Demokratiskt underskott

Dålig mediabevakning

En sak är säker, många av landets 290 kommuner saknar helt kommunal mediabevakning. För många av dem är det inte ett så stort problem då de har få invånare och de få politikerna är ofta kända bland många av de få. Och det som händer i kommunen är inte mycket och det som händer blir snabbt känt. I Uppsala finns tre större gammelmedia närvarande. I den bästa av världar borde vad som händer i Uppsalas politik få ett bredare och mer nyanserat inslag i deras nyhetsbevakning. Men så är det inte. Jag önskar att det var så då det skulle stärka Uppsala på många sätt. Inte minst skulle det vara bra om objektiva medier jämför Uppsala med andra regioner och kommuner. Gärna också så objektiva jämförelser som möjligt med kommuner och regioner i andra delar av världen. Då kan vi som invånare bättre förstå hur relativt bra eller dålig till exempel vår skola eller kollektivtrafik är jämfört med andra. Att de som politiskt styr och de som är inopposition ofta gnäller på varandra innebär långt ifrån alltid att kritiken är relevant eller rättvis. Allt är också relativt. 

Och allt för ofta kan man ifrågasätta vissa mediers objektivitet och ”armlängds avstånd” från vissa partier. Seriösa mediers integritetsavstånd, objektivitet, rättvisepatos och ifrågasättandet är demokratiskt mycket viktigt. Och den grävande journalistiken den bästa kraften mot politisk korruption. Redaktionerna för medier som vill upplevas som seriösa får i stor utsträckning skärpa till sig!

https://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/medier-och-kommunikation/media-och-paverkan

Förtroendet för public service

Värna och främja demokratin

I den bästa av världar skulle public service vara mästare på att främja demokratin och som en konsekvens av det ständigt bjuda på olika perspektiv inom samhällsdebatten. Alla demokratiska krafter borde få utrymme, inte minst nystartade partier som ofta startats av goda skäl och som har engagerade medlemmar som ideellt kämpar för att deras hjärtefrågor ska få bättre genomslag i samhällsutvecklingen. I synnerhet tycker jag att public service borde vara mästare på att lyfta upp motargument från enskilda medborgare och mindre politiska rörelser än den massiva upprepning av argument som sker mellan väl etablerade partier. Etablerade partier med massiva skatteresurser till sitt förfogande. Ofta är de svagare rösterna mycket tidigare "på bollen" än de etablerade som ofta tycks landa i en samsyn som gör dem sena ”på bollen”. En senfärdighet som inte tjänar oss invånare väl. Talar jag för "min sjuka mor"? Det kan man tro. 

Det jag försöker säga är att jag tycker att SVT och SR skulle kunna rättfärdiga sin existens bättre om de utvecklar sin förmåga att lyfta fram även andra politiska krafter än dem som genom riksdagen finansierar deras verksamhet. Personligen är jag övertygad om att det gynnar hela vår samhällsutveckling eftersom en liten politisk rörelse är en opinionsbildande kraft som antingen får de etablerade partierna att lyssna och ta till sig samhällsproblem som invånarna vill få lösta eller så växer de små politiska krafterna och blir stora. I Sverige kan hanteringen av SD tjäna som ett bra exempel. Min övertygelse är att om de tidigt getts utrymme att få förklara sin sakpolitik och de etablerade partierna inte haft beröringsskräck till migrationspolitiken hade de sannolikt fortfarande varit ett parti runt 6 procents väljarstöd.

Emma Jaenson skriver i UNT en mycket läsvärd ledare om public service och förtroendet för dessa statligt organiserade medier.

"Att förtroendet är så pass uppdelat borde dock oroa. SVT ska vara till för hela Sveriges befolkning. Risken är att många väljer bort public service helt när samhället blir allt mer polariserat, och vi går på så vis i allt högre utsträckning mot en medieverklighet som liknar den i USA."

