Fel fokus

Rimlig rättvisa

Lika inför lagen och rimlig rättvisa är enkla vägledande ord för ett klokt samhällsbygge. Att livet generellt sett inte är rättvist det vet vi. På väldigt många sätt påverkas vi från början av våra liv av var i världen vi föds, av vilka föräldrar vi har och i vilken social miljö vi föds in i. Vissa har turen att födas in i ett Nordiskt land där människor ges goda förutsättningar att nå sin potential inom det mesta utan begränsningar av föräldrars ekonomiska förutsättningar. Vissa har turen att födas in i kärleksfulla hem där de uppmuntras att lära sig så mycket som möjligt, vara aktiva i föreningsliv och så vidare. Vissa har turen att få uppleva väldigt mycket olika tack vare föräldrarnas ekonomiska förutsättningar att resa och prova på det mesta. Andra föds i Bangladesh eller Sri Lanka i "vanliga" fattiga familjer. Andra föds i familjer som lider av drogproblem och psykisk ohälsa. Andra föds in i familjer där pengarna knappt räcker till mat och hyra varje månad och där man delar rum med två syskon. Livet för människor på jorden är inte rättvist. Strävan efter att det ska vara så rättvist som möjligt är dock mycket positiv och det är också därför som vissa samhällen utvecklats generellt sett bättre än andra. I de mest utvecklade länderna styrs samhället grundläggande spelregler av lagar och inte av enskilda människors nycker. Det är av central betydelse.

Även om de som bara ärver massor av rikedom och status inte förtjänat det själva är det inte deras fel att det är på det sättet. Det är på det sättet för att samhällssystemet, lagarna, är uppbyggda så. I till exempel USA försöker man balansera arvsperspektivet genom att ha hög arvsskatt men samtidigt uppmuntra de rikaste att starta stiftelser som har samhällsviktiga uppgifter. I till exempel Kina är det den döendes testamente som helt bestämmer vad som händer med det som blir kvar efter att staten tagit sitt. Som av en händelse har USA väldigt många stiftelser startade av de rikaste. Det är bra och en klok metod för att stora framarbetade förmögenheter till stora delar kan komma helheten till godo. Det är viktigt att människor som är företagsamma också kan bli rika. Många gånger är pengarna medel för att bygga och utveckla olika verksamheter som bidrar till samhällens positiva utveckling och inte minst till människans utveckling på jorden. Elon Musk är en intressant företagare som på många sätt bidrar till människans utveckling när han använder sin enroma förmögenhet i olika företagsprojekt. 

Med få undantag är de personer, eller familjemedlemmar, som blivit extremt rika i Sverige kopplade till entreprenörer. Ofta företagare som byggt affärsverksamheter med världen som spelplan. Även finanspersoner som är duktiga på att satsa sina och andras pengar är ofta entreprenörer. De bidrar till att kapital satsas på allt möjligt spännande. De bidrar också till att det skapas konkurrens mellan framtidsprojekt, vilket bidrar till människans utveckling. Att några av dessa personer är sjukt kortsiktiga i sina placeringar är ur ett mänskligt perspektiv illa men systemmässigt inget större problem om man inte själv drabbas av deras stenhårda kortsiktighet. Jag delar kritiken av dem som försöker svartmåla svenska företagsledare och finanshajar. De allra flesta av dessa gör stor nytta för utvecklingen i vårt avlånga vackra land. Vi behöver fler framgångsrika företagare som investerar även på hemma plan, inte färre! Att korkat jaga dessa personer, och deras drivkrafter, är samhällsekonomiskt mycket oklokt. Fler framgångsrika svenska företagare som hjälper till att bygga framtidens konkurrenskraftiga Sverige är bra! 

Fokus ska vara att bekämpa fattigdom, stora orättvisor och brottslighet inte att bekämpa rikedom och kapital i arbete.

