Meritokrati

Stärk de bästa universiteten

Det är hög tid att börja lägga ner högskolor och universitet i landet Sverige. Befolkningsutvecklingen leder dit men varför vänta med det som är nödvändigt? Nödvändigt främst för att säkra svensk global konkurrenskraft. Nödvändigt för att inte lura in för många att dyrt utbilda sig på högskolor och universitet när det bästa för många är andra praktiska utbildningar som leder mot självförsörjning och högre livsinkomster. 

Än så länge håller de bästa svenska universiteten en hög nivå inom forskningen. Samtidigt minskas universitetens elevpengar återkommande. Det är inte en hållbar väg framåt då det kommer att leda till allt färre doktorander och riktigt spetskunniga inom områden som driver svensk konkurrenskraft. 

Det minsta Sveriges riksdag borde göra efter valet är att på något sätt koppla alla andra universitet och högskolor till Sveriges sex bäst rankade universitet. Utifrån den omstruktureringen kan sedan prioriteringarna och fokuseringarna av Sveriges högsta utbildningar påbörjas på allvar. Låt professionen göra detta och låt inte några politiker med stöd av externa konsulter göra detta viktiga prioriterings- och fokuseringsarbete. Sverige är för litet för att låta oklok regionalpolitik få förstöra våra spetsutbildningars möjligheter att vara i världsklass.

Håkan Boström, GP, skriver klokt nedan. Varje dag som går utan att vår högre utbildning reformeras för att långsiktigt klara att vara av världsklass är en förlorad dag.

"Vad ska vi ha universitetet till? I högtidstalen nämns fortfarande bildning som svaret och i den politiska debatten kan det heta att forskning är en grundpelare för demokratin. Men i praktiken domineras den högre utbildningen i Sverige av en fabrikslogik. Högskolan ska producera akademiker till arbetsmarknaden och det ska helst gå så snabbt och billigt som möjligt. Enligt denna logik tar svenska studenter för lång tid på sig att studera och utbildningarna är inte tillräckligt anpassade till yrkeslivet. Det är en syn man kan möta från både Svenskt Näringsliv och LO."

"Kritiken kan inte avfärdas, inte minst ur ett nationalekonomiskt perspektiv och med tanke på att ungefär hälften av varje årskull idag läser vidare efter gymnasiet. Det är svårt att förena massutbildning med bildningsideal. Bildning tar tid och kräver en helt annan inställning av studenterna än kortsiktig nyttomaximering. Bildning kräver också en kritisk massa av studenter med samma inställning och begåvning."

https://www.gp.se/ledare/vad-ska-vi-ha-universitetet-till.efe73dcd-47fa-43e7-b8f4-6e06d9039ccb

Lär också mer av Tyskland och Danmark som har omfattande praktiska utbildningar förlagda inom näringslivets regi. Inte minst AI utvecklingen kommer att leda till att många som genomför högre utbildningar inte kommer att få kvalificerade jobb. Denna insikt behöver sjunka in hos många fler som styr landets högsta utbildningar och de praktiskt inriktade utbildningsprogrammen.

Meritokrati

Vilka styr Sverige?

Ministerstyre efterfrågas av vissa. Tiden med Axel Oxenstiernas organisering av den offentliga makten anses icke längre fungerande av allt fler. Det kan man tycka men då måste meritokrati införas bland politiker. Det vill säga att det inte duger att vara en broilerpolitiker som bara är bra på att prata och debattera men som saknar relevant kompetens för att styra på riktigt. Att vi idag har en ordning inom offentlig sektor där politikerna själva beviljar sig ansvarsfrihet fungerar särskilt dåligt när kompetensen är låg och tjänstemannaansvaret oacceptabelt lågt. 

Nedan artikel av Patrik Kronqvist, Expressen, är kopplat till ovan sammanhang läsvärd. 

”Formellt ligger den största makten hos politikerna som stiftar lagarna. Men i praktiken är myndigheterna minst lika mäktiga.”

”De får nästan alltid rätt att skriva egna regler som förtydligar lagarna. Sedan tolkar de både lagarna och reglerna samt avgör detaljfrågor. På senare tid har många generaldirektörer dessutom lagt sig till med ovanan att skriva debattartiklar för att föra fram rent politiska krav. Svansen viftar på hunden!”

”Myndighetens lagtolkningar får inte sällan helt andra effekter än vad politikerna hade avsett. Det beror delvis på att många myndigheter har snäva uppdrag, inte sällan värdeladdade. Havs- och vattenmyndigheten tittar i stort sett bara på vattenkvaliteten och Naturvårdsverket värnar enbart miljö- och klimatintressen.”

”Men i många beslut ställs viktiga mål mot varandra. Hur ska man väga lokala bullerstörningar mot Försvarsmaktens önskan att öva artillerikrig? Hur bör man värdera vattenkvaliteten i Vättern mot behovet av sällsynta jordartsmetaller? Och hur kan laxen i Gullspångsälven viktas mot nödvändigheten av fossilfri el? I grunden är det politiska avvägningar – inte juridiska. Men förbudet mot ministerstyre gör att frågorna ändå ofta hamnar i domstol. Ibland beror det rentav på att myndigheterna överklagar varandras beslut. Staten kan alltså med ena handen säga ja till en ansökan från ett företag, och med den andra säga nej.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/jimmie-akesson-har-ratt-om-sveriges-heliga-ko/

Sverige behöver en ordentlig reform av det demokratiska systemet. Ett differentierat ersättningssystem till politiker, kopplat till erfarenheter och kompetens, är rimligt. Så är det för alla andra. Tjänstemannaansvaret måste stärkas. Valåren till kommun och riksdagsval måste separeras. Tror du dagens politiker genomför de demokratiska förändringar som skulle göra stor positiv nytta?….

Makten

Den yttersta makten heter pengar

Det luktar illa när svenska politiker inte måste redogöra för vilka lobbyister de träffar och vilka lobbyistuppdrag de har. Det borde självklart även gälla tidigare fulltidspolitiker under säg fem års tid. Det är sjukt att väljarna accepterar den nuvarande ordningen. Vi går bara rösta vart fjärde år i allmänna val, politiker ger sig själva ansvarsfrihet och politiker får utan restriktioner jobba åt lobbyister. Bryr sig inte väljarna? Varför röstar inte flera på partier som på allvar vill stärka demokratin. I en stärkt demokrati måste självklart politiker redovisa vilka lobbyister de träffar och innan de tar uppdrag från lobbyistföretag ska det självklart vara minst ett års karantän. När en politiker företräder en lobbyist åsikter i ett offentligt sammanhang borde det betraktas som jäv. Det skulle vara intressant att veta vilka bolag tidigare politiker i Uppsala jobbar för som lobbyister. Jag tror det är bolag intresserade i spårvägsprojektet samt skolverksamheter. Vad tror du? Ann-Charlotte Marteus skriver mycket läsvärt om hur oacceptabelt denna kladdiga svenska ordning är. Men tror du en majoritet av partierna ändrar på det? Nej.

”Vi har varit naiva, säger politiker ofta, numera, med en nästan njutningsfullt rannsakande ton. Men nu har vi vaknat! Det handlar ofta om att olika samhällssystem har vilat för tungt på tillit i stället för regler och kontroller som kan förhindra missbruk. Vilket lett till att korruptionen har kunnat breda ut sig.”

”Bland annat behövde partierna inte redovisa varifrån deras privata partibidrag kom – något som annars är en självklarhet i mogna demokratier. Det tog åratal innan motståndet slogs ner – med riksdagsledamoten Maria Abrahamsson, M, som härförare – och en reglering kom på plats. Samma sak med bristen på karensregler. Politiker och höga tjänstemän har kunnat skutta över till PR-byråer, företag och intresseföreningar från ena dagen till den andra, med sina kontaktnät och färska insiderkunskaper på fickan. Oviljan bland politiker att redovisa vilka lobbygrupper de träffar har också varit kompakt, och tyvärr framgångsrik. De dubbla stolarnas gråzon passar in i ett mycket typiskt blågult mönster. Lita på oss! ropar politiker, gärna med en touch av moralisk indignation. Men det vore väldigt naivt av medborgarna att lyssna på det örat. Vilket politikerna förstås vet.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/politikers-dubbelspel-maste-fa-ett-slut/

Jag har sagt det förr, jag säger det igen, de delar av svenska folket som ser till sitt eget bästa röstar på partier som erbjuder arbetserfarna, kunniga och meriterade företrädare. Ta dina tre röster i allmänna val på större allvar. Nu är det extremt oroliga tider. Geopolitiken är farlig för hela jordens människor. Ny teknik leder oss snabbt mot olika paradigmskiften i våra samhällen. Det blir tyvärr kortsiktigt sämre. Långsiktigt kan vi se till så att våra kommande överlevande generationer får det bättre. Vi måste hjälpas åt att se till så att det blir så!

