier lever i närheten av riksdagsspärren. Hur nära slutresultatet av riksdagsvalet tror du att vi är när vi idag tar del av ett sammanvägt resultat av de senaste opinionsundersökningarna av vilket parti människor säger sig tänka rösta på? Jag är helt övertygad om att det blir svårt att bilda nästa svenska regering. Jag är också övertygad om att det blir en svag regering.
http://pollofpolls.se/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Opinionsm%C3%A4tningar_inf%C3%B6r_riksdagsvalet_i_Sverige_2018
https://val.digital/
https://www.di.se/nyheter/anders-borg-valet-blir-stokigt/

Dagens kalkoner
Hopplösa rådgivare. Så lätt är det inte att bryta Socialdemokraternas kris. För att förstärka deras kris ytterligare kan jag tala om att en stor del av deras allt färre väljare tillhör den äldsta delen av befolkningen. NATO-frågan tror jag inte alls är en "game changer".
https://www.expressen.se/nyheter/goran-persson-sa-ska-s-ta-sig-ur-krisen/

Veronica Palm. Tänk att det ska vara så svårt att inse att konkurrens är något positivt så länge som det är fokus på kvalitet och att konkurrensen upprätthålls. Det är hög tid för Socialdemokraterna att inse att när det finns offentliga leverantörer kan vi lätt konstatera om den kan utföras till lägre pris än privata utförare med jämförbar kvalitet. Så är det sällan. Om man förstår logiken av det skulle man inte ägna så mycket energi åt att bekämpa en konkurrensutsättning som i grunden är samhällsekonomiskt nyttig. Och för människor i behov av dessa tjänster fördelaktigare.
https://www.etc.se/ledare/hogern-ar-inte-nojd-malet-ar-ett-totalt-systemskifte

Dagens stjärna
Karin Nelsson. Bra att de försöker göra det enklare för oss som roas av opinionsmätningar att också tolka dem.
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/nu-gor-vi-det-lattare-att-tolka-opinionsmatningar-22588

Missbruk och ansvar

Spelberoende och missbruk
Var går gränsen för det egna ansvaret och för de konsekvenser som uppstår kopplade till missbruk? Den gränsdragningen borde respektfullt, nyanserat och problematiserande debatteras mycket mer. Vänstern tycker, lite förenklat, alltid att alla ska få hjälp med allt, för allt och skattebetalarna ska kollektivt betala. Högern betonar mycket mer det egna ansvaret och att det också innebär ett mindre generellt skyddsnät. Ett enormt skyddsnät, som i dagens Sverige, som inte skyddar effektivt per skattekrona och som driver onödiga kostnader måste förändras till något smartare.

Vi kan väl vara överens om att missbruk kan vara förödande både för den enskilde, dennes närmast anhöriga och vänner, arbetsgivare och samhället i stort om problemet är utbrett? Drogmissbruk, shoppingmissbruk, matmissbruk, spelmissbruk och sexmissbruk är några av våra mest "populära" missbruk. Hur hanterar vi dessa ökande problem och dess stora kostnader? Är det en arbetsgivares ansvar att en medarbetare är spelmissbrukare? Är det rimligt att arbetsgivare kraftigt drabbas av sjukfrånvaro, extra kostnader och låg produktivitet på grund av missbruk?

Jag överdriver inte om jag nu antar att vi har Pokémon Go spelare som slutar gå till arbetet, glömmer bort att hämta dottern på dagis helt inne i sin utmanande virtuella värld som nu integrerats med vår verkliga värld. Hundratals människor hänger nu i olika hörn av Uppsala bara kopplat till det spelet.

Ja, ja nu är jag väl en hemsk människa igen som vågar prata om dessa svåra frågor med svåra gränsdragningar. Var går gränsen för det egna ansvaret? Löfvén talade om rättigheter och skyldigheter i Almedalen. Hur stort eget ansvar ska man få ta för till exempel spel- eller sexmissbruk? Det är ju vid något läge ett missbruk, ska då inte skattekollektivet bära försäkringskostnaderna för rehabiliteringsförsök? Eller ska privata försäkringar gälla istället för att skyhöga skatter generellt blir ännu högre? Är det rimligt att kommuner ska tvingas ta allt mer av dessa omsorgs och vårdkostnader? Är det inte rimligt att livsmedelsindustrin får ta ansvar för att de inte ska fortsätta att sockerdroga oss? Att spelbolagen får betala mer för alla samhällskostnader som spelmissbruket skapar? Porrindustrin ta större kostnader för den skada som sexmissbruk skapar och så vidare? Ska de som tjänar pengar på missbruk betala mer eller ska skattekollektivet ta smällarna?

