Leder kompromisser mot lagom och "mitten"
Vad är "mitten" i svensk politik? Definieras mitten av hur man förhåller sig till alla andra så är det en ständig kamp om att av egen kraft kompromissa sig fram till ett ställningstagande mellan vad andra partier tycker. I en demokrati är det självklart så att partier konkurrensbevakar och därför tar idéer som andra partier också driver. När andra partier än det egna anammar den egna politiken kan man tycka det är bra eller dåligt. Dåligt för att man själv tappar det som möjlig röstmagnet. Bra då det politiska engagemanget förhoppningsvis handlar om att man vill att de egna idéerna ska få så mycket genomslag som möjligt.
Visst kan man utifrån ett höger-vänster perspektiv eller GAL-TAN perspektiv försöka definiera vilka partier som är mest mitten. I den verkliga verkligheten i dagens Sverige är det dock genom förhandlingar och kompromisser mellan partier som den verkliga mitten, ur de samarbetande partiernas perspektiv, inträffar. Då blir det inte ointressant om mitten hamnar åt vänster eller höger eller åt mer globalism eller mer nationalism.
Ett kommunikativt problem för politiken i förhållande till invånarna är när ett parti i regeringsställning driver sakpolitik som strider mot den egna politiken. Hur kan det bli så? Det blir så för att särskilt de mindre partierna som får ingå i en regering, lokal eller nationell, har hjärtefrågor som de anser att de inte kan kompromissa om för att ha några väljare alls. Det kan vara därför som det kan bli illa när ett litet parti med litet folkligt stöd kan få sätta en agenda som väldigt många invånare ogillar. Miljöpartiet är ett utmärkt exempel på parti som fick det utrymmet.
Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om "mittens rike" nedan. I den nationella politiken landar Pihl i samma slutsats som Expressens Anna Dahlberg att det svenska folket skulle må bäst om Moderaterna och Socialdemokraterna under i vart fall en "städtid" tog ansvar för Sverige. Om Ryssland anfaller Ukraina kanske det blir en verklighet fortare än vi anar.
"Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl kan inte förstå varför C inte får ett större väljarstöd. ”Minst en tredjedel av väljarna vill ju ha en stabil politik i mitten”, säger han i en intervju i SvD (20/12). Han menar att Centerpartiets mantra att politiken utformas bäst i den ”breda mitten” har missförståtts. Det är inte så i dag, men det kan bli så efter nästa val. Hoppas han. Ådahl har rätt i att det skulle vara bra för Sverige om partierna i högre utsträckning kunde samarbeta för att ta ansvar för Sverige. Felet i resonemanget är att hans eget parti skulle vara den naturliga utgångspunkten i ett mittensamarbete. Centern må ha självuppfattningen att man är ett mittenparti, men sett till politiskt sakinnehåll är partiet snarare radikalt."
"Ekonomiskt står C långt till höger. C är den kraft i riksdagen som hårdast driver privatiseringar som lösning på samhällsproblemen. Ett av de stora prestigeprojekten under samarbetet med Socialdemokraterna har varit att lägga ut Arbetsförmedlingens uppgifter på privata utförare. Det är just denna typ av system, som finns i många andra delar av välfärden i dag, som öppnat upp för fusk och kriminalitet. Så är det i praktiken, men C är fast i teorierna."
"Samtidigt är C ett parti som lutar till vänster i frågor som migration, där man vill se en mer generös invandring. C är traditionellt motståndare till kärnkraft, en inställning som är sprungen ur motstånd mot urbanisering och ”kärnkraftsamhället”. I intervjun med SvD ger Martin Ådahl uttryck för just den positionen."
"Centerpartiets politik är alltså inte mitten i svensk politik. Den som vill se en samling i mitten bör snarare rikta blicken mot de stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna."
"Både Socialdemokraterna och Moderaterna har behov att locka stora väljargrupper. Det behovet har dock inte partier som Centern och Miljöpartiet, som har en väl teoretisk syn på politiken och som delvis profilerar sig som ”livsstilspartier”. Men för att vara ett attraktivt val i breda lager måste man leverera något konkret. Något som förbättrar människors vardag, eller åtminstone inte försämrar den."
"Små partier har fått ett orimligt stort inflytande de senaste åren. För Sveriges skull vore fler uppgörelser i den faktiska breda mitten – alltså mellan M och S – bättre."
https://www.gp.se/ledare/mitten-i-svensk-politik-%C3%A4r-m-och-s-inte-c-1.61994663
Expressens ledare skriver att Socialdemokraterna först kritiserar Moderaternas förslag för att steg för steg sedan göra föreslagen till sin egen verkliga politik. För mig exemplifierar detta hur det blir när ett parti som Socialdemokraterna behöver förhålla sig till Miljöpartiet när de ingick i regeringen. Så länge de var bakbundna av MP politik argumenterade S för den politik som försvarade regeringsmakten. När de slapp MP finns inte längre den låsningen. Sveriges regering fattar kollektiva beslut.
https://www.expressen.se/ledare/usch-och-fy-sager-s-och-gor-som-m/
