Visionärer som vill något

Var tog de vägen?

PG är död. Bland våra under 30 år är det få som vet vem han var. Även om han var född med guldsked och tog över VD roller efter pappa och svärfar var han länge en skicklig maktspelare och visionär. Maktspelet hade han säkert lärt av britterna som länge var duktiga på att härska genom att söndra. Det visionära var nog en kombination av personlighet och hans träning inom JCI. Kopplat till JCI fick jag möjlighet att träffa honom några gånger. Jag upplevde honom mest som överklassdryg, extremt rökande med en mycket nasal röst. Men även under de få möten jag hade med honom var hans visionära förmåga tydlig. 

Vilka visionärer har vi idag bland våra större företagsledare? De vi kanske har, men som inte alls engagerar sig i helheter som Curt Nicolin och PG Gyllenhammar, är Daniel Ek (Spotify) och Sebastian Siematkowski (Klarna). Jag saknar färgstarka industriledare som också lägger sig i samhällsdebatten! Sverige skulle må bättre om vi hade någon variant av en energisprutande, vildhjärna och doer som Elon Musk! Jag efterlyser en sådan näringslivsprofil! Det måste vara någon som byggt något mer avancerat och som lyckats etablera sig utanför Norden. 

PG tog först över som VD efter pappa i försäkringsbolaget Skandia. Därefter tog han över VOLVO efter svärfar. Han fick billigt köpa Hasselblads stora fastighet på Råö. Som alla andra kommer att bli är han nu död. Tänk om han hade fått igenom sin oljeaffär med Norge! Den affären var uppenbarligen för visionär för flera av de andra maktspelarna i Sverige. Eller misslyckades PGs maktspel den gången för att andra starka maktkrafter i landet Sverige insåg att då hade det dåvarande investmentbolaget VOLVO blivit för mäktigt….

”Pehr G. Gyllenhammar, född 1935, var både en annorlunda företagsledare och en man av sin patriarkaliska tid. Allt på en gång. Han tvekade aldrig om sin bördsrätt att styra Sveriges största företag, Volvo, och berättade gärna om hur illa det blev efter att han tvingades lämna sin post som styrelseordförande den där kvällen den 2 december 1993.”

https://www.di.se/nyheter/det-stod-ett-skimmer-over-pg-gyllenhammars-dagar/

AI kommer snabbt att förändra den verklighet vi idag känner. På väldigt många sätt till det bättre. AI utnyttjas redan på många sätt kopplat till allt vi använder i våra liv. Mycket mer kommer. Men AI kommer inte att hjälpa oss med allt. Bland annat kommer AI inte vara de entreprenörer, intraprenörer och vetenskapliga upptäcktsresande som formar vår framtid. AI kommer inte heller att ersätta dem av oss med visionär förmåga. Nedan artikel i Harward Business Review är mycket  läsvärd. 

”Decisions are not merely exercises in data aggregation and algorithmic analysis. They necessarily involve many additional nuanced elements, such as selecting trustworthy data sources, employing imagination to envision possibilities beyond available facts, and judging the feasibility of solutions. These are areas where humans have innate advantages over machines. Crucially, these involve implicit and often untrained human capabilities.”

”Consider the case of Kodak and Fuji. Both companies had access to the same data indicating the rise of digital photography, and they evaluated it subject to the same objectives of maximizing growth and profitability. Still, they came to different decisions: Kodak doubled down on its analog products, while Fuji diversified, investing in digital technologies and pursuing other options like cosmetics, which collectively were sufficient to ensure its survival. The same data inspired yet another decision for Sony, which, as a challenger in the market, saw the rise digital photography as an opportunity worth embracing.”

https://hbr.org/2024/12/the-irreplaceable-value-of-human-decision-making-in-the-age-of-ai?ab=HP-hero-featured-text-1

Efterlysning! Var finns du svenska entreprenör som är den samhällsengagerade visionär vi behöver? Du som har ”fuck you” pengarna och både kan visualisera framtidshopp och kalla en spade för en spade! Du behövs i dagens Sverige. Och det är inte en ”riskkapitalist”, de är för kortsiktiga. 

Leif Östling är väl den enda framgångsrika företagsledaren som brytt sig och offentligt vågat kalla en spade för en spade. ”Fuck you” pengar har han sedan länge. Om han väntade länge med att göra sin röst hörd för att hans ägare inte tillät det vet jag inte. Bättre sent än aldrig. 

https://www.skattenytta.se/

Den vackraste sporten

Ett lag fullt av divor som kan prestera ihop

Fotboll är den vackraste sporten tycker jag. Den är vacker på många sätt. Spelsystemet, farten och priset när lagledaren inte lyckas få många divor att prestera som ett lag. Ett lag där divorna ändå får utrymme att glänsa utan att det går ut över lagets förmåga att gemensamt prestera. Som metafor för vilken organisation som helst är fotbollen fantastisk. Och ledarskapets betydelse blir extremt tydlig. Inför öppen ridå får vi se vilka lagledare som lyckas sätta ihop fungerande lag och vilka spelare som klarar av att låta laget gå före jaget. Fotbollen är vacker när den spelas på högsta nivå. När man varit på en match på den högsta nivån vet man också hur enormt snabbt spelet är. 

Idrott, inte minst fotboll, är storpolitik. Hur mycket man än påstår annat görs fotbollen och andra idrotter till pusselbitar i kamper mellan länder och tjänar som egotrippar för extremt rika att äga. Att idrottarna försöker stå utanför politiken är klokt. Samtidigt håller jag med David Lagerkrantz som skriver en krönika i Expressen nedan om Mbappé som tar ställning för tolerans och öppenhet. Den som tror på demokrati och rimlig jämlikhet får börja inse att vi är i en farlig tid.

”Kylian Mbappé, min hjälte, må ditt näsben läka snabbt. Du ger fotbollen ny glans och då tänker jag inte på din virtuositet på plan.”

””Vi ser att extremismen knackar på dörren till makten, men vi har själva makten att forma vårt lands framtid”, sa han. Orden formulerades strax innan han gick ut på plan i matchen mot Österrike, och uttalades med anledning av det förestående franska nyvalet som Macron utlyst sedan det främlingsfientliga och Kremlkramande partiet Nationell samling rusat i EU-valet. Kylian Mbappé uppmanade unga att rösta och engagera sig för människors lika värde, och för mig blev det inte bara till ett kraftfullt inlägg i en värld där vårt statsskick hotas av auktoritära krafter, och freden i Europa hänger på att vi stöttar Ukraina.”

 https://www.expressen.se/kronikorer/david-lagercrantz/mbappe-ar-inte-som-zlatan-och-de-andra/

Ledarskap

Ledare över ledare

I våra skolor är rektorerna chefer med mycket ansvar och makt givet dem via Skollagar. Det är myndigheten Skolverket som sätter i princip övriga spelregler för skolan. Det är myndigheten Skolinspektionen som ska ansvara för kontrollen av hur enskilda skolor sköts. Dessutom är det på statliga universitet som lärare utbildas. Skolan är på väldigt många sätt statligt styrd. Det är fakta. Utöver ovan stora statliga styrning plågas Skolan ständigt av politiska tillfälliga riktade statsbidrag. Rektorernas viktigaste uppgift är att vara ledare över de pedagogiska ledarna, lärarna. Hur det ledarskapet utövas har avgörande betydelse för hur bra en skola fungerar. Anna-Karin Wyndhamn, GP, skriver läsvärt om den floskeltyngda skolan. Och en skola som precis som all annan kommunal verksamhet tyngs ner av allt mer personal som inte direkt utför kärnuppdrag.

”Under den gångna hösten har både lärare, rektorer och föräldrar uttryckt oro över konsekvenserna av de åtgärder som är nödvändiga på grund av underskott i grundskolenämnden. Som förälder i staden har jag därför mottagit brev som meddelar anställnings- och vikariestopp, liksom en rad andra beslut som direkt försämrar skolvardagen. I skrivande stund tar sig skolpersonal igenom slutfasen av terminen genom att trolla med knäna för att reducera håltimmar, fylla uppkomna vakanser med befintlig personal och täcka upp för förlorade stödfunktioner.”