Varför inte privata försäkringar? Då får du själv avgöra om du ska få hjälp om du får problem. Människor får som vuxna köra bil, jobba, teckna hemförsäkring etc. Jag tror de allra flesta kan teckna försäkringar. En sak är säker och det är att jag anser att det egna individuella ansvaret generellt måste återupprättas i Sverige. Kostnader måste täckas av någon? Den enskilde, den som säljer något eller skattekollektivet. En kombination av de tre kanske är bästa väg framåt? Vad tycker du?
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Spelberoende
http://mobil.unt.se/uppland/osthammar/14-aring-nekades-hjalp-for-spelberoende-4301932.aspx
http://mobil.unt.se/omvarld/spelande-bankchef-slipper-fangelse-4285771.aspx
http://mobil.unt.se/omvarld/farre-spelar-men-fler-har-problem-4278973.aspx
http://m.netdoktor.se/beroende/artiklar/skillnad-mellan-missbruk-och-beroende/
https://www.ledarna.se/Chefsguider/Arbetsmiljo/Hantera-missbruk/

Naivitetens Mecca

Är spel en bra livsmetafor?
I många kulturer är nog spel en bra metafor för livsvillkoren för många. Vissa är vinnare och tar hem allt. Andra är förlorare och får inte så goda livsvillkor. Tydliga vinnare och förlorare. Vissa spelregler är enklare än andra. Poker har rätt enkla spelregler men möjligheten att bluffa gör spelet till mer än matematik. Om man är duktig på både matematik och på att bluffa kan man vinna 74 miljoner kronor som en svensk man gjorde nyligen. Sverige är uppbyggt av "spelregler". Vi har EU direktiv som styr oss och vi har Sveriges rikes lagar som vi förväntas följa. Men vilka är vinnare och förlorarna i vårat spel? Är den rättrogne medelklasspersonen spelets stora förlorare? Helt klart är att det finns stora bluffmakare även utanför pokerspelandet.

Läste i UNT om en man som fått ersättning från oss skattebetalare från Arbetsförmedlingen för Nystartsjobb. Inget konstigt med det om det hade varit en utsatt person som hade det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men, precis som Förvaltningsdomstolen konstaterade, det är inte trovärdigt att en person som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden får ett jobb för 300.000 kr i månaden. Och där du och jag, som skattebetalare, gett honom ett månadsbidrag på 188.000 kr!!! Hur kan detta vara möjligt? Självklart är det någon "smart" som sett hålet i regelverket och som utnyttjat det. Och regler ska givetvis följas...... Som jag sagt tidigare måste alla felaktigheter som uppdagas täppas till och i min värld måste det gå att återkräva liknande utgifter kopplade till våra skattepengar. Men pengarna är väl redan förbrukade....
http://www.unt.se/uppland/uppsala/foretag-fick-statligt-stod-for-vd-lon-3459517.aspx

Spel som stöd i integrationsarbetet
Det råder ingen tvekan om att svenskt integrationsarbete kraftigt behöver förbättras. Det behövs förbättringsåtgärder inom många områden. Idag beskriver UNT att invandrarföreningar i Uppsala använder sig av ett spel för att invandrade snabbare ska integreras i vårt samhälle. Spelets fokus är på vilka rättigheter de har i det svenska samhället. Det är inget fel på det MEN det svenska samhället är inte uppbyggt på endast rättigheter utan det finns också många skyldigheter som lägger grunden för det som finansierar alla rättigheter. Om inte spelet inkluderar skyldighetsperspektiv anser jag att det är ett värdelöst och ensidigt spel. I samma tidning kan vi på debattsidan läsa hur en divisionschef inom psykiatrin, Åsa Hagberg, skriver "Patienterna ska erbjudas realistiska förutsättningar att bli en aktiv medskapare i stället för en passiv mottagare av hjälp". Om man ska bli en aktiv medskapare i alla sammanhang krävs att man förstår att man också har grundläggande skyldigheter.
http://www.unt.se/asikt/debatt/allt-ar-inte-psykiatri-3461467.aspx

Föräldraansvar?