Hur enkelt?

Vilka lobbyister påverkar mest?

I en politisk värld som i stor utsträckning är tom på personer som på allvar varit företagare eller arbetat inom näringslivet finns det gott om tyckare som tror sig veta vad som skapar förbättringar. Som med allt annat finns ingen som har självklara och helt säkra svar på hur framgång skapas. Och ett problem med näringslivsorganisationer är att de är så generella att de inte blir tillräckligt spetsiga för att ännu bättre kunna bidra till att vår nationella och lokala konkurrenskraft förbättras. Med det sagt är de generella perspektiven värdefulla men de är bara generella när man försöker bygga framgång i ett unikt samhällsbygge. 

Vad innebär "generella"? Det innebär att fokusera på infrastrukturfrågor, på regelförändringar, på upphandlingsprocesser och så vidare. Det är väldigt viktiga frågor men när man som jag företräder ett unikt samhällsbygge måste man också klara av att se till den platsens unika förutsättningar och den platsens möjligheter att i en mördande global konkurrens hävda sig för att skapa ett starkt välmående närsamhälle.

Expressen skriver läsvärt om hur floskligt det blir när man "på 10.000 meters höjd lanserar önskade förändringar. Och förmågan att fokusera på de viktigast lägst hängande frukterna tycks ständigt svåra, oavsett regering. Jag gillar meritokrati, att den mest erfarna och meriterade ska få relevanta uppdrag. Tänk om det svenska politiska systemet, med partier, kunde rösta fram riktigt erfarna och relevant meriterade ministerkandidater, då skulle till exempel näringslivspolitiken bli mycket kraftfullare. Vilken bakgrund har Ebba Busch för att vara näringslivsminister? Vilken bakgrund hade Karl-Petter Thorwaldsson för att vara näringslivsminister? Vilken bakgrund hade Annie Lööf för att vara näringslivsminister? Det är beklagligt att inte rimliga meriter gäller för uppdrag även inom politiken.

"Regelkrånglet för företag ska minska. Nu ska det ske! Och det låter förstås bra. Ambitionen presenterades i en debattartikel i Göteborgs-Posten under rubriken ”Nu lättar vi på regelbördan och gör det enklare för företagen”.Det är en rubrik som lovar mer än artikeln håller. I texten presenterar bland andra näringsminister Ebba Busch (KD) och Tobias Andersson (SD) en rad åtgärder och satsningar som tillsammans ska göra tillvaron lättare för näringslivet. Men konkretionen lyser med sin frånvaro: Vilken typ av regler är det politikerna vill slopa? Vilka slags kontroller ska bort? Oklart."

"Ta itu med momsreglerna till exempel. De olika momssatserna och de många undantagen skapar huvudvärk för många företagare. Och det räcker inte att rensa i den regelbörda som finns. Det kommer ju ständigt nya. Låt nya regelkrav från myndigheterna passera genom ”Förenklingsrådet”."

"Men det finns en uppenbar risk när politiker vill ”göra det lättare att starta och driva företag”, nämligen att det blir för enkelt. För enkelt att fuska och för enkelt för kriminella att starta företag som används för att kvittera ut socialförsäkringar trots att inget egentligt arbete utförts. Eller företag som säljer falska arbetsgivarintyg och anställningskontrakt. Och det är bevisligen enkelt att utnyttja fattiga människor från andra delar av världen till arbete på restauranger och skönhetssalonger, på byggarbetsplatser och i städföretag."

"Onödiga regler och innovativa certifieringar är ett otyg, förstås. Men för många företag är det ett större problem att de tvingas konkurrera med företag som använder svart arbetskraft, som struntar i kollektivavtal och arbetsgivaravgifter. Det är där den här regeringen behöver fortsätta att lägga det hårdaste trycket." 

https://www.expressen.se/ledare/forenkla-garna-men--inte-for-skurkforetagen/

Svenskt Näringsliv presenterade nyligen sin nya ranking av företagsklimatet i Sveriges kommuner. Uppsala kommun förbättrades marginellt i rankingen från en usel nivå. Ett näringslivspolitiskt problem i många kommuner är att det är kommunstyrelsen ordförande som också betraktas som lokal "näringslivsminister". Problemet med det är många men framförallt att uppdraget som kommunstyrelsens ordförande i en stor kommun är extremt tidskrävande för massor av uppgifter. Både i den egna kommunen och i en sjuk mängd även i andra sammanhang. Då kan man inte lägga alla de timmar som krävs för att på allvar skapa den positiv förändring man i dokument önskar. Alla ambitioner och vackra målformuleringar kräver hårt målmedvetet arbete av förtroendevalda för att önskade förbättringar ska bli verklighet.

I Uppsala tycker jag det är positivt att samtliga partiers företrädare tydligt förstår att det är ett väl fungerande näringsliv som bär upp vårt välstånd. I mitt uppdrag som ordförande för Näringslivsrådet i kommunen känns det väldigt bra. På många sätt handlar ett stärkt företagsklimat i Uppsala om hur servicegraden mot företagarna kraftigt förbättras och att upphandlingarna sköts ännu bättre än nu.

Låt den bästa vinna

Hur skapas framgång?

Det går inte att skapa framgång utan att människor hjälps åt för att uppfylla tydliga målsättningar. Det går inte heller att skapa framgång utan att ha tillräckligt duktiga människor för att de tydliga målsättningarna ska bli uppfyllda. Dessutom har allt mer forskning visat att mångfaldstänk när lag byggs samman också påverkar vilka som blir mer framgångsrika än andra. Det sista, mångfald, är viktigt men får inte missbrukas så att inte meritokrati sätts ur spel. Mångfald ja men ett de som ska få en chans till olika krävande uppdrag ska också minst uppfylla vissa tydligt definierade kriterier för att kvalificera. Claes Sandgrens debattartikel i Expressen nedan är läsvärd. Är den långt gående självständigheten för våra universitet ett stort problem eller tvärt om? Jag anser att de ska vara väldigt självständiga men att relevant meritokrati måste råda. Meritokrati innebär att den bästa möjliga ska få uppdraget. Bästa möjliga handlar om den med mest relevanta erfarenheter, mest faktiska verifierade kunskaper och mest faktiska meriter. 

"Professorer tillsätts utan att ha disputerat och utan att sakkunniga får tycka till. Vänner godkänner varandras doktorsavhandlingar. Universitetsvärlden lider av ett utbrett maktmissbruk, skriver seniorprofessor Claes Sandgren."

"I botten för maktmissbruket ligger den långtgående självständighet som anförtrotts lärosätena, en självständighet som förutsätter att ledningen för lärosätena och forskningsråden slår vakt om verksamhetens integritet. Men de överser ofta med missbruket eller är aningslösa." 

https://www.expressen.se/debatt/utbrett-maktmissbruk--skadar-universiteten/

Adam Cwejman, GP, attackerar intressant SVT nedan. Jag håller helt med om att public service ska hålla sig långt ifrån att vara aktivistiska.

”I demokratiska val kan medborgare välja och välja bort politiker. De kan, med sin röst, avgöra vilka ideologiska perspektiv som politiken ska vägledas av. Men medborgare har ingen direkt påverkan på överideologier vars spridning och tillämpning de bekostar genom skattesedeln. Överideologier formuleras indirekt.”

”De som förespråkar användningen av förment vetenskapligt begrepp som "vita privilegier", "vita rum" och en ständig betoning på hudfärg och etnicitet vet att det i offentlighetens ögon inte är okontroversiellt. De vet även att många inte alls betraktar dessa perspektiv som värdeneutrala analyser utan som genomideologiska utsagor. Därför sker opinionsbildningen för dessa perspektiv direkt gentemot myndigheter och deras anställda med hjälp av utbildningar och sakkunniga som ska förmedla perspektiven. Politisk förändring med hjälp av värdegrundens diffusa ramverk.”

