Problemens kärna

Huvudsaker och inte bisaker

De etablerade partierna har inte förmågan att leda Sverige in mot en ny framgångstid. Varför det blivit så kan man ha många åsikter om. Personligen anser jag att huvudproblemet är att politik blivit karriär för allt för många och då väljer de att minimera risken för att bli utbytt, inte att göra allt de kan för att göra positiv nytta utifrån de problem och möjligheter ett samhälle har. Oförmågan att i samlingsregeringar enas om vad hållbar politik är i huvudfrågor är utöver broilifieringen ett politiskt grundproblem. Och nästan alla partiledare saknar helt förmågan att förstå vad känslan av utanförskap innebär. Peter Esaiasson, GP, skriver läsvärt om oförmågan hos de flesta partiledarna att på riktigt förstå dagens stora samhällsproblem. Särskilt förstå vad som krävs för att lösa dem. Mycket bättre inkludering och integration är en huvudfråga.

"I förorterna finns en utbredd känsla av att tillhöra en grupp som är diskriminerad i samhället. Känslan är särskilt utbredd bland Generation 2 som är födda i Sverige av föräldrar med utländsk bakgrund. Det etablerade Sverige behöver kunna ge ett konstruktivt svar som erkänner känslan av utanförskap utan att därför ange rasism och strukturell diskriminering som huvudförklaringen."

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/politiker-maste-vaga-ga-in-pa-de-djupare-fragorna.617c6b7f-29bd-474f-b928-5c36d0b5fac2

Centerpartiet i Uppsala har nu spräckt det så kallade allianssamarbetet och ska forma ett nytt styre för Region Uppsala. Tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Ska man skratta eller gråta? Skratta eftersom Centerpartiet kraftigt kritiserat Utvecklingspartiet demokraterna, UP, för att vi gjorde en överenskommelse med Socialdemokraterna genom ett Hållbarhetsavtal. Det gjorde UP direkt efter valen 2022 och insåg svårigheterna att få till ett fungerande styre i en mycket svår ekonomisk och krigshotande miljö. Precis som i Uppsala kommun hade partierna exklusive SD formerat sig i minoritetslag efter valet. Centerpartiet valde då att ingå i ett minoritetsstyre beroende av SD. Det gick "sådär". I Uppsala skulle "Alliansen" både få hantera UP och SD i ett minoritetsstyre. En normalbegåvad inser att det inte är hållbart. Gråta? Vänsterpolitik kan inte rädda sjukvårdens stora brister.

Nu kanske äntligen många fler Uppsalabor inse att Centerpartiet, som anklagar UP för att vilja ha roller som kan påverka, har samma fokus men att de är, precis som Liberalerna, oberäkneliga. Nedan citat från Centerpartiets regionala ledare vittnar om mycket. Och du som tror att Centerpartiet på allvar motarbetar de vansinniga spårvägsplanerna ska veta att de under två av de senaste mandatperioderna varit ordförande för nämnden som ansvarar för kollektivtrafiken. De hade nu i maktförhandlingarna möjlighet att kräva stopp för spårvägsprojektet, det har de inte gjort. Hyckleri! UNT och andra medier bjuder nedan på lite referat från centerröran.

"Med siffrorna 50 för, 13 mot och 2 som avstod fattades beslutet att Centerpartiet ska arbeta för att ett majoritetsstyre bestående av C, S, MP och V formas i Region Uppsala."

"Enligt en C-källa som närvarade på mötet har distriktsstyrelsen gjort bedömningen att det är rimligare att försöka ingå i en majoritetskoalition än att gå i opposition, för att inte riskera att förlora ett stort antal förtroendevalda."

https://unt.se/nyheter/uppsala-lan/artikel/klart-centerpartiet-bildar-styre-med-de-rodgrona/lq4yq2pr

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/vill-c-valjarna-fylla-ackis-med-vansterflum/rmyx5w6r

https://sverigesradio.se/artikel/c-har-bestamt-sig-sa-vill-de-styra-region-uppsala

https://sverigesradio.se/artikel/orring-tvingas-avga-nar-regionstyret-spricker

Och vad har "stämningen" med uppdraget att göra? Kan man tro att stämningen ska vara dålig om ett parti kommer till andra partier och säger att "vi är villiga att ge er makten istället"....

"Unn Harsem ska enligt källan också uppgett att stämningen mellan S, MP, V och C har varit betydligt bättre än stämningen inom Alliansen."

I turerna efter att Centerpartiet spräckt "Alliansen" i Region Uppsala går också KD ut och säger sig vilja styra med Socialdemokraterna... Även Kristdemokraterna har livligt anklagat UP för att vi släppte fram Socialdemokraterna. Politik handlar för många politiskt engagerade om både ideologi och sakfrågor. Alla som engagerar sig i politik vill kunna påverka. För att på allvar kunna påverka måste man kunna påverka styret genom att ingå i det eller genom att som UP göra ett samarbetsavtal. Svårare än så är det inte, även om det är komplext. Och i 55 av landets 290 kommuner samregerar moderater och sossar. UP ville efter sitt första framgångsrika val absolut inte ingå i ett styre.