”Tiderna är tuffa för nästan alla, det är inte det. Det är glappet mellan skolverkligheten och framställningen av den som söker mig. På grundskoleförvaltningens hemsida får man följa med på en förändringsresa mot framtiden. Den görs per cykel. I en tecknad film tas tittaren med på förvaltningens färd ”mot tydligare ansvar, styrning och ledning”. Berättarrösten konstaterar ”med stolthet” att ”vi kommit en bra bit på vägen”. Framgången beror på att ”vi är en förvaltning som jobbar målinriktat för stadens elever.” Förvaltningen själv tycks leva i stark övertygelse om egen välgång.”

”Men visst har det hänt mycket på de fem år som grundskoleförvaltningen funnits och varit ute och cyklat. Ingen kan säga annat. En klar förändring är exempelvis antalet kommunikatörer. Vid starten var de åtta. Nu är de fjorton.”

https://www.gp.se/ledare/lärarna-behöver-inte-fler-floskler-från-kommunen-1.115745529

https://www.skolverket.se/om-oss/var-verksamhet/det-har-gor-skolverket

https://www.skolinspektionen.se/

https://www.uu.se/utbildning/valja-utbildning/undervisning-pedagogik-och-larande/bli-larare

I den verkliga världen är det med andra ord staten som på väldigt många sätt ansvarar för och styr skolan och dess innehåll. Vad gör då en kommun kopplat till skolan? Över hälften av Uppsala kommuns budget går till skolan. Kommunen styr över hur dessa pengar fördelas mellan de skolor som ska leverera i enlighet med statens regleringar. Hur dessa pengar styrs ger stora lokala möjligheter att rikta pengar på ett sätt som bäst möter lokala verkligheter. Verkligheter i form av elevunderlagets socioekonomiska förutsättningar, lokal kultur och lokal arbetsmarknad. Kommunen anställer och avskedar också skolledare. Det är i praktiken den stora kommunala makten som en Utbildningsnämnd har. Att tillsätta och avsätta skolans chefer är en huvuduppgift. Det är en viktig makt som ska nyttjas klokt och ständigt. Som jag skrivit förr är de viktigaste måtten på en skolledares skicklighet förädlingsvärdet och medarbetartrivseln. 

Rektorerna har en mycket viktig roll i arbetet att få skolorna att bli trygga och väl fungerande arbetsmiljöer för elever och lärare. De måste engagera sig i det trygghetsskapande nolltoleransarbetet mot brott. Tills skolan fungerar bättre anser jag att de enda mått våra viktiga rektorer ska mätas på är förädlingsvärde, medarbetartrivsel, tryggheten och att de klarar arbetet inom givna ekonomiska ramar. Vad tycker du? Det är på tok för mycket annat som belastar rektorerna idag. Nedan beskriver Skolverket rektorns huvudsakliga lagstadgade ansvar.

”Det är rektorn som leder och samordnar det pedagogiska arbetet på förskolan eller skolan.”

https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/rektorns-ansvar

Felaktig historiebeskrivning

Sakpolitik och det möjligas konst, inget annat

Och i Uppsala sprider UNTs ledarskribent nedan provocerande lögner. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är ett demokratiskt parti och har i god demokratisk anda låtit medlemmar och partistyrelse göra vägval framåt utifrån partiets sakpolitik och möjligheter att påverka. Inget annat. Och om Liberalerna inte valde bort Allianssamarbetet 2018 för att de ogillade beroendet av SD utan för att Ls dåvarande kommunalråd skulle få bli förste vice ordförande i kommunstyrelsen är det skandal. Om det skriver Rudström inget. Och jag fick inga ”fina poster i kommunstyrelsen”. UP var bara intresserade av tillgång till kommunstyrelsen, vilket ”Alliansen” inte erbjöd. Det är mycket värdefullt för att hinna förbereda ärenden inför möten med kommunfullmäktige. UP ville som oppositionsparti axla viktiga uppdrag som inte ska drivas utifrån partipolitik utan utifrån bolagsordning, ägardirektiv och riktade uppdrag i kommunens årliga dokument ”Mål och budget”. Därför axlade UP ordförandeuppdraget i Uppsala stadshus AB (moderbolag till kommunens alla bolag) och i Näringslivsrådet.

UP försökte få replikera på Rudströms ledarartikel publicerad den 11/9 2023. Det gick inte för sig. Nedan UPs önskade replik.

I början av oktober 2022 hade partier som var för spårvägsprojektet fått 44 av kommunfullmäktiges 81 röster. Då fanns med andra ord ett stöd för spårväg. När Liberalerna ändrade sig i en egen motion mot spårväg fanns en ny majoritet mot spårväg i kommunfullmäktige. Före Liberalernas lappkast, att inte rösta för sin egen motion i kommunfullmäktige den 19/6 2023, fanns alltså en majoritet mot spårväg. Så den frågan var egentligen avförd från dagordningen. Det fanns alltså en kommunal chans att stoppa spårvägsprojektet. UP trodde aldrig Liberalerna än en gång skulle svika sitt samarbete med M, C och KD. Det gjorde de.

UP låtsas inte om något i politiken. Fakta är att UP, i opposition, levererar på mycket av det vi gett löften om till våra väljare. I ljuset av att motionen mot spårväg och för BRT (Bus Rapid Transfer) skulle behandlas i kommunfullmäktige valde vi att byta folkomröstningsfrågan till ett större perspektiv och en fråga som kommunen helt bestämmer om själv.

UP har en ersättarplats i kommunstyrelsen. Ordförandeskapet i Uppsala Stadshus AB och Näringslivsrådet är fokuserat på att sköta kommunens balansräkning samt att politiskt oberoende bidra till ett stärkt lokalt näringsliv. Politiskt är UP inte blockorienterade. Politiskt är UP helt sakpolitiskt inriktade. Politiskt är UP 100 procent fokuserade på Uppsalabornas bästa.

Jag tycker Rudström ska läsa på UPs politiska program. Det finns mycket där som han också kan hitta i det Mål och budgetdokument som minoritetsstyret fått framröstat. Då fanns inte specifika spårvägspengar med enligt överenskommelse. Däremot budget för att jobba vidare med planer för hur kapacitetsstarkare kollektivtrafik ska få bättre framkomlighet. Minskade administrativa kostnader finns med, UP vill mycket mer. Bomässa för 100-tals miljoner är struken. Invånarinflytandet ska stärkas. Innovationsarbetet ska växlas upp. Uppsala ska bli mer företagarvänligt. Och så vidare. Rudström är väl sur över Liberalernas nationella opinionssiffror, 2,6 procent! Lika mycket som UP fick i kommunvalet. Men till riksdagen krävs 4 procent. 

https://demoskop.se/valjarbarometer-september-2023/

”Elva månader senare verkar det som om Stefan Hanna förlorat det mesta av vad han lovat sina väljare. Redan i februari kom man till insikt om idén om att folkomrösta om spårväg var sällsynt usel. Regionen hade syrligt påpekat att de kommunala krumbukterna drog ut för mycket på tiden, att det var dags att börja beställa depåer och spårvagnar snart, om det nu är spårväg man ska ha och om man ska kunna få det statliga stöd man räknat med. Syrligt, som sagt.”

