Visar inlägg med etikett hypoteser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hypoteser. Visa alla inlägg

lördag 30 september 2023

Trot om du vill

En värld full av särintressen

I människans världar är det mesta drivet av egen- eller så kallade särintressen. Inget konstigt med det. Inget ”nytt under solen” även om vissa försöker påskina att de företräder objektiva synpunkter eller allmänintresset. I en ideal värld skulle ”Public service” bra klara av att företräda objektiv verklighetsbevakning och allmänintresset. Tycker du att ”Public service” är bra på det? Tror du att annat än matimatiskt kopplad forskning är objektiv (bästa möjliga verklighetsbeskrivning) i en ständigt föränderlig värld? Tror du att forskares avgränsade hypoteser (det de vill bevisa är rätt eller fel) gör det ställt utom rimligt tvivel att forskningsresultaten svarar på vad som är rätt? De bekräftar eller avvisar sina hypoteser och dess avgränsningar, inget annat. Avgränsningar som inom samhällskunskapen snabbt blir irrelevanta i en snabbt föränderlig värld. 

Bilden av Sverige har kraftigt förändrats på kort tid. Är det rättvist? Det tycker många är rätt. Allt färre fortsätter påstå att det är fel. Adam Cwejman, GP, skriver deprimerande läsvärt om Sveriges politiska haveri som fört oss hit. 

Det fanns en tid, inte alltför längesedan, när rikspolitiker hävdade att gängvåldet visserligen var allvarligt men att det inte väsentligen påverkade det omkringliggande samhället. ”Skjutningarna har framför allt drabbat kriminella. Det är alltså gangstrar som skjuter varandra”, berättade S-ledamoten Hillevi Larsson i riksdagen 2017. Ett år senare var det dåvarande justitieministern Morgan Johansson som förklarade att det var liten risk att oskyldiga skulle drabbas. ”Gängmedlemmarna har ju sina mål”, som Johansson uttryckte det. Samtidigt som han påpekade risken att man ”befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt”.”

Inte ens när dessa ord yttrades stämde de särskilt väl. Det är värt att komma ihåg att Larsson och Johansson yttrade sig inte långt efter att en åttaårig pojke dödades i en granatattack i Göteborg. Och ett par år efter att en fyraårig flicka dog av en bilbomb inte långt därifrån. Ändå så letade företrädare för dåvarande S-regeringen efter argument för att tona ned och relativisera det eskalerande våldet. Men redan då var det uppenbart – ”civila” drabbas. Det sker dessutom inte någonstans långt borta, utan mitt ibland oss. Sedan dess har det fatalistiska uttrycket att ”befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt” kommit att omfatta allt fler riskabla platser och tidpunkter. Under natten till torsdagen dog en kvinna i ett bombdåd i Storvreta utanför Uppsala. Hon befann sig i sitt eget hem.”

Våldet har nu nått sådana nivåer att det håller på att sätta ”Bilden av Sverige”. Detta varumärke som så omsorgsfullt kurerats av stolta svenska politiker. Minns ni när en häpen Donald Trump 2017 i ett tal yttrade orden ”Last night, in Sweden!” efter att ha sett något reportage på Fox News om våldet? Då möttes hans uttalande av indignerade svar från svensk offentlighet: Inte ska han snacka skit eller insinuera något om Sverige! Trumps korta utfall i förbifarten skapade större reaktioner från politiker och andra opinionsbildare än det pågående våldet i landet. Så var det väldigt länge. Det ansågs provocerande att ”svartmåla” Sverige, söka förklaringar till våldet och komma med skarpa förslag för att stävja det. Sådant kunde verka populistiskt och man vill ju inte ”fiska i grumliga vatten”. Den stämningen skapade ett samhällsklimat i vilket det var mer smärtsamt att tala rättframt om situationen än att blunda för utvecklingen.”

Detta problem kommer först börja få en lösning när våra folkvalda på djupet inser att det inte går att ha stadsdelar i vilka en kraftig majoritet av de boende har utrikes bakgrund. Det är i dessa områden gängen har tagit sin plats, och det är där de kommer att fortsätta växa, rekrytera nya tonåringar och fortsätta med sina blodsfejder. Proportionen mellan dem med utrikes bakgrund och svensk bakgrund måste vara omvänd för att unga ska växa upp i en miljö där de möter Sverige, på riktigt, och där majoritetssamhällets normer och civilsamhälle dominerar.”