"Björn-Owe Björk, regionråd för Kristdemokraterna, säger att partiets distriktsstyrelse gett ett sonderingsuppdrag för att få till ett mittenstyre för Region Uppsala. De möjliga konstellationer KD kan tänka sig är då antingen S, KD, L och C eller S, M, KD, L och C." 

https://unt.se/nyheter/uppsala-lan/artikel/centerns-diss-mitt-i-kaoset-svarar-inte-kd-forvanande/ly4znk6l

Vad kan vi lära av ovan? Du ska lägga din röst på det parti i kommun-, region-, riksdags- och Europapartlamentsvalet som du anser har bäst sakpolitik som är viktig för dig och som ställer upp med de mest meriterade kandidaterna att axla viktiga förtroenderoller. I Uppsala är UP det i särklass starkaste kortet du kan rösta på om du vill att Uppsalabornas framtid ska bli positiv. 100 procent Uppsala har positiv betydelse. Vi behöver fler erfarna och meriterade politiska företrädare om morgondagens invånare ska få ett framgångsrikt samhälle att leva i. Inkompetens och feghet är idag stora problem inom politiken. I kombination med att tjänstemannaansvaret är lågt uppstår stora kvalitetsproblem.

Ingen vänstermajoritet

En majoritet av Sveriges väljare är kloka

Att tro på människans förmågor och att förstå att marknadsekonomi är mycket bättre än planekonomi är klokt. Det är mycket positivt att det finns en stor majoritet av invånare i Sverige som förstår att det är så. De som tror på "proletariatets diktatur" och planekonomi är färre än 20 procent av Sveriges väljare. De flesta sossar är inte för planekonomi. S upplevs dock som mer rättvisedrivna än till exempel M. Det är inte oviktigt när människor väljer hur de ska rösta. På många sätt är inte S ett vänsterparti. Och i det globala perspektivet är det allt mer uppenbart att det är det liberala systemet mot det mer auktoritära som står mot varandra. Och trots att det svenska samhället kan beskrivas som liberalt är inte toppstyrda svenska partier särskilt liberala i sin maktutövning. Om det kan man tycka mycket. I min bok ”En stund på jorden” tar jag bland annat upp att de flesta av människans stora filosofer aldrig förespråkat att alla invånare ska ha en röst som väger lika tungt. Och en sak är säker, pendeln svänger gång efter gång år efter år. 

https://www.adlibris.com/se/bok/en-stund-pa-jorden-9789163983900?gclid=CjwKCAjwrqqSBhBbEiwAlQeqGsr7RhI3BNUjxB7W2Eq9LXt-Y59ajoesrYBaeH_p_Zt374yMhZqpxBoCAuoQAvD_BwE

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om vårt demokratiska läge nedan. Den som följt Centerpartiets ledning de senaste 14 åren slås av hur stora svängningar det partiet gjort på kort tid. Det är intressant. Den senaste svängningen gör sannolikt att S får fortsätta att styra över EU-landet Sverige. Idag är de viktigaste valen vi får delta i kommunvalet och EU-valet. Inom ramarna, som i huvudsak sätts allt mer inom EU-systemet, är det i kommunerna vi kan skapa framgång eller misslyckande. Många har fortfarande inte förstått det. Att till exempel en kommun som Uppsala rankas av Lärarförbundet som 261:a kommun av 290 kommuner när "Bästa skolkommun" rankas borde få alla Uppsalabor att rösta på nya lokala politiska krafter. Vi får se hur mycket Uppsalaborna bryr sig om sin egen närmaste samhällsutveckling i valet 2022 som avgörs den 11/9 2022. 

"Förtroendet för demokratin är högt i Sverige. Tre av fyra svenskar tycker att det politiska systemet fungerar bra. Tilliten till samhällets institutioner och andra medborgare är också överlag hög och stabil. Det finns med andra ord en stark tilltro både till samhällets formella strukturer och till andra medborgare. Med de flesta mått är den faktiskt högre i dag än på 1990-talet."