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/person-fore-politik-i-de-senaste-uppsalavalen/lq0ezv8j

Jag förstår frustrationen hos många som bor i de sydöstra stadsdelarna av Uppsala och i Sunnersta. Det är UP som på allvar utmanat de befintligt planerna. Det tycks extremt svårt för många som borde vara insatta att förstå. De vill nog inte förstå. Trots allt jobb UP gör fick vi 2022 endast 2,6 procent av rösterna. Tänk att det ska vara så svårt att fatta vilka som styr i Region Uppsala. Tänk att det ska vara så svårt att fatta att det bara är UP i dagens kommunfullmäktige som aldrig röstat ja till det nuvarande Fyrspårsavtslet. Och jag, Stefan Hanna, röstade tidigare nej till Fyrspårsavtalet då jag inte anser att kommunen i ett avtal ska släppa planmonopolet. Centerpartiet i Region Uppsala röstade ja till Fyrspårsavtalet. Dagens UNT debattartikel nedan. Hade UP själva kunnat bestämma hade ”Uppsala stad” ersatts med ”södra Uppsala stads stadsdelar” och i alternativen JA och NEJ hade vi angett ett spann på antal bostäder som beroende av utfallet i folkomröstningen i planerna kan flyttas. Debattartikeln skulle nästan kunna vara skriven av UP. 

”När så till sist medborgarna äntligen ska få vara med och besluta om framtiden för Uppsalas stadsutveckling så är frågan så urvattnat formulerat att syftet blir uppenbart att kommunledningens avsikt är att fortsätta som en ångvält med den massiva exploateringen av betongstaden i sydöstra Uppsala.”

”I dag finns det omkring 4000 bostäder i området, målet är 21 500 nya bostäder. Det skulle ge samma befolkningsmängd som Sundsvall på sju gånger mindre yta. Viktiga natur- och fritidsområden hotas, karaktären på Linnés Sävja och Fyrisån förändras för alltid. Brobygget över Fyrisån och spårvägen hotar framtida vattenförsörjning samtidigt som de ekonomiska beräkningarna kring spårvägen framstår alltmer som glädjekalkyler som kommer att drabba samtliga kommuninvånare i generationer. Notan, med dagens ränteläge, kommer att behöva betalas av kommande generationer.”

https://unt.se/debatt/artikel/radikala-forslaget-lat-sodra-uppsala-rosta-om-att-lamna-kommunen/r37pk0xl

Även Karl Rydå, UNTs ledarsida, tillhör dem som inte tycker att Uppsalaborna bättre ska få förstå vilka byggplaner som finns och ges en chans att påverka hur den nya övergripande planen för Uppsalas utbyggnad blir. Det tycker UP!

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/trots-forslag-om-andring-folkomrostningen-borde-anda-skrotas/l7e0z20j

Ledarskapets betydelse

Vem blir ny VD för VOLVO?

Nästan oavsett vem du är finns alltid människor som tycker du är bra eller dålig. De flesta tycker inget alls. Oavsett vad det gäller för sammanhang behövs ledare, i det lilla och i det stora. Vissa personer är både engagerade och tillräckligt kompetenta för att klara krävande ledarroller. Andra personer är engagerade och sugna men definitivt inte kompetenta för uppgiften. Ibland inom politiken får människor med rimliga meriter uppdraget. Ibland får inkompetenta uppdraget. För invånarna eller aktieägarna går det illa när inkompetens och ansvarslöshet får råda. För mig obegripligt när det tillåts vara så. Väljarna avgör och får stå för sina val. 

Inom näringslivet är det ingen som blir VD för ett större företag utan tillräckliga meriter. I de meriterna inkluderas ledarförmåga. VOLVOs VD, yngre än mig, Martin Lundstedt vill bli ersatt av någon ny som orkar driva VOLVO mot fortsatta framgångar. Lundstedt är skolad civilingenjör på Chalmers, fostrades industriellt inom Scania och har gjort en mycket imponerande insats på VOLVO. Jag lyfter på hatten för hans insatser. Du tror väl inte att han undgått kritik för både det ena och det andra under sina år som VD. Den med ledartröja på måste tåla kritik. 

Personligen är jag väl ledarerfaren. Både inom näringslivet, föreningslivet och inom politiken. Demokratiskt är jag för en nytändning av demokratin och att invånarnas röst ska väga tyngre i stora vägvalsfrågor. Processen som ledde fram till att alla partier, representerade i Regionfullmäktige, ställde sig bakom Fyrspårsavtalet var enligt mig demokratiskt vidrig. Och att fortsätta dessa planer när förutsättningarna kraftigt ändrats är ansvarslöst och kommer att kosta dem som bor kvar i Uppsala kommun och Region Uppsala massor. Bland annat i kraftigt höjda skatter ifrån redan höga nivåer. Vansinnigt. Ansvarslöst. Och så är det, ansvarslöst.

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/nu-far-uppsalaborna-tycka-till-om-kommunens-byggplaner/r22q1o3r

Det kanske är dags att ställa upp som ny VD för VOLVO om Ericssons tidigare VD Carl-Henrik Svanberg ringer och frågar.... Varför inte, jag brinner för att Sverige i framtiden ska vara konkurrenskraftigt och i det spelet är VOLVO fortsatt viktigt. Det finns många sätt att försöka bidra till att just vi som bor i Uppsala och övriga Sverige kan få en välmående framtid. Politiken kan inte få annat än F i betyg de senaste åren. Och väljarna har hittills inte visat sitt missnöje på andra sätt än att rösta på SD. Priset för det politiska misslyckandet får vi alla betala. 

I Uppsala fortsätter vissa häckla mig och UP för att vi efter valet släppte fram det minst sämsta alternativet. Och utan att media korrigerar påståenden att kommunen bestämmer över regionens kollektivtrafik fortsätter dessa lögner att spridas. Hur mycket får ett engagemang för invånarnas bästa känslomässigt kosta?  Var går gränsen för när man tycker idioti får råda och som man inte vill förknippas med? 

Att sluta kämpa för något bättre känns oacceptabelt. Det kan göras på många sätt. I Uppsala är det vansinnigt att samtliga partier ställde sig bakom extremt dyra byggplaner och en spårvagnslösning i Uppsala! De som kan har alltid möjlighet att flytta till någon mer välskött kommun och region. Och sura kristdemokrater tror att UP är så barnsligt och oprofessionella och låter personkemi påverka våra ställningstaganden. UP är vare sig ”höger” eller ”vänster”, det är UPs erbjudande. UP väljer det alternativ som ger mest påverkansmöjligheter. Fram tills att Liberalerna återigen bekände färg och gjorde upp med V, MP och S fanns en stor möjlighet att bygga ut Uppsala klokare. Liberalerna har hela tiden varit för spårväg och extrembygge i de södraste delarna av Uppsala. Korkat.  

https://unt.se/replik/artikel/fel-att-gora-min-kritik-till-en-konsfraga/lq85z3pl

   

Senfärdighetens ledare

Inga ledare

Vi har ledarkris i Sveriges demokratiska system. Behovet av demokratiska reformer är akut. Att politiken är så oförmögen att tidigt ta i och lösa tydliga växande problem handlar väl inte bara om att många ledande politiker saknar praktisk riktig arbetslivserfarenhet? Det handlar väl om att det blivit svårt att få tillräckligt handlingskraftiga majoriteter som också kan hållas ansvariga för sina beslut? Vad vill Socialdemokraterna att Sverige ska vara om 30 år?Vad vill Moderaterna att Sverige ska vara om 30 år? Vad vill Sverigedemokraterna att Sverige ska vara om 30 år? Och hur anser dessa partier att landet kan hamna där, vilka reformer krävs för att ha en chans att landa där? Ledare går före och visar vägen, och ägnar mycket tid åt att putta på i rätt riktning. Vilken är vägen? Var är reformförslagen som ”puttar på”?

Det som stör mig mest i svensk politik är bristen på respektfulla och djupa debatter mellan politiska partier. De är för ytliga och bättre metoder för att både styre och opposition i offentlighetens ljus ska problemlösa krävs.

Vem skrev nyligen följande:

”När justitieminister Gunnar Strömmer (M) slår fast att det inte är rimligt att Sverige dras in i andra länders konflikter har han naturligtvis rätt – men att detta ändå sker är samtidigt ett direkt resultat av den migrations- och integrationspolitik som under decennier bedrivits av politiker från höger till vänster.”

Debattören Henrik Jönsson, GP, skriver läsvärt om att Sverige idag saknar tillräckligt livserfarna med ledarförmåga i det politiska skrået. 