”Framför allt borgerliga regeringar tycks ha varit lyckligt ovetande om hur överideologier byggs upp och vidmakthålls. Antingen har de inte brytt sig eller så har de helt enkelt inte tyckt att det är något att orda om. Förhoppningsvis inser den nuvarande regeringen den fulla innebörden av att det svenska statsskickets första paragraf är att all offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

https://www.gp.se/ledare/så-försöker-svt-smyga-in-politiska-perspektiv-1.87038648

En sak verkar säker, en av de höga polischeferna verkar inte ha haft de bästa meriterna för det jobb hen fick. Vad det beror på kanske en utredning kan visa. Kanske jämstäldhetstänk istället för jämlikhetstänkande som styrt? Jämlikhetstänkandet ska leda mot meritokrati, det vill säga att den mest kvalificerade får ett uppdrag. Enligt oraklet Leif GW Persson luktar mycket illa kopplat till polisledningen. Jag håller tyvärr med honom. Tragiskt att aldrig Polisen kan få fullt fokus på att klara sina uppdrag med rimliga förutsättningar. Expressens ledare föreslår att polisledningen sparkas. Då kanske Jale Poljarevius kan bli Polischefernas chef. Då blir det åka av. En en chef med ordentligt med ”skit under naglarna”.

https://www.expressen.se/ledare/vad-vantar-strommer-pa-byt-ut-polisledningen/

Demokrati på dekis

Bara 100 år av rimligt demokratiskt system

Oavsett vad man analyserar och tycker till om är det viktigt att bland annat inkludera historiska perspektiv. Om många av våra broilerpolitiker skulle inkludera historiska demokratiska perspektiv kanske de skulle vara ödmjukare i sitt förhållningssätt mot länder som fortfarande befinner sig där Nodens länder var för 131 år sedan. Särskilt smakfullt skulle det vara bland de pompösa broilers som fått för sig att Sverige ska vara en ”humanitär stormakt”. 

Lena Melin, Aftonbladet, lyfter nedan upp att det nu är 100 år sedan som Sverige började bli en demokrati värd namnet. Det främsta skälet till att jag citerar henne kopplat till demokratiutvecklingen är  hennes uppmaning ”Bli en vårdare, det är min uppmaning.” En bärande idé med Utvecklingspartiet demokraterna är att stärka demokratin och få politiken att handla om invånarnas bästa. Att låta invånarnas åsikter få större löpande demokratiskt genomslag. Åter försöka få politiska företrädare som också har omfattande kunskaper och erfarenhet som gör dem tillräckligt kompetenta för viktiga förtroendeuppdrag.

”I år är det hundra år sedan Sverige blev en demokrati. Den 26 januari 1921 föll klubban i bordet i riksdagens andrakammarsal och den grundlagsförändring som banade väg för allmän och lika rösträtt hade fått klartecken. I valet i september samma år fick kvinnor rösta för första gången, med undantag för vissa kvinnor under en period på frihetstiden på 1700-talet.”

”Demokratin i Sverige är alltså ung. Det som vi i dag betraktar som en självklarhet ligger inte många generationer bort. I mitt fall bara drygt en. Demokrati är inte ett fulländat styrelsesätt. Men det är det hittills bästa som mänskligheten har kommit på. Ingenting har ännu visat sig varit bättre, det vill säga mer rättvist, bättre för den stora massan eller för miljön.”

” Men bara för att Sverige införde allmän och lika rösträtt för hundra år sedan är demokratin inte given. Den är nämligen inte starkare än det försvar för den som medborgarna tycker den är värd.” 

”Vad lär vi oss då av allt detta? Att demokratin är ung, att vi tar den för given – men att den måste vårdas, ibland med ganska hårdhänta metoder. Bli en vårdare, det är min uppmaning.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/vA3Jqp/min-faster-var-forst

Enligt The Economist demokratiindex lever allt färre av världens människor i det som klassas som en väl fungerande demokrati. 2020 var ett uselt år för oss som är övertygade om demokratins generella välståndskraft och dess möjligheter att bättre än andra system leverera rimlig rättvisa till befolkningen. Även i Sverige inser allt fler att demokratin behöver moderniseras och stärkas för att dagens partisystem långsiktigt ska uppfattas som legitimt av en stor majoritet av invånarna. För Utvecklingspartiet demokraterna är stärkt invånarinflytande en bärande idé med partiets bildande. ”When they go low we go high”. När naivisterna i Sverige verkar leder de Sverige allt djupare ner i diket. Den som tar del av The Economists demokratiindex borde börja fatta att den hittills förda migrations- och integrationspolitiken är vansinnig. Av många skäl. 

https://www.economist.com/graphic-detail/2021/02/02/global-democracy-has-a-very-bad-year

Karin Pihl skriver läsvärt om att den svenska självbilden på många sätt är felaktig. Inte minst inom demokratins område. Vi var till exempel inte bland de första i Norden att införa kvinnlig rösträtt. Alla andra Nordiska länderna har haft kvinnor på ländernas högsta ämbete. Eftersom kvinnor även i Sverige varit fler än männen, och numera är bättre utbildade, borde någon ha nått toppen. Både Socialdemokraterna och Moderaterna har försökt, men det misslyckades. Övriga riksdagspartier förutom SD har wannabes men det räcker inte med att vilja. I synnerhet inte i ett land där allt för många rikspolitiker ägnar sig åt demokratiskt vidriga Decemberöverenskommelser och Januariavtal. Personligen struntar jag i vilket kön en statsminister har. Jag vill ha den dugligaste möjliga på posten. Det måste finnas många kvinnor, med många års yrkeserfarenhet, som är bättre lämpade att leda Sverige än Stefan Löfven. 

” I år är det 100 år sedan det första riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt hölls i Sverige. Jämfört med övriga Norden var Sverige sent med att införa kvinnlig rösträtt. I Norge genomfördes motsvarande reform 1913, i Danmark 1915 och i Finland 1905.”

”Även i dag ligger Sverige efter på ett plan. Vi har aldrig haft en kvinnlig statsminister. För tillfället innehas samtliga statsministerposter i de övriga nordiska länderna av kvinnor. Dessutom är ingen av dem första kvinna på den posten. Nu är det knappast ett rimligt mått för att avgöra om ett land är jämställt. Exempelvis har både Indien och Pakistan haft kvinnliga premiärministrar, Indira Gandhi och Benazir Bhutto, men ingen skulle säga att de länderna är mer jämställda än Sverige för det. Ändå är det lite pinsamt att Sverige ligger efter på det här planet eftersom det inte rimmar med den pompösa självbilden.”

https://www.gp.se/ledare/därför-har-sverige-aldrig-haft-en-kvinnlig-statsminister-1.41397584

Peter Santesson, Expressen, har dock ur ett demokratiskt perspektiv helt fel när han ger Morgan Johansson en oförtjänt poäng. Självklart ska Sverige erbjuda säkra digitala omröstningar så fort som möjligt. Allt annat är demokratiskt hyckleri och tydligt exempel på översitteri. 

” Det växer spontant när procedurerna är förtroendeingivande och lätta att kontrollera. Därför är tekniskt komplicerade e-röstningssystem så riskabla. I en upphettad konflikt kan de rasera förtroendet för hela valets legitimitet.”

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/morgan-johansson-kan-ha-raddat-demokratin/

Och i denna demokratins problematiska tid ser det ut som att ett av partierna som bidrog till demokratisk utveckling i Sverige åker ur riksdagen. Så kan det gå när man hänger på mycket av vänsterns identitetspolitik, tar felaktiga positioner i för invånarna stora frågor och stöttar vänsterstyre. Liberalerna får sin sämsta opinionsmätning sedan mätningarna startade. L, MP och KD kan på riktigt åka ur riksdagen. Då kanske M och S åter kan samarbeta i de viktigaste frågorna för att återställa trygghet och konkurrenskraft i Sverige.

https://sverigesradio.se/artikel/stodet-for-l-fortsatter-sjunka-lagsta-siffran-hittills

Och i Uppsala syns demokratins problem på många sätt tydligt. Inte minst Liberalernas vansinniga stöd till Vänsterpartiet är illa och bidrar till att stärka en politik de anser sig bekämpa. Hanteringen av det så kallade Uppsalapaketet (bygge av ”ett nytt Sundsvall” i bara Uppsala stads små södra delar) och ”nytt” konstmuseum exemplifierar tydligt hur allt för många politiker blivit extremt självgoda. Vi måste återvinna demokratin och säkerställa mycket större möjligheter för invånarna att påverka hur närsamhället utvecklas. Jag håller med UNTs ledarskribent Karl Rydå, Uppsala kan med fördel använda Stockholms stads system för antal kommunalråd. 