En del av att börja få ordning på Sverige igen är att verkställa utvisningsbeslut. Obegripligt att inte till och med den mest känslosamma svensken kan inse det.

Att Sverige gjort någon form av överenskommelse med Iraks regim är uppenbart när nu personer med utvisningsbeslut nu verkställs. Tidigare vägrade Irak ta emot personer som inte ”frivilligt” ville återvända. Att utvisningar inte ska verkställas efter ordentliga asylprövningar borde inte vara en nyhet. En intressant nyhet skulle vara vad som krävts för att Iraks styre skulle ändra sig. Hotade Sverige att sluta med bidrag?Det blir intressant att följa om Sverige nu på allvar börjar utvisa alla som fått avslag på sina asylprövningar.

https://sverigesradio.se/artikel/26-irakiska-medborgare-har-tvangsutvisats  

I det läge Sverige försatt sig måste det nu bli ordning på migrationspolitiken. Och kanske, kanske får vi inom några år en integrationspolitik som kan göra positiv nytta… Efter att allt för många regeringars ledarskap misslyckas får vi hoppas att den nuvarande nu får till en ordentlig vändning. Går det, återstår att se. SD har inget bra förslag på integrationspolitik. Och de påverkar den nuvarande regeringen väldigt mycket. 



fredag 26 februari 2021

Fakta eller tyckande

Kan du lita på forskningen?

Det beror på. De flesta som är välutbildade har fått lära sig att man ska vara källkritisk och man ska vara noggrann med att studera underlagen som ligger till grund för ett påstående. Inte minst är det inom forskningen viktigt att tydligt förstå vilken hypotes det är som en forskare försöker bevisa eller motbevisa. Bara med ett sådant förhållningssätt till forskningen blir det på allvar värdefullt att ta del av forskningsresultat som klarat akademisk granskning av andra forskare. Och aldrig, aldrig är det klokt att glömma att det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Inte minst politiker är ofta skickliga att vrida till statistiska underlag på ett sätt som ska ge sken av att stötta det de själva tycker. Det är inget konstigt med det, det är bara viktigt att förstå att det är så och därför inte vara okritisk när man lyssnar eller läser vad tyckare tycker.

Mats Reimer, krönikör i Dagens Samhälle, skriver intressant om att samhällsvetenskaperna borde ta större intryck av hur naturvetenskaperna angriper problem, hypoteser. En snabb sammanfattning av det han skriver är att mycket av forskningen inom samhällsvetenskapen är mest underbyggt tyckande snarare än ordentligt vetenskapligt bevisade senaste fakta. Jag gillar hans avslut som handlar om munskydd.

"Hur vet man egentligen vad som kan hjälpa eller stjälpa? Svaret är att det så gott som alltid krävs randomiserade studier, där lotten bestämmer vem som får en behandling och vem som hamnar i kontrollgruppen. Bara genom lottning kan man skapa två likvärdiga grupper där i bästa fall endast behandlingen är det som skiljer grupperna åt, där det hamnar ungefär lika många unga, gamla, smala, tjocka, tidigare friska eller multisjuka patienter i båda läger. Finessen med lottning är dessutom att den kan jämna ut även påverkansfaktorer som vi i dag inte känner till. Det är i dag otänkbart att godkänna ett läkemedel som inte genomgått randomiserade kontrollerade studier."

"Det är då en gåta varför samhällsvetenskaperna så sällan använder randomiserade studier för att ta reda på vilken typ av undervisning som fungerar bäst, vilken sorts straff som minskar risken för återfall i brottslighet, eller vilken variant av föräldrastöd som gynnar barns livsvillkor. Bristen på jämförande effektstudier kan bero på forskningstradition, kanske också på övermod hos de som anser sig besitta expertkunskaper."

