Friska liv

En stund på jorden
De som tycker att det är viktigt att kämpa för mer rättvisa borde bry sig mer om hälsofrågor i vårt samhälle. I den verkliga världen vet vi mycket om vad som ökar chanserna för långa hälsosamma liv och vad som minskar dem. Regelbundna fysiska aktiviteter bidrar tveklöst till ett hälsosamt liv. Balanserad kosthållning och en kosthållning som matchar hur fysiskt aktiv man är har också stor betydelse för hur hälsosamma liv vi får. Och vad vi äter och dricker har stor betydelse. Vi har självklart som myndiga personer med rätt att rösta ett mycket stort eget ansvar för vilka vägval vi gör kopplade till vår livsstil. Det är vår rätt som fria människor. 

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om att hälsa i stor utsträckning är en klassfråga. Det vet också alla hälsointresserade politiker eftersom det regelbundet görs hälsoundersökningar som tydligt visar att socioekonomiskt starka människor också generellt lever hälsosammare liv än socioekonomiskt svagare människor. En delförklaring är självklart att det är dyrare att äta mycket grönsaker och frukt än att till exempel äta mycket pasta och produkter med mycket tillsatt socker. Hur vi lever våra liv får självklart och mycket vetenskapligt fastställt betydelse för vår hälsa. Konsekvenserna av för mycket av dålig kosthållning och lite fysisk aktivitet bidrar tveklöst till att vi utvecklar multisjukdomar. Och många av oss som är i behov av mycket omsorg och vård är multisjuka. Nu, som alltid, kommer jag inte med några pekpinnar. Fria myndiga människor måste ta ett eget ansvar i min värld. Ansvarsfulla politiker kan dock vidta politiska åtgärder som kan bidra till att många fler än nu får mer hälsosamma liv. Det kan man göra genom att till exempel som med tobak och alkohol göra onyttiga saker dyrare och hälsosammare saker mindre dyra. Man kan också välja en annan väg, ett sjukvårdssystem som inte är en allmän sjukförsäkring utan en som styrs av marknadskrafterna. Ett sådant system innebär precis som med en bilförsäkring att vi får mer eller mindre höga försäkringskostnader utifrån försäkringsbolagens individuella bedömningar av oss. Jag föredrar ett allmänt sjukförsäkringssystem. Det tyckte jag vid årsskiftet 2010 till 2011 och det tycker jag idag. Att önska alla människor så friska liv som möjligt borde aldrig kunna ses som något hemskt. Det är en ambition som är mycket positiv att kämpa för. Det gynnar alla.

"Boris Johnson har ändrat åsikt. Övervikt är ett samhällsproblem. Svenska politiker borde låta sig inspireras av den brittiske premiärministern."

"Storbritanniens premiärminister Boris Johnson är en av de åtta miljoner människor världen över som drabbats av coronaviruset. Sjukdomen tvingade honom till sjukhusvistelse där han under några dygn svävade mellan liv och död, enligt honom själv. När han kom ut från sjukhuset prisade han den nationella sjukvården, men han har också kommit till en ny insikt: britternas övervikt är ett samhällsproblem. Själv är han övertygad om att hans egen fetma är orsaken till att han själv var tvungen att läggas in på sjukhus."

"Tre av fyra brittiska patienter som lagts in på intensivvård för covid-19 har varit överviktiga. Personer som lider av fetma har 30 procents ökad risk att avlida av coronan, skriver den Englandbaserade DN-journalisten Katrine Marçal (DN 11/6). En studie publicerad i The Lancet drar slutsatsen att covid-19 drabbar den yngre befolkningen hårdare i länder där fetma är vanligt förekommande. Enligt brittiska myndigheter lider nästan en tredjedel av britterna av fetma, och ytterligare en dryg tredjedel lider av övervikt."