Bara rättigheter?
Det finns många som bekymras över hållbarheten i vårt samhällsbygge. Många av dem som känner så och som talar med mig oroas mest över att Sverige i för stor utsträckning är ett rättighetssamhälle där kraven/skyldigheterna som följer med rättighetskontraktet allt för otydligt kommuniceras till oss medborgare. Ingen klubb är hållbar som inte kan kombinera rättigheter med tydliga och efterföljda skyldigheter för medlemmarna. Är det svårt att förstå?

Ska det vara möjligt för barn att handla på nätet? Är det inte föräldrarnas ansvar att betala om de godkänt sitt barns nyttjande av ett spel där barnen löpande kan och vill köpa extra digitala prylar? Är det inte föräldrarnas ansvar att läsa användarvillkoren innan de godkänner sitt barns nätlekar? Ska liknande spel begränsas med plånböcker som föräldrarna måste ladda? Är frågan viktig? Du tycker kanske det ska vara fritt att göra hur man vill? Om du förespråkar fritt innebär det då att de som hamnar i spelberoende och skuldfällor får skylla sig själva? Eller tycker du ändå att de ska få beroendeavvänjning och skuldsanering på skattekollektivets bekostnad? Vad tycker du?
http://www.dn.se/ekonomi/fritt-fram-for-barn-att-gora-kop-i-spel/

Varför så lång debatt?
Uppsala gör massor av förbättringar för kommunens cyklister och Centerpartiets och övriga Alliansens ambitioner är höga. Det är lätt irriterande hur en debatt om en cykelpolicy, ett övergripande inriktningsdokument, som tydligt pekar ut en ännu starkare satsning på infrastrukturen för cyklister kan få ta en timme i anspråk.... För första gången har nu Uppsala en Cykelpolicy, cykelriktlinjer och snart ett program. Det är bra.
http://www.unt.se/uppsala/ny-cykelpolicy-klubbad-2666582.aspx

Missbruk

Frihet under ansvar
Det finns missbruk inom i princip alla områden. I en super liberal värld är det upp till var och en att i princip göra som de vill. Samtidigt vet vi att missbruk av t ex alkohol och narkotika både skapar stora sociala och medicinska problem för den enskilde och för samhället i stort. Det är därför vi bl a har ett systembolag och höga skatter på alkohol. Om vi nu har stor frihet att göra våra livsval, vilket eget ansvar har vi när det går snett? Eller är det bra att samhället ibland begränsar den enskildes rätt att fritt välja om de negativa konsekvenserna kan bli mycket stora? Som vanligt är den politiska retoriken på ett så högt plan (t ex ideologisk) när många rör vid dessa känsliga frågor. Trots att t ex FP medlemmar har en liberal ideologi har de länge varit en stark förespråkare för stora restriktioner kopplat till alkohol. Vilket ansvar har jag då själv om jag är en missbrukare? Eller är det bara samhället som har skyldigheter att oinskränkt ge ett livslångt stöd oavsett om jag går en sundare väg framåt eller ej. Tycker du att det är rätt att vi som samhälle ställer krav på motprestationer när vi ofta och under lång tid stöttar missbrukare med t ex behandlingar och försörjningsstöd?
http://www.unt.se/ledare/inga-enkla-svar-om-missbruk-1792661.aspx

Alla samhällsklasser drabbas
Helt klart är att missbruk drabbar och förstör liv för både personer som är förmögna såväl som personer som har mycket begränsade ekonomiska medel. Michael Jacksson, Amy Whinehouse och nu Rausing är tragiska exempel på att lycka inte går att köpa för pengar.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15106135.ab
De är tydliga exempel på att alla samhällsklasser drabbas av missbruk.

Acceptabla och oacceptabla missbruk?
Vissa missbruk anses också mer "accepterade" än andra. Alkohol och narkotika skapar missbrukare som många har förståelse för. Spel och sexmissbrukare tycks dock inte få samma sympati bland allmänheten. Varför är det så? Framförallt, vilket är det enskilda ansvaret och vad innebär det?
http://www.expressen.se/noje/per-holknekt-jag-vet-att-jag-har-gjort-fel/