” På måndag tas ett nytt steg i mittenstyrets, om man uttrycker det snällt, samarbete med Vänsterpartiet. Då klubbar nämligen Uppsalas kommunfullmäktige med all sannolikhet förslaget om att ge V ytterligare en kommunalrådspost (på deltid) och resurser till en politisk sekreterare.”

” Om beslutet går igenom kommer Uppsala att ha tolv kommunalråd. Det är mycket för en kommun av Uppsalas storlek. Så här resonerade till exempel Mohamad Hassan 2003, då fullmäktigeledamot i opposition, om antalet kommunalråd (UNT 26/11 2003): ”Stockholm med en budget på 29 miljarder har 12 kommunalråd. Malmö med en budget på 13 miljarder har 9 kommunalråd. Uppsala med en budget på knappt 7 miljarder har 9 kommunalråd (7 heltid och 4 deltid). /…/ Det är rimligt att tänka sig två kommunalråd — en från varje block — och heltidstjänst för ordförandena i de tunga nämnderna (5)”.”

” Om man börjar med fördelningen, så borde den ske efter en strikt matematisk modell, så att den inte, som nu i Uppsala, kan ifrågasättas. Stockholms stads lösning kan tjäna som inspiration. Majoriteten får där ett fixt antal borgarrådstjänster (kommunalråd), för närvarande 10, och oppositionen får dela på hälften så många tjänster. Fördelningen inom majoriteten är en förhandlingsfråga, medan fördelningen till oppositionen sker efter en i förväg fastställd modell.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/hur-manga-kommunalrad-tal-uppsala-egentligen/jn4nvp0l

Och den som trodde att Bidens regim entydigt skulle stå på demokratins sida har redan kunnat bli besviken. 

https://sverigesradio.se/artikel/usa-kommer-inte-straffa-saudiarabiens-kronprins-mohammed-bin-salman

Jämställdhetens fallgropar

Ekonomiska förutsättningar för rimlig jämlikhet

Den som tror att stor ekonomisk ojämlikhet inte hör ihop med möjligheterna att skapa ett så jämlikt samhälle som möjligt går snett. Lika snett går den som därför drar slutsatsen att inte våra livsval ska få mer eller mindre effekter på vilka ekonomiska utfall våra vägval och våra arbetsinsatser kan ge. I en värld där det äntligen förs bra debatter om att vi behöver en rimlig fördelningspolitik för att upprätthålla, eller ens skapa, ett rimligt jämlikt samhälle är det viktigt att förstå ekonomins betydelse i sammanhanget. Stora skillnader i ekonomiska utfall kan vara både rimliga och rättvisa. Till exempel en hårt slitande företagare tar både stora personliga ekonomiska  risker, och jobbar mycket fler timmar per vecka, än en anställd. Mitt fokus i det här blogginlägget är att den som tycker att rättvisa och jämlikhet är viktigt, även för den som föds in i socioekonomiskt svaga miljöer, förstår att det handlar om att även de invånarna ska ha en rimlig chans att uppnå sina drömmar och kunna leva ett drägligt självständigt liv. Min övertygelse är att bara samhällen som eftersträvar höga rättvise och jämlikhetsambitioner kan skapa stark sammanhållning bland sina invånare och en mycket stark ekonomisk utveckling. Identitetspolitik bara söndrar men självklart kan identitetspolitiska exempel tydligare lyfta fram eventuella strukturella problem som kan finnas. Samhällstillhörigheten måste dock byggas på en högre nivå än i alla identitetsperspektiv som vi människor förknippar oss med.

Ann-Marie Lindgrens krönika i GP nedan är läsvärd om jämlikhet. En rimlig omfördelningspolitik är inte vänstertänkande, det är klok samhällsekonomi.

"Ett jämlikt samhälle är ett samhälle utan över- och underordning. Det betyder förstås att strävanden mot jämlikhet ofta möter kritik från grupper som finns i just överordnade positioner."

"Ett genomgående mönster är då att jämlikhet framställs som skadligt för viktiga samhällsvärden. Under 1900-talet har det främst handlat om att tydliga ekonomiska skillnader var betydelsefulla, för att inte säga nödvändiga, för den ekonomiska tillväxten."

"Så det är ett intressant tecken i tiden att Ratioakademien valt att i sin nyutkomna skrift argumentera för ekonomisk ojämlikhet med mer moraliska argument: Jämlikhet är orättvist, därför att den fördelningspolitik som sker i jämlikhetens namn berövar ekonomiskt framgångsrika människor värdet av deras egna insatser."

"Återgången till detta gamla naturrättsliga argument speglar kanske en insikt att det gamla tillväxtargumentet inte riktigt håller; det ifrågasätts tydligt i dagens internationella forskning. Men det kan kanske också visar på den förskjutning mot konservativt färgad idédebatt i stället för marknadsliberalismens hårdföra nyttoargument, som mer allmänt börjar märkas i dag."

"Huvudpoängen i skriften är att det som bör eftersträvas är vad man kallar jämlikhet i möjligheter, inte jämlikhet i utfall. Det är en vanlig distinktion på konservativt och liberalt håll, men för mig som gammal socialdemokratisk jämlikhetsdebattör är det en uppdelning som för tanken fel - och slår in öppna dörrar."

"För socialdemokratisk jämlikhetspolitik har aldrig handlat om lika utfall. Socialdemokrater har förmodligen andra uppfattningar än näringslivet om vad som är rimliga löneskillnader, men vi tycker inte att alla arbeten ska betalas med samma lön; kompetens, ansvar och risker är sådant som bör ge avtryck i lönesättningen. Alla barn ska ha lika möjlighet till bra skolgång, men alla ska inte bli akademiker. Det handlar både om olika intressen och förutsättningar, men också om att arbetslivet faktiskt behöver ett stort antal olika kompetenser - inte bara akademiska."

"Det är de här jämlikheterna som kräver en omfördelningspolitik. Det betyder att vi måste korrigera en del av de effekter ”marknaderna” har på själva inkomsterna. Med tanke på att marknadseffekter långt ifrån alltid är rättvisa, och att det förvisso inte bara är de egna insatserna som skapar dem, ser jag inga etiska problem med de korrigeringarna."

https://www.gp.se/ledare/borgerligheten-förstår-sig-inte-på-jämlikhet-1.35670464

Aktivism som skadar strävan mot jämlikhet

Meritokrati och jämlikhet

Jämlikhet uppnås bäst genom meritokrati. Det vill säga ett samhällssystem som genomsyras av att alla får goda chanser att utbilda sig och den som har bäst relevanta kompetenser (kunskaper och erfarenheter) får också ett uppdrag. Allt annat är orättvist och innebär att en verksamhet inte utvecklas på bästa sätt. Vilka meriter som anses behövas är upp till den som rekryterar att avgöra. 

De lag inom företagande, föreningsliv och offentlig verksamhet som byggs upp av människor med kompletterande meriter blir också de mest framgångsrika. Meriter, inget annat. De som har höga ambitioner med sin verksamhet inser detta. De som är drömmare eller aktivister inser inte detta fundamentala för att bygga framgångsrika lag. 

Adam Cwejman, GP, skriver nedan klokt om hur illa det blir när man aktivistiskt förenklar argumentationen om strukturell rasism.

"Orsakssambandet, att det är strukturell rasism som avgör minoriteters ställning i Sverige, är lika tydligt för ministern som lösningen på problemet: "Vi måste alla ta ansvar", alla måste "ta ställning", "visa solidaritet" som "så många människor gör på sociala medier"."

"Det är den här sortens varmluftsretorik som inte gör något för att komma åt grundproblemet med ojämlikhet och fattigdom. Samma retorik gör att såväl regeringar som företag ägnar sig åt läpparnas bekännelse, de donerar lite pengar eller slänger upp lite bilder på nätet som signalerar sympati och medvetenhet. Men grundproblemen kvarstår."

"Strukturell rasism - vilket är begreppet jämställdhetsministern använder för att förklara ojämlikheten i samhället - bygger på tanken att rasismen är så subtil och försåtlig att den agerar omärkbart. De som ansluter sig till idén menar att den kan förklara sådant som sker bortom aktiva rasistiska handlingar. Därför anses den ha svaret på orsaken bakom sådant som inkomstskillnader, hälsonivåer och segregation."