"Att likna svenska näringslivstoppar vid oligarker är att förminska oligarkernas brott. Det är lika historielöst som osmakligt."

https://www.expressen.se/ledare/aftonbladets-pahopp-pa-rika-svenskar-stinker/

Vad är klassförakt

Fattigstuga eller guldsked
Om jag gissar kommer över 90% av oss ha större respekt för en person som från enkla förhållanden blivit en mästare inom någon "gren" jämfört med någon som fötts med "guldsked". Om den grenen är inom akademin, idrotten, kulturen, näringslivet, sjukvården eller någon annan "bransch"spelar ingen roll. Ärvda ”titlar” imponerar på allt färre.

Meritokrati är inte bara det mest rättvisa systemet för tillsättning av uppdrag. Meritokrati är också det mest rättvisa ekonomiska systemet. Därför ska bland annat småföretagsamhet gynnas före andra företag då de positiva nationalekonomiska effekterna av det är mycket större än olika "smörande" till stora företag som ska klara sig utan annan hjälp än att ett samhälle säkrar högpresterande skolor, fungerande infrastruktur (bland annat tillgång till bostäder, verksamhetslokaler, kollektivtrafik, forskning etc).

Ann- Charlotte Marteus, Expressen, skriver läsvärt om att kritiken mot Stefan Löfvens ledarskap är relevant och att den handlar om ledarskapsförmåga och inget annat. Meritokratin har helt enkelt inte fungerat inom Socialdemokraterna. Som vanligt kan allt för många debattörer inte skilja mellan "äpplen och päron". Finns klassförakt? Ja, det gör det. Olika klasser lever i olika kulturer. Kulturella skillnader skapar lätt förakt mellan människor från olika världar. I synnerhet när det är stora kulturella skillnader vi talar om. Tro mig, en ensammstående mamma med två små barn och som är undersköterska har det inte fett hemma om hon inte ärvt en massa pengar. Eller vunnit på Lotto. Hennes svenska värld är något helt annat än arvtagaren Helena som är gift samt har två barn. Helena och hennes man är högutbildade och höginkomsttagare. Det generella föraktet mellan olika grupper i samhället kan vara stort. Och det går åt båda håll. Som vanligt när vi talar om människor måste vi dömas individuellt då det finns gott om undersköterskor som inte föraktar rikingarna som haft materiell räkmacka från födseln. Och det finns gott om rikingar som inte föraktar lågutbildade som brottas med svag ekonomi. Oavsett om ett generellt förakt riktas mot dem som är högre eller lägre på den socioekonomiska kartan är det en oklok inställning. Den bästa inställningen är att vi hjälps åt att säkerställa ett mer rättvist samhälle där alla invånare får en bra chans att bilda sig och att meritokrati därefter har störts avgörande på vilka som lyckas förverkliga sina drömmar.

"Stefan Löfven är född 1957. Han gick på gymnasiet och tre terminer på Umeå universitet. Han är knappast produkten av ett benhårt klassamhälle även om den sociala snedrekryteringen till högre studier fortfarande är en realitet. Om Löfvens statsministerskap kan man tycka olika. Jag tycker inte att han håller måttet. Han verkar inte ha pli på sitt kabinett och gör taktiska misstag. Han hattar mellan inbördes oförenliga ståndpunkter, förenklar det komplexa och sätter sin tillit till önskescenarier som alla andra har övergivit.   Det är problemet med Löfven. Inte att han en gång i tiden svetsade ihop delar till rc-lok på Hägglunds i Örnsköldsvik." 