"Kopplingen mellan övervikt och fetma och risken att drabbas allvarligt av coronaviruset har lett till en debatt om övervikt i Storbritannien. Att självaste Boris Johnson, som tidigare varit nitisk motståndare till folkhälsofrämjande insatser och ”paternalism”, har ändrat uppfattning är något av en skräll. Nu vill han att regeringen tar större ansvar för befolkningens extrakilon. Framförallt handlar det om att bygga cykelbanor. Boris Johnson älskar cyklar, och ska nu ”få upp Storbritannien på cykeln”."

"Men alla är inte lika glada över folkhälsokampanjer mot övervikt. När den brittiska motsvarigheten till Cancerfonden i fjol drev en upplysningskampanj om kopplingen mellan fetma och vissa cancerformer fick organisationen kritik för ”fat shaming”, alltså att skuldbelägga överviktiga, och ”fettfobi”. Kampen mot skambeläggande av feta personer är en del av en modern vänsterrörelse som vänder sig emot smalhetsideal, utseendefixering och diskriminering av överviktiga."

"Att skuldbelägga enskilda personer för övervikt är inte bara elakt och omoraliskt, det är också ineffektivt. Just därför är Boris Johnsons engagemang för idrott och hälsosamma vanor bra. Givet att sex av tio lider av övervikt går det inte att lägga hela skulden på enskilda. Övervikt måste betraktas som ett samhällsproblem."

"Fetma och övervikt är dessutom klassrelaterat. Enligt brittiska hälsovården NHS har en tio-elvaåring ett BMI som ligger ett snäpp högre på skalan om pappan tillhör arbetarklassen, jämfört med om fadern är välutbildad. Det innebär en ökad risk för hälsoproblem senare i livet. Ojämlikheten har också ökat de senaste decennierna. Även i Sverige är förekomsten av övervikt hos barn klassrelaterad, och även här ökar skillnaderna, visar studier från Sahlgrenska."

"Att argumentera mot insatser för att bromsa utvecklingen av övervikt, som delar av den moderna vänstern gör, kan alltså cementera hälsorelaterade klasskillnader. Ironiskt nog. Storbritannien är ett av de länder i Västvärlden som är hårdast drabbat av övervikt och fetma. I Sverige är det inte lika illa – men utvecklingen går åt fel håll. Svenska politiker kan med fördel låta sig inspireras av Boris Johnson."
https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-erk%C3%A4nna-att-%C3%B6vervikt-%C3%A4r-en-klassfr%C3%A5ga-1.29610712

Vad är klassförakt

Fattigstuga eller guldsked
Om jag gissar kommer över 90% av oss ha större respekt för en person som från enkla förhållanden blivit en mästare inom någon "gren" jämfört med någon som fötts med "guldsked". Om den grenen är inom akademin, idrotten, kulturen, näringslivet, sjukvården eller någon annan "bransch"spelar ingen roll. Ärvda ”titlar” imponerar på allt färre.

Meritokrati är inte bara det mest rättvisa systemet för tillsättning av uppdrag. Meritokrati är också det mest rättvisa ekonomiska systemet. Därför ska bland annat småföretagsamhet gynnas före andra företag då de positiva nationalekonomiska effekterna av det är mycket större än olika "smörande" till stora företag som ska klara sig utan annan hjälp än att ett samhälle säkrar högpresterande skolor, fungerande infrastruktur (bland annat tillgång till bostäder, verksamhetslokaler, kollektivtrafik, forskning etc).