”Enligt Cambridges ordlista beskriver det engelska idiomet “reality check” en omvälvande händelse som får en person att förhålla sig till fakta i stället för till sina egna åsikter, idéer och övertygelser.”

”Ändå fortsätter svensk politik att präglas av en ovilja att förhålla sig till verkligheten, där idealistiska förhoppningar inte överges förrän problemen vuxit sig så stora att de inte längre kan ignoreras.”

”Dessa ständiga omläggningar i elfte timmen innebär inte bara att politiker accepterar ett högt pris för att försvara sin egen ideologiska fåfänga – det skapar även ett demokratiskt underskott där medborgarna berövas möjligheten att transparent följa resonemangen och bilda sig välgrundade åsikter i olika frågor.”

” Oviljan att diskutera de komplexa kulturkrockar som uppstår i samband med en expansiv migration från auktoritära teokratier gör till exempel både frågan om koranbränningar och olika grupperingars allt frekventare sammandrabbningar obegripliga för väljarna.”

”När justitieminister Gunnar Strömmer (M) slår fast att det inte är rimligt att Sverige dras in i andra länders konflikter har han naturligtvis rätt – men att detta ändå sker är samtidigt ett direkt resultat av den migrations- och integrationspolitik som under decennier bedrivits av politiker från höger till vänster. På samma sätt blir både energi- och klimatfrågan obegriplig när man kräver elektrifiering, och samtidigt stänger ner kärnreaktorer – för att sedan helvända och ställa sig bakom kärnkraften när omfattande effektbristplötsligt visar sig vara nära förestående.”

”Sverige är i skriande behov av ett mer transparent och långsiktigt ledarskap, där partierna öppet debatterar både konsekvenser och prioriteringar även i ideologiskt känsliga frågor. Detta krävs för att beslut ska kunna förankras demokratiskt, i stället för att baseras på idealistiska förhoppningar om allt från “kompetensregn” till föreställningen att man i Norrland ska kunna tillverka grönt stål med propellerdrift.”

https://www.gp.se/ledare/sverige-behöver-en-rejäl-reality-check-1.107302626

Karl XII förde inte Sverige mot framgångar. Var han för ung och oerfaren för den makt han hade? Sannolikt. Livets år har stor betydelse för människor som har stora och komplexa ledaruppdrag med gott om maktkamper. Hur tycker du Sverige leds nu? Tror du Sverige måste få till en konkret och omfattande integrationsmetod med särskilt fokus på inkludering av invandrare från en mycket annorlunda kultur än den svenska? Det är jag säker på behövs. 

Patrik Kronqvist uttrycker mycket klokt i nedan efterlysning efter bättre politiska ledare. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder de ”tråkiga” och erfarna politiker Kronqvist tycker väljarna ska rösta på. Så länge det finns bra politiska alternativ får invånare som inte röstar på dem skylla sig själva när lokalsamhället utvecklas dåligt. 

”Men inget block kan slå sig för bröstet. Frågan har misskötts länge och under både blåa och röda regeringar. Få har tagit denna trista fråga på allvar. Ändring nu. Politiker har ett ansvar att tänka bortom nästa mandatperiod och nästa generation.”

”Lokalpolitiker måste också själva mycket noga tänka igenom ny bebyggelse nära hav och vatten.”

”Väljarnas ansvar är att rösta på den allra tråkigaste politiker de kan hitta.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/sokes-sveriges-trakigaste-politiker/

Tråkigt beteende

Dåligt politiskt spel

Jag har sedan ungdomen insett hur viktigt näringslivet och företagandet är för ett samhälles välfärdsbygge. Genom åren har jag både varit egenföretagare, anställd direktör inom större företag och engagerad i ideella föreningar som kämpar för bättre företagsvillkor. Ideellt har jag bland annat varit aktiv inom Näringslivets Framtidsforum, Connect Uppsala, Företagarna Uppsala och Uppsala universitets innovations advisory board. Jag har också aktivt jobbat i företagsstyrelser för att bidra till företagsframgångar. Det är få politiker jag träffat, om någon, med en liknande bakgrund.  

Efter att Utvecklingspartiet demokraterna, UP, bestämde att det var bättre för Uppsala och UP att teckna ett Hållbarhetsavtal med Socialdemokraterna har de politiska förlorarna surat och surat. Att de ägnar energi på att skapa konflikter som inte finns är inte särskilt klokt. I vart fall inte om man vill bidra till ett bättre framtida Uppsala. Jag har sagt det förr, jag säger det igen. I en kommun och region handlar de politiska uppdragen om väldigt många praktiska frågor. Och även om ideologin har betydelse kopplat till budgetprioriteringar är det som skiljer de flesta partier åt småpengar. Det viktigaste för oss invånare när vi röstar lokalt är vilket lag av företrädare ett parti erbjuder och deras viktigaste lokala vallöften, övrigt är av marginell betydelse.

En del av Hållbarhetsavtalet med Socialdemokraterna var att kraftigt förbättra Uppsalas företagsklimat. Metoden för att växla upp detta viktiga arbete var att kopplat till kommunstyrelsen bilda ett Näringslivsråd. Det är med andra ord ett råd med ett operativt uppdrag från kommunstyrelsen, det är inget annat. Rådets uppdrag beskrivs nedan länk. Rådets föreskrifter fastställdes enhälligt av kommunstyrelsen. Det första rådet ska göra är att bemannas upp och att arbeta fram en konkret handlingsplan för att säkra önskade förbättringar. Som en del av bemanningen gick jag ut till några av näringslivsorganisationerna, och andra organisationer med stora nätverk i Uppsala bland företagare, och bad om förslag på kandidater. Jag valdes att leda rådets arbete och tyckte det var naturligt att be så många som möjligt att nominera utifrån en kravprofil. Kravprofilen: Delägare, ledande uppdrag, att bolaget är medlem i kommunen och helst kopplade till fyra fokuserade ”branscher”. Branscher där Uppsala kommun har både en bas av spetsföretag och världsledande forskningsförmåga. 

För mig är Näringslivsrådet en av kommunstyrelsen utsedd styrgrupp som ska bidra till att Uppsala kommun inom några år kraftigt och mätbart förbättrar det lokala företagsklimatet. Genom rådet växlar Kommunstyrelsen ordentligt upp sitt engagemang för att vackra ord ska omsättas i praktiska och framgångsrika handlingar. För den som tycker det är viktigt finns inga konfliktytor. Att skapa sådana konstruerade konflikter kan inte syfta till annat än att förstöra för Uppsala. Läs gärna nedan beslut om formerna för Näringslivsrådet:

https://www.uppsala.se/kommun-och-politik/organisation/ledning/kommunstyrelsen/moten/2022/23-november/15.-inrattande-av-naringslivsradet/

Jag har självklart lärt mig att det finns mycket fult spel inom politiken. Jag har ett antal gånger genom åren varit utsatt för partisters politiska rävspel och olika falangers egenintressen. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket. Att de nu försöker insinuera att jag inte verkar för alla medlemmar i kommunens bästa, i Uppsala, blir jag dock förbannad över. Medlemmar i en kommun är både enskilda invånare och juridiska personer registrerade i en kommun. Det enda skälet till varför jag är politiskt engagerad är för att alla Uppsalabors framtid ska bli mycket positiv. I den framtiden är alla medlemmar glada över att de är en del av Uppsala.

Det finns ingen annan agenda än att göra det som framgår av kommunstyrelsens enhälliga beslut om föreskrifter för Näringslivsrådet. Att flera kvinnor som matchade önskeprofilen bland företagare tackade nej till att nomineras att ingå i rådet var tråkigt. Många har uppmuntrats att bidra med förslag på kandidater. I ett läge fanns 12 företagare nominerade som matchade önskade profiler. Tyvärr då bara två kvinnor. Inga hade valts än, de hade efter nomineringar ställt sig till förfogande. Tack vare den intressanta mediala cirkus som drogs igång finns nu fler nominerade och fler kvinnor som matchar önskad kravprofil. Tyvärr valde några tidigare nominerade med rätt profil att hoppa av då de skarpt ogillade att det viktiga uppdraget politiserades. 