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/det-ar-inte-klassforakt-att-kritisera-stefan-lofven/
https://www.synonymer.se/sv-syn/klass

Dagens besvikelse
De som sprider mycket rädsla för Corona viruset. Ordentliga influensor har vi haft i alla tider. Mer eller mindre kraftiga. Svaga människor har i alla tider dött av virussjukdomar. Om, eller när enligt experter, det kommer en luftburen smitta som också dödar annars fullt friska människor är det en riktigt stor kris. Som med allt annat blir människan allt bättre på att både förebygga och behandla sjukdomar. Är det ändå klokt att ta liknande sjukdomsspridning på allvar? Ja!
https://www.expressen.se/nyheter/kina-isoleras-fa-blir-friska-fran-coronaviruset/

Dagens stjärna
Håkan Boström, GP. Ja, strukturomvandlingen kopplat till var människor permanent bor kommer att fortsätta. Många orter som ligger mer än cirka 10 mil från en större stad med minst 100.000 invånare kommer i bästa fall bli rekreationsorter. Tills omvandlingen är ett faktum måste vi säkra rimlig samhälls service för de allt färre i huvudsak äldre personer som lever på alla mindre glesbygdsorter runt om i det geografiskt stora Sverige.

”I Tyskland och Frankrike finns postkontoren kvar. Även i mindre städer och byar. Vi hade en gång i tiden också råd med samhällsservice för hela landet – trots att vi var fattigare. Sådant kostar såklart. Det är en prioriteringsfråga. Vi skickar allt färre brev. Man kan rentav av hävda att digitaliseringen gjort brevutdelning onödig. Men många äldre har svårt att hantera datorer. Om inte annat borde en speciallösning för dessa vara möjlig – exempelvis rabatt om man höjer priserna för avlägsna orter. Pakethanteringen följer ett liknande mönster. I storstäderna lönar det sig för butiker att ta över verksamheten - vilket har ökat tillgängligheten - på landsbygden har det ibland blivit tvärtom.”

”Postnords bekymmer är inte bara ännu ett utslag av Maud Olofssons dåliga affärssinne – glöm inte Nuonaffären som kostade skattebetalarna 53 miljarder kronor. Postnords problem är framförallt ett exempel på att Sverige måste inse att viljan att ständigt ligga i framkant när det kommer till effektiviseringar och rationaliseringar också har ett pris – i synnerhet utanför storstäderna. Det priset kan vara värt att betala i många fall - att minska antalet postkontor var i huvudsak försvarbart. Men man kan inte låtsas som att det inte finns en baksida av att driva på rationaliseringar utan att ta hänsyn till hur de slår eller kompensera de som drabbas.”

”Priset för att inte ha tänkt igenom konsekvenserna kan bli mycket högt, högre än man tänkt sig. När den fysiska infrastrukturen i form av postkontor, järnvägskontor, bankkontor och butiker försvinner runt om i landet får det konsekvenser för människors tro på framtiden. Och i takt med det synliga förfallet faller även tilliten till de styrande.”

https://www.gp.se/ledare/när-posten-försvann-1.23326010

Det nya kontraktet

Eget ansvar
Nästan alla i Sverige börjar förstå att det egna ansvaret för sitt eget liv med nödvändighet kommer att öka i Sverige. Det är långt ifrån dåligt eftersom det alltid är klokt att inse att varje vuxen människa primärt har ett eget stort ansvar för sitt eget liv och sitt eget handlande. Samtidigt måste detta "ansvar" ställas i relation till samhällskontraktet som höga skatter och avgifter innebär. Verkligheten i Sverige utvecklas så dåligt, avseende tillgänglighet till vård, skolresultat, grov brottslighet kraftigt ökande försörjningsstödsbehov och så vidare, att allt fler ifrågasätter det höga skatte- och avgiftstrycket. Oavsett riksdagens sammansättning krävs snart ett nytt svenskt samhällskontrakt kopplat till vad vi generellt ska kunna förvänta oss för alla skattepengar. Vi kan inte längre förvänta oss lika mycket som förr för våra skattepengar. Både Karin Pihl, GP, och Lotta Gröning, Expressen, beskriver tydligt att det tidigare samhällskontraktet mellan det offentliga och många enskilda svenskar anses brutet. Vissa kallar det en systemkollaps. Vad kallar du det?