Ann- Charlotte Marteus, Expressen, skriver läsvärt om att kritiken mot Stefan Löfvens ledarskap är relevant och att den handlar om ledarskapsförmåga och inget annat. Meritokratin har helt enkelt inte fungerat inom Socialdemokraterna. Som vanligt kan allt för många debattörer inte skilja mellan "äpplen och päron". Finns klassförakt? Ja, det gör det. Olika klasser lever i olika kulturer. Kulturella skillnader skapar lätt förakt mellan människor från olika världar. I synnerhet när det är stora kulturella skillnader vi talar om. Tro mig, en ensammstående mamma med två små barn och som är undersköterska har det inte fett hemma om hon inte ärvt en massa pengar. Eller vunnit på Lotto. Hennes svenska värld är något helt annat än arvtagaren Helena som är gift samt har två barn. Helena och hennes man är högutbildade och höginkomsttagare. Det generella föraktet mellan olika grupper i samhället kan vara stort. Och det går åt båda håll. Som vanligt när vi talar om människor måste vi dömas individuellt då det finns gott om undersköterskor som inte föraktar rikingarna som haft materiell räkmacka från födseln. Och det finns gott om rikingar som inte föraktar lågutbildade som brottas med svag ekonomi. Oavsett om ett generellt förakt riktas mot dem som är högre eller lägre på den socioekonomiska kartan är det en oklok inställning. Den bästa inställningen är att vi hjälps åt att säkerställa ett mer rättvist samhälle där alla invånare får en bra chans att bilda sig och att meritokrati därefter har störts avgörande på vilka som lyckas förverkliga sina drömmar.

"Stefan Löfven är född 1957. Han gick på gymnasiet och tre terminer på Umeå universitet. Han är knappast produkten av ett benhårt klassamhälle även om den sociala snedrekryteringen till högre studier fortfarande är en realitet. Om Löfvens statsministerskap kan man tycka olika. Jag tycker inte att han håller måttet. Han verkar inte ha pli på sitt kabinett och gör taktiska misstag. Han hattar mellan inbördes oförenliga ståndpunkter, förenklar det komplexa och sätter sin tillit till önskescenarier som alla andra har övergivit.   Det är problemet med Löfven. Inte att han en gång i tiden svetsade ihop delar till rc-lok på Hägglunds i Örnsköldsvik." 

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/det-ar-inte-klassforakt-att-kritisera-stefan-lofven/
https://www.synonymer.se/sv-syn/klass

Dagens besvikelse
De som sprider mycket rädsla för Corona viruset. Ordentliga influensor har vi haft i alla tider. Mer eller mindre kraftiga. Svaga människor har i alla tider dött av virussjukdomar. Om, eller när enligt experter, det kommer en luftburen smitta som också dödar annars fullt friska människor är det en riktigt stor kris. Som med allt annat blir människan allt bättre på att både förebygga och behandla sjukdomar. Är det ändå klokt att ta liknande sjukdomsspridning på allvar? Ja!
https://www.expressen.se/nyheter/kina-isoleras-fa-blir-friska-fran-coronaviruset/

Dagens stjärna
Håkan Boström, GP. Ja, strukturomvandlingen kopplat till var människor permanent bor kommer att fortsätta. Många orter som ligger mer än cirka 10 mil från en större stad med minst 100.000 invånare kommer i bästa fall bli rekreationsorter. Tills omvandlingen är ett faktum måste vi säkra rimlig samhälls service för de allt färre i huvudsak äldre personer som lever på alla mindre glesbygdsorter runt om i det geografiskt stora Sverige.

”I Tyskland och Frankrike finns postkontoren kvar. Även i mindre städer och byar. Vi hade en gång i tiden också råd med samhällsservice för hela landet – trots att vi var fattigare. Sådant kostar såklart. Det är en prioriteringsfråga. Vi skickar allt färre brev. Man kan rentav av hävda att digitaliseringen gjort brevutdelning onödig. Men många äldre har svårt att hantera datorer. Om inte annat borde en speciallösning för dessa vara möjlig – exempelvis rabatt om man höjer priserna för avlägsna orter. Pakethanteringen följer ett liknande mönster. I storstäderna lönar det sig för butiker att ta över verksamheten - vilket har ökat tillgängligheten - på landsbygden har det ibland blivit tvärtom.”

