Kan en ö bli framgångsrik

Oberoende

Kan någon enskild människa leva oberoende av andra människor? Nej. Kan något samhälle idag leva oberoende av andra samhällen? Nej. Vill många människor känna sig fria och oberoende? Ja. Vill många samhällen, till exempel indelade i länder, känna sig oberoende? Ja. Kan en ö bli ekonomiskt framgångsrik om den isolerar sig från omvärlden? Nej. Kan man få bättre villkor om man är med i en förening än om man står utanför? Ja. 

Brexitgänget i Storbritannien har haft, och har, som en av sina starkaste drivkrafter att de inte ska vara fast i EUs grepp och därigenom beroende av EUs maktresultat. Det är lätt att hålla med om att det är positivt att ha ett eget starkt handlingsutrymme. Det starka handlingsutrymmet har man bara om man är väldigt kompetent och jämfört med andra väldigt ekonomiskt stark. Det är därför som många människor eftersträvar stark personlig ekonomi, det innebär ett starkare oberoende och mer individuellt handlingsutrymme. Det samma gäller för ambitiösa samhällen. De strävar efter en hög kompetensnivå, stark företagsamhet och en stark ekonomi. I en värld där supermakter som USA och Kina agerar mycket kraftfullare än EU vad gäller till exempel satsningar på AI-kompetens och AI tillämpningar är Storbritannien ensamt ännu svagare. På ett eller annat sätt måste de samarbeta med några större krafter som har resurserna för att vara konkurrenskraftiga. Inte minst inom den militära upprustningen som blir allt dyrare och som alltid är viktig att ligga i framkant inom för att upprätthålla terrorbalansen i världen. Allt samarbete innebär kompromisser. 

Nu lämnar britterna EU vid årsskiftet. Kortsiktigt är det bland annat uselt för Sverige då de fortfarande har några av världens bästa universitet och de har varit en bra allierad i att bekämpa centraliseringen som drivs på av EU-byråkrater. Storbritanniens exit sker i en Coronakris och i ett läge där deras ekonomi redan är i stora problem. Det blir intressant att följa hur det går för britterna de kommande fem åren. Gårdagens möte mellan EUs högsta chef och Storbritanniens premiärminister gav inga förändrade positioner. EUs position är, och ska vara, ”Pacta sunt servande”, avtal ska hållas!

https://www.dw.com/en/brexit-eu-uk-leaders-delay-negotiations-deadline-until-sunday/a-55882679

En sak är helt säker och det är att ö-samhällen kan bli enormt framgångsrika när de satsar stort på framgångsrikt handelsutbyte med resten av världen. Storbritannien (själv en union) och Japan är historiskt extremt goda exempel på det. Varje människa och varje samhälle som vill bli framgångsrikt måste bygga goda relationer med sin omgivning. Britternas huvudproblem är nog att de inte längre är mittpunkten i det globala maktspelet. Det kommer de aldrig åter bli. De blir typ som dagens Italien. Både italienarna (romarna) och britterna har varit enorma geografiska och historiska maktcentrum. Det är säkerligen en smärtsam process att inse att en sådan tid är över. Brexit är sannolikt britternas sista sprattlande försök att bli geopolitiskt mäktiga igen. 

Katrine Marcal, DN, lyfter fram ett intressant perspektiv i de olika perspektiven som britterna och EUs företrädare haft. EU ser utträdet som en formalitet kopplat till de avtal som finns. Britterna har länge försökt se det som en "deal" som fritt kan förhandlas. Hur är det möjligt att britterna någonsin kunde tro att EU skulle kunna förhålla sig till utträdesfrågan på något annat sätt än strikt kopplat till avtalet? Om EUs medlemsländer skulle avvika från det skulle röran inom EU bli värre än den redan är.

"Och något måste onekligen hända snart. Om man inte lyckas lösa de återstående frågorna denna vecka kommer Storbritannien riskera en krasch ut ur EU:s gemensamma marknad på nyårsnatten. De ekonomiska konsekvenserna skulle bli stora. Det är risk för handelskaos och allmänna sammanbrott i relationen mellan EU och Storbritannien."