"Det behöver knappt sägas att likhet inför lagen och nolltolerans mot rasism är en förutsättning för att människor ska beredas lika förutsättningar i livet. Men om den strukturella rasismens konsekvenser - det vill säga sämre jobb, bostad och utbildningsmöjligheter - trots alla ställningstaganden inte försvinner, vad har ministern kvar i sin redskapslåda? Skadliga ojämlikheter kan inte reduceras till att vara en fråga om rasism, strukturell eller inte. Och problemens lösning kan inte stanna vid ställningstaganden, oavsett problemets orsak."

"Det finns skäl att tvivla på förklaringen. Regeringens långtidsutredning från 2019 visade att det i Sverige finns ett mycket starkt samband mellan människors färdigheter och deras sysselsättningsnivå och inkomst. Det viktiga är således inte vem du är, utan vad du kan. Det noteras exempelvis i utredningen att det är en något högre andel utrikes födda (54 procent) än inrikes födda (49 procent) med goda färdigheter som har arbete som kräver högskoleutbildning."

"Det konstateras i utredningen att det inte ”finns några signifikanta skillnader mellan utrikes och inrikes födda när det gäller att ha ett arbete, om hänsyn tas till nivån på färdigheterna”. Skälet till de stora sysselsättningsproblemen bland utrikes födda är således att de ofta har kortare utbildning. Det här innebär givetvis inte att rasism inte existerar eller påverkar människors möjligheter. Detta även i ett land som Sverige som i en global jämförelse har rekordlåga nivåer av rasistiska attityder hos befolkningen. Men förtryck och dess koppling till jämlikhet är en komplicerad fråga. Den naturliga slutsatsen, som jämställdhetsministern och många med henne delar, är att graden av osynligt förtryck avgör hur det går för minoriteter. Men en sådan förklaring bortser från sådant som klass, utbildningsnivå, sociokulturell bakgrund och mycket annat. Det kan förstås vara så att utbildningsnivå historiskt i en grupp kan ha påverkats av diskriminering och rasism. Men inte ens den saken är säker. Även grupper utsatta för oerhörd rasism kan prestera över snittet i ett samhälle."

"Att majoritetsbefolkningar kollektivt skuldbeläggs för ojämlikhet och det som uppfattas vara strukturell rasism är det minsta problemet i sammanhanget. Det riktigt allvarliga är att ekonomiskt svaga grupper får intrycket att lösningen på deras problem hänger på huruvida vita tar ställning mot rasism tillräckligt mycket."

https://www.gp.se/ledare/antirasistiska-n%C3%A4tprotester-skapar-inte-j%C3%A4mlikhet-1.28889852

Dagens besvikelse

De som förenklar jämlikhetsfrågor och som alltid försöker anklaga "majoritetssamhället" för att förtrycka övriga. Vår historia bär på många verifierade sanningar. De historielösa drar ofta politiska slutsatser som är felaktiga. Malcom Kyeyune skrev redan 2015 en mycket läsvärd artikel om hur illa rasistkortet ofta används av vissa aktivister och många historielösa.

https://www.arbetaren.se/2015/03/15/det-eviga-tjatet/

Dagens stjärna

Carl Lindstrand, krönikör GP. Ansvaret för helheten ska bäras av de ytterst ansvariga. 

"Således har vi sedan mars fått se en alltmer frånvarande statsminister som i princip vägrar möta media i realtid, ett ansvarigt statsråd som talar om allas eller regionernas ansvar när de mål för testning som hennes egen regering satt upp misslyckats, samt en central myndighet vars språkbruk och förklaringar till våra mycket höga dödstal i jämförelse med våra nordiska grannländer blir allt mer svårförståeliga."

"Och nu står vi alltså här i ett läge där inte ens våra närmaste grannländer vågar öppna gränserna mot Sverige, trots att de gör det mot andra länder. Med tanke på att den svenska hanteringen försvarats med argumentet att ekonomin ska ta så lite skada som möjligt är denna underlåtenhet inget mindre än anmärkningsvärd."

"Vi talar om länder som utgör några av de absolut största mottagarna av svenska varor och tjänster på export. Bara varuexporten till Norge, Danmark och Finland uppgick 2019 till 376 miljarder kronor och den till Tyskland till 162 miljarder kronor. Vi talar därtill om en gränshandel och besöksnäring som årligen genererar mångmiljardbelopp till Sverige."

"Tecken på att regeringens smekmånad är över, liksom att oppositionspartierna börjar våga ta bladet från munnen, börjar nu också äntligen att synas. Regeringen kan delegera uppgifter, men inte ansvar."

https://www.gp.se/ledare/regeringen-v%C3%A4grar-fortfarande-att-ta-ansvar-1.28983375?fbclid=IwAR1DRvG6NQezBGQdkWvpLjD8HQMWxErgqRRZbKa4hLx7_GxduGQoxQUdM3c

Vill du att segregationen ska brytas

Skolan central
Skolan har en central betydelse i ett samhällsbygge. Inte minst kan skolan ge alla barn som fötts in i trasiga familjer en bättre chans att genom framgångsrika studier ta sig ifrån en trasig verklighet mot ett stabilare och utvecklande liv. Utanförskapsproblemen, segregationen och fattigdomen breder ut sig i Sverige år 2020. Det är en trist verklighet som regeringen gärna försöker tona ner. Vi kan, och måste, bryta denna negativa utveckling. Det går! Det går om man tydligt börjar med att erkänna problemen och därefter är beredd att fatta beslut som får konsekvenser som bryter den destruktiva utvecklingen.

Jag tycker att det är mycket bra att regeringen föreslår att inga fler konfessionella (religiösa) skolor ska få tillstånd i Sverige. I det sekulära (typ alla trosuppfattningar är ok så länge de verkar inom våra lagliga ramar) samhälle jag vill leva i ska alla varianter av troende gå i samma skolor och lära mycket av varandra. Sverige behöver inte mer av segregation, vi behöver mindre! Detta regeringsförslag är nu på remiss i kommunerna. Jag tycker förslaget är bra MEN det borde också inkludera att redan etablerade konfessionella skolor inte får expandera. För mig är det väldigt viktigt att Sverige med kraft står upp för ett sekulärt samhälle och ett gemensamt skolsystem. Tyvärr underpresterar dagens skola i stor utsträckning. Det är inget tillstånd som leder mot en framgångsrik framtid.

Expressens ledare skriver om det nygamla försöket att ändra skolan. Den stora frågan är hur skolan ska klara sitt uppdrag om likvärdighet och samtidigt verka utifrån meritokrati. En sak är helt säker och det är att vilken familj vi föds in i har väldigt stor påverkan på hur våra liv utformas. Med närvarande och engagerade föräldrar kan självklart ett barn som växer upp i ett utanförskapsområde, eller en mindre avvecklingsort, matchas väl mot en ljus framtid.

"Visst låter det mesta bekant? Segregationen i skolan måste minska! Därför ska ett obligatoriskt skolval införas. Kötid ska inte längre ge förtur till platser vid attraktiva skolor. Staten ska öka sitt inflytande genom regional närvaro runtom i landet. Jodå, den minnesgode kommer ihåg att dessa förslag var centrala inslag redan i skolkommissionen som presenterades i april 2017. Den leddes för övrigt av en viss Anna Ekström fram till dess att hon tog plats i regeringen. På måndagen tog samma Ekström emot en ny utredning om behovet av en mer likvärdig skola. Vad säger då denna rundgång oss? Till att börja med visar det att svensk skola har stora och olösta problem med likvärdigheten. I stället för att kompensera för familjebakgrunden går elever med högutbildade föräldrar oftare i skolor med högre kvalitet och fler behöriga lärare." 

"Därtill är dagens ordning lönsam för friskoleföretagen som kan locka till sig ”rätt elevunderlag” och slipper stå med reservkapacitet för att säkra skolplats åt alla. När friskolesystemet infördes i början av 90-talet uppgick ersättningen därför till 85 procent av den kommunala skolpengen. Att utredningen föreslår en återgång till en lägre kompensationsgrad för friskolor är helt rätt tänkt. Det är också klokt att ersätta kötid som enda urvalsprincip för friskolorna. Men de alternativ som utredningen föreslår att skolor ska kunna välja bland - exempelvis geografisk närhet - riskerar att driva på boendesegregationen i stället." 