”Postnords bekymmer är inte bara ännu ett utslag av Maud Olofssons dåliga affärssinne – glöm inte Nuonaffären som kostade skattebetalarna 53 miljarder kronor. Postnords problem är framförallt ett exempel på att Sverige måste inse att viljan att ständigt ligga i framkant när det kommer till effektiviseringar och rationaliseringar också har ett pris – i synnerhet utanför storstäderna. Det priset kan vara värt att betala i många fall - att minska antalet postkontor var i huvudsak försvarbart. Men man kan inte låtsas som att det inte finns en baksida av att driva på rationaliseringar utan att ta hänsyn till hur de slår eller kompensera de som drabbas.”

”Priset för att inte ha tänkt igenom konsekvenserna kan bli mycket högt, högre än man tänkt sig. När den fysiska infrastrukturen i form av postkontor, järnvägskontor, bankkontor och butiker försvinner runt om i landet får det konsekvenser för människors tro på framtiden. Och i takt med det synliga förfallet faller även tilliten till de styrande.”

https://www.gp.se/ledare/när-posten-försvann-1.23326010

Hårt styrd invandring

Välkommen hit?
USA är ett av de länder i världen som i princip är helt uppbyggt av invandrare. Att vandra på Manhattan i New-York räcker för att få en härlig känsla och förstå att det är möjligt att bygga ett mycket väl fungerande samhälle med människor från alla jordens hörn med alla varianter av religioner du kan tänka dig. Ur ett invandrarperspektiv är det dock intressant att USA alltid varit mycket restriktiva med vilka som får komma in i landet. Redan under den stora invandringen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet så delades invandrarna in i klass 1, 2 och 3. 1 och 2 fick komma in direkt. Det var välbeställda eller i vart fall välutbildade personer. 3 fick i stora mängder (sägs vara närmare 20.000.000 människor) som fick testas på Ellis Island. Klass 3 var lycksökare eller flyende som var medellösa och ofta lågutbildade. För att få stanna var det nödvändigt att deras bakgrund ansågs acceptabel, de fick inte vara allvarligt sjuka och det var nödvändigt att de klassades som möjliga att bli värdefull arbetskraft. Av de cirka 20 miljoner 3:or som processades på Ellis Island fick cirka 8.000.000 människor inte komma in i Frihetsgudinnans land. De klarade inte testerna. USA är fortsatt en immigrationsnation och de är fortsatt mycket restriktiva. Du skall fortfarande anses kunna bli en tillgång och inte en belastning om dina odds att få en chans att bli en medborgare skall vara goda. Sverige har t ex fler invandrare med asylkoppling från Irak än USA. Det var trots allt USA som ensidigt startade Irak kriget mot utrikesminister Collin Powells vilja.

Möjligheternas land
USA är fortsatt möjligheternas land. Det är underbart att prata med amerikaner med olika status. Ingen jag träffar är missundsam. Alla tror att alla har en chans och alla tycker att de som är lata får skylla sig själva för att de har det dåligt. Dom gillar inte snyltare och tycker att de som de anser vara snyltare får skylla sig själva när de får det tufft. Det är bl a ett skäl till varför många inte vill ha ett generellt sjukvårdssystem i USA liknande det svenska. De tycker helt enkelt inte att människor som inte bidrar till ett system skall få del av det. Att väldigt många tror på USA som ett land som ger alla möjligheter och där alla får en rättvis behandling i rättsystemet är en av de värdegrunder som samlar väldigt många i USA. Samtidigt skall man ha klart för sig, särskilt de som alltid kritiserar USA, att bara i NY uppskattas illigala invandrare representera mellan 500.000 till 1.000.000 människor. Dvs istället för det officiella invånartalet i NY state = 8,5 miljoner så har de alltså ytterligare cirka 1.000.000 illigala invandrare. Självklart skapar det stora utmaningar, på många sätt. I hela USA uppskattas de illegala invandrarna vara mellan 12.000.000 till 18.000.000 människor. Även de mest USA negativa borde förstå att det skapar en hel del problem inom många områden. Tycker du att alla skall ha rätten att bosätta sig där de vill (landsperspektiv!) utan att någon skall kunna hindra det?