C under Lööf

En förstörd folkrörelse

Det är synd att Centerpartiet på kort tid förstördes när folkrörelsen lät ”Stureplanscentern” ta över partiet. Annie Lööf blev Stureplansgängets redskap för att lyckas. Federley, Hemming med flera kom långt tills det sprack. Nu är centerpartisternas förhoppningar att Hatt blir räddaren i nöden. Från usla opinionssiffror under Demirok är nu partiet på opinionssiffror runt 5%. Det som kallades ”katastrofsiffror” från valet 2022 var 6,7%. Men ”Hatt-effekt” talar de om. Allt handlar om media spin. Hatt är en erkänt operativt duktig person. Efter att ha tappat stora delar av landsbygdsväljarna till SD ska de nu försöka att åter bli ”Landsbygdspartiet”. Stureplanscenterns målgrupp, karriärkvinnor i storstäderna, är skrotad. Vi får se hur många på landsbygden som litar på C. Hur det går som partiledare och C 2026 återstår att se. Stureplanscenterns inflytande förstörde en folkrörelse. 

Nedan hittar du en krönika skriven av Gunnar Wetterberg i Expressen. Den är läsvärd. Den ger perspektiv om varför vi måste få stopp på att broilers företräder oss på poster som kräver mycket erfarenheter för att uppdragen ska skötas väl.

”Molander påminner om invändningarna, och går systematiskt igenom vad den begränsade ansvarsfriheten lett till. En del företag har vuxit till bjässar som arbetare, konsumenter och andra som de påverkar har mycket svårt att hävda sig emot. Företagen kan röra sig över gränser och flytta verksamheter mellan länder på ett sätt som få fysiska personer förmår. De styrs på ett sätt som strider mot demokratiska grundvärderingar. I sin strävan att berika ägarna trampar de moraliska hänsyn under fötterna. Ansvaret är den springande punkten. Per Molander tar giftskandalen kring BT Kemi i Teckomatorp som exempel. Den danska huvudägaren kom undan allt ansvar utom det förlorade aktiekapitalet i dotterbolaget. Ett annat exempel är tvisten mellan Saab och Håkan Lans, där företagets överlägsna resurser gjorde det omöjligt för uppfinnaren att hävda sin rätt fullt ut.”

”Molander menar inte att det begränsade ansvaret borde avskaffas, men resonerar om hur det skulle kunna reformeras. Moderföretag borde ha det fulla ansvaret för sina döttrar. Revisionen måste stärkas. Företagen borde förbjudas att blanda sig i politiken. En invasiv art borde vara en tankeställare för politiken. Annie Lööfs ogenomtänkta agitation för slopad revisionsplikt och sänkt aktiekapital (hon ville ha ner det till en krona…) har underlättat ökad ansvarslöshet och ekonomisk brottslighet. Det är besinningslösa reformer som omedelbart borde göras ogjorda, om statsmakterna menar allvar med kampen mot gängkriminalitet och brottssyndikat.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/arvet-efter-annie-loof--maste-stadas-bort/

Annie Lööfs oerfarenhet och bezzerwisserattityd kostade, och kostar, det svenska samhället mycket. Tillsammans med vännerna Fredrik Federley, Per Ankarsjö och Gustav Hemming fick hon folkrörelsen att spåra ur. Men hon jämför sig gärna med Carl Bildt och säger att hon kan göra som honom och bli minister igen i framtiden… Sverige hade mått bättre om C hade utvecklat sin roll som hela landets och småföretagarnas parti istället för att gå i Stureplancenterns nyliberala fälla. Nu betalar betalar skattebetalarna livslångt för bl a Hemmings höga ersättningar. 

Naivitetens och oerfarenhetens tid bland våra politiska företrädare måste få ett slut. Hatt är vare sig naiv eller oerfaren. Det är en fördel.