"Enligt en nyligen genomförd studie av Sifo på uppdrag av försäkringsbolaget Bliwa anser 20 procent av alla svenskar att staten har det största ansvaret för ens egen privatekonomi i händelse av sjukdom eller arbetslöshet. Åtta av tio säger att de inte har så bra koll på vilken ersättning de har rätt till. Endast hälften av de tillfrågade säger att de har en så pass god ekonomi att de klarar av en längre sjukskrivning. Det är lätt att förstå den här inställningen. Sverige är ett högskatteland och vi förväntar oss att få välfärd för skattekronorna. Och visst är välfärden bra i Sverige. Men blickar man framåt finns skäl att ta ett större ansvar för den egna privatekonomin.
Ersättningarna i trygghetssystemen har relativt sett minskat under hela 2000-talet. Utöver inkomstskatt betalar arbetsgivarna sociala avgifter, som ligger på en tredjedel av lönen. Dessa avgifter är tänka att användas till sociala försäkringar som nyttjas vid exempelvis arbetslöshet och föräldraskap."

"Den offentliga välfärden utmanas också av rent sociologiska förändringar. För att upprätthålla ett system som bygger på solidaritet och höga skatter måste det finnas en legitimitet hos de som betalar. I den debattartikel i Dagens Industri varnar statsvetarprofessorn Tommy Möller att den av invandringen orsakade demografiska förändringen som Sverige genomgått under 2000-talet kan utmana den svenska välfärdsmodellen. ”Om inte integrationen av de nyanlända lyckas bättre riskerar i förlängningen det sociala kitt som gör ett demokratiskt välfärdssamhälle av vår typ möjligt att vittra sönder”, skriver han. Det kanske tycks drastiskt uttryckt. Men det är ändå empiriskt belagt att en lägre upplevelse av gemenskap i ett samhälle försvårar ekonomisk omfördelning."

"Ytterligare ett hot mot legitimiteten är den omfattande brottsligheten som riktar sig mot välfärdsstaten. Bidragsfusk och annan kriminalitet som mjölkar Försäkringskassan, Migrationsverket, CSN och Pensionsmyndigheten på pengar kommer enligt en uppskattning att uppgå till 275 miljarder (!) mellan 2018 och 2030. Vem vill betala in till ett system som läcker som ett såll till kriminella?"

https://www.gp.se/ledare/kan-vi-r%C3%A4kna-med-att-staten-fixar-v%C3%A5r-v%C3%A4lf%C3%A4rd-1.22053546
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/nu-kollapsar-valfarden-runtom-i-sverige/

Dagens besvikelse
Ledande beslutsfattare som inte är professionella nog att vara sakliga, faktabaserade och respektfulla i sin argumentation. Ann-Charlotte Marteus, Expressen, förpackar nedan ett exempel på hur korkade många av dagens "debatter" har blivit. Hon avslutar artikeln med att hon börjar förstå varför dagens regering är så usel när det är känslor och inte logik och fakta som får styra Sverige i nuläget.

"Det är ett märkligt svar, i flera avseenden. Men det mest slående är att Hanif Bali gör ett påstående kopplat till en teori - och att Strandhäll svarar med känslor och fördömanden. Tillspetsat så säger Hanif Bali: ”Män har mer sex än kvinnor” och Annika Strandhäll svarar: ”Hur understår du dig, din usla sexist!” Fast det var lite mer komplicerat än så. Bali tycks luta sig mot teorin att människan är programmerad att sprida sitt DNA på bästa sätt men att män och kvinnor har olika strategier på grund av sin biologi. Män har exempelvis gränslöst med spermier och riskerar ingen graviditet, därför kan de tänka kvantitet före kvalitet i sitt sexliv. Kvinnor har ett begränsat antal äggceller och ska dessutom husera mannens DNA i sin kropp i nio månader samt investera tid och bröstmjölk i slutprodukten. De bör tänka på kvaliteten hos spermaägaren." 