"Med andra ord kan EU och Storbritannien just nu inte ens enas om vad den här middagen är till för. Och det låter ju inte som ett bra tecken. Å andra sidan. Att åsikterna går isär om den här middagen är faktiskt talande för hur det har varit under hela brexitprocessen. Från brittiskt håll har man försökt göra förhandlingen till en fråga som kan och ska lösas av premiärministern. Helst i samspråk med individuella europeiska ledare som liksom går åt sidan och fixar alltihopa lite över huvudet på den formella EU-proceduren."

"Från EU:s håll har man däremot tryckt hårt på den formella processen. Det är den officiella förhandlingsledaren Michel Barnier som förhandlar med ett officiellt mandat från hela EU."

https://www.dn.se/varlden/katrine-marcal-eu-och-storbritannien-kan-inte-ens-enas-om-vad-middagen-ar-till-for/

För EUs medlemsländer återstår det att lösa frågan hur EUs invånare ska bli de stora vinnarna på samarbetet. Om samarbetet bara är bra för eliten, inklusive vissa politiker, har inte unionen någon långvarig överlevnadschans. Nu när britterna har lämnat EU kan ett bra nästa steg för att samarbetet ska bli mer folkligt värdefullt att vi får ett gemensamt EU språk. Varför inte spanska? Engelska kan vi redan rimligt bra. Om vi dessutom lär oss spanska, och har det som gemensamt språk, kan vi mycket enklare arbeta inom hela unionen. Och redan idag har nästan en halv miljard människor spanska som modersmål. När blir EU mer av ett folkets projekt?

Mångfald av åsikter är ledarskapsbränsle

Så objektivt och vetenskapsförankrat som möjligt

I en värld full av ”fake-news” är det viktigare än någonsin att som beslutsfattare angripa problem så objektivt och vetenskapsförankrat som möjligt. Vetenskapsmän är de främsta experter vi har. Det finns dock fler som ges experttitlar. Ibland obegripligt varför, då jag bara anser dem vara personer som till exempel intresserar sig för säkerhetspolitik och ägnar mycket tyckande om det. Det kvalificerar bara till att vara en kvalificerad tyckare i min värld. Idag är Greta Thunbergs DN dag. Tydligen en dag då tydligen inget tyckande tillåts på ledarsidor, debattsidor eller insändarsidor. Oavsett om de kan klassas som experter eller ej.

I en komplex tid, där utvecklingstakten är mycket hög, krävs ledarskap i alla sammanhang med tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att ofta våga fatta avvägda beslut utan att gång efter gång försöka gömma sig bakom utredningar. Utredningar som ofta ändå bara är politiska beställningsjobb. De som är ledare måste vara tillräckligt tränade och erfarna att våga leda. Våga ta ansvar. Och ta ansvar för sina beslut och dess konsekvenser. Den som har en ledarroll men som saknar insikten att överväga olika tyckares åsikter är ingen ledare. Det inkluderar även att lyssna på de medarbetare eller invånare man ska leda, även dem som inte klassas som experter.

Patrik Kronqvist, Expressen, lyfter den mycket viktiga frågan om kvalitetsutvecklingen inom statliga utredningar när de leds av politiker. Jag delar hans kritik och jag anser att utredare i så lång utsträckning som möjligt ska vara politiskt obundna och akademiska eller relevanta experter bland tjänstemännen. De ska sakna synliga partikopplingar. När väl en utredning ligger på bordet får partierna tycka lika eller tycka något helt annat. 

"Men om utredningarna blir partipolitiserade kommer de inte att kunna fortsätta fungera som trovärdiga kunskapsunderlag. Då finns en risk att de börjar betraktas som inlägg vilka som helst i debatten. Karolina Skog verkar dock inte rädas en sådan utveckling. När hon intervjuades i Bopolpodden i juni förklarade hon tvärtom att uppdraget som utredare var en möjlighet för henne att vara ”opinionsbildare” och att hon ”inte skulle vara försiktig”."

"Det uppseendeväckande uttalandet passerade dock närmast obemärkt förbi, trots att Martin Tunström, Barometerns politiska chefredaktör, var snabb med att uppmärksamma det. I dessa dagar är det gott om svenska politiker som förfasar sig över internationella ledare som inte värnar rågången mellan politik och förvaltning. Men det finns anledning att vända blicken mot det som går i fel riktning även på hemmaplan. Stefan Löfven borde undvika att göra fler utredningar till politiska beställningsjobb."