Danska kloka grannar

Mot en ljus framtid

Danmark rankas högre än Sverige i HDMI och den svenska usla integrationspolitiken hindrar snabb svensk återkomst till toppen av rankingen HDMI. Nyliberalism och naiv ”grön” politik har förstört mycket för svenskarna. 

Susanna Birgersson, GP, skriver läsvärt om hur mycket klokare danska politiker varit än svenska. Låt oss hoppas att det svenska samhället och dess delar aldrig mer styrs av nyliberaler och miljö- samt fredsaktivister. Aktivister och extremister ska hållas långt ifrån verklig makt. 

”En av de mest seglivade svenska traditionerna har varit att kriga mot Danmark. Minsta lilla osäkerhet om någon skånsk eller västsvensk bit mark ledde till mustiga sammandrabbningar. Under flera hundra år verkade det som att varje svensk kung som ville vara något, måste kriga mot Danmark. Krigslusten på andra sidan sundet verkar ha varit lika stor. Det hörde liksom till. De förlät oss väl aldrig för att Gustav Vasa slet Sverige ur Kalmarunionen. Krig – och sedan fred, nytt krig – ny fred; namnen liksom strösslar områdena vi har krigat om: Freden i Stettin, freden i Knäred, freden i Brömsebro, freden i Roskilde, freden i Köpenhamn, freden i Lund. I samband med Stora nordiska kriget i början på 1700-talet slöt man fred inte bara en utan två gånger, först i Traventhal och sedan på renässansslottet Fredriksborg.”

”Sida vid sida utvecklades våra länder, moderniserades och demokratiserades, på delvis liknande sätt, delvis ganska olikartade. I Sverige kom jämlikhet, likvärdighet, centralisering och enhetstänkande att hållas högt. Danmark har inte varit lika förskonat från krig som Sverige, utan förlorade 1864 stora delar av sitt territorium och ockuperades av tyskarna 1940 till 1945. Kanske var det på grund av den erfarenheten som danskarna i stället värderade dansk kultur, nationellt självbestämmande och yttrandefrihet högre än vi gjorde.”

”I det kulturkrig som har rasat i Västvärlden på 2000-talet hamnade Sverige och Danmark återigen på olika sidor. Och som vi har krigat – om än bara med ord. I Sverige var Danmark det varnande exemplet, facit på vad som händer om ett högerpopulistiskt parti tillåts få inflytande. Danmark var rasistiskt – därom var nästan alla svenska politiker och opinionsbildare överens. Den strama migrationspolitiken, den danska kulturkanon och Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer var bevisen. Det var fruktansvärt och måtte vi aldrig bli som dem.”

”Danskarna däremot ansåg att svenskarna var intoleranta, politiskt korrekta åsiktspoliser. Från andra sidan Öresundsbron kunde de se hur etablissemanget trängde ihop sig i en syrefattig åsiktskorridor. Det såg naturligtvis idiotiskt ut. Medan Danmark värjde sig mot flyktingvågen som vällde upp genom Europa 2015, höll Sverige sina gränser öppna länge och väl, tog emot och fortsatte att ta emot, till det inte längre gick, tills både mottagningskapaciteten och åsiktskorridoren krackelerade. De efterföljande tio åren har Sverige blivit ett allt våldsammare land. Danskarna skakar på huvudet och talar om ”svenske tilstander” – och det är inte något bra. Särskilt inte som den svenska gängkriminaliteten spiller över till Danmark och hotar att sprida våld och död över hela Skandinavien. Det är ingen export man som svensk är särskilt stolt över.”