"Men medicinhistorien visar gång på gång att experters antaganden ibland leder fel. Utan riktiga studier kan vi inte veta hur verksam (eller skadlig) en viss intervention är. Ett av de berömda exemplen på detta är hur många patienter med hjärtinfarkt tidigare fick vissa läkemedel avsedda att minska arytmier (oregelbunden hjärtverksamhet), tills en större studie visade att dessa läkemedel tvärtom ökar risken för att patienten ska dö. Det uppskattas att tiotusentals patienter dött av en behandling som läkarna trodde skulle hjälpa. Man kan se det som en modern parallell till åderlåtning. Medicinen har långsamt blivit mer evidensbaserad, och politiken borde följa efter. Vetenskapen kan inte svara på värderingsfrågor, avgöra vilka mål som ska prioriteras högst. Men om medlen leder till målen är empiriska frågor och riktiga experiment medlet som borde vägleda oss om vilken policy som fungerar."

"Ponera att vi under det senaste året hade rekommenderat munskydd i hälften av landets städer och bett folk avstå i den andra hälften, då hade vi nog vetat mer om munskydd är bra eller till och med kan ha negativ effekt på smittspridningen, så som statsepidemiolog Anders Tegnell befarade i början av pandemin. Experimentera mera!"

John Hassler skriver också om forskningen på ett läsvärt sätt i Expressen nedan. Även han inkluderar munskydd, eller ansiktsmask som han kallar dem, i sitt resonemang om vad forskning är och vilket förhållningssätt man bör ha till den. 

"I forskarsamhället sker en sorts tävlan mellan olika idéer. Enskilda forskare för fram hypoteser och konfronterar dem med data från verkligheten och andra forskares kritiska granskning.  Den forskare som lyckas övertyga andra får uppmärksamhet och belöning. Allra mest får den som dessutom lyckas visa att gamla etablerade sanningar måste kastas överbord. Denna tävlan leder till en stor kreativitet i idéskapandet, men också att många mer eller mindre knäppa idéer förs fram. Den enskilde forskaren kör dem ”ända in i kaklet”. Eftersom andra forskare har ett incitament att hitta luckor i argumenten leder processen till att vår kunskap ökar, oftast i små steg men ibland omvälvande – som tack vare Einstein och Keynes." 

"Vad betyder detta för hur forskningen ska användas i samhällsdebatten? För det första: Enskilda forskningsrapporter representerar sällan det samlade kunskapsläget. Normalt är de marginella tillskott till vår kunskap eller, oftast misslyckade, försök att kullkasta det man tidigare trodde var rätt." 

"Min mentor Assar Lindbeck brukade säga: ”Slutsatser om vad som är bra politik ska dras utifrån stocken av forskningsresultat, inte flödet.” Men i samhällsdebatten dominerar flödet. Rubriken ”Ny forskningsrapport visar” är betydligt vanligare än ”Sedan länge etablerad forskning visar”. Forskare bör alltid få frågan om de lyckats övertyga forskarsamhället om sina påståenden. Säkrast är ofta att be forskare redovisa det allmänna forskningsläget i stället för sina egna forskningsresultat.  Man kanske missar en ny relativitetsteori, men det är bättre att låta forskarsamhället sortera ut den äkta varan från alla ”wannabes”." 

"För det andra: Också oomstridda forskningsresultat kan sällan omsättas direkt till politiska förslag. Tidigt kunde forskning visa att en välkonstruerad ansiktsmask inte släpper igenom virus. Betyder detta att man bör kräva allmän användning av ansiktsmask? Här var forskarna oeniga och olika forskare driver sina hypoteser fullt ut. Det är precis så det alltid går till i våra seminarierum, men nu skedde diskussionen på tidningarnas debattsidor." 

"För det tredje: Forskningen fungerar genom pluralism. Diskussionen mellan forskare kan sortera galna men felaktiga idéer från galna och geniala. När forskare får exekutiva uppgifter, som till exempel på Folkhälsomyndigheten, måste denna pluralism bevaras. Kanske kan det ske inom myndigheten, men förmodligen är det bättre att låta flera myndigheter och oberoende forskare bidra med kunskapsunderlag till beslutsfattarna. Risken är annars att man fastnar i en viss idé eller strategi." 