"Dessvärre har det blivit en sjuka i debatten att bemöta argument med moraliska fördömanden i stället för motargument. Som om fakta i sig kan vara onda och den som lyfter fram dem måste vara ondskefull."
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/vad-sager-ilskan-mot-hanif-bali-om-lofvens-regering/

Dagens stjärna
Widar Andersson. Andersson är en klok socialdemokrat. Läs hans ledarartikel nedan, den talar sitt eget tydliga språk. Sveriges invånare är blåsta av en dysfunktionell riksdag.

"I programmet angav S att Sverige - givet vår lands storlek - framöver inte klarar av att ta emot mer än 14 000 asylsökanden per år.  Jag nämner inte detta för att ironisera över hur de faktiska siffrorna ser ut, utan framförallt för att erinra om att kunskaperna om invandringens samhällspåverkande konsekvenser givetvis finns i ledningarna för alla seriösa politiska partier- Det är de politiska låsningarna i riksdagen som är orsaken till att Sverige fortfarande beviljar långt över 100 000 uppehållstillstånd per år. Det är nästan 40 år sedan antalet uppehållstillstånd låg på nivåer runt den socialdemokratiska målbilden på cirka 14 000."

"I en artikel på DN Debatt (5 januari) klargjorde de erkänt beprövade nationalekonomiprofessorerna Assar Lindbeck och Mats Persson hur landet ligger. Det är enligt Lindbeck och Persson tre faktorer som avgör varför invandring är gynnsamt för vissa länder men ogynnsamt för andra: Invandringens omfattning, invandringens sammansättning och mottagarlandets "förmåga att ta emot invandrarna på ett meningsfullt sätt." Assar Lindbeck och Mats Persson konstaterar att "tyvärr är dessa faktorer långt ifrån gynnsamma för Sveriges del."

"När det gäller Sveriges förmåga att ta emot invandrarna på "ett meningsfullt sätt" är professorerna mycket kritiska. Bostadsmarknaden "tvingar nyanlända att tränga ihop sig med andra invandrarfamiljer i så kallade ”särskilt utsatta områden” medan läget på arbetsmarknaden är sådant att Sverige  "näst efter krisländerna Grekland och Spanien, har den högsta arbetslösheten bland invandrade män."

Läget är allvarligt. De politiska låsningarna behöver bändas upp. Sverige behöver en socialdemokrati som genomför sitt program från 2018." 

https://mobil.folkbladet.se/opinion/politiska-lasningar-som-skadar-vart-land-om6451314.aspx

Demokratiproblem

Vilja att tjäna
Är det ett problem för vår demokrati att vi 1970 hade runt 1,3 miljoner partianslutna till riksdagspartier och 2019 i bästa fall har runt 250 tusen som betalar en partimedlemsavgift? Så sent som på 80-talet var cirka 23% av väljarkåren med i ett parti. Och år 2019 är knappt 2,3% av väljarkåren med i ett riksdagsparti. Är det ett problem att vi inte direkt väljer enskilda företrädare till nyckelpositioner, utan att det är partier som väljs? Det största problemet med dagens demokrati är att allt för få av invånarna som har rätt kompetens för att tjäna oss invånare vill tjäna oss. Otidsenliga arbetsmetoder och risker för att oskyldigt och offentligt ”kölhalas” av politiska motståndare är stora hinder. Det är få som pallar det negativa trycket när dreven går. Oavsett om det är falska drev eller ej. Politik handlar i grunden om makt och kampen om makten har alltid varit hård.

Sakine Madon, UNT, skriver läsvärt om problemen med att vi har allt färre som vill, eller klarar av att fullfölja, tjäna folket som politiker i en demokratisk församling. Personligen tycker jag att de som saknar mycket goda argument för att de inte väl fullföljer sina plikter som förtroendevalda är mycket svekfulla mot sina väljare. Det är helt enkelt uselt av dem. Det finns inget finare i livet än att vara en bra förälder, en god vän och en ansvarsfull företrädare för en del av jordens befolkning. Det är ett stort och viktigt hedersuppdrag som man ska ta på största allvar.