”Nästan ingen talar längre om Danmark som avskräckande exempel. Tvärtom. De borgerliga partierna har sedan länge framhållit Danmark som föredöme. (Sverigedemokraterna har förstås aldrig haft något att invända mot den danska nationalkonservatismen.) På senare år har även svenska socialdemokrater åkt i skytteltrafik till Köpenhamn för att studera sitt danska systerpartis integrationspolitik. De välbevakade studieresorna har varit ägnade att förmedla budskapet att Sverige ska bli som Danmark, lika lugnt och fredligt. De allra flesta är i dag överens om att Danmark valde en bättre väg i början av 2000-talet än vad vi gjorde, att danska frispråkigheten resulterade i en bättre politik än den svenska politiska korrektheten.”

https://www.gp.se/ledare/kriget-ar-slut-och-danmark-vann.beef3fc8-4d00-4625-8d05-e2e2bb202b1e

https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_Human_Development_Index

Och våra finska grannar, gott om glada finnar i Åre förra veckan, rankas som det lyckligaste folket på jorden. Vi har mycket att lära av våra grannar. Om jag hade ställt upp på att bli statsminister i landet Sverige hade jag lagt mycket tid på att stärka banden och samarbetet med våra närmaste grannar. Ett stärkt nordiskt samarbete gynnar garanterat folken i våra länder. Sverige kan åter hamna högst både i HDMI och i lyckoindex.

https://www.forskning.se/2024/03/22/finland-lyckligaste-landet-men-mater-forskarna-ratt/

Den breda mitten

Misskötta partier

Jag såg det hända. Jag är politiker men definierar mig inte som politiker. Yrkesmässigt definierar jag mig som affärsman och verksamhetsutvecklare. Min bana som politiskt aktiv började först 2006 då jag axlade ett ersättaruppdrag i en kommunal nämnd. Mitt val av parti gjordes efter att jag bestämt att utifrån några för mig viktiga sakfrågor välja det minst dåliga partiet. För mig var rikspartierna redan då för broilifierade och den ”politiska korrektheten”, PK, var förlamande. 

PK bidrog starkt till SDs väljarframgångar. Om mitt val av ”det minst dåliga” skriver jag i min bok ”En stund på jorden”. Mitt val blev då Centerpartiet. De hade då den bästa företagarpolitiken, den bästa politiken för att hela Sverige ska utvecklas och tog miljöfrågorna på allvar. Det var 2006. Då fanns alla möjligheter för C att stärka sitt politiska program och kraftigt öka sitt väljarstöd. Jag kämpade för det trots att jag aldrig var intresserad av att bli riksdagsledamot. Tyvärr drog partiledningar fel slutsatser och gjorde många okloka val. Ungdomsförbundarna tog över och Stureplans Centern fick ledarroller. Personer som Annie Lööf, Fredrik Federley och Gustaf Hemming visste minsann hur det skulle vara. Och de hejades på av en vilsen Michael Arthursson. Jag tillhörde de mycket få som på riksstämma efter riksstämma vågade ”ropa varg” och under ett antal år konstruktivt föreslå klokare vägval. 

Både Centerpartiet och Liberalerna har kraftigt misslyckats att bli relevanta politiska krafter med starkt väljarstöd i Sverige. Ett stort misslyckande eftersom det tveklöst hade varit möjligt utifrån en liberal grund. En stor del av svenskarna är liberala i sina värderingar men få är ideologiska. Och oavsett värderingar vill nästan alla ha rimlig ordning och reda i ”klassrummet”. Nedan opinionsmätning talar sitt tydliga språk. Gammelpartierna C och L har totalt misslyckats att göra sig relevanta i en ny samhällstid. Jag såg det komma på nära håll och med stor sannolikhet åker något av dessa partier ur riksdagen 2026. Vilket säger bettingföretagen?

SVT bjuder nedan på en artikel som vittnar om Centerpartiets och Liberalernas stora misslyckanden. Så går det när de som röstar i partier röstar mer fel än rätt. På fel sakpolitik och fel ledande företrädare. Underhållande är det att följa opinionsutvecklingen. 

”Det är ingen munter läsning för Centerpartiet och Liberalerna i SVT/Verians februarimätning. Mittenpartierna får tillsammans det lägsta stödet i opinionen sedan institutets mätningar inleddes för över 50 år sedan.”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svtverian-lagsta-stodet-for-de-liberala-partierna-nagonsin

Idag är en positiv dag. Nu kanske Sverige vänder och sakta går mot positivare tider. Reinfeldt petas som ordförande för Svenska fotbollsförbundet. Nu är snart alla nyliberaler borta från viktiga uppdrag. 