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/lat-inte-partiboken-styra-valet-av-utredare-lofven/

Det är korkat att inte tidigt lyfta upp problem och analysera samt debattera dem öppet. Det går irriterande sakta i dagens Sverige för dem som ska leda att enas om att vi har ett omfattande och växande problem som måste lösas. Den politiska striden ska inte handla om "besiktningen" visar på allvarliga problem eller ej. De politiska striderna ska, om alls, handla om vilka lösningsalternativ på problem som är bäst. Först därefter verkställer kloka ledare kraftiga satsningar på problemlösning. Skälen till varför erfarna ledare i de flesta fall får leda är att ofta måste beslut fattas fort, då bygger beslutsförmåga och beslutsgrunderna på alla de erfarenheter och kunskaper ledarna bär med sig. Vi vill till exempel inte att en pilot i samband med ett motorhaveri ska föreslå en utredningen innan hen fattar sina beslut om åtgärder. Varför är den enkla ordningen så svår i dagens Sverige? Min enkla analys är att det beror på bristande förmåga att leda bland många som har viktiga politiska ledarroller. En enkel metod att förbättra det faktumet tror jag är att vi invånare får direktvälja de främsta politiska företrädarna. Jag är övertygad om att väldigt många kommer att välja den mest kvalificerade om den också uppvisar tydliga drivkrafter.

Nyligen presenterade utbildningsminister Anna Ekström ett resultat från ett utredningsuppdrag. Det handlar om kunskaper i svenska bland våra yngsta invånare. Som jag bloggat om flera gånger är förbättringspotentialen stor. Vi får se om det fortsätter att bli små förbättringar eller ej.

https://www.regeringskansliet.se/pressmeddelanden/2020/11/anna-ekstrom-tar-emot-utredning-om-forskolan/

Redan nu kan vi konstatera att svensk sjukvård, och många andra länders sjukvård, i framtiden måste ha beredskap för att utöka intensivvårdens kapacitet när allvarliga pandemistörningar inträffar. Beredskap som innebär omplanering av personal så att inte en normal bemanning slits ut. Beredskap av vårdplatser så att riskerna för att det är "fullt" på IVA inte inträffar. Nästa gång en allvarlig pandemi slår till måste vi klara av att upprätthålla ett "normalare" liv än nu. Helt klart är att vi kan lära oss väldigt mycket av varandra runt om på jorden om hur vi bättre hanterar pandemier i framtiden. Det pågår en massa forskning om betydligt mer än om att få fram vaccin. Är det inte så att den här vågens insjuknande i Covid har peakat nu?

https://c19.se/

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7616117

Idag har DNs chefsredaktör gjort en grej av att Greta Thunberg har en dag som chefsredaktör för mediet DN. Håkan Boström, GP, skriver intressant om att då är inga vanliga ledarartiklar, debattartiklar eller insändare med... 

Makten behöver alltid balanseras och utmanas för att inte tappa fotfäste. I en väl fungerande demokrati har den insikten blivit en stark del av den lokala kulturen. Det är att göra det enkelt för sig, i en komplex värld, att säga att vi ska lyssna på experter och bland dem företrädare för vetenskapen. Inte minst Coronapandamin har lärt även dem som tidigare trodde annat att experter ofta kan tycka mer eller mindre olika. I Sverige, där mediernas åsiktskorridorer är snäva och en ”tvångströja” kallad ”politiskt korrekt”, PK, hämmar vitala debatter hämmas vår positiva utveckling. Hela idén med kvalitativa utredningar och debatter är att angripa ett problem, och möjligheter, från många olika perspektiv. På många sätt definiera ett problem och försöka skapa en bred samsyn om att problemet finns och att det måste lösas. Därefter blir det analys av problemets perspektiv. Först därefter är sannolikheten hög att problemlösningen blir framgångsrik. Att släcka bränder med bensin är till exempel en dålig idé.