Vissa debattörer tycker till om hur dåligt igångsättandet av Näringslivsrådet är. Inte minst Sakine Madon sjunger i den kören. Tror du de sjöng om hur illa det var när Liberalerna drev på för att ett Upphandlingsråd skulle bildas? Nej. Ja, ja det är som vanligt. Det är bara hårt arbete och resultat som räknas. Jag fokuserar på det hårda arbetet som krävs för att få till förbättringarna. Den som lever får se hur det går. Jag har inte prioriterat min tid för att bidra till Uppsalabornas bästa för att tappa energi av fel skäl.

Näringslivsrådets fokus är till 80 procent på att internt genomföra kommunens egna förbättringsarbete som bidrar till ett bättre företagsklimat. Övriga 20 procent på att externt bidra till ett starkare lokalt näringsliv. Denna ”storm” om Näringslivsrådet visar vilken typ av debattklimat vi fått i Sverige. Den verkliga verkligheten är inte i fokus, allt handlar om narrativ och positioneringar. I den verkliga verkligheten jobbar kommunen med den befintliga handlingsplanen och nu även med det utökade uppdraget. Förbättringsbehovet kräver uppväxlad handling redan nu och det sker. Det nya rådet ska bland annat föreslå kommunstyrelsen en ny handlingsplan eftersom den tidigare faller 2023. Självklart återanvänds mycket av det tidigare om det inte nått sina mål.

"I ett inslag i P4 Uppland (31/2) säger Stefan Hanna att näringslivsrådet kommer att bli "jättelyckat" och "kraftigt förbättra" företagsklimatet i Uppsala. Om det är ännu en tillspetsad meny, på ett ställe som i stället borde ta tag i sin service, blir det garanterat jättemisslyckat."  

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/foretag-behover-inget-symboliskt-naringslivsrad/r93x5q5r

"Enade vi stå, söndrade vi falla". Politik handlar ofta om konflikter om vad som är rätt eller fel att göra. När politiken är enig kan mycket positivt hända. Vad gäller ett förbättrat företagsklimat tycker jag att det nu är ett fantastiskt läge att faktiskt lyckas göra företagsklimatet mycket bättre i Uppsala när inte minst Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är helt inställda på att det måste göras. Näringslivsrådet blir den operativa plattformen för kommunstyrelsens förbättringsarbete. Så enkelt är det.

På vems sida står ledarna

Vem vill ha företrädare som företräder andra intressen än dem de ska företräda?

Tycker du att dina lokalpolitiker ska företräda ditt bästa ur ditt närmaste perspektiv? Tycker du att dina nationella politiska företrädare ska kämpa för de svenska invånarnas bästa? Tycker du att EUs politiska företrädare ska kämpa för de europeiska invånarnas bästa? Tror du att till exempel Kinas eller Vietnamns invånare tycker att deras ledare ska agera på annat sätt? Tycker du att höga skatter är bra?

De allt för få förstår är att höga skatter är uttryck för avlövning av den individuella makten. Höga skatter är uttryck för förmynderi och dåliga nationalekonomiska kunskaper. Du anses inte vuxen och intelligent nog att agera för ditt eget bästa. Det är tveklöst många som inte kan det. Som ofta kanske 80/20 regeln gäller. 80 procent kan det men 20 procent kan det inte. Och vissa tror att det är högre skatter i till exempel Kina än i Sverige, det stämmer inte. De är dock hårdare med att individen har ett stort eget ansvar för sitt välbefinnande. En sak som skatten alltid varit tänkt att finansiera är en väl fungerande militär förmåga mot aggressiva främmande makter. Självklart ska skatterna finansiera en god försvarsförmåga. Väldigt mycket av det dagens skatter och statliga avgifter går till kan dock ifrågasättas.

Vad menar Expressens ledare med "populister"? Jag tycker ofta Expressens ledare skriver kloka saker men att bara fördumma politiska ledare som inte sjunger globlisternas lovsång är oklokt. I heta samtalstider om NATO är det viktigt att inse att stora samarbetsformer måste förenas med goda möjligheter att också kämpa för det lokala och regionala. Det är inte populistiskt att tydligt kämpa för det egna samhällets positiva utveckling. Hur den positiva utvecklingen skapas finns det många åsikter om. Det är bra.

"Men Putin-vurmen har knappast varit en hjärtefråga för väljarna som röstat på populistpartier. Klyftan mellan stad och land, industrijobb som försvinner och invandring är långt viktigare ämnen. Det är talande att Le Pen under sin framgångsrika valkampanj främst har talat om vikten av att värna köpkraften."

"Den auktoritära populismen är numera väletablerad i Europa. I många länder är dess politiska kraft långt mer stabil än den bakom de traditionella maktpartierna. Kampen mot populismen kommer att bli lång."

https://www.expressen.se/ledare/populisterna-overlevde-florten-med-putin/

Det är nu mycket prat om Sverige och Finland ska gå med i NATO eller ej. Parallellt fick den franska supernationalisten Marie Le Pen starkt presidentvalsstöd. Putin och hans kompisar gör ett sista försök att åter bli en global stark kraft. Det är för lång tid kört för ryssarna som nu istället blir en del av Kinas intressesfär. Vi har två maktsfärer som dominerar vad som händer på vår jord. Det är fortsatt USA och allt mer Kina. Kina som på bara 30 år gått från underutvecklat och fattigt till att åter bli jordens mäktigaste samling av människor. 

Jag minns första gången jag besökte Kina, året var 2000. Den fart i Kinas utveckling sedan dess visar tydligt hur fort förändringar till det bättre eller sämre kan gå för ett samhälle eller en annan organisation av människor. Exemplen på detta är många genom människans historia. Den stora skillnaden jämfört med förr är tempot som idag är våldsamt snabbt. Ett högt tempo kräver i västvärlden en modern demokratisk metodutveckling. Toppstyrda partier som tycker de fått mandat att göra som de vill duger inte. I en demokrati krävs folklig förankring, men den måste samtidigt kunna vara snabbrörlig. 

Om den del av världen som idag, av västvärlden själva, kallas demokratiska ska fortsätta att vara en stark balanskraft i världen krävs uppryckning och samling. Värdefullt att veta är att endast cirka 16 procent av jordens människor lever i ”den fria världen”. Det är också värdefullt att förstå att ledare i Kina, Ryssland och många andra länder på riktigt anser att västvärlden är på alla möjliga former av sönderfall. Till delar med hjälp av främmande makts påverkan och stöd. Främmande makt som agerar precis som européerna och amerikanerna gjort/gör. ”Inte mycket nytt under solen” när man studerar människans maktspel. Filosofen, författaren, historikern och politikern Niccolo Machiavelli (1469-1527) satte mycket läsvärda ord kopplat till människans maktspel i boken ”Fursten”. Självklart är han beskriven i min bok ”En stund på jorden”.

NATO eller inte är även ur ett svenskt perspektiv en fråga om vi vill vara med och balansera våra intressen bättre mot andra intressen. Yin/Yang. NATO är en politisk och militär allians mellan USA och många Europeiska länder. Om du tittar på gårdagens avsnitt av ”Dokument utifrån” kanske du bättre förstår varför jag anser att USA, Kanada, Europa, Japan och Oceanien måste knyta mycket starka samarbetsband. Det kanske är tid att ersätta USA och EU med DFDU, Democratic Freedom Development Union… Då kanske britterna kommer med igen. Britterna har i färskt minne hur det känns att förlora ett världsimperium. Och kineserna minns hur britterna agerat i bland annat Kina. Om Kina ska kunna balanseras behöver västvärlden stärka sitt samarbete och börja använda skattepengarna till rätt saker, inte till allt möjligt "good to have".... Jag hoppas innerligt att en samlad demokratisk värld och Kina kan leva i rimlig harmoni med varandra framöver. För att det ska bli så krävs balans i maktförhållandena. 

https://www.svtplay.se/video/34780979/ostasien-en-ny-krutdurk

Lokala val

Vilka politiska ledare vi röstar fram lokalt har stor betydelse

Varför ska Sverige vara ett av de minst demokratiska västländerna? Att vi bara får rösta vart fjärde år är dåligt i en tid där utvecklingen går i ett rasande tempo. I en tid där tekniken finns för att lätt kunna inkludera invånarna mycket mer och bättre i våra gemensamma utvecklingssteg. Att inte valdagen separeras mellan kommun och staten är uttryck för ett partitänkande istället för ett invånartänkande. I många av våra västerländska grannländer har man separata valdagar mellan kommun och stat. Ofta med varvade fyraårsintervaller där folket på allvar får en chans att utvärdera politikerna vartannat år. Så borde det vara även i Sverige om man respekterar invånarna.