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/reinfeldt-avgar-inte-nominerad

Och Region Uppsala fick Centerpartiet idag en ordentlig smäll från Kristdemokraterna. Det krävs mer än ord och leenden för att göra ett bra politiskt arbete för invånarnas bästa. 

”Vad har då Centerpartiet egentligen levererat under det senaste året? Svaret är – ingenting av värde. Inga reformer för att stärka vården, inga konkreta åtgärder för att förbättra ekonomin, inga initiativ för att korta vårdköerna. I stället har vi fått vänsterstyrets vanliga mix av symbolpolitik och ineffektiva punktinsatser.”

https://www.unt.se/debatt/artikel/ett-ar-efter-maktskiftet-c-levererar-ingenting-av-varde/rk320wwl

Nyliberalism i kombination med miljöpartistisk naivism och fanatism blev en mycket dålig politisk soppa. En politisk soppa som starkt bidragit till SDs väljarframgångar. Det är lite komiskt. 

Ökad polarisering

Dags att inse att rikedomarna måste fördelas mer rättvist

Nu har kongressen i USA godkänt ännu ett ekonomiskt räddningspaket. Ett paket som kostar 900 miljarder dollar. Det motsvarar cirka 8.100 miljarder svenska kronor. Det är väldigt mycket pengar. Pengar som den amerikanska staten lånar upp när de redan har en skuld som när den var mycket mindre oroade många..... Vad tror du huvuddelen av pengarna ska användas till? Till att hålla igång konsumtionen. Till att ge människor möjligheten att få i sig ett mål mat om dagen och för att försöka hålla liv i några ytterligare småföretagare. Det senare bidrog säkert till att bankaktier i USA steg rätt kraftigt. Det amerikanska bidragssystemet är i väldigt stor utsträckning byggt på bidrag från rika människor och organisationer. Det kan man tycka är fel. Det svenska systemet är istället generellt på tok för slösaktigt med bidrag. Oavsett kan vi konstatera att västvärldens ekonomier blir allt svagare. En intressant fråga i sammanhanget är om det som händer nu skyndar på västvärldens förfall? När de rika blir allt rikare och när det stora antalet invånare får det allt sämre, inte minst hårt slitande småföretagare, då brukar det bli oroligt i samhällen. Mindre oroligt om de välbärgade också upplevs få "bita i gräset". Hur klarar västvärldens politiker av att se till så att även de välbärgade upplevs få vara med och städa upp i allt som nu måste städas upp? 

Ett problem i sammanhanget är att så länge som det stora flertalet invånare upplever att de får det bättre så rullar samhället på rätt smärtfritt. När allt fler upplever att de får det allt sämre då har historiskt alltid mer eller mindre stora samhällskonflikter startat. Nu har Stefan Löfven på bra TV-tid talat om att mycket fungerar dåligt i dagens Sverige. Den som inte hade fattat det tidigare kanske förstår det nu. Parallellt med det har Sveriges offentliga sektor allt högre skuldsättningsgrad. Därutöver är fortsatt många svenskar personligen högt belånade. När vi dessutom lägger till att Sverige redan har världens högsta skattetryck inser många ekonomer att vi har en utmanande situation framför oss. Kan det vara så att tomten kommer och hjälper oss? Knappast, polariseringen fortsätter att förstärkas. Det kommer en gräns för hur många medmänniskor vanliga inkomsttagare orkar dra upp när människor runt dem faller.

https://www.cnet.com/personal-finance/congress-approves-stimulus-package-with-600-second-check-300-weekly-unemployment-money/

Malcon Kyeyune, GP, skriver återigen mycket läsvärt för den som bryr sig om att skillnaden mellan de som har och de som inte har bara ökar och ökar. Också för den som bryr sig om att våra små och medelstora företagare ska ha rimliga villkor att verka utifrån. Om problemen i utanförskapsområdena toppas med att den lägre medelklassen i Sverige får nog, då kan det nog bli riktigt känslohett även i landet Sverige framöver.