Kloka historiska drottningar och kungar lyssnade på olika personers åsikter och fattade sedan nödvändiga beslut utifrån det. Under 99 procent av människans utveckling har beslut fattats utan utredningar på hundratals sidor. Utan utredningar överhuvudtaget. Vi lärde oss av andra och mer eller mindre lärda personer var rådgivare inför beslut. När utredningar nu blivit väldigt populära gäller det att använda dem klokt. Och inte för ofta. Viktigast av allt är att försöka välja kompetenta ledare. Ledare som saknar tillräcklig kompetens kommer även med utredningsunderlag ha svårt att komma till skott med nödvändiga beslut. ”Greta” har fantastiskt lyckats höja engagemanget för att ta miljö- och klimatutmaningarna på större allvar. Det är tveklöst imponerande. För att fortare komma till viktiga beslut är det viktigt att låta alla experter komma till talas. Även de som inte håller med om det som den rådande åsiktskorridoren tycker, och som PK spelet understödjer. När olika perspektiv får höras i debatten är det min övertygelse att vi snabbare kan lösa problem och ta vara på stora möjligheter.

https://www.gp.se/ledare/fritt-från-åsikter-när-greta-tar-över-1.38097482

Att förhålla sig till en ny verklighet

Inte med i en klubb längre
Under en längre period, under den korta period vi haft demokratiska politiska partier, har människor och familjer sett det som givet vilket politiskt parti/klubb man skall vara med i. Så är det inte längre. Idag anser sig hela 39% av väljarkåren vara "oberoende". 1982 var det endast 16% som såg sig som det. De som av slentrian röstar på ett parti är påväg att försvinna. De var 24% 1982 och 6% 2010! Det stora slaget om den demokratiska makten är kopplad till storstadsområdena. Där bor redan många och allt fler fortsätter att befolka dessa få platser. Eftersom väljarna idag är snabbfotade måste man förstå hur de tänker! De tänker fortfarande rätt mycket i höger eller vänster. De är rätt pragmatiska! Det som har varit är rätt ointressant, det är nu och framåt som gäller. Det är sakfrågorna och olika partier och personers åsikter runt sakfrågorna som avgör hur människor väljer att rösta. Det är också säkerställt att väljarna mer intresserar sig för människorna som bär upp ett parti än själva partiet! Det är inte konstigt att många partier har problem att få stöd då väldigt få tycks förstå detta faktum och att man måste förhålla sig till det om man vill kunna påverka mer.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/peter-wolodarski-konsum-har-gjort-det-dyrt-att-vara-socialdemokrat

Hur tänkte de nu?
Vi är ju rätt många som fått lära oss att många riksdagsledamöter inte sliter ut sig i sina uppdrag. Thomas Bodström och Ahltin är väl de som bäst kan exemplifiera att det inte är några problem att vara förälder till många barn, skriva böcker, jobba som advokat, sitta i olika styrelser och dessutom vara riksdagsledamot parallellt. Ett exempel på hur alla dessa ledamöter kan göra bättre nytta är ju att kvalitetssäkra nya lagar bättre. Det är rätt beklämmande att t ex den förenklade arbetskraftsinvandringspolitiken också kan appliceras till okvalificerad arbetskraft eller arbetskraft där det råder hög arbetslöshet i Sverige. Arbetsmarknadspolitiskt är det väl kvalificerad arbetskraft som vi skall locka till Sverige och inget annat! Nu gäller det att sätta stopp för de negativa konsekvenser som denna okvalificerade arbetskraftsinvandring leder till. Några exempel på negativa konsekvenser är att vi minskar redan få okvalificerade arbetsuppdrag på marknaden. Flera av de okvalificerade personer som kommer hit är också offer för personer som tagit betalt för att de skall komma hit och många av dem får inte vad de trodde de skulle få när de kommer hit.

Vad skulle du göra om du kom till ett land genom att låna t ex 100.000 kr, är där och finner att du inte får något jobb eller i vart fall ett mycket lågavlönat jobb? Risken är rätt stor att dessa stackars människor blir desperata och snabbt kan hamna snett. Alla förutom den som tjänade pengar på att lura hit dessa personer är förlorare på en sådan utveckling! Tror du att riksdagens hårt arbetande personer jobbar med att täppa till dessa felaktigheter? Går det om det rör sig om EU medlemmar? Något måste vi i vart fall göra för att stoppa denna negativa utveckling!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/farre-flyktingar-till-sverige---men-invandringen-fran-eu-okar

Kan det vara så att de som är mycket överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa, de som hoppat av gymnasiet och asylinvandrare, har en särskild glädje av okvalificerade jobb för att kunna lämna utanförskapet? Vad tror du? Är det rimligt att Thailändare kommer till Sverige för att plocka bär i våra skogar? Borde inte den typen av arbetsuppgifter kunna utföras av några av alla arbetslösa i vårt land?