Tycker du att våra politiker är så fantastiska att det känns bra att lämna över allt ansvar till dem i tre parallella val vart fjärde år? Det gör inte jag. Jag är full av beundran för personer som engagerar sig som invånarnas företrädare, politiker. Det är i den demokratiska grunden avgörande att det finns invånare som vill företräda andra invånare inom de demokratiska system vi har. Att de är värda beundran för sitt engagemang är dock inte det samma som att de är tillräckligt meriterade för de krävande uppdrag vissa gärna axlar. Att många som axlar krävande uppdrag samtidigt saknar tillräckliga meriter för uppdraget är ett av vår tids största kvalitetsbrister i samhällsbygget. Det är bland annat därför som Utvecklingspartiet demokraterna kräver minst tre års riktig arbetslivserfarenhet för att få ett ledande förtroendeuppdrag. Det är därför vi arbetar hårt med att få väl meriterade att ställa upp som folkets företrädare. Hörde som avskräckande exempel att Centerpartiet föreslår en person att bli ledande politiker i regionen utan kunskaper eller erfarenheter från sjukvård eller kollektivtrafik. När Sverige byggdes starkt var de demokratiska företrädarna uteslutande välmeriterade personer. Det var i och för sig under demokratins tidiga ålder och i en tid där alla vuxna inte hade rösträtt, och där de som hade rösträtt hade olika mycket värde med sin röst. Hur uppnår vi en demokrati där varje vuxen har en likvärdig röst, vi löpande får göra våra röster ordentligt hörda och där vi företräds av väl erfarna och meriterade invånare? Inte broilerpolitiker. 

Bara korkade invånare röstar lika i alla val. Även om det tycks vara gammelpartiernas önskan eftersom de tre valen läggs samman. Varför inte gruppera riksdags- och EU val vart femte år och kommunalval med tre eller fyraårs intervaller? Hur kan man inte förstå att de olika valen handlar om olika ansvarsområden? Hur kan man inte förstå att de olika valen erbjuder olika individer som mer eller mindre är tillräckligt meriterade för krävande uppdrag? Hur kan man inte förstå att de olika valen erbjuder olika lag av politiker som ska företräda oss invånare?

Den 16/11 hade danskarna kommunval. Precis som i Sverige är det danska politiska landskapet påväg att omformas. Även i Danmark börjar allt fler invånare efterfråga alternativ till de politiska maktstrukturer som byggts upp de senaste dryga 100 åren. Det är hög tid för moderna alternativ som erbjuder väl meriterade företrädare. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder Uppsalaborna mycket välmeriterade politiska företrädare. 

”I dag avgörs det vem som ska styra Danmarks 98 kommuner och fem regioner. Traditionellt påverkar inte utgången den nationella politiken. Men i år är det annorlunda, säger statsvetaren Ulrik Kjaer.”

https://sverigesradio.se/artikel/danska-lokalvalen-kan-bli-hart-slag-for-nationella-partier

I dagens UNT kan vi läsa om många exempel på hur kommunen under S, L, MP och V styrning slösar med våra skattepengar. Och spårvägsprojektet är exempel på ett extremt slöseri. Alla Uppsalabor vill inte välja att flytta ifrån kommunen. Jag hoppas innerligt dessa Uppsalabor har klokheten att rösta på Utvecklingspartiet demokraterna 2022.

”Uppsala kommun hyrde en lokal i centrala Uppsala som skulle användas som flyktingboende. Fem år senare kan UNT avslöja att lokalen har stått tom och oanvänd – trots att kommunen har betalat nästan 25 miljoner i hyreskostnader.”

https://unt.se/nyheter/artikel/kommunen-betalade-25-miljoner--for-oanvanda-lokaler-klart-det-ar-skit/rk0xqkvl

”Uppsala kommun bjuder in författaren Anne Applebaum till ett seminarium för att uppmärksamma demokratins 100-årsjubileum. Detta för att tjänstemän och förtroendevalda ska bli "upplysta och medvetna" och bli "bättre rustade att värna demokratin", enligt Laura Hartman, kommunens hållbarhetschef. Jag baxnar! Det känns som ett hån mot andra författare.”

https://unt.se/artikel/kommunens-arvode-ar-ett-han-mot-oss-uppsalaforfattare/jpgv1ykj

Johan Rudström, UNT, håller med Utvecklingspartiet demokraterna, invånarna måste få säga sitt i folkomröstningar i frågor som kraftigt och länge kommer att påverka kommunens invånare.

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/uppsalaborna-borde-fa-rosta-om-sin-framtid/r2mwz17j

År av tillbakagång

Ett sjunkande skepp

Både Sverige och det parti Löfven ska företräda har kraftigt försvagats de två senaste mandatperioderna. Det är ett faktum. Det finns mycket att skylla på för att det blivit så. Personligen anser jag dock att det i stor utsträckning handlar om bristande ledarskap där statsministeruppdraget innebär en mycket viktig roll för om resultatet blir rimligt bra eller dåligt. Självklart vet vi alla att det råder en dålig ordning i dagens riksdag där partier med lågt folkligt stöd får orimligt mycket inflytande. När man också som Socialdemokraterna väljer att låta partier som MP och V få ett mycket stort politiskt inflytande bidrar det självklart till att Sverige som land försvagas. 

Att Sverige försvagas är inte direkt samma sak som att vårt näringsliv försvagas. Samtidigt blir en längre effekt av dåliga skolresultat, stor otrygghet, ett stort antal icke självförsörjande vuxna, näringsfientliga regleringar, bristande tillgänglighet och kvalitet inom sjukvården samt en dålig äldreomsorg att även näringsverksamheter i Sverige försvagas. Även företagare, och människor som arbetar inom näringslivet, är beroende av att vi producerar konkurrenskraftig arbetskraft, att sjuka människor snabbt och med kvalitet får den vård de behöver och att våra äldsta och sköra får ett värdigt omhändertagande. Idag har vi stora kvalitetsbrister inom mycket som det offentliga Sverige ansvarar för. Det kan inte finnas många svenskar som tycker något annat. Så behöver det självklart inte vara om vi politiskt företräds klokt. 

Riksdagen och Sveriges regering har ett stort ansvar för landets övergripande ramar. I kommuner och i regioner har politiker främst ett stort praktiskt ansvar att inom dessa ramar skapa bästa möjliga livsförhållanden för sina invånare. Förbättringspotentialen är mycket stor. Den stora bristen som Löfvens ledarskap representerat är bristen på en tydlig vision om vilket Sverige vi ska säkerställa för oss invånare. Det vi vet är att han utlovade EUs lägsta arbetslöshet och att vi istället tillhör de länder som har flest vuxna per capita som inte är självförsörjande. I ett bidragstungt samhälle som det svenska får det mycket allvarliga konsekvenser. Socialdemokraterna har under flera år tappat den glans de tidigare hade som regeringsbärare och utvecklare av det svenska samhället. Gunnar Wetterberg beskriver det väl i nedan artikel i Expressen.