"Mer oroväckande än detta är dock att det finns en icke obetydlig andel av vinnarna, det vill säga demokratiska väljare, som inte heller tror att valet gick rätt till. Samtidigt som denna nu helt katastrofala förlust av legitimitet och tilltro sker så rapporterar en växande andel av USA:s småföretag att de inte kommer att överleva krisen, delvis på grund av en försämrad ekonomi rent generellt, delvis på grund av olika lockdown-åtgärder som tvingar små butiker att stänga ner, men i regel lämnar fältet öppet för större kedjor, bland annat Walmart."

"Just nu håller den undre medelklassen i Amerika på att ställas på bar backe. De saknar kapital för att överleva ett ekonomiskt belägringskrig, och de har inte de politiska kontakter som krävs för att säkra olika former av undantagsregler och specialbehandling. Deras butiker måste stängas – av hälsoskäl – medan de större kedjorna får hålla öppet, på grund av deras ”samhällsnödvändighet”."

"Samtidigt som detta sker arbetar vinnarna hårt för att slå sönder de sista spillrorna av arbetsplatsskydd, anställningstrygghet och regler om minimilön som finns kvar. Kalifornien – moderna, ”progressiva” Kalifornien – röstade på en och samma gång för att sparka ut Trump ur Vita huset och för att undanta alla ”tech-bolag” från att behöva följa lagar om anställningsskydd."

"Nittonhundratalet kan kanske lära oss många saker, men en av de mest uppenbara lärdomarna från detta blodiga århundrade är att ett samhälle ställer småföretagarna och den lägre medelklassen på bar backe på egen risk. Det finns således inte så mycket som talar för att 2021 kommer bli ett år med mindre polarisering och politiskt kaos än 2020."

https://www.gp.se/ledare/framtidens-prolet%C3%A4rer-kommer-att-st%C3%A4lla-till-med-kaos-1.38783665

I ljuset av att Sverige dessutom fortsätter att spä på redan allvarliga utanförskaps- och segregationsproblem gör vår samhällssituation allt allvarligare. Vi måste skyndsamt välja fram kompetenta ledare, annars kommer detta att gå onödigt illa. Johan Westerholm skriver en läsvärd artikel på Ledarsidorna. Den vansinniga migrationspolitiken får ett allt högre pris. Både ur perspektivet att allt fler i Sverige far illa av dess konsekvenser och att den är extremt kostsam.

"Danmark har anslutit sig till samma bedömning som övriga Europa gjort sedan några år. Att andra och tredje generationens migranter, eller ättlingar, från kulturellt avlägsna regioner utgör ett allt större integrationsproblem och till allt högre samhällskostnader. Sverige å sin sida sticker ut genom att ligga långt efter i såväl debatt, problemformulering som analys."

https://ledarsidorna.se/2020/12/danmark-migranter-fran-kulturellt-avlagsna-regioner-utgor-ett-sakerhets-och-integrationsproblem/?fbclid=IwAR1epZ4gj0XRIj-3ShpiDsVQ4S-SMVCkUbr4OHzzIOOd5RMG8mDXHOGLz3c

Är denna tidigare centerpartistiska riksdagsman något på spåret? Helt klart är att han var centerpartistisk riksdagsman i en helt annan tid. Han kan ju vara klok ändå. Det nyliberala har fått allt för mycket genomslag i västvärlden. Mycket mer än vad många förstått? Inte minst i Sverige. 