"Nyckeln till framgång är en kombination av ordning och reda i klassrummet och en outtröttlig drillning i de grundläggande färdigheterna - läsa, räkna och skriva. Vi har inte råd att vänta på att drömmar om ett Sverige utan segregation ska infrias."

https://www.expressen.se/ledare/det-gar-inte-att-trolla-bort-skolsegregationen/

Dagens besvikelse
Dåligt politiskt ledarskap. Det är viktigt att vi invånare har bra insyn i rättssystemet. Det ska inkludera domstolarna. Samtidigt är inte nämndemannasystemet tillräckligt bra. För många partier brister i sin förmåga att välja lämpliga nämndemän. Det är mycket dåligt att inte riksdagen moderniserat detta system. Jag tycker att förslagen om att nämndemännen måste vara överens för att vinna över den meriterade domaren är bra. Och varför inte ta bort nämndemän efter Tingsrättens process? Det tycker jag är en acceptabel förändring om vi säkerställer ordentlig offentlig insyn i Hovrättens och Högsta domstolens processer. Mycket tråkigt att Uppsala förknippas med ett mål där nämndemän visat sin olämplighet som lekmannadomare.

”Nämndemän är domare utan juridisk skolning, som ska borga för att allmänheten får insyn i domstolarna.”

”Politikerna ville behålla möjligheten att belöna partigängare med nämndemannaposter.”

”Redan för sju år sedan föreslog en utredning att nämndemän skulle kunna tillsättas utanför partiväsendet, genom att intresserade anmäler sig till kommunen som prövar deras lämplighet. Men av förslaget blev intet.”

”Samma utredning föreslog att nämndemännen skulle tas bort från högre instanser. Samt att antalet skulle minskas i tingsrätterna, så att det endast är då nämndemännen är eniga som de kan köra över juristdomaren. Idag – som i Uppsalafallet - räcker det med att röstsiffrorna blir 2-2. Uppsaladomen visar att nämndemannasystemet måste reformeras. Rättvisan ska bära ögonbindel, inte partinål.”

https://www.expressen.se/ledare/domen-visar-att-politiska-hobbydomare-maste-bort/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR0u1WNK1gINYNDmXxA6TkSCu-m1iOXt-gbMRfxKQq6tn8n7PEWyscsA53c

Dagens stjärna
Karin Pihl, GP. Den misslyckade svenska migrations- och integrationspolitiken syns tydligt inom skolans värld. De partier som har störst skuld för denna negativa utveckling borde skämmas. Det är deras politik och deras okloka kompromisser som återigen skapat ett starkt klassamhälle i Sverige. Ett samhälle där riktig fattigdom växer. Uselt! Skolfrågor och segregationsproblemen är så centrala för svensk framtid att jag väljer att lägga in stora delar av Pihls artikel nedan. Särskilt viktigt är att förstå: "Att ett fåtal genom strävan och aktiva val kan ta sig från sitt otrygga område eller sin stökiga skola hjälper inte merparten."

"Likvärdigheten i den svenska skolan har med tiden blivit sämre. Familjebakgrundens betydelse ökar. Elever är mer uppdelade efter socioekonomisk bakgrund och härkomst. Det betyder att barn med utrikes bakgrund från utsatta områden går i en skola, och barnen med svensk bakgrund och barn till medelklassinvandrare går i en annan. Skillnaderna i resultat mellan bra och mindre bra skolor har ökat de senaste 30 åren. Segregationen späs på och jämlikheten utmanas av ett allt mer kompakt klassamhälle."

"Det mest kontroversiella förslaget är att ett kvotsystem ska kunna införas. Det innebär att elever med en viss typ av bakgrund kan få förtur om det skulle leda till ökad mångfald - i praktiken en större blandning av barn till invandrare och barn med svensk bakgrund - i klassrummet. Det hela ska administreras regionalt av Skolverket. Om det finns flera barn som uppfyller kraven kan lottning tillämpas. Vid en första anblick kan det tyckas vara rimliga förslag. Den som nyligen flyttat till en kommun missgynnas av att andra ställt sitt barn i kö flera år tidigare. Lottning kan verka rättvist. Då har alla i teorin samma chans att komma in på den eftertraktade skolan. Och för att öka blandningen av barn från olika bakgrunder kan kvotering framstå som ett effektivt sätt."

"Effektivt ja – men inte särskilt bra. Att införa kvoter baserade på härkomst skulle innebära ett stort avbrott från de principer som styr den svenska välfärdsstaten, som handlar om icke-diskriminering och individuella behov. Kvotering har ofta nackdelar som visar sig först efter att man har infört det. I USA har man länge försökt komma åt problemet med ojämlikhet just genom att använda sig av kvoter i utbildningssystemet."

"Men det största problemet med förslaget är att det köper en meritokratisk myt. Utredningen vill förvisso att underpresterande skolor i utsatta områden ska få mer samordnad hjälp. Men det är ändå ett problem att social rörlighet betraktas som en central lösning. Den stora majoriteten barn från utsatta områden, vars namn inte ens finns med i en lottning eller som förlorar dragningen, kommer bli hänvisade till den dåliga skolan. Och det är de skolorna, ute i förorterna med störst problem, som bör stå i centrum för alla försök att öka jämlikheten i utbildningssystemet. Ibland måste man lyfta hela områden eller grupper. Att ett fåtal genom strävan och aktiva val kan ta sig från sitt otrygga område eller sin stökiga skola hjälper inte merparten. Det är dessutom redan möjligt för alla att välja skola inom ramen för dagens skolval."

”Helt rätt att ta bort medelklassens gräddfil till de bästa skolorna”, var Dagens Nyheters ledarkommentar till utredningens förslag. Självupptaget förakt mot (den egna) medelklassen hjälper dock ingen förortsunge. Föräldrar ska inte behöva förstå sig på kvotsystem, lottningsprocedurer och olika antagningskriterier för att barnet ska få sin rätt till en god utbildning tillgodosedd. Det måste gå att skicka barnet till närmaste kommunala skola, och vara trygg med att barnet får med sig bra förutsättningar och en grund för vidare studier och yrkesliv. Det borde ändå vara något slags minimum i en utvecklad välfärdsstat."

https://www.gp.se/ledare/kvotering-i-skolan-l%C3%B6ser-inte-grundproblemet-1.27317778

Våldsmakt

Upprätthåll ordningen
Av naturliga skäl bombarderas vi idag av olika perspektiv på Coronakrisen. Till skillnad från När pandemin ”Spanska sjukan” plågade oss lever vi nu i en tid av informationsöverflöd och fred. Nedan kan du ta del av en studie om hur Uppsala hanterade Spanska sjukan. Den är läsvärd. Vi lever idag i en helt annan värld än under första världskrigets tid. Ändå är det bara 100 år sedan. I denna tid måste vi klara av att parallelljobba med mer än en utmaning åt gången. Annars blir resultatet av samhällsutvecklingen inte positiv. Även om Coronakrisen nu ska få ta mycket av vår värdefulla tid och uppmärksamhet får den inte ta all tid för oss som inte är direkt involverade i sjukvårdens bekämpning av Coronaviruset. Eller som inte kämpar med ”näbbar och klor” för att försöka överleva som företagare. Nu som alltid är det också viktigt att upprätthålla en god ordning i vårt samhälle. Tyvärr kräver det myndigheter som anstränger sig för att försvara statens våldsmonopol samt ett rättssystem som behandlar oss alla lika inför lagen.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3896897/?fbclid=IwAR2LFSFt8WbGOD6bRH0wIoY9bZ_x_b9qBss3t4yhbAjnSMMIOvDOVa_Kx8Q

Parallellt med Coronakrisen fortsätter tidigare brottsutveckling i Sverige. Tillfälligt försvåras även de grova brottslingarnas aktiviteter av stängda gränser. Bland annat kan vi anta att inflödet av knark är mindre i nuläget. Sannolikt försöker de kriminella gängen kompensera det med fler inhemska laboratorium för drogtillverkning. Kriminella och organiserad brottslighet tar inte semester. Och redan innan den stora kris vi nu är påväg in i fanns många tusentals som lever olagligt i Sverige. Vad tror du dessa människor lever av? De allra flesta utnyttjas av oseriösa arbetsgivare eller tvingas vara kriminella. Vad skulle du göra om du inte har chansen att få ett ”vanligt” jobb, inte har några pengar och behöver både mat och någon form av tak över huvudet? Nu har vi en situation där väldigt många av de som utnyttjats av oseriösa arbetsgivare är utan tidigare låga löner. Inom vilka branscher tror du framförallt dessa människor arbetat? Inom branscher som nu stänger ner. Parallellt med att väldigt många fler människor blir arbetslösa. Den privata försörjningskrisen kommer att öka dramatiskt. Det finns garanterat en stark korrelation/koppling mellan antal desperata människor i ett samhälle och brottsutvecklingen. Och tro mig, en redan ansträngd kostnad i kommunerna för försörjningsstöd kommer att skena ytterligare. Men alla som lever olagligt i Sverige får självklart inte några bidrag. Och många av dessa människor lever också väldigt trångt med många andra i svår situation, i Coronatider. Och redan innan Coronakrisen gick välgörenhetsorganisationer på knäna och köerna till gratis matutdelning blev bara längre och längre. På många sätt var vi redan i en kris innan Coronapandemin. Nu ökar den krisen ordentligt i styrka. Nu får vi på allvar se vilka ledare som är stora nog för sina viktiga uppdrag.