"I en välrefererad undersökning av professorn i journalistik Kent Asp från 2011, visades att 70 procent av SVT-medarbetarna sympatiserade med Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Självklart är de flesta journalister professionella och strävar efter opartiskhet. Men det spelar roll vad en person har för värderingar och för bakgrund, eftersom det riskerar att påverka ämnesval, vinklar och vilka berättelser som lyfts fram."

"I en senare rapport från Näringslivets medieinstitut (2019), där Carl-Vincent Reimers tittat på Granskningsnämndens fällningar mot public service framkommer att det mellan 2012-2019 fanns en övervikt för åsikter typiska för GAL (Grön, Alternativ och Frihetlig) när det kommer till fällningar som handlar om politik. Det är framför allt två områden som sticker ut: invandring och synen på SD."

"Ett av de mest uppmärksammade fallen av jäv inom public service, som avslöjades av Sofie Löwenmark på stiftelsen Doku, rörde en reporter på Ekot som inledde en relation med en misstänkt islamist, samtidigt som hon gjort granskande reportage om honom. Journalisten fick inte sparken, utan fick själv avgå och flera av inslagen togs inte bort. Hade SR agerat på samma sätt om inslagen handlade om en misstänkt högerextremist?"

"Förtroendeproblematiken tycks dessvärre ofta flyga public service förbi, men det är något som förtjänar uppmärksamhet. Fem miljarder skattekronor finansierar public service varje år och vi kan sedan 2019 inte längre välja bort avgiften, ens om man saknar tv."

"Åsikter och värderingar spelar roll. Inte minst med tanke på att förtroendet för public service tycks korrelera med hur mycket en väljare sympatiserar med public service-journalisternas egna åsikter." 

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/asiktskonformismen-pa-svt-borde-oroa/l6p3n48j

Emma Jaenson, UNT, skriver också mycket läsvärt om en del av demokratins svagheter, om man tror att verklig demokrati är överlägsen andra styrsystem. Ett trovärdigt demokratiskt system måste också kunna hålla sina maktmänniskor ansvariga för de handlingar som görs. De ska inte enkelt kunna skydda varandra och komma undan rimlig rättspåföljd. De som avslöjar grova oacceptabla överträdelser är visselblåsare och hjältar i en demokrati och ska behandlas så. När man inte gör så ger man energi till alternativa maktsystem. Och i krig begås misstag. Då får man minst be om ursäkt om man inte själv valt att ”lägga korten på bordet” men blivit trovärdigt avslöjad. Jobbar media för den nuvarande makten eller för den mest trovärdiga sanningen och de olika perspektiven i en konflikt? Hur tycker du public service klarar detta viktiga uppdrag? Jaenson har helt rätt i att detta är en fundamental demokratisk fråga där västvärlden har trovärdighetsproblem. Den som på allvar, och trovärdigt, vill stå upp för demokratiska principer kan inte själv bevilja sig undantag.

”Vad betyder det för västliga demokratiernas förtroende? Och vad betyder en fällande dom mot Assange om grävande journalister och nyhetsorgan riskerar en liknande behandling?”

”Än i dag sitter Assange frihetsberövad efter att USA nyligen vann sitt överklagande för att få honom utlämnad. Fallet Assange handlar nämligen inte i första hand inte om att förfölja en person. Det handlar om att skrämma andra journalister från att våga granska makten.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/julian-assange-har-offrat-sin-frihet-for-att-skydda-var/j8877opj

Vän eller fiende

Kampen mot desinformation
Allt mer får vi höra att ryska intressen engagerar sig i andra länders valrörelser och utnyttjar den nya digitala, och omedelbart globala, världens möjligheter för att driva egna intressen. Självklart är det så. Lika självklart är det att de är långt ifrån ensamma! Inte är väl du och jag så naiva att vi tror det? Om EU gjorde mer rätt än fel skulle vi säkert använda Internet även för att försvara egna intressen. Helt säkert är det inte bara ryssar, amerikaner och kineser som jobbar så. Även tyskar, fransmän och engelsmän är jag säker på gör det.
http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/desinformation-har-ar-26-ryska-forfalskningar-som-spridits-i-sverige