"De som står upp för välfärdssamhället, är för en socialliberal politik och folkligt frisinne, avfärdas ofta som vänsterdebattörer. Fredrick Federley i DN: ”Vi har ju inte blivit socialister bara för att landet måste styras.” Nyliberalism är en extrem rörelse långt ut till höger."

https://www.expressen.se/debatt/nyliberalism-ar-en-extrem-rorelse-langt-ut-till-hoger/

Centerpartiets snabbfotade stadsbor

Stödparti till Socialdemokraterna
Centerpartiet har blivit ett stödparti till Socialdemokraternas och Miljöpartiets regeringsinnehav. Det är ett faktum. På pappret ser det ut som att S och MP ska driva liberal reformpolitik. Det är löjligt att tro annat än att det som kommer att ”hinnas med” under mandatperioden är det S ledning har en majoritet för att passa på att reformera. Passa på när de inte behöver Vs mer eller mindre aktiva stöd.

Det anmärkningsvärda med C är att man trots sektuppslutningen bakom Lööf, stora ekonomiska resurser och ett svagt L, MP och M ändå inte lyckas attrahera fler väljare. Och min övertygelse är att L under Sabuni åter kommer att vinna tillbaka liberala stadsbor. Det borde innebära att C inom ett år eller två tappar mellan 2-4% av nuvarande väljarstöd. Att i ljuset av verklighetens förutsättningar kalla Centerpartiets väljarstöd framgångsrikt är inte en korrekt analys. Jag är inte bitter och skriver detta på grund av något liknande skäl, det är krassa verkliga konstateranden. I den verkliga världen gjorde Centerpartiet 1998 sitt sämsta val någonsin, partiet fick 5,1% av riksdagsrösterna. Därefter blev Maud Olofsson partiets säljchef och ledare. 2002 fick partiet 6,2% och i valet 2006 7,9%. 2002 och 2006 var partiet i opposition och under Olofssons befäl blev partiet entydigt ett borgerligt parti. Hon tog initiativet till det framgångsrika Allianssamarbetet. Som det brukar vara kostade sedan maktinnehavet minskat väljarstöd. Under tiden vid makten gick C ner till 6,1%. Min övertygelse är att om C inte nått regeringsmakten 06 och 10 hade partiet växt till ett stöd på runt 10%. Efter fyra år i opposition fick C riks 8,6%. I opinionsmätningar kanske partiet idag, innan Sabunis inträde, skulle få runt 9% av riksdagsrösterna om det var val idag. Det är ingen imponerande utveckling jämfört med förbättringstakten i väljarstöd mellan 2002 och 2006. Och nu finns Sabuni att locka lättrörliga stadsbor.... Centerpartiet gick för länge sedan vilse i migrationspolitiken. Som PM Nilsson, Di, konstaterade häromdagen förstörde och förstör Cs nyliberala migrationspolitik mycket ur ett borgerligt perspektiv. Och politiker ska låta bli att göra demokratiskt vidriga konstruktioner som December- och Januariöverenskommelserna.

I kampen om de flyktiga storstadsväljarna, som defacto avgör val till Sveriges riksdag, är Centerpartiets viktiga landsbygdsperspektiv intressant. Liberalernas nya satsning på gröna frågor, med starkt stöd från partiledarnivå, samt tidigare stadsframgångar, är det många liberala stadsbor som ogillar särskilda subventioner till en särskild glesortsdel i Sverige. Dessa liberalt sinnade väljare kanske också är duktiga på matematik. Då kanske de vet att till exempel boendekostnaden i nord västra Norrland är extremt mycket lägre än i till exempel Stockholm, Göteborg, Uppsala etc.

”Lööf säger att skatteklyftan är en negativ spiral som måste brytas.”

– Vi vill föreslå en skattesänkning som gynnar de 1,2 miljoner människor som bor i nordvästra Sverige, säger Annie Lööf.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/centerpartiets-annie-loof-haller-presstraff-i-almedalen

Centerpartiets skatteutspel är både orättvist och korkat. Det beskrivs väl i nedan artikel. Men det är klart att ledande centerpartister som t ex Per Åsling vill visa sina väljare att de minsann kämpar för sin väljarbas...
https://www.expressen.se/ledare/varfor-far-inte-gullspang-sankt-skatt-annie-loof/

Vissa vill driva politiska frågor utifrån tro. Jag vill när det är möjligt driva politik utifrån vetenskapliga kunskaper, mycket sannolika scenarier och pragmatism. ”Faith” är värdefullt men det duger inte om man ska fatta fler bra beslut än dåliga beslut.