"Socialdemokratin har gått vilse. I den dagliga debatten är det så påtagligt: kom med rätt one-liner, för att behålla makten. I praktiken är det inte mycket bättre: cementen i Slite, skogen i EU, hattandet runt slutförvaringen av kärnavfallet, slukhålet i höghastighetstågen och Norrbotniabanan. I den senaste valrörelsen blev lösningen att jiddra med transfereringarna. Föräldraveckan skulle bli nyckeln till framgångarna 2018. Nu predikar Daniel Suhonen pensionerna som frälsning, understödd av Ardalan Shekarabi. Receptet är: många nya miljarder – med dem ska vi vinna folket."

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/socialdemokraterna-har-helt-gatt-vilse/

Expressens ledare formulerar också väl att Löfvens tid vid makten varit mycket dålig för en positiv utveckling av det lands bästa han ska företräda. Jag betvivlar inte alls hans vilja att göra gott, resultatet talar dock för sig själv. Och ja, även tidigare regeringar bär en skuld för att vi är där vi är. Ett imponerande näringsliv och gott om nationella råvaror kan rädda Sverige hyfsat en tid, men inte allt för länge. Uppsala och Sverige behöver ett betydligt bättre ledarskap. Varför inte ledare som på allvar bärs av samma valspråk som Karl XIV använde: "Folkets kärlek min belöning". Den som varit förälder eller chef för en större grupp människor vet att "kärlek" och "respekt" vinns genom en bra blandning av rättigheter och skyldigheter. 

"Men på många sätt var beslutet självklart. Stefan Löfven tog över som partiledare efter Håkan Juholt 2012, då partiet befann sig i fritt fall. Han var aldrig något givet partiledarämne, utan lät sig övertalas att ta sig an uppgiften. Det har satt sin prägel på hans tid som statsminister. Det har aldrig funnits något stort politiskt projekt som ska genomföras. Löfven har inte haft någon tydlig politisk vision om vad som ska åstadkommas." 

"Kontrasten är stor mot åren med Fredrik Reinfeldt som statsminister. Trots en del grava missbedömningar präglades alliansens tid vid makten av ett högt reformtempo. Utanförskapet skulle minskas radikalt med hjälp av arbetslinjen och jobbskatteavdrag. Något motsvarande arv lämnar inte Stefan Löfven efter sig. Sakpolitiskt har han åstadkommit väldigt lite under två mandatperioder vid makten. Och under de kriser som har drabbat Sverige under dessa år har han agerat senfärdigt."

https://www.expressen.se/ledare/med-lofven-forlorade-sverige-viktiga-ar/

Läraren ska vara chefen

Bildning är en demokratisk rättighet

Bildning på jämlika villkor är en demokratisk rättighet i en demokrati värd definitionen. Bildar sig gör man på många sätt, och allt mer livslångt, både i varianter av skolor och av egen förmåga. Skolorna är dock inte en plats för demokrati, det är en plats där vuxna relevant utbildade personer (lärare och skolledning) ska bidra till att alla elever lär sig så mycket som deras förmåga medger. Är det svårt att fatta? Det är djupt olyckligt att konstatera att skolan kraftigt misskötts under många år. Tro dock aldrig att det är kommunernas fel. Det är riksdagens politiker och partier, och statliga myndigheter, som ständigt ändrat förutsättningarna och ramarna för skolans verksamheter. Kommuner försöker i stort enbart att praktiskt "paddla" inom dessa ramar. Det reparationsarbete som nu krävs måste klaras av utan ytterligare förödande skolreformer, hur gör man en sådan operation? Kanske är det inte så svårt. Politiker och myndigheter måste kraftfullt visa sitt stöd till lärarna och deras uppdrag. Politiker, Skolverket och rektorer måste säkerställa ordning och reda på skolorna. Bland annat genom nolltolerans mot brott men också genom att sluta blanda alla barn i en form av klass. Visionen om en klass för i princip alla fungerar inte i praktiken.

Anna-Karin Wyndhamn skriver läsvärt i GP om några skäl till varför skolan hamnat så snett och vad som måste gälla för att vända utvecklingen.

"I mitt arbete besöker jag ibland klassrum för att bedöma undervisningen. Slående är just svårigheten att få till varaktig ordning: det är trixigt att få eleverna att sitta på anvisad plats. Anmärkningsvärt många har svårt att, utan mankemang, följa instruktioner och hålla fokus på den syssla som läraren ber dem att engagera sig i. En del är ”all over the place” hela tiden."

"Det finns många skäl till att det förhåller sig så. Idén om att det är fult att gruppera elever efter behov och förmåga. är en bidragande orsak. Kunskapssynen och de arbetsformer den ger, är en annan. Inget av detta kan dock förklara att så många elever har svårt att sitta normalt på en stol och lyssna när läraren talar. Jag vet att det är ytterligt radikalt, men jag tänker föreslå att det också handlar om vilken slags fostran föräldrar ger, eller inte ger, sina barn."

"Med sistnämnda epitet klumpas medvetet alla de olika funktioner som finns och verkar i skolan ihop till en och samma. Inga synliga hierarkier, ej heller någon precision i vem som gör vad. Danskt hygge? Nej, men kanske vägen till svenskt skolkaos. Och där är vi tillbaka i den konflikt som min text startade i. Hur utbildning och fostran samsas är centralt att både diskutera och problematisera. Men visst gnissel skulle undvikas med föräldrar som bättre förbereder barnet på skolgångens grundpremiss: det är de vuxna som bestämmer."

https://www.gp.se/ledare/de-vuxna-ska-best%C3%A4mma-i-skolan-1.42544607

Ovan resonemang rimmar väl med den debattartikel som Utvecklingspartiet demokraterna skrev för länge sedan och som bifogas nedan. Läraren är chefen i en klass, ingen annan. En artikel skriven av stjärnorna Alice Hult, Gunnel Jägare och Pia Widholm. Samtliga mycket kunniga och erfarna om vad lärande handlar om. 

"Det måste bli en förändring. Det är viktigt att lärarna har ett högt förtroende i samhället. Det finns något som är speciellt för läraryrket: mycket av det som en lärare gör går inte att mäta. Lärarna måste åter få vara ledare för sina klasser. De känner sina elever och behöver få koncentrera sig på sin undervisning.  Undervisning måste vara skolans viktigaste uppgift."  

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0n7GG2/skolan-i-uppsala-bland-de-samsta-i-sverige

Det pratas mycket om att skolan är den viktigaste gemensamma verksamhet vi har kopplat till det offentliga uppdraget. Så är det. I ljuset av den vetskapen är det tragiskt att konstatera att vi hamnat i detta läge. Det går självklart att ändra på. Vi kommer att ändra på det. Det kommer dock att krävas betydligt klokare utbildningspolitiker i många partier och det kommer att ta tid. Det måste hända. Skolresultaten har mycket stor påverkan på hur just våra svenska samhällen utvecklas. Och tro mig, asiatiska barn lär sig väldigt mycket i sina skolor.

Demokrati på dekis

Bara 100 år av rimligt demokratiskt system

Oavsett vad man analyserar och tycker till om är det viktigt att bland annat inkludera historiska perspektiv. Om många av våra broilerpolitiker skulle inkludera historiska demokratiska perspektiv kanske de skulle vara ödmjukare i sitt förhållningssätt mot länder som fortfarande befinner sig där Nodens länder var för 131 år sedan. Särskilt smakfullt skulle det vara bland de pompösa broilers som fått för sig att Sverige ska vara en ”humanitär stormakt”. 

Lena Melin, Aftonbladet, lyfter nedan upp att det nu är 100 år sedan som Sverige började bli en demokrati värd namnet. Det främsta skälet till att jag citerar henne kopplat till demokratiutvecklingen är  hennes uppmaning ”Bli en vårdare, det är min uppmaning.” En bärande idé med Utvecklingspartiet demokraterna är att stärka demokratin och få politiken att handla om invånarnas bästa. Att låta invånarnas åsikter få större löpande demokratiskt genomslag. Åter försöka få politiska företrädare som också har omfattande kunskaper och erfarenhet som gör dem tillräckligt kompetenta för viktiga förtroendeuppdrag.