"Slutsatsen blir alltså: Ja, man kan lita på forskningen, men att okritiskt lita på vad varje forskare säger strider mot forskningens grundläggande principer."

https://www.expressen.se/ledare/john-hassler/svalj-inte-okritiskt-vad-varje-forskare-sager/

Karin Pihl, GP, har rätt det är dags att lyfta blicken och ha positiva visioner för framtiden. Både kortsiktiga och långsiktiga visioner! De gör stor nytta, inte minst för framtidstron. Den naturvetenskapliga forskningen och dess resultat bjuder på många möjligheter till positiva visioner. 

 Har mänskligheten blivit mer navelskådande? 1900-talsmänniskan trodde på framsteg och blickade utåt. Vi 2000-talsmänniskor har fullt upp med oss själva och olika former av självkritik. Det finns till och med en rörelse som anser att vi inte ska föda fler barn, eftersom människan ändå ligger planeten ”till last”. Tekniska landvinningar för att lösa klimatkrisen viftas bort, skam över att man finns är det som gäller, i en sorts egocentrerad självspäkningstävling.”

”Att människan är kapabel till mycket dåligt upprepas ständigt. Mänsklighetens fenomenala förmåga att hitta lösningar på problem – oavsett om det handlar om ”koldoixiddammsugare”, medicinska landvinningar eller om att skicka människor ut i rymden – fascinerar och imponerar inte lika mycket längre. När Nobelprisen delas ut handlar debatten lika mycket om ”problematisk” könsfördelning bland pristagarna som vad forskarna åstadkommit. Om det är någon tid vi skulle behöva lyfta blicken ut mot världsalltet är det nu.”

https://www.gp.se/ledare/självupptagenhet-bakom-ointresse-för-rymden-1.41998638

torsdag 24 januari 2019

Cancer och cancerliknande effekter

I människans tjänst
Återigen reflekterar jag över forskning som gör så mycket positiv skillnad för homosapiens sapiens, människan, under den tid vi enskilt får på jorden. Forskare som år ut och år in ägnar massor av tid och energi åt att bevisa en hypotes och om den styrks bana väg för nya tillämpningar som löser problem. Och i takt med att den tvärvetenskapliga forskningen, och utvecklingen, ökar går också utvecklingstakten mot nya och bättre lösningar fortare.
https://www.synonymer.se/sv-syn/hypotes
https://www.forskning.se

Det var mycket rörande att ta del av Nobelpristagarn Honjos och Allisons möten med människor som överlevt tack vare deras laterala och banbrytande metoder för bekämpning av cancer. Vad kan vara mer tillfredställande än att ha stor positiv betydelse för massor av tidigare ”dödsdömda” människor och deras närmaste? Inget. Vilka hjältar som vågade tänka nytt och som haft intresset och ambitionen att kämpa massor av timmar för att landa i något som faktiskt fungerar.
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/10/01/nobelpriset-i-medicin/
https://www.cancerfonden.se/nyheter/att-mota-overlevare-viktigare-an-nobelpriset
http://www.makeprogress.se/lateralt-tankande/

Dagens besvikelser
S, MP, C och L som inte förhandlat fram vettiga lösningsförslag på Sveriges huvudproblem.

”Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Parat med högre räntor och risken för minskad hushållskonsumtion kan ekonomin snabbt bromsa in. Detta samtidigt som försvaret och rättsväsendet förblir underfinansierat och konsekvenserna av en ogenomtänkt migrationspolitik, som nu återigen blir mer ogenomtänkt, alltjämt belastar såväl statens som kommunernas ekonomi.”
http://www.gp.se/ledare/en-regering-utan-riktning-1.12597099

Dagens stjärna
SÄPO eller möjligen en annan del av Polisen. Jag är imponerad över att de gripit en man i 30-års dagen som arbetat med att bygga en bomb. Enligt medieuppgifter sägs han ha förberett ett sprängattentat mot en särskild person, det vill säga inte en generell terrorhandling. Att försöka döda någon med bomber i Sverige kunde gott och väl klassas som terrorbrott. Den enskilda personen kan ju vara en polis, en åklagare eller en politiker. Varför tror jag det är SÄPO som kommit på honom? Jag kan inte förstå hur Polisen skulle komma på att något liknande varit på gång om 30-åringen inte varit övervakad. Oavsett, bra, bra och bra! Känns tryggare när Polisen visar att den har förmåga att bidra till att förebygga brott.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/universitetet-samarbetar-med-polisen-kring-bombarende