Dagens besvikelse
Maud Olofsson. Jag tycker hon borde ha större integritet än att skydda det parti hon tidigare föredömligt ledde. Det var personkemi och särskilt Cs ohållbara och oansvariga migrationspolitik som spräckte den värdefulla Alliansen. Inget annat.
https://www.expressen.se/nyheter/almedalen/maud-olofsson-om-alliansens-dod-kristersson-bar-ansvaret/

Dagens stjärnor
Johan Hakelius, Fokus. Artikeln nedan ger en mycket bra beskrivning av ett Centerparti som kört i diket.

”Fortsätter Centern längs den väg partiet nu tagit har man i praktiken upphävt parlamentarismen, förutsatt att man fortsätter att beteckna sig som ett borgerligt parti. Man rullar tillbaka den strategiskt viktiga seger Fredrik Reinfeldt rodde hem, genom att övertygande bryta ett socialdemokratiskt maktmonopol. Ingen vet förstås vad framtiden har att bjuda, men det kan framstå som ett sätt att binda sig vid en politisk gårdag och den dominanta rörelsen i den gårdagen, i rädsla för det som sker nu. Väljer man den andra vägen är det förstås oundvikligt att det leder till vad som brukar kallas en normalisering av Sverigedemokraterna. Har man som övergripande mål att inte låta Sverigedemokraterna bli normala är det förstås en strategisk förlust.”

”Men poängen är denna: just nu är Centern och svensk partipolitik mitt i steget. Inte i någon ny position. Och Centern kan inte välja att inte behöva förhålla sig till andra politiska rörelser. Det finns ingen möjlig position där Centern inte väljer att antingen backa upp den regering Vänsterpartiet föredrar, eller den som Sverigedemokraterna föredrar. Ingen position där Centern inte är Socialdemokraternas viktigaste spelbricka i maktspelet. Centern kan förstås komma till slutsatsen att deras mål och syften råkar sammanfalla med Socialdemokraternas. Det är inget underligt med det. Men ingen behöver heller tvivla på att centerpartister som utesluter varje bindning till borgerliga partier, så länge Sverigedemokraterna existerar, gör precis det socialdemokraterna vill, behöver och arbetar hårt för.”

”Den ordning i svensk partipolitik som vi nu har är under alla omständigheter en nödlösning. Ett provisorium i väntan på att någon eller några ska ge sig och byta position. Hittills har Annie Lööfs tålamod, envishet och orubblighet inte givit riktigt den avkastning hon måste ha hoppats på. Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna har tvärtom valt att trotsa henne allt öppnare. Liberalerna har valt en ledare som tidigare varit tydlig med att hennes syn på läget är betydligt närmare den som Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson ger uttryck för, än den som Annie Lööf har.”

Patrik Kronqvist, Expressen. Timbro, och även Fores, går snett i den migrationspolitik de förespråkar. Det är faktiskt av stor betydelse vilka kompetensprofiler vi talar om kopplat till in- och utvandring. Och de svenska krafter som återigen gärna ser ett starkt klassamhälle i Sverige får tydligt våga stå för att det är vad de tycker.

”Frågan är ju inte om vi ska ha arbetskraftsinvandring eller inte, utan hur regelverket bör utformas så att utfallet blir så bra som möjligt för Sverige.”