I detta allt tuffare läge måste staten ännu tydligare försvara sitt våldsmonopol. Det är viktigt av många skäl. Inte minst för att rädda liv! Nedan artikel, i GP, om hur viktigt det är att försvara statens våldsmonopol är mycket läsvärd. 80 procents kraft på att hantera alla aspekter på Coronakrisen MEN vi får inte glömma bort att en stor del av de övriga 20 procenten måste handla om lag och ordning. Annars kommer de kriminella nu flytta fram sina positioner ännu mer. Det får vi inte tillåta.


"En definition på en stat är att den gör anspråk på att monopolisera våldet: endast staten får, bortsett från noggrant avgränsade undantag som nödvärn, lagligen utöva våld. Använder någon annan våld, är våldet per definition illegitimt. Använder en klan eller ett kriminellt gäng våld, ska alltså staten stoppa denna våldsanvändning och straffa de skyldiga."

"Eftersom våldsmonopolet med denna syn utgör själva definitionen av en stat, måste staten, för att förbli en stat, svartsjukt bevaka sitt monopol. Den som ifrågasätter monopolet, ska möta övermakt."
https://www.gp.se/ledare/statsmakten-vilar-ytterst-på-våld-så-även-den-svenska-1.25349947

Dagens besvikelse
De som beslutar att kraftigt skära ner på kollektivtrafiken. Om det praktiskt blir en nödvändig åtgärd på grund av att personalen är sjuk är det acceptabelt, om det är kopplat till att antalet som åker minskar är det inte skäl nog. Tvärt om. Glest i bussarna = mindre smittspridning. Trångt i bussarna = högre smittspridning. Låt Sverige rulla! Då ska kollektivtrafiken upprätthållas så normalt som möjligt. Sverige har inte stängt ner. Kör! Kör! Kör! Låt oss minska det ekonomiska fallet vi är inne i.
https://www.expressen.se/nyheter/giesecke-blir-varre-innan-det-blir-battre/

Dagens stjärna
Johan Westerholm, Ledarsidorna. Ja, En feministisk regering som fokuserar på annat än huvudsakerna med en förvaltnings tänkta uppdrag gör bara samhällsskada. Dagens regering är i hög utsträckning bemannad med personer som inte är kvalificerade för sina uppdrag om meritokrati skulle råda. Myndigheter ska inte vara identitetspolitiska verktyg!

”Förvaltningsmyndigheterna blir identitetspolitiska verktyg”

https://ledarsidorna.se/2020/03/post-corona-exit-hallengren/?fbclid=IwAR2Qm8MfYZhlPZXtycnTtQxJgTLVWdx_wKb6cCxxHI0aAHcefoJ1d0X3GWo

MSB

Krisberedskap
"En svensk tiger" var ett propagandauttryck som användes under andra världskriget i Sverige för att uppmana människor att inte sprida viktig information till eventuella fiender. I dagens samhälle är det näst intill omöjligt att hantera informationsflöden då vi har sociala medier, snabb mobil kommunikation och allt fler lever i tätbefolkade områden där mun till mun budskap snabbt sprider sig till många. I en värld där också många inte lärt sig att vara mycket källkritiska skapar det nya kommunikationsproblem för dem som har viktiga budskap att förmedla.

I morse var jag på ett frukostmöte med ledningen för Uppsala universitet. Bland andra deltog landshövding Göran Enander på mötet. I dagsläget är det ur ett invånare- och företagarperspektiv olyckligt att olika delar av länets offentliga verksamheter kommunicerar olika budskap om om man ska gå till arbetet eller ej. Läget är tillräckligt förvirrande och skrämmande för många. Då behöver det offentliga hjälpas åt att tala med en gemensam röst istället för att sända ut olika budskap. I nuläget borde det vara självklart att alla som inte har sjukdomssymptom fortsätter att gå till sina arbeten och samtidigt följer de försiktighetsåtgärder som Folkhälsomyndigheten rekommenderar. Så länge som möjligt måste vi säkerställa att vårt samhälle fungerar, annars går vi en onödigt mörk framtid till mötes. Parallellt med att vi alla agerar så ska vi hjälpas åt att mycket bättre än vanligt skydda våra mest sårbara invånare från att bli smittade av Coronaviruset. Genom att agera så kan vi jämna ut behovet av intensivvård och bättre klara av att hjälpa de få av våra invånare som får livshotande konsekvenser av en Coronasmitta.

Ett viktigt skäl för oss alla att hålla distans och ständigt tvätta händerna är att skydda all vår viktiga sjukvårdspersonal och våra poliser från att bli sjuka. Då talar vi inte enbart om risken för Corona utan vanliga kraftiga förkylningar etc. Att vi har tillgång till så många som möjligt av vår viktiga sjukvårdspersonal, och poliser, är i nuläget mycket viktigt.

”På svenska sjukhus råder brist på testkit för smittkontroll. Det saknas dessutom skyddskläder och utrustning för att vårda de med andningssvårigheter. Läkare och sjuksköterskor gör vad de kan med vad de har. Vi får hoppas att belastningen inte ökar på samma sätt som i Italien.”

”Det går inte att behålla personal i beredskapslager. Även om det går att kalla in pensionerad och tjänstledig personal. Däremot går det faktiskt att hålla sig med reservlager av nödvändig sjukvårdsutrustning. Detta har Sverige tyvärr inte gjort. Vi förlitar oss på att marknadsflödena ska vara intakta även i en kris. Men så fungerar det inte i praktiken.”

https://www.gp.se/ledare/när-krisen-kommer-är-det-tomt-i-sjukvårdslagren-1.25482455
https://www.msb.se
https://www.beredskapsmuseet.com/en-svensk-tiger
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.5776ebef1633fba4a974989/1539241714229/2013-105.pdf

Nyligen gav Myndigheten för Samhällsberedskap, MSB, ut en broschyr som heter "Om krisen eller kriget kommer." Jag bifogar den broschyr som nyligen skickades ut till svenska hushåll. I ljuset av att det är mycket mer sannolikt med en pandemi än ett militärt anfall är det intressant att konstatera att en liknande kris som den vi har nu inte fanns bland MSBs viktigaste scenarier att förbereda oss invånare på. Trots att pandemier kommer med jämna mellanrum.
https://rib.msb.se/filer/pdf/28494.pdf

Dagens besvikelse
Att inte meritokrati gäller inom politiken. Meritokrati råder inom nästan alla andra verksamheter i det svenska samhället. Det är en klok ordning som skapar bäst förutsättningar för att vårt unika samhälle ska utvecklas bättre än andras samhällen. Hur många ledande politiker tror du fått kvala in till sina viktiga funktioner utifrån kvalificerade intelligenstester, omdömestester, relevanta kunskaper och relevanta erfarenheter? Är det meritokrati som avgjort urvalet till ledarroller inom partierna i riksdagen? Nej. Partisystemens logik, inte meritokrati, sköter urvalen. Hur kan någon Uppsalabo vilja företrädas av så okvalificerade personer? Det innebär ett högt pris! Och det innebär inte att de är dåliga personer, ”bara” okvalificerade för uppdragen de axlat. Det är inte bra för oss invånare och vi måste bli bättre på att säkerställa lämpliga meriter hos dem som ska företräda oss politiskt. Det håller inte att säga att det är tjänstemännen som ska vara kompetenta. Eftersom det är politikerna som utgör högsta ledning måste självklart även de vara kvalificerade för svåra uppdrag om dessa uppdrag ska skötas väl för oss invånare.

