Makten och härligheten

Kollektivt ledarskap

I Sverige tillämpas kollektivt beslutsfattande när regeringar fattar beslut. Hur handlingskraftig blir en sådan regering om den inkluderar många partier? Och om det skiljer mycket i sakpolitiken mellan partierna? Ett modernt exempel är när Miljöpartiet ingick i regering med Socialdemokraterna. Det ställde till det ordentligt för oss svenskar. Jag är helt säker på att Socialdemokraterna hade agerat klokare om de inte hade varit fastbundna vid MP. Ett bevis på det var hur Socialdemokraterna, direkt efter att MP valde att lämna regeringen, fattade några för Sverige viktiga beslut. Det hade MP tidigare stoppat. Givet nuläget i svensk politik behövs en vitalisering av vår demokrati. Och i min drömvärld ingår inte Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna i en nationell regering. Socialdemokraterna och Moderaterna borde samlas för en reform av vårt parlamentariska system. Varianterna är många inom den demokratiska världen.

Viktor Barth-Kroon, Expressen, skriver nedan om hur SD och V vill/kräver att ingå i en regering efter riksdagsvalet 2026…. Jag hoppas han får fel.

”Både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna tänker sitta i regeringen. Det mesta talar för att åtminstone ett av partierna får som det vill.”

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/finansminister-dadgostar--eller-skolminister-jomshof/

Patrik Kronqvist, ledarskribent Expressen, tycker nedan till om Socialdemokratins oppositionspolitik. Även om det är så att opposition ”är som att skriva i vatten” är oppositionsrollen mycket viktig i en demokrati. Kronqvist, som är politisk skribent, uppvisar en förvånansvärt politiskt färgad okunskap i sina rader av ord. Sossarna driver tydlig sakpolitisk opposition. Sossarna gör rätt i att demokratiskt utveckla sitt nya politiska program. När medlemmarna bestämt sig för nya och uppdaterade svar på samhällsproblem att lösa är de formella. Först då kan en seriös partiledare driva annat än tidigare ställningstaganden. Vare sig Magdalena Andersson eller Stefan Hanna leder diktaturer. Det tycks vissa tro. Och för de flesta ideologiskt drivna socialdemokrater är mycket av det SD representerar något avskyvärt. Inte minst anser de att det är deras skuld att Sverige kraftigt tappat farten i omställningen mot ett miljösmartare, oljeoberoende och mer modernt samhälle. V, MP och SD ska inte ingå i en regering. I den bästa av världar har S lärt sig det. Hur kommer M göra med SD? Anna Kindberg-Batra kanske kan ta över efter Åkesson och han blir Landshövding i Stockholm? Det blir väl en bra balans mellan MP kramare och SD kramare…..

”På en stekhet vind nere i hamnen i Visby presenterade Lawen Redar, som leder arbetsgruppen mot segregationen, en del av sina förslag. Rubriken på seminariet – ”S går från problembeskrivning till konkret politik” – antydde att det här med sakpolitik är att betrakta som något synnerligen exotiskt inom Socialdemokraterna. Men hos Redar finns mycket lite av den politiska försiktighet som präglat Magdalena Anderssons och Mikael Dambergs generation av socialdemokrater. Hon vill införa förskoleplikt för alla barn från tre års ålder och sätta stopp för inflyttning av socialbidragstagare till utsatta områden, bland annat.”

”Partiets vaga politik är därför en feature snarare än en bugg. Konkretion är något farlig. Förhoppningarna om en bättre framtid försöker partiledningen i stället projicera på Magdalena Andersson.”

”Det är i ljuset av denna idélöshet man måste förstå Socialdemokraternas enorma upptagenhet av Sverigedemokraterna.”

”Oppositionen har en viktig roll att spela i en demokrati. Man ska agera vakthund mot regeringen – och uppgiften att skälla på Tidöpartierna tar Magdalena Andersson på stort allvar. Men minst lika viktigt är att erbjuda politiska alternativ. En driven oppositionsledare kan med skarpa reformförslag driva en regering framför sig och därmed vinna stort inflytande. Det saknas sannerligen inte områden där regeringen behöver få tuffare motstånd – som klimatet och, för all del, även segregationen.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/sverige-fortjanar-en-battre-opposition/

Spelteorierna om vilka som samarbetar med vilka efter valet 2026 kommer garanterat fylla medier och digitala sociala plattformar framöver. Hur kommer UP att göra i Uppsala kommun och i Region Uppsala? Politik är ”det möjligas konst”. Vad som blir möjligt avgörs främst utifrån hur mandaten till fullmäktige faller ut. Matematiken är central i sammanhanget. Därefter blir frågan hur maktförhandlingar faller ut. UPs fokus är på sakpolitiken och pragmatism. UP kommer att göra det möjliga för att kunna påverka sakpolitiken så mycket som möjligt i den riktning UPs medlemmar vill se. 