”Men han undviker nogsamt att nämna sysselsättningsgraden hos de familjemedlemmar som har följt med arbetskraftsinvandrare till Sverige. År 2014 var bara en tredjedel av de anhöriga sysselsatta någon gång under året och den minoritet som jobbar har i regel mycket låga inkomster, visar Riksrevisionen.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/timbro-forsoker-blanda-bort-korten-om-jobbinvandring/

Fundamentalism och inskränkthet

Krutdurkar
Personligen har jag aldrig förstått mig på människor som är så begränsade att de söker svar som bygger på intoleranta absoluta "sanningar". Sanningar är i betraktarens ögon och mycket få saker är "svarta eller vita". Eftersom många av oss växer upp under väldigt olika förutsättningar formas också vår livsuppfattning olika. Fundamentalism är av ondo oavsett dess form. Daesh (det många i Mellanöstern, som avskyr de som kallar sig IS, använder som ord för de som vill skapa en Islamistisk stat), Ku-klux-klan eller extrema nyliberaler är varianter på fundamentalister i min värld. Dom har rätt alla andra har fel och dom är beredda att kämpa hårt för att få som dom vill. Fundamentalism och sekter är starkt förknippade. De som driver fundamentalistiska rörelser är ofta duktiga på att bygga sektkulturer runt "den enda rätta vägen". Vi som är mest realister och för ett sekulärt samhälle får börja stå upp mycket tydligare för det sekulära samhällets filosofi och för de värdegrunder som byggts upp under hundratals år i Sverige.

Finns det särskilda områden i ett land som Sverige där det är särskilt riskabelt att fundamentalistiska idéer får fäste? Självklart finns en stark koppling mellan att tillhöra de som befinner sig lägst i samhällsstatustrappan och att söka styrka i fundamentalism. Självklart vet också de som rekryterar till fundamentalistiska grupper att det är lättast att locka människor i utanförskaps- och problemområden. En effekt av den kraftiga folkvandringsströmmen till Sverige är att Sveriges utanförskapsområden, särskilt i våra storstadsområden, växer befolkningsmässigt så det knakar. Allt fler trängs på små ytor. Flera av de terrorister som utfört de senaste större blodbaden i Paris har haft starka kopplingar till liknande områden i Belgien. Kan det vara så att det är viktigt att tills vidare häva den fria etableringsrätten? Det kanske är bra ur en massa perspektiv om de flyktingar, ensamkommande och anhöriga till dessa måste bo kvar på den ort de anvisas till under några år? Då dämpas det allt mer besvärande trycket i utanförskapsområdena och anvisningsorter kan planera bättre. Även platser som Uppsala, som tar emot allt fler som utnyttjar rätten att fritt flytta dit man vill om man hittar bostad, kan då bättre hantera utmaningarna i skolan, socialtjänsten, omsorgen och vården. Vad tycker du? Det är viktigt att ta riskerna med allt mer befolkade utanförskapsområden på största allvar. Utvecklingen i Göteborg, Malmö och Södertälje lär oss en hel del, om vi vågar se den verklighet som finns. Mindre orter kanske även är bättre på att få integrationsarbetet att bli betydligt bättre än hittills.

Positivt att Staffan Danielsson åter är en fullvärdig riksdagsledamot för Centerpartiet. Jag är inte med i ett inskränkt eller sektistiskt parti! Jag är med i ett parti som har en positiv vision och praktisk politik för landet och dess delar. Jag är med i ett parti som ser möjligheter hos alla människor. Jag är med i ett parti som är för grön tillväxt. Jag är med i ett parti som är pragmatiskt och med ett socialliberalt ideologiskt kompass. Jag är med i ett parti som tror på öppenhet och inkludering. Jag är inte med i något annat.
http://www.svt.se/opinion/gor-som-frankrike-skrota-islamiska-staten
http://www.internationalen.se/2015/08/vast-banade-vagen-for-den-fundamentalistiska-fascismen/
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ku_Klux_Klan
http://www.dnv.se/wp-content/uploads/2014/05/Utanförskapets-karta-en-uppföljning-.pdf
http://www.temaasyl.se/Templates/Page.aspx?id=771
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fundamentalism
http://ledarsidorna.se/2015/11/daesh/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21769968.ab