"P4 Uppland rapporterar 30/12 att 33 kommunpolitiker i Uppsala län har hoppat av sedan valet 2018. De tomma stolarna skadar demokratin. I Heby har så många som nio ledamöter, varav tre från Sverigedemokraterna, hoppat av. Just Sverigedemokraterna, där för övrigt partiets ordförande i länet Simon Alm varit avstängd sedan ett tag, sticker ut som parti."

"Henrik Oscarsson, professor i valforskning vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet, kallar med rätta de många tomma stolarna för ett demokratiproblem (SVT 15/6 2018). Väljarna delegerar sin makt vid valurnorna och förväntar sig bli representerade i exempelvis nämnder och kommunfullmäktige. Seriösa partier gör därför bäst i att ta frågan på allvar. Informerar man tillräckligt om vad ett politiskt uppdrag innebär, i mötet med nya partimedlemmar? Gör man någon bakgrundskoll på sina kandidater? Samtidigt ligger ansvaret inte bara på partierna. Vi får delvis de politiker vi förtjänar. Olle Wästberg och Daniel Lindvall, som haft ledande poster i den statliga demokratiutredningen, har uppmärksammat att antalet förtroendevalda blivit mycket färre sedan 1950-talet. Trots de färre uppdragen har alltså partierna svårt att locka till sig intresserade. Ett partipolitiskt engagemang ses inte längre som lika självklart. Läsa tjocka luntor nämndehandlingar på fritiden, när man med ett knapptryck kan manifestera en politisk åsikt på Facebook?"

https://www.unt.se/nyheter/de-tomma-stolarna-ar-ett-demokratiproblem-5483873.aspx

Dagens besvikelse
EU är för byråkratiskt och är dessutom inte tillräckligt demokratiskt. Lite deppig blir jag över att Storbritannien snart lämnar EU och Sverige blir kvar med till exempel ett ännu starkare Frankrike som vill toppstyra ännu mer. Europas konkurrenskraft stärks inte genom mer centralisering. Per Wirténs artikel nedan om EU är läsvärd.

”De förklarar hur politiken runt euron förvandlats till ett av EU:s tyngsta maktcentrum i form av ett strängt teknokratstyrt regelverk, där grunddragen i euroländernas ekonomiska politik läggs fast utan inflytande från varken det folkvalda Europaparlamentet eller medlemsländernas egna parlament, och med konsekvenser för hela EU. Systemet kallas ”Den europeiska planeringsterminen”. T–Dems poäng är att den både behöver demokratiseras och få en annan politisk inriktning.”

”Huvudpoängen i ”How to democratize Europe” är att Planeringsterminen måste sättas under demokratisk debatt och kontroll.

”Att Kommissionens nya ordförande inte utsågs via Europavalets spetskandidater, utan genom det gamla stormaktsmyglet, är ett synbart exempel på hur demokratin rullats tillbaka. Varför finns det inga kritiska diskussioner i Sverige om de här förändringarna, om vad som hänt efter eurokrisens nära döden-upplevelse? Det är en olöst gåta varför så många svenska demokrater blir demokratifientliga så snart någon i rummet viskar EU. ”Suveränitetsbarriären” behöver passeras om demokratin ska överleva.”

https://www.expressen.se/kultur/ide/eus-kris-ar-varre-an-nagon-tror/

Dagens stjärna
Malcom Kyeyune. Jag är övertygad om att det återigen kommer att bli någon form av tydlig klasskamp i vårt samhälle. Mellan dem med stora tillgångar och dem med få. Mellan dem som i digitala AI, robotik och 3D printing tider är attraktiva på arbetsmarknaden och dem som lever på låg ”medborgarlön” eller låga löner för ”enkla” jobb. Det blir intressant att följa hur partier framöver ska förhålla sig till denna nya verklighet. Jag delar Kyeyunes analys att många partier idag har "bytt ut" sina gamla väljare mot nya. Inte minst vänsterns "stadselitister" är intressanta....
https://www.gp.se/ledare/kulturkriget-handlar-om-klass-1.22176084