Vem kan vi lita på?
Allt mer "krigföring" förs genom desinformation och smutskastningskampanjer utan saklig grund. Därför ökar behovet av opartiska och faktabaserade avsändare av information med stor generell trovärdighet bland befolkningen. I ljuset av det är det djupt beklagligt att statens kontrollerade SVT och SR har problem med sin objektivitet. Det är djupt beklagligt. Även om det varit strategiskt smart av vänstern och naivister att bemanna Public service är det djupt bekymmersamt! Den verkliga verkligheten måste alltid beskrivas och obehagliga verkligheter får inte, och kan inte, förtigas i den informationstid vi lever i. Vad behöver vi göra för att säkra en objektiv Public service som inte försöker förtiga viktiga och obehagliga verklighetsbilder? Vi måste i denna desinformationens tid ha en objektiv informationskälla vi rimligt kan lita på. Om Public service ska få vara kvar måste de klara av att objektivt och mångfacetterat beskriva det som händer i vårt samhälle.
http://www.gp.se/ledare/journalistik-är-inte-politisk-aktivism-1.4159205
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Public_service

Värda lite mer respekt

Unga broilerpolitiker 
I det senaste numret av Veckans Affärer kan man läsa ett reportage om den nya generationens broilerpolitiker. Artikeln är ett referat ur en bok som släpps i augusti och som handlar om dessa så kallade broilers. Med broilers menas personer som sedan tonåren inte gjort mycket mer än att gå i skolan och att tycka till som politiker. Gustaf Fridolin, Annie Lööf och Ebba Busch är några exempel som lyfts fram. Unga politiska karriärister med liten arbetslivserfarenhet och liten generell livserfarenhet. Inte så konstigt att de saknar den erfarenheten eftersom de är unga. Artikeln handlar mest om min kollega Ebba Busch och hennes framfart inom politiken. Hon vet vad hon vill och hittills har hon tagit det. Ebba är utan tvekan en mycket duktig person. Personligen tycker jag samtidigt inte det räcker med ungdomlig kraft och god förmåga att marknadsföra sig själv i informationsåldern för att klara komplexa ledaruppdrag. Det är ofta stora värden som står på spel så precis som inom näringslivet är rimlig träning inför stora uppdrag att föredra. Insikt och visdom får man trots allt enbart genom livserfarenhet. I just politiken tror jag det är särskilt värdefullt med bred och lång livserfarenhet innan man får ett allt för stort uppdrag. Inte minst för att jag tror att det krävs för framgång. Men det är partiernas medlemmar och väljarna som avgör.

Man ska inte glömma att både S och M ofta vallat fram broilers. En stor skillnad har dock varit att de stora partierna kunnat träna fram sina unga steg för steg i både mindre statssekreterarroller eller ministerroller innan större uppdrag erbjudits.

Oavsett ålder, livserfarenhet, dialekt, kön eller personlighet tycker jag alla människor förtjänar respekt. Det inkluderar även unga ledande politiker. Att de finns där de finns är självklart kopplat till deras egna ambitioner men det är också mycket kopplat till att de fått tillräckligt många medlemmars och väljares stöd.

Public Service, SR, är ett humoristiskt program där offentliga personer får stå ut med ständiga påhopp. Det råder dock ingen tvekan om att SRs medarbetare har starka subjektiva egna åsikter då skillnaderna på påhoppen varierar stort. I det senaste inslaget om Annie Lööf och C tycker jag de går oanständigt långt i sin kritik både av C och Lööf. Inte så konstigt att jag tycker det som företräder C i Uppsala väl känner till Cs riksprogram. Jag läser också ständigt på om vad Cs politiska motståndare tycker. C i Uppsala och i Sverige har en mycket bra och särskiljande politik. Visst är det tråkigt att inte journalister vill uppfatta det. Visst är det Cs eget fel om vi inte lyckas förmedla det på ett bra sätt. Men att så respektlöst driva med en företrädare för ett parti, och som säkerligen gör sitt bästa, det tycker jag är lågt. Mycket lågt! Vad tycker du?
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2699