”I år är det hundra år sedan Sverige blev en demokrati. Den 26 januari 1921 föll klubban i bordet i riksdagens andrakammarsal och den grundlagsförändring som banade väg för allmän och lika rösträtt hade fått klartecken. I valet i september samma år fick kvinnor rösta för första gången, med undantag för vissa kvinnor under en period på frihetstiden på 1700-talet.”

”Demokratin i Sverige är alltså ung. Det som vi i dag betraktar som en självklarhet ligger inte många generationer bort. I mitt fall bara drygt en. Demokrati är inte ett fulländat styrelsesätt. Men det är det hittills bästa som mänskligheten har kommit på. Ingenting har ännu visat sig varit bättre, det vill säga mer rättvist, bättre för den stora massan eller för miljön.”

” Men bara för att Sverige införde allmän och lika rösträtt för hundra år sedan är demokratin inte given. Den är nämligen inte starkare än det försvar för den som medborgarna tycker den är värd.” 

”Vad lär vi oss då av allt detta? Att demokratin är ung, att vi tar den för given – men att den måste vårdas, ibland med ganska hårdhänta metoder. Bli en vårdare, det är min uppmaning.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/vA3Jqp/min-faster-var-forst

Enligt The Economist demokratiindex lever allt färre av världens människor i det som klassas som en väl fungerande demokrati. 2020 var ett uselt år för oss som är övertygade om demokratins generella välståndskraft och dess möjligheter att bättre än andra system leverera rimlig rättvisa till befolkningen. Även i Sverige inser allt fler att demokratin behöver moderniseras och stärkas för att dagens partisystem långsiktigt ska uppfattas som legitimt av en stor majoritet av invånarna. För Utvecklingspartiet demokraterna är stärkt invånarinflytande en bärande idé med partiets bildande. ”When they go low we go high”. När naivisterna i Sverige verkar leder de Sverige allt djupare ner i diket. Den som tar del av The Economists demokratiindex borde börja fatta att den hittills förda migrations- och integrationspolitiken är vansinnig. Av många skäl. 

https://www.economist.com/graphic-detail/2021/02/02/global-democracy-has-a-very-bad-year

Karin Pihl skriver läsvärt om att den svenska självbilden på många sätt är felaktig. Inte minst inom demokratins område. Vi var till exempel inte bland de första i Norden att införa kvinnlig rösträtt. Alla andra Nordiska länderna har haft kvinnor på ländernas högsta ämbete. Eftersom kvinnor även i Sverige varit fler än männen, och numera är bättre utbildade, borde någon ha nått toppen. Både Socialdemokraterna och Moderaterna har försökt, men det misslyckades. Övriga riksdagspartier förutom SD har wannabes men det räcker inte med att vilja. I synnerhet inte i ett land där allt för många rikspolitiker ägnar sig åt demokratiskt vidriga Decemberöverenskommelser och Januariavtal. Personligen struntar jag i vilket kön en statsminister har. Jag vill ha den dugligaste möjliga på posten. Det måste finnas många kvinnor, med många års yrkeserfarenhet, som är bättre lämpade att leda Sverige än Stefan Löfven. 

” I år är det 100 år sedan det första riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt hölls i Sverige. Jämfört med övriga Norden var Sverige sent med att införa kvinnlig rösträtt. I Norge genomfördes motsvarande reform 1913, i Danmark 1915 och i Finland 1905.”

”Även i dag ligger Sverige efter på ett plan. Vi har aldrig haft en kvinnlig statsminister. För tillfället innehas samtliga statsministerposter i de övriga nordiska länderna av kvinnor. Dessutom är ingen av dem första kvinna på den posten. Nu är det knappast ett rimligt mått för att avgöra om ett land är jämställt. Exempelvis har både Indien och Pakistan haft kvinnliga premiärministrar, Indira Gandhi och Benazir Bhutto, men ingen skulle säga att de länderna är mer jämställda än Sverige för det. Ändå är det lite pinsamt att Sverige ligger efter på det här planet eftersom det inte rimmar med den pompösa självbilden.”

https://www.gp.se/ledare/därför-har-sverige-aldrig-haft-en-kvinnlig-statsminister-1.41397584

Peter Santesson, Expressen, har dock ur ett demokratiskt perspektiv helt fel när han ger Morgan Johansson en oförtjänt poäng. Självklart ska Sverige erbjuda säkra digitala omröstningar så fort som möjligt. Allt annat är demokratiskt hyckleri och tydligt exempel på översitteri. 

” Det växer spontant när procedurerna är förtroendeingivande och lätta att kontrollera. Därför är tekniskt komplicerade e-röstningssystem så riskabla. I en upphettad konflikt kan de rasera förtroendet för hela valets legitimitet.”

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/morgan-johansson-kan-ha-raddat-demokratin/

Och i denna demokratins problematiska tid ser det ut som att ett av partierna som bidrog till demokratisk utveckling i Sverige åker ur riksdagen. Så kan det gå när man hänger på mycket av vänsterns identitetspolitik, tar felaktiga positioner i för invånarna stora frågor och stöttar vänsterstyre. Liberalerna får sin sämsta opinionsmätning sedan mätningarna startade. L, MP och KD kan på riktigt åka ur riksdagen. Då kanske M och S åter kan samarbeta i de viktigaste frågorna för att återställa trygghet och konkurrenskraft i Sverige.

https://sverigesradio.se/artikel/stodet-for-l-fortsatter-sjunka-lagsta-siffran-hittills

Och i Uppsala syns demokratins problem på många sätt tydligt. Inte minst Liberalernas vansinniga stöd till Vänsterpartiet är illa och bidrar till att stärka en politik de anser sig bekämpa. Hanteringen av det så kallade Uppsalapaketet (bygge av ”ett nytt Sundsvall” i bara Uppsala stads små södra delar) och ”nytt” konstmuseum exemplifierar tydligt hur allt för många politiker blivit extremt självgoda. Vi måste återvinna demokratin och säkerställa mycket större möjligheter för invånarna att påverka hur närsamhället utvecklas. Jag håller med UNTs ledarskribent Karl Rydå, Uppsala kan med fördel använda Stockholms stads system för antal kommunalråd. 

” På måndag tas ett nytt steg i mittenstyrets, om man uttrycker det snällt, samarbete med Vänsterpartiet. Då klubbar nämligen Uppsalas kommunfullmäktige med all sannolikhet förslaget om att ge V ytterligare en kommunalrådspost (på deltid) och resurser till en politisk sekreterare.”

” Om beslutet går igenom kommer Uppsala att ha tolv kommunalråd. Det är mycket för en kommun av Uppsalas storlek. Så här resonerade till exempel Mohamad Hassan 2003, då fullmäktigeledamot i opposition, om antalet kommunalråd (UNT 26/11 2003): ”Stockholm med en budget på 29 miljarder har 12 kommunalråd. Malmö med en budget på 13 miljarder har 9 kommunalråd. Uppsala med en budget på knappt 7 miljarder har 9 kommunalråd (7 heltid och 4 deltid). /…/ Det är rimligt att tänka sig två kommunalråd — en från varje block — och heltidstjänst för ordförandena i de tunga nämnderna (5)”.”

” Om man börjar med fördelningen, så borde den ske efter en strikt matematisk modell, så att den inte, som nu i Uppsala, kan ifrågasättas. Stockholms stads lösning kan tjäna som inspiration. Majoriteten får där ett fixt antal borgarrådstjänster (kommunalråd), för närvarande 10, och oppositionen får dela på hälften så många tjänster. Fördelningen inom majoriteten är en förhandlingsfråga, medan fördelningen till oppositionen sker efter en i förväg fastställd modell.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/hur-manga-kommunalrad-tal-uppsala-egentligen/jn4nvp0l

Och den som trodde att Bidens regim entydigt skulle stå på demokratins sida har redan kunnat bli besviken. 

https://sverigesradio.se/artikel/usa-kommer-inte-straffa-saudiarabiens-kronprins-mohammed-bin-salman