Mitten är en kompromiss

Leder kompromisser mot lagom och "mitten"

Vad är "mitten" i svensk politik? Definieras mitten av hur man förhåller sig till alla andra så är det en ständig kamp om att av egen kraft kompromissa sig fram till ett ställningstagande mellan vad andra partier tycker. I en demokrati är det självklart så att partier konkurrensbevakar och därför tar idéer som andra partier också driver. När andra partier än det egna anammar den egna politiken kan man tycka det är bra eller dåligt. Dåligt för att man själv tappar det som möjlig röstmagnet. Bra då det politiska engagemanget förhoppningsvis handlar om att man vill att de egna idéerna ska få så mycket genomslag som möjligt. 

Visst kan man utifrån ett höger-vänster perspektiv eller GAL-TAN perspektiv försöka definiera vilka partier som är mest mitten. I den verkliga verkligheten i dagens Sverige är det dock genom förhandlingar och kompromisser mellan partier som den verkliga mitten, ur de samarbetande partiernas perspektiv, inträffar. Då blir det inte ointressant om mitten hamnar åt vänster eller höger eller åt mer globalism eller mer nationalism. 

Ett kommunikativt problem för politiken i förhållande till invånarna är när ett parti i regeringsställning driver sakpolitik som strider mot den egna politiken. Hur kan det bli så? Det blir så för att särskilt de mindre partierna som får ingå i en regering, lokal eller nationell, har hjärtefrågor som de anser att de inte kan kompromissa om för att ha några väljare alls. Det kan vara därför som det kan bli illa när ett litet parti med litet folkligt stöd kan få sätta en agenda som väldigt många invånare ogillar. Miljöpartiet är ett utmärkt exempel på parti som fick det utrymmet.

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om "mittens rike" nedan. I den nationella politiken landar Pihl i samma slutsats som Expressens Anna Dahlberg att det svenska folket skulle må bäst om Moderaterna och Socialdemokraterna under i vart fall en "städtid" tog ansvar för Sverige. Om Ryssland anfaller Ukraina kanske det blir en verklighet fortare än vi anar.

"Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl kan inte förstå varför C inte får ett större väljarstöd. ”Minst en tredjedel av väljarna vill ju ha en stabil politik i mitten”, säger han i en intervju i SvD (20/12). Han menar att Centerpartiets mantra att politiken utformas bäst i den ”breda mitten” har missförståtts. Det är inte så i dag, men det kan bli så efter nästa val. Hoppas han. Ådahl har rätt i att det skulle vara bra för Sverige om partierna i högre utsträckning kunde samarbeta för att ta ansvar för Sverige. Felet i resonemanget är att hans eget parti skulle vara den naturliga utgångspunkten i ett mittensamarbete. Centern må ha självuppfattningen att man är ett mittenparti, men sett till politiskt sakinnehåll är partiet snarare radikalt."

"Ekonomiskt står C långt till höger. C är den kraft i riksdagen som hårdast driver privatiseringar som lösning på samhällsproblemen. Ett av de stora prestigeprojekten under samarbetet med Socialdemokraterna har varit att lägga ut Arbetsförmedlingens uppgifter på privata utförare. Det är just denna typ av system, som finns i många andra delar av välfärden i dag, som öppnat upp för fusk och kriminalitet. Så är det i praktiken, men C är fast i teorierna."

"Samtidigt är C ett parti som lutar till vänster i frågor som migration, där man vill se en mer generös invandring. C är traditionellt motståndare till kärnkraft, en inställning som är sprungen ur motstånd mot urbanisering och ”kärnkraftsamhället”. I intervjun med SvD ger Martin Ådahl uttryck för just den positionen."

"Centerpartiets politik är alltså inte mitten i svensk politik. Den som vill se en samling i mitten bör snarare rikta blicken mot de stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna."

"Både Socialdemokraterna och Moderaterna har behov att locka stora väljargrupper. Det behovet har dock inte partier som Centern och Miljöpartiet, som har en väl teoretisk syn på politiken och som delvis profilerar sig som ”livsstilspartier”. Men för att vara ett attraktivt val i breda lager måste man leverera något konkret. Något som förbättrar människors vardag, eller åtminstone inte försämrar den."

"Små partier har fått ett orimligt stort inflytande de senaste åren. För Sveriges skull vore fler uppgörelser i den faktiska breda mitten – alltså mellan M och S – bättre."

https://www.gp.se/ledare/mitten-i-svensk-politik-%C3%A4r-m-och-s-inte-c-1.61994663

Expressens ledare skriver att Socialdemokraterna först kritiserar Moderaternas förslag för att steg för steg sedan göra föreslagen till sin egen verkliga politik. För mig exemplifierar detta hur det blir när ett parti som Socialdemokraterna behöver förhålla sig till Miljöpartiet när de ingick i regeringen. Så länge de var bakbundna av MP politik argumenterade S för den politik som försvarade regeringsmakten. När de slapp MP finns inte längre den låsningen. Sveriges regering fattar kollektiva beslut.

https://www.expressen.se/ledare/usch-och-fy-sager-s-och-gor-som-m/