"Att det generella förtroendet för samhällets institutioner är högt betyder dock inte att människor är nöjda med den politik som förs. Sedan ett antal år råder tvärtom en utbredd pessimism om framtiden. 60 procent av svenskarna anser att landet är på väg åt fel håll. Det här missnöjet slog igenom i samband med flyktingkrisen 2015 och har sedan dess legat stabilt högt. De senaste 15 åren har dessutom fler svenskar placerat sig till höger politiskt än till vänster – trots att landet styrts av rödgröna regeringar halva tiden. Det kan förstås också ha bidragit till missnöjet. Höger handlar här om självidentitet. Det är tydligt att det är frågor om lag och ordning samt invandring som står högst på högerväljarnas prioriteringslista – brottsligheten står faktiskt högst på hela den sammantagna väljarkårens lista. Däremot avspeglar inte högervinden något stöd för nyliberala ekonomiska reformer. Enbart var femte svensk motsätter sig ett förbud mot vinstuttag i välfärden, medan två tredjedelar är för ett sådant förbud. Trenden är snarast att högerväljarna blir mer kritiska till välfärdsvinster. Det är också bara en femtedel av väljarna som vill minska den offentliga sektorn, det vill säga offentlig vård, skola och omsorg."

"Andra trender är ett ökande stöd för kärnkraft, liksom för NATO-medlemskap (och det redan innan Ukrainakriget) och ett motstånd till höjda skatter på drivmedel (redan innan de senaste prisökningarna). Till de mindre uppmärksammade trenderna hör en ökad oro för tilltagande narkotikaanvändning i samhället. Att väljarna placerar sig till höger kan i hög grad översättas med att det vill ha ordning och reda i sin vardag. För att de också ska rösta på partierna till höger måste dessa partier svara upp mot väljarnas ståndpunkter på de enskilda sakområdena och göra det trovärdigt att de är bättre skickade att göra något åt det väljarna oroar sig för. När Socialdemokraterna inte behöver ta hänsyn till sina betydligt mindre populära samarbetspartier har de nämligen stora möjligheter att fånga upp dessa opinionsströmmar som även kan beskrivas som "gråsossiga". S har dessutom en fördel i att de står närmare väljarna i synen på privata välfärdsföretag. Att Magdalena Andersson har ett rekordhögt förtroende som partiledare visar tydligt att S har en stark position inför valet i höst."

"Att oppositionen inte lyckats erövra regeringsmakten trots att väljarkåren lutar höger beror förstås på att allianspartierna varit splittrade i synen på Sverigedemokraterna – och indirekt på att innebörden av att kalla sig ”höger” varit annorlunda för en centerpartist och en sverigedemokrat. Av SOM-mätningarna framgår dock att C- och S-väljarna närmar sig varandra, även om det fortfarande finns ett betydande ideologiskt avstånd. C-anhängarna tycker exempelvis mer illa om M än om S i dag och acceptansen för regeringssamverkan mellan de bägge partierna blir allt starkare hos deras väljare. Högervinden har börjat mojna enligt mätningarna, och en förklaring kan vara att Centern allt mindre är att betrakta som ett högerparti."

https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4ljarna-st%C3%A5r-till-h%C3%B6ger-men-kan-%C3%A4nd%C3%A5-ge-s-regeringsmakten-1.69103798

När vi ”talar” om vänster och höger är det hög tid att västvärlden på allvar försöker lära sig vad Kina idag är för ett system ur ett ideologiskt perspektiv. Som jag skriver i min bok ”En stund på jorden” är det ett land och ett folk med en mäktig historia. En historia där Konfusianismen länge varit stark. Vissa vill klassa dagens Kina som statskapitalistiskt. Vissa vill klassa dem entydigt som en vänsterdiktatur. Vissa nöjer sig med att klassa dem som en diktatur. Jag säger att de håller på att utveckla något nytt som samtidigt bottnar i Konfusianismen. Hur många i västvärlden har brytt sig om att försöka förstå vad konfusianismen står för? När väst stod mot Sovjetunionen stod marknadsekonomin mot den statliga planekonomin. Som jag skrivit tidigare är ryssarna nu borta som stor global spelare. The Economist gör i sitt senaste nummer liknande slutsatser som jag gjort. Om ”Väst” långvarigt  vill erbjuda ett alternativt system till det som Kinas maktparti utvecklar behöver vi lära oss att bli mindre kortsiktiga. ”Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage.”

”Time is not on the side of most of those involved in Ukraine’s horrors. Every hour brings new agonies for the Ukrainian people and government. Each passing day exposes, with greater clarity, the miscalculation of Russia’s leader, Vladimir Putin, in launching a war of choice against a country he underestimated. For America and its allies, admiration for Ukraine’s resistance is tempered by fears that it cannot last for ever, as Mr Putin escalates the killing.”

”In contrast, one great power, China, is a study in patience. Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage. Since the invasion on February 24th, China has rebuffed repeated pleas from foreign governments that it work more actively to persuade Russia—its “rock-solid” friend—to put a swift end to the mayhem. It has gone no further than boilerplate calls for restraint by all parties in the conflict. Western impatience is showing, with foreign ministers from Spain to Singapore calling on China to exert its “enormous influence” on Russia.”

http://webb.folkbildning.net/kina/kina-ideer-konfucianism

Min förhoppning är att dessa två system kan leva i harmoni med varandra. Vi får se hur det utvecklas.