Vi behöver demokratisk förnyelse! Syna Utvecklingspartiet Demokraterna! Om du ger oss en chans hoppas jag att du röstar på oss år 2022.

Dagens stjärnor
Kerstin Hessius. Det är ekonomiskt allvar nu! Varför förs inte en lika öppen ekonomisk krisdebatt som om sjukvårdsutmaningar med för hög belastning på för få intensivvårdsplatser? Det ekonomiska läget är mycket allvarligt och Hessius gav mycket tydligt uttryck för det på Aktuellt igår.
https://www.di.se/nyheter/ap-fondens-vd-vi-har-11-september-varje-dag/

Expressens ledare. Det är extrema samhällskostnader som den potenta Coronainfluensan skapar. Helt otrolig utveckling.

"I det lilla märks den ekonomiska nedgången redan nu genom förtvivlade meddelanden från krögare, hotellägare och frisörer som vittnar om hur kunderna från en dag till en annan bara försvann. I det stora yttrar sig krisen i varsel om uppsägningar för tusentals personer i Sverige och i kraftiga produktionsfall. I Kina räknar man med en minskad bruttonationalprodukt om 20 procent under det första kvartalet - så illa har det inte varit sedan kulturrevolutionen."

"Ett problem är att det saknas internationell koordination. Många länder agerar på egen hand på ett helt annat sätt än vad som skedde under finanskrisen 2008. Tyskland gjorde stor skada genom att ensidigt stoppa exporten av sjukvårdsmateriel. Det gör att förtroendet för förbundskansler Angela Merkel är sargat när hon nu försöker underlätta varuflödet på EU:s inre marknad. Bristen på internationellt ledarskap riskerar att fördjupa krisen."

https://www.expressen.se/ledare/viruset-hotar-ekonomin-lika-mycket-som-halsan/

Vad är klassförakt

Fattigstuga eller guldsked
Om jag gissar kommer över 90% av oss ha större respekt för en person som från enkla förhållanden blivit en mästare inom någon "gren" jämfört med någon som fötts med "guldsked". Om den grenen är inom akademin, idrotten, kulturen, näringslivet, sjukvården eller någon annan "bransch"spelar ingen roll. Ärvda ”titlar” imponerar på allt färre.

Meritokrati är inte bara det mest rättvisa systemet för tillsättning av uppdrag. Meritokrati är också det mest rättvisa ekonomiska systemet. Därför ska bland annat småföretagsamhet gynnas före andra företag då de positiva nationalekonomiska effekterna av det är mycket större än olika "smörande" till stora företag som ska klara sig utan annan hjälp än att ett samhälle säkrar högpresterande skolor, fungerande infrastruktur (bland annat tillgång till bostäder, verksamhetslokaler, kollektivtrafik, forskning etc).

Ann- Charlotte Marteus, Expressen, skriver läsvärt om att kritiken mot Stefan Löfvens ledarskap är relevant och att den handlar om ledarskapsförmåga och inget annat. Meritokratin har helt enkelt inte fungerat inom Socialdemokraterna. Som vanligt kan allt för många debattörer inte skilja mellan "äpplen och päron". Finns klassförakt? Ja, det gör det. Olika klasser lever i olika kulturer. Kulturella skillnader skapar lätt förakt mellan människor från olika världar. I synnerhet när det är stora kulturella skillnader vi talar om. Tro mig, en ensammstående mamma med två små barn och som är undersköterska har det inte fett hemma om hon inte ärvt en massa pengar. Eller vunnit på Lotto. Hennes svenska värld är något helt annat än arvtagaren Helena som är gift samt har två barn. Helena och hennes man är högutbildade och höginkomsttagare. Det generella föraktet mellan olika grupper i samhället kan vara stort. Och det går åt båda håll. Som vanligt när vi talar om människor måste vi dömas individuellt då det finns gott om undersköterskor som inte föraktar rikingarna som haft materiell räkmacka från födseln. Och det finns gott om rikingar som inte föraktar lågutbildade som brottas med svag ekonomi. Oavsett om ett generellt förakt riktas mot dem som är högre eller lägre på den socioekonomiska kartan är det en oklok inställning. Den bästa inställningen är att vi hjälps åt att säkerställa ett mer rättvist samhälle där alla invånare får en bra chans att bilda sig och att meritokrati därefter har störts avgörande på vilka som lyckas förverkliga sina drömmar.

"Stefan Löfven är född 1957. Han gick på gymnasiet och tre terminer på Umeå universitet. Han är knappast produkten av ett benhårt klassamhälle även om den sociala snedrekryteringen till högre studier fortfarande är en realitet. Om Löfvens statsministerskap kan man tycka olika. Jag tycker inte att han håller måttet. Han verkar inte ha pli på sitt kabinett och gör taktiska misstag. Han hattar mellan inbördes oförenliga ståndpunkter, förenklar det komplexa och sätter sin tillit till önskescenarier som alla andra har övergivit.   Det är problemet med Löfven. Inte att han en gång i tiden svetsade ihop delar till rc-lok på Hägglunds i Örnsköldsvik." 

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/det-ar-inte-klassforakt-att-kritisera-stefan-lofven/
https://www.synonymer.se/sv-syn/klass

Dagens besvikelse
De som sprider mycket rädsla för Corona viruset. Ordentliga influensor har vi haft i alla tider. Mer eller mindre kraftiga. Svaga människor har i alla tider dött av virussjukdomar. Om, eller när enligt experter, det kommer en luftburen smitta som också dödar annars fullt friska människor är det en riktigt stor kris. Som med allt annat blir människan allt bättre på att både förebygga och behandla sjukdomar. Är det ändå klokt att ta liknande sjukdomsspridning på allvar? Ja!
https://www.expressen.se/nyheter/kina-isoleras-fa-blir-friska-fran-coronaviruset/

Dagens stjärna
Håkan Boström, GP. Ja, strukturomvandlingen kopplat till var människor permanent bor kommer att fortsätta. Många orter som ligger mer än cirka 10 mil från en större stad med minst 100.000 invånare kommer i bästa fall bli rekreationsorter. Tills omvandlingen är ett faktum måste vi säkra rimlig samhälls service för de allt färre i huvudsak äldre personer som lever på alla mindre glesbygdsorter runt om i det geografiskt stora Sverige.

”I Tyskland och Frankrike finns postkontoren kvar. Även i mindre städer och byar. Vi hade en gång i tiden också råd med samhällsservice för hela landet – trots att vi var fattigare. Sådant kostar såklart. Det är en prioriteringsfråga. Vi skickar allt färre brev. Man kan rentav av hävda att digitaliseringen gjort brevutdelning onödig. Men många äldre har svårt att hantera datorer. Om inte annat borde en speciallösning för dessa vara möjlig – exempelvis rabatt om man höjer priserna för avlägsna orter. Pakethanteringen följer ett liknande mönster. I storstäderna lönar det sig för butiker att ta över verksamheten - vilket har ökat tillgängligheten - på landsbygden har det ibland blivit tvärtom.”

”Postnords bekymmer är inte bara ännu ett utslag av Maud Olofssons dåliga affärssinne – glöm inte Nuonaffären som kostade skattebetalarna 53 miljarder kronor. Postnords problem är framförallt ett exempel på att Sverige måste inse att viljan att ständigt ligga i framkant när det kommer till effektiviseringar och rationaliseringar också har ett pris – i synnerhet utanför storstäderna. Det priset kan vara värt att betala i många fall - att minska antalet postkontor var i huvudsak försvarbart. Men man kan inte låtsas som att det inte finns en baksida av att driva på rationaliseringar utan att ta hänsyn till hur de slår eller kompensera de som drabbas.”

”Priset för att inte ha tänkt igenom konsekvenserna kan bli mycket högt, högre än man tänkt sig. När den fysiska infrastrukturen i form av postkontor, järnvägskontor, bankkontor och butiker försvinner runt om i landet får det konsekvenser för människors tro på framtiden. Och i takt med det synliga förfallet faller även tilliten till de styrande.”

https://www.gp.se/ledare/när-posten-